STT Skatås – Bättre två sulor i skorna än en i handen

I lördags var det dags för en av vårens höjdpunkter och starten på sommaren, Salomon Trail Tour Skatås i Göteborg. Min fru och jag sprang där förra året (läs mer om det här) och det var väldigt roligt att ge sig ut på de tekniska stigarna, klipporna och mossarna vid ryggarna runt Skatås. Både Marie och jag hade dock varit förkylda i veckan, jag kände mig dock helt kurant dagen till ära men Marie hade fortfarande känningar vilket var lite synd. Annars verkade förutsättningarna riktigt bra. Väderleksrapporten lovade bra väder, benen kändes riktigt pigga efter två dagar löpvila och det verkade bli riktigt mycket folk på tävlingen. Jag sprang ”Fyra Ryggar” förra året som är ca 12.5 kilometer lång och i år var det dags att ge sig på den längsta distansen, ”Fem Ryggar” och 21 saftiga trailkilometrar.

Banprofil-21-kmBanprofil – Bild från STT Skatås hemsida

Som man kan se på bilden ovan så bjuder banan på en hel del riktigt branta backar. Det kände jag mig ganska komfortabel med. Dock har jag bara sprungit en halvmara på tävling förut och är lite ovan med att disponera krafterna under 21 kilometer. Marie skulle ge sig på Fyra Ryggar och trots att vi kom fram i vad vi tyckte var rätt god tid så blev det lite stressigt inför hennes start då toaköerna var jättelånga. Så jag fick passa på och sköta mina bestyr direkt så tyvärr missade jag starten av Fyra Ryggar men fick desto mer tid på mig att värma upp och fokusera ordentligt inför mitt lopp. Planen för dagen efter att ha kollat lite resultattider från förra årets lopp var att springa snabbare än två timmar.

STT Skatås

Dagens outfit bestod av mina Nike shorts och t-shirt, Craftkepsen som skydd mot sol och grenar, Salomon Exo Calf:s (vadkompression) samt mina nya Salomon Sense Pro och Ultraspire UltraViz Spry med en liter vatten på ryggen.

STT Skatås Outfit

Väl i startfållan såg jag en kompis som jag hann tjöta lite med och jag snackade även lite med han som kom tvåa på Vilden X-trail, Leon Keely som tävlar för Sävedalens AIK. Noterade att det inte var många andra som hade vätskeväst. Men jag är så dålig på att dricka i farten på vätskekontroller samt att när det är så varmt tycker jag om att kunna dricka en slurk då och då så man inte blir torr i munnen. Jag hade även med ett paket Twix i ett av facken fram på min Spry.

DSC03346Bild från STT Skatås hemsida

Startpistolen pangade iväg oss och det drogs upp ett högt tempo direkt. Jag hängde på rätt bra för jag visste att det skulle bli trångt i skogen sen. När vi väl kom in på den smala skogsstigen märkte jag tidigt att det var mycket blötare och geggigare jämfört med förra året. Hittade ett bra tempo som det kändes att jag skulle kunna hålla länge.

0648_STT_Skatås

Bild från STT Skatås hemsida

De första kilometerna bjuder på en hel del blöta partier kombinerat med löpning på klipphällar och här fick mina Salomon Sense Pro bekänna färg. Greppet fungerade ändå hyfsat men det var nästan så jag började att ångra att jag inte slängt på mina Icebug Acceleritas3. När skorna blivit vattenfyllda så rinner vattnet ändå ut relativt snabbt vilket var ett plus. Sen är jag med mina 190 cm och x antal kilo (har faktiskt ingen koll på vad jag väger) inte världens nättaste löpare så jag försöker hoppa och välja rätt väg så jag ska trampa i leran så lite som möjligt. Det var gött att ha med vätskevästen och jag drack lite energidryck på alla vätskekontroller utom den sista. Vet dock inte om jag drack för mycket vätska totalt sett. Vid ca 7 kilometer delade banan sig och de som sprang Fyra Ryggar fortsatte tillbaka mot målet medan vi som sprang Fem Ryggar fick ta en svängom på Odensvaleryggen. Här bjöds det på ett mycket upplyftande inslag. En kvinna stod vid sidan av spåret och spelade fiol och låten hon spelade var en som vi hade på vårt bröllop. Sprang och tjötade lite med en barbröstad man om detta och vi hade följe rätt länge och hejade på varandra i backarna.

0875_STT_Skatås

Bild från STT Skatås hemsida

Som man ser på bilden ovan ingick det även lite klättring här och där på banan. Många av backarna var så branta att man med fördel tog sig upp genom att dra sig upp med hjälp av träd, rötter och stenar. Vid ungefär 10-11 km avklarade försökte jag äta lite av Twixen som jag hade i västen, men tempot hade varit så högt att det var svårt att äta fast jag sprang på en grusväg och med lite nedförsbacke. Kände mig relativt stark och hade klarat ca 10.5 kilometer på en timme och första milen verkade saftigast enligt banprofilen. Men kvar återstod två av de jobbigaste ryggarna, Getryggen och Brudarebacken. Tyckte ändå jag klarade Getryggen uppför bra. Men utförslöpning på Getryggen, ett stenigt mycket tekniskt parti som jag plockade flera platser på förra året, gick inte alls bra. Baksida lår började bli stel efter allt hoppande med fullt utsträckt ben över lera och mossar samt att det hade regnat en hel del tidigare i veckan så många partier var blöta. Det kanske är bättre att bara plöja på i leran istället när den inte är så djup och slippa krampkänningar? Jag har aldrig hoppat så mycket på ett lopp som jag gjorde på detta.

Efter ca 16.5 kilometer händer det som inte får hända. Vi börjar närma oss Brudarebacken och jag hoppar ner för en sten och ”slumpfh” låter det och helt plötsligt har hela min sko fastnat i ett parti som var mycket mjukare än jag trodde. Bilden av min blå sko nedtryckt i marken har jag fortfarande inetsad på näthinnan känns det som. Illa! 🙁 Att bara böja sig ned, ta upp skon, försöka få på den, insikten om att sulan har vikt sig och att det inte går att få på skon utan att ta ur sulan tar massor med energi, tid och framförallt, krampkänningar direkt när jag måste sträcka ut musklerna för att böja mina 190 oviga centimeter så mycket. Jag tappar en och halv minut i tid här, men krampkänningarna och humörtappet är nog värst. De sista nästan fem kilometerna får jag alltså springa med sulan i ena handen och ständiga krampkänningar och starkt dalande humör.

1116_STT_Skatås

Bild från STT Skatås hemsida

Lyckades ändå klämma fram ett leende när jag skulle vara med på kort. Men det gick verkligen inte fort här. Jag hade tappat massor med placeringar och ännu fler sprang förbi mig på slutet. Kände mig helt slut och kom på att jag hade Twix kvar när ca 1.5 kilometer återstod. Klämde hela den när jag gick upp för en backe och fick en riktig kick, det kändes som att ny energi pumpades ut i blodet kanonfort. Synd bara att den inte botade krampkänningarna 🙂 Jag borde ätit mer regelbundet under loppet och eventuellt slängt i mig en Twix till precis innan loppet. Väl i mål var jag helt utpumpad. Jag tappade nog ca 15-18 placeringar på skofadäsen, men samtidigt vet man inte om jag hade storknat på grund av energibrist annars. Tror inte jag hade fått lika kraftiga krampkänningar om jag inte hade varit tvungen att böja mig för att få på och knyta skorna. Jag kom totalt 49:a med tiden 2.03.03, alltså ca tre minuter från min uppsatta måltid. Hade jag klarat under två timmar så hade jag kommit 32:a istället. Men jag är nöjd ändå. Banan var som sagt mycket blötare i år och det hade nog varit bättre med mina Icebug Acceleritas3 på fötterna.

Finn ett fel!Finn ett fel!

Efter målgången fick man en riktigt snygg Salomon Trail Tour-buff och jag gick direkt och fyllde upp en rejäl tallrik med den goda gulaschsoppan som de serverar varje år. Var superhungrig! Hann prata lite med Leon Keely igen som hade kommit tvåa i loppet efter suveräne Fredrik Johansson (som var 6.38 före i mål…!!). Det skulle vara intressant att se Fredrik på Axa Fjällmarathon 🙂 Jag hoppas jag är tillbaka vid Skatås nästa år så jag kan slå min tid då!

Ikväll är det dags för Team Nordic Trail Jönköpings första träningspass på Bondberget vid Öxnegården. Det är gratis att prova på så se till att komma dit! Vi tränar mellan kl 18.30 – 19.30. Välkommen!