Testlöpning av John Bauer Trail Run 22 KM

Förra helgen var vi ett gött gäng som samlades på söndagsförmiddagen för att provspringa 22 km-banan på John Bauer Trail Run inför loppet 5/9. Extra roligt var att Alfred som jag sprang tillsammans med på sluttampen på VätterVyernas Ultramarathon var där. En härlig kille med passion för löpning!

Testgänget med Alfred och jag längst bak till vänster.
Testgänget med Alfred och jag längst bak till vänster.

Vi var ett gött gäng som gav oss ut för att se vad banan hade att erbjuda. Redan från start var banan annorlunda jämfört med förra året. Istället för att springa vänster vid starten bar det nu av åt höger och snart sprang vi på elljusspåret och sen vidare på härliga stigar nästan hela vägen ned till botten av Strutsabacken. Redan här hade jag på känn att banans inledning kommer bli bra mycket tuffare än förra årets. Som du kan se på höjdgrafen nedan så är det två rejäla stigningar i början, först från Strutsabacken, vidare på John Bauer-leden. De första fem kilometerna är det en bra plan att ta det oerhört lugnt om man vill få en bra tid på loppet. Håll igen till första vätskestationen strax innan fem kilometer.

Höjdgrafen från testlöpningen
Höjdgrafen från testlöpningen

Det var en riktigt varm och härlig dag och ganska tidigt delades löparna upp i olika gäng. Man följer John Bauer-leden ett bra tag till det är dags att svänga av efter en bit innan 8 kilometer. Där ska det vara en vätskestation och efter den blir det lerigt värre ett tag. Man har fullt upp att se var man sätter fötterna. Här var vi ett gäng som sprang fel förra året så jag hoppas att de fixar till en heldragen markering så inte fler upprepar misstaget. När det är så lerigt så kollar man bara på marken och löparen framför så då är det lätt hänt att man hamnar fel.

Fram till nästa vätskestation strax innan 12 kilometer så är det sett till banan relativt enkel löpning. Men efter det blir det riktigt tufft igen i flera kilometer. Banans andra riktigt tunga parti går från tolfte till nittonde kilometern ungefär. Även om det bjuds på en del härlig utförslöpning så består den här delen av flera riktigt tunga backar, ett kärr samt en hel del relativt trixig terräng.

Här bjöds det på saft. På det riktiga loppet kommer ett tufft parti efter den här vätskestationen
Här bjöds det på saft. På det riktiga loppet kommer ett tufft parti efter den här vätskestationen

När du nått toppen av den tunga backen vid Smedstorp runt 19 km kan du passa på att pusta ut och njuta lite av utsikten över Jönköping med omnejd. Annars ångar du på för här efter väntar skön och välbehövlig utförslöpning i nästan två kilometer innan det är dags för loppets sista kraftprov, Strutsabacken. När du kommer ned till botten av backen och ska ta dig uppför hela liften så kan det kännas enormt jobbigt. Backen är riktigt brant och dessutom blir den brantare och brantare. Som tur är brukar det vara mycket publik som hejar på uppför backen. Mitt tips är att här ska du inte springa utan gå uppför backen. Man blir nämligen ganska lätt lurad av att man ”bara” ska ta sig uppför Strutsabacken men sen fortsätter stigningen efter backen en bra bit innan det är dags för en sista sväng in mot mål. Så gå uppför backen och satsa på att försöka springa den sista stigningen efter backen.

Sammanfattning

Överlag så är John Bauer-banan riktigt tuff och krävande med en hel del höjdmeter. Jag fick ihop 630 höjdmeter men arrangörerna har utlovat 720. Vi sprang fel vid några tillfällen, men så mycket borde det inte skilja. Det blir nog en trailfest vid IKHP första helgen i september så se till att anmäla dig! För egen del kan jag troligtvis inte springa den långa banan då jag ska på kalas sen men möjligtvis kanske jag hinner med 10 km 🙂 För en detaljerade karta på den långa banan spana in bilden nedan.

Testlöpning av John Bauer Trail Run 22 KM