Skönheten i det gråa

Har ännu en gång slagit nytt längdrekord på helgens långpass! Träningen inför Tiveden Trail med Swedish Trail Running går som planerat. Även om jag ska springa fyra mil om två veckor så känns helgens nya rekord på 2.4 mil som en helt ok värdemätare då jag sprang ett 5 min/km-tempo, vilket jag definitivt inte har tänkt att hålla när jag springer fyra mil.

Det kändes lite konstigt att ge sig ut på långpass i grått väder och med regn hängande i luften. Vi har ju varit bortskämda med otroligt soligt och härligt väder de senaste veckorna. Men det går att finna skönhet i det gråa. Luften var härligt frisk och temperaturen över nollan. Det var årets första pass utan någon snö eller is. Bara det är en bonus. Jag hittade snabbt ett behagligt 5 min/km-tempo och benen kändes pigga och fräscha. Planen var att köra en runda med inte allt för mycket hårda backar och inga oupptäckta stigar ut i djupsnö som på förra långpasset. Ännu en gång var min nya ryggsäck med och två Snickerskakor.

Längs med Vätterstranden förundras jag över det nästan arktiska sjölandskapet, is, isflak och stora snöhögar. Det gråa bara accentuerar den arktiska känslan och ger hela löprundan något härligt mystisk och nästan exotisk känsla. Precis som en narval ska bryta den stilla vattenytan när som helst eller en isbjörn ska lufsa fram bakom nästa isflak. Efter ca fyra kilometer vänder jag och helt plötsligt upptäcker jag att jag sprungit i medvind den första sträckan, vilket blir en kylig motvind när jag vänder. Men det fungerar bra ändå.

Efter sju kilometer knaprar jag i mig en tredjedel av den första Snickersen, resten äter jag upp efter 12 kilometer. Det är intressant hur snabbt kroppen reagerar på chokladen. Som den sugar junkie jag är så tänder kroppen till direkt. Inga problem med magen av att äta under rundan. Inte heller upplever jag några krampliknande känslor runt 15-16 kilometer som jag gjorde förra veckan. Efter 17 kilometer trycker jag i mig hela den andra Snickersen. Den smakar ljuvligt och sitter som ett smäck efter en tung lång uppförsbacke. Vid 20 km vänder jag igen på samma ställe som vid fyra kilometer. Då är jag nästan uppe i tangerat längdrekord och möts igen av den kyliga motvinden. Men jag fortsätter hålla mitt tempo och benen känns ändå helt ok.

Under långpasset hann jag med att lyssna igenom tre skivor. Lite olika musikstilar men som alla passade in bra under passets gång. Provlyssna gärna!

The Head And The Heart – The Head And The Heart

Noah And The Whale – Peaceful, The World Lays Me Down

Youth Lagoon – The Year Of Hibernation