Upptäcktslöpning

Alla stigar bär till Bunn?

Alla stigar bär till Bunn?

Jaha, så var sommarens hittills största löparäventyr avklarat! Det blev inte hela John Bauerleden som planerat, men jag tog mig hela vägen till Bunn. Hade jag klarat hela sträckan? Troligtvis, om två faktorer varit lite annorlunda. Jag var ute totalt ca fem timmar. Innan har jag sprungit ca två timmar som längst och totalt ca 24 km som längst. Så springa det dubbla fast i lägre tempo skulle vara en rejäl utmaning, vilket var meningen.

Oh Rainy Day!JohnBauer10

Tyvärr var inte förhållandena de bästa. Det regnade kraftigt eller spöregnade större delen av tiden jag sprang. Regn i sig är inget större problem då jag hade en regnjacka på som klarar av det på ett bra sätt, men då leden visade sig ha väldigt tekniska och kuperade stigar med mycket sten, rötter och stenhällar så blev det väldigt halt. Som jag nämnt tidigare är riktigt blöta stenar, rötter och lera det största (och enda) problemet jag stött på hittills med mina Salomon Sense Mantra. Så nedförsbackarna som vid soligt och torrt väder skulle bestå av härligt fartfylld och rolig löpning blev nu snabbt förrädiskt farliga och jag fick bromsa i de flesta backarna, vilket ledde till att jag fick använda helt andra muskler i benen än vad jag är van vid. Jag älskar ju att kuta på utför!

Oh Happy Day?JohnBauer11

Så nedförsbackarna blev tidigt jobbiga och den första milen bestod mycket av tekniska stigar, varav flera av de första kilometerna går på banan som jag ska springa på Salomon Trail Tour Jönköping. Humöret var dock bra och jag var faktiskt väldigt nöjd med att jag gett mig ut över huvud taget då regnet bara öste ner när jag startade. Inte direkt idealiskt när man ska springa fem mil. Vätskeryggsäcken var fullpackad och regnjackan på. Den första milen flöt på relativt bra och till min stora lycka kunde jag pausa och frossa vid hallonbuskar. JohnBauer2 Vilse i Kaxholmen! JohnBauer4

Inne på min andra mil kom jag ut vid ett berg med magnifik utsikt över Kaxholmen, Landsjön och Vättern. Tyvärr hade alla markeringar från leden försvunnit konstigt nog. Jag sprang tillbaka och dubbelkollade två gånger utan att hitta någon fortsättning på leden. Turligt nog ser jag en annan löpare på väg uppför en backe och jag har med mig en karta så jag tänker att han kan säkert hjälpa mig. Ibland är världen bra liten. Jag känner en person som bor i Kaxholmen. Den personen råkar vara ute på en löprunda och passera just där jag är just den dagen jag ska springa John Bauerleden. Vad är oddsen för det egentligen?

Med lite hjälp av Olof och även lite löpsällskap på vägen lyckas jag sen hitta leden igen. Andra milen flyter också på rätt bra sen, trots ännu fellöpning, dock kortare och det var det mitt fel den här gången. Andra avklarade milen firas med nyplockade lingon. Även om jag inte är så förtjust i lingon så är det roligt att passa på. JohnBauer9Sen blir det segare. Stigarna är blöta, mycket kuperade och sliriga och hala och mina shorts är kalla då de är genomblöta. Dock spricker vädret faktiskt upp lite och jag börjar hoppas på att shortsen kanske ska torka så småningom. Min tanke är att fika mina finfina stektaäggmackor efter halva leden avklarad ungefär.

A storm is coming JohnBauer5

Tyvärr slår vädret om igen och jag får fika under ett träd då regnet tilltar rejält igen och det börjar blåsa mer. Men mackorna smakade toppen. Jag passar även på att byta tröja under regnjackan. Men mentalt sett så var nog de första kilometerna efter fikapausen jobbigast. Regnet öste ner och jag sprang 1-2 kilometer asfalt och större delen utför, vilket borde varit ganska lättsprunget jämfört med de kuperade, hala stigar jag mestadels sprungit på hittills. Men det är länge sen jag sprang asfalt, jag försöker ju följa devisen ”Våga vägra asfalt” så mycket jag kan, och det är väl så stor skillnad i hårdhet mot vad jag är van vid med. Resten av tredje milen är riktigt tunglöpt. Kuperat, geggigt, blötare än blötast och det stretar emot. Dock går humöret upp några snäpp när jag ännu en gång hittar massor med hallon och frossar loss rejält.

JohnBauer6På bilden ovan får man en liten känsla av hur blött det var och att det kunde vara väldigt snårigt också. Stigen är inte direkt tydlig här. Men överflödet av hallon var härligt och jag stannade och åt länge.

Krampkamp och kantareller

Den fjärde och vad som skulle visa sig bli den sista milen inleddes med rejäla krampkänningar till och från. Ständigt på gränsen i några kilometer, men jag fick aldrig kramp, vilket jag ser som ett gott betyg. Krafterna börjar dock sina och så visar sig även vara fallet med mina vattenreserver. Efter ca 32-33 km dricker jag upp mitt sista vatten och tror då att jag har ca 2-3 km kvar till Bunn efter en snabb mätning av avståndet på kartan vid fikapausen. Det visar sig att snabbmäta saker när man är trött kanske inte är det bästa påfundet. Det ska dröja ungefär en 6-7 till innan jag kommer fram till en stugby som heter John Bauerbyn och kan fylla på vatten. Länge sen jag var så törstig. Då regnjackan inte andas så mycket så har jag varit rätt varm under den och därför druckit en hel del extra vatten jämfört med var jag normalt skulle ha behövt. Som tur är hittar jag kantareller i skogen när törsten är som svårast. Underbart!JohnBauer8

När jag väl kommer fram till Bunn inser jag att jag måste stanna. Jag har bara ca 14 % kvar i batteri på mobilen och det är med mobilen jag håller koll på mina löppass med appen RunKeeper. Då det bör vara ca 1-1.5 mil kvar på leden och jag dessutom är riktigt trött samt att jag ska bli hämtad med bil av familjen känns det rent ut sagt farligt att ge sig ut på leden och kanske inte ha något sätt att kontakta omvärlden. Trots allt är Olof den enda personen jag stött på ute i spåret under de fyra mil jag sprungit. Folk är kanske inte så tokiga att de ger sig ut på en vandringsled när det spöregnar? Hade jag bara haft en gps-klockan hade jag sluppit det problemet. Men det lutar allt mer åt att det blir en finsk sådan. Frågan är hur länge batteriet hade räckt på Garmin Forerunner 610? Hoppas det dyker lite mer information om Suunto Ambit 2 S White snart. Allt som allt är jag i alla fall väldigt nöjd med mitt pass. ”Bara” 3 km kortare än Axa Fjällmaraton men ca 1000 höjdmeter mindre. Hela leden kommer bli en riktigt genomkörare som uppladdning inför nästa års fjällmaraton om jag lyckas få en startplats.

John Bauerledspasset i siffror

Antal höjdmeter: 841

Antal elstaket jag fick krypa under: 4

Antal sår jag fick på grund av att jag fick krypa under elstaket: 1

Antal elstaket jag fick hoppa (!!) över: 1

Antal hallonätarpauser: 4

Antal deciliter kantareller plockade: Ca 3

Antal lingon uppätna: 3

Liter vatten uppdruckna innan John Bauerbyn: 2.5

Laddar för John Bauerleden. Följ mig på instagram!

Laddar för John Bauerleden. Följ mig på instagram!

Imorgon bär det av på mitt livs hittills längst löprunda. Vilket äventyr! John Bauerleden från IKHP i Huskvarna till Gränna ska jag springa, är tanken i alla fall. Det ska bli spännande att se om jag klarar av det och härligt att uppleva naturen och omgivningarna längs med leden. Det lär nog finnas en del finfina utsiktsplatser för den delen också 😉 

Som så många andra trailbloggare gör inför lopp och liknande ska jag passa på att visa en bild på morgondagens outfit. Outfits och bloggande går ju hand i hand helt enkelt. Får nog slå till med en selfie på rundan imorgon med…

JohanBauerOutfitVätskeryggsäcken kommer väl till pass och mina Salomon Exo Calf kommer vara ett bra stöd under mitt längsta pass någonsin. Keps springer jag nästan alltid med nu för tiden. För att ha lite extra vattenresurser har jag med två Salomon Soft Flask på ca en halv liter totalt, vilket kan vara bra förutom de 1.5 liter jag har i vätskeryggsäcken. Den lilla bollen till höger om t-shirten är en minimalistisk vind/regnlöparjacka som bara väger 83 gram och är väldigt smidig att packa. Perfekt att ha med i ryggsäcken då väderprognosen spår regn under dagen. Sen kommer jag att ha med mig en hel del smarrigheter i form av Twix och Snickers och två feta stektaäggmackor. Det ska jag nog stå mig på.

Dagen till ära har jag även skaffat Instagram och där kan ni följa mig på http://instagram.com/trailupptechloparen 

Förhoppningsvis blir det en hel del fina bilder under morgondagens pass. Återkommer med en smaskig John Bauerrapport på kvällen imorgon om jag orkar =]

 

Södra Vätterleden: SolnedgångspassDelux

Södra Vätterleden: SolnedgångspassDelux

Ett av mina mål med sommarens träning är att springa ett långpass varje vecka och försöka öka längden med en halvmil varje vecka och avsluta med att springa John Bauerleden som är hela fem mil. Den här veckan var det dags att avverka två mil och jag fortsätter att upptäcka vandringslederna runtomkring Jönköping. Delar av etapp 3 på Södra Vätterleden skulle utforskas. Jag har sprungit en del av sträckan vid A6 golfbana men det var härligt att ge sig ut på outforskad stig och mark.

SödraVätterledenMysigStigSödra Vätterleden bjöd på riktigt varierad och mustig löpning. Mysiga stigar i lövskog, rejält leriga backar helt uppkörda av mountainbikespår. ängslöpning, mörka på gränsen till småläskiga barrskogsstigar, utsikter som tar den lilla anda man har kvar efter de saftiga backarna ur en, klippklättring och lite spänger här och där. Kort och gott: En riktig kanonlöprunda!

Jag har ju bara nosat lite på leden och det bästa av allt är nästan alla de stigar och spår man sett som slingrar sig vidare mot nya äventyr. De bara ligger där och väntar på att bli trampade på.

Den sträcka jag sprang från golfbanan började med en lång nedförsbacke i djup lera, helt uppkörd av mountainbikes och där visade mina Salomon Sense Mantra deras hittills enda svaghet. Greppet i rejäl väta/lera är inte så bra. Det behövs skor med rejäla dubbar som Salomon S-Lab Fellcross 2 som jag skrivit om tidigare alternativt ett par skor med metalldubbar. Sen bär det av uppför Strömsbergs ljuvliga lövskogar tills man kommer till Skinnersdal. Utsikten där var helt underbar.

SödraVätterledenSkinnersdalTyvärr gör inte min iPhone riktigt verkligheten rättvisa. Efter Skinnersdal bar det genom kohagar och sen mer utförslöpning och sen uppåt igen till en härlig utsiktsplats.

SödraVätterLedenUtsiktbergetTyvärr blev inte bilderna jag tog från utsiktsplatsen något att hänga i granen. Tycker någon borde sponsra mig med en lätt och smidig och gärna fukttålig digitalkamera som jag kan ha med mig på mina löprundor.

Längs med rundan jag sprang fanns rastplatser strategiskt utplacerade vid fina vyer och leden var exemplariskt markerad. Jag behövde aldrig fundera på var jag skulle ta vägen. En av de största fördelarna med att springa på kvällen är solnedgångsljuset. Jag är helt enkelt svag för fina utsikter och solnedgångar. På vägen hem sprang jag förbi ett öppet fält med utsikt ut över staden, helt badande i solnedgångsljus. Så gött!

SödraVätterledenSolnedgångDeluxJag slog även nytt rekord i antal höjdmeter på ett pass. 420 höjdmeter lyckades jag klämma in. Det jag gillade mest med de här backarna var att de var riktigt långa och sega. Ibland kan det vara gött med sådana backar istället för de rejält branta.

SödraVätterledenSmutsigaSkorBild tagen i en helt fantastisk vinkel upptäckte jag så här i efterhand. Ville bara visa dels mina fina kompressionsstrumpor Salomon Exo Calf samt mina leriga skor. Nästa vecka bär det av mot nya äventyr. Har planer på en riktig specialare då. Ska bli spännande att se om det går i lås.

 

Hydrera mera!

Sommaren är här! För mig innebär det flera positiva saker. Som lärare har jag nu långledigt i nästan åtta veckor. Underbart! Tid för att vara med familjen och göra mycket roliga saker. Sen underlättar det även en hel del när det gäller träning. Så för min del kommer den här sommaren bestå av rätt så hård träning inför höstens olika lopp. Närmast på menyn står Mullsjö X-trail Halvmara, vilket blir min första halvmarathontävling. Spännande!

Under sommaren kommer jag att testa att springa lite längre pass nu när man har lite tid över. Planen är att springa ett långpass i veckan och utöka det med ca 5 km varje vecka. Jag har skrivit ut kartor på olika vandringsleder i Jönköping. Spana in sidan med vandringsleder här om du är intresserad. Målet är att springa Johan Bauerleden från IKHP i Huskvarna till Gränna, vilket kommer att bli hela fem mil. Det ska bli ett riktigt äventyr och förhoppningsvis en upplevelse utöver det vanliga.

Något som är viktigt att tänka på under sommaren är att dricka ordentligt, speciellt när man löptränar. Jag har ett vätskebälte och en vätskeryggsäck, men nu har jag även gått och köpt mig ett par Salomon Sense Hydro Glove. Jag har testat dem under två rundor den här veckan. Så här ser de ut på.

Salomon Sense Hydro GloveJag har testat att springa med både en och två handskar och kommit fram till att jag i fortsättningen kommer att springa med bara en handske då  det blir lite svårt att använda händerna när man har båda på. Annars fungerar det väldigt bra att springa med dem och det är väldigt enkelt och smidigt att dricka. Det är 237 ml i varje flaska och de sitter på bra när man springer. Flaskorna passar även utmärkt att använda i fickorna fram på vätskeryggsäcken om man vill ha med sig extra vätska.

Häromdagen sprang jag mitt första långpass på ett par veckor, en lugn runda på ca 1.5 mil längs med Vätterstranden i strålande kvällssol. Passade på att dokumentera lite när jag stretchade och här är resultatet.

Sannabadet by kvällssolHelt ljuvligt!

Avslutar dagens inlägg med en länk till en artikel som är väldigt läsvärd för alla som håller på med löpträning:

The 25 Golden Rules of Running

Håller du med om alla?

Gött i Götet!

Gött i Götet!

Har under helgen deltagit i mitt andra Salomon Trail Tour-lopp, STT Skatås. Och om jag gjorde en hel del nybörjarmisstag på mitt första lopp, STT Kolmården, så var det tvärtom den här gången. Banprofilen var ordentligt instuderad och taktiken klar. Här är en bild från STT Skatås på banprofilen:

Banprofil STT Skatås 12 kmBanan var riktigt kuperad, ca 200 höjdmeter enligt RunKeeper (Ja, jag är i stort behov av en gps-klocka…). Upplägget var att ta det relativt lugnt fram till andra vätskekontrollen och sen öka tempot till tredje vätskekontrollen, lite lugnt igen, fullt ös till slalombacken och sen fullt ös igen in till mål. Jag hittade ännu en gång en äldre man att följa som hade helt rätt tempo för mig de första kilometerna. Han hade en knallgul t-shirt som det stod Pantern Running Club på och enligt resultatlistan så hette han Kjell Olausson. Bara Pantern Running Club var ett gott omen i sig. Jag låg hack i häl på honom fram till ca 5.5 km. Sen började han tröttna och då sa jag till honom att jag legat bakom honom hela tiden och att jag kan dra nu. Han hängde på mig en bra bit men tappade orken lite.

Banan var fantastiskt rolig! Teknisk, kuperad, varierad och med makalösa vyer. Ena stunden sprang man kuperade djurstigar, sen hoppar man likt en groda från tuva till tuva i en myr till att kuta som skjuten ur en kanon nerför branta, steniga backar eller så drar man sig upp med hjälp av ta tag i träden i en urbrant uppförsbacke. Men nästan bäst av allt var de maffiga utförslöpen. Min taktik var att öka lite efter andra vätskekontrollen och det fungerade suveränt. Fram till tredje vätskekontrollen plockade jag placeringar. Skönt att inte tappa på slutet som jag gjorde i Kolmården. Efter den saftiga stigningen vid tredje vätskekontrollen upp på Getryggen som berget hette fick jag även en mycket positiv uppenbarelse. Jag är en hejare på utförslöpning!

Utför på STT SkatåsUtsikten på Getryggen var hänförande, men ack så kortvarig. I backen ner från Getryggen plockade jag fyra-fem placeringar och ångade sen på mot slalombacken Brudarebacken. Solen gassade och det var mycket folk som hejade på i backen. Sprang på bra och gick sen förbi några uppför backen. Utsikten över Götet var lika magnifik här, men tyvärr hade jag inte riktigt tid att stanna och njuta. Sen bar det av utför igen och där plockade jag fler placeringar vilket kändes kanon. Den närmaste liknelsen med utförslöpningen jag kan göra är att åka slalomskidor i full fart. Det är något som jag älskar att göra och under utförslöpningen var det samma känsla. Full fart, men ändå med kontroll och ändå vet man att gör man något fel kan det gå riktigt illa, precis som i slalomåkning i höga hastigheter.

Jag sprang in på 44:e plats på tiden 1.11.50 och hade då avverkat ca 12.6 km. Totalt var det 199 startande så jag är riktigt nöjd. Hade jag inte varit väldigt hostig i veckan hade jag nog kunnat öppna starkare och då hade jag nog nästan kunnat placera mig strax under topp 30. Mitt mål var att komma bland de 50 bästa och det klarade jag av bra så jag är väldigt nöjd med hela loppet. Min fru var även med och sprang 6 km och även hon tyckte det var kanonroligt så förhoppningsvis kan STT Skatås bli en årlig tradition.

Hela arrangemanget var kanonbra genomfört. Efter loppet fick man god soppa och bröd, vilket var en höjdare. Vädret gick från mulet till strålande solsken strax innan start och folk var glada och trevliga.

Här en bild på mig på väg uppför Getryggstrappan.Full fart i Getryggstrappan!

Nu väntar en period med lite hårdare träning under sommar. Min tanke är att satsa på en hel del långpass samt fartpass. I slutet av sommaren hägrar nästa tävling: Mullsjö X-trail Halvmara

Känslan av att komma hem

Känslan av att komma hem

I lördags var det äntligen dags för barbackepremiär på Bondberget! För att komma dit utan att ta bilen har jag testat att springa uppför slalombacken. Perfekt träning inför Salomon Trail Tour Göteborg Skatås då man springer uppför en slalombacke i slutet på den rundan jag ska springa där. Hittills har jag orkat ca 3/4 av backen och sen har jag varit tvungen att vila och så blev det nu med då backen var väldigt lerig och blöt och med snöfläckar här och där.

Stretch i liftenDet är ju inte var dag man står och stretchar i en lift =]

Sen bar färden vidare upp på berget och då fick jag den där sköna känslan av att komma hem. Det här börjar bli mitt berg och mina stigar. Solen gassade och stigarna var is- och snöfria. Underbar löpning där man passerar vyer som skulle kunna vara tagna direkt från en bild i någon av John Bauers böcker och man kan tro att någon mystisk sagofigur ska kika fram bakom nästa stubbe. Samtidigt kan man bjudas på en vidunderlig Vätterutsikt efter att man rundat en dunge eller kämpat sig upp för ett backkrön eller ta sig till härlig lövskog och springa genom kohagar. Det ska bli så härligt att utforska berget ännu mer och upptäcka nya sidor av det, bestiga kullar man bara sett långt bortom kalhyggen och rusa fram längs snåriga stigar.

Totalt blev det ca 13 km och ca 300 höjdmeter. Bra runda inför STT. Tyvärr har jag gått och dragit på mig en förkylning efter mitt Bondbergspass. Hoppas jag blir av med den nu när Tiveden Trail med Swedish Trail Running bara är några dagar bort.

Äventyret utanför dörren

Äventyret utanför dörren

Snubblade över en fantastiskt härlig film från Salomon där två av deras löpare, Anna Frost och Rickey Gates, visar vägen till äventyret. Äventyret ligger utanför dörren och allt du behöver är ett par skor och lite nyfikenhet. Helt i min smak! Att de dessutom kan hitta en lummig och grönskande skog på en löprunda i en mångmiljonstad är gött att se. Dessutom ackompanjeras de av ett gatuband som spelar en helskön låt. Vore intressant att veta vilka de är. Spana in videon här nedan!

Så vad väntar du på? På med pjucksen och ut och upptäck! Själv ska jag fortsätta på den ny stigen jag hittade på min förra löprunda när jag ska ut på mitt nästa pass. Spännande att se var den slutar. Mer City Trail åt folket.

Back to Top