Kinnekulleleden – VästgötaTrail med ängslöpningdelux

I fredags var jag på sommarens stora löparäventyr för min del. Jag började spana in den här leden redan förra sommaren då mina föräldrar har en sommarstuga inte allt för långt ifrån så kändes Kinnekulleleden som en alldeles perfekt dagstur. Jag är västgöte i grund och botten och uppvuxen i Skövde så jag har varit en del i trakterna kring Kinnekulle men inte så mycket så det skulle även få bli ett ypperligt tillfälle för mig att utforska och få lite sightseeing nästan på hemmaplan. Leden är ca 46 kilometer och nedan är en karta med leden.

se_vandring_gotene_kinnekulleleden Bild från www.skaraborgsleder.se

Planen för dagen var att gå upp och äta frukost när barnen vaknade, packa det sista och klä på mig och sen åka. De brukar vakna runt 06.30 men dagen till ära så blev det sovmorgon ända till 07.45. Både bra och dåligt. Skönt med rejält med sömn inför dagens eskapad men i och med att väderprognosen visade på sol så skulle jag nu få springa när det var som varmast. Efter en knapp timmes bilfärd och lite joxande med gps:en på mobilen så hittade jag äntligen fram till ett bra ställe att parkera på, precis intill Vänern och med toalett passande nog inom gångavstånd. Jag kunde ha förberett mig lite bättre och kollat ut lite mer noga var jag skulle hakat på leden. Kollade lite fel på kartan ovanför och ska du själv springa leden kan jag rekommendera kartan i den här länken. Mycket mer lättläst och jag skulle gärna haft med mig den utskriven också. Jag startade vid Råbäcks hamn, men så här i efterhand skulle jag rekommendera att starta vid Hällekis camping. Lättare att hitta till och du kan bada direkt efteråt och har nära till alla nödvändigheter som toa, vatten och även affär och ombyte om det skulle vara så.

Utrustning

KinneUtrustning

Vad har man på sig och med sig när man räknar med att springa i fem-sex timmar ungefär? Jag har under våren testat att använda Tailwind för att få i mig tillräckligt med energi, vätska och salter. Då jag inte visste exakt hur många ställen det skulle gå att fylla på vatten på utmed leden så valde jag att ha på mig min Salomon S-Lab Adv Skin3 12Set istället för Salomon S-Lab Sense Ultra Set som jag vanligtvis springer med på mina långpass. Fördelen förutom att man kan packa 12 liter i Adv Skin3 jämfört 3 liter i Ultra Set:et är att man har möjlighet att ha i en vätskeblåsa på 1.5 liter i bak på västen och på så sätt få med sig hela 2.5 liter vätska, jämfört med 1 liter på Ultra Set:et. Förutom Tailwind hade jag med mig ett lager nötcremé samt lite chips och två bars som jag hittade på en hälsobutik i Jönköping av märket Raw Bite. Har inte testat dem förut så det var lite skoj att slänga med så det fanns gott om energi. 

Överlag blev det väldigt mycket Salomonutrustning, men det kanske inte är så konstigt med tanke på att de gör väldigt bra saker 🙂 På fötterna hade jag på mig Salomon S-Lab Sense 4 Ultra SG, en alldeles förträfflig sko som jag snart ska skriva en utförlig recension om. Sen blev det Team Nordic Trails ledarkit från Salomon, shorts och t-shirt, Gococostrumpor och vadkompression samt en Craft-visor och solglasögon från HMKidsOptics 🙂 På armen min trotjänare Suunto Ambit3 Peak. Och löpning är ingen prylsport? 😉 Skämt åsido så underlättar det faktiskt en hel del med bra utrustning. 

Dags för start!

Det jag gillar nästan mest med att ge mig ut på sådana här långpass är känslan av att vara på äventyr och att man inte vet riktigt vad som ska hända. Det är inte alltför ofta man kan få till den känslan i vårt säkra samhälle. Sen är uppgiften i sig, att springa ca 46 km på mestadels stigar, inte något jag gör varje dag eller har gjort så många gånger heller så det var med spänning jag tog mig an utmaningen att ta mig runt Kinnekulleleden. Och runt var jag så illa tvungen att komma på något sätt för där stod ju bilen och väntade 🙂

Det bar direkt av på en vacker fin stig som tuffade på med svag lutning uppför. Det visade sig att det hade varit en banvall för Råbäcks kalkbana där bränd kalk och ibland sten transporterades. Vädret är ljuvligt, solen skiner, fåglarna kvittrar och fjärilar flyger hit och dit. Snart är jag framme vid Råbäcks kalkbruk där man kan se tydliga spår av att sten brutits och när jag fortsätter färden kommer jag till fler intressanta passager där man se intressanta bergsformationer. Den första milen flyter på bra, jag stöter på en del vandrare som hejar glatt, jag springer på roliga tekniska stigar ned mot Vänern igen och passerar härliga öppna fält och lummigt vackra lövskogar.

Efter att ha passerat det lilla mysiga samhället Blomberg vid en mil ungefär så gick Kinnekulleleden ihop med Pilgrimsleden och vid en korsning visste jag inte riktigt var jag skulle ta vägen. Här skulle den där utskrivna kartan ha kommit väl till pass så hade jag sluppit greja med mobilen för att få koll. Efter det är det flera kilometers fantastisk lövskogslöpning fram till vad jag hade planerat skulle bli mitt första stopp. Lasse i bergets besynnerliga bostad, en grotta. Tydligen ska jag vara släkt med denna märkliga man. Har inte 100% koll på att all fakta stämmer men troligtvis var Lasse min morfars fars svåger. Lasse bodde tillsammans med sin fru i en grotta på 1800-talet ända in till början på 1900-talet. Läs gärna mer om Sveriges sista grottmänniska och hans mycket intressanta liv och leverne här!

Efter pausen vid grottan där jag passade på att äta lite chips och nötcremé så började klättringen upp mot toppen av Kinnekulle. Först sprang jag längs med härligt öppna fält med sädesslag som svajade mjukt i vinden och ännu mer bedårande vacker ädel lövskog. Men att ständiga springa med en svag lutning uppåt och även om att springa på ängar med blommor som målar dem i pastelligt prickiga nyanser så börjar solens gassande i kombination med att ständigt springa med en svag lutning uppåt ta på krafterna. Jag lägger in små korta pauser i skuggan vid var tredje-fjärde kilometer där jag fyller på energi. Lyckas även springa lite fel vid ett ställe så den tredje milen upp till toppen var ganska seg rent löpmässigt sett men naturens skönhet vägde upp det hela som tur var. Framme vid nästa depåstopp passar jag på att dricka lite vanligt vatten och njuta lite av vyerna och vetskapen om att jag klarat av det mesta av ledens stigning känns gött!

Vad som kommer upp måste också komma ner!

Efter besöket på Högkullen som toppen på Kinnekulle heter så anade jag att det vankades ljuvlig nedförslöpning och där visade sig leden från sin allra bästa sida. Fantastiskt roliga stigar med en hel del tekniska inslag av både mycket sten och rötter och en härlig känsla att bara bölja på nedför. I min tänkta plan av leden så var det utför hela vägen till Vänern och jag sprang och njöt av den vidunderliga utsikten och tänkte där nere är jag snart. Men icke sa Nicke! Helt plötsligt tog den långa, underbara utförsbacken slut och pang bom skulle jag springa åt ett helt annat håll än vad jag tänkt mig och dessutom på en tråkig grusväg som såg ut att masa sig uppåt in absurdum. Obra! Som tur är tar den slut efter någon kilometer och sen bär det av på nya roligt tricksiga, snirkliga stigar där jag nästan blir överkörd av två mountainbikecyklister. Har stött på en del av dem och jag tror att leden skulle vara väldigt roligt att cykla om jag höll på med det. Men när det känns som jag precis hinner hoppa undan utan att bli påkörd kan man undra hur det hade gått om de hade kommit ifatt vandrare och inte en löpare?

Strax därefter kommer jag in i nästa motiga fas efter utförslöpningen. På grund av stolpar med så uttorkad färg så att de nästan ser röda ut istället för ledens vanliga orangea färg samt att det helt plötsligt börjar stå Friluftsfrämjandet på stolparna och att en vägskälsstolpe saknas gör att jag blir väldigt osäker på om att jag är på rätt väg. Springer fram och tillbaka, försöker kolla gps och karta med mobil, skäller ut mig själv mentalt för att jag inte förberett mig bättre och skrivit ut en karta. Men tills slut lyckas jag kolla att allt står rätt till och jag springer vidare och upptäcker då att om jag bara hade sprungit tio meter till innan jag vände så hade jag kommit fram till stolpar med nymålad orange färg. Illa! Men det är bara att bita ihop och kämpa vidare!

Med den fjärde milen avklarad är jag framme vid Vänern och närmar mig Hällekis camping. Har minnen från ett besök här i min barndom så det ska bli intressant att se om det ser ut så som jag minns det. Vägen dit bjuder dock på en överdos av rötter, så man kan inte njuta fullt av den vackra utsikten över Sveriges största sjö när man måste hålla koll på rötter och stenar i mängder. Men det är lite charmen med stiglöpning. Det ska vara en utmaning i sig att bara ta sig fram!

Mot målgång

Efter campingen är jag riktigt trött, magen är lite stel, men jag kämpar på. Lite roligt att man nu stöter på folk som man mött i början av leden och kan hälsa på dem igen och prata lite. Har hört många språk pratas under min runda på leden så den är nog ett rätt så populärt turistmål för internationella turister.

När jag kommer till vägar som jag kände igen från när jag åkte med bilen till Råbäcks hamn och sen inser att jag inte ska springa raka vägen dit utan än en gång ska uppåt igen så tar det emot lite. Har varit ute i över fem timmar och att då ta sig an en till stigning är lite motigt. Hundra höjdmeter på ca 1.5 kilometer är en rejäl stigning men nu är jag så trött så jag går större delen av den biten. Men sen flyter det faktiskt på rätt bra de sista kilometrarna ner till Råbäcks hamn och jag är oerhört nöjd när jag väl kan stänga av klockan och börja gå efter att ha sprungit hela Kinnekulleleden (och lite till). Jag var ute i dryga sex timmar, inklusive alla pauser samt felspringningar) och sprang drygt 47 kilometer. Mitt livs näst längsta runda! 

KinneMål

Summering – Kinnekulleleden

Längd: 46 km
Höjdskillnad: 650 positiva höjdmeter
Svårighetsgrad: 3.5

Längd: 46 km
Höjdskillnad: 650 positiva höjdmeter
Svårighetsgrad: 3.5

KinnekulleledenHgraf

Kinnekulleleden – Höjdgraf med start vid Råbäcks hamn

En mycket trevlig led med massor av fina ängar, en hel del lövskog, samt partier som är riktigt tekniskt krävande. Bjuder på flera vackra vyer, överlag en hel del höjdmeter (652 fick jag) och är välmarkerad (orange markering). Rekommenderas!

Att tänka på

  • Skriv ut en karta
  • Starta vid Hällekis camping
  • Ta med pengar till utkikstornet (10 kr)
  • Stanna gärna vid Lasses grotta

 

Summering – Kinnekulleleden ur personligt perspektiv

Positivt

  • Jag klarade hela leden trots bara ett långpass över halvmara (ca 28 km) sen Soteleden Terrängmarathon i början på maj.
  • Efteråt kände jag mig relativt fräsch (kan berott på en kall avsköljning i Vänern) och dagen efter var jag förvånansvärt pigg i benen. Brukar vara riktigt seg i huvudet efter så långa pass, men kanske kan det bero på att jag var bättre på att få i mig salt iom att jag hade med mig chips?
  • Tailwind plus lite tilltugg fungerade bra, men jag var lite konstig i magen på slutet. Behövde kanske dricka mer vanligt vatten?
  • Salomons 12-litersväst fungerar kanon på riktigt långa pass. Fick lätt plats med all packning och behövde aldrig vara orolig för att vätskan skulle ta slut.

Negativt

  • Jag hade inte skrivit ut en karta.
  • Totalt ramlade jag ungefär 1.5 gång. Jag ogillar att ramla och brukar inte göra det ofta.
  • En blinning bet mig.
  • Jag hade inte med pengar till utkikstornet (DOH!)

Back to Top