Spring i benen och skrik i mun

Det har varit fullt upp den senaste tiden. Med jobb, familj och träning och därför har bloggen hamnat i skymundan. Vad har då hänt sen senast?

 

Min träning

Här är det full fart. Efter min dunderförkylning har jag tränat en hel del. Min tanke var att efter Tiveden Trail skulle jag ge mig på en hel del tempoträning och de få pass jag hunnit med hittills har varit väldigt glädjande. För första gången någonsin har jag pumpat i sub 4 min/km-fart i flera kilometer, vilket varit jobbigt men också härligt. Det bådar gott för lördagens stora säsongspremiär… STT Kolmården!! Ja, jag ska springa. Ska bli så sköj att ge sig ut på den bana som många lovordat tidigare år. Jag ska springa 11 km. Min tanke är att springa de kortare loppen på Salomon Trail Tour den här säsongen och sen ge mig på halvmaradistansen nästa säsong. Förutom tempoträningen har det även blivit en hel del mängdträning då jag haft löpning med mina idrottselever i skolan. Härligt att för en kort stund få betalt för sin löpning =] Sen lyckades jag klämma in ett backträningspass i söndags också så nu återstår bara en lugn runda och sen blir det fullt ös på lördag.

 

Transvulcania

Den stora tävlingen jag skrev om i mitt förra inlägg är avgjord och jag satt faktiskt och såg hur Kilian Jornet vann tävlingen och slog nytt banrekord. Dock var det bästa med tävlingen att svenska Emelie Forsberg vann damklassen! Helt supergrymt jobbat och verkligen beundransvärt! Det ska bli väldigt spännande att följa  Emelies framfart den här säsongen.

 

Kullamannen

Årets premiärstopp på Salomon Trail Tour gick inte av för hackor. Tävlingen verkar ha varit en stor succé och har seglat upp högt i topp på listan på lopp jag vill springa nästa säsong. Här är några mycket läsvärda blogginlägg som beskriver upplevelsen och fenomenet Kullamannen.

http://mirandakvist.se/2013/05/kullamannen-ultra-ar-en-upplevelse/

http://harderbetterfasterstronger.se/2013/may/50km-delikat-stiglopning.html

http://jogg.se/Bloggar/BloggInlagg.aspx?id=18928

http://jogg.se/Bloggar/BloggInlagg.aspx?id=18954

 

Vårskriket!

Ja. Ensam mitt ute i mina barndomsskogar omgiven av ett hav av vitsippor, härligt solsken och den första riktiga vårvärmen fick jag infallet att göra ett vårskrik. Underbar känsla och det ska bli en årlig tradition att skrika ut min barnsligt lyckliga löparglädje. Här är resultatet förevigat: