UppTech

Suunto Ambit, min nya finska träningspartner?

Suunto Ambit, min nya finska träningspartner?

Länge har jag gått och suktat efter en ny träningspartner. Min nuvarande ständige träningskompanjon iFån RunKeeper är väldigt mobil men har inte koll på allt jag vill få feedback på och han är inte så smidig med att ge mig all information under passets gång.

Länge har jag varit inne på att skaffa en annan amerikansk träningspolare, Garmin Forerunner 610. Garmin är väldigt fokuserad på löpning, duktig på intervall och han kan verkligen känna mig på pulsen under träningspasset. Snabbt och smidigt kan han vidröra min arm likt en vibration och varna mig om jag håller för långsamt tempo exempelvis eller ge annan feedback och efter passen kan han berätta för mig hur hårt jag tränat. Garmin gillar kroppskontakt, men är ändå relativt ömtålig och vatten är kanske inte alltid hans bästa vän. Garmin är ganska fager och smidigt byggd, men man kanske inte tar med honom och visar upp honom på fest direkt. Så här ser han ut:

Garmin 610Vem ska jag dra med mig ut på stigarna om det inte blir Garmin som jag ändå tänkt mig ända sen i vintras då jag först började leta ny träningspartner på allvar?

Tidigare har jag fluktat lite på ett finskt alternativ. Och när det helt plötsligt dök upp ett nytt färskt alternativ i våras blev jag väldigt sugen på att träna finskt. Att anlita en finsk träningspartner har varit en dyr historia tidigare, men nya Suunto Ambit går som tur är att hyra in i två olika versioner. Den billigare varianten har allt mer kittlat mina sinnen. Suunto Ambit 2 S som han heter är en multisport kille som kan hänga med även om jag blir sugen på att simma eller cykla. Han känns riktigt gedigen och välbyggd och verkar tåla det mesta. Han är inte lika fokuserad på just löpning som Garmin, men är bättre på att ha koll på höjdmeter och desto uthålligare samt bättre på att känna av min puls. En av de stora fördelarna med Suunto är att mina två stora idoler också anlitar honom, världens bästa traillöpare, Kilian Jornet och Emelie Forsberg. Då kan jag ta del av deras träning också, vilket är motiverande och ett stort plus. Och duger Suunto åt dem så ska han väl duga åt mig? =] Suunto var länge inte alls en lika fager syn som Garmin. Så här såg han ut fram tills nyligen:

ambit2sMen helt plötsligt la han upp en bild på sin Facebooksida där han visade upp delar av sin nya look.

Suunto Ambit 2 S White Suuntos FBWow! Den nya looken ser väldigt spännande ut. Jag letade runt lite och hittade en bild som någon utländsk blaska läckt på Suuntos extreme makeover.

Suunto Ambit 2 S WhiteTyvärr är bilden lite suddig så det är svårt att se exakt hur han ser ut efter makeovern men Suunto är nu tillräckligt fager för att hänga med till jobbet och andra tillställningar. Jag har i allt makeoversnack glömt bort att nämna en av Suuntos mest spännande egenskaper och något som Garmin helt saknar; förmågan att använda och skapa egna appar. Tusentals användarproducerade appar finns tillgängliga och man kan med lite enkelt kodande göra egna också. En egenskap som inte är att förringa. Så vem ska få följa med mig på stigarna i framtiden? Garmin är lite billigare i dagsläget och Suuntos makeover verkar inte vara helt färdig förrän i oktober om jag tolkat den utländska blaskan rätt. Så jag har ju tid på mig att fundera. För lite mer fakta om Suunto och Garmin kan jag rekommendera läsningen nedan. Först en jämförelse mellan Suunto 2 S och Garmin 610 och många andra liknande klockor:

http://www.dcrainmaker.com/product-comparison-calculator?comparison=yes&ids=3088,11376,11377,3094,3101,3087,3086

Sen en bild på skillnaderna mellan den lite dyrare Suunto Ambit 2, Suunto Ambit 2 S och gamla Suunto Ambit.

Där ser man att den stora skillnaden mellan Suunto Ambit 2 och 2 S är batterikapacitet, höjdmätning och väderfunktioner.

Jag väntar spänt på mer nyheter om den nya färgen på Ambit 2 S. Jag återkommer när jag vet mer. Nu laddar jag inför att inta John Bauerleden i helgen =]

Hydrera mera!

Sommaren är här! För mig innebär det flera positiva saker. Som lärare har jag nu långledigt i nästan åtta veckor. Underbart! Tid för att vara med familjen och göra mycket roliga saker. Sen underlättar det även en hel del när det gäller träning. Så för min del kommer den här sommaren bestå av rätt så hård träning inför höstens olika lopp. Närmast på menyn står Mullsjö X-trail Halvmara, vilket blir min första halvmarathontävling. Spännande!

Under sommaren kommer jag att testa att springa lite längre pass nu när man har lite tid över. Planen är att springa ett långpass i veckan och utöka det med ca 5 km varje vecka. Jag har skrivit ut kartor på olika vandringsleder i Jönköping. Spana in sidan med vandringsleder här om du är intresserad. Målet är att springa Johan Bauerleden från IKHP i Huskvarna till Gränna, vilket kommer att bli hela fem mil. Det ska bli ett riktigt äventyr och förhoppningsvis en upplevelse utöver det vanliga.

Något som är viktigt att tänka på under sommaren är att dricka ordentligt, speciellt när man löptränar. Jag har ett vätskebälte och en vätskeryggsäck, men nu har jag även gått och köpt mig ett par Salomon Sense Hydro Glove. Jag har testat dem under två rundor den här veckan. Så här ser de ut på.

Salomon Sense Hydro GloveJag har testat att springa med både en och två handskar och kommit fram till att jag i fortsättningen kommer att springa med bara en handske då  det blir lite svårt att använda händerna när man har båda på. Annars fungerar det väldigt bra att springa med dem och det är väldigt enkelt och smidigt att dricka. Det är 237 ml i varje flaska och de sitter på bra när man springer. Flaskorna passar även utmärkt att använda i fickorna fram på vätskeryggsäcken om man vill ha med sig extra vätska.

Häromdagen sprang jag mitt första långpass på ett par veckor, en lugn runda på ca 1.5 mil längs med Vätterstranden i strålande kvällssol. Passade på att dokumentera lite när jag stretchade och här är resultatet.

Sannabadet by kvällssolHelt ljuvligt!

Avslutar dagens inlägg med en länk till en artikel som är väldigt läsvärd för alla som håller på med löpträning:

The 25 Golden Rules of Running

Håller du med om alla?

Upptech: Ny vätskeryggsäck och nytt långpassrekord

I fredags var det äntligen dags att testa min senaste tillskott i trailutrustningen: Salomon Advanced Skin S-Lab 5L

ADVANCED SKIN S-LAB 5 SET

 

För den oinvigde kan det vara svårt att förstå vad det är man beskådar på bilden ovan så låt mig precisera lite vad det rör sig om. Det är en vätskeryggsäck och det blåa som sticker upp en slang som går från vätskeblåsan på backsidan av ryggsäcken. Perfekt när man ska ut på långa trailupptäckslöpningar! I bak på ryggsäcken har man plats att packa ner lite extra kläder och annat smått och gott och i fram kan man ha vattenflaskor och där finns även två fickor som man kan ta av om man vill. Så här ser baksidan ut.

ADVANCED SKIN S-LAB 5 SET

Ryggsäcken sitter som en smäck och en väldigt positiv sak är att man inte har något som spänner över magen, vilket vad jag förstått är ett stort plus när man ska springa riktigt långt. Själv har jag bara sprungit med vätskebälte tidigare och det har fungerat ok, men då har det inte varit några längre sträckor.

Under min löptur märker jag knappt av ryggsäcken. Den sitter tight och fint. Jag lyssnar ofta på musik när jag springer, men jag kan ändå höra hur vattnet skvalpar lite i ryggsäcken. Att dricka visar sig fungera kanon. In med munstycket i munnen, tryck till lite med läpparna/tänderna och sen är det bara att sörpla i sig. Blåsan rymmer hela 1.5 liter vilket räcker gott och väl på de långpass jag sprungit hittills.

ADVANCED SKIN S-LAB 5 SET

 

För att verkligen ha nytta av ryggsäcken så var jag tvungen att brassa på med ett rejält långpass. Det passar dessutom alldeles utmärkt med min träning inför Tiveden Trail med Swedish Trail Running. Då ska jag springa hela 4 mil i underbar västgötsk natur. Mumma eller dårskap?!? Det återstår att se.

 

Långpasset

Först gav jag mig ut på en av mina vanliga rundor på bankarna vid Vättern. Testade att dricka lite vatten och hade även med mig två Snickers, vilket jag har läst ska passa utmärkt på långpass. Provåt lite under första milen och tog en alldeles för stor första tugga. Inte helt ovanligt för att vara mig att glufsa i mig. Dock insåg jag snabbt att det är mycket svårare att tugga och andas samtidigt när man tryckt i sig alldeles för mycket. Men med mindre bitar i fortsättningen så gick det även bra att trycka i sig Snickers lite då och då under passets gång. Första milen flyter på bra i rätt lagom tempo på runt 52 minuter. Mycket barmark och lite leriga stigar. Sen beger jag mig upp mot mitt nya upptäcksområde vid golfbanan. Då börjar även all uppförslöpning. Vid stigarna vid golfbanan blir det en hel del backträning och jag hittar en stig som jag aldrig sprungit på tidigare som leder bort från golfbanan och hela tiden neråt. Där är det mycket djup snö. Inser efter ett tag att jag inte kommer hitta någon smidig väg tillbaka utan jag får springa hela uppförsbacken tillbaka, nästan 60 höjdmeter i djupsnö. Kanske inte helt smart när man är ute på sitt längsta löppass någonsin. Men jag var väldigt nöjd med att ha hittat två nya stigar som jag kan utforska i framtiden.

Efter uppförsbacken vid ca 15.5 km är det mycket utför. Hinner springa ca 500 meter och sen blir vaderna och låren helt stela och det känns som att de håller på att dra ihop sig i kramp. Konstigt tycker jag när jag ändå springer i ett lugnt tempo och utför, men samtidigt är det väldigt geggigt underlag. Jag sänker tempot lite och efter ca 500 meter så ger det med sig lite, men känslan sitter kvar i benen. Efter nerförslöpningen blir det lite backar igen och sen bär det av hemåt. Det släpper allt mer i benen och jag känner att jag skulle klara att springa längre, men jag stannar på 20.5 km ungefär. Den andra milen gick på strax över en timma. Väldigt nöjd med att vara över två mil och att då klämt in totalt 334 höjdmeter också. Mina Sense Mantra fick även de en rejäl genomkörare då det utmed spåret bjöds på i princip ett smörgåsbord av underlag: barmark, djupsnö, skare, blötsnö, blank is, gegga, djup gegga, lite asfalt, stigar, stenar och rötter. Det sätter sina spår =]

Lerig Mantra

 

Så här i efterhand så har jag fått betala priset för all backlöpning och är fortfarande lite stel i baksida lår. Men sammanlagt är jag väldigt nöjd med passet, ryggsäcken och Snickersknaprandet. Det bådar gott inför kommande långpass och Tiveden Trail. Innan Tiveden har jag tänkt hinna med ett ännu längre pass fast då i lugnare tempo.

Mina första trailskor och upptäcksrunda i djupsnö

IMG_3554Äntligen har mina Salomon Sense Mantra kommit! Premiärturen blev en härlig upptäcksrunda på snötäckta stigar i skogen, i djupsnö på en golfbana, genom en övergiven paintballbana samt rakt ut i skogen zick-zackandes efter djurspår i snön. Så skorna fick visa lite vad de går för och de kändes kanon.

Solen sken och skorna satt som en smäck på fötterna. Här är en bild från högsta punkten på golfbanan. Här en länk till låten som ackompanjerade den härliga utsikten:

Givers – Ripe

Golfbaneutsikt

 

Salomon Sense Mantra

Mantra

Lite fakta om skorna:

De har ett dropp (skillnad mellan fram- och baksula) på 6 mm. Ganska bra övergångsdropp för mig som inte sprungit så mycket med lågt dropp (0-4 mm) förutom lite med mina Vibram FiveFingers Bikila förra sommaren. Många andra mer extrema trailskor ligger mellan 0 mm, alltså helt platta och 3 mm. Detta må låta som en liten skillnad jämfört med 6 mm. Men det ska påverka löpningen rejält vad jag har förstått. Så då känns det bra att börja med 6 mm innan man ger sig på de mer extrema varianterna.

De har ett snabbknytningssystem (Quick Lace) som fungerar riktigt smidigt. Jag gillar att knyta mina skor hårt och med det här system går det att dra åt ordentligt.

Quick Lace

Då man knutit skorna med spännaren så kan man smidigt stuva undan snöret i snörhuset så att snörena inte kan fastna i kvistar och annat i skogen.

Skorna har en heltäckande plös kan man säga som kallas EndoFit. Den smiter om foten och gör att skorna sitter väldigt skönt och tydligen ska det fungera bra att springa barfota i dem. Därför har jag beställt en rätt så tight storlek, något mindre än vad jag är van vid.

Sulan

Sulan har ett patenterat dobbsystem som enligt Salomon ska vara dynamiskt och ge maximalt grepp. Vad jag upptäckte under min första runda var att de ger mycket bättre grepp i nerförsbackar än mina vanliga Asicsskor. På is glider man, men det hade jag väntat mig. Jag hittade några barmarksstråk i skogen och där kändes greppet och framförallt markkontakten väldigt bra. Trots att skorna känns lite stelare än mina vanliga så ger den mindre dämpningen och det mindre droppet en riktigt härlig löpkänsla.

Inuti sulan finns något som kallas ProFeel Film. Det är en förstärkning i sulan som ska skydda mot stötar när man springer på stenar och liknande. De vita strecken i mitten på sulan är något som kallas för OS Tendon som öka energiåtergivningen och flexen i skon.

 

Mitt första intryck av Salomon Sense Mantra

De sitter fantastiskt bra, som en socka. De är lite stelare än mina gamla skor, men det kan vara att de är nya. Jag har kört med samma Asicsmodell länge och bara uppgraderat den så jag har inte mycket i skoväg att jämföra med. Dämpningen är mindre, men markkontakten och löpkänslan desto bättre. Greppet känns också bra hittills. Skorna är dessutom väldigt lätta. Då jag beställt en mindre storlek än vanligt för att eventuellt kunna springa barfota i dem så är tåboxen lite tightare än vad jag är van vid, men det var inget problem. Snörningssystemet fungerar väldigt bra, skönt att slippa snören som fladdrar och som kan fasta i grenar. Jag ser fram mot att dra i väg på ett riktigt långpass för att se hur de känns då.

 

Back to Top