Underbar testlöpning av VätterVyernas UltraTrail

I lördags var det äntligen dags att testspringa loppet som vuxit fram ur en idé jag fick för snart 1,5 år sedan och sen mynnat ut i en 54 kilometer lång bana från Bankeryd till Vista Kulle. Dagen till ära så visade sig vädret vara med oss redan från starten med ljuvligt vackert och soligt vårväder. Kan erkänna att jag var lite nervös dagarna innan loppet då det regnade en hel del samt att jag hade förkylningskänningar i halsen torsdag och fredag men på lördag morgon kändes allting bra igen. Skönt! Först var det dags att dra fram allt man ska ha med och på sig.

VVUMoutfit

Extra roligt var att tidigare under veckan hade jag fått mina nya skor, Salomon S-Lab sense Ultra 4 SG, samt min nya vätskeväst, Salomon Sense Ultra Set. Perfekt tillfälle att hårdtesta dem på! 🙂 För övrigt hade jag på mig Team Nordic Trails ledarställ från Salomon, mina nya solglasögon, Gococo vadkompression och min nya Suunto Ambit 3 Peak.

Till starten

Det var med spänd förväntan jag anlände vid starten och till min stora glädje var det redan massor med löpare vid parkeringen vid starten vid Bankeryds kyrka. Härligt! Vi hade en kort information om dagen och sen var det äntligen dags för start. Nästan direkt kommer man på Bankerydsleden och då bär av uppåt. Hundra höjdmeter avverkades på två kilometer 🙂 Nedan är två filmer från starten och sen efter att vi avverkat den första stigningen.

Spana in killen i rött som gör en helskön startprocedur 🙂

Allting rullade på bra, det var väldigt roligt att springa och prata med alla deltagare och det kanske var lite för roligt för jag lyckades missa en sväng så vi sprang nästan en kilometer fel. Illa! Men det var nog mest jag som brydde mig om det som tur var. Efter ca sex kilometers löpning var vi framme vid den första utsikten. Den utsikten är lite speciell för man kommer ut direkt från skogen och får en vidunderlig panoramavy över Vättern med målet för dagen, Vista Kulle, mitt emot utsiktsplatsen. Här är lite bilder från den första sträckan och utsikten.

Sen fortsatte vår färd vidare in mot Jönköping där vi sprang den mysiga Dunkehallaleden ner till Stadsparken där vi stannade vid den andra utsikten. Här passade vi även på att ta en bild på hela gänget 🙂

VVUM2015 Alla deltagarnaVilket gäng!

Genom Jönköping

Det visade sig att vi hade många riktigt rutinerade löpare. Många som sprungit olika fjällmaror och även en kille som sprungit flera 100 miles-lopp. Dvs dryga 16 mil. Extra roligt var att det var tre stycken av de som sprang som hade åkt ända från Göteborg. Vi sprang vidare genom Stadsparken och Vattenledningsparken. Bor du i Jönköping och gillar löpning så passa på att besök Vattenledningsparken. Massor med helmysiga stigar kors och tvärs och ändå är man mitt i en av Sveriges större städer.

Sen kom på det partiet som jag tycker är tråkigast. Mycket asfaltslöpning genom industriområden på Ljungarum. Men nu hade vi sprungit över 1,5 mil och som en av deltagarna påpekade så var det lite gött att bara rulla fram på asfalten och inte behöva fokusera på var man sätter fötterna som man faktiskt behöver göra under större delen av banan då vi springer på rätt tekniska och krävande stigar.

Efter det så var det dags att börja klättringen upp mot Skinnersdal och här skulle vi också komma på Södra Vätterleden. Härifrån är det markerat med orange på träd och stolpar ända fram till IKHP där John Bauer-leden tar vid och den skulle vi springa på till man kommer ovanför Kaxholmen. Så nu kunde deltagarna springa lite mer fritt då de inte var beroende av min vägvisning. Det blev snabbt ett gäng som tog täten medan vi hade en stor klunga som höll ihop en bit efteråt och så ett gäng som sprang sist och hade koll på att alla var med.

Från Skinnersdal bar det vidare på en av mina favoritdelar av banan, skogarna runt golfbanan vid A6. Här springer jag ofta själv och det bjuds på både tekniska stigar, vacker natur och en hel del backar. Vid det här laget gick vi i de långa backarna för vi började bli riktigt trötta då vi varit ute i ca fyra timmar. Medeltempot inklusive pauser hade legat på ca 7.30 min/km fram till stigningen mot Skinnersdal men sen ökade det resten av dagen.

Vi fortsatte följa Södra Vätterleden och kunde nu se Bondberget och Järabacken på håll. Bara några kilometers löpning kvar till första långa pausen vid Öxnegården och även slutdestinationen för många av löparna. I Järabacken kunde vi blicka ut över centrala Jönköping samtidigt som solen värmde riktigt gött nu.

Väl framme vid Öxnegården så hade vi sprungit ca 34 kilometer och varit ute i fyra timmar och en kvart ungefär. Skönt med lite paus! Tomas som skötte följebilen under dagen var där och folk passade på att äta och slappa och vi som skulle vidare samlade krafter för att ge sig ut igen. Här kan jag erkänna att det kändes lite motigt att veta att man hade över två mils löpning kvar samt att de värsta stigningarna och den mest krävande terrängen återstod. Men det var roligt att småprata med alla men svårt för min egen del att veta riktigt hur mycket jag skulle äta och vad jag skulle äta.

Nu hade vi varit ute i över fyra timmar och mina långpass brukar inte bli mer än max 2,5-3 timmar som bäst. Svårt att få ihop det med livet som småbarnsförälder om man ska ut och springa 3-4 timmar i sträck varje helg. Fem löpare av sjutton startande fortsatte vidare från Öxnegården samt en löpare som var med för att hålla koll på att alla kom runt.

Första sträckan från Öxnegården är det härlig utförslöpning genom Öxnehaga och sen vidare mot Huskvarna. Men väl genom Huskvarna kommer man på Pustaleden och då har man en stigning på 120 höjdmeter på en kilometer till Utsikten som nästa utsiktsplats så passande heter. Fjällmaraklass på den stigningen! Givetvis oerhört krävande och jag börjar känna att jag har ont om energi men samtidigt är jag inte sugen på att äta något. Det ska visa sig vara mitt stora dilemma för återstoden av VätterVyernas UltraTrail.

Väl framme vid Utsikten njuter vi av hur vackert Jönköping är och man kan känna sig rätt stolt med att ha sprungit från mer än andra sidan av bilderna vi ser nedan. Jag får en Dextrosol av en av de andra deltagarna och den hjälper lite för stunden i alla fall. Efter Utsikten springer man på fina stigar med den vackra Vätterutsikten hägrande mellan träden. Sen jobbar vi oss upp mot Strutsabacken och IKHP. Börjar märka av rejält att jag inte får i mig energi. Bland bilderna nedan ser du en bild på mig som visar ungefär hur jag kände mig då ;P

När vi lämnade IKHP så sjönk tempot allt mer. Den kuperade terrängen och att vi varit ute så länge samt att jag inte fick i mig någon energi började märkas rejält. Som tur var hade jag sällskap av Alfred, en av de andra löparna. Härlig kille och utan honom vet jag inte om jag hade klarat mig så långt som jag gjorde. Han hade sprungit långa distanser förut, bl.a. det lokala loppet Holaveden Ultra. Vi peppar varandra och kämpar oss fram till platsen där vi ska vika av från John Bauer-leden och börja springa ned mot Kaxholmen och vidare mot Vista Kulle. Här stöter vi på två av de andra löparna. Det visar sig att spårmarkeringarna på John Bauer-leden har ändrats lite sen vi sprang här senast och rekade i februari så tyvärr hade de sprungit fel lite. Båda två var också riktigt trötta och kalla och de hade bestämt sig för att bryta vid Ica i Kaxholmen. Utsikten över Landsjön och Vättern uppe vid Målakulle är magisk.

VVUM2015 Utsikten över Landsjön och Vättern.

Vid det här laget är jag helt slutkörd och har i princip ingen ork. Jag har fått i mig två tuggor choklad de två senaste timmarna typ och bristen på energi märks rejält. Jag bestämmer mig för att stanna där med då tiden det skulle ta att gå den sista biten på 1.5-2 kilometer plus att jag även måste ta mig ner från Vista Kulle efter bestigningen gör att det känns vettigt att stanna för annars skulle det nog ta mig kanske 40-50 minuter längre tid att komma hem och få i mig lite energi och bli varm. Det kommer ju fler tillfällen att springa VätterVyernas UltraTrail 🙂

Endast två deltagare av totalt sjutton startande genomförde hela VätterVyernas UltraTrail. Alfred som jag sprang/gick nästan hela sista sträckan med kämpade sig i mål efter Ica i Kaxholmen samt Daniel som hade åkt ända från Göteborg för att vara med. Grymt bra jobbat! Är väldigt nöjd med mitt nya distansrekord på 52.66 km jämfört med förra årets 43 km på Axa Fjällmaraton. Att jag dessutom skrapade ihop ca 1350 höjdmeter och det utan att ta mig an Vista Kulle i slutet som säkerligen skulle genererat ett slutresultat på ca 1400 höjdmeter. Det säger en del hur backig och kuperad banan är ändå. Perfekt uppvärmning för Soteledens Terräng Maraton som jag ska springa i början på maj.

Sammanfattning av VätterVyernas UltraTrail

Vilken dag! Vilket väder! Vilket gäng! 🙂 Att springa långt ihop så här gav verkligen mersmak och jag hoppas att vi kan bli ett gäng traillöpare från Jönköping som regelbundet hittar på olika löparäventyr. Gå gärna med i vår Facebookgrupp Traillöpning i Jönköping om du är intresserad av vad vi ska hitta på härnäst! 🙂 Frågan är hur man går vidare med VätterVyernas UltraTrail. Det var väldigt roligt med den sociala aspekten av löpningen. Att träffa nya löpare, tjöta och stanna ordentligt vid utsikterna och njuta. På ett lopp försvinner en stor del av det. Men samtidigt blir det en helt annan utmaning när man ska pressa sig själv på en så här krävande och utmanande bana. Totalt 54 km och 1400 höjdmeter är verkligen något i hästväg. Sen är ett lopp en väldigt mycket större apparat att rodda och genomföra på ett bra sätt. Nu är vi bara några enstaka personer som anordnat testloppet. Några kompisar och jag. Vi behöver i princip en förening i ryggen för att ett lopp ska vara möjligt. Team Nordic Trail i Jönköping växer så frågan är vad som är möjligt nästa år. Men anordnar man ett riktigt lopp kan man givetvis ha ett testlopp då med och på så sätt få den social aspekten också. Vi får se vad det hela mynna ut i. Mer trail åt folket blir det i vilket fall! 🙂

Sett till min egen prestation så är jag nöjd. De nya skorna, Salomon S-Lab Sense Ultra 4 SG, och vätskevästen, Salomon S-Lab Sense Ultra Set, fungerade oerhört bra och jag kommer skriva en detaljerad recension av dem när jag hunnit testa dem lite till. Var förvånad över hur lite jag märkte av västen och hur mycket som fick plats i den. Att jag återigen, likt på Axa, får problem med att äta efter mer än fyra timmars löpning visar tydligt på att jag behöver hitta något nytt alternativ. Har börjat fundera på lite olika energidrycker och återkommer när jag vet mer. Något måste göras så det inte blir soppatorsk på Soteleden också. Avslutar med en härlig bild på hela gänget samt en Suuntofilm från mitt Move från premiären av VätterVyernas UltraTrail.

VVUM2015 Hela goa gänget!