Upptäcktslöpning

Anmälan till VätterVyernas Ultra Trail

Anmälan till VätterVyernas Ultra Trail

Då har det blivit dags att göra en lite mer formell anmälan till VätterVyernas Ultra Trail! Läs igenom informationen nedan och svara sedan på formuläret så är du anmäld!

Information

När? Start lördagen 2/4 kl 10.00. Det är bra om du är på plats senast en kvart innan.

Var? Vi samlas vid parkeringen vid Bankeryds kyrka. Se karta nedan.

Vad? Tanken med VätterVyernas är att erbjuda en unik löpupplevelse, vidunderliga vyer, härlig gemenskap samt visa upp lite av alla fantastiska stigar vi har i Jönköping. Vi startar i Bankeryd och springer via Jönköping och Huskvarna och avslutar sedan med en magnifik utsikt på Vista Kulle. Totalt blir det 54 km och 1400 höjdmeter. Den som vill kan välja att springa med till Öxnegården på Bondberget, ca 33 km. Redan efter mindre än en mils löpning kommer vi till en utsiktsplats där man kan se målet vid Vista Kulle på andra sidan Vättern, lite spektakulärt i och med att vi ändå har mer än ett marathon kvar att springa innan vi är framme. Under dagens gång stannar vi till vid olika utsiktsplatser längs med vägen, snackar, fyller på energi och njuter av de vackra vyerna. Hela tiden kan man se tillbaka var vi sprungit och se slutmålet på Vista Kulle från de olika utsiktsplatserna som vi passerar.

Distans och fart
Du kan välj på att springa två distanser. 54 km mellan Bankeryd och Vista Kulle eller så hoppar du av vid ca 33 km vid Öxnegården. Du hittar mer info på kartan nedan. Vi kommer att springa i två fartgrupper. Fram till Öxnegården (ca 33 km) kommer vi att försöka hålla ihop grupperna rätt så bra om det går. Devisen fart efter kamrat kör vi efter och vi håller ett lugnt tempo. Båda fartgrupperna kommer att ha en person som springer sist och håller koll på att alla hänger med. Beräknad målgång i Vista Kulle för första gruppen är ca 16.30-17.30 och andra gruppen ca 17.30-18.30. Vi är framme vid Öxnegården ca kl 14.00-15.00, beroende på vilken grupp man springer i. Från Öxnegården följer vi Södra Vätterleden samt John Bauerleden större delen av vägen så man får även springa i förväg om man skulle visa sig vara onödigt hurtig 😉 Alla deltagare som ska springa hela vägen får en laminerad karta som visar vägen från där vi avviker från John Bauerleden till Vista Kulle.

Kostnad
I år har vi valt att dela upp kostnaden beroende på vilken distans du har tänkt att springa samt om du behöver skjuts från Vista Kulle. Du måste precisera både distans samt om du behöver skjuts i anmälningsformuläret. Du betalar antingen kontant på plats eller med Swish. Nummer att betala till med Swish kommer att mailas ut när du fyllt i anmälningsformuläret.
Springer du till Öxnegården kostar det 60 kr.
Springer du till Vista Kulle utan skjuts tillbaka kostar det 90 kr.
Springer du till Vista Kulle med skjuts tillbaka kostar det 150 kr.

Vätska/Energi
Vi har en följebil som kommer att möta upp vid speciella vätskestationer samt vid Öxnegården och Vista Kulle. Ta med extra vatten och energi och lägg det i en ryggsäck/kasse så kan du smidigt plocka åt dig din ryggsäck/kasse från följebilen vid vätskestationerna. På så sätt slipper vi springa med mycket extra packning utan kan bara ha med det nödvändigaste mellan vätskestoppen. För er som springer hela vägen är det extra viktigt att man har med mycket extra energi att fylla på efter man sprungit färdigt. Kolla in alla vätskestopp på kartan nedan.

Transport
Det finns möjlighet att få skjuts från Vista Kulle tillbaka till parkeringen i Bankeryd men då måste du ha anmält det i anmälningsformuläret! Springer man till Öxnegården går det att åka kommunalt tillbaka till Bankeryd. Det kostar 30 kr och man åker med linje 2 från Öxnegården till Juneporten och sedan med linje 26 från Juneporten till hållplatsen Bankeryd Kyrkskolan som är precis i närheten av parkeringen som vi startade vid. Kolla in alla busstider nedan. För mer info om bussar kolla på www.jlt.se

VVUT2016Buss1

Dusch
Det kommer inte att finns någon möjlighet att duscha, varken vid Öxnegården eller Vista Kulle.

Banan
Vi springer mestadels på skogsstigar men det blir en del asfalt när vi tar oss igenom Jönköping och Huskvarna men vi har försökt minimera asfaltslöpningen så mycket som möjligt. Vissa partier är det ganska tekniska stigar så ett trailskor är att rekommendera och gärna några med rejäla dobbar då det kan vara riktigt lerigt på en del ställen. Banan erbjuder också en hel del härligt branta backar så det är bra om du är van att springa kuperat. Vi passerar många utsiktsplatser under vår färd så vi kommer stanna till och njuta av vyerna på en del ställen. Fram till ca 23 km är banan helt omarkerad, därefter springer vi först på Södra Vätterleden via Öxnegården och vidare mot IKHP där John Bauerleden tar vid efter ca 40 km. Vid ca 49 km viker vi av från John Bauerleden och därifrån springer vi omarkerat till Vista Kulle. Alla som ska springa den långa sträckan får en laminerad karta på den sista biten från John Bauerleden till Vista Kulle.

Övrigt
Du bör ha med dig:

  • Vätskeryggsäck/midjeväska att bära med egen vätska och energi i samt extra kläder vid behov.
  • Gärna pappersnäsdukar/toapapper om du behöver gå på toa utmed vägen.
  • Mobiltelefon.
  • Pengar om du ska betala kontant.
  • Ryggsäck/kasse med extra vätska och energi att ha i följebilen.

Anmälan

Nu börjar det dra ihop sig med knappa tre veckor kvar! Förhoppningsvis har all snö smält då och våren börjat titta fram ute i naturen. Extra viktigt är att inte glömma ett glatt humör, pigga ben och en utvilad kropp så får vi nog en riktig kanondag tillsammans! 🙂 För senaste snacket och pepp inför VätterVyernas, spana in evenemanget på Facebook här!

Kartor till VätterVyernas Ultra Trail

Kartor till VätterVyernas Ultra Trail

Arbetet inför VätterVyernas Ultra Trail lördagen 2/4 fortskrider. Har den senaste tiden lagt fokus på att fixa ny förbättrade kartor samt rutter som du kan ladda ned till din Suuntoklocka om du använder en sådan.

Karta – VätterVyernas Ultra Trail

Ladda ned rutten i Movescount!

VätterVyernas Ultra Trail

Jag har även fixat en karta och rutt för de som vill springa med till Öxnegården.

Karta – VätterVyernas Ultra Trail – Till Öxnegården

Ladda ned rutten i Movescount!

VätterVyernas Ultra Trail – Öxnegården
Jag hoppas att vi blir många som ger oss ut på en härlig långtur tillsammans lördagen 2/4 med start kl 10.00. Mer information kommer att komma fortlöpande här på bloggen samt i Facebookevenemanget.

VätterVyernas Ultra Trail 2/4

VätterVyernas Ultra Trail 2/4

Det är dags att boka in vårens sociala långpass i Jönköping, VätterVyernas Ultra Trail! Lördagen 2/4 kl 10.00 ger vi oss ut för att ta oss an 54 härligt kuperade kilometer mestadels på stig. Vi startar i Bankeryd och springer via Jönköping och Huskvarna och avslutar sedan med en magnifik utsikt på Vista Kulle. Om du tycker att 54 kilometer känns lite väl långt så går det bra att springa med till Öxnegården vilket blir ungefär 34 kilometer.

Tanken med VätterVyernas är att erbjuda en unik löpupplevelse, härlig gemenskap samt visa upp lite av alla fantastiska stigar vi har i Jönköping. Redan efter mindre än en mil kommer vi till en utsiktsplats där man kan se målet vid Vista Kulle på andra sidan Vättern, lite spektakulärt i och med att vi ändå har ett marathon kvar att springa innan vi är framme. Under dagens gång stannar vi till vid olika utsiktsplatser längs med vägen, snackar, fyller på energi och njuter av de vackra vyerna. Hela tiden kan man se tillbaka var vi sprungit och se slutmålet på Vista Kulle från de olika utsiktsplatserna som vi passerar.

Vi kommer att ha två olika fartgrupper utmed vägen samt en person i varje grupp som ser till att alla kommer med. Vi håller ett lugnt tempo och beräknad sluttid för första gruppen är ca 16.30-17.30 och andra gruppen ca 17.30-18.30. Under dagen kommer en följebil möta upp vid några av utsiktsplatserna så du smidigt får tillgång till extra energi och ombyte vid behov.

VVUT2016

Så se till att boka in 2/4 i kalendern! Mer information om VätterVyernas Ultra Trail kommer att komma inom en snar framtid när alla detaljer är spikade. All information kommer komma här på hemsidan men se även till att boka in evenemanget på Facebook om du använder det! Vill du veta lite mer om bakgrunden till VätterVyernas Ultra Trail och hur vi hade det förra året så läs här! Hoppas att du hänger med på en härlig dag fylld av skön stiglöpning, en och annan saftig backe och god gemenskap!

Grinchen Trail 2015

Grinchen Trail 2015

I lördags var vi ett glatt gäng som samlades vid IKHP-stugan i Huskvarna för att delta i urpremiären av Grinchen Trail. Grinchen Trail är alternativet till Tomtetåget för de som hellre springer i skogen och inte på asfalt och för de som gärna springer lite längre. Planen för dagen var att vi skulle ta oss an John Bauerleden från Huskvarna till Gränna. Ca 51 km löpning och över 1100 höjdmeter. Som jag sa till en av deltagarna under dagen: – Det är kanske lite konstigt att man verkligen går och längtar efter att ge sig ut och springa sådana här rundor. Det hade jag inte riktigt anat för några år sedan.

GT1

Foto: Björn Källström

Starten skulle gå vid soluppgången kl 08.28 och det var väl inte den där makalöst vackra soluppgången vi hade hoppats på. Men man kanske inte ska förvänta sig annat nu när det är december och svensk vinter. Innan starten fick vi en genomgång inför dagens äventyr av Jonas, en av arrangörerna. Vid ca 24 km fanns det chans att fylla på vatten men annars skulle vi ta oss an leden i princip självförsörjande.

GTgänget

Gänget innan start, gissa vem som var där som på svensexa? 😉

Vid starten var vi rätt många löpare då det anslöt ett gäng som firade svensexa och från bilden ovan så är det kanske inte så svårt att klura ut vem som skulle gifta sig. Det visade sig vara David från deluxeturer.se som var den lycklige clownen. Tyvärr hann vi inte prata men jag hörde i efterhand att svensexegänget hade fått honom att tro att de skulle springa hela leden. Rolig idé och det säger väl lite om vilken typ av människa David och hans kompisar är. Dock behövde han ”bara” springa till Kaxholmen innan det bar av på andra äventyr.

Extra roligt inför dagen var att Björn som jag sprang tillsammans med en del på Soteleden Terrängmarathon i våras hade åkt ända från Stockholm för att haka på det första Grinchen Trail. Alltid roligt med folk som verkligen brinner för traillöpning!

GT2

Foto: Björn Källström

Vi gav oss iväg och stämningen var hög. Roligt att komma igång och tjötet flyter på bra direkt. Många ansikten man känner igen. Många riktigt snabba löpare som inte hakat på när det vankats trailäventyr tidigare. Roligt! Det är ett gäng med från TNT som inte är vana att springa alltför långt så jag lägger mig långt bak i fältet för att kunna visa vägen och Björn hänger på.

GT3

Foto: Björn Källström

Första delen av John Bauerleden är väldigt vacker, kuperad och löpningen är bitvis teknisk och lite att bita i. Skönt att inte gå ut för hårt när leden är över fem mil totalt. För egen del känns kroppen bra och dagen till ära har jag med mig Umara som energidryck under första halvan av leden. Allt flyter på bra och vi pratar om allt möjligt från föräldraledighet till vilken energi man har med sig på långpass. Det är så mycket lättare att springa en led tillsammans med andra. Det är alltid någon som har koll på var vi ska springa. Jag har aldrig sprungit hela leden till Gränna men för två år sedan gjorde jag ett försök på vilket som då var mitt absolut längsta pass hittills då jag sprang leden till Bunn. Då sprang jag fel flera gånger så nu känns det mycket lättare när man kollar på klockan och jämför och inser att när vi har avverkat ungefär två mil av leden så hade jag sprungit 2.6 mil för två år sedan. Rejäla fellöpningar då alltså. Läs mer om det äventyret här!

GT7
Foto: Björn Källström

GT8
Ibland var det riktigt branta backar! Foto: Björn Källström

GT4

John Bauereskt! Foto: Björn Källström

Väl framme vid vattenstoppet vid ca 2.4 mil så är det några som väljer att hoppa av. Jag känner mig fortsatt pigg i kroppen och fyller på nytt vatten och blandar Resorb i ena flaskan. Stort tack till den familjen som lät alla oss löpare fylla på välbehövligt vatten! Riktigt skönt att slippa ha en extra vätskeblåsa med 1.5 liter vatten i vätskevästen hela leden. Kvar i vår lilla eftertrupp är nu Björn, Johan från TNT JKPG och jag. Trion tassar vidare, möter getter i en hage och får springa genom John Bauereska skogar som trots det gråa vädret hänför med sin grönska och skönhet. Totalt är nu gänget uppdelat i tre grupper. Vi springer förbi en jägare som verkar lagom nöjd när jag hälsar på honom. Inser att han haft x antal löpare som redan passerat vilket kanske inte är riktigt optimalt när man sitter på jägarpass 😉

GT9

Så här kan man också tillbringa en lördag i skogen… Foto: Björn Källström

Ganska snart är vi framme i Bunn och här visar min klocka ca 33 km. Vi hade hört att leden skulle vara 46 km så i det här läget känns det som att vi snart är framme. När jag kom hit för två år sedan hade jag sprungit nästan 40 km, vilket då var distansrekord med ca 15 km för min del så då var det inte så konstigt att jag kände mig helt död här ungefär. Nu känns allting bra och vi tar sikte mot Vättern igen. Efter några kilometer förändras landskapet lite. Vi lämnar skogarna och kommer ut till ett böljande bondelandskap med små mysiga röda gårdar inklämda lite här och där. Löpningen blir också annorlunda. Nu blir det en hel del asfalt och rejäl motvind också. Men det gör inte så mycket, det blir lite mer lättlöpt och vi är mest nöjda med att det inte regnat hela tiden som väderleksrapporterna utlovat.

GT11

Under E4:an! Foto: Björn Källström

Det märks dock på oss att vi börjar bli tröttare, vilket kanske inte är så konstigt med dryga fyra mil i benen. Blåsten tilltar desto närmare Vättern vi kommer och nu vill man verkligen se den där sjön. Vi kommer till Västanånaturreservat efter att ha passerat under E4:an och här bjuds det på fantastiskt rolig utförslöpning ned mot Vättern. Jag hivar fram min actionkamera och filmar och helt plötsligt mynnar stigen ut i en utkiksplats med en panoramautsikt över Vättern och Visingsö som är sagolikt vacker trots att dagens gråmulna decemberväder ligger som ett grått filter över sjön.

GT12

Fotosession vid utkiksplatsen! Foto: Björn Källström

GT12

En glad och nöjd trio som närmar sig slutet av dagens äventyr! Foto: Johan Lindblom

Den härliga utförslöpningen fortsätter och när vi väl kommer ned till stranden så rullar höga vågor in och möter oss med ett gött brus som ackompanjerar den vackra löpningen genom lövskogar med rostbruna löv som ligger likt en mjuk matta på stigarna. Trots att det är relativt flack löpning nu så är det nog den här biten som vi är allra tröttast. Vi hade varit inställda på ca 46 km traillöpning och nu närmar vi oss 50 km och vi turas om och dra och tassar vidare tystare än tidigare, inneslutna i en bubbla av trötthet och beslutsamhet. Mitt vatten börjar ta slut också och jag vill gärna hinna fylla på nytt innan bussen går från Gränna. Efter att vi passerat den helmysiga byn Röttle stannar en minibuss framför oss på vägen. Det visar sig vara ett av de två gängen som legat före oss. Det stärker vårt humör med lite gött tjöt och vissheten om att nu är vi nära. Vi följer leden in mot Gränna och skymningen börjar sakta krypa närmare. Björn ska haka på Tomtetåget och åka färjan ut till Visingsö och äta julbord. Det låter riktigt lockande men jag behöver åka hemåt till familjen. Väl framme vid vårt slutmål tackar vi för en härlig tur, jag ger Björn en kram och han springer vidare mot hamnen.

GrinchenTrailHöjdgraf

Höjdgrafen för John Bauerleden. Inte många flacka sträckor 🙂

Johan och jag börjar snabbt leta efter ett ställe att fylla på vatten. Jag vill gärna ha fulla flaskor på bussen hem så man kan börja återställa vätskebalansen lite. Som tur är hittar vi snabbt några hjälpsamma människor som släpper in oss så vi kan fylla på vatten. Sen joggar vi bort till bussen, hejar på några Tomtetågsdeltagare som med bestämda steg joggar mot hamnen och jag hinner få på mig lite torra kläder innan bussen kommer. En häpen busschaufför frågar om vi har sprungit hit. Stolt konstaterar jag att vi avklarat fem mils löpning och trötta och nöjda sätter Johan och jag oss på bussen för lite välbehövlig vila. Jag har gjort en liten film från vårt äventyr som du kan spana in här nedan. Jag kan varmt rekommendera John Bauerleden, en mycket vacker, kuperad och rolig led att springa. Bussen går en gång i timmen från Gränna på helgen så det är smidigt att komma hem också. Vem vet? Grincharna kanske gör ett gästframträdande på Sommartåget också 😉

Grinchen Trail 5/12 – Det alternativa Tomtetåget

Grinchen Trail 5/12 – Det alternativa Tomtetåget

Här i Jönköping finns det en väldigt populärt löparevent som går av stapeln en gång i halvåret, Sommartåget och Tomtetåget. Man springer från Juneporten till Gränna och sen vidare lite på Visingsö. Ni som är bekanta med Team Nordic Trail kanske har koll på att Miranda Kvist är en av initiativtagarna till Sommar/Tomtetåget. Nu finns dock ett alternativt tåg att haka på 🙂 För dig som vill ha en lite jobbigare utmaning och ogärna springer asfalt (det blir en hel del av den varan på Tomtetåget) så kan man springa Grinchen Trail på John Bauerleden på lördag.

JohnBauer10

Var och när?

Vi samlas kl 08.15 vid IKHP-stugan nu på lördag 5/12. Tanken är att starten ska gå vid soluppgången kl 08.28.

Hur?

Leden är ca 46 km och vi springer till Gränna. Vi springer i ett lugnt tempo då den är riktigt kuperad på vissa ställen. Du är i princip självförsörjande men efter ca 24 km vid Hulan så finns det möjlighet att fylla på vatten.

Du bör ha med dig: Mobiltelefon, karta över leden (finns här!), pengar för transport, energi, vätska, bra kläder.

Vi delar eventuellt upp oss i två grupper efter någon mil och håller givetvis fart efter kamrat. Det går också att ansluta efter vägen men då bör man höra av sig till en av arrangörerna. Mer information hittar du på Facebookevenemanget för Grinchen Trail.

För den som vill går det att haka på det traditionella Tomtetåget till Visingsö. De åker med färjan kl 16.15 och äter sen julbord på Visingsö.

Hemfärd

De flesta av oss kommer att åka buss tillbaka till Jönköping. Bussen avgår en gång i timmen från Gränna, 13.17, 14.17 och 15.17 osv. Förhoppningsvis lyckas vi synka vår löpning såpass bra så att vi hinner med bussen 14.17 eller 15.17. Bussen kostar 50 kr för en vuxen. Bussen är framme i Huskvarna strax innan nästa hela timme och då väntar en skön liten nätt jogg uppför Strutsabacken till IKHP-stugan. Den kommer nog sitta som en smäck för trötta lår och vader 😉

GrinchenTrail

Redan efter några hundra meter på leden kan man njuta av en sådan här fin utsikt!

Missa inte Grinchen Trail på lördag!

Häng nu med på en riktigt rolig dag! För den senaste informationen, spana in Facebookevenemanget där eventuella förändringar och ny information publiceras. Har du några frågor så kommentera gärna här!

Habo UltraTrail 60 km – Konsten att snacka bort 30 kilometer

Habo UltraTrail 60 km – Konsten att snacka bort 30 kilometer

Ett gäng traileldsjälar i Habo hade knåpat ihop ett fantastiskt smörgåsbord av stigar, stigningar och vackra vyer och sen bjudit in till Habo UltraTrail 60/30 km, ett socialt långpass. I söndags åkte jag dit, med mindre än sex mils löpning i benen på de senaste tre veckorna. Läs om min upplevelse mot vad som skulle visa sig bli ett nytt distansrekord.

HUTlogo

Uppladdningen inför Habo UltraTrail var verkligen inte optimal. Oerhört lite löpning samt förkylning på det. Humöret var det dock inget fel på. Jag har varit oerhört peppad för det här evenemanget länge. Många löpare som var med på VätterVyernas Ultramarathon i våras hade anmält sig och att springa långpass är ett väldigt lätt och avslappnat sätt att lära känna nytt folk på som brinner för samma sak. Min målsättning för dagen var att springa så länge benen bär utan att riskera någon skada. Laddad och smått stressad efter en relativt optimistisk tidsplanering tidigt på söndagsmorgonen åker jag iväg mot Habo och OK Gränsenstugan där vi ska samlas för insamling av dropbags 07.30 och sen går starten vid 08.00. Väl framme ser jag flera ansikten jag känner igen och flera löpare från Team Nordic Trail Jönköping är också med. Dropbagsen körs iväg och jag finjusterar packningen och sen är det racebriefing. Vädret är kanon för löpning. Lite kyligt, frisk luft och molnigt. Inget regn är utlovat.

HaboUltraTrailRB

Racebriefing!

Det är väldigt spännande att ge sig ut på ett sådant här äventyr och egentligen ogillar jag att vara så oförberedd inför en uppgift, men samtidigt är jag van att freewheela vilket man snabbt får lära sig när man arbetar som lärare. Något sånt här har jag inte tagit mig an tidigare som traillöpare. Jag har sprungit långt, men då har jag haft långpass och relativt tillräcklig träning i benen. Nu hade jag inte sprungit ett långpass över två mil på en månad och hade som sagt inte sprungit ens totalt sex mil de tre senaste veckorna. Intressant att se vad benen och min grundträning under året räcker till. Vi startar igång och det är ett glatt gäng som ger sig iväg och folk börjar genast bekanta sig. Banans första del är den tråkigaste rent löpmässigt sett, asfaltslöpning genom Habo, men sen kommer vi till Munkaskog som jag aldrig sprungit i förut och nu drar det igång. Stiglöpning på allvar! 🙂

HUT

Depåstopp vid Vättern

Redan här börjar backarna, upp och ned och i Munkaskog finns det gott om dem. Första depåstoppet är efter ca nio kilometer vid Vättern, banans lägsta punkt, och tempot hittills har varit lite väl högt för att vara hållbart i sex mil. Påfyllning av vätska och energi, lite gött snack och sen drar gänget vidare. Hittills flyter allting på bra, jag pratar med olika människor jag inte träffat förut och får höra inspirerande berättelser om hur folk sprungit i Transsylvanien och i Skottland. Jag vill också springa utomlands!

HUTgänget

Hela gänget!

Banan snirklar sig fram söderut från Munkaskog och vi bjuds på förträffliga vyer ut över Vättern. Speciellt passagen via Sjogarp där det är massor med nybyggda hus och egentligen helt otrailigt blir en av banans höjdpunkter då solens strålar bryter fram genom molnen och utsikten mot Bankeryd och Jönköping hänför hela gruppen. Magiskt!

HUTTomasochjag

Tomas, jag, Vättern, höst

Jag håller mig medvetet långt bak i gruppen för jag vet inte hur långt jag kommer klara att springa. Efter ca 26 kilometer är vi en liten grupp, Mattias som är en av initiativtagarna till evenemanget, Tomas som också är med i Team Nordic Trail JKPG och jag, som lyckas springa fel. Efter ett kort debacle där vi väljer en väg genom ett träsk och efter lite telefonkonverserande så är vi på rätt spår igen men har nu hamnat efter huvudgruppen. Tomas börjar tappa lite i energi och jag märker själv att jag är lite seg och att jag verkligen ser fram mot nästa depåstopp som blir vid ca 31 km. Det hade nog inte varit helt fel med ett stopp runt ca 20 km också.

HUTdepåstopp

Det är gött att vara hela gänget igen, fylla på sportdryck och dra på nya tröja. Allt smidigt utkört med bil och killarna har lyckats fixa sportdryck från Umara. Den har varit väldigt populär vid olika trailtävlingar i år och jag har sett fram mot att testa den så jag fyller båda mina soft flasks till Salomonvästen. Lyxigt nog så finns det även kaffe och det är ljuvligt att ta några klunkar och bara umgås med likasinnade och blicka ut över Vättern och all höstprakt och fylla på energi.

HUTdepåutsikt

Helt ok utsikt vid vätskestoppet 🙂

Tyvärr blir det lite stressigt för oss som kommit sist och helt plötsligt så ska gruppen röra på sig. Jag rafsar till mig två bananer försöker få på västen i farten och fortsätter efter de andra. Depåstoppet var mitt i en lång seg backe så det bär uppåt direkt och när vi väl når backens topp upptäcker jag att jag missat stoppa i vätskeflaskorna i västen. Arrrgh! Ned för halva backen och sen mala uppför igen och direkt långt efter hel gruppen. Inte optimalt. Som tur är hann jag ropa till Niclas, en annan av initiativtagarna, som väntat på mig så vi kunde ta en genväg och komma ikapp huvudgruppen relativt snabbt. Skönt! Annars hade nog mitt humör dippat rejält.

Nu kommer banans största utmaning. Fem riktigt saftiga stigningar ska passeras på de kommande 1,5 milen. Jag har bestämt mig för att försöka köra hela banan ordentligt och vika av om jag inte orkar, men vi i eftertruppen börjar redan här gå i de brantaste stigningarna för att orka hela väggen. Men något händer i mig här. Hoppet tänds. Kanske kan jag orka hela vägen. Hittills känns benen förvånansvärt fräscha och nu har solen brutit fram och vädret är helt underbart. Krispig luft, natur smyckad med sprakande höstfärger och ljuvligt solsken som lyser upp både stigarna och mitt humör. En av de bästa sakerna med bautalångpass i grupp är att man verkligen hinner prata med folk. Vi i eftertruppen har nu fått Mattias som guide och vi avverkar alla möjliga intressanta ämnen och peppar varandra och sakta men säkert tar vi oss fram längs banan. Jag har medvetet stoppat undan klockan för att jag inte ska snegla på avklarad distans hela tiden.

HUThg

Höjdgrafen för Habo UltraTrail 60km+

Nästa depåstopp är vid ca 43 kilometer och där är vi faktiskt ikapp huvudgruppen. Stärkande för våra humör och skönt att veta att vi avverkat de värsta backarna. Givetvis är det en sanning med modifikation. Kikar man på höjdgrafen i efterhand så kan man se att det är fortsatt rätt backigt men vi intalar oss där och då att nu är det lite enklare framöver. I vår lilla eftertrupp är det nu Mattias, Tomas och Johan, även han medlem i Team Nordic Trail JKPG, och jag. Mattias är en van ultralöpare med två UltraVasor i bagaget. Johan har kommit igång med löpningen seriöst i år men är en riktig kämpe. Det märks att han har ont, men att hans psyke vinner över smärtan. Imponerande! Tomas har som jag sprungit en del riktigt långa distanser, men det var ett tag för honom senast samt att han precis som jag inte har så många långalångpass i bagaget den senaste tiden. Jag försöker peppa och hålla humöret uppe för jag vet att jag kommer behöva samma sak när det är jag som dippar. Vi pratar om allt möjligt. Livet, familjerna, löpning, udda ämnen dyker upp som hur långt man behöver springa för att springa ihjäl en hare eller en älg. Behöver man jaktlicens för det? Vi skämtar och kämpar och själv är jag faktiskt hela tiden lite smått överraskad och glad för att allt fungerar så bra som det gör.

Vi kommer till en vattenpassage nära Klerebosjön och först är man inte direkt sugen på att vada genom kallt vatten men det är faktiskt oerhört uppfriskande för benen att bli nedkylda med en dryg mara avklarad. Jag reflekterar över hur relativt lätt och smidigt vi ändå betar av kilometer efter kilometer. När jag sprang Kinnekulleleden i somras så minns jag hur oerhört kämpigt det var på slutet och hur jag frenetiskt sneglade på klockan för att se hur långt det var kvar. Det behovet har jag inte alls på samma sätt nu. Det är som att gemenskapen och glädjen i att vara ute på äventyr tillsammans jagar bort alla inre demoner som normalt sett skulle infekterat mitt sinne när tröttheten pockar på. Vi firar när både Johan och jag slår distansrekord, mitt förra var vid 52.66 km när jag sprang VätterVyernas i våras och Johan sprang ett lopp på 50 km i somras. Riktigt starkt av en kille som sprang sitt längsta pass någonsin när han hakade på ca 34 km på VätterVyernas.

HUTsvettigkeps

60 km… Småsvettigt 🙂

Så småningom börjar vi närma oss spårmarkeringarna som går runt OK Gränsenstugan äventyr börjar lida mot sitt slut. Redan nu är jag oerhört stolt vad vi som grupp har åstadkommit. Varken Tomas, Johan eller jag trodde på att fullfölja distans och nu nästan åtta timmar senare är vi snart framme. Johan börjar tycka att det är segt att byta mellan gång och löpning och nu är det nästan bara svagt utför det sista så han och Mattias springer före. Jag väntar in Tomas, fart efter kamrat, och tillsammans så avverkar vi den sista biten och kan stolta och nöjda pusta ut när vi går i mål. Efter två felspringningar så blir min totala distans 61.67! Dessutom avverkade vi hela 1569 höjdmeter. Inte illa! Så grymt nöjd med att jag orkade och hur förvånansvärt lätt det ändå gick med tanke på hur lite jag tränat den senaste månaden.

HUTMÅL

Sammanfattningsvis så är jag oerhört nöjd, förvånad och fortfarande sådär lite småhög över söndagens bedrift och den starka upplevelsen av gemenskap, äventyr och kämpaglöd. Något sånt här borde alla göra någon gång! Jag ska definitivt springa igen nästa år och vi smider planer för fler sociala långlöpspass samt en möjlig tävlingstour till våren. Håll utkik här på bloggen och i vår Facebookgrupp Traillöpning i Jönköping! Jag har även köpt en actionkamera nyligen och knåpade ihop en liten film från söndagens äventyr. Kika på den nedan!

Team Nordic Trail Edsåsdalen TrailKids!

Team Nordic Trail Edsåsdalen TrailKids!

Förra helgen var jag på mitt första löparläger med Team Nordic Trail. Inte som en vanlig ledare utan som barnledare. För första gången någonsin anordnades ett läger där barn kunde följa med och detta är något som Team Nordic Trail kommer satsa mer på vilket jag tycker är helrätt och helt fantastiskt! Häng med och läs om vad vi hittade på!

Vägen till Åre från Jönköping är lång. Extremt lång. Med mig i bilen var min äldsta son Adrian som längtat efter att återvända till Åre och Edsåsdalen efter att vi var där förra året. Han sprang Minimaraton och jag Axa Fjällmaraton. Att åka bil så långt är ett äventyr i sig men lyckligtvis gick allt bra och konstigt nog anlände vi vid Köjagården bara några sekunder efter Mirandas bil kvällen innan lägret skulle dra igång. Hela gänget var trötta efter en lång dag i bilen och det blev snabbt dags att bekanta sig med vad som skulle visa sig vara oerhört bekväma sängar på fjällhotellet.

Fredag

Första lägerdagen inleddes med frukost i matsalen där man möttes av välfylld frukostbuffé och en fantastisk panoramautsikt mot fjället Välliste som var beklätt i ett sprudlande fyrverkeri av höstfärger. Att se glädjen i Adrians ögon när han upptäcker att det finns pannkakor på frukostbuffén är ljuvligt och många av de vuxna (Läs Roxen 😉 ) verkar vara lika förtjusta över detta faktum.

Dagens första aktivitet för de fyra trailkidsen var ett besök på den härliga Sagostigen strax nedanför Köjagården samt lite utforskande av stigsystemet runtomkring. Att släppa loss fyra killar i åldern 5-9 år på stigen visade sig vara en riktig hit! De hittade varandra direkt och ivern att upptäcka och röra på sig smittade av sig på mig med. Barn är för härliga! Vi lekte olika lekar medan vi vandrade och sprang. Bara nudda rötter blev till inte nudda rötter och vi hittade en stor å. Perfekt att släpa dit stora grenar och ha tävling och se vems gren som flyter snabbast ned för forsen. Väl tillbaka på gården var det gött att slappa lite, äta god mat och passa på att värma fötterna vid brasan.

Fredagens andra pass visade sig bli en riktig höjdare, myrlöpning! Vi tog oss an den mjuka, blöta och ack så jobbiga myrlöpningen både barn och vuxen och hade väldigt skoj tillsammans. Det kan verkligen rekommenderas att springa på en myr. Oerhört jobbig och bra träning! Adrian ville inte gå ifrån myren när passet var slut. Själv blev jag så inspirerad så jag ska reka specialpass för Team Nordic Trail i Jönköping på en stor mosse i närheten av stan. Garanterad succé!

12046604_10153083816816332_8191735315547176396_n

Efter myrlöpningen var barnen riktigt taggade på att besöka badet på hotellet. Lek och bus i vattnet och vi föräldrar fick tid att bekanta oss vidare. Väldigt mysig badavdelning med både stor pool, barnpool, flera olika bastubad och en hänförande utsikt över fjällen precis utanför. Dagen avslutades med en trerättersmiddag i restaurangen och sen somnade Adrian som en stock, riktigt nöjd med dagens äventyr och att ha träffat nya kompisar.

Trailkidsen och jag!

IMG_4294

Lördag 

De vuxna skulle ge sig ut på långpass i olika grupper och alla packade egen matsäck vid frukosten som grupperna skulle äta vid toppstugan på Välliste. Planen för trailkidsen och mig var att vi skulle överraska föräldrarna och de andra vuxna genom att åka till Trillevallen och gå den nya Fjällmaratonsträckningen baklänges upp till toppstugan. Vandringen flöt på bra och när vi väl började komma upp över trädgränsen bjöds vi på en vidunderligt vacker utsikt med fjäll, skog och mark dekorerade i höstens härliga kulörer. Trots att vi möttes av en stark, kall och ihärdig vind när vi kommit upp på kalfjället kämpade killarna på kanonbra. Inget tjat och gnat och vi lyckades till och med komma först upp av alla grupperna till toppstugan (1025 möh) och minen på barnens föräldrar när de klev in i stugan var klockren.

Efter lunchen var det dags att ta sig tillbaka ned till Trillevallen. Då det fortfarande blåste ihärdigt så valde vi att springa mot slalombackarna och ta oss ned den vägen. Riktigt roligt att ta sig ned i den luriga, branta terrängen och skönt att slippa blåsten på toppen. Dagens bedrift stod det äldsta barnet av trailkidsen som sprang tillsammans med en vuxengrupp till Välliste och tillbaka, ca 17 km om jag inte minns helt fel.

Väl tillbaka i stugan blev det gött häng och fika. Fenomenalt supersmaskig paj med västerbottenost och sås till. Underbart! Efter det tog jag med grabbarna och badade och sen blev det filmmys följt av en härlig kvällsmat med glass och hjortron som efterrätt.

SÖNDAG

Sista dagen på lägret och avslutning i en brant backe där de vuxna deltagarna skulle springa flera gånger utan klocka och sen hade vi en tävling där de fick springa hela backen på tid och innan skulle de ha gissat sin sluttid. Den som kom närmast vann. Barnen och jag nöjde oss med att ta oss upp till toppen av backen och heja på de andra deltagarna. Utsikten här var kanonfin och för tredje dagen i rad bjöd naturen på en vacker regnbåge.

Efter det bar det av mot Köjagården och avslutningsmiddagen som visade sig vara en väldigt uppskattad överraskning. I en kåta nedanför gården fanns en helmysig grillplats där Olof som skötte gården dagen till ära var grillmästare och grillade massor med goda högrevshamburgare. Perfekt efter en lång helg med mycket löpning och strapatser och äventyr. Miranda hade en avslutning för lägret med prisutdelning och utdelning av goodiebags. Alla trailkidsen fick medaljer och var väldigt nöjda. Sen bar det av hemåt och många timmars bilresa väntade. Sent på natten när vi väl kommit tillbaka till Jönköping och jag bär in Adrian som sedan länge slocknat i bilen så vaknar han till. Hans glada och oerhört nöjda leende efter en härlig helg där han träffat nya kompisar, bestigit sin första fjälltopp till fots och haft det kanonbra kommer jag nog minnas resten av mitt liv.

Jag har gjort en film som sammanfattar rätt bra hur barnen och jag haft det på lägret! Kika på den nedan och håll utkik på www.teamnordictrail.se och här på bloggen om du är sugen på att ta med dina barn till fjällen och Edsåsdalen. Nästa år under Fjällmaratonveckan anordnar Team Nordic Trail ett familjeläger med start i samband med Minimaraton, det kommer att bli kanon!

Emelies smultronställen

Emelies smultronställen

Suunto har nyligen släppt en intervju med Emelie Forsberg där hon pratar om sina favoritställen att springa på, komplett med kartor och information om alla platserna. Läs mer nedan!

130728-su-kilianemelie_dsc10181

Emelie Forsberg (Foto: Suunto)

Kebnekaise, Sverige

Distans: 16.09 km
Tid: 04h57m
Uppstigning: 765 m
Nedstigning: 715 m
Högsta punkt: 2116 m
Rutt: Movescount page here
Varför: Jag sprang den här stigen i norra Sverige, där jag brukade jobba, med två kompisar. Turen går över Tolpagorni, en spektakulär topp, samt Kebnekaise – Sveriges högst berg. Den innehåller både scrambling och lätt bergsklättring. Jag älskar att göra sådana här saker med kompisar!

Tuolpagorni

Aiguilles Des Posettes, Chamonix, Frankrike

Distans: 9.17 km
Tid: 01h26m
Uppstigning: 750 m
Nedstigning: 701 m
Högsta punkt: 1998 m
Rutt: Movescount page here
Varför: Jag gillar verkligen att träna på det här berget, antingen för ett snabbare runda på morgonen eller en återhämtningsrunda på eftermiddagen. Rundan har så vackra vyer med hela Mont Blanc-massivet och Aiguilles Rouge.

gallery5t

Höga Kusten, Sverige

Distancs: 27.76 km
Tid: 04h01m
Uppstigning: 850 m
Nedstigning: 937 m
Högsta punkt: 285 m
Rutten: Movescount page here
Varför: Det är här jag växte upp och lekte. Höga Kusten har små berg, vilda skogar och vacker natur. Det här en del av High Coast Trail.

 770_500_EF_high_coast(Foto: Suunto)

Dent Blanche, Schweiz

Distans: 4.42 km
Tid: 06h55m
Uppstigning: 836 m
Nedstigning: 785 m
Högsta punkt: 4365 m
Rutt: Movescount page here
Varför: Det här är ett exempel på vad jag kallar ”en dag i bergen”. Jag bergsklättrar och springer uppför ett nytt, högt berg som är tekniskt svårt och tar mer tid att bestiga. Dent Blanche har klättringssvårighetsgraden AD, vilket innebär ganska svår klättring, delvis med fästen och att man är utsatt för snö is eller liknande. Jag gör en sån här dag fyra till sex gånger i månaden och jag verkligen älskar den här typen av träning.

dentblanche

Glen Coe, Skottland

Distans: 50.62 km
Tid: 07h44m
Uppstigning: 850 m
Nedstigning: 937 m
Högsta punk: 1146 m
Rutt: Movescount page here
Varför: Det här är banan från det supercoola Glen Coe Skylineloppet. Jag bara måste göra det här loppet igen! Så coolt att tävla i den här råa miljön som jag älskar att träna i. Det är scrambling, vilda bergsåsar, svåra nedförslöpor, men också snabba stigar där man kan låta benen köra riktigt fort! Att dela detta under ett lopp var grymt.

glencoe

Jämtlandsfjällen, Sverige

Distans: 35.70 km
Tid: 05h21m
Uppstigning: 604 m
Nedstigning: 893 m
Högsta punkt: 1120 m
The route: Movescount page here
Varför: Det här var en typisk arbetsdag för mig när jag arbetade i de svenska fjällen. Leden har vackra, flacka stigar som innebär att du kan springa länge. Jag sprang ofta mellan stugor med bara en liten ryggsäck.

jamtland

Var ligger dina smultronställen? Kommentera gärna! 🙂

Habo UltraTrail 11/10

Habo UltraTrail 11/10

Häng med på höstens stora sociala trailhändelse i Jönköpingstrakten! Ultralöparen och Habobon Mattias Hallman arrangerar ett evenemang som erbjuder en hel del utmaning, vackra och krävande stigar och löparglädje och gemenskap! Habo UltraTrail går av stapeln söndagen 11:e oktober med start kl 08.00 vid OK Gränsens klubbstuga och du kan välja på att springa antingen 60 eller 30 kilometer. Totalt ska banan erbjuda dessutom erbjuda hela 1500 höjdmeter, dvs riktigt kuperat.

HaboUT

Låter det spännande? Anmäl dig gärna på Facebookevenemanget för Habo UltraTrail här eller läs mer om eventet på jogg.se här.

HaboUTKarta

Här är en karta över hur vi kommer springa. Vill du kolla in den lite mer specifikt så finns den här! Det är som sagt en kuperad bana vilket man kan se på höjdgrafen nedan.

HaboUTHGHär kommer en lite mer detaljerad beskrivning av första delen av banan som Mattias knåpat ihop:

Start
Vi startar vid Gränsenstugan i Habo
0-1km Första kilometern tar oss via gränsenspåren som är grus och en del singletrackstig ut till Kyrkvägen

1-2km Tyvärr så blir detta uteslutande asfalt, Kyrkvägen
2-3km Fortsatt asfalt en bit som sedan övergår i singletrack när vi kommer till Hökesån. I slutet av denna kilometern ligger första backen.
3-4km Efter att ha kommit uppför pulkabacken blir det ett par hundra meter asfalt och sedan ner till Hökesån och singletrack igen.
4-5km Vi fortsätter på singletrack längs Hökesån och i slutet av denna kilometern tar vi backen upp vid skytteklubben. HÄr kör fotbollslagen sina
backintervaller.
5-6km Nu passerar vi väg 195 och glider ner i Munkaskog, här bär det nerför mot Vättern. Mestadels löpning på rätt bred stig.
6-7km Börjar med en smått seg uppförslöpa och sedan bär det nerför igen. Nere vid scoutstugan vänder vi upp mot 195:an igen. Bred stig mestadels.
7-8km Uppför i början och sedan nerför igen, bred stig.
8-9km Nerförslöpa mot Vättern. Bred stig och en del grusväg,
9-10km Oerhört skön nerförslöpning på goa stigar. Bokskog. Vid 9.5km är vi nere vid Vätterns strand. Därefter kommer ”Väggen” som är en brutal
stigning som få springer sig uppför. Inte så lång men desto brantare. Därefter springer vi på sandbanken utmed Vättern.
10-11km Lite stig i början men mestadels grusväg och platt löpning.
11-12km Uppför, uppför, uppför. Smalare stig
12-13km Roliga små stigar och 50m asfalt.
13-14km Riktigt rolig singletrack
14-15km Bred skogsstig som tar oss upp till 195:an igen
15-16km Vi tar oss in i skogen igen, mestadels singletrack
16-17km Bred skogsstig
17-18km Nu springer vi ner mot Vättern igen, singletrack och avslutas med lite asfalt.
18-19km Singletrack och in i döda skogen ca 600m uppförsbacke
19-20km Nerförslöpa över ett fält och lite asfalt. I slutet börjar vi en ny klättring uppåt på ca 700m, fin singletrack.
20-21km Första delen är slutet av backen och sedan bär det nerför. Skön singletrack.
21-22km Sista biten av nerförsbacken och lite skogsväg. Sedan kommer vi till den sista av Munkaskogs backar som är ca 1.2km lång.
22-23km Löpning genom bokskogens naturreservat och ner mot Sjogarp. Bred stig och tyvärr lite asfalt.
23-24km Nerför och flackt. Asfalt och grusväg
24-25km Börjar med en uppförsbacke och övergår sedan till flack löpning. Grusväg och sedan asfalt.
25-26km Flack löpning i 500m och sedan börjar Ahlins backe, nu ska vi klättra!
26-27km Ahlins backe, asfalt
27-28km Ahlins backe, asfalt

Här kommer vi troligen sätta tält/bord etc för vätska och dropbags. För dig som inte vill springa mer är det lätt att vika av mot gränsenstugan som
ligger 2km bort. Om du känner att du bara vill springa de sista 30km ska det finnas möjlighet att haka på när vi övriga dyker upp.

Så nu har du en månad på dig att ge dig ut och träna härligt sköna långpass så kanske du precis som jag förhoppningsvis slår distansrekord söndagen 11/10?!? Kika närmare på en bit av banan som Mattias filmat här nedan och gör en fet ring i din kalender runt söndagen 11/10 och haka på ett riktigt roligt och utmanande arrangemang! 🙂

Kinnekulleleden – VästgötaTrail med ängslöpningdelux

Kinnekulleleden – VästgötaTrail med ängslöpningdelux

I fredags var jag på sommarens stora löparäventyr för min del. Jag började spana in den här leden redan förra sommaren då mina föräldrar har en sommarstuga inte allt för långt ifrån så kändes Kinnekulleleden som en alldeles perfekt dagstur. Jag är västgöte i grund och botten och uppvuxen i Skövde så jag har varit en del i trakterna kring Kinnekulle men inte så mycket så det skulle även få bli ett ypperligt tillfälle för mig att utforska och få lite sightseeing nästan på hemmaplan. Leden är ca 46 kilometer och nedan är en karta med leden.

se_vandring_gotene_kinnekulleleden Bild från www.skaraborgsleder.se

Planen för dagen var att gå upp och äta frukost när barnen vaknade, packa det sista och klä på mig och sen åka. De brukar vakna runt 06.30 men dagen till ära så blev det sovmorgon ända till 07.45. Både bra och dåligt. Skönt med rejält med sömn inför dagens eskapad men i och med att väderprognosen visade på sol så skulle jag nu få springa när det var som varmast. Efter en knapp timmes bilfärd och lite joxande med gps:en på mobilen så hittade jag äntligen fram till ett bra ställe att parkera på, precis intill Vänern och med toalett passande nog inom gångavstånd. Jag kunde ha förberett mig lite bättre och kollat ut lite mer noga var jag skulle hakat på leden. Kollade lite fel på kartan ovanför och ska du själv springa leden kan jag rekommendera kartan i den här länken. Mycket mer lättläst och jag skulle gärna haft med mig den utskriven också. Jag startade vid Råbäcks hamn, men så här i efterhand skulle jag rekommendera att starta vid Hällekis camping. Lättare att hitta till och du kan bada direkt efteråt och har nära till alla nödvändigheter som toa, vatten och även affär och ombyte om det skulle vara så.

Utrustning

KinneUtrustning

Vad har man på sig och med sig när man räknar med att springa i fem-sex timmar ungefär? Jag har under våren testat att använda Tailwind för att få i mig tillräckligt med energi, vätska och salter. Då jag inte visste exakt hur många ställen det skulle gå att fylla på vatten på utmed leden så valde jag att ha på mig min Salomon S-Lab Adv Skin3 12Set istället för Salomon S-Lab Sense Ultra Set som jag vanligtvis springer med på mina långpass. Fördelen förutom att man kan packa 12 liter i Adv Skin3 jämfört 3 liter i Ultra Set:et är att man har möjlighet att ha i en vätskeblåsa på 1.5 liter i bak på västen och på så sätt få med sig hela 2.5 liter vätska, jämfört med 1 liter på Ultra Set:et. Förutom Tailwind hade jag med mig ett lager nötcremé samt lite chips och två bars som jag hittade på en hälsobutik i Jönköping av märket Raw Bite. Har inte testat dem förut så det var lite skoj att slänga med så det fanns gott om energi. 

Överlag blev det väldigt mycket Salomonutrustning, men det kanske inte är så konstigt med tanke på att de gör väldigt bra saker 🙂 På fötterna hade jag på mig Salomon S-Lab Sense 4 Ultra SG, en alldeles förträfflig sko som jag snart ska skriva en utförlig recension om. Sen blev det Team Nordic Trails ledarkit från Salomon, shorts och t-shirt, Gococostrumpor och vadkompression samt en Craft-visor och solglasögon från HMKidsOptics 🙂 På armen min trotjänare Suunto Ambit3 Peak. Och löpning är ingen prylsport? 😉 Skämt åsido så underlättar det faktiskt en hel del med bra utrustning. 

Dags för start!

Det jag gillar nästan mest med att ge mig ut på sådana här långpass är känslan av att vara på äventyr och att man inte vet riktigt vad som ska hända. Det är inte alltför ofta man kan få till den känslan i vårt säkra samhälle. Sen är uppgiften i sig, att springa ca 46 km på mestadels stigar, inte något jag gör varje dag eller har gjort så många gånger heller så det var med spänning jag tog mig an utmaningen att ta mig runt Kinnekulleleden. Och runt var jag så illa tvungen att komma på något sätt för där stod ju bilen och väntade 🙂

Det bar direkt av på en vacker fin stig som tuffade på med svag lutning uppför. Det visade sig att det hade varit en banvall för Råbäcks kalkbana där bränd kalk och ibland sten transporterades. Vädret är ljuvligt, solen skiner, fåglarna kvittrar och fjärilar flyger hit och dit. Snart är jag framme vid Råbäcks kalkbruk där man kan se tydliga spår av att sten brutits och när jag fortsätter färden kommer jag till fler intressanta passager där man se intressanta bergsformationer. Den första milen flyter på bra, jag stöter på en del vandrare som hejar glatt, jag springer på roliga tekniska stigar ned mot Vänern igen och passerar härliga öppna fält och lummigt vackra lövskogar.

Efter att ha passerat det lilla mysiga samhället Blomberg vid en mil ungefär så gick Kinnekulleleden ihop med Pilgrimsleden och vid en korsning visste jag inte riktigt var jag skulle ta vägen. Här skulle den där utskrivna kartan ha kommit väl till pass så hade jag sluppit greja med mobilen för att få koll. Efter det är det flera kilometers fantastisk lövskogslöpning fram till vad jag hade planerat skulle bli mitt första stopp. Lasse i bergets besynnerliga bostad, en grotta. Tydligen ska jag vara släkt med denna märkliga man. Har inte 100% koll på att all fakta stämmer men troligtvis var Lasse min morfars fars svåger. Lasse bodde tillsammans med sin fru i en grotta på 1800-talet ända in till början på 1900-talet. Läs gärna mer om Sveriges sista grottmänniska och hans mycket intressanta liv och leverne här!

Efter pausen vid grottan där jag passade på att äta lite chips och nötcremé så började klättringen upp mot toppen av Kinnekulle. Först sprang jag längs med härligt öppna fält med sädesslag som svajade mjukt i vinden och ännu mer bedårande vacker ädel lövskog. Men att ständiga springa med en svag lutning uppåt och även om att springa på ängar med blommor som målar dem i pastelligt prickiga nyanser så börjar solens gassande i kombination med att ständigt springa med en svag lutning uppåt ta på krafterna. Jag lägger in små korta pauser i skuggan vid var tredje-fjärde kilometer där jag fyller på energi. Lyckas även springa lite fel vid ett ställe så den tredje milen upp till toppen var ganska seg rent löpmässigt sett men naturens skönhet vägde upp det hela som tur var. Framme vid nästa depåstopp passar jag på att dricka lite vanligt vatten och njuta lite av vyerna och vetskapen om att jag klarat av det mesta av ledens stigning känns gött!

Vad som kommer upp måste också komma ner!

Efter besöket på Högkullen som toppen på Kinnekulle heter så anade jag att det vankades ljuvlig nedförslöpning och där visade sig leden från sin allra bästa sida. Fantastiskt roliga stigar med en hel del tekniska inslag av både mycket sten och rötter och en härlig känsla att bara bölja på nedför. I min tänkta plan av leden så var det utför hela vägen till Vänern och jag sprang och njöt av den vidunderliga utsikten och tänkte där nere är jag snart. Men icke sa Nicke! Helt plötsligt tog den långa, underbara utförsbacken slut och pang bom skulle jag springa åt ett helt annat håll än vad jag tänkt mig och dessutom på en tråkig grusväg som såg ut att masa sig uppåt in absurdum. Obra! Som tur är tar den slut efter någon kilometer och sen bär det av på nya roligt tricksiga, snirkliga stigar där jag nästan blir överkörd av två mountainbikecyklister. Har stött på en del av dem och jag tror att leden skulle vara väldigt roligt att cykla om jag höll på med det. Men när det känns som jag precis hinner hoppa undan utan att bli påkörd kan man undra hur det hade gått om de hade kommit ifatt vandrare och inte en löpare?

Strax därefter kommer jag in i nästa motiga fas efter utförslöpningen. På grund av stolpar med så uttorkad färg så att de nästan ser röda ut istället för ledens vanliga orangea färg samt att det helt plötsligt börjar stå Friluftsfrämjandet på stolparna och att en vägskälsstolpe saknas gör att jag blir väldigt osäker på om att jag är på rätt väg. Springer fram och tillbaka, försöker kolla gps och karta med mobil, skäller ut mig själv mentalt för att jag inte förberett mig bättre och skrivit ut en karta. Men tills slut lyckas jag kolla att allt står rätt till och jag springer vidare och upptäcker då att om jag bara hade sprungit tio meter till innan jag vände så hade jag kommit fram till stolpar med nymålad orange färg. Illa! Men det är bara att bita ihop och kämpa vidare!

Med den fjärde milen avklarad är jag framme vid Vänern och närmar mig Hällekis camping. Har minnen från ett besök här i min barndom så det ska bli intressant att se om det ser ut så som jag minns det. Vägen dit bjuder dock på en överdos av rötter, så man kan inte njuta fullt av den vackra utsikten över Sveriges största sjö när man måste hålla koll på rötter och stenar i mängder. Men det är lite charmen med stiglöpning. Det ska vara en utmaning i sig att bara ta sig fram!

Mot målgång

Efter campingen är jag riktigt trött, magen är lite stel, men jag kämpar på. Lite roligt att man nu stöter på folk som man mött i början av leden och kan hälsa på dem igen och prata lite. Har hört många språk pratas under min runda på leden så den är nog ett rätt så populärt turistmål för internationella turister.

När jag kommer till vägar som jag kände igen från när jag åkte med bilen till Råbäcks hamn och sen inser att jag inte ska springa raka vägen dit utan än en gång ska uppåt igen så tar det emot lite. Har varit ute i över fem timmar och att då ta sig an en till stigning är lite motigt. Hundra höjdmeter på ca 1.5 kilometer är en rejäl stigning men nu är jag så trött så jag går större delen av den biten. Men sen flyter det faktiskt på rätt bra de sista kilometrarna ner till Råbäcks hamn och jag är oerhört nöjd när jag väl kan stänga av klockan och börja gå efter att ha sprungit hela Kinnekulleleden (och lite till). Jag var ute i dryga sex timmar, inklusive alla pauser samt felspringningar) och sprang drygt 47 kilometer. Mitt livs näst längsta runda! 

KinneMål

Summering – Kinnekulleleden

Längd: 46 km
Höjdskillnad: 650 positiva höjdmeter
Svårighetsgrad: 3.5

Längd: 46 km
Höjdskillnad: 650 positiva höjdmeter
Svårighetsgrad: 3.5

KinnekulleledenHgraf

Kinnekulleleden – Höjdgraf med start vid Råbäcks hamn

En mycket trevlig led med massor av fina ängar, en hel del lövskog, samt partier som är riktigt tekniskt krävande. Bjuder på flera vackra vyer, överlag en hel del höjdmeter (652 fick jag) och är välmarkerad (orange markering). Rekommenderas!

Att tänka på

  • Skriv ut en karta
  • Starta vid Hällekis camping
  • Ta med pengar till utkikstornet (10 kr)
  • Stanna gärna vid Lasses grotta

 

Summering – Kinnekulleleden ur personligt perspektiv

Positivt

  • Jag klarade hela leden trots bara ett långpass över halvmara (ca 28 km) sen Soteleden Terrängmarathon i början på maj.
  • Efteråt kände jag mig relativt fräsch (kan berott på en kall avsköljning i Vänern) och dagen efter var jag förvånansvärt pigg i benen. Brukar vara riktigt seg i huvudet efter så långa pass, men kanske kan det bero på att jag var bättre på att få i mig salt iom att jag hade med mig chips?
  • Tailwind plus lite tilltugg fungerade bra, men jag var lite konstig i magen på slutet. Behövde kanske dricka mer vanligt vatten?
  • Salomons 12-litersväst fungerar kanon på riktigt långa pass. Fick lätt plats med all packning och behövde aldrig vara orolig för att vätskan skulle ta slut.

Negativt

  • Jag hade inte skrivit ut en karta.
  • Totalt ramlade jag ungefär 1.5 gång. Jag ogillar att ramla och brukar inte göra det ofta.
  • En blinning bet mig.
  • Jag hade inte med pengar till utkikstornet (DOH!)

Back to Top