VätterVyernas Ultra Trail 2017 – Ny distans och nytt deltagarrekord

Det är så roligt att se något man planerat länge bli verklighet och sen få se resultat glädja, inspirera och utmana andra människor. Det är stort! VätterVyernas Ultra Trail genomfördes för tredje året i rad för två veckor sen och den här gången var vi fler och vi sprang ännu längre än tidigare. Underbart! Häng med och få en känsla av hur en dag på VätterVyernas Ultra Trail är.

På väg till den nya startplatsen nära KFUM Vidablick så börjar regndroppar falla tyst mot bilrutan. Hela familjen inklämd i bilen och jag inser att det aldrig har regnat under VätterVyernas Ultra Trail. Vi har haft turen att få springa i strålande vårväder de två gångerna vi sprungit från Bankeryd till Vista Kulle. Skulle det bli första året med regn? Känner hur nervositeten stiger på vägen dit och alla funderingar inför dagen pockar på min uppmärksamhet igen. Väl på plats har regnet och nervositeten försvunnit och glädjen av att se deltagare, gamla som nya, väller upp. Det är ett gött gäng som samlas i Bankeryd. Nytt deltagarrekord, trots att vi haft ett gäng sena avhopp pga skador. Innan starten så kör jag en kort informationsgenomgång inför dagen och checkar av att alla är på plats. Nytt för i år är även att vi använder appen RaceONE så att vi som deltagare kan följa varandra på kartan samt att vänner och familj smidigt kan hålla sig uppdaterade om var vi befinner oss. Sen så bär det av. Många timmars härlig traillöpning väntar. Distansrekord ska slås för många av deltagarna och större delen av gänget ska ta sig an de ca 63 kilometerna fram till Vista Kulle och uppskattningsvis 1600+ höjdmeter.

Den nya sträckningen av banan leder oss snabbt till stranden vid Vidablick. Vidablick gör verkligen skäl för namnet och bjuder på en makalöst vidsträckt utsikt där man ser Visingsö i norr och ned mot Vätterns södra ände i syd. Vi stannar till vid klipporna vid Tjuvanabben och mitt emot hägrar Vista Kulle. Trots att vi redan avverkat tre kilometer så återstår alltså sex mils härlig traillöpning. Efter sju kilometer är vi tillbaka på den vanliga bansträckningen och vi tar oss upp mot höjderna vid Labbarp. Allt flyter på bra, härlig stämning och skönt väder. Första vätskestoppet vid Stadsparken når vi tidigare än jag beräknat. Då jag gjort en liten miss när jag förlängde banan och flyttade datum på loppet och inte insett att det fortfarande var vintertid när vi skulle springa så vill folk hinna fram till Vista Kulle innan solen går ned. På vägen till Stadsparken springer vi förbi Mikael som står och fotograferar vid ett vattenfall. Han har åkt hela vägen från Göteborg för att fota under dagen. Så grymt! 🙂 Mikael och jag sprang Sandsjöbacka ihop tidigare i år och det var grymt roligt att återse honom längs med stigarna under dagen.

Foto: Mikael Edland Faber

Stoppet flyter på bra och folk fyller på energi och ny sportdryck i form av Tailwind som sponsrar VätterVyernas i år. Efter lite kort information om ny bansträckning inför andra vätskestoppet så rullar vi vidare.

Foto: Mikael Edland Faber

Efter Stadsparken kommer vi till mysiga stigar i Vattenledningsparken. Här kan man knappt tro att vi befinner oss bara någon kilometer från centrum när vi tassar fram på mjuka stigar och omgivningen skulle kunna vara tagen från en Bauermålning. Efter utsikten vid Vattenledningsparken så kommer vi till den nya delen av bansträckningen och här får vi i år springa en härligt lång utförsbacke och sen springer vi på Banvallen förbi ett koloniområde fram till riksväg 40. Sen springer vi längs med Tabergs-å-leden som var en ny bekantskap även för många av de lokala löparna. Mycket speciell stig där vi springer längs med Tabergsån och man får nästan lite djungelvibbar. Sen kommer banans i mitt tycke tråkigaste del när vi springer genom Ljungarums industriområde till andra vätskestoppet. Här märks det att fältet börjar spridas ut och vid andra vätskestoppet så är det en grupp med löpare som springer före som kan vägen. Frågan är om de hinner fram till Vista Kulle innan solnedgången 18.13? Själv hänger jag med andra gruppen och min fru Marie hakar på längst bak. Så roligt att hon får följa med en bit i år 🙂

Nu följer banan vandringsleden Södra Vätterleden till Öxnegården. Här är det en rejäl stigning sen upp och ned. Vädret är perfekt och vi har det riktigt bra ute på stigarna. För egen del är jag grymt nöjd med att löpningen fungerar såpass bra då jag haft en hälsena som strulat lite efter att jag åkte slalom på jobbet. Micke står och fotar både vid Skinnersdal och sen vid Järabacken. Hinner byta några ord och sen bär det av till stoppet vid Öxnegården.

Vi kommer fram till Öxnegården strax efter att den första gruppen har lämnat. De springer vidare i kampen med solnedgången. Själv är jag sen länge inställd på att det kommer vara skymning när jag når toppen. Om jag når toppen. Även om hälsenan känns bra så kan mycket förändras med en dryg halvmara och banans mest kuperade del kvar.

Öxnegården är vid 40 km och som du ser på höjdgrafen nedan så är det en hel backar kvar efter det. Jag väntar in Marie och de sista som ska köra vidare efter Öxnegården och sen ger vi oss iväg ned mot Huskvarna. Vi i eftertruppen är muntra och kämpar på. Nu blir det lite asfalt igen men snart bär det uppåt igen då vi ska ta oss an Pustaleden till Utsikten på Huskvarnaberget. Stigarna efter Utsikten är en av mina favoritbitar på banan då vi springer med vidunderlig utsikt och så böljar de så där härligt upp och ned längs berget.

De böljande stigarna och utsikten lyckas distrahera oss såpass mycket att jag helt plötsligt märker att vi missat en vägkorsning. Tyvärr har vi rullat på för fort i en nedförsbacke och får nu jobba oss tillbaka uppför. Det är bara att ta nya tag och kämpa på. Väl framme vid IKHP tar jag ett lite längre stopp där jag byter kläder och skor. Dags för lite mer dämpning när jag byter från Salomon S-Lab Sense 5 Ultra till räcerskon Salomon S-Lab Sonic. Denna sko fungerar riktigt bra på torra stigar och den extra dämpningen visar sig vara en riktig hit nu när jag sprungit i över sex och en halv timma. Marie och Mikael som jag sprungit med sista biten ska båda hoppa av här och sista gänget sprang iväg ca tio minuter innan mig. Så för att komma ikapp måste jag jaga på lite. Trots att jag nu springer själv och att en riktigt kuperad och teknisk terräng väntar upplever jag här en helt fantastisk stund. Benen och hälsenan fungerar alldeles ypperligt och jag ångar på i den härliga terrängen. Stannar ändå till och njuter av utsikten. Se filmen nedan 🙂

Vilken dag vi hade igår! Vill passa på att tacka alla deltagare som gör #vättervyernasultratrail till en sådan trailfest! Sen ett superduperstort tack till min syster som rattade följebilen och mina föräldrar som kombinerade barnvaktande med att sköta vätskestationerna och som bonus såg till att Marie kunde springa med två mil 😀👍🙌💕 Det hade inte gått utan er! Sen ett stort tack till @tailwindnutritionswe som sponsrade med sportdryck till vätskestationerna och samarbetet med @raceoneapp 👍👌Nu smids det nya planer! Har fått mycket bra input från utvärderingen som deltagarna fyllt i och har fått inspiration till fler liknande evenemang. Sen kör vi givetvis #vättervyernasultratrail2018 också 😁 Missa inte det! #jkpg #sharejkpg #vättervyernasultratrail2017 #timetoplay #salomonrunningswe #teamnordictrail #trailrunningsweden #trailrunning #ultrarunning #ultratrail

A post shared by Johan Brodén (@trailupptechloparen) on

 

Passar på att kolla RaceONE-appen och se hur långt före deltagarna är och ser att det bara skiljer några hundra meter nu. Vilket galet gött flow jag har haft! Kommer ikapp det sista gänget och är oerhört nöjd med att det fungerade bra att trycka på. Nu ska vi bara ta oss igenom sista biten ned till Vista Kulle. Två av de i sista gänget har åkt ända från Karlstad för att springa och ska köra tillbaka sen på kvällen. Riktigt imponerande! Vi lämnar John Bauerleden och följer nu kartan sista vägen till Vista Kulle. Utsikten vid Målkulla är så fantastisk med både Landsjön och sen Vättern i fjärran ackompanjerade av färgsprakande solnedgångshimmel. Jag njuter!

Sista biten innehåller en del asfaltslöpning på vägen till Rudenstams. Tills nästa år ska jag försöka hitta någon alternativ väg här så det blir mindre asfalt. Efter Rudenstams går en ny del av banan på små stigar som leder hela vägen till Vista Kulle. Med pannlamporna på tassar vi tyst in i skogen och till slut når vi sista stigningen.

Att nå toppen och titta ut över den vidsträckta utsikten över Vättern ger en sådan känsla av distans. Vi har sprungit långt! Nästan nio timmar tidigare startade vi på motsatt sida Vättern vid Vidablick och sen har vi arbetat oss runt hela södra änden av Vättern. När jag pekar ut var vi har sprungit för deltagarna så får vi alla en förståelse vilken bedrift vi har utfört idag. För mig som sprang lite fel så blev det över 63 km och drygt 1700 höjdmeter. Mitt livs näst längsta runda avklarad och det fungerade fint trots hälsenan som trilskat tidigare. Att sen sakta vandra nedför Vista Kulle och mötas av mina två äldsta pojkar i som springer mot mig i mörkret är verkligen helt underbart! Vilken dag! Sammanfattningsvis kan jag väl säga att vi hade en kanondag på stigarna! Att vi använde appen RaceONE var positivt för spridningen av arrangemanget och lite statistik därifrån visade att av deltagarna som sprang hela distansen hade i snitt över nio (!!) följare var under dagen. Många höll koll på vad vi höll på med 🙂 Att Tailwind sponsrade med sportdryck till vätskestoppen var uppskattat och något jag hoppas få med nästa år också.

Deltagarna har fyllt i en enkät efter loppet och jag har fått många bra tips och idéer för hur jag kan förbättra och utveckla arrangemanget till nästa år! Dessutom har det inspirerat mig till fler liknande projekt… 🙂 Men mer om detta i framtiden! Hoppas att du hakar på denna trailfest nästa år! Preliminärt datum blir lördagen 17/3 kl 09.00! Håll utkik på bloggen för mer liknande evenemang i framtiden och missa inte Vätter Trail Tour till hösten!