Grinchen Trail 2015

I lördags var vi ett glatt gäng som samlades vid IKHP-stugan i Huskvarna för att delta i urpremiären av Grinchen Trail. Grinchen Trail är alternativet till Tomtetåget för de som hellre springer i skogen och inte på asfalt och för de som gärna springer lite längre. Planen för dagen var att vi skulle ta oss an John Bauerleden från Huskvarna till Gränna. Ca 51 km löpning och över 1100 höjdmeter. Som jag sa till en av deltagarna under dagen: – Det är kanske lite konstigt att man verkligen går och längtar efter att ge sig ut och springa sådana här rundor. Det hade jag inte riktigt anat för några år sedan.

GT1

Foto: Björn Källström

Starten skulle gå vid soluppgången kl 08.28 och det var väl inte den där makalöst vackra soluppgången vi hade hoppats på. Men man kanske inte ska förvänta sig annat nu när det är december och svensk vinter. Innan starten fick vi en genomgång inför dagens äventyr av Jonas, en av arrangörerna. Vid ca 24 km fanns det chans att fylla på vatten men annars skulle vi ta oss an leden i princip självförsörjande.

GTgänget

Gänget innan start, gissa vem som var där som på svensexa? 😉

Vid starten var vi rätt många löpare då det anslöt ett gäng som firade svensexa och från bilden ovan så är det kanske inte så svårt att klura ut vem som skulle gifta sig. Det visade sig vara David från deluxeturer.se som var den lycklige clownen. Tyvärr hann vi inte prata men jag hörde i efterhand att svensexegänget hade fått honom att tro att de skulle springa hela leden. Rolig idé och det säger väl lite om vilken typ av människa David och hans kompisar är. Dock behövde han ”bara” springa till Kaxholmen innan det bar av på andra äventyr.

Extra roligt inför dagen var att Björn som jag sprang tillsammans med en del på Soteleden Terrängmarathon i våras hade åkt ända från Stockholm för att haka på det första Grinchen Trail. Alltid roligt med folk som verkligen brinner för traillöpning!

GT2

Foto: Björn Källström

Vi gav oss iväg och stämningen var hög. Roligt att komma igång och tjötet flyter på bra direkt. Många ansikten man känner igen. Många riktigt snabba löpare som inte hakat på när det vankats trailäventyr tidigare. Roligt! Det är ett gäng med från TNT som inte är vana att springa alltför långt så jag lägger mig långt bak i fältet för att kunna visa vägen och Björn hänger på.

GT3

Foto: Björn Källström

Första delen av John Bauerleden är väldigt vacker, kuperad och löpningen är bitvis teknisk och lite att bita i. Skönt att inte gå ut för hårt när leden är över fem mil totalt. För egen del känns kroppen bra och dagen till ära har jag med mig Umara som energidryck under första halvan av leden. Allt flyter på bra och vi pratar om allt möjligt från föräldraledighet till vilken energi man har med sig på långpass. Det är så mycket lättare att springa en led tillsammans med andra. Det är alltid någon som har koll på var vi ska springa. Jag har aldrig sprungit hela leden till Gränna men för två år sedan gjorde jag ett försök på vilket som då var mitt absolut längsta pass hittills då jag sprang leden till Bunn. Då sprang jag fel flera gånger så nu känns det mycket lättare när man kollar på klockan och jämför och inser att när vi har avverkat ungefär två mil av leden så hade jag sprungit 2.6 mil för två år sedan. Rejäla fellöpningar då alltså. Läs mer om det äventyret här!

GT7
Foto: Björn Källström

GT8
Ibland var det riktigt branta backar! Foto: Björn Källström

GT4

John Bauereskt! Foto: Björn Källström

Väl framme vid vattenstoppet vid ca 2.4 mil så är det några som väljer att hoppa av. Jag känner mig fortsatt pigg i kroppen och fyller på nytt vatten och blandar Resorb i ena flaskan. Stort tack till den familjen som lät alla oss löpare fylla på välbehövligt vatten! Riktigt skönt att slippa ha en extra vätskeblåsa med 1.5 liter vatten i vätskevästen hela leden. Kvar i vår lilla eftertrupp är nu Björn, Johan från TNT JKPG och jag. Trion tassar vidare, möter getter i en hage och får springa genom John Bauereska skogar som trots det gråa vädret hänför med sin grönska och skönhet. Totalt är nu gänget uppdelat i tre grupper. Vi springer förbi en jägare som verkar lagom nöjd när jag hälsar på honom. Inser att han haft x antal löpare som redan passerat vilket kanske inte är riktigt optimalt när man sitter på jägarpass 😉

GT9

Så här kan man också tillbringa en lördag i skogen… Foto: Björn Källström

Ganska snart är vi framme i Bunn och här visar min klocka ca 33 km. Vi hade hört att leden skulle vara 46 km så i det här läget känns det som att vi snart är framme. När jag kom hit för två år sedan hade jag sprungit nästan 40 km, vilket då var distansrekord med ca 15 km för min del så då var det inte så konstigt att jag kände mig helt död här ungefär. Nu känns allting bra och vi tar sikte mot Vättern igen. Efter några kilometer förändras landskapet lite. Vi lämnar skogarna och kommer ut till ett böljande bondelandskap med små mysiga röda gårdar inklämda lite här och där. Löpningen blir också annorlunda. Nu blir det en hel del asfalt och rejäl motvind också. Men det gör inte så mycket, det blir lite mer lättlöpt och vi är mest nöjda med att det inte regnat hela tiden som väderleksrapporterna utlovat.

GT11

Under E4:an! Foto: Björn Källström

Det märks dock på oss att vi börjar bli tröttare, vilket kanske inte är så konstigt med dryga fyra mil i benen. Blåsten tilltar desto närmare Vättern vi kommer och nu vill man verkligen se den där sjön. Vi kommer till Västanånaturreservat efter att ha passerat under E4:an och här bjuds det på fantastiskt rolig utförslöpning ned mot Vättern. Jag hivar fram min actionkamera och filmar och helt plötsligt mynnar stigen ut i en utkiksplats med en panoramautsikt över Vättern och Visingsö som är sagolikt vacker trots att dagens gråmulna decemberväder ligger som ett grått filter över sjön.

GT12

Fotosession vid utkiksplatsen! Foto: Björn Källström

GT12

En glad och nöjd trio som närmar sig slutet av dagens äventyr! Foto: Johan Lindblom

Den härliga utförslöpningen fortsätter och när vi väl kommer ned till stranden så rullar höga vågor in och möter oss med ett gött brus som ackompanjerar den vackra löpningen genom lövskogar med rostbruna löv som ligger likt en mjuk matta på stigarna. Trots att det är relativt flack löpning nu så är det nog den här biten som vi är allra tröttast. Vi hade varit inställda på ca 46 km traillöpning och nu närmar vi oss 50 km och vi turas om och dra och tassar vidare tystare än tidigare, inneslutna i en bubbla av trötthet och beslutsamhet. Mitt vatten börjar ta slut också och jag vill gärna hinna fylla på nytt innan bussen går från Gränna. Efter att vi passerat den helmysiga byn Röttle stannar en minibuss framför oss på vägen. Det visar sig vara ett av de två gängen som legat före oss. Det stärker vårt humör med lite gött tjöt och vissheten om att nu är vi nära. Vi följer leden in mot Gränna och skymningen börjar sakta krypa närmare. Björn ska haka på Tomtetåget och åka färjan ut till Visingsö och äta julbord. Det låter riktigt lockande men jag behöver åka hemåt till familjen. Väl framme vid vårt slutmål tackar vi för en härlig tur, jag ger Björn en kram och han springer vidare mot hamnen.

GrinchenTrailHöjdgraf

Höjdgrafen för John Bauerleden. Inte många flacka sträckor 🙂

Johan och jag börjar snabbt leta efter ett ställe att fylla på vatten. Jag vill gärna ha fulla flaskor på bussen hem så man kan börja återställa vätskebalansen lite. Som tur är hittar vi snabbt några hjälpsamma människor som släpper in oss så vi kan fylla på vatten. Sen joggar vi bort till bussen, hejar på några Tomtetågsdeltagare som med bestämda steg joggar mot hamnen och jag hinner få på mig lite torra kläder innan bussen kommer. En häpen busschaufför frågar om vi har sprungit hit. Stolt konstaterar jag att vi avklarat fem mils löpning och trötta och nöjda sätter Johan och jag oss på bussen för lite välbehövlig vila. Jag har gjort en liten film från vårt äventyr som du kan spana in här nedan. Jag kan varmt rekommendera John Bauerleden, en mycket vacker, kuperad och rolig led att springa. Bussen går en gång i timmen från Gränna på helgen så det är smidigt att komma hem också. Vem vet? Grincharna kanske gör ett gästframträdande på Sommartåget också 😉