JanuariJakten2017 – Check!

JanuariJakten börjar bli en riktigt kär tradition för min del. Det är oerhört inspirerande att läsa om hur deltagare upptäcker tjusningen med att springa i backar och jaga höjdmeter. Speciellt när de också stolta och nöjda konstaterar att de klarat av något de inte trodde att de skulle klara. Så var känslan för mig i år också. Även om jag inte hade lagt ribban lika högt i år (7000 höjdmeter jämfört med 8500 förra året) så kändes det mycket mer osäkert hur det skulle gå då jag skulle springa Sandsjöbacka Trail 44 km mitt i månaden. Att springa en trailmara och med relativt lite långpassträning senaste månaden gjorde att jag var osäker på hur lång återhämtning jag skulle behöva. Det flöt på bra i början av månaden, men då jag fick trappa ned lite innan och efter Sandsjöbacka så hade höjdmeterna som saknades hopat sig till en.. ja ganska rejäl uppförsbacke på slutet. Då fick jag helt enkelt dra upp det gamla esset ur bakfickan på vintertightsen; Järabacken! Min närmsta slalombacke som jag förra året sprang 80 vändor i för att klara 8500 höjdmeter. Med bara fyra dagar kvar saknade jag över 2100 höjdmeter så jag fick verkligen ligga i på slutet.

JanuariJakten2017 Järabacken

Järabacken

Först sprang jag ett helt fantastiskt pass tillsammans med min fru Marie. Vi hade barnvakt för första gången på länge och sprang på Huskvarnaberget till Rudenstams och passade på att prova deras nya äpplesemla. Supergott och så gött att stanna till och äta och njuta i det strålande solskenet. Efter det fortsatte vi och till slut blev det hela tre timmars minnesvärd traillöpning med nästan 800 höjdmeter in på kontot.

JanuariJakten2017 Äpplesemla

En löprunda som vi kommer minnas länge. Trailmagi!

Trots detta saknades knappt 1400 höjdmeter och bara tre dagar återstod. Kvällen efter blev det backlöpning i backen på Bankarna bakom Elmia och jag hade nu ganska exakt 1200 höjdmeter att klara av på två dagar. Som tur är går det relativt snabbt att håva in ganska många höjdmeter om man springer (och går 😉 ) många gånger uppför en slalombacke. De två sista backpassen gjordes alltså i en upplyst Järabacke där det faktiskt var en del som åkte slalom och snowboard i min springbacke…. Det kunde gått illa sista kvällen när de släckte belysningen just som jag var på väg nedför backen utan pannlampan som jag lämnat i bilen. Så det var bara att springa hämta den och nöta de sista höjdmeterna i mörkret och sen stanna till på toppen och bara njuta av utsikten och att jag klarat av min målsättning även om det satt långt inne.

Klar!

Det är inte bara jag som kämpat mig uppför backar hela månaden utan vi har varit ett gött gäng som jobbat på och peppat varandra. Precis som tidigare år är JanuariJakten sponsrat av Stockholms Brantaste och en plats går till den som samlat in flest höjdmeter och en plats lottas ut. Den solklara vinnaren var Niclas som klarade hela 12053 höjdmeter. Niclas är en ultralöpare som ska springa Transgrancanaria om tre veckor så det har nog varit välbehövligt men samtidigt sjukt jobbig träning för honom. Följ gärna hans framfart på hans blogg https://ultrawannabe.com/ 🙂 Stort grattis Niclas till en grym prestation och lycka till på Transgrancanaria!

Sen var det en vinnare som skulle lottas fram och där tog jag hjälp av min son Adrian som fick dra en vinnare som du kan se i klippet nedan.

Stort grattis till David Jaldemark som vinner en startplats i Stockholms Brantaste!

Nedan kan du se lite bilder som jag tagit från JanuariJakten2017. Det blev både snö, storm och ljuvligt solsken 🙂