Mullsjö X-trail 2016

I lördags var det dags för en av årets lokala traillöparfester här i Jönköpingstrakten, Mullsjö X-trail Halvmarathon. Det är faktiskt det lopp jag sprungit flest gånger då det var fjärde raka året för min del. En bra tradition helt enkelt 🙂 Loppet brukar vara kantat av peppande publik och banan bjuder på ganska tekniska stigar som ligger väldigt vackert intill sjön Stråken. Och är det något jag är lite svag för så är det smala stigar som följer en sjökant. Sen att vädret bullade upp för fest var inte tråkigt heller. Strålande solsken och inte allt för varmt. Riktigt sköna förhållanden för en hejdundrande trailfest i Mullsjöskogarna!

mullsjologo

(Bild: Mullsjö X-trail)

Extra skoj i år var att även min fru Marie skulle springa. Premiär för henne och roligt och komma iväg och springa ett lopp tillsammans. Själv tränar jag egentligen för längre lopp och springer väl sällan riktigt fort förutom på passen med Team Nordic Trail JKPG varje vecka samt på en del kortare tävlingar. Nu var det tre veckor sen jag sprang Axa Fjällmaraton och det tar ett tag att återhämta sig efter ett sådant lopp så det var svårt att veta innan Mullsjö riktigt i vilken fas benen och formen skulle vara i. På väg till loppet känns i alla fall allt bra, humöret är på topp och benen är fyllda med spring efter två dagars vila. Hade passat på att få i mig lite rödbetsjuice också samt fylla på med lite extra kolhydrater. Vi var ett gäng från Team Nordic Trail JKPG som skulle springa så innan starten hann jag byta några ord med de andra i gänget samt att jag även stötte på Alfred som varit med på VätterVyernas och en hel del andra lopp jag sprungit. Roligt! Efter uppvärmningen var det dags att samla ihop tankarna och börja fokusera. Önskar Marie lycka till och sen bär det av. Förra året sprang hela startfältet fel då den första löparen valde fel väg. Det resulterade i att loppet blev ungefär 300 meter längre förra året. Min tid då var 1.42 och i år var min målsättning att klara mig under 1.40.

Mullsjo2016starten

Starten (Foto: Björn Grönlund)

Det är lätt att bli lurad i början på loppet då de tre första kilometerna går på bred grusväg mestadels och med en svag utförslutning. Första gången jag sprang loppet 2013 så gick jag ut alldeles för hårt första milen och det var avgörande andra halvan av loppet. Då sprang jag på 1.45 och första milen passerades på 45 minuter. Nu tar jag det mycket lugnare men med en bra känsla i kroppen. Första fem kilometerna klockar jag på dryga 21 minuter. Sen kommer en del backar och lite trixiga partier med löpning på skrå samt mycket vackra vyer då vi kommit över till anda sidan av sjön Stråken. Likt tidigare år är det en hel del publik ute och hejar på alla möjliga ställen. Vid Nyhem och andra vätskestationen passerar jag milen även denna gången på 45 minuter. Skillnaden nu jämfört med för tre år sen är att jag har ett gött driv i benen här på den relativt flacka och lättlöpta delen av banan och att jag nu plockar placeringar istället för att bli omsprungen hela tiden som jag blev första året. Det ger psyket en rejäl boost. Detsamma gör alla härliga barn som hejar på efter vätskekontrollen. Inte varje lopp som man får göra high five utmed banan 🙂

Mullsjo2016Forsta

Sol och glada miner (Foto: Björn Grönlund)

Förra året sprang jag helt själv mellan 12:e till 17:e kilometern. Såg inte en löpare. Nu hade jag hela tiden löpare både framför och bakom och det gör det lättare att hålla uppe ett bra tempo tycker jag. Jag försöker att inte hela tiden fokusera på min sluttid och väljer att bara kolla på klockan efter varje kilometerindikering för att se vilket tempo jag håller. Den här delen av banan är väldigt rolig att springa och innehåller två ganska branta backar men avslutas med härlig löpning genom ett ljuvligt grönskande område där man springer på spänger och har vatten på båda sidorna, vilket tydligen varit gamla fiskdammar. Vid första backen spelar de en massa skön musik högst upp på toppen. Riktigt gött och ett positivt inslag jämfört med tidigare år! Klockrent! Väl framme vid fiskdammarna har jag fortfarande gött driv i benen och mina förhoppningar om att klara sub 1.40 börjar kännas realistiska. Fortsätter nöta på utan att fokusera allt för mycket på klockan.

MullsjoAndra

It’s all about smiles not miles 🙂 (Foto: Björn Grönlund)

Den sista biten av banan består av mestadels stadslöpning genom Mullsjö och hela tiden med motlut då vi ska jobba oss tillbaka upp till MSOK-stugan. Härligt att springa längs gator som är kantade med folk som hejar på och ger energi. Även här plockar jag placeringar. Hejar på de jag springer förbi och när jag passerat sista kilometerindikeringen så vågar spana lite på klockan. Yes, jag kommer att klara under 1.40! Precis innan målrakan är det ett skogsparti med en stig med en hel del stenar och rötter. Inte världens svåraste stig men med trötta ben så springer jag och tänker för mig själv: ”Inte ramla. Inte ramla. Inte ramla.” Det går vägen och jag håller bra fart in i mål och det visar sig att jag kommit in på 1.37. Härligt! 🙂 Klart över förväntan! Kommer dock på samma plats som förra året, 16:e. Pustar ut lite och upptäcker till min stora glädje att de serverar cola i tältet i målområdet. Galet gött! Lyckas nog klämma 5-6 muggar och efter det känner jag mig faktiskt ganska pigg. Då jag har som målsättning att springa lopp taktiskt och anpassa mig efter banan blir det ofta så i efterhand att jag börjar fundera på vad som hänt om jag kört på i ett högre tempo. Nu har jag som jag sagt inte direkt tränat för att springa snabbt i 21 kilometer utan snarare att klara långa lopp i riktigt kuperad terräng vilket faktiskt blir en helt annan sak. Men samtidigt är det så sköj att kuta på snabbt ibland. Får se hur det känns nästa år men det skulle vara roligt att kunna fortsätta pressa tiden ned mot 1.30. Efter loppet blir det massa skönt snack med olika löpare, kända som okända! Även min fru Marie klarade sin måltid men tyvärr hade hon ramlat ut med banan och slagit i knät lite. Inget allvarligt som tur var. Allt som allt så var Mullsjö X-trail ett väldigt lyckat arrangemang. Är du sugen på att testa på att springa ett längre traillopp kan jag verkligen rekommendera detta då banan är utmanande rent tekniskt på en del partier och har en del höjdmeter men inte sådär brutaljobbig som en del andra längre lopp kan vara. En bra första trailhalvmara helt enkelt! 🙂