Upplevelseslöpning

Habo UltraTrail 11/10

Habo UltraTrail 11/10

Häng med på höstens stora sociala trailhändelse i Jönköpingstrakten! Ultralöparen och Habobon Mattias Hallman arrangerar ett evenemang som erbjuder en hel del utmaning, vackra och krävande stigar och löparglädje och gemenskap! Habo UltraTrail går av stapeln söndagen 11:e oktober med start kl 08.00 vid OK Gränsens klubbstuga och du kan välja på att springa antingen 60 eller 30 kilometer. Totalt ska banan erbjuda dessutom erbjuda hela 1500 höjdmeter, dvs riktigt kuperat.

HaboUT

Låter det spännande? Anmäl dig gärna på Facebookevenemanget för Habo UltraTrail här eller läs mer om eventet på jogg.se här.

HaboUTKarta

Här är en karta över hur vi kommer springa. Vill du kolla in den lite mer specifikt så finns den här! Det är som sagt en kuperad bana vilket man kan se på höjdgrafen nedan.

HaboUTHGHär kommer en lite mer detaljerad beskrivning av första delen av banan som Mattias knåpat ihop:

Start
Vi startar vid Gränsenstugan i Habo
0-1km Första kilometern tar oss via gränsenspåren som är grus och en del singletrackstig ut till Kyrkvägen

1-2km Tyvärr så blir detta uteslutande asfalt, Kyrkvägen
2-3km Fortsatt asfalt en bit som sedan övergår i singletrack när vi kommer till Hökesån. I slutet av denna kilometern ligger första backen.
3-4km Efter att ha kommit uppför pulkabacken blir det ett par hundra meter asfalt och sedan ner till Hökesån och singletrack igen.
4-5km Vi fortsätter på singletrack längs Hökesån och i slutet av denna kilometern tar vi backen upp vid skytteklubben. HÄr kör fotbollslagen sina
backintervaller.
5-6km Nu passerar vi väg 195 och glider ner i Munkaskog, här bär det nerför mot Vättern. Mestadels löpning på rätt bred stig.
6-7km Börjar med en smått seg uppförslöpa och sedan bär det nerför igen. Nere vid scoutstugan vänder vi upp mot 195:an igen. Bred stig mestadels.
7-8km Uppför i början och sedan nerför igen, bred stig.
8-9km Nerförslöpa mot Vättern. Bred stig och en del grusväg,
9-10km Oerhört skön nerförslöpning på goa stigar. Bokskog. Vid 9.5km är vi nere vid Vätterns strand. Därefter kommer ”Väggen” som är en brutal
stigning som få springer sig uppför. Inte så lång men desto brantare. Därefter springer vi på sandbanken utmed Vättern.
10-11km Lite stig i början men mestadels grusväg och platt löpning.
11-12km Uppför, uppför, uppför. Smalare stig
12-13km Roliga små stigar och 50m asfalt.
13-14km Riktigt rolig singletrack
14-15km Bred skogsstig som tar oss upp till 195:an igen
15-16km Vi tar oss in i skogen igen, mestadels singletrack
16-17km Bred skogsstig
17-18km Nu springer vi ner mot Vättern igen, singletrack och avslutas med lite asfalt.
18-19km Singletrack och in i döda skogen ca 600m uppförsbacke
19-20km Nerförslöpa över ett fält och lite asfalt. I slutet börjar vi en ny klättring uppåt på ca 700m, fin singletrack.
20-21km Första delen är slutet av backen och sedan bär det nerför. Skön singletrack.
21-22km Sista biten av nerförsbacken och lite skogsväg. Sedan kommer vi till den sista av Munkaskogs backar som är ca 1.2km lång.
22-23km Löpning genom bokskogens naturreservat och ner mot Sjogarp. Bred stig och tyvärr lite asfalt.
23-24km Nerför och flackt. Asfalt och grusväg
24-25km Börjar med en uppförsbacke och övergår sedan till flack löpning. Grusväg och sedan asfalt.
25-26km Flack löpning i 500m och sedan börjar Ahlins backe, nu ska vi klättra!
26-27km Ahlins backe, asfalt
27-28km Ahlins backe, asfalt

Här kommer vi troligen sätta tält/bord etc för vätska och dropbags. För dig som inte vill springa mer är det lätt att vika av mot gränsenstugan som
ligger 2km bort. Om du känner att du bara vill springa de sista 30km ska det finnas möjlighet att haka på när vi övriga dyker upp.

Så nu har du en månad på dig att ge dig ut och träna härligt sköna långpass så kanske du precis som jag förhoppningsvis slår distansrekord söndagen 11/10?!? Kika närmare på en bit av banan som Mattias filmat här nedan och gör en fet ring i din kalender runt söndagen 11/10 och haka på ett riktigt roligt och utmanande arrangemang! 🙂

Kinnekulleleden – VästgötaTrail med ängslöpningdelux

Kinnekulleleden – VästgötaTrail med ängslöpningdelux

I fredags var jag på sommarens stora löparäventyr för min del. Jag började spana in den här leden redan förra sommaren då mina föräldrar har en sommarstuga inte allt för långt ifrån så kändes Kinnekulleleden som en alldeles perfekt dagstur. Jag är västgöte i grund och botten och uppvuxen i Skövde så jag har varit en del i trakterna kring Kinnekulle men inte så mycket så det skulle även få bli ett ypperligt tillfälle för mig att utforska och få lite sightseeing nästan på hemmaplan. Leden är ca 46 kilometer och nedan är en karta med leden.

se_vandring_gotene_kinnekulleleden Bild från www.skaraborgsleder.se

Planen för dagen var att gå upp och äta frukost när barnen vaknade, packa det sista och klä på mig och sen åka. De brukar vakna runt 06.30 men dagen till ära så blev det sovmorgon ända till 07.45. Både bra och dåligt. Skönt med rejält med sömn inför dagens eskapad men i och med att väderprognosen visade på sol så skulle jag nu få springa när det var som varmast. Efter en knapp timmes bilfärd och lite joxande med gps:en på mobilen så hittade jag äntligen fram till ett bra ställe att parkera på, precis intill Vänern och med toalett passande nog inom gångavstånd. Jag kunde ha förberett mig lite bättre och kollat ut lite mer noga var jag skulle hakat på leden. Kollade lite fel på kartan ovanför och ska du själv springa leden kan jag rekommendera kartan i den här länken. Mycket mer lättläst och jag skulle gärna haft med mig den utskriven också. Jag startade vid Råbäcks hamn, men så här i efterhand skulle jag rekommendera att starta vid Hällekis camping. Lättare att hitta till och du kan bada direkt efteråt och har nära till alla nödvändigheter som toa, vatten och även affär och ombyte om det skulle vara så.

Utrustning

KinneUtrustning

Vad har man på sig och med sig när man räknar med att springa i fem-sex timmar ungefär? Jag har under våren testat att använda Tailwind för att få i mig tillräckligt med energi, vätska och salter. Då jag inte visste exakt hur många ställen det skulle gå att fylla på vatten på utmed leden så valde jag att ha på mig min Salomon S-Lab Adv Skin3 12Set istället för Salomon S-Lab Sense Ultra Set som jag vanligtvis springer med på mina långpass. Fördelen förutom att man kan packa 12 liter i Adv Skin3 jämfört 3 liter i Ultra Set:et är att man har möjlighet att ha i en vätskeblåsa på 1.5 liter i bak på västen och på så sätt få med sig hela 2.5 liter vätska, jämfört med 1 liter på Ultra Set:et. Förutom Tailwind hade jag med mig ett lager nötcremé samt lite chips och två bars som jag hittade på en hälsobutik i Jönköping av märket Raw Bite. Har inte testat dem förut så det var lite skoj att slänga med så det fanns gott om energi. 

Överlag blev det väldigt mycket Salomonutrustning, men det kanske inte är så konstigt med tanke på att de gör väldigt bra saker 🙂 På fötterna hade jag på mig Salomon S-Lab Sense 4 Ultra SG, en alldeles förträfflig sko som jag snart ska skriva en utförlig recension om. Sen blev det Team Nordic Trails ledarkit från Salomon, shorts och t-shirt, Gococostrumpor och vadkompression samt en Craft-visor och solglasögon från HMKidsOptics 🙂 På armen min trotjänare Suunto Ambit3 Peak. Och löpning är ingen prylsport? 😉 Skämt åsido så underlättar det faktiskt en hel del med bra utrustning. 

Dags för start!

Det jag gillar nästan mest med att ge mig ut på sådana här långpass är känslan av att vara på äventyr och att man inte vet riktigt vad som ska hända. Det är inte alltför ofta man kan få till den känslan i vårt säkra samhälle. Sen är uppgiften i sig, att springa ca 46 km på mestadels stigar, inte något jag gör varje dag eller har gjort så många gånger heller så det var med spänning jag tog mig an utmaningen att ta mig runt Kinnekulleleden. Och runt var jag så illa tvungen att komma på något sätt för där stod ju bilen och väntade 🙂

Det bar direkt av på en vacker fin stig som tuffade på med svag lutning uppför. Det visade sig att det hade varit en banvall för Råbäcks kalkbana där bränd kalk och ibland sten transporterades. Vädret är ljuvligt, solen skiner, fåglarna kvittrar och fjärilar flyger hit och dit. Snart är jag framme vid Råbäcks kalkbruk där man kan se tydliga spår av att sten brutits och när jag fortsätter färden kommer jag till fler intressanta passager där man se intressanta bergsformationer. Den första milen flyter på bra, jag stöter på en del vandrare som hejar glatt, jag springer på roliga tekniska stigar ned mot Vänern igen och passerar härliga öppna fält och lummigt vackra lövskogar.

Efter att ha passerat det lilla mysiga samhället Blomberg vid en mil ungefär så gick Kinnekulleleden ihop med Pilgrimsleden och vid en korsning visste jag inte riktigt var jag skulle ta vägen. Här skulle den där utskrivna kartan ha kommit väl till pass så hade jag sluppit greja med mobilen för att få koll. Efter det är det flera kilometers fantastisk lövskogslöpning fram till vad jag hade planerat skulle bli mitt första stopp. Lasse i bergets besynnerliga bostad, en grotta. Tydligen ska jag vara släkt med denna märkliga man. Har inte 100% koll på att all fakta stämmer men troligtvis var Lasse min morfars fars svåger. Lasse bodde tillsammans med sin fru i en grotta på 1800-talet ända in till början på 1900-talet. Läs gärna mer om Sveriges sista grottmänniska och hans mycket intressanta liv och leverne här!

Efter pausen vid grottan där jag passade på att äta lite chips och nötcremé så började klättringen upp mot toppen av Kinnekulle. Först sprang jag längs med härligt öppna fält med sädesslag som svajade mjukt i vinden och ännu mer bedårande vacker ädel lövskog. Men att ständiga springa med en svag lutning uppåt och även om att springa på ängar med blommor som målar dem i pastelligt prickiga nyanser så börjar solens gassande i kombination med att ständigt springa med en svag lutning uppåt ta på krafterna. Jag lägger in små korta pauser i skuggan vid var tredje-fjärde kilometer där jag fyller på energi. Lyckas även springa lite fel vid ett ställe så den tredje milen upp till toppen var ganska seg rent löpmässigt sett men naturens skönhet vägde upp det hela som tur var. Framme vid nästa depåstopp passar jag på att dricka lite vanligt vatten och njuta lite av vyerna och vetskapen om att jag klarat av det mesta av ledens stigning känns gött!

Vad som kommer upp måste också komma ner!

Efter besöket på Högkullen som toppen på Kinnekulle heter så anade jag att det vankades ljuvlig nedförslöpning och där visade sig leden från sin allra bästa sida. Fantastiskt roliga stigar med en hel del tekniska inslag av både mycket sten och rötter och en härlig känsla att bara bölja på nedför. I min tänkta plan av leden så var det utför hela vägen till Vänern och jag sprang och njöt av den vidunderliga utsikten och tänkte där nere är jag snart. Men icke sa Nicke! Helt plötsligt tog den långa, underbara utförsbacken slut och pang bom skulle jag springa åt ett helt annat håll än vad jag tänkt mig och dessutom på en tråkig grusväg som såg ut att masa sig uppåt in absurdum. Obra! Som tur är tar den slut efter någon kilometer och sen bär det av på nya roligt tricksiga, snirkliga stigar där jag nästan blir överkörd av två mountainbikecyklister. Har stött på en del av dem och jag tror att leden skulle vara väldigt roligt att cykla om jag höll på med det. Men när det känns som jag precis hinner hoppa undan utan att bli påkörd kan man undra hur det hade gått om de hade kommit ifatt vandrare och inte en löpare?

Strax därefter kommer jag in i nästa motiga fas efter utförslöpningen. På grund av stolpar med så uttorkad färg så att de nästan ser röda ut istället för ledens vanliga orangea färg samt att det helt plötsligt börjar stå Friluftsfrämjandet på stolparna och att en vägskälsstolpe saknas gör att jag blir väldigt osäker på om att jag är på rätt väg. Springer fram och tillbaka, försöker kolla gps och karta med mobil, skäller ut mig själv mentalt för att jag inte förberett mig bättre och skrivit ut en karta. Men tills slut lyckas jag kolla att allt står rätt till och jag springer vidare och upptäcker då att om jag bara hade sprungit tio meter till innan jag vände så hade jag kommit fram till stolpar med nymålad orange färg. Illa! Men det är bara att bita ihop och kämpa vidare!

Med den fjärde milen avklarad är jag framme vid Vänern och närmar mig Hällekis camping. Har minnen från ett besök här i min barndom så det ska bli intressant att se om det ser ut så som jag minns det. Vägen dit bjuder dock på en överdos av rötter, så man kan inte njuta fullt av den vackra utsikten över Sveriges största sjö när man måste hålla koll på rötter och stenar i mängder. Men det är lite charmen med stiglöpning. Det ska vara en utmaning i sig att bara ta sig fram!

Mot målgång

Efter campingen är jag riktigt trött, magen är lite stel, men jag kämpar på. Lite roligt att man nu stöter på folk som man mött i början av leden och kan hälsa på dem igen och prata lite. Har hört många språk pratas under min runda på leden så den är nog ett rätt så populärt turistmål för internationella turister.

När jag kommer till vägar som jag kände igen från när jag åkte med bilen till Råbäcks hamn och sen inser att jag inte ska springa raka vägen dit utan än en gång ska uppåt igen så tar det emot lite. Har varit ute i över fem timmar och att då ta sig an en till stigning är lite motigt. Hundra höjdmeter på ca 1.5 kilometer är en rejäl stigning men nu är jag så trött så jag går större delen av den biten. Men sen flyter det faktiskt på rätt bra de sista kilometrarna ner till Råbäcks hamn och jag är oerhört nöjd när jag väl kan stänga av klockan och börja gå efter att ha sprungit hela Kinnekulleleden (och lite till). Jag var ute i dryga sex timmar, inklusive alla pauser samt felspringningar) och sprang drygt 47 kilometer. Mitt livs näst längsta runda! 

KinneMål

Summering – Kinnekulleleden

Längd: 46 km
Höjdskillnad: 650 positiva höjdmeter
Svårighetsgrad: 3.5

Längd: 46 km
Höjdskillnad: 650 positiva höjdmeter
Svårighetsgrad: 3.5

KinnekulleledenHgraf

Kinnekulleleden – Höjdgraf med start vid Råbäcks hamn

En mycket trevlig led med massor av fina ängar, en hel del lövskog, samt partier som är riktigt tekniskt krävande. Bjuder på flera vackra vyer, överlag en hel del höjdmeter (652 fick jag) och är välmarkerad (orange markering). Rekommenderas!

Att tänka på

  • Skriv ut en karta
  • Starta vid Hällekis camping
  • Ta med pengar till utkikstornet (10 kr)
  • Stanna gärna vid Lasses grotta

 

Summering – Kinnekulleleden ur personligt perspektiv

Positivt

  • Jag klarade hela leden trots bara ett långpass över halvmara (ca 28 km) sen Soteleden Terrängmarathon i början på maj.
  • Efteråt kände jag mig relativt fräsch (kan berott på en kall avsköljning i Vänern) och dagen efter var jag förvånansvärt pigg i benen. Brukar vara riktigt seg i huvudet efter så långa pass, men kanske kan det bero på att jag var bättre på att få i mig salt iom att jag hade med mig chips?
  • Tailwind plus lite tilltugg fungerade bra, men jag var lite konstig i magen på slutet. Behövde kanske dricka mer vanligt vatten?
  • Salomons 12-litersväst fungerar kanon på riktigt långa pass. Fick lätt plats med all packning och behövde aldrig vara orolig för att vätskan skulle ta slut.

Negativt

  • Jag hade inte skrivit ut en karta.
  • Totalt ramlade jag ungefär 1.5 gång. Jag ogillar att ramla och brukar inte göra det ofta.
  • En blinning bet mig.
  • Jag hade inte med pengar till utkikstornet (DOH!)
Blött och gött!

Blött och gött!

I lördags var vi en liten skara som gav oss ut i spöregnet i skogarna väster om Bankeryd anförda av Tomas. Äventyrslöpning stod på schemat och turen bjöd på varierade stigar och vacker natur samt några roliga passager där vi två gånger fick korsa vattendrag och vi tampades även med en del backar samt fick springa utför en nedförsbacke med precis lagom lutning för att blåsa på rejält. Trots ihärdigt regnande var humören på topp och vi höll ett tempo så att alla kunde hänga med.

KlereboGrillplats

Planen för dagen var egentligen att vi skulle grilla men då vädret ville annat så bestämde vi oss för att hoppa över det. På bilden ovan så var vi vid platsen vid Klerebosjön där vi skulle ha grillat. Glada och blöta 🙂 Nedan kan du se en filmsnutt från när strax efter grillplatsen tog oss över första vattenpassagen.

Totalt blev rundan ca åtta kilometer och relativt kuperad med dryga 140 höjdmeter. Vi satsar på att göra en liknande runda någon gång i sommar och få till den där grillningen och förhoppningsvis är vi ännu fler då. På bilden nedan är vi i mål och då är även Tomas som hade kollat ut rundan med längst till vänster.

Klerebo

Har du någon vacker, rolig eller äventyrlig stig du vill visa i Jönköpingstrakten så hojta till så är vi ett gäng som gärna ger oss ut på fler löparäventyr!

Äventyrslöpning i Klerebo 30/5

Äventyrslöpning i Klerebo 30/5

Lördagen 30/5 kl. 10.30 anordnar Team Nordic Trail Jönköping ett evenemang med äventyrslöpning samt korvgrillning i Klerebo väster om Bankeryd. Läs Tomas beskrivning av eventet nedan, köp körv och boka in en kanonförmiddag!

”Tänkte dra ihop ett glatt gäng för att springa tillsammans i grupp och avsluta med korvgrillning.

Distansen är ca 8km och anpassad för att även du som är nybörjare skall kunna följa med! Det är en äventyrlig rutt som bjuder på ett par överraskningar i äventyrlig anda, vi springer mestadels på stigar eller skogsvägar, men turen bjuder även på ett kort inslag av helt obanad terräng. Ett är säkert, det är en otroligt vacker bansträckning så passa på att njuta!  Vi springer inte snabbare än att alla kan hinna med, vi anpassar alltså farten efter den som springer sist.

När vi kommer tillbaka till bilarna då byter vi om till torra skor/strumpor, JA du kommer att bli blöt om fötterna/benen för jag har en liten överraskning i rockärmen 😉 Sedan tar vi fram ryggsäckarna med den medhavda korven eller vad du nu vill grilla, tag även med egen dricka så tar jag med det som krävs för att få eld…

Vi kommer sedan jogga i lugn takt ca 2,5km ner till en grillplats vid Klerebosjön. Skulle vädret vara katastrof, då grillar vi istället hemma hos oss i Bankeryd, i så fall blir det mer info om det på plats…

Väl mött i skogen, meddela gärna här på eventet om du kommer (alltid bra som arrangör att veta om det över huvud taget kommer någon…) 🙂

Det finns ingen maxgräns hur många som får komma så sprid budskapet och tag med dina vänner! Det skulle vara väldigt kul om vi bli ett maxat härligt gäng! :)”

Spana in eventet på Facebook och anmäl dig gärna. Du är varmt välkommen även om du inte är medlem i Team Nordic Trail! Samling 10.30!

Vägbeskrivning

klerebo1

Här följer en vägbeskrivning för dig som kommer från Jönköping.

  • Efter Göteborgsbacken, välj väg 195 norrut.
  • Efter ca 10 km i höjd med Bankeryd tar du av där det står Bankeryds k:a
  • Efter bara 150 meter svänger du vänster mot Klerebo
  • Efter ca 3 km kommer en fyrvägskorsning, sväng höger mot Habo k:a
  • Efter ca 2,5 km passerar du en smal bro, där efter svänger du höger mot Äskhult
  • Nu är du nära, fortsätt rakt fram ca 500 meter tills du ser oss…

Välkommen!

Soteleden Terrängmarathon – Lillebror för en dag

Soteleden Terrängmarathon – Lillebror för en dag

Så var det äntligen dags för vårens stora lopp för min egen del! Soteleden Terrängmarathon lördagen 2/5. Som jag längtat! Efter att ha läst en hel del om premiärloppet förra året samt att jag sprang en stor del av Axa Fjällmaraton med en av arrangörerna (läs mer här!) så har jag varit toksugen på att ta mig an de bohuslänska klipporna och stigarna. Vi har i flera år semestrat i Bohuslän och då har jag passat på att utforska den härliga naturen och att få springa ett lopp i den vackra och krävande miljön verkade på förhand som en riktig höjdare.

Passande nog hade arrangörerna IK Granit knåpat ihop ett väldigt förmånligt boendepaket i Ramsviks stugby där man fick bo två nätter och då ingick även två frukostar, grillbuffé på fredagen och after run-buffé på lördagen. Allt detta för 924 kr per person samt att barn bodde och åt gratis. Perfekt för oss med två småbarn!

IMG_7258

Vackert boende vid Ramsviks Stugby och Camping

Efter en god frukost på lördagmorgonen bar det av till tävlingsområdet i Bovallstrand ca 15-20 minuter bort med bil. Redan vid nummerlappsutlämningen stöter jag på det första bekanta ansiktet för dagen, Fredrik, som jag mötte på Axa Fjällmaraton förra året. Roligt att småprata lite innan det var dags för att få på sig nummerlappen och bege sig till startfållan. Väl i startfållan börjar spänningen att stiga. Det är något speciellt med att stå där och vänta. Känna atmosfären och gemenskapen. Även om alla inte känner varandra så har vi samma mål för dagen. 44 km teknisk terräng med klippor, rötter, stenar och en rejäl dos höjdmeter ska vi alla tampas med. Hälsar glatt på Michael Garnander, också ledare i Team Nordic Trail som jag träffade på ledarkonventet i vintras. En riktig långloppsaficionado som sprang premiären av Soteledens Terängmarathon förra året.

SoteledenStart

Redo för start!

Vi får information om loppet och spänningen stiger ännu mer. Planen för dagen är att ta det riktigt lugnt i början och satsa på att ta sig runt. Av vad jag läst och hört innan så är banan väldigt krävande och när det gäller lopp över halvmaradistansen behöver jag bara använda ena handen för att räkna hur många jag gjort så då är det bäst att ha respekt inför uppgiften.

Redan efter andra svängen hamnar jag sida vid sida med en man klädd i löparkjol och Team Nordic Trail t-shirt som jag känner igen från många härliga bilder och inlägg på Facebook men som jag aldrig träffat i verkliga livet. Björn Källström med det suveräna skägget har säkert många sett på Team Nordic Trails sida på Facebook. Detta är en av de roliga sakerna med traillöpning. Då det fortfarande är en relativt liten sport så kan man nästan alltid stöta på någon som man känner igen om man är någorlunda aktiv på sociala medier. Då Michael redan älgat på fram i täten hakar jag på Björn och pratar med honom. Det är också en av fördelarna med sådana här lopp. Det är så långt så de första timmarna innan man blir alldeles för trött är som upplagda för gött snack om allt möjligt och för god stämning på stigarna.

11022545_10153224538717978_4285628768399906282_n

Björn – Trailglädjespridare

Redan strax efter en kilometer ställs klungan jag springer i för ett val. Stigsystemen vid Bovallstrand verkar vara ett riktigt kluster av stigar i alla möjliga riktningar och för egen del blir jag osäker på vilken markering vi ska följa. Visste sen innan att det skulle vara orange/vit och blå/vit runt hela banan men här pekar det blå/vit åt vänster och orange/vit åt höger. Sa de vid informationen vilken som skulle trumfa den andra? Många av oss är osäkra men som tur är så är en löpare från IK Granit med i samma klunga och han säger att vi ska höger så då kör vi åt höger.

Soteleden

Foto: Björn Källström

Ungefär vid det här stället som ni kan se på bilden ovan hör jag någon bakom mig säga: ”-Vilken fin vägg!” Lite undrande vänder jag huvudet bakåt och säger: -”Va?” Det visar sig att löparen bakom mig håller på med bergsklättring och att hans bror springer framför mig så det var honom han pratade med. Vi fortsätter prata klättring, löpning och livet i allmänhet och jag känner att de håller ett tempo som passar mig bra samt att de verkar vara rutinerade så det känns perfekt att haka på bröderna. Löpning har hittills varit varierad med klippor, tekniska skogsstigar och mycket upp och ner. Själv är jag väldigt förtjust i att springa på klippor och speciellt när det är smala, knixiga stigar som böljar hit och dit. Till slut utbrister jag i eufori: -”Jag skulle kunna betala för att springa på klippor hemma!” och får genast medhåll av närmaste löpare. Det är något speciellt alltså.

SoteledenKlipplöpning

Underbar klipplöpning! (Foto: Björn Källström)

Vi tuffar på och har varit ute i över en timme när den ena brodern, Niklas Fernqvist, slår till med dagens kommentar: -”Åhh vad grant! Vi springer då genom en ljuvligt grönskande dalgång och jag kan inte annat göra än att instämma: -”Grant var ordet!” Det skulle man nästan kunnat säga var och varannan minut för Soteleden bjuder på skönhet av högsta klass. Naturen som är på väg att spricka ut i full vårprakt berör på en själslig nivå och banan bjuder på varierade partier där det är lövskog, barrskog, ängsmark, givetvis klippor i överflöd men i princip allt som man kan tänka sig i södra Sverige. Vi kommer även till en liten sjö som direkt ger fjällvibbar.

SoteledenGrant

Grant var ordet! (Foto: Björn Källström)

SoteledenFjällsjö

Liten fjällsjö? (Foto: Björn Källström)

Allting flyter på och vi har det så trevligt på stigarna att vi lyckas springa fel en liten bit. När vi springer tillbaka upptäcker vi att vi missat två stora feta orangea pilar som pekar åt höger och fortsatt rakt fram istället. Ibland kan det vara en nackdel att ha för trevligt sällskap 😉 Efter loppet får jag höra att det är flera som sprungit fel, bland annat den troliga vinnaren och tvåan vilket är lite synd. Men jag vill inte klandra arrangörerna utan det var bra markerat hela vägen. Möjligtvis kunde de ha tryckt lite mer på att orange/vit gick för blå/vit så det inte blev några missförstånd. Det luriga när man springer på en led som Soteleden som grenar sig åt alla möjliga håll är att folk kan springa fel och ändå tro att de springer rätt, vilket jag tror var fallet med många av de som sprang fel.

SoteledenVatten

Gött häng vid andra vätskekontrollen (Foto: IK Granit)

Efter andra vätskekontrollen vid 16 km så var det dags för det partiet som tävlingsledningen beskrev som det tuffaste. Först fick vi faktiskt en liten andningspaus för vi fick springa på en av de få grusvägarna på banan och dessutom var den relativt flack. Men sen blev det åka av! Upp för flera rejäla branter med smaskiga vyer som belöning på toppen och rolig utförslöpning på många ställen. Vi passerar banan högsta punkt vid ca 22 km och sen bär det vidare mot Nordens Ark och nästa vätskekontroll vid 27 km.

SoteledemKlipplöpningDelux

Jag före mina storebröder för dagen, Per och Niklas 🙂 (Foto: Björn Källström)

SoteledenStup

Living on the edge! (Foto: Björn Källström)

SoteledenKlipputsikt

Fina vyer fanns det gott om! (Foto: Björn Källström) 

Ovan kan du se ett litet filmklipp från löpningen ned mot vätskekontrollen vid Nordens Ark. Strax innan vätskekontrollen får jag krampkänningar på baksidan av vänstra låret. Inte bra! Men efter en välbehövlig vila vid vätskestationen är känningarna borta och jag känner mig helt plötsligt riktigt på g. Får för mig att ligga längst fram och dra lite i vårt gäng vilket jag inte gjort mycket hittills och det flyter på bra och vädret är härligt. Men sen framåt 30 km börjar jag bli trött. Nu är det den andra brodern, Per Fernqvist som tar över taktpinnen och han håller ett riktigt bra tempo. Jag får fokusera allt mer på att bara hänga på och nu märks det på oss alla tre att vi börjar bli riktigt trötta. Banan fortsätter dock att utmana oss på alla sätt och vis med fortsatt mycket tekniska stigar med rötter, stenar, lera och klippor. Vi börjar komma ikapp en del löpare vilket känns positivt.

SoteledenLövskog

Foto: Björn Källström

Nästa vätskestation var vid 35 kilometer och där var jag riktigt trött. Att det då återstod nio kilometer kändes helt plötsligt ofantligt långt. Det var bara att bita ihop och fortsätta tugga på. Det började bli allt svårare att hänga med Per och Niklas. Vi hade kommit ikapp ett gäng löpare vid vätskestationen så nu var vi en grupp och vi sprang i fantastiskt fina lövskogar, men det var hela tiden upp och ner. Vid 39 kilometer var det vätskestopp igen och direkt efter det bar det upp på snirkliga, steniga stigar. Började bli riktigt trött nu och hade tappat mina storebröder för dagen helt och hållet nu. Baksidan på vänsterlåret börjar ge krampkänningar igen och det är nu det är dags att visa att det man inte har i benen det får man ha i huvudet. Pannben för hela slanten. Får fetkramp när jag är helt ensam i skogen, brukar i princip aldrig ha kramp i vanliga fall, men dagens extrema eskapad har satt sina spår. Krampen släpper och jag kämpar vidare.

SoteledenStig

Smalt och lurigt med bara några kilometer kvar! Inte riktigt optimalt med ca 5 timmars löpning i benen 😉 (Foto: Björn Källström)

Till slut händer något som jag aldrig skulle ha trott innan. Jag börjar längta efter den sista asfaltssträckan in i mål!?! De som känner mig beskriver mig som ”allergisk mot asfalt” och det stämmer rätt så bra. Men efter flera timmars slit med oerhört tekniska stigar känns det faktiskt riktigt lockande med lite apatisk asfaltslöpning utan fokus där man bara behöver lyfta minimalt på fötterna. Jag är helt enkelt riktigt trött. Försöker fokusera och tänka på tekniken och fast det känns som att jag rör mig i slowmotion så håller jag nu faktiskt ett relativt ok tempo och kan till slut lufsa ut på det sista asfaltspartiet in i Bovallstrand och jag rundar en husknut och är inne på tävlingscentrumet vid Bovallstrands skola och ser hur min familj står och hejar och jag passerar mållinjen. Det ser säkert inte så graciöst eller helt utan tillstymmelse till vackert ut. Men oj vad nöjd jag är! De sista fem kilometerna har tagit mig 42 minuter att avverka men nu är jag minsann i mål.

SoteledenMalKänslan att efter målgång få en svettig kram av mina kompanjoner för dagen, Per och Niklas Fernqvist, är helt fantastisk. Egentligen för mig totala främlingar men efter över tre timmars relativt brutal traillöpning tillsammans känns det som att vi har delat något väldigt speciellt tillsammans. De gick i mål med bara fyra sekunders mellanrum och jag som inte har någon bror kan förstå den där speciella känslan av samhörighet som de måste ha efter att fått vara del av gemenskapen under några timmar. Utan dem hade det garanterat tagit mig längre tid att ta mig runt. Det var härligt att se hur de samarbetade och jag kan tänka mig att man som bröder triggar varandra att kämpa hårdare för man vill komma först.

Sammanfattningsvis kan jag bara ge en stor eloge till Soteleden Terrängmarathon och IK Granit. Ett fantastiskt lopp och kanonbra arrangemang! Jag längtar redan till nästa år! Just när det gäller lopp runt marathondistansen (detta var 44 km) så tror jag det inte finns något tuffare i södra Sverige. Arrangörerna utlovade 900 positiva höjdmeter men min klocka visade nästan 1300 höjdmeter. Om man jämför höjdgrafen med den jag fick på Axa Fjällmaraton kan man se att Soteleden är taggig och återhämtningsmöjligheterna är få. Axa består mer av rejäla långa stigningar och sen långa utförslöpningar.

HojdkurvaSoteleden

Höjdkurvan för Soteleden

HojdkurvaAxa

Höjdkurvan för Axa

Sett till min egen prestation är jag överlag väldigt nöjd och jag ser fram mot att försöka förbättra min tid nästa år. Det blev en 22:a placering av totalt 93 startande. Jag hade fått en möjlighet att testa Tailwind som är en sportdryck som är framtagen för att täcka alla behovet både av vätska, energi och elektrolyter under ett lopp samt att den är snäll mot magen. Jag hann bara testa den på ett långpass innan Soteleden men det kändes bra och det fungerade kanon under loppet med. Jag behöver dock träna lite mer på hur ofta man ska dricka tror jag för jag sparade nog lite för länge på vätskan på slutet utan borde nog tryckt i mig mer mellan de sista två vätskekontrollerna. Jag återkommer med en utförlig recension när jag testat det lite mer ingående.

Boendet på Ramsvik var toppen och personalen sa att de skulle ha samma erbjudande nästa år och det kan jag verkligen rekommendera om man åker långväga som vi gjorde. Det här är ett lopp med stor potential. Frågan är vad arrangören IK Granit vill. Platserna tog slut på 48 timmar i år och de lär väl ryka ännu snabbare nästa år. Men mycket fler deltagare skulle kräva ett annat tävlingscentrum för parkeringsmöjligheterna i Bovallstrand kändes begränsade. I alla fall på de parkeringar vi besökte. Vill du springa ett oerhört krävande, vackert och gemytligt lopp så får du hänga på låset nästa år! Spana in hemsidan för loppet här: http://www.sltm.nu/index.html

Resultat

Damer 44 KM

1 Mia Gyllenberg I2IF Triathlon Karlstad 5:14:27

2 Malin Attlin Årsta 5:23:50

3 Helena Sandin LK TV88 5:25:53

Herrar 44 KM

1 Patrik Lindegårdh Tolered-Utby OL 4:36:16

2 Patrik Paulsson IK Granit 4:41:22

3 Tomas Albinsson Team Rockrunners 4:47:13

Damer 21 KM

1 Christin Ljungars Bovallstrand 2:11:29

2 Fanny Siltberg Lonesome Runners 2:14:40

3 Karin Ryberg TNT 2:15:24

Herrar 21 KM

1 Magnus Rabe Gubbsen Laufclub 1:43:20

2 Håkan Öhlund IK Hakarpspojkarna 1:46:05

3 Svante Lundgren Solvikingarna 1:52:05

 


/ Johan Brodén

”Dä ä bare å löp!”

Underbar testlöpning av VätterVyernas UltraTrail

Underbar testlöpning av VätterVyernas UltraTrail

I lördags var det äntligen dags att testspringa loppet som vuxit fram ur en idé jag fick för snart 1,5 år sedan och sen mynnat ut i en 54 kilometer lång bana från Bankeryd till Vista Kulle. Dagen till ära så visade sig vädret vara med oss redan från starten med ljuvligt vackert och soligt vårväder. Kan erkänna att jag var lite nervös dagarna innan loppet då det regnade en hel del samt att jag hade förkylningskänningar i halsen torsdag och fredag men på lördag morgon kändes allting bra igen. Skönt! Först var det dags att dra fram allt man ska ha med och på sig.

VVUMoutfit

Extra roligt var att tidigare under veckan hade jag fått mina nya skor, Salomon S-Lab sense Ultra 4 SG, samt min nya vätskeväst, Salomon Sense Ultra Set. Perfekt tillfälle att hårdtesta dem på! 🙂 För övrigt hade jag på mig Team Nordic Trails ledarställ från Salomon, mina nya solglasögon, Gococo vadkompression och min nya Suunto Ambit 3 Peak.

Till starten

Det var med spänd förväntan jag anlände vid starten och till min stora glädje var det redan massor med löpare vid parkeringen vid starten vid Bankeryds kyrka. Härligt! Vi hade en kort information om dagen och sen var det äntligen dags för start. Nästan direkt kommer man på Bankerydsleden och då bär av uppåt. Hundra höjdmeter avverkades på två kilometer 🙂 Nedan är två filmer från starten och sen efter att vi avverkat den första stigningen.

Spana in killen i rött som gör en helskön startprocedur 🙂

Allting rullade på bra, det var väldigt roligt att springa och prata med alla deltagare och det kanske var lite för roligt för jag lyckades missa en sväng så vi sprang nästan en kilometer fel. Illa! Men det var nog mest jag som brydde mig om det som tur var. Efter ca sex kilometers löpning var vi framme vid den första utsikten. Den utsikten är lite speciell för man kommer ut direkt från skogen och får en vidunderlig panoramavy över Vättern med målet för dagen, Vista Kulle, mitt emot utsiktsplatsen. Här är lite bilder från den första sträckan och utsikten.

Sen fortsatte vår färd vidare in mot Jönköping där vi sprang den mysiga Dunkehallaleden ner till Stadsparken där vi stannade vid den andra utsikten. Här passade vi även på att ta en bild på hela gänget 🙂

VVUM2015 Alla deltagarnaVilket gäng!

Genom Jönköping

Det visade sig att vi hade många riktigt rutinerade löpare. Många som sprungit olika fjällmaror och även en kille som sprungit flera 100 miles-lopp. Dvs dryga 16 mil. Extra roligt var att det var tre stycken av de som sprang som hade åkt ända från Göteborg. Vi sprang vidare genom Stadsparken och Vattenledningsparken. Bor du i Jönköping och gillar löpning så passa på att besök Vattenledningsparken. Massor med helmysiga stigar kors och tvärs och ändå är man mitt i en av Sveriges större städer.

Sen kom på det partiet som jag tycker är tråkigast. Mycket asfaltslöpning genom industriområden på Ljungarum. Men nu hade vi sprungit över 1,5 mil och som en av deltagarna påpekade så var det lite gött att bara rulla fram på asfalten och inte behöva fokusera på var man sätter fötterna som man faktiskt behöver göra under större delen av banan då vi springer på rätt tekniska och krävande stigar.

Efter det så var det dags att börja klättringen upp mot Skinnersdal och här skulle vi också komma på Södra Vätterleden. Härifrån är det markerat med orange på träd och stolpar ända fram till IKHP där John Bauer-leden tar vid och den skulle vi springa på till man kommer ovanför Kaxholmen. Så nu kunde deltagarna springa lite mer fritt då de inte var beroende av min vägvisning. Det blev snabbt ett gäng som tog täten medan vi hade en stor klunga som höll ihop en bit efteråt och så ett gäng som sprang sist och hade koll på att alla var med.

Från Skinnersdal bar det vidare på en av mina favoritdelar av banan, skogarna runt golfbanan vid A6. Här springer jag ofta själv och det bjuds på både tekniska stigar, vacker natur och en hel del backar. Vid det här laget gick vi i de långa backarna för vi började bli riktigt trötta då vi varit ute i ca fyra timmar. Medeltempot inklusive pauser hade legat på ca 7.30 min/km fram till stigningen mot Skinnersdal men sen ökade det resten av dagen.

Vi fortsatte följa Södra Vätterleden och kunde nu se Bondberget och Järabacken på håll. Bara några kilometers löpning kvar till första långa pausen vid Öxnegården och även slutdestinationen för många av löparna. I Järabacken kunde vi blicka ut över centrala Jönköping samtidigt som solen värmde riktigt gött nu.

Väl framme vid Öxnegården så hade vi sprungit ca 34 kilometer och varit ute i fyra timmar och en kvart ungefär. Skönt med lite paus! Tomas som skötte följebilen under dagen var där och folk passade på att äta och slappa och vi som skulle vidare samlade krafter för att ge sig ut igen. Här kan jag erkänna att det kändes lite motigt att veta att man hade över två mils löpning kvar samt att de värsta stigningarna och den mest krävande terrängen återstod. Men det var roligt att småprata med alla men svårt för min egen del att veta riktigt hur mycket jag skulle äta och vad jag skulle äta.

Nu hade vi varit ute i över fyra timmar och mina långpass brukar inte bli mer än max 2,5-3 timmar som bäst. Svårt att få ihop det med livet som småbarnsförälder om man ska ut och springa 3-4 timmar i sträck varje helg. Fem löpare av sjutton startande fortsatte vidare från Öxnegården samt en löpare som var med för att hålla koll på att alla kom runt.

Första sträckan från Öxnegården är det härlig utförslöpning genom Öxnehaga och sen vidare mot Huskvarna. Men väl genom Huskvarna kommer man på Pustaleden och då har man en stigning på 120 höjdmeter på en kilometer till Utsikten som nästa utsiktsplats så passande heter. Fjällmaraklass på den stigningen! Givetvis oerhört krävande och jag börjar känna att jag har ont om energi men samtidigt är jag inte sugen på att äta något. Det ska visa sig vara mitt stora dilemma för återstoden av VätterVyernas UltraTrail.

Väl framme vid Utsikten njuter vi av hur vackert Jönköping är och man kan känna sig rätt stolt med att ha sprungit från mer än andra sidan av bilderna vi ser nedan. Jag får en Dextrosol av en av de andra deltagarna och den hjälper lite för stunden i alla fall. Efter Utsikten springer man på fina stigar med den vackra Vätterutsikten hägrande mellan träden. Sen jobbar vi oss upp mot Strutsabacken och IKHP. Börjar märka av rejält att jag inte får i mig energi. Bland bilderna nedan ser du en bild på mig som visar ungefär hur jag kände mig då ;P

När vi lämnade IKHP så sjönk tempot allt mer. Den kuperade terrängen och att vi varit ute så länge samt att jag inte fick i mig någon energi började märkas rejält. Som tur var hade jag sällskap av Alfred, en av de andra löparna. Härlig kille och utan honom vet jag inte om jag hade klarat mig så långt som jag gjorde. Han hade sprungit långa distanser förut, bl.a. det lokala loppet Holaveden Ultra. Vi peppar varandra och kämpar oss fram till platsen där vi ska vika av från John Bauer-leden och börja springa ned mot Kaxholmen och vidare mot Vista Kulle. Här stöter vi på två av de andra löparna. Det visar sig att spårmarkeringarna på John Bauer-leden har ändrats lite sen vi sprang här senast och rekade i februari så tyvärr hade de sprungit fel lite. Båda två var också riktigt trötta och kalla och de hade bestämt sig för att bryta vid Ica i Kaxholmen. Utsikten över Landsjön och Vättern uppe vid Målakulle är magisk.

VVUM2015 Utsikten över Landsjön och Vättern.

Vid det här laget är jag helt slutkörd och har i princip ingen ork. Jag har fått i mig två tuggor choklad de två senaste timmarna typ och bristen på energi märks rejält. Jag bestämmer mig för att stanna där med då tiden det skulle ta att gå den sista biten på 1.5-2 kilometer plus att jag även måste ta mig ner från Vista Kulle efter bestigningen gör att det känns vettigt att stanna för annars skulle det nog ta mig kanske 40-50 minuter längre tid att komma hem och få i mig lite energi och bli varm. Det kommer ju fler tillfällen att springa VätterVyernas UltraTrail 🙂

Endast två deltagare av totalt sjutton startande genomförde hela VätterVyernas UltraTrail. Alfred som jag sprang/gick nästan hela sista sträckan med kämpade sig i mål efter Ica i Kaxholmen samt Daniel som hade åkt ända från Göteborg för att vara med. Grymt bra jobbat! Är väldigt nöjd med mitt nya distansrekord på 52.66 km jämfört med förra årets 43 km på Axa Fjällmaraton. Att jag dessutom skrapade ihop ca 1350 höjdmeter och det utan att ta mig an Vista Kulle i slutet som säkerligen skulle genererat ett slutresultat på ca 1400 höjdmeter. Det säger en del hur backig och kuperad banan är ändå. Perfekt uppvärmning för Soteledens Terräng Maraton som jag ska springa i början på maj.

Sammanfattning av VätterVyernas UltraTrail

Vilken dag! Vilket väder! Vilket gäng! 🙂 Att springa långt ihop så här gav verkligen mersmak och jag hoppas att vi kan bli ett gäng traillöpare från Jönköping som regelbundet hittar på olika löparäventyr. Gå gärna med i vår Facebookgrupp Traillöpning i Jönköping om du är intresserad av vad vi ska hitta på härnäst! 🙂 Frågan är hur man går vidare med VätterVyernas UltraTrail. Det var väldigt roligt med den sociala aspekten av löpningen. Att träffa nya löpare, tjöta och stanna ordentligt vid utsikterna och njuta. På ett lopp försvinner en stor del av det. Men samtidigt blir det en helt annan utmaning när man ska pressa sig själv på en så här krävande och utmanande bana. Totalt 54 km och 1400 höjdmeter är verkligen något i hästväg. Sen är ett lopp en väldigt mycket större apparat att rodda och genomföra på ett bra sätt. Nu är vi bara några enstaka personer som anordnat testloppet. Några kompisar och jag. Vi behöver i princip en förening i ryggen för att ett lopp ska vara möjligt. Team Nordic Trail i Jönköping växer så frågan är vad som är möjligt nästa år. Men anordnar man ett riktigt lopp kan man givetvis ha ett testlopp då med och på så sätt få den social aspekten också. Vi får se vad det hela mynna ut i. Mer trail åt folket blir det i vilket fall! 🙂

Sett till min egen prestation så är jag nöjd. De nya skorna, Salomon S-Lab Sense Ultra 4 SG, och vätskevästen, Salomon S-Lab Sense Ultra Set, fungerade oerhört bra och jag kommer skriva en detaljerad recension av dem när jag hunnit testa dem lite till. Var förvånad över hur lite jag märkte av västen och hur mycket som fick plats i den. Att jag återigen, likt på Axa, får problem med att äta efter mer än fyra timmars löpning visar tydligt på att jag behöver hitta något nytt alternativ. Har börjat fundera på lite olika energidrycker och återkommer när jag vet mer. Något måste göras så det inte blir soppatorsk på Soteleden också. Avslutar med en härlig bild på hela gänget samt en Suuntofilm från mitt Move från premiären av VätterVyernas UltraTrail.

VVUM2015 Hela goa gänget!

Provträna med Team Nordic Trail Jönköping

Provträna med Team Nordic Trail Jönköping

Hindrar kylan och blåsten dig från att komma ut och träna? Vill du inte springa själv i skogen? Låt vår varma gemenskap och ljuset från våra pannlampor råda bot på det! Kom och provträna med Team Nordic Trail Jönköping!

Tänkte bara skriva ett litet inlägg och hälsa dig som bor i Jönköpingstrakten varmt välkommen att provträna med oss på Team Nordic Trail! Vi tränar varje onsdag mellan kl 18.30-19.30 och vi samlas på parkeringen vid Öxnegården och sen kör vi härliga löppass i ur och skur där vi pushar varandra, har en härlig gemenskap och upplever fantastiskt vacker natur och kanonfina stigar uppe på Bondberget.

10916318_10204222717912011_6525232778643484749_o

Foto: Josefine Nilsson

Träningsupplägget följer månadens veckor för hela Team Nordic Trail i Sverige. Första veckan i månaden är det korta intervaller, sen långa intervaller efter det backträning och avslutningsvis fartlek. Skulle det bli fem träningstillfällen på en månad så kör vi ett testlopp då 🙂 Upplägget för varje pass är först tio minuter uppjogg, sen dagens tema samt kanske lite löptekniksövningar och efter det nedjogg. Mening med TNT-passet är att det ska vara veckans ”kvalitépass”, alltså då man kör ganska hårt. Men det är alltid lättare att pusha sig själv att köra den där sista intervallen när man tränar tillsammans med andra!

johan1Vi är både nybörjare och folk som löptränat länge och kvinnor och män i blandade åldrar så tveka inte, kom och testa att träna med oss. Du behöver inte ha sprungit alls tidigare utan upplägget fungerar på det sättet att alla gör sitt bästa sett till sin förmåga men vi håller ihop gruppen så det blir en gemensam träning. Hela konceptet bygger på gemenskap och att vi ska ha skoj tillsammans! 🙂 Spana gärna in vår Facebookgrupp! Här nedan finns lite bilder från våra senaste träningspass. Nu på vintern är det bra om du har en pannlampa med dig när vi tränar men det finns att låna om du inte har en. Välkommen!

VätterVyernas UltraTrail

VätterVyernas UltraTrail

vvumlogotestlopp

För över ett år sedan fick jag en idé. Bara pang så där. En tanke föddes om att springa till en massa olika ”bergstoppar” runtomkring Jönköping och att göra ett lopp av det. Jag var eld och lågor så där som man kan bli när man får en uppenbarelse och ville arrangera ett lopp direkt. Spånade löpväg i huvudet och planerade. Sen kom ett år med uppstart av Team Nordic Trail här i Jönköping och annat fokus så loppet hamnade lite i skymundan ett tag. Men nu under vintern har jag rekat, finslipat detaljer och till och med kommit på ett namn till hela schabraket 🙂 VätterVyernas UltraTrail!

Vad är nu detta för ett påhitt? Kortfattat så ska loppet gå från Bankeryd via Jönköping till Vista Kulle. Största delen av loppet går på stigar, men vissa partier blir det asfalt och lite grusväg. Skälet till att det heter VätterVyernas är att ni under vägen kommer passera massor med underbara utsiktsplatser där ni bjuds på magnifika vyer av Vättern. Totalt blir hela sträckan ca 52-54 kilometer men det finns möjlighet att springa ca 32 kilometer om man vill också. I år blir det ett testlopp där alla som vill är välkomna att deltaga och tanken är då att man ska se det som ett riktigt långt långpass där vi testar tävlingsbanan och där du förutom att förhoppningsvis ha fått en härligt vacker löptur tillsammans med massa sköna människor också kan få vara med och ge betydelsefull input efteråt. Sen är tanken att vi kör för fullt 2016! Nedan finns en karta på hela sträckan. Det kommer en mer detaljerad så småningom.

KartaLång

När?

Lördagen den 28/3 kl 10.00 startar vi med utgångspunkt Bankeryds kyrka (Karta!)

Hur?

Vi kommer att springa första delen av loppet i två olika grupper. Ena gruppen kommer hålla ca 6.30-7.00 min/km-tempo. Andra gruppen kommer att ligga på ca 7.00-8.00 min/km-tempo. Efter dryga två mil kommer vi in på Södra Vätterleden några kilometer innan Skinnersdal. Därifrån håller vi oss på två vandringsleder tills det bara är ca fem kilometer kvar av loppet. Om det är någon med väldigt mycket spring i benen så kan den få springa i förväg och följa vandringslederna och sen ta sig den sista biten till Vista Kulle med hjälp av karta men det roligaste är om vi håller oss i grupperna.

De som inte vill springa hela sträckan kan springa med till Öxnegården på Bondberget. Det blir ca 32 kilometer. Därifrån går det att åka stadsbussar tillbaka till Bankeryd (Mer detaljerad information om det kommer). Vi kommer att ha en löpare som springer sist och kollar att alla är med fram till Öxnegården och sträckan därifrån till Vista Kulle sen så att alla kommer med. Nedan finns en karta på sträckan till Öxnegården för de som vill springa den.

KartaKort

Energi/Vätska

Det kommer att finnas möjlighet att fylla på vatten vid Öxnegården efter 32 km och vid IKHP vid ca 40 km. Energi får du ha med dig själv, men det kommer att finnas möjlighet att få extra energi utkörd till Öxnegården för den som vill fylla på sina lager. Ta bara med en kasse märkt med ditt namn och lägga sakerna i så ordnar vi resten.

Dusch

Det kommer inte att finns någon möjlighet att duscha, varken vid Öxnegården eller Vista Kulle. Ta med en kasse märkt med ditt namn och lägg ombyteskläderna i den så fixar vi så att den finns vid din slutdestination så att du kan byta om direkt. Viktigt! Se till att ha extra energi i din ombyteskasse så du kan äta något direkt vid målgång.

Transport

Det här är den biten som är lurigast beroende på hur många deltagare vi blir. Möjligtvis kommer det att erbjudas transport för de som springer till Öxnegården, alternativt så får man ta sig tillbaka till Bankeryds kyrka med lokaltrafik. De som springer hela vägen till Vista Kulle kommer vi att fixa så att den som kör bil får skjuts tillbaka. Så åker ni flera i samma bil kan det bli lite väntetid på Vista Kulle medan bilföraren får skjuts tillbaka till Bankeryd och sen tar sig tillbaka till Vista Kulle. Fler detaljer om detta kommer närmare loppet när jag vet lite mer om hur många vi blir och hur många som kan hjälpa till att skjutsa. Vill du hjälpa till att skjutsa? Maila gärna mig på trailupptechloparen@gmail.com 🙂

Banan

Banan består som sagt mestadels av stigar. Vissa partier är väldigt kuperade och det bjuds även på en hel del tekniska stigar. Antalet höjdmeter har vi inte räknat ut exakt, men räkna med 1000+ höjdmeter så har du ett riktmärke att gå på.

Anmälan

Enklast är om du anmäler dig i testloppets Facebookevenemang. Det gör du här! Där kan jag även lätt och smidigt dela de senaste nyheterna och uppdateringarna. Har du inte Facebook så kan du maila mig på: trailupptechloparen@gmail.com

Kostnad

Vi kommer att ta ut en avgift för bensinkostnader som vi kommer få stå för under dagen. Svårt att säga på förhand vad den blir men troligtvis max 30-40 kr per person.

Sponsring

Känner du att ditt företag vill hjälpa till på något sätt vid testloppet? Maila gärna mig på trailupptechloparen@gmail.com

Vad händer nu?

Inom den närmaste tiden så ska jag fixa en detaljerad karta för loppet. Har du några frågor så ta gärna dem i Facebookevenemanget, kommentera här nedan eller maila mig!

Bestiga Mount Everest i Stockholm?

Bestiga Mount Everest i Stockholm?

I helgen avgjordes för första gången Skistar Everest Challenge i Hammarbybacken i Stockholm. Utmaningen består av en vinterhinderbana på 3400 m och totalt 330 höjdmeter fast med en rejäl tvist. Hindren längs med banan är utformade att likna förhållanden man stöter på under en bestigning av Mount Everest. Deltagarna får alltså stöta på hinder som glaciärsprickor, snöstormar och isfall och får testa på olika saker som klättring i sidled och över snöhinder, repklättring, rappellering och löpning på bergskammar mitt i en snöstorm. Här är en bild på banbeskrivningen.

EverestChallange_Trackoverview_IconsText4

Grundaren till tävlingen är Fredrik Sträng, professionell äventyrare som bl.a. bestigit sex stycken toppar på över 8000 meter och  Mount Everest var givetvis en av dem. Tanken om loppet föddes ur den ständiga frågan: Hur är det att bestiga Mount Everest? Fredriks svar brukade vara: sätt ett sugrör i munnen, en klädnypa för näsan och gå med tung ryggsäck uppför en kulle i snö så påminner det om den fysiska utmaningen. Sagt och gjort. Där har du Everest Challenge i ett nötskal.

Deltagarna i Elitklassen fick alla ha på sig en ryggsäck med minst tio kilos packning, andningsskydd samt hjälm, skidglasögon/löparglasögon och pannlampa. De som sprang i lagklasserna fick även ha ett rep på fem meter fäst mellan sig men slapp ryggsäcken och pannlampan. Tävlingen har även uppmärksammats av TV4 som gjorde ett inslag om det. Spana in det här! En film som sammanfattar banan rätt bra finns att kolla på här nedan också.

Hur gick det i tävlingen då? Först ut att inviga banan var kändisklassen och inte helt oväntat vann ultralöparen Linus Holmsäter som inför loppet i en intervju hade beskrivit sina rosa shorts som sin största styrka. Här ser ni honom utmed banan tillsammans med grundaren Fredrik Sträng. Till höger kan man se Bingo Rimer som kom trea, bara två sekunder efter tvåan Kevin Triguero.

10974654_648139848625915_3014786578369847052_o

10866041_648139978625902_1561960010188260003_oSkistar-Everest-Challenge-Logotype

Roligt för oss på Team Nordic Trail är att grundaren, Miranda Kvist, vann mixedklassen i partävlingen tillsammans med Johan Lantz på den kanonfina tiden 26.55 (som faktiskt var snabbaste tiden av alla klasserna i partävlingen) och då hade de dryga två minuters marginal ner till andraplatsen! Här är lite bilder från tävlingen.

10505324_783415011744206_8960054107712292085_n

TNT i topp!

10922646_10152604359511332_7325590023042216204_n

Miranda och Johan Lantz

10974499_10153064850275460_2833946095232995495_o

Vem drar vem? 😉

1524592_10152603208991332_6811001054079287353_n

Samarbete är nyckeln till seger.

Allt som allt verkar det ha varit en väldigt lyckad och rolig tävling och förhoppningsvis blir det ett årligen återkommande evenemang! TT gjorde även ett kort reportage om loppet, kolla på det här! Här kommer en kort sammanfattning av vinnarna i varje klass.

Mix Starttid 16.30

Herr: Andreas Edlund

Dam: Rebecka Harding

 

Mix Starttid 7.15

Herr: Sebastian Lantz

Dam: Elsa Ekelin

 

Par

Mixed: Miranda Kvist, Johan Lantz

Herr: Olof Modin, Karl Yttermyr

Dam: Lena Buhre, Malin Heldenius

 

Elit

Herr: Anders Widegren

Dam: Maria Welin

Följa djurstigar

Följa djurstigar

Var ute på en helt underbar löprunda igår. Skulle spana in lite nya stigar inför onsdagens pass med Team Nordic Trail. Bondberget är helt täckt med tjock snö och helt ensam sprang jag omkring och bara njöt av att upptäcka.

En av de bästa sakerna med snölöpning är att man kan följa djurspår. Djur har en förmåga att skapa väldigt roliga stigar. Passa på att vika av från dina vanliga stigar och följ djurspåren ut i skogen om du har snö där du bor!

Själv följde jag rådjursspår och det är inte ofta man som vuxen känner sig lite nöjd när man hittar något som verkar vara en viloplats med spillning.
Harspåret ledde mig uppför en brant klippa så det fick bli lite scrambling och den ledde till en riktigt fin utsiktsplats som jag varit vid flera gånger men aldrig innan har jag kommit dit upp den vägen 🙂

Utsikten 150206

Sen var det någon snäll själ som mitt ute i skogen hade tryckt ner morötter till djuren (Antar jag…). Annars är det lite mysko.

Morötter 150206

Passa på att ta chansen att bara upptäcka och vara ett med naturen! Springer du i ett område som du är van vid och bekväm med så kommer du så småningom alltid ute någonstans där du hittar.

Back to Top