Upplevelseslöpning

Episk trailupptechlöpning

Episk trailupptechlöpning

Den senaste tiden har det varit magert med uppdateringarna från min sida och det beror till stor del på att jag haft sjukt mycket på gång. Jag har hunnit gå utbildningen certifierad tralledare och just nu har jag väldigt många bollar i luften. Helt enkelt så händer det väldigt mycket bakom kulisserna som jag verkligen ser fram mot att berätta om! Nyligen var jag ute på ett sånt där helt fantastiskt pass där jag fick göra en av de saker jag älskar mest, traillöpa och upptäcka dvs trailupptechlöpning! Planen för dagen var att hitta stigar mellan en del olika platser samt även hitta en del intressanta platser. Detta är något som jag också kommer kunna berätta mer om i framtiden men till att börja med får du njuta av vidunderligt vackra vyer.

Känslan av att utforska och försöka hitta nya stigar är lite som en skattjakt och jag lyckades exceptionellt bra under passet. Klockrena, vackra och roliga stigar som förband helt rätt ställen med varandra. Sen hittade jag också ett roligt ställe för lite äventyrlig klättring som kommer att komma väl till pass…. 🙂

De senaste två veckorna har dessutom varit väldigt bra ur träningssynpunkt. Höften som trilskades med mig har börjat ge med sig med hjälp av styrke- och rörlighetsträning och jag har börjat känna mig riktigt stark i löpningen för första gången på några månader. Alltid bra med ett stärkt självförtroende inför Billingen Trail Marathon. Perfekt genomkörare inför sommarens stora mål, Axa Fjällmaraton! Sen är det svårt att inte känna sig helt fantastisk när naturen bjuder på ljuv försommarvärme och utsikter som får en att känna sig som man springer på kullar i Italien och inte i närheten av Jönköping 🙂

Så om du är lite sugen på vad det var för stigar jag ville hitta och vad som händer bakom kulisserna… Håll utkik här så kommer du snart få reda på alla planer som smids inför framtiden. Traillöpningen i Jönköping ska tas till nya nivåer!

Klättring

VätterVyernas Ultra Trail 2016 – Vilken dag!

VätterVyernas Ultra Trail 2016 – Vilken dag!

Det är intressant hur en förkylning kan påverka. Jag är sällan förkyld eller sjuk. Ännu ovanligare är det att jag är sjuk flera dagar. Uppladdningen inför VVUT2016 blev verkligen inte som planerat. Med ett eskalerande halsont som aldrig verkade vilja ge med sig förflöt påsken i en ständig sjukstuga och en start i VätterVyernas kändes allt mer avlägsen. Som tur är kan man leva på hoppet och under torsdagen började jag se ljuset i tunneln och på fredag kom äntligen känslan av att vara helt frisk. Frågan var nu bara var stod kroppen och benen efter en och halv veckas ofrivillig löpvila?

VVUT2016Vätska

Karta över VätterVyernas Ultra Trail 2016 med vätskestopp

Sen hade jag revansch att utkräva på den hårda banan från förra året. Det var under de två sista timmarna på väg mot Vista Kulle från IKHP efter ca 40 avklarade kilometer av 54 som jag fick lära mig min hittills hårdaste läxa som löpare. Jag hade varit lite naiv och dumsnål och enbart haft med mig vatten som vätska och inga bars eller liknande utan enbart Snickers/Twix samt Nötcréme som energi. Ett upplägg som visade sig vara riktigt dåligt då jag inte kunde ta en tugga choklad efter 40 km. Då hade jag dryga fem timmars löpning i benen och att inte få i sig energi under mer än två timmar efter det var verkligen inte optimalt. Då alla utom en i gruppen jag sprang i då bröt i Kaxholmen så gjorde jag också det men de där sista två kilometrarna till Vista Kulle som återstod har gäckat mig sen dess. Så nära men ändå ingen Kulle. Därför började jag under de sista dagarna innan årets VVUT jobba med målbilden att jag skulle upp på kullen. Jag skulle se utsikten och titta rakt över Vättern mot Bankeryd där vi startade 54 km tidigare.

VVUT2016Höjdkurva

Inte bara halsen hade bestämt sig för att trilskas innan utan även väderprognosen. Grått och dystert väder utlovades hela veckan och när jag vaknade på lördagen och tittade ut så var det minsann där. Det gråa och dystra. Jag som brukar ha tur med vädret. Försöker hålla humöret uppe och tänka att det inte är så grått i alla fall. Morgonen flyter på bra, har förberett det mesta innan och sen sitter man där i bilen och starten vid Bankeryds kyrka kommer allt närmare. Strax innan vi rullar in på parkeringen vid Bankeryds kyrka kikar solen fram mellan molnen och hoppet om vackert väder stärks.

VätterVyernas Ultra Trail 2016 – Vilken dag!

Precis som förra året blir jag överraskad och oerhört glad av att se alla löpare på parkeringen som pratar, skrattar och förbereder sig inför en lång dag på stigarna. Det är skoj att många som sprang förra året är med igen samt att många nya vågar ta sig an den utmanande och långa banan. Extra roligt är att det är många kvinnor med i år. Efter en kort genomgång av dagen, utdelning av kartor för de som springer hela vägen, inpackning av ryggsäckar i följebilen samt den obligatoriska gruppbilden så är det äntligen dags att ge sig ut på äventyr. Ivrig att komma i väg tar jag fram min lilla actionkamera och börjar filma starten. Tyvärr missar jag att sätta på klockan vilket jag upptäcker efter ca fyra kilometer. En petitess men ändå lite irriterande. Det är ren och skär njutning att komma ut på stigarna och höra hur alla börjar prata och skratta samtidigt som vi sakta följer en del av Bankerydsleden in mot Jönköping. Första biten av banan är kuperad så det är rätt bra för mig som arrangör för då kan man utgå från ett lugnt tempo redan från början. Tanken är att vi ska försöka hålla ihop hela gruppen rätt så bra fram till Öxnegården.

Allt flyter på bra till första Vätterutsikten efter dryga halvmilen. Det är en av mina favoritutsikter längs med banan för här befinner vi oss ungefär mitt emot slutmålet på Vista Kulle men ändå återstår nästan fem mils löpning innan vi är där. Banan jag har tänkt ut går mellan olika utsiktsplatser och vi kan på så sätt hela tiden se var vi har sprungit, var vi ska och på nästan alla utsiktsplatserna kan man även se slutmålet Vista Kulle. Detta är ganska unikt och spektakulärt när man tänker efter. Upp på höjderna in mot Jönköping har all snö smält bort. Skönt då det veckan innan fortfarande var snö och is kvar på många ställen. Vädret visar sig verkligen vara på min sida då det blir allt varmare och soligare och väl framme vid första vätskestoppet vid Stadsparken kan jag ta på mig mina solglasögon! Underbart! Följebilen rattas i dag av mina kära systeryster Jenny och då hon inte helt olikt mig också är uppvuxen i Skövde så var det faktiskt skönt att se att hon hittat rätt till första vätskestoppet. Här stannar vi till vid andra utsikten som bjuder på en magnifik vy ut över staden och resten av banan.

Nästa parti av banan genom Stadsparken och Vattenledningsparken gillar jag för det är roligt att det finns så mysiga stigar trots att vi är mitt i centrala Jönköping. Hela tiden springer man med olika personer och vår framfart på stigarna följs av gött snack och många skratt. Humören på deltagarna verkar vara på topp och vädret är verkligen med oss. Så gött! Hittills känns kroppen och benen helt ok. Vi har avverkat dryga milen i lugnt tempo och inga spår av förkylningen märks under löpningen.

Efter den tredje utsikten vid Vattenledningsparken kommer det parti av banan som jag själv tycker är tråkigast rent löpmässigt sett. Långa asfaltspartier genom Ljungarums industriområde där det verkligen inte finns några trailiga alternativ, tyvärr. Men det har sina fördelar med asfalten också. Breda asfaltsvägar gör att vi kan springa i stora klungor och tjöta på och vi närmar oss nu andra vätskestoppet strax innan vi ska börja den första rejäla stigning uppför Strömsberg när vi kommer på Södra Vätterleden. Här uppstår dagens andra lilla fadäs, egentligen också en petitess men Jenny har missat en sväng på vägen till andra vätskestoppet och är sen. Som tur är kan vi börja löpa vidare och hon kan köra i kapp oss. Skönt att det gick bra och som en av deltagarna sa är det man själv som arrangör som tycker en sådan sak är jobbigast. Men så här i efterhand inser jag att det var väldigt bra att alla hann få sin vätska och energi där för sträckan från Strömsberg till Bondberget och Öxnegården skulle visa sig vara väldigt krävande för många. 

Stigningen upp på Strömsberg till Skinnersdal och sen till Bondberget är banans första riktigt jobbiga parti efter den inledande stigningen och här får många av deltagarna bekänna färg. Johan som bara skulle sprungit med till Stadsparken (ca 12 km) har fortsatt vidare och slagit ett rejält distansrekord. 12 km var det längsta innan. Men på vägen till Bondberget får han en rejäl kramp. Som tur är kan Tomas som ligger längst bak tillsammans med övriga deltagare hjälpa Johan och till och med fixa så han blir hämtad med bil. Kanonbra jobbat! Tycker bilden på Johan är helskön och han har lovat att hänga med nästa år och springa ännu längre då 🙂

VVUT2016Utsikten

Utsikten från Utsikten i Huskvarna

Väl framme vid Öxnegården möts jag av min familj. Riktigt härligt att träffa barnen, det ger en sådan energikick! Marie hade dessutom fixat kaffe till mig vilket var oerhört gott efter ca 4,5 timmes löpning. Habogänget som var med förra året har guidat den snabbaste gruppen som redan hunnit pausa ett tag. Här passar jag på att byta tröja, alltid gött med torrt på överkroppen när man är ute länge. Energi- och vätskeintaget har fungerat väldigt bra hittills. Jag håller på och testar sportdrycken Umara. Så i mitt Salomon S-Lab Sense Ultra Set har jag haft två halvlitersflaskor. I den ena har jag haft Umara och i den andra först vanligt vatten sen Resorb. Till detta har jag även ätit lite Snickers/Twix samt lite lättsaltade chips. Vi får vänta lite innan Tomas och sista gruppen anländer till Öxnegården. Första gänget är sugna på att starta för att inte bli för kalla medan de väntar så de börjar springa mot IKHP. Jag pratar lite med Tomas och vi bestämmer att han ska bara ta en kort paus och sedan springa med en löpare som hoppat på vid Öxnegården och komma ikapp oss vid IKHP. Själv hamnar jag i en liten grupp mittemellan som består av Johan, Rasmus och jag. Johan och jag springer ofta långpass ihop och Rasmus var med på VätterVyernas förra året. Rasmus ska i väg och jobba snart men han vill göra distansrekord på banan så han hänger på oss en bit. Här blir det en del asfalt igen då vi springer från Öxnegården ned till Huskvarna och sen kommer banans längsta stigning då vi ska följa Pustaleden vidare till Utsikten ovanför Huskvarna och sen vidare till IKHP innan vi kommer att börja springa på John Bauerleden.

VVUT2016Strutsabacken

Johan och jag vid Strutsabacken

Solen värmer skönt och vi pratar om allt möjligt när vi passerar genom Huskvarna. Sen helt plötsligt hör jag hur det piper till i en av mina fickor på vätskevästen. Däri har jag min actionkamera som jag använder för att dokumentera dagen. Tyvärr har jag missat att stänga av den när jag filmade senast vid Öxnegården och nu har den filmat i min ficka i över en halvtimme vilket gjort att batteriet har tagit slut. Typiskt! Väldigt synd för sista delen av banan bjuder på den vackraste naturen längs med de spektakulära östra Vätterbranterna och de högsta utsiktsplatserna vilket hade varit väldigt roligt att ha med på film. Men det är inte mycket att göra åt det. Vi börjar ta oss den branta stigningen uppför Pustaleden och trots att det är rejält många höjdmeter på kort tid så känns ändå humöret bra. Jag ska till Kullen. Solen skiner, utsikten är härlig och vi är ute umgås en lördag. Inte mycket man kan klaga på då egentligen trots att det börjar kännas att man har fyra mil i benen och att vi varit ute i ca fem timmar. Vi säger hej då till Rasmus vid Utsikten och springer vidare upp mot IKHP. Det här partiet är väldigt roligt att springa tycker jag. Trots att det är sega uppförsbackar så har man hela tiden den hägrande vackra utsikten åt väster ut över Jönköping och stigarna bjuder på härligt slingrig och teknisk löpning. Utsikten från Strutsabacken går inte av för hackor och jag är nöjd med att jag känner mig bra mycket piggare jämfört med förra året och att energiintaget fungerar bra. Otroligt när man tänker efter hur mycket jag utvecklats och lärt mig under mitt senaste år som ultratraillöpare.

Vid IKHP möter vi resten av gänget som sitter och njuter i solen och fyller på energi. Tomas och Petter dyker upp bara några minuter efter oss och vi är samlad trupp inför den sista och jobbigaste etappen. John Bauerleden till Kaxholmen och sen målgång på Vista Kulle. Systeryster Jenny har kört upp bilen till parkeringen vid IKHP och vi fyller våra depåer och ger oss i väg. Upplägget med fler vätskestopp har fungerat kanon tycker jag! Man kan springa med väldigt lätt packning mellan stoppen och behöver bara ha med det allra nödvändigaste. Riktigt roligt att vi ger oss ut samlad trupp. Vi passar på att ta en gruppbild vid den första utsikten på John Bauerleden men sedan när stigarna ringlar sig sakta uppför Huskvarnaberget blir det snart tydligt att vi har olika mycket spring i benen.

VVUT54KGänget

Återigen hamnar jag lite mellan två grupper. Johan älgar på och vill hänga på första gruppen där den enda kvinnan som är med nu, Eva som dagen till ära fyller år, verkar vara oerhört pigg. Snacka om härligt sätt att spendera en födelsedag på! 🙂 För min egen del känns det som att jag hamnar för långt före större delen av de som är kvar så jag får släppa och tar följe med dagens äldsta deltagare. Christian från Bankeryd som är 57 år och som det visar sig ska springa IronMan i Kalmar i sommar. Vilken kämpe! Oerhört imponerande att springa så här långt och när det dessutom visar sig att han inte brukar springa trail i vanliga fall. Vi tjötar på och jag är trots att benen gör ont och det märks att man börjar bli trött och sliten riktigt nöjd med att jag jämfört med förra året springer större delen av sträckan till Kaxholmen som jag mestadels gick, halvsprang på grund av enorm energibrist förra året. Det är några löpare som får avvika här och ta en genväg in till Kaxholmen och Tomas som håller ihop fältet har hamnat en bit bakom. Två andra löpare kommer ikapp oss och vi väntar in Tomas där vi ska avvika från John Bauerleden och börja springa in mot Kaxholmen. Här känns det inte helt fel att stanna, pusta ut och stretcha lite innan Tomas dyker upp. Det dröjer inte länge och när vi fortsätter vidare så kommer vi upp till banans högsta punkt vid Målkulla. Utsikten här är lite speciell för man får en praktfull vy över både Kaxholmen och Landsjön och Vättern och Vista Kulle som bakgrund.

VVUTKaxholmen

Utsikten mot de två sjöarna från Målkulla

VVUTMotVistaKulleSolen ligger nu på andra sidan Vättern och ger ett skönt sken men det har börjat blåsa en hel del från Vättern med så jag tar på mig en extra vindjacka jag haft i vätskevästen. De andra fortsätter springa under tiden så jag hamnar lite efter. Segt att kuta ikapp på trötta ben men jag är väldigt nöjd med att vi närmar oss slutmålet och att jag ändå klarar av att springa så pass bra. Efter att vi passerat Kaxholmen återstår småstigar och grusväg innan vi står inför dagens sista backe. Vi möter Eva som sprungit med den första gruppen och hon verkar fortfarande oförskämt pigg. Eva skulle nog göra riktigt bra ifrån sig på vilket längre traillopp som helst i Sverige. Urstark! Hon har parkerat bilen på fel sida Vista Kulle så hon tackar för dagen och springer vidare. Det är sammanbitna löpare som nöter på i motvinden mot Vista Kulle. Vi passar på att ta ett kort innan vi tar oss an den sista backen. Johan sitter och väntar på högsta punkten på kullen men för mig hägrar utsikten lite längre bort som jag valt som slutpunkt för VätterVyernas. Nu är det nära! Känslan när vi trötta och med tunga ben springer den sista biten är helskön! Det är en sådan speciell och härlig känsla att ha genomfört en rejäl utmaning tillsammans. Tomas jublar och jag med när vi kommer till utsiktsplatsen. Solen skiner genom lätt disiga moln på andra sidan Vättern där vi startade nästan åtta timmar tidigare och Jönköping breder ut sig i fjärran. Underbart att bara njuta av vidunderlig utsikt och vara så där gött nöjd med dagens prestation.

Det blåser rejält på toppen så vi tar oss med halvt stapplande steg nedför den branta västra sidan av Vista Kulle ned till parkeringen. Där nere kommer två glada killar ivrigt springandes mot mig. Det märks att de längtat efter mig och glädje och kärlek fyller mitt hjärta. Även om att vara trebarnsförälder kan vara kämpigt så kan en dag på stigarna ge en perspektiv även på sådana saker. Adrian och Edvin skulle gärna fortsätta upp till toppen. Vi har vandrat dit upp flera gånger men för min del räcker det helt klart med backar för i dag 🙂 Vid parkeringen blir det lite mer gött häng och tjöt om dagens äventyr. Jag passar på att tacka min syster Jenny som rattat följebilen hela dagen innan hon kör tillbaka mot Bankeryd med de deltagarna som beställt skjuts dit. Sen säger jag hej då till Tomas och tackar för dagen innan han åker hemåt med frugan Ebba som tyvärr inte kunnat vara med under dagen. Förra året var hon den enda kvinnan med på VätterVyernas men i dag var det sex stycken! Gött! Trött och nöjd och glad åker jag hemåt med familjen och trots slitna, stela ben längtar jag redan tills nästa gång vi ger oss ut på det galna äventyret att springa från Bankeryd till Vista Kulle.

VätterVyernas Ultra Trail 2016 - Målgång!

Sammanfattning

Dagen blev en riktig succé! Många gamla och nya deltagare, solsken istället för mulet väder och om jag räknat rätt så tog sig 11 av 28 hela vägen till Vista Kulle. Extra roligt med all positiv feedback från deltagarna och att så många av de som inte sprang hela vägen är taggade att göra det nästa gång. För egen del är jag väldigt nöjd med att jag trots 1.5 veckas förkylning innan sprang hela vägen och att det fungerade bra med energi och vätska. Sen förra VätterVyernas har jag faktiskt inte behövt korta av något ultrapass på grund av problem med energi/vätska så den läxan känns det som jag har lärt mig. Stort tack till min syster för att hon ställt upp och hjälpt till med följebilen och extra stort tack till min fru Marie som låter mig genomföra mina galna idéer 🙂 Älskar dig!

Som tur är har jag flera galna idéer och upptåg så håll utkik här på bloggen om du är sugen på att hänga med!

Anmälan till VätterVyernas Ultra Trail

Anmälan till VätterVyernas Ultra Trail

Då har det blivit dags att göra en lite mer formell anmälan till VätterVyernas Ultra Trail! Läs igenom informationen nedan och svara sedan på formuläret så är du anmäld!

Information

När? Start lördagen 2/4 kl 10.00. Det är bra om du är på plats senast en kvart innan.

Var? Vi samlas vid parkeringen vid Bankeryds kyrka. Se karta nedan.

Vad? Tanken med VätterVyernas är att erbjuda en unik löpupplevelse, vidunderliga vyer, härlig gemenskap samt visa upp lite av alla fantastiska stigar vi har i Jönköping. Vi startar i Bankeryd och springer via Jönköping och Huskvarna och avslutar sedan med en magnifik utsikt på Vista Kulle. Totalt blir det 54 km och 1400 höjdmeter. Den som vill kan välja att springa med till Öxnegården på Bondberget, ca 33 km. Redan efter mindre än en mils löpning kommer vi till en utsiktsplats där man kan se målet vid Vista Kulle på andra sidan Vättern, lite spektakulärt i och med att vi ändå har mer än ett marathon kvar att springa innan vi är framme. Under dagens gång stannar vi till vid olika utsiktsplatser längs med vägen, snackar, fyller på energi och njuter av de vackra vyerna. Hela tiden kan man se tillbaka var vi sprungit och se slutmålet på Vista Kulle från de olika utsiktsplatserna som vi passerar.

Distans och fart
Du kan välj på att springa två distanser. 54 km mellan Bankeryd och Vista Kulle eller så hoppar du av vid ca 33 km vid Öxnegården. Du hittar mer info på kartan nedan. Vi kommer att springa i två fartgrupper. Fram till Öxnegården (ca 33 km) kommer vi att försöka hålla ihop grupperna rätt så bra om det går. Devisen fart efter kamrat kör vi efter och vi håller ett lugnt tempo. Båda fartgrupperna kommer att ha en person som springer sist och håller koll på att alla hänger med. Beräknad målgång i Vista Kulle för första gruppen är ca 16.30-17.30 och andra gruppen ca 17.30-18.30. Vi är framme vid Öxnegården ca kl 14.00-15.00, beroende på vilken grupp man springer i. Från Öxnegården följer vi Södra Vätterleden samt John Bauerleden större delen av vägen så man får även springa i förväg om man skulle visa sig vara onödigt hurtig 😉 Alla deltagare som ska springa hela vägen får en laminerad karta som visar vägen från där vi avviker från John Bauerleden till Vista Kulle.

Kostnad
I år har vi valt att dela upp kostnaden beroende på vilken distans du har tänkt att springa samt om du behöver skjuts från Vista Kulle. Du måste precisera både distans samt om du behöver skjuts i anmälningsformuläret. Du betalar antingen kontant på plats eller med Swish. Nummer att betala till med Swish kommer att mailas ut när du fyllt i anmälningsformuläret.
Springer du till Öxnegården kostar det 60 kr.
Springer du till Vista Kulle utan skjuts tillbaka kostar det 90 kr.
Springer du till Vista Kulle med skjuts tillbaka kostar det 150 kr.

Vätska/Energi
Vi har en följebil som kommer att möta upp vid speciella vätskestationer samt vid Öxnegården och Vista Kulle. Ta med extra vatten och energi och lägg det i en ryggsäck/kasse så kan du smidigt plocka åt dig din ryggsäck/kasse från följebilen vid vätskestationerna. På så sätt slipper vi springa med mycket extra packning utan kan bara ha med det nödvändigaste mellan vätskestoppen. För er som springer hela vägen är det extra viktigt att man har med mycket extra energi att fylla på efter man sprungit färdigt. Kolla in alla vätskestopp på kartan nedan.

Transport
Det finns möjlighet att få skjuts från Vista Kulle tillbaka till parkeringen i Bankeryd men då måste du ha anmält det i anmälningsformuläret! Springer man till Öxnegården går det att åka kommunalt tillbaka till Bankeryd. Det kostar 30 kr och man åker med linje 2 från Öxnegården till Juneporten och sedan med linje 26 från Juneporten till hållplatsen Bankeryd Kyrkskolan som är precis i närheten av parkeringen som vi startade vid. Kolla in alla busstider nedan. För mer info om bussar kolla på www.jlt.se

VVUT2016Buss1

Dusch
Det kommer inte att finns någon möjlighet att duscha, varken vid Öxnegården eller Vista Kulle.

Banan
Vi springer mestadels på skogsstigar men det blir en del asfalt när vi tar oss igenom Jönköping och Huskvarna men vi har försökt minimera asfaltslöpningen så mycket som möjligt. Vissa partier är det ganska tekniska stigar så ett trailskor är att rekommendera och gärna några med rejäla dobbar då det kan vara riktigt lerigt på en del ställen. Banan erbjuder också en hel del härligt branta backar så det är bra om du är van att springa kuperat. Vi passerar många utsiktsplatser under vår färd så vi kommer stanna till och njuta av vyerna på en del ställen. Fram till ca 23 km är banan helt omarkerad, därefter springer vi först på Södra Vätterleden via Öxnegården och vidare mot IKHP där John Bauerleden tar vid efter ca 40 km. Vid ca 49 km viker vi av från John Bauerleden och därifrån springer vi omarkerat till Vista Kulle. Alla som ska springa den långa sträckan får en laminerad karta på den sista biten från John Bauerleden till Vista Kulle.

Övrigt
Du bör ha med dig:

  • Vätskeryggsäck/midjeväska att bära med egen vätska och energi i samt extra kläder vid behov.
  • Gärna pappersnäsdukar/toapapper om du behöver gå på toa utmed vägen.
  • Mobiltelefon.
  • Pengar om du ska betala kontant.
  • Ryggsäck/kasse med extra vätska och energi att ha i följebilen.

Anmälan

Nu börjar det dra ihop sig med knappa tre veckor kvar! Förhoppningsvis har all snö smält då och våren börjat titta fram ute i naturen. Extra viktigt är att inte glömma ett glatt humör, pigga ben och en utvilad kropp så får vi nog en riktig kanondag tillsammans! 🙂 För senaste snacket och pepp inför VätterVyernas, spana in evenemanget på Facebook här!

Kartor till VätterVyernas Ultra Trail

Kartor till VätterVyernas Ultra Trail

Arbetet inför VätterVyernas Ultra Trail lördagen 2/4 fortskrider. Har den senaste tiden lagt fokus på att fixa ny förbättrade kartor samt rutter som du kan ladda ned till din Suuntoklocka om du använder en sådan.

Karta – VätterVyernas Ultra Trail

Ladda ned rutten i Movescount!

VätterVyernas Ultra Trail

Jag har även fixat en karta och rutt för de som vill springa med till Öxnegården.

Karta – VätterVyernas Ultra Trail – Till Öxnegården

Ladda ned rutten i Movescount!

VätterVyernas Ultra Trail – Öxnegården
Jag hoppas att vi blir många som ger oss ut på en härlig långtur tillsammans lördagen 2/4 med start kl 10.00. Mer information kommer att komma fortlöpande här på bloggen samt i Facebookevenemanget.

VätterVyernas Ultra Trail 2/4

VätterVyernas Ultra Trail 2/4

Det är dags att boka in vårens sociala långpass i Jönköping, VätterVyernas Ultra Trail! Lördagen 2/4 kl 10.00 ger vi oss ut för att ta oss an 54 härligt kuperade kilometer mestadels på stig. Vi startar i Bankeryd och springer via Jönköping och Huskvarna och avslutar sedan med en magnifik utsikt på Vista Kulle. Om du tycker att 54 kilometer känns lite väl långt så går det bra att springa med till Öxnegården vilket blir ungefär 34 kilometer.

Tanken med VätterVyernas är att erbjuda en unik löpupplevelse, härlig gemenskap samt visa upp lite av alla fantastiska stigar vi har i Jönköping. Redan efter mindre än en mil kommer vi till en utsiktsplats där man kan se målet vid Vista Kulle på andra sidan Vättern, lite spektakulärt i och med att vi ändå har ett marathon kvar att springa innan vi är framme. Under dagens gång stannar vi till vid olika utsiktsplatser längs med vägen, snackar, fyller på energi och njuter av de vackra vyerna. Hela tiden kan man se tillbaka var vi sprungit och se slutmålet på Vista Kulle från de olika utsiktsplatserna som vi passerar.

Vi kommer att ha två olika fartgrupper utmed vägen samt en person i varje grupp som ser till att alla kommer med. Vi håller ett lugnt tempo och beräknad sluttid för första gruppen är ca 16.30-17.30 och andra gruppen ca 17.30-18.30. Under dagen kommer en följebil möta upp vid några av utsiktsplatserna så du smidigt får tillgång till extra energi och ombyte vid behov.

VVUT2016

Så se till att boka in 2/4 i kalendern! Mer information om VätterVyernas Ultra Trail kommer att komma inom en snar framtid när alla detaljer är spikade. All information kommer komma här på hemsidan men se även till att boka in evenemanget på Facebook om du använder det! Vill du veta lite mer om bakgrunden till VätterVyernas Ultra Trail och hur vi hade det förra året så läs här! Hoppas att du hänger med på en härlig dag fylld av skön stiglöpning, en och annan saftig backe och god gemenskap!

Grinchen Trail 2015

Grinchen Trail 2015

I lördags var vi ett glatt gäng som samlades vid IKHP-stugan i Huskvarna för att delta i urpremiären av Grinchen Trail. Grinchen Trail är alternativet till Tomtetåget för de som hellre springer i skogen och inte på asfalt och för de som gärna springer lite längre. Planen för dagen var att vi skulle ta oss an John Bauerleden från Huskvarna till Gränna. Ca 51 km löpning och över 1100 höjdmeter. Som jag sa till en av deltagarna under dagen: – Det är kanske lite konstigt att man verkligen går och längtar efter att ge sig ut och springa sådana här rundor. Det hade jag inte riktigt anat för några år sedan.

GT1

Foto: Björn Källström

Starten skulle gå vid soluppgången kl 08.28 och det var väl inte den där makalöst vackra soluppgången vi hade hoppats på. Men man kanske inte ska förvänta sig annat nu när det är december och svensk vinter. Innan starten fick vi en genomgång inför dagens äventyr av Jonas, en av arrangörerna. Vid ca 24 km fanns det chans att fylla på vatten men annars skulle vi ta oss an leden i princip självförsörjande.

GTgänget

Gänget innan start, gissa vem som var där som på svensexa? 😉

Vid starten var vi rätt många löpare då det anslöt ett gäng som firade svensexa och från bilden ovan så är det kanske inte så svårt att klura ut vem som skulle gifta sig. Det visade sig vara David från deluxeturer.se som var den lycklige clownen. Tyvärr hann vi inte prata men jag hörde i efterhand att svensexegänget hade fått honom att tro att de skulle springa hela leden. Rolig idé och det säger väl lite om vilken typ av människa David och hans kompisar är. Dock behövde han ”bara” springa till Kaxholmen innan det bar av på andra äventyr.

Extra roligt inför dagen var att Björn som jag sprang tillsammans med en del på Soteleden Terrängmarathon i våras hade åkt ända från Stockholm för att haka på det första Grinchen Trail. Alltid roligt med folk som verkligen brinner för traillöpning!

GT2

Foto: Björn Källström

Vi gav oss iväg och stämningen var hög. Roligt att komma igång och tjötet flyter på bra direkt. Många ansikten man känner igen. Många riktigt snabba löpare som inte hakat på när det vankats trailäventyr tidigare. Roligt! Det är ett gäng med från TNT som inte är vana att springa alltför långt så jag lägger mig långt bak i fältet för att kunna visa vägen och Björn hänger på.

GT3

Foto: Björn Källström

Första delen av John Bauerleden är väldigt vacker, kuperad och löpningen är bitvis teknisk och lite att bita i. Skönt att inte gå ut för hårt när leden är över fem mil totalt. För egen del känns kroppen bra och dagen till ära har jag med mig Umara som energidryck under första halvan av leden. Allt flyter på bra och vi pratar om allt möjligt från föräldraledighet till vilken energi man har med sig på långpass. Det är så mycket lättare att springa en led tillsammans med andra. Det är alltid någon som har koll på var vi ska springa. Jag har aldrig sprungit hela leden till Gränna men för två år sedan gjorde jag ett försök på vilket som då var mitt absolut längsta pass hittills då jag sprang leden till Bunn. Då sprang jag fel flera gånger så nu känns det mycket lättare när man kollar på klockan och jämför och inser att när vi har avverkat ungefär två mil av leden så hade jag sprungit 2.6 mil för två år sedan. Rejäla fellöpningar då alltså. Läs mer om det äventyret här!

GT7
Foto: Björn Källström

GT8
Ibland var det riktigt branta backar! Foto: Björn Källström

GT4

John Bauereskt! Foto: Björn Källström

Väl framme vid vattenstoppet vid ca 2.4 mil så är det några som väljer att hoppa av. Jag känner mig fortsatt pigg i kroppen och fyller på nytt vatten och blandar Resorb i ena flaskan. Stort tack till den familjen som lät alla oss löpare fylla på välbehövligt vatten! Riktigt skönt att slippa ha en extra vätskeblåsa med 1.5 liter vatten i vätskevästen hela leden. Kvar i vår lilla eftertrupp är nu Björn, Johan från TNT JKPG och jag. Trion tassar vidare, möter getter i en hage och får springa genom John Bauereska skogar som trots det gråa vädret hänför med sin grönska och skönhet. Totalt är nu gänget uppdelat i tre grupper. Vi springer förbi en jägare som verkar lagom nöjd när jag hälsar på honom. Inser att han haft x antal löpare som redan passerat vilket kanske inte är riktigt optimalt när man sitter på jägarpass 😉

GT9

Så här kan man också tillbringa en lördag i skogen… Foto: Björn Källström

Ganska snart är vi framme i Bunn och här visar min klocka ca 33 km. Vi hade hört att leden skulle vara 46 km så i det här läget känns det som att vi snart är framme. När jag kom hit för två år sedan hade jag sprungit nästan 40 km, vilket då var distansrekord med ca 15 km för min del så då var det inte så konstigt att jag kände mig helt död här ungefär. Nu känns allting bra och vi tar sikte mot Vättern igen. Efter några kilometer förändras landskapet lite. Vi lämnar skogarna och kommer ut till ett böljande bondelandskap med små mysiga röda gårdar inklämda lite här och där. Löpningen blir också annorlunda. Nu blir det en hel del asfalt och rejäl motvind också. Men det gör inte så mycket, det blir lite mer lättlöpt och vi är mest nöjda med att det inte regnat hela tiden som väderleksrapporterna utlovat.

GT11

Under E4:an! Foto: Björn Källström

Det märks dock på oss att vi börjar bli tröttare, vilket kanske inte är så konstigt med dryga fyra mil i benen. Blåsten tilltar desto närmare Vättern vi kommer och nu vill man verkligen se den där sjön. Vi kommer till Västanånaturreservat efter att ha passerat under E4:an och här bjuds det på fantastiskt rolig utförslöpning ned mot Vättern. Jag hivar fram min actionkamera och filmar och helt plötsligt mynnar stigen ut i en utkiksplats med en panoramautsikt över Vättern och Visingsö som är sagolikt vacker trots att dagens gråmulna decemberväder ligger som ett grått filter över sjön.

GT12

Fotosession vid utkiksplatsen! Foto: Björn Källström

GT12

En glad och nöjd trio som närmar sig slutet av dagens äventyr! Foto: Johan Lindblom

Den härliga utförslöpningen fortsätter och när vi väl kommer ned till stranden så rullar höga vågor in och möter oss med ett gött brus som ackompanjerar den vackra löpningen genom lövskogar med rostbruna löv som ligger likt en mjuk matta på stigarna. Trots att det är relativt flack löpning nu så är det nog den här biten som vi är allra tröttast. Vi hade varit inställda på ca 46 km traillöpning och nu närmar vi oss 50 km och vi turas om och dra och tassar vidare tystare än tidigare, inneslutna i en bubbla av trötthet och beslutsamhet. Mitt vatten börjar ta slut också och jag vill gärna hinna fylla på nytt innan bussen går från Gränna. Efter att vi passerat den helmysiga byn Röttle stannar en minibuss framför oss på vägen. Det visar sig vara ett av de två gängen som legat före oss. Det stärker vårt humör med lite gött tjöt och vissheten om att nu är vi nära. Vi följer leden in mot Gränna och skymningen börjar sakta krypa närmare. Björn ska haka på Tomtetåget och åka färjan ut till Visingsö och äta julbord. Det låter riktigt lockande men jag behöver åka hemåt till familjen. Väl framme vid vårt slutmål tackar vi för en härlig tur, jag ger Björn en kram och han springer vidare mot hamnen.

GrinchenTrailHöjdgraf

Höjdgrafen för John Bauerleden. Inte många flacka sträckor 🙂

Johan och jag börjar snabbt leta efter ett ställe att fylla på vatten. Jag vill gärna ha fulla flaskor på bussen hem så man kan börja återställa vätskebalansen lite. Som tur är hittar vi snabbt några hjälpsamma människor som släpper in oss så vi kan fylla på vatten. Sen joggar vi bort till bussen, hejar på några Tomtetågsdeltagare som med bestämda steg joggar mot hamnen och jag hinner få på mig lite torra kläder innan bussen kommer. En häpen busschaufför frågar om vi har sprungit hit. Stolt konstaterar jag att vi avklarat fem mils löpning och trötta och nöjda sätter Johan och jag oss på bussen för lite välbehövlig vila. Jag har gjort en liten film från vårt äventyr som du kan spana in här nedan. Jag kan varmt rekommendera John Bauerleden, en mycket vacker, kuperad och rolig led att springa. Bussen går en gång i timmen från Gränna på helgen så det är smidigt att komma hem också. Vem vet? Grincharna kanske gör ett gästframträdande på Sommartåget också 😉

Grinchen Trail 5/12 – Det alternativa Tomtetåget

Grinchen Trail 5/12 – Det alternativa Tomtetåget

Här i Jönköping finns det en väldigt populärt löparevent som går av stapeln en gång i halvåret, Sommartåget och Tomtetåget. Man springer från Juneporten till Gränna och sen vidare lite på Visingsö. Ni som är bekanta med Team Nordic Trail kanske har koll på att Miranda Kvist är en av initiativtagarna till Sommar/Tomtetåget. Nu finns dock ett alternativt tåg att haka på 🙂 För dig som vill ha en lite jobbigare utmaning och ogärna springer asfalt (det blir en hel del av den varan på Tomtetåget) så kan man springa Grinchen Trail på John Bauerleden på lördag.

JohnBauer10

Var och när?

Vi samlas kl 08.15 vid IKHP-stugan nu på lördag 5/12. Tanken är att starten ska gå vid soluppgången kl 08.28.

Hur?

Leden är ca 46 km och vi springer till Gränna. Vi springer i ett lugnt tempo då den är riktigt kuperad på vissa ställen. Du är i princip självförsörjande men efter ca 24 km vid Hulan så finns det möjlighet att fylla på vatten.

Du bör ha med dig: Mobiltelefon, karta över leden (finns här!), pengar för transport, energi, vätska, bra kläder.

Vi delar eventuellt upp oss i två grupper efter någon mil och håller givetvis fart efter kamrat. Det går också att ansluta efter vägen men då bör man höra av sig till en av arrangörerna. Mer information hittar du på Facebookevenemanget för Grinchen Trail.

För den som vill går det att haka på det traditionella Tomtetåget till Visingsö. De åker med färjan kl 16.15 och äter sen julbord på Visingsö.

Hemfärd

De flesta av oss kommer att åka buss tillbaka till Jönköping. Bussen avgår en gång i timmen från Gränna, 13.17, 14.17 och 15.17 osv. Förhoppningsvis lyckas vi synka vår löpning såpass bra så att vi hinner med bussen 14.17 eller 15.17. Bussen kostar 50 kr för en vuxen. Bussen är framme i Huskvarna strax innan nästa hela timme och då väntar en skön liten nätt jogg uppför Strutsabacken till IKHP-stugan. Den kommer nog sitta som en smäck för trötta lår och vader 😉

GrinchenTrail

Redan efter några hundra meter på leden kan man njuta av en sådan här fin utsikt!

Missa inte Grinchen Trail på lördag!

Häng nu med på en riktigt rolig dag! För den senaste informationen, spana in Facebookevenemanget där eventuella förändringar och ny information publiceras. Har du några frågor så kommentera gärna här!

Habo UltraTrail 60 km – Konsten att snacka bort 30 kilometer

Habo UltraTrail 60 km – Konsten att snacka bort 30 kilometer

Ett gäng traileldsjälar i Habo hade knåpat ihop ett fantastiskt smörgåsbord av stigar, stigningar och vackra vyer och sen bjudit in till Habo UltraTrail 60/30 km, ett socialt långpass. I söndags åkte jag dit, med mindre än sex mils löpning i benen på de senaste tre veckorna. Läs om min upplevelse mot vad som skulle visa sig bli ett nytt distansrekord.

HUTlogo

Uppladdningen inför Habo UltraTrail var verkligen inte optimal. Oerhört lite löpning samt förkylning på det. Humöret var det dock inget fel på. Jag har varit oerhört peppad för det här evenemanget länge. Många löpare som var med på VätterVyernas Ultramarathon i våras hade anmält sig och att springa långpass är ett väldigt lätt och avslappnat sätt att lära känna nytt folk på som brinner för samma sak. Min målsättning för dagen var att springa så länge benen bär utan att riskera någon skada. Laddad och smått stressad efter en relativt optimistisk tidsplanering tidigt på söndagsmorgonen åker jag iväg mot Habo och OK Gränsenstugan där vi ska samlas för insamling av dropbags 07.30 och sen går starten vid 08.00. Väl framme ser jag flera ansikten jag känner igen och flera löpare från Team Nordic Trail Jönköping är också med. Dropbagsen körs iväg och jag finjusterar packningen och sen är det racebriefing. Vädret är kanon för löpning. Lite kyligt, frisk luft och molnigt. Inget regn är utlovat.

HaboUltraTrailRB

Racebriefing!

Det är väldigt spännande att ge sig ut på ett sådant här äventyr och egentligen ogillar jag att vara så oförberedd inför en uppgift, men samtidigt är jag van att freewheela vilket man snabbt får lära sig när man arbetar som lärare. Något sånt här har jag inte tagit mig an tidigare som traillöpare. Jag har sprungit långt, men då har jag haft långpass och relativt tillräcklig träning i benen. Nu hade jag inte sprungit ett långpass över två mil på en månad och hade som sagt inte sprungit ens totalt sex mil de tre senaste veckorna. Intressant att se vad benen och min grundträning under året räcker till. Vi startar igång och det är ett glatt gäng som ger sig iväg och folk börjar genast bekanta sig. Banans första del är den tråkigaste rent löpmässigt sett, asfaltslöpning genom Habo, men sen kommer vi till Munkaskog som jag aldrig sprungit i förut och nu drar det igång. Stiglöpning på allvar! 🙂

HUT

Depåstopp vid Vättern

Redan här börjar backarna, upp och ned och i Munkaskog finns det gott om dem. Första depåstoppet är efter ca nio kilometer vid Vättern, banans lägsta punkt, och tempot hittills har varit lite väl högt för att vara hållbart i sex mil. Påfyllning av vätska och energi, lite gött snack och sen drar gänget vidare. Hittills flyter allting på bra, jag pratar med olika människor jag inte träffat förut och får höra inspirerande berättelser om hur folk sprungit i Transsylvanien och i Skottland. Jag vill också springa utomlands!

HUTgänget

Hela gänget!

Banan snirklar sig fram söderut från Munkaskog och vi bjuds på förträffliga vyer ut över Vättern. Speciellt passagen via Sjogarp där det är massor med nybyggda hus och egentligen helt otrailigt blir en av banans höjdpunkter då solens strålar bryter fram genom molnen och utsikten mot Bankeryd och Jönköping hänför hela gruppen. Magiskt!

HUTTomasochjag

Tomas, jag, Vättern, höst

Jag håller mig medvetet långt bak i gruppen för jag vet inte hur långt jag kommer klara att springa. Efter ca 26 kilometer är vi en liten grupp, Mattias som är en av initiativtagarna till evenemanget, Tomas som också är med i Team Nordic Trail JKPG och jag, som lyckas springa fel. Efter ett kort debacle där vi väljer en väg genom ett träsk och efter lite telefonkonverserande så är vi på rätt spår igen men har nu hamnat efter huvudgruppen. Tomas börjar tappa lite i energi och jag märker själv att jag är lite seg och att jag verkligen ser fram mot nästa depåstopp som blir vid ca 31 km. Det hade nog inte varit helt fel med ett stopp runt ca 20 km också.

HUTdepåstopp

Det är gött att vara hela gänget igen, fylla på sportdryck och dra på nya tröja. Allt smidigt utkört med bil och killarna har lyckats fixa sportdryck från Umara. Den har varit väldigt populär vid olika trailtävlingar i år och jag har sett fram mot att testa den så jag fyller båda mina soft flasks till Salomonvästen. Lyxigt nog så finns det även kaffe och det är ljuvligt att ta några klunkar och bara umgås med likasinnade och blicka ut över Vättern och all höstprakt och fylla på energi.

HUTdepåutsikt

Helt ok utsikt vid vätskestoppet 🙂

Tyvärr blir det lite stressigt för oss som kommit sist och helt plötsligt så ska gruppen röra på sig. Jag rafsar till mig två bananer försöker få på västen i farten och fortsätter efter de andra. Depåstoppet var mitt i en lång seg backe så det bär uppåt direkt och när vi väl når backens topp upptäcker jag att jag missat stoppa i vätskeflaskorna i västen. Arrrgh! Ned för halva backen och sen mala uppför igen och direkt långt efter hel gruppen. Inte optimalt. Som tur är hann jag ropa till Niclas, en annan av initiativtagarna, som väntat på mig så vi kunde ta en genväg och komma ikapp huvudgruppen relativt snabbt. Skönt! Annars hade nog mitt humör dippat rejält.

Nu kommer banans största utmaning. Fem riktigt saftiga stigningar ska passeras på de kommande 1,5 milen. Jag har bestämt mig för att försöka köra hela banan ordentligt och vika av om jag inte orkar, men vi i eftertruppen börjar redan här gå i de brantaste stigningarna för att orka hela väggen. Men något händer i mig här. Hoppet tänds. Kanske kan jag orka hela vägen. Hittills känns benen förvånansvärt fräscha och nu har solen brutit fram och vädret är helt underbart. Krispig luft, natur smyckad med sprakande höstfärger och ljuvligt solsken som lyser upp både stigarna och mitt humör. En av de bästa sakerna med bautalångpass i grupp är att man verkligen hinner prata med folk. Vi i eftertruppen har nu fått Mattias som guide och vi avverkar alla möjliga intressanta ämnen och peppar varandra och sakta men säkert tar vi oss fram längs banan. Jag har medvetet stoppat undan klockan för att jag inte ska snegla på avklarad distans hela tiden.

HUThg

Höjdgrafen för Habo UltraTrail 60km+

Nästa depåstopp är vid ca 43 kilometer och där är vi faktiskt ikapp huvudgruppen. Stärkande för våra humör och skönt att veta att vi avverkat de värsta backarna. Givetvis är det en sanning med modifikation. Kikar man på höjdgrafen i efterhand så kan man se att det är fortsatt rätt backigt men vi intalar oss där och då att nu är det lite enklare framöver. I vår lilla eftertrupp är det nu Mattias, Tomas och Johan, även han medlem i Team Nordic Trail JKPG, och jag. Mattias är en van ultralöpare med två UltraVasor i bagaget. Johan har kommit igång med löpningen seriöst i år men är en riktig kämpe. Det märks att han har ont, men att hans psyke vinner över smärtan. Imponerande! Tomas har som jag sprungit en del riktigt långa distanser, men det var ett tag för honom senast samt att han precis som jag inte har så många långalångpass i bagaget den senaste tiden. Jag försöker peppa och hålla humöret uppe för jag vet att jag kommer behöva samma sak när det är jag som dippar. Vi pratar om allt möjligt. Livet, familjerna, löpning, udda ämnen dyker upp som hur långt man behöver springa för att springa ihjäl en hare eller en älg. Behöver man jaktlicens för det? Vi skämtar och kämpar och själv är jag faktiskt hela tiden lite smått överraskad och glad för att allt fungerar så bra som det gör.

Vi kommer till en vattenpassage nära Klerebosjön och först är man inte direkt sugen på att vada genom kallt vatten men det är faktiskt oerhört uppfriskande för benen att bli nedkylda med en dryg mara avklarad. Jag reflekterar över hur relativt lätt och smidigt vi ändå betar av kilometer efter kilometer. När jag sprang Kinnekulleleden i somras så minns jag hur oerhört kämpigt det var på slutet och hur jag frenetiskt sneglade på klockan för att se hur långt det var kvar. Det behovet har jag inte alls på samma sätt nu. Det är som att gemenskapen och glädjen i att vara ute på äventyr tillsammans jagar bort alla inre demoner som normalt sett skulle infekterat mitt sinne när tröttheten pockar på. Vi firar när både Johan och jag slår distansrekord, mitt förra var vid 52.66 km när jag sprang VätterVyernas i våras och Johan sprang ett lopp på 50 km i somras. Riktigt starkt av en kille som sprang sitt längsta pass någonsin när han hakade på ca 34 km på VätterVyernas.

HUTsvettigkeps

60 km… Småsvettigt 🙂

Så småningom börjar vi närma oss spårmarkeringarna som går runt OK Gränsenstugan äventyr börjar lida mot sitt slut. Redan nu är jag oerhört stolt vad vi som grupp har åstadkommit. Varken Tomas, Johan eller jag trodde på att fullfölja distans och nu nästan åtta timmar senare är vi snart framme. Johan börjar tycka att det är segt att byta mellan gång och löpning och nu är det nästan bara svagt utför det sista så han och Mattias springer före. Jag väntar in Tomas, fart efter kamrat, och tillsammans så avverkar vi den sista biten och kan stolta och nöjda pusta ut när vi går i mål. Efter två felspringningar så blir min totala distans 61.67! Dessutom avverkade vi hela 1569 höjdmeter. Inte illa! Så grymt nöjd med att jag orkade och hur förvånansvärt lätt det ändå gick med tanke på hur lite jag tränat den senaste månaden.

HUTMÅL

Sammanfattningsvis så är jag oerhört nöjd, förvånad och fortfarande sådär lite småhög över söndagens bedrift och den starka upplevelsen av gemenskap, äventyr och kämpaglöd. Något sånt här borde alla göra någon gång! Jag ska definitivt springa igen nästa år och vi smider planer för fler sociala långlöpspass samt en möjlig tävlingstour till våren. Håll utkik här på bloggen och i vår Facebookgrupp Traillöpning i Jönköping! Jag har även köpt en actionkamera nyligen och knåpade ihop en liten film från söndagens äventyr. Kika på den nedan!

Team Nordic Trail Edsåsdalen TrailKids!

Team Nordic Trail Edsåsdalen TrailKids!

Förra helgen var jag på mitt första löparläger med Team Nordic Trail. Inte som en vanlig ledare utan som barnledare. För första gången någonsin anordnades ett läger där barn kunde följa med och detta är något som Team Nordic Trail kommer satsa mer på vilket jag tycker är helrätt och helt fantastiskt! Häng med och läs om vad vi hittade på!

Vägen till Åre från Jönköping är lång. Extremt lång. Med mig i bilen var min äldsta son Adrian som längtat efter att återvända till Åre och Edsåsdalen efter att vi var där förra året. Han sprang Minimaraton och jag Axa Fjällmaraton. Att åka bil så långt är ett äventyr i sig men lyckligtvis gick allt bra och konstigt nog anlände vi vid Köjagården bara några sekunder efter Mirandas bil kvällen innan lägret skulle dra igång. Hela gänget var trötta efter en lång dag i bilen och det blev snabbt dags att bekanta sig med vad som skulle visa sig vara oerhört bekväma sängar på fjällhotellet.

Fredag

Första lägerdagen inleddes med frukost i matsalen där man möttes av välfylld frukostbuffé och en fantastisk panoramautsikt mot fjället Välliste som var beklätt i ett sprudlande fyrverkeri av höstfärger. Att se glädjen i Adrians ögon när han upptäcker att det finns pannkakor på frukostbuffén är ljuvligt och många av de vuxna (Läs Roxen 😉 ) verkar vara lika förtjusta över detta faktum.

Dagens första aktivitet för de fyra trailkidsen var ett besök på den härliga Sagostigen strax nedanför Köjagården samt lite utforskande av stigsystemet runtomkring. Att släppa loss fyra killar i åldern 5-9 år på stigen visade sig vara en riktig hit! De hittade varandra direkt och ivern att upptäcka och röra på sig smittade av sig på mig med. Barn är för härliga! Vi lekte olika lekar medan vi vandrade och sprang. Bara nudda rötter blev till inte nudda rötter och vi hittade en stor å. Perfekt att släpa dit stora grenar och ha tävling och se vems gren som flyter snabbast ned för forsen. Väl tillbaka på gården var det gött att slappa lite, äta god mat och passa på att värma fötterna vid brasan.

Fredagens andra pass visade sig bli en riktig höjdare, myrlöpning! Vi tog oss an den mjuka, blöta och ack så jobbiga myrlöpningen både barn och vuxen och hade väldigt skoj tillsammans. Det kan verkligen rekommenderas att springa på en myr. Oerhört jobbig och bra träning! Adrian ville inte gå ifrån myren när passet var slut. Själv blev jag så inspirerad så jag ska reka specialpass för Team Nordic Trail i Jönköping på en stor mosse i närheten av stan. Garanterad succé!

12046604_10153083816816332_8191735315547176396_n

Efter myrlöpningen var barnen riktigt taggade på att besöka badet på hotellet. Lek och bus i vattnet och vi föräldrar fick tid att bekanta oss vidare. Väldigt mysig badavdelning med både stor pool, barnpool, flera olika bastubad och en hänförande utsikt över fjällen precis utanför. Dagen avslutades med en trerättersmiddag i restaurangen och sen somnade Adrian som en stock, riktigt nöjd med dagens äventyr och att ha träffat nya kompisar.

Trailkidsen och jag!

IMG_4294

Lördag 

De vuxna skulle ge sig ut på långpass i olika grupper och alla packade egen matsäck vid frukosten som grupperna skulle äta vid toppstugan på Välliste. Planen för trailkidsen och mig var att vi skulle överraska föräldrarna och de andra vuxna genom att åka till Trillevallen och gå den nya Fjällmaratonsträckningen baklänges upp till toppstugan. Vandringen flöt på bra och när vi väl började komma upp över trädgränsen bjöds vi på en vidunderligt vacker utsikt med fjäll, skog och mark dekorerade i höstens härliga kulörer. Trots att vi möttes av en stark, kall och ihärdig vind när vi kommit upp på kalfjället kämpade killarna på kanonbra. Inget tjat och gnat och vi lyckades till och med komma först upp av alla grupperna till toppstugan (1025 möh) och minen på barnens föräldrar när de klev in i stugan var klockren.

Efter lunchen var det dags att ta sig tillbaka ned till Trillevallen. Då det fortfarande blåste ihärdigt så valde vi att springa mot slalombackarna och ta oss ned den vägen. Riktigt roligt att ta sig ned i den luriga, branta terrängen och skönt att slippa blåsten på toppen. Dagens bedrift stod det äldsta barnet av trailkidsen som sprang tillsammans med en vuxengrupp till Välliste och tillbaka, ca 17 km om jag inte minns helt fel.

Väl tillbaka i stugan blev det gött häng och fika. Fenomenalt supersmaskig paj med västerbottenost och sås till. Underbart! Efter det tog jag med grabbarna och badade och sen blev det filmmys följt av en härlig kvällsmat med glass och hjortron som efterrätt.

SÖNDAG

Sista dagen på lägret och avslutning i en brant backe där de vuxna deltagarna skulle springa flera gånger utan klocka och sen hade vi en tävling där de fick springa hela backen på tid och innan skulle de ha gissat sin sluttid. Den som kom närmast vann. Barnen och jag nöjde oss med att ta oss upp till toppen av backen och heja på de andra deltagarna. Utsikten här var kanonfin och för tredje dagen i rad bjöd naturen på en vacker regnbåge.

Efter det bar det av mot Köjagården och avslutningsmiddagen som visade sig vara en väldigt uppskattad överraskning. I en kåta nedanför gården fanns en helmysig grillplats där Olof som skötte gården dagen till ära var grillmästare och grillade massor med goda högrevshamburgare. Perfekt efter en lång helg med mycket löpning och strapatser och äventyr. Miranda hade en avslutning för lägret med prisutdelning och utdelning av goodiebags. Alla trailkidsen fick medaljer och var väldigt nöjda. Sen bar det av hemåt och många timmars bilresa väntade. Sent på natten när vi väl kommit tillbaka till Jönköping och jag bär in Adrian som sedan länge slocknat i bilen så vaknar han till. Hans glada och oerhört nöjda leende efter en härlig helg där han träffat nya kompisar, bestigit sin första fjälltopp till fots och haft det kanonbra kommer jag nog minnas resten av mitt liv.

Jag har gjort en film som sammanfattar rätt bra hur barnen och jag haft det på lägret! Kika på den nedan och håll utkik på www.teamnordictrail.se och här på bloggen om du är sugen på att ta med dina barn till fjällen och Edsåsdalen. Nästa år under Fjällmaratonveckan anordnar Team Nordic Trail ett familjeläger med start i samband med Minimaraton, det kommer att bli kanon!

Emelies smultronställen

Emelies smultronställen

Suunto har nyligen släppt en intervju med Emelie Forsberg där hon pratar om sina favoritställen att springa på, komplett med kartor och information om alla platserna. Läs mer nedan!

130728-su-kilianemelie_dsc10181

Emelie Forsberg (Foto: Suunto)

Kebnekaise, Sverige

Distans: 16.09 km
Tid: 04h57m
Uppstigning: 765 m
Nedstigning: 715 m
Högsta punkt: 2116 m
Rutt: Movescount page here
Varför: Jag sprang den här stigen i norra Sverige, där jag brukade jobba, med två kompisar. Turen går över Tolpagorni, en spektakulär topp, samt Kebnekaise – Sveriges högst berg. Den innehåller både scrambling och lätt bergsklättring. Jag älskar att göra sådana här saker med kompisar!

Tuolpagorni

Aiguilles Des Posettes, Chamonix, Frankrike

Distans: 9.17 km
Tid: 01h26m
Uppstigning: 750 m
Nedstigning: 701 m
Högsta punkt: 1998 m
Rutt: Movescount page here
Varför: Jag gillar verkligen att träna på det här berget, antingen för ett snabbare runda på morgonen eller en återhämtningsrunda på eftermiddagen. Rundan har så vackra vyer med hela Mont Blanc-massivet och Aiguilles Rouge.

gallery5t

Höga Kusten, Sverige

Distancs: 27.76 km
Tid: 04h01m
Uppstigning: 850 m
Nedstigning: 937 m
Högsta punkt: 285 m
Rutten: Movescount page here
Varför: Det är här jag växte upp och lekte. Höga Kusten har små berg, vilda skogar och vacker natur. Det här en del av High Coast Trail.

 770_500_EF_high_coast(Foto: Suunto)

Dent Blanche, Schweiz

Distans: 4.42 km
Tid: 06h55m
Uppstigning: 836 m
Nedstigning: 785 m
Högsta punkt: 4365 m
Rutt: Movescount page here
Varför: Det här är ett exempel på vad jag kallar ”en dag i bergen”. Jag bergsklättrar och springer uppför ett nytt, högt berg som är tekniskt svårt och tar mer tid att bestiga. Dent Blanche har klättringssvårighetsgraden AD, vilket innebär ganska svår klättring, delvis med fästen och att man är utsatt för snö is eller liknande. Jag gör en sån här dag fyra till sex gånger i månaden och jag verkligen älskar den här typen av träning.

dentblanche

Glen Coe, Skottland

Distans: 50.62 km
Tid: 07h44m
Uppstigning: 850 m
Nedstigning: 937 m
Högsta punk: 1146 m
Rutt: Movescount page here
Varför: Det här är banan från det supercoola Glen Coe Skylineloppet. Jag bara måste göra det här loppet igen! Så coolt att tävla i den här råa miljön som jag älskar att träna i. Det är scrambling, vilda bergsåsar, svåra nedförslöpor, men också snabba stigar där man kan låta benen köra riktigt fort! Att dela detta under ett lopp var grymt.

glencoe

Jämtlandsfjällen, Sverige

Distans: 35.70 km
Tid: 05h21m
Uppstigning: 604 m
Nedstigning: 893 m
Högsta punkt: 1120 m
The route: Movescount page here
Varför: Det här var en typisk arbetsdag för mig när jag arbetade i de svenska fjällen. Leden har vackra, flacka stigar som innebär att du kan springa länge. Jag sprang ofta mellan stugor med bara en liten ryggsäck.

jamtland

Var ligger dina smultronställen? Kommentera gärna! 🙂

Back to Top