Upplevelseslöpning

Ett med naturen

Ett med naturen

Det enda som hörs är mina flåsiga andetag och naturens egen bakgrundsmusik i form av fågelsång, rörelser från djur här och där och suset i trädkronorna. Mitt hjärta bultar hårt, nästan synkroniserat med rytmen av mina steg. Likt vårvindarna som mjukt smeker bort svettdropparna på min panna flödar jag fram på stigen. Hoppar över stockar, böljar fram mellan leriga partier. Som vårens smältvatten forsar ner i bäckarna flyter jag lekfullt ner för backarna. Det är jag och naturen. Naturen och jag. Frihet. Knoppar brister och det spritter i halsen att bara få vråla ut det där vårskriket så att det ekar i skogen. Solens strålar letar sig mjukt ner genom lövverket och sprider ljuv värme och skönhet. Det är så vackert att det nästan gör ont. Varje ögonblick känns värt att fotograferas. Att ramas in och klistras in i mitt mentala fotoalbum för att alltid vara med mig. Även om jag skulle haft en kamera med och tagit en bild för varje steg så skulle det ändå inte göra verkligheten rättvisa. Dofterna, ljuden och känslan går inte komprimera och klämma in i ett fotografi. Inte ens doften från de nygödslade ängarna som plötsligt möter mig förtar upplevelsen, utan ger den på något sätt mer verklig substans. Utsikten på berget är vid och strålande klar och ren. Jag skådar ut över skapelsen och bara är i nuet. Tar in alla sinnesintryck till bristningsgränsen. Och njuter.

Några futila försök till att efterlikna verkligheten på dagens löprunda

Bondberget1 Bondberget2

Bondberget3

 

 

Bortom horisonten – Del 1

Bortom horisonten – Del 1

En av de stora fördelarna med löpning är att så länge man inte är skadad så finns det bokstavligen en hel värld att upptäcka. Löpning innebär för mig en enorm frihetskänsla kombinerat med en upplevelseglädje som är svårslagen. Oavsett var du springer så kan du njuta av din omgivning och ta in omvärlden och upptäcka nyanser och små detaljer som du kanske inte skulle tänkt på annars. Om du nu inte springer på ett löpband. Det har jag aldrig gjort och förhoppningsvis behöver jag aldrig göra det heller. Löpning ska enligt min mening ske ute i det fria. Jag längtar efter att få springa på massa olika platser i Sverige och resten av världen. Både lopp och ren och skär upplevelselöpning. Så jag tänkte blicka bort mot horisonten och se vilka lopp jag kan hitta när jag tagit mig dit.

Med bortom horisonten menar jag lopp som på grund av olika skäl inte är möjliga att genomföra nu, må det vara på grund av tidsbrist, brist på tillräcklig träning, brist på pengar eller vad det nu kan vara. Men lopp som hägrar där bortom horisonten, som du nästan kan förnimma närvaron, doften och känslan av och som ger dig kraft, energi och drivkraft till att träna hårdare, pressa dig mer och till slut kan du vara redo att ställa dig på startlinjen. Den där smått spända känslan i väntan på startskottet, adrenalinet som pumpar och vetskapen om att all din träning ska på något sätt nå sitt klimax i en upplevelse längs en bana som kanske bjuder på grandiosa vyer, backar utan dess like, all lera och gegga du kan tänka dig eller vad det nu kan vara du stöter på under just det där speciella loppet du tränat till. Här följer några lopp jag skulle vilja springa och vi börjar med lopp i Sverige.

Kullamannen

Kullamannen Ultra

I år blir det inget möte med den mytomspunna Kullamannen för min del men förhoppningsvis får jag stifta en bekantskap nästa år. Kullamannen är en del av Salomon Trail Tour och arrangörerna ligger även om bakom andra lopp som Transylvania Trail Traverse där premiärupplagan går av stapeln i höst. Den distans jag skulle vilja springa på Kullamannen är deras Ultra på 53 kilometer som kallas Himmel, Hav & Helvete och som verkar vara en riktigt saftig löpupplevelse utöver det vanliga som även bjuder på en del klättring när man ska ta sig igenom Dödens zon när man nått Kullaberg. För att få en liten förståelse av vad Dödens zon innebär så kan du spana in den här filmen.

Sen har de även gjort en riktigt proffsig och snygg presentationsfilm där man få se lite av de olika miljöerna på Kullaberg som verkar vara en helt fantastisk traillekplats.

Kullamannen verkar vara ett härligt och tufft lopp arrangerat av löpare för löpare. Hoppas att jag är där nästa år.

Sweden Sky Race 24

Sweden Sky Race 24

Sweden Sky Race 24 är helt nytt och i år kör de premiären med ca 150 startande. Man springer en bana på 50 km och 3000 positiva höjdmeter. Antingen springer man ett varv men om det skulle vara för lite så kan man köra två och alltså komma upp i 100 km. Helt sjukt långt och brant! Men vilken spännande utmaning! Loppet går i Björkliden och som arrangörerna skriver så är det på tröskeln till vildmarken. Och om inte längden och alla höjdmeter samt vildmarken runt hörnet är tillräckligt spektakulärt så springer man dessutom loppet i midnattssol. Pricken över i:et! Start kl 18.00 på kvällen och målgång under natten/morgonen i solsken. Mäktigt! Beräknad målgång för 100 km är 07.30 dvs. 13h och 30 minuter ska den snabbaste ta sig runt de två varven ungefär. Ugha!

Det är frågan om vad man skulle springa här om man fick välja…? Känns som man behöver några kämpiga ultror i benen innan man ger sig på 100 km och 6000 höjdmeter… Kanske blir det loppet med stort L nästa år? Eventuellt kanske Emelie Forsberg springer då med och det vore en upplevelse att se henne springa. Loppet ger även kvalifikationspoäng till Ultra Trail Du Mont Blanc, tre poäng för 100 km och en poäng för 50 km. Det räcker med att spana in den här bilden på Trollsjön för att göra mig så enormt sugen på att springa!

Sweden Sky Race 24 TrollsjönMålsättningen är att Sweden Sky Race 24 ska bli ett traillopp av internationell toppklass och det känns som att de är på god väg!

UltraVasan

UltraVasaloppetJonas Buud, en Sveriges bästa ultralöpare, har tillsammans med Vasaloppet har tagit fram det riktiga sättet att genomföra Vasaloppet, springandes! Härlig utmaning som kanske blir en folkfest så småningom också. UltraVasan 90 km blev fulltecknad på 30 minuter, men det finns inget anmälningstak på UltraVasan 45k. Men vem vill springa halva Vasaloppet? 😉 Nae, skämt åsido. Nio mil blir något att bita i och frågan är när man är redo för det och om man vill vara redo för sådana sträckor. Efter det här året vet jag nog lite mer om det är åt UltraUltrahållet jag vill eller om det räcker med fjällmarathon eller liknande. Spana in den fina trailern de gjort för loppet!

UltraVasan ger dessutom två kvalifikationspoäng till Ultra Trail Du Mont Blanc.

Det här var första delen i min serie om loppen som hägrar bortom horisonten. Erkänn att du blir sugen på att testa något av dem! Håll koll på bloggen för fortsättningen.

 

Upptrampade stigar

En liten sammanfattning av lopp och olika löparupplevelser jag varit med om hittills sen jag blev löpberoende sommaren 2011. Vill du vara med från starten så börjar du läsa i botten där de mest igenväxta stigarna är annars börjar du med de färskaste spåren och läser här uppifrån.

Förra årets galnaste runda
Jag springer runt Bankarna. Inget ovanligt kanske då jag springer där ofta. Jo, denna runda var sjukt galen för jag sprang runt Bankarna strandvägen vilket är lättare sagt än gjort! Geggig adrenalinpumpande ska jag hinna springa på skrå utan att ramla håller den här grenen som jag lägger all min kroppstyngd på-löpning.

Löprundan som Gud glömde
Blixtar och dunder, magiska skounder. Icebug Acceleritas3 RB9X visar vad de går för!

Linköping XC-race 10 km – 19/10 2013
Underbart teknisk bana som jag förhoppningsvis springer fler år. Bra arrangemang och bra väderförhållanden. Och jag spydde. Igen.
Tid: 51.11. Placering: 37 av 120

Mullsjö X-Trail Halvmarathon – 31/8 2013
Min första halvmaratävling. Härlig publikfest! Kanonbra arrangemang och en tävling jag hoppas jag kan springa varje år.
Tid: 1.45.12. Placering: 38 av 138

Blodomloppet 10 km – 20/8 2013
Mitt första millopp under 40 minuter. Liter oväntat då jag inte alls tränat fart och i och med att jag sprang fyra mil till Bunn drygt en vecka innan. Dock hade jag laddat med tre tårtbitar på jobbet innan. Tårta = Succé! Att ingen tänkt på det tidigare. Och jag lyckades anmäla mig till Axa Fjällmaraton samma dag! DubbelVinst!
Tid: 39.54. Placering: 72 av 1176

Alla stigar bär till Bunn?
Min hittills längsta löprunda och ett minne för livet. Ett riktigt löparäventyr och jag ser fram mot att göra fler liknande pass i framtiden.

Södra Vätterleden: SolnedgångspassDelux
Jag utforskar en bit av Södra Vätterleden i magiskt solnedgångsljus. Upptäcktslöpning när den är som bäst!

Salomon Trail Tour Skatås 12.6 km – 8/6 2013
Jag har lärt mig lite av rookiemisstagen och kommer underfund med att jag är en hejare på utförslöpning. Fantastiskt varierad och rolig bana.
Tid: 1.11.50. Placering: 44 av 199.

Salomon Trail Tour Kolmården 10 km – 25/5 2013
It’s all about smiles, not miles – Härlig slogan från mitt första Salomon Trail Tour-lopp. Jag gör rookiemisstag, spyr, fastnar i ett kärr och allt är underbart!
Tid: 54.26. Placering: 13 av 40.

Blodomloppet Jönköping 10 km – 21/8 2012
Troligtvis det lopp jag tränat mest specifikt inför hittills. I och med att det är på hemmaplan kunde jag anpassa träningen och testa banan och formtoppa. Jag hade ännu inte gått ner mig djupt i trailträsket och allt träningsfokus under året låg på det här loppet. Hade satt upp ett mål om att springa snabbare än 43 minuter. För att sätta extra press på mig själv så berättade jag även målet för kompisar och arbetskamrater. Vid den här tiden var det ett väldigt högt satt mål tyckte jag för jag hade knappt hållit den hastigheten som behövdes i fem kilometer på träning innan loppet. Vädret var härligt och hela loppet gick kanon även om jag kanske öppnade lite väl hårt, men det finns en flaskhalsbro efter ca 200-300 meter som stoppar upp massor med folk så man får kuta som en gnu i början. Familjen skulle heja på mig i en park nära där vi bor efter ca fyra kilometer, men jag såg dem inte. Började tappa mod och ork, men då stötte jag på en arbetskompis som hejade och skrek på mig och OJ! vilken energi det gav. Femte och sjätte kilometern var riktigt tunga men sen började det kännas som att mitt mål var möjligt. Vid målgången hade de en tidtagningsklocka uppe och när jag närmade mig så såg jag till min stora glädje hur jag höll på att klara mitt mål. Jag spurtade in på 42.57 och där och då kändes det som att jag hade vunnit VM-guld och jag nästan trodde att det skulle ploppa upp något tv-team och intervjua mig. Jag var ju helt fantastisk! Istället fick jag en goodiebag med en knallgul Blodomloppet t-shirt och en liten medalj. Men jag var ändå extatisk och dessutom var jag nu ca tre minuter före min träningskompis som var sex sekunder efter mig på Lidingöloppet innan. Hittade den här filmen på hur jag i blå t-shirt spurtar in i målet halvt död =]  http://www.racetimer.se/sv/runner/show/2289423?layout=racetimer&race_id=812#.UuAukNIRnGg Jag hade förbättrat min min/km tid med drygt en halv minut sen Lidingöloppet vilket kändes kanon. Från 4.52 på Lidingö till 4.18 på Blodomloppet.
Tid: 42.57. Placering: 145 av 1098

Lidingöloppet 15 km – 24/9 2011 Började löpträna seriöst i juli 2011 inför mitt första riktiga lopp i vuxen ålder. Två kompisar och jag skulle upp och springa korta Lidingöloppet och målet var givetvis att vara snabbast. Det var jag också, men det var olidligt jämnt och spännande mellan en av mina kompisar och mig, det skiljde bara sex sekunder på sluttiden. Det kunde man leva på länge sen! =] Sluttiden stannade på 1.13.02 efter en saftigt fet spurt på upploppet. Känslan i benen när jag var i mål var att de bara ville fortsätta springa. Innan hade jag aldrig sprungit så långt och hade som mål att springa snabbare än 5 min/km vilket jag lyckades med.
Tid: 1.13.02. Placering: 254 av 4422

Förra årets galnaste runda!

Förra årets galnaste runda!

Då jag under jullovet passat på att gå på härliga trailupptechfärder med äldste sonen AweseomAdrian så växte i slutet på förra året en tanke fram om att testa något jag inte har gjort förut. Här i Jönköping vid Elmiaområdet finns det något som heter Bankarna eller egentligen Rosenlunds bankar. Enligt Wikipedia:

Rosenlundsbankarna är en 35 meter hög och två kilometer lång erosionsbrant. Naturreservatet är 37 hektar stort.

Området har kända istidsavlagringar och är ett karaktäristiskt inslag i landskapsbilden.

Rosenlundsbankarna_01Så här ser Bankarna ut på håll. Jag springer ofta på Bankarna då de dels har två backar som ger bra träning samt att utsikten över Vättern ofta är hänförande. Men på våra trailupptechfärder har vi varit och nosat på strandkanten av Bankarna vid Vätterstranden. Där är det små stigar, en hel del sten och det börjar bli riktigt brant längs sidorna. Min idé var att jag skulle testa att ta mig runt Bankarna strandvägen. Något som skulle visa sig vara väldigt roligt och utmanande, fenomenalt geggigt och hiskeligt vackert och exotiskt på ett väldigt speciellt sätt.

Bank1Så här såg det ut när det var relativt lättsprunget. Blöta, hala stenar och grenar som sticker ut nästan till strandkanten. Mina Icebug Acceleritas3 RB9X fick äntligen bekänna färg på riktigt blöt och hal sten, något som de ska vara bäst på enligt tillverkarna (Läs mer här: RB9X). Och som de bekände färg sen! Greppet var helt fenomenalt och trots att jag ibland fick hoppa/springa på stora klippstenar i vattnet kunde jag lita på skornas fäste. Men ibland var det halvt omöjligt att ta sig fram utan att ge sig ut i vattnet då grenar, stockar och annan bråte blockerade strandvägen, något jag faktiskt gjorde till slut ett par gånger för skorna var så leriga att de bara mådde bra av att dränkas lite.

Bank2Det är kanske inte så konstigt att de blev lite leriga heller när man trampade igenom så mycket i vad jag trodde skulle vara relativt fast sandstrand. Det visade sig att det rinner en hel del vatten nedför Bankarna (det regnade ju en hel del på jullovet tyvärr) så en stor del av stranden var väldigt geggig. När det inte passade att ta några steg ut i vattnet fick jag även springa/klättra/hänga fram på skrå på branterna. Det var oerhört skoj och utmanande vilket gjorde hela löprundan till ett äventyr och på något sätt nästan exotiskt. Det är inte så ofta man springer på platser som det känns som att man är den enda människan som varit där den senaste tiden. Tyvärr fanns det dock en hel del spår från andra människor. Nedslängda cyklar, skräp, apparater och allt möjligt låg längs med strandkanten vilket gjorde mig besviken. Att det ska vara så svårt att slänga saker där man ska slänga dem!

Bank3Här har jag sprungit från de två horisontellt lutande träden i bakgrunden. Sjukt sköj! Nästan onödigt spännande brant och geggigt så man fick ta ordentlig fart för att ta sig fram utan att ramla ned de fyra fem meterna som det var ner till strandkanten.

Bank4

Ibland fanns det lite sand(gegg)strand att springa på.

Bank5Jag lyckades även med bedriften att skrämma slag på en räv som snabbt pilade upp mot krönet av Bankarna. Tyvärr hann jag inte ta något kort på den.

Bank6Man sprang en hel del på egen risk då det fanns träd som inte satt direkt fast och några av de träd som jag höll mig i när jag sprang på skrå lossnade så jag precis hann ta tag i något annat för att få fäste och inte ramla några meter nedåt.

Bank7

Två bilder tagna uppifrån Bankarna. Brant! Tufft att jag har sprungit där nere några minuter innan.

Bank8

Och som vanligt: Kids – Don’t try this at home!

Bank9Hemma geggig och go´och nöjd med ett riktigt äventyr och att jag faktiskt lyckades ta mig runt hela Bankarna. Kanske har jag FKT (Fastest Known Time) på den här sträckan? Tvivlar på att någon annan varit så galen att de sprungit sträckan tidigare. Skorna riktigt sprudlade av ren och pur glädje efter att ha varit i sitt rätta element.

Bank10Och bäst av allt var överraskningsfikat som MaMarie fixat till barnen och mig när jag kom hem!

Bank12Yummy yummy I got love in my tummy!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Löprundan som Gud glömde

Löprundan som Gud glömde

Har haft ett välbehövligt höstlov och då passade vi på att besöka mina föräldrar i Skövde. I fredags gav sig först MaMarie ut på en löprunda och sen när det var min tur att springa så började det regna lite lätt strax innan jag skulle ut så jag slängde på mig min lätta Montaneregn/vindjacka. Och tur var det skulle det visa sig.

Jag skulle springa härliga stigar jag upptäckt i skogarna vid en av mina barndomssjöar och även två varv runt sjön. Redan när jag efter ca en kilometer kom in på tekniska stigar genom otroligt lövrik terräng så öppnade himlen sig totalt. Regnet bara öste ner men det gjorde inte så mycket då jag inte var kall och med min löparkeps på så slapp jag att få regn i ögonen. Dessutom var det perfekta förhållanden för att se vad mina Icebug Acceleritas3 RB9X går för när de bjuds på riktigt blöta och leriga stigar.

DD3B706D-3F3C-465F-B2A0-A7078B75F961Så här härligt gult var underlaget i början på löprundan. Inte ofta skorna nästan matchar stigen färgmässigt =]

Regnet fortsatte att ösa ner, men den vattenavvisande ovansidan på skorna stod pall bra. Tills det regnade så mycket att det inte gick att hoppa över vattenpölarna längre. Jag har inte så mycket att jämföra med när det gäller våtvikt men det kändes som att vattnet rann ur lite snabbare än mina Salomon Sense Mantra.

Men sen brakade det loss på allvar. Helt plötsligt slår blixten ner ca en kilometer från mig på berget Billingen. Ingen liten blixt utan en sådan där riktigt rackabajsarknall. Jag hann inte ens räkna till one Mississippi! Sekunderna efter börja det förutom spöregnet att hagla. Halvcentimeter stora hagel slår mot mig samtidigt som jag plöjer fram genom vattenpölar och börjar fundera lite smått på om det är dags att vända hemåt. Samtidigt är det lite komiskt att vädret är så illa och samtidigt är jag så nöjd med skorna att jag bara vill bölja fram genom all lera och vatten.

Jag möter en löpande kvinna som verkar vara på väg till sitt jobb. Hon springer med ett paraply men det är knappt att det hjälper och det känns på något konstigt sett helt rätt att bara se glad ut och ropa; Yeeee-Haaaa!, när vi möts mitt i stormen. För så känns det nästan. Som att man rider fram med stormen, haglet smattrande mot regnjackan och blixtar som slår ner runtomkring.

Som tur är drar blixtarna förbi och haglet slutar med. Men regnet verkar det inte finnas någon ände på. I en rejäl uppförsbacke forsar vattnet ner likt syndafloden och karvar upp stora fåror i gruset. Men greppet och tryggheten som skorna ger mig är helt fantastiskt. Jag behöver aldrig fega eller slinter aldrig med foten. När vi ändå är inne på bibliska referenser så kan jag väl dra en liknelse med berättelsen om personen som byggde sitt hus på en sandig strand. En trailversion på den berättelsen är: ”Spring aldrig blött utan Icebug Acceleritas3 RB9X

På slutet av rundan kommer jag till en knixig passage med smal lerig stig och mycket rötter. Där pressar jag på rejält ner mot 3.30 min/km-tempo och skorna gör mig verkligen inte besviken. Känslan av att flyga fram genom terrängen är oslagbar. Jag är ett med varje fotnedsättning, fullt fokuserad på stigen, hur jag ska ta mig fram så fort och smidigt som möjligt. Lycka!

Så trots att jag vädermässigt sett varit med om min värsta runda hittills så kommer jag hem helt lyrisk då förhållandena varit idealiska för att testa mina nya skor och de levererar med råge.

Två dagar senare drog jag på mig mina Mantra och sprang en likvärdigt trixig runda upp för slalombacken och runt Bondberget i Jönköping och då var det samma gamla visa igen. Jag fick fega i nedförsbackarna, slant flera gånger i leran och var farligt nära att ramla en gång.

UltraVasaloppet!

UltraVasaloppet!

Varför åka skidor när man kan springa?

Den briljanta frågan ställde sig någon/några personer och kom fram till ett mycket spännande koncept: UltraVasaloppet

Tyvärr blir det nog lite mastigt för min egen del att springa det ca en vecka efter Axa FjällmaratonMen om två-tre år kan det vara dags. Riktigt bra idé som jag tror kommer gå hem i trailtokiga Sverige. Här är en härligt inspirerande film om loppet.

Dagens andra glädjande nyhet är att jag lyckades anmäla min fru MaMarie till Axa Halvmaraton som går av stapeln en vecka innan Axa FjällmaratonSå nästa sommar blir det en härlig vecka i Åre!

Alla stigar bär till Bunn?

Alla stigar bär till Bunn?

Jaha, så var sommarens hittills största löparäventyr avklarat! Det blev inte hela John Bauerleden som planerat, men jag tog mig hela vägen till Bunn. Hade jag klarat hela sträckan? Troligtvis, om två faktorer varit lite annorlunda. Jag var ute totalt ca fem timmar. Innan har jag sprungit ca två timmar som längst och totalt ca 24 km som längst. Så springa det dubbla fast i lägre tempo skulle vara en rejäl utmaning, vilket var meningen.

Oh Rainy Day!JohnBauer10

Tyvärr var inte förhållandena de bästa. Det regnade kraftigt eller spöregnade större delen av tiden jag sprang. Regn i sig är inget större problem då jag hade en regnjacka på som klarar av det på ett bra sätt, men då leden visade sig ha väldigt tekniska och kuperade stigar med mycket sten, rötter och stenhällar så blev det väldigt halt. Som jag nämnt tidigare är riktigt blöta stenar, rötter och lera det största (och enda) problemet jag stött på hittills med mina Salomon Sense Mantra. Så nedförsbackarna som vid soligt och torrt väder skulle bestå av härligt fartfylld och rolig löpning blev nu snabbt förrädiskt farliga och jag fick bromsa i de flesta backarna, vilket ledde till att jag fick använda helt andra muskler i benen än vad jag är van vid. Jag älskar ju att kuta på utför!

Oh Happy Day?JohnBauer11

Så nedförsbackarna blev tidigt jobbiga och den första milen bestod mycket av tekniska stigar, varav flera av de första kilometerna går på banan som jag ska springa på Salomon Trail Tour Jönköping. Humöret var dock bra och jag var faktiskt väldigt nöjd med att jag gett mig ut över huvud taget då regnet bara öste ner när jag startade. Inte direkt idealiskt när man ska springa fem mil. Vätskeryggsäcken var fullpackad och regnjackan på. Den första milen flöt på relativt bra och till min stora lycka kunde jag pausa och frossa vid hallonbuskar. JohnBauer2 Vilse i Kaxholmen! JohnBauer4

Inne på min andra mil kom jag ut vid ett berg med magnifik utsikt över Kaxholmen, Landsjön och Vättern. Tyvärr hade alla markeringar från leden försvunnit konstigt nog. Jag sprang tillbaka och dubbelkollade två gånger utan att hitta någon fortsättning på leden. Turligt nog ser jag en annan löpare på väg uppför en backe och jag har med mig en karta så jag tänker att han kan säkert hjälpa mig. Ibland är världen bra liten. Jag känner en person som bor i Kaxholmen. Den personen råkar vara ute på en löprunda och passera just där jag är just den dagen jag ska springa John Bauerleden. Vad är oddsen för det egentligen?

Med lite hjälp av Olof och även lite löpsällskap på vägen lyckas jag sen hitta leden igen. Andra milen flyter också på rätt bra sen, trots ännu fellöpning, dock kortare och det var det mitt fel den här gången. Andra avklarade milen firas med nyplockade lingon. Även om jag inte är så förtjust i lingon så är det roligt att passa på. JohnBauer9Sen blir det segare. Stigarna är blöta, mycket kuperade och sliriga och hala och mina shorts är kalla då de är genomblöta. Dock spricker vädret faktiskt upp lite och jag börjar hoppas på att shortsen kanske ska torka så småningom. Min tanke är att fika mina finfina stektaäggmackor efter halva leden avklarad ungefär.

A storm is coming JohnBauer5

Tyvärr slår vädret om igen och jag får fika under ett träd då regnet tilltar rejält igen och det börjar blåsa mer. Men mackorna smakade toppen. Jag passar även på att byta tröja under regnjackan. Men mentalt sett så var nog de första kilometerna efter fikapausen jobbigast. Regnet öste ner och jag sprang 1-2 kilometer asfalt och större delen utför, vilket borde varit ganska lättsprunget jämfört med de kuperade, hala stigar jag mestadels sprungit på hittills. Men det är länge sen jag sprang asfalt, jag försöker ju följa devisen ”Våga vägra asfalt” så mycket jag kan, och det är väl så stor skillnad i hårdhet mot vad jag är van vid med. Resten av tredje milen är riktigt tunglöpt. Kuperat, geggigt, blötare än blötast och det stretar emot. Dock går humöret upp några snäpp när jag ännu en gång hittar massor med hallon och frossar loss rejält.

JohnBauer6På bilden ovan får man en liten känsla av hur blött det var och att det kunde vara väldigt snårigt också. Stigen är inte direkt tydlig här. Men överflödet av hallon var härligt och jag stannade och åt länge.

Krampkamp och kantareller

Den fjärde och vad som skulle visa sig bli den sista milen inleddes med rejäla krampkänningar till och från. Ständigt på gränsen i några kilometer, men jag fick aldrig kramp, vilket jag ser som ett gott betyg. Krafterna börjar dock sina och så visar sig även vara fallet med mina vattenreserver. Efter ca 32-33 km dricker jag upp mitt sista vatten och tror då att jag har ca 2-3 km kvar till Bunn efter en snabb mätning av avståndet på kartan vid fikapausen. Det visar sig att snabbmäta saker när man är trött kanske inte är det bästa påfundet. Det ska dröja ungefär en 6-7 till innan jag kommer fram till en stugby som heter John Bauerbyn och kan fylla på vatten. Länge sen jag var så törstig. Då regnjackan inte andas så mycket så har jag varit rätt varm under den och därför druckit en hel del extra vatten jämfört med var jag normalt skulle ha behövt. Som tur är hittar jag kantareller i skogen när törsten är som svårast. Underbart!JohnBauer8

När jag väl kommer fram till Bunn inser jag att jag måste stanna. Jag har bara ca 14 % kvar i batteri på mobilen och det är med mobilen jag håller koll på mina löppass med appen RunKeeper. Då det bör vara ca 1-1.5 mil kvar på leden och jag dessutom är riktigt trött samt att jag ska bli hämtad med bil av familjen känns det rent ut sagt farligt att ge sig ut på leden och kanske inte ha något sätt att kontakta omvärlden. Trots allt är Olof den enda personen jag stött på ute i spåret under de fyra mil jag sprungit. Folk är kanske inte så tokiga att de ger sig ut på en vandringsled när det spöregnar? Hade jag bara haft en gps-klockan hade jag sluppit det problemet. Men det lutar allt mer åt att det blir en finsk sådan. Frågan är hur länge batteriet hade räckt på Garmin Forerunner 610? Hoppas det dyker lite mer information om Suunto Ambit 2 S White snart. Allt som allt är jag i alla fall väldigt nöjd med mitt pass. ”Bara” 3 km kortare än Axa Fjällmaraton men ca 1000 höjdmeter mindre. Hela leden kommer bli en riktigt genomkörare som uppladdning inför nästa års fjällmaraton om jag lyckas få en startplats.

John Bauerledspasset i siffror

Antal höjdmeter: 841

Antal elstaket jag fick krypa under: 4

Antal sår jag fick på grund av att jag fick krypa under elstaket: 1

Antal elstaket jag fick hoppa (!!) över: 1

Antal hallonätarpauser: 4

Antal deciliter kantareller plockade: Ca 3

Antal lingon uppätna: 3

Liter vatten uppdruckna innan John Bauerbyn: 2.5

Laddar för John Bauerleden. Följ mig på instagram!

Laddar för John Bauerleden. Följ mig på instagram!

Imorgon bär det av på mitt livs hittills längst löprunda. Vilket äventyr! John Bauerleden från IKHP i Huskvarna till Gränna ska jag springa, är tanken i alla fall. Det ska bli spännande att se om jag klarar av det och härligt att uppleva naturen och omgivningarna längs med leden. Det lär nog finnas en del finfina utsiktsplatser för den delen också 😉 

Som så många andra trailbloggare gör inför lopp och liknande ska jag passa på att visa en bild på morgondagens outfit. Outfits och bloggande går ju hand i hand helt enkelt. Får nog slå till med en selfie på rundan imorgon med…

JohanBauerOutfitVätskeryggsäcken kommer väl till pass och mina Salomon Exo Calf kommer vara ett bra stöd under mitt längsta pass någonsin. Keps springer jag nästan alltid med nu för tiden. För att ha lite extra vattenresurser har jag med två Salomon Soft Flask på ca en halv liter totalt, vilket kan vara bra förutom de 1.5 liter jag har i vätskeryggsäcken. Den lilla bollen till höger om t-shirten är en minimalistisk vind/regnlöparjacka som bara väger 83 gram och är väldigt smidig att packa. Perfekt att ha med i ryggsäcken då väderprognosen spår regn under dagen. Sen kommer jag att ha med mig en hel del smarrigheter i form av Twix och Snickers och två feta stektaäggmackor. Det ska jag nog stå mig på.

Dagen till ära har jag även skaffat Instagram och där kan ni följa mig på http://instagram.com/trailupptechloparen 

Förhoppningsvis blir det en hel del fina bilder under morgondagens pass. Återkommer med en smaskig John Bauerrapport på kvällen imorgon om jag orkar =]

 

100 mil! / Grönskeöverdosering

100 mil! / Grönskeöverdosering

Jag har ännu ingen gps-klocka och använder mig därför av appen RunKeeper för att hålla koll på min träning. I appen kan man sätta upp mål och det gjorde jag förra året. Målet var att från 1/8 2012 till 31/7 2013 springa 100 mil. Det målet klarade jag idag efter ett saftigt backpass i terrängen vid golfbanan!! Klarade av målet med bred marginal dessutom. Här är en bild från toppen av golfbanan.Toppen av golfbanan

Vädret var alldeles förträffligt härligt. Lagom varmt, strålande kvällssol och bäst av allt, inget regn, vilket man annars fått stå ut med lite titt som tätt efter de senaste dagarnas ombytliga juniväder. Men bäst av allt var nästan grönskeöverdoseringen. Det var kanske en månad sen jag sprang den här rundan och vilken skillnad! Grönt i alla dess nyanser och det har växt så att man knappt får plats på vissa stigar som varit breda under vinter/våren/senvåren. Luften var dessutom fylld till bristningsgränsen med blomdofter från lupiner och annat smått och gott och dessutom finns det få saker över huvud taget som slår just sommarkvällsluft. Friskheten och känslan av liv i sommarkvällsluft är svårslagbar. Den liksom vibrerar.

Jag lyckades få med en bild från en av de överväxta stigarna, kantad med lupiner.

GrönskeöverdoseringDagens pass börjar med fler kilometers stigning och sen vänder jag högst upp på golfbanan och så blir det mycket utförslöpning. Mitt i skogen, brant nedförsbacke, omgiven av allt det gröna, flyger jag fram genom buskar, blad och löv och Spotify har shufflat fram den här låten:

Lyssna från ca 2.30 och tänk dig in i scenariot ovan. Känslan av frihet är oerhört påtaglig.

Nu ska jag fundera lite på vad mitt nästa mål ska bli…? 150 mil/år? 160… Eller kanske till och med 175?

Hydrera mera!

Sommaren är här! För mig innebär det flera positiva saker. Som lärare har jag nu långledigt i nästan åtta veckor. Underbart! Tid för att vara med familjen och göra mycket roliga saker. Sen underlättar det även en hel del när det gäller träning. Så för min del kommer den här sommaren bestå av rätt så hård träning inför höstens olika lopp. Närmast på menyn står Mullsjö X-trail Halvmara, vilket blir min första halvmarathontävling. Spännande!

Under sommaren kommer jag att testa att springa lite längre pass nu när man har lite tid över. Planen är att springa ett långpass i veckan och utöka det med ca 5 km varje vecka. Jag har skrivit ut kartor på olika vandringsleder i Jönköping. Spana in sidan med vandringsleder här om du är intresserad. Målet är att springa Johan Bauerleden från IKHP i Huskvarna till Gränna, vilket kommer att bli hela fem mil. Det ska bli ett riktigt äventyr och förhoppningsvis en upplevelse utöver det vanliga.

Något som är viktigt att tänka på under sommaren är att dricka ordentligt, speciellt när man löptränar. Jag har ett vätskebälte och en vätskeryggsäck, men nu har jag även gått och köpt mig ett par Salomon Sense Hydro Glove. Jag har testat dem under två rundor den här veckan. Så här ser de ut på.

Salomon Sense Hydro GloveJag har testat att springa med både en och två handskar och kommit fram till att jag i fortsättningen kommer att springa med bara en handske då  det blir lite svårt att använda händerna när man har båda på. Annars fungerar det väldigt bra att springa med dem och det är väldigt enkelt och smidigt att dricka. Det är 237 ml i varje flaska och de sitter på bra när man springer. Flaskorna passar även utmärkt att använda i fickorna fram på vätskeryggsäcken om man vill ha med sig extra vätska.

Häromdagen sprang jag mitt första långpass på ett par veckor, en lugn runda på ca 1.5 mil längs med Vätterstranden i strålande kvällssol. Passade på att dokumentera lite när jag stretchade och här är resultatet.

Sannabadet by kvällssolHelt ljuvligt!

Avslutar dagens inlägg med en länk till en artikel som är väldigt läsvärd för alla som håller på med löpträning:

The 25 Golden Rules of Running

Håller du med om alla?

Back to Top