Mot nya äventyr och distanser

Den senaste tiden har jag funderat en hel del på löpning och speciellt då min egen löpning. Varför springer jag? Vad vill jag uppnå med löpningen? Vad är min drivkraft? I jakt på nya utmaningar har jag börjat snegla på längre distanser. 50 miles kanske vore något. Det vill säga 82 km eller nästan två hela marathon. Men varför? Det första och enklaste svaret på frågan är väl: För att se om jag klarar av det! Sen om man gräver djupare finns det en hel del underliggande faktorer som gör att detta känns som ett naturligt val. Sen blir det alltid lättare när tillfällen pushar en i rätt riktning.

Sätila Trail

Foto: Sätila Trail

Har de senaste veckorna funderat på om jag ska ge mig på 82 km redan i november på det nya loppet Sätila Trail som arrangeras för att fira Sätila of Swedens 120-års jubileum. Mitt i planerandet av detta lyckades jag nämligen via Umara Sports Club vinna en startplats i Sandsjöbacka Trail! Sandsjöbacka är en vintertrailfest söder om Göteborg där det finns ett helt smörgåsbord med olika distanser att springa varav en av dem är 82 km. Klappat och klart. Lika bra att ge sig på den nya distansen helt enkelt! Återstår att se om det även blir Sätila för att först prova på distansen och sen försöka göra det bättre på Sandsjöbacka.

Sandsjöbacka Trail Logo

Foto: Sandsjöbacka Trail

Men de där underliggande faktorerna jag nämnde förut då. Vilka är de? Den första faktorn varför jag vill ta mig an den nya distansen är att det är ett äventyr för mig att ge mig ut på okänd mark och se vad kroppen klarar av. Uppleva hur psyke och kropp reagerar efter att ha varit aktiv väldigt länge. Träningsmässigt tror jag att jag redan skulle klara av distansen, men samtidigt vill jag göra det på ett sätt som känns bra. Psykiskt ska det bli oerhört intressant att se hur jag reagerar på vad jag tror kommer bli en relativ smärtsam upplevelse. För jag har sprungit långt förut och det gör ont. Även om man har tränat så gör det ont och blir slitigt när man springer ultradistanser. Det ser jag som en av de mest spännande aspekterna med det här äventyret. Hur hanterar jag smärtan samtidigt som det kanske återstår två mils löpning rent psykiskt?

Nästa faktor är att detta är något som jag tycker är så fantastiskt kul. Springa långt och länge. Gärna med sällskap och på sådana här lopp är chansen ganska stor att man hittar likasinnade som man kan springa och tjöta med. Om jag hade haft mer tid då skulle jag i första hand springa fler långpass. Upptäcka nya stigar. Trailupptechlöpning. Nu har jag chansen att göra det och samtidigt utmana mig själv med nytt distansrekord. Min längsta distans hittills är dryga 6 mil som jag sprang på Habo Ultra Trail förra året.

keep-calm-and-run-50-miles-7

Rent träningsmässigt kommer jag inte förändra så mycket förutom att göra fler riktigt långa långpass. Minst ett ultrapass per månad samt gärna ett eller två pass där jag är ute i minst tre timmar. Vinterhalvåret passar perfekt för distans- samt även backnötning så det kommer att bli en hel del av den varan. Men jag tar gärna emot tips och idéer på hur man ska förbereda sig så bra som möjligt från dig som sprungit distansen förut. All hjälp är välkommen! 🙂

Så häng med och följ min resa mot 50 miles här på bloggen och kommentera gärna! Hur tränar du som sprungit distansen? Vad brukar du äta under lopp? Tips och tricks! Bring it on 🙂