Trailnytt

Följ Western States!

Följ Western States!

I dag går ett av världens mest kända ultratraillopp, Western States 100-miles, i Kalifornien. Varmt, kuperat (5500 höjdmeter) och en rejäl utmaning. Vi ska kika närmare lite på möjliga vinnare och även se hur du kan följa loppet. Starten går klockan 14.00 svensk tid.

Western_States_Endurance_Run_patch

På herrsidan har tyvärr en av de stora förhandsfavoriterna och min gissning på segrare, Francois D’haene, tyvärr fått hoppa av strax innan loppet. Synd, då han är en av världens mest meriterade ultralöpare med många prestigefyllda segrar som UTMB och Diagonal des Fous. Trolig vinnare blir kanske välkända Sage Canaday men jag slänger in en nordisk joker i leken och tror att norske Didrik Hermansen kan bli ett allvarligt hot om han har en bra dag. Med segern i Transgrancanaria tidigare i år har han visat att han kan vinna stora och kända lopp och tampas med eliten.

Didrik Transgrancanaria

På damsidan har jag inte lika stor koll men störst vinstchans har regerande mästaren Magdalena Boulet och hon utmanas av i första hand Kaci Lickteig som kom tvåa förra året, bara 15 minuter efter Boulet. Upplagt för en spännande duell! 🙂

Följ loppet

Du följer loppet smidigast på iRunFar.com eller på loppets officiella hemsida Western States där det även finns en webcast.

Trailguide – Minimalistiska vätskevästar

Trailguide – Minimalistiska vätskevästar

Det är med glädje jag introducerar en ny inläggserie här på sidan, Trailguiden! Där kommer jag gå igenom utrustning, skor, energi och annat att tänka på som kan vara intressant för dig som är ny som traillöpare eller för dig som vill ta din löpning till nästa nivå. Först ut en serie där vi kollar närmar på ryggsäckar/vätskevästar!

Om du ska ut och härja på stigarna så behöver du oftast ha med dig lite saker för att få en så bra upplevelse som möjligt. Ska du vara ute längre än en dryg timme så är det bra med både vätska och extra energi. Beroende på väder kan du behöva en vindjacka, kanske vantar, buff eller mössa. Är det vinter kan det vara bra med något extra förstärkningsplagg och vill du vara riktigt säker så är inte ett första hjälpen-kit helt fel. Som du kanske förstår så är det en hel del faktorer som spelar in vid val av ryggsäck eller vätskeväst som de också kallas. Börjar man leta lite så finns det dessutom nästan lika många valmöjligheter som det finns träd i skogen. I trailguiden ska vi kika närmare på några olika alternativ för olika ändamål samt ge några förslag på liknande ryggsäckar. Jag har valt att kolla på tre olika modeller baserat på tre ändamål:

  • Korta löprundor, lite packning <3 liter, tävling med lite utrustning.
  • Längre löprundor, mycket packning <12 liter, tävling med mycket utrustning.
  • Ultra/flerdagarspass, väldigt mycket packning <20 liter, egen mat, möjligtvis sovsaker, tävling med väldigt mycket utrustning, jobbpendling.

Men i första delen kollar vi alltså in västar som passar för kortare rundor där du inte behöver ha med allt för mycket packning samt på tävlingar där det inte är allt för långt mellan vätskestationer. Då jag samarbetar med Salomon så har jag valt att kolla lite extra på en av mina favoritvästar.

Salomon S-Lab Sense Ultra Set

Salomon S-Lab Sense Ultra Set - FrontVikt: 110 gram. Packvolym: 3 liter.

Förra året släpptes Salomon S-Lab Sense Ultra Set och genast väcktes ha-begäret hos massor av traillovers runtom i landet. Sen dess har jag testat, vridit och vänt och givetvis sprungit massor av mil i den här västen. Konceptet för västen är enkelt. En tunn, så lätt som möjligt väst som sitter som ett extra skinn runtom bålen med plats för två halvliters soft-vattenflaskor i fram. Två ganska rymliga och expanderbara fickor nedanför vattenflaskorna. En liten ficka med dragkedja ovanför den ena vattenflaskan och en ficka för att slänga skräp och liknande ovan den andra vattenflaskan. På vardera sidan har du en ficka med stretchtyg som sväljer oväntat mycket packning. På ryggen har du en övre ficka med plats för vindjacka eller något liknande och under det en lite mindre ficka.

SSU2015

Västen är oerhört lätt och väger endast 110 gram. Utan vattenflaskorna märks det knappt att man har den på sig. Den sitter verkligen som ett extra skinn, tight och utan att skava. När du springer skumpar inte vattenflaskorna på ett jobbigt sätt utan de följer kroppen naturligt och man tänker inte på att de är där. På framsidan av västen finns två spännband där du enkelt kan justera passformen medan du springer. Detta är kanon då man behöver spänna åt i takt med att man dricker upp vattnet i flaskorna. En klar fördel med att ha vattenflaskor i fram är att du alltid har koll på hur mycket vatten du har kvar jämfört med en vätskeblåsa på ryggen. Det är väldigt lätt att ta ur flaskorna och fylla på dem snabbt om man behöver under tävling exempelvis. Det fungerar också väldigt bra att dricka i farten. Vill man så kan man trycka upp flaskan lite underifrån så når man enklare och kan samtidigt ha ett öga på stigen. Ett annat stort plus är att de mjuka flaskorna skrumpnar ihop i takt med att man dricker och inte skvalpar något. En vätskeblåsa kan vara störande då den oftast skvalpar.

SSU2015vitJag använder västen i första hand på kortare pass där jag inte behöver ha med mig så mycket extra packning. Ska du bara springa 1-2 timmar räcker den här västen gott och väl om du inte måste ha med väldigt mycket extra packning. Fickorna under vattenflaskorna sväljer lätt extra energi i form av bars, gels eller något annat smarrigt och det går även bra att fylla sidofickorna med extra energi och vindjacka, buff m.m. Springer du en tävling där man inte behöver så mycket utrustning och det inte är längre än en mil mellan vätskekontroller så klarar man sig utmärkt med den här västen. Fickorna på ryggen använder jag mest för att lägga i en blöt buff eller liknande. Den övre fickan fungerar även utmärkt att ha en liten karta i om man behöver ha med det på ett lopp eller långpass. Det väldigt lätt att ta på och av sig västen om man behöver göra det. Något att tänka på är att all packning du har blir blöt av svett så vill man ha en ren och torr vindjacka så får man packa den i en plastpåse eller liknande. Det enda som saknas på västen jämfört med större västar förutom mer packutrymme är som jag kan komma på plats för att fästa stavar om man vill ha med det. Men behöver man det så springer man antagligen någonstans där man behöver mer packning så jag kan förstå att det inte har prioriterats. Provlöp gärna västen i butik om du kan för köper du för stor så skumpar den.

Alternativ

Ultimate Direction Timothy Olson Race Vest 3.0

Ultimate Direction Timothy Olson Race Vest 3.0Vikt: 235 gram. Packvolym: 5 liter.

Ultimate Direction är ett amerikanskt företag som specialiserat sig på olika vätskesystem I första hand och sedan nyligen breddat sitt sortiment med kläder. Deras minsting är utvecklad i samarbete med amerikanska ultratrailstjärnan Timothy Olson. Jag har inte testat den här så tyvärr kan jag inte säga så mycket om den utan får utgå från specifikationerna. Vikten är 235 gram. Alltså mer än dubbla jämfört med Sense Ultra Set. Skillnaderna är att UD har plats för att fästa stavar samt att den rymmer totalt 5 liter. Annars är det mesta likvärdigt. Två mjuka vattenflaskor på vardera 0.5 liter i fram, stretchfickor under vattenflaskorna och två mindre över. Inga fickor på sidorna men en större ficka i bak på ryggen.

Ultimate Direction Timothy Olson Race Vest 3.0 Bak

UltrAspire Spry 2.0

Ultraspire Spry 2.0Vikt: 180 gram. Packvolym: 3.3 liter.

Även UltrAspire är ett amerikanskt företag med inriktning på vätskesystem. Första utgåvan av Spry var en av de första västarna jag testade och den fungerade väldigt bra fast kvalitén var kanske inte den bästa då vissa delar av västen gick sönder efter bara några få användningar. Den här versionen har en vätskeblåsa på en liter som man har på ryggen. Detta är som sagt en nackdel om man vill ha koll på hur mycket vatten man har kvar samt att det är lite krångligare om man vill fylla på nytt vatten snabbt på tävling. Den har två stora fickor i fram, det fanns inte på den versionen jag hade. Tydligen ska det även fungera att ha mjuka vattenflaskor i fickorna i fram vilket i sådana fall innebär att man skulle kunna ha med sig två liter vatten vilket skulle vara ett plus. Men då känns det som att man skulle kunna satsa på en större väst om man behöver så mycket vatten med. Vill du väldigt gärna ha en vätskeblåsa och en relativt billig väst så är det här nog ett bra alternativ med risk för vissa brister i kvalité om inte detta förbättrats. Viktmässigt ligger den mellan Ultra Set och Race Vest och packvolymen är snäppet bättre än Ultra Set.

Ultraspire Dry 2.0 Bak

Suunto Spartan Ultra – Färgglad ny klockserie

Suunto Spartan Ultra – Färgglad ny klockserie

Igår kom sommarens stora klocknyhet för oss Suuntoanvändare. Suunto gick nämligen ut med ett pressmeddelande om nya generationens klockor, Suunto Spartan Ultra. Det första som utmärker klockorna jämfört med tidigare modeller är färgskärmen som dessutom är touch-känslig! För mig som använder Suunto Ambit 3 Peak och tidigare innan det Suunto Ambit 2S måste jag säga att ha-begäret gick i topp direkt när jag såg de nya klockorna. Urläckra och en annan nyhet är att precis som på Suunto Traverse/Vertical så saknas satellitmottagaren under klockan. D.v.s. den tjockare delen under klockan på Suunto Ambit 1/2/3. Frågan är om detta är bra eller dåligt då jag läst en del om att Vertical inte haft samma klockrena gps-uppkoppling som man är van vid med sen Ambit 2/3.

Suunto Spartan Ultra

På grund av touch-funktionen har klockan tre fysiska knappar istället för fem som tidigare. Klockan är byggd med ett glasfiberförstärkt hölje i polyamid, safirglas och en ram av titan grad 5 eller rostfritt stål. Som tidigare modeller går det att köra multisportläge. En annan nyhet är dygnsaktivitet med hjälp av stegräkning på dags- eller veckobasis där man kan se antalet steg. Dessutom kommer den spara dina rekord på exempelvis 5 km osv. Klockan är vattentät till 100 meter och har barometrisk höjdmätning och FusedAlti-funktion. Det går även att koppla klockan ihop med Movescount-appen i din iPhone/Androidtelefon.

Suunto Spartan Ultra Multisport

Jag har lyckats luska reda på lite inofficiell information men som jag med ganska stor säkerhet tror stämmer angående klockans batteritid. Med bästa gps-uppdatering hamnar batteritiden på 20 timmar men det går att ha ända upp till 200 timmar om klockan inte uppdaterar så ofta. Klockan ska dessutom väga 73-77 gram beroende på modell och armbandet är av silikon.

Suuntos kollektion Spartan består av fyra modeller: Suunto Spartan All Black Titanium, Suunto Spartan Stealth Titanium, Suunto Spartan White och Suunto Spartan Black – alla tillgängliga med eller utan Suunto Smart Sensor pulsmätare. Klockorna är rejält mycket dyrare jämfört med tidigare modeller och det antar jag beror på i första hand den nya skärmen. Spartan Ultra Titanium går loss på 7500 kr och Spartan Ultra 6600. 500 kr extra om man vill ha pulsmätare. Mer information om klockan kommer i juli innan den släpps för försäljning i augusti.

Suunto Spartan Ultra Modeller

En annan nyhet som lanserades samtidigt var en rejäl uppdatering av Movescount. Movescount är platsen där all aktiviteter sparas från Suuntoklockornas användare, även om du i första hand använder exempelvis Strava så synkas aktiviteterna vidare via Movescount. Tydligen ska Suunto använda data som samlas ihop från Movescount för att jämföra och omvandla datan till värdefulla insikter för användarna. Först ut är Heat Maps, alltså ”värmekartor” där du till exempel som traillöpare kan se var det är vanligast att andra Suuntoanvändare springer i ditt område. Mycket användbart för att hitta nya roliga stigar och jag hoppas att mer sådana nya funktioner kommer.

Suunto Movescount Heat Map

Värmekarta var Suuntoanvändarna springer mest i Jönköping

Överlag så känns klockorna som ett steg framåt speciellt i samband med en ny Movescountuppdatering men samtidigt känns det som att det är en ganska dyr uppdatering om man jämför med vad tidigare toppmodellerna i Ambit-serierna kostat. Men jämför man med konkurrenter som exempelvis Garmin så är priset mer rimligt då det är jämförbart med exempelvis Garmin Fenix 3 Sapphire som är Garmin toppmodell med färgskärm. Sen känns det som att i och med att Garmin börjat pumpa ut färgskärmar på alla sina modeller så måste Suunto hoppa på tåget för att inte verka gammaldags och då känns det som det bästa alternativet att börja med en premiummodell.

Episk trailupptechlöpning

Episk trailupptechlöpning

Den senaste tiden har det varit magert med uppdateringarna från min sida och det beror till stor del på att jag haft sjukt mycket på gång. Jag har hunnit gå utbildningen certifierad tralledare och just nu har jag väldigt många bollar i luften. Helt enkelt så händer det väldigt mycket bakom kulisserna som jag verkligen ser fram mot att berätta om! Nyligen var jag ute på ett sånt där helt fantastiskt pass där jag fick göra en av de saker jag älskar mest, traillöpa och upptäcka dvs trailupptechlöpning! Planen för dagen var att hitta stigar mellan en del olika platser samt även hitta en del intressanta platser. Detta är något som jag också kommer kunna berätta mer om i framtiden men till att börja med får du njuta av vidunderligt vackra vyer.

Känslan av att utforska och försöka hitta nya stigar är lite som en skattjakt och jag lyckades exceptionellt bra under passet. Klockrena, vackra och roliga stigar som förband helt rätt ställen med varandra. Sen hittade jag också ett roligt ställe för lite äventyrlig klättring som kommer att komma väl till pass…. 🙂

De senaste två veckorna har dessutom varit väldigt bra ur träningssynpunkt. Höften som trilskades med mig har börjat ge med sig med hjälp av styrke- och rörlighetsträning och jag har börjat känna mig riktigt stark i löpningen för första gången på några månader. Alltid bra med ett stärkt självförtroende inför Billingen Trail Marathon. Perfekt genomkörare inför sommarens stora mål, Axa Fjällmaraton! Sen är det svårt att inte känna sig helt fantastisk när naturen bjuder på ljuv försommarvärme och utsikter som får en att känna sig som man springer på kullar i Italien och inte i närheten av Jönköping 🙂

Så om du är lite sugen på vad det var för stigar jag ville hitta och vad som händer bakom kulisserna… Håll utkik här så kommer du snart få reda på alla planer som smids inför framtiden. Traillöpningen i Jönköping ska tas till nya nivåer!

Klättring

Billingen X-trail – Var tog alla stigar vägen?

Billingen X-trail – Var tog alla stigar vägen?

Jag har badat, vadat, krupit på alla fyra, sprungit i (älg)bajs, korsat gyttjehål, blivit duschad samt bestigit en gigantisk snöhög. Toughest Viking Extreme? Nä, trailloppet Billingen X-trail. Men låt oss ta det från början.

Billingen X-trail Nightmare

Billingen X-trail Nightmare

Dagen innan huvudloppet gick precis som förra året backloppet X-trail Nightmare. Konceptet är enkelt. Spring illa kvickt nedför en brant backe i mörker och sen ska du upp för en annan väldigt brant backe. Banan är ca 1.5 km och kantas av små lysrör som man kan följa. Förra året missade jag prispallen med ynka tre sekunder. Så i år var målet att förbättra min tid och förhoppningsvis ta min första pallplats i vuxen ålder. Förra året blev det stressigt då läggning av barn drog ut på tiden och jag hann inte värma upp ordentligt. Detta ledde till att jag kände mig riktigt seg i början av huvudloppet följande dag så nu såg jag till att ge mig ut på en rejäl uppvärmningsrunda.

Billingen X-trail Nightmare Måne

Oerhört passande med en röd måne strax innan start.

När det väl var dags för start såg jag två killar med IF Hagenkläder (IF Hagen är orienteringsklubben i Skövde och min modersklubb) och tänkte direkt att de där är nog snabba. Jag minns själv hur snabb man kände sig när man kutade runt på Billingen i ungdomens dagar, kors och tvärs letandes efter nästa orienteringskontroll. Man startar med 30 sekunders intervall vilket innebär att man har någon att jaga direkt och snart blir man dessutom jagad. För min egen del hamnade jag mellan de två IF Hagenkillarna. Intressant. I början springer man på skridskostadion lite innan det bär nedför den i Skövde välkända intervallbacken ”Strupen”. Inne på stadion springer jag mycket bättre jämfört med förra året och nu gäller det att hitta ett bra tempo nedför den långa, smala backen. Avståndet till löparen framför känns helt ok när jag vänder uppåt för att ta mig an slalombacken. I mitten på backen kommer dock löparen som startat bakom mig ikapp. Detta ger mig en energikick för man vill ju inte bli omsprungen allt för mycket. Jag försöker haka på så gott det går uppför den branta avslutningen på backen och stämplar strax efter. Det visar sig sen att killen som sprungit om mig vann hela tävlingen. För egen del är jag riktigt nöjd med att förbättrat min tid med 17 sekunder och att jag knep den där tredjeplatsen jag missade förra året. Trots att jag inte körde på för fullt för att känna mig relativt pigg inför lördagens huvudlopp. Men innan det var det dags för en annan höjdpunkt.

Billingen X-trail Kidsrun 2016

Billingen X-trail Kidsrun

Förra året sprang jag barnloppet med min äldsta son Adrian och sen dess har mellanpöjken Edvin längtat efter att springa han med. Storebrorsan är den stora idolen så man ska minsann göra samma saker. Så i år skulle jag springa med Edvin och min fru Marie fick springa med Adrian. Minstingen Clara har precis tagit sina första stapplande steg, men inom en snar framtid kan vi minsann springa lopp hela familjen 🙂 Det är så härligt med barnlopp. Glädje, full fart och huller om buller. Banan bjuder på både lite asfalt, lite backe, ta sig över en bäck, lite off-trail. Nytt för i år var att militären var där och barnen fick springa igenom (!!) ett terrängfordon. Avslutningsvis blev det en kort svängom i slalombacken innan målgång. Väldigt roligt och i år sköttes uppvärmningen av ett uppklätt lejon som inte var riktigt lika skräckinjagande som clownen från förra året. Sen var det dags för huvudloppet.

Billingen X-trail 2016 Inidiansjön

Billingen X-trail

Det var lite tight om tid mellan loppen för vår del. Min fru Marie skulle göra tävlingspremiär sen vi fick Clara. Roligt! Vid starten hinner jag byta några ord med Joel Språng som jag sprang loppet till stor del för två år sen. Joel är en riktig hejare på traillöpning och siktar högt för dagen. En man med TNT-outfit hejar och det visar sig att han följer mig på Instagram och vi önskar varandra lycka till. Sen bär det av. Första kilometern är som en kort och lätt uppvärmning innan allvaret börjar. Lite stel i höften men det fungerar att springa. Sen börjar allvaret. Rakt ut i spenaten på tight, tekniska stigar och rakt ned i ett alldeles förträffligt förrädiskt gyttjehål på ca tio meter. Här fastnar löparen framför mig totalt och jag får klämma mig förbi på sidan. Tycker dock att jag blivit mycket bättre på sådana här passager. Sen blir det lite upp och ned innan det är dags för banans andra rejäla hinder. Indiansjön. En riktig publikfavorit.

Billingen X-trail 2016 Jag i Indiansjön

Fokuserad Trailupptechlöpare!

Jag tar det lugnt för att inte springa in i någon gren eller sten i vattnet och sen bär det snabbt av utför på fantastiskt roliga mountainbikestigar omgivna av ljuvligt grönskande vitsippor och lövskog. Här märks det direkt att resten av banan är rejält förändrad jämfört med förra året. Off-trailBonanza! För att försöka förmedla känslan av hur det är att springa i sådan här tekniskt krävande terräng knåpade jag ihop ett litet tankesegment från en del av banan. Försök tänka dig att du springer i en skog med en hel del buskar, grenar och allmän växtlighet samt stenar och annat smått och gott i vägen och att det inte finns någon stig alls. Det är du och bansnitslarna och förhoppningsvis en löpare framför som du kan ha som riktmärke.

Steg, steg, ducka, steg , titta, steg, steg, hopp, steg, steg, andas, vifta bort gren, kasta ett öga på löparen framför, steg, steg, hopp, var är snitseln? Steg , steg, gyttjeklafs, hopp till sten, steg, steg, klättra upp för sten, kryp, steg, steg, andas, steg, steg

Jag har från ca fyra kilometer följt samma löpare och när vi närmar oss skridskostadion på banans slut kommer ett annat nytt moment. Man ska springa genom en fålla där det sprutar vatten över deltagarna. En hel del publik tittar på och jag tänker att det är bara att köra. Upp med armarna och yeeee-haaa rakt igenom. Faktiskt härligt svalkande och publikens hejarop stärker mig innan det är dags för den hårda avslutningen på banan. Nedför Strupen, sen halvvägs uppför slalombacken och ned igen. Här drar jag ifrån löparen jag jagat i fem kilometer och tänker att nu ska jag minsann före honom i mål. På väg ned till botten av backen så får man springa upp på en bautasnöhög. Roligt att banläggarna utnyttjar alla möjliga moment i terrängen och lite speciellt att springa på en mjuk, halvsmält snöhög i slutet på april. Jag stämplar nere vid botten på backen och sen gäller det att arbeta sig uppåt. Har god marginal till löparen bakom mig och det är alldeles för långt fram till den framför för att det ska vara möjligt att ta sig ikapp. Här känns det ändå som att jag har relativt gott om krafter och jag segar på. På de brantaste delarna av backen går jag med händerna på låren. Det känns bekvämt att byta ibland och troligtvis går det ungefär lika snabbt som att springa. Detta ska jag undersöka rejält i sommar inför Axa.

Billingen X-trail 2016 Trött

Ungefär så här känns det att avsluta ett lopp med en slalombacke 😉

Härligt att nå toppen och pusta ut efter ett väl genomfört lopp. Det visar sig sen att jag kommit åtta. Min bästa placering och min bästa tid hittills fast banan kändes som den svåraste hittills. En sänkning av tiden med över två minuter. Gött! Joel visar sig ha kommit tvåa i loppet. Riktigt grymt och även hans bästa placering här hittills! Joel är ledare i TNT Göteborg och det visar sig också att han ska hjälpa till på familjelägret i Edsåsdalen under Axaveckan. Kanonsköj!

Billingen X-trail 2016 Topp3

Topptrion med Joel till höger.

Jag drar på mig varmare kläder och väntar in Marie. Hon har haft det tufft på stigarna. Fastnat i gyttjehålet så att andra deltagare fick hjälpa henne loss och hamnat i otakt efter det. Banan är brutal men jag är väldigt stolt över att hon klarat den så pass bra så kort efter graviditeten. Årets Billingen X-trail bjöd på en hejdlöst rolig bana med oerhört varierad löpning. Jag fullkomligen älskar lopp där banan kräver full koncentration och du knappt har tid att tänka för du måste vara så fokuserad på var du ska sätta fötterna, var banan tar vägen och hur du på bästa sätt ska ta dig fram. Som en härligt lång bergochdalbana! Detta har blivit en härlig tradition för mig och familjen och man ser många ansikten efter tävlingen som man sett åren innan. Det som skulle göra helgen komplett vore en tävling på söndagen också. En halvmara med lika galet grym banläggning som pricken över i:et på söndagen och sammanslagning av poäng för alla tävlingarna så man kan kora en totalsegrare? Det vore något det!

 

VätterVyernas Ultra Trail 2016 – Vilken dag!

VätterVyernas Ultra Trail 2016 – Vilken dag!

Det är intressant hur en förkylning kan påverka. Jag är sällan förkyld eller sjuk. Ännu ovanligare är det att jag är sjuk flera dagar. Uppladdningen inför VVUT2016 blev verkligen inte som planerat. Med ett eskalerande halsont som aldrig verkade vilja ge med sig förflöt påsken i en ständig sjukstuga och en start i VätterVyernas kändes allt mer avlägsen. Som tur är kan man leva på hoppet och under torsdagen började jag se ljuset i tunneln och på fredag kom äntligen känslan av att vara helt frisk. Frågan var nu bara var stod kroppen och benen efter en och halv veckas ofrivillig löpvila?

VVUT2016Vätska

Karta över VätterVyernas Ultra Trail 2016 med vätskestopp

Sen hade jag revansch att utkräva på den hårda banan från förra året. Det var under de två sista timmarna på väg mot Vista Kulle från IKHP efter ca 40 avklarade kilometer av 54 som jag fick lära mig min hittills hårdaste läxa som löpare. Jag hade varit lite naiv och dumsnål och enbart haft med mig vatten som vätska och inga bars eller liknande utan enbart Snickers/Twix samt Nötcréme som energi. Ett upplägg som visade sig vara riktigt dåligt då jag inte kunde ta en tugga choklad efter 40 km. Då hade jag dryga fem timmars löpning i benen och att inte få i sig energi under mer än två timmar efter det var verkligen inte optimalt. Då alla utom en i gruppen jag sprang i då bröt i Kaxholmen så gjorde jag också det men de där sista två kilometrarna till Vista Kulle som återstod har gäckat mig sen dess. Så nära men ändå ingen Kulle. Därför började jag under de sista dagarna innan årets VVUT jobba med målbilden att jag skulle upp på kullen. Jag skulle se utsikten och titta rakt över Vättern mot Bankeryd där vi startade 54 km tidigare.

VVUT2016Höjdkurva

Inte bara halsen hade bestämt sig för att trilskas innan utan även väderprognosen. Grått och dystert väder utlovades hela veckan och när jag vaknade på lördagen och tittade ut så var det minsann där. Det gråa och dystra. Jag som brukar ha tur med vädret. Försöker hålla humöret uppe och tänka att det inte är så grått i alla fall. Morgonen flyter på bra, har förberett det mesta innan och sen sitter man där i bilen och starten vid Bankeryds kyrka kommer allt närmare. Strax innan vi rullar in på parkeringen vid Bankeryds kyrka kikar solen fram mellan molnen och hoppet om vackert väder stärks.

VätterVyernas Ultra Trail 2016 – Vilken dag!

Precis som förra året blir jag överraskad och oerhört glad av att se alla löpare på parkeringen som pratar, skrattar och förbereder sig inför en lång dag på stigarna. Det är skoj att många som sprang förra året är med igen samt att många nya vågar ta sig an den utmanande och långa banan. Extra roligt är att det är många kvinnor med i år. Efter en kort genomgång av dagen, utdelning av kartor för de som springer hela vägen, inpackning av ryggsäckar i följebilen samt den obligatoriska gruppbilden så är det äntligen dags att ge sig ut på äventyr. Ivrig att komma i väg tar jag fram min lilla actionkamera och börjar filma starten. Tyvärr missar jag att sätta på klockan vilket jag upptäcker efter ca fyra kilometer. En petitess men ändå lite irriterande. Det är ren och skär njutning att komma ut på stigarna och höra hur alla börjar prata och skratta samtidigt som vi sakta följer en del av Bankerydsleden in mot Jönköping. Första biten av banan är kuperad så det är rätt bra för mig som arrangör för då kan man utgå från ett lugnt tempo redan från början. Tanken är att vi ska försöka hålla ihop hela gruppen rätt så bra fram till Öxnegården.

Allt flyter på bra till första Vätterutsikten efter dryga halvmilen. Det är en av mina favoritutsikter längs med banan för här befinner vi oss ungefär mitt emot slutmålet på Vista Kulle men ändå återstår nästan fem mils löpning innan vi är där. Banan jag har tänkt ut går mellan olika utsiktsplatser och vi kan på så sätt hela tiden se var vi har sprungit, var vi ska och på nästan alla utsiktsplatserna kan man även se slutmålet Vista Kulle. Detta är ganska unikt och spektakulärt när man tänker efter. Upp på höjderna in mot Jönköping har all snö smält bort. Skönt då det veckan innan fortfarande var snö och is kvar på många ställen. Vädret visar sig verkligen vara på min sida då det blir allt varmare och soligare och väl framme vid första vätskestoppet vid Stadsparken kan jag ta på mig mina solglasögon! Underbart! Följebilen rattas i dag av mina kära systeryster Jenny och då hon inte helt olikt mig också är uppvuxen i Skövde så var det faktiskt skönt att se att hon hittat rätt till första vätskestoppet. Här stannar vi till vid andra utsikten som bjuder på en magnifik vy ut över staden och resten av banan.

Nästa parti av banan genom Stadsparken och Vattenledningsparken gillar jag för det är roligt att det finns så mysiga stigar trots att vi är mitt i centrala Jönköping. Hela tiden springer man med olika personer och vår framfart på stigarna följs av gött snack och många skratt. Humören på deltagarna verkar vara på topp och vädret är verkligen med oss. Så gött! Hittills känns kroppen och benen helt ok. Vi har avverkat dryga milen i lugnt tempo och inga spår av förkylningen märks under löpningen.

Efter den tredje utsikten vid Vattenledningsparken kommer det parti av banan som jag själv tycker är tråkigast rent löpmässigt sett. Långa asfaltspartier genom Ljungarums industriområde där det verkligen inte finns några trailiga alternativ, tyvärr. Men det har sina fördelar med asfalten också. Breda asfaltsvägar gör att vi kan springa i stora klungor och tjöta på och vi närmar oss nu andra vätskestoppet strax innan vi ska börja den första rejäla stigning uppför Strömsberg när vi kommer på Södra Vätterleden. Här uppstår dagens andra lilla fadäs, egentligen också en petitess men Jenny har missat en sväng på vägen till andra vätskestoppet och är sen. Som tur är kan vi börja löpa vidare och hon kan köra i kapp oss. Skönt att det gick bra och som en av deltagarna sa är det man själv som arrangör som tycker en sådan sak är jobbigast. Men så här i efterhand inser jag att det var väldigt bra att alla hann få sin vätska och energi där för sträckan från Strömsberg till Bondberget och Öxnegården skulle visa sig vara väldigt krävande för många. 

Stigningen upp på Strömsberg till Skinnersdal och sen till Bondberget är banans första riktigt jobbiga parti efter den inledande stigningen och här får många av deltagarna bekänna färg. Johan som bara skulle sprungit med till Stadsparken (ca 12 km) har fortsatt vidare och slagit ett rejält distansrekord. 12 km var det längsta innan. Men på vägen till Bondberget får han en rejäl kramp. Som tur är kan Tomas som ligger längst bak tillsammans med övriga deltagare hjälpa Johan och till och med fixa så han blir hämtad med bil. Kanonbra jobbat! Tycker bilden på Johan är helskön och han har lovat att hänga med nästa år och springa ännu längre då 🙂

VVUT2016Utsikten

Utsikten från Utsikten i Huskvarna

Väl framme vid Öxnegården möts jag av min familj. Riktigt härligt att träffa barnen, det ger en sådan energikick! Marie hade dessutom fixat kaffe till mig vilket var oerhört gott efter ca 4,5 timmes löpning. Habogänget som var med förra året har guidat den snabbaste gruppen som redan hunnit pausa ett tag. Här passar jag på att byta tröja, alltid gött med torrt på överkroppen när man är ute länge. Energi- och vätskeintaget har fungerat väldigt bra hittills. Jag håller på och testar sportdrycken Umara. Så i mitt Salomon S-Lab Sense Ultra Set har jag haft två halvlitersflaskor. I den ena har jag haft Umara och i den andra först vanligt vatten sen Resorb. Till detta har jag även ätit lite Snickers/Twix samt lite lättsaltade chips. Vi får vänta lite innan Tomas och sista gruppen anländer till Öxnegården. Första gänget är sugna på att starta för att inte bli för kalla medan de väntar så de börjar springa mot IKHP. Jag pratar lite med Tomas och vi bestämmer att han ska bara ta en kort paus och sedan springa med en löpare som hoppat på vid Öxnegården och komma ikapp oss vid IKHP. Själv hamnar jag i en liten grupp mittemellan som består av Johan, Rasmus och jag. Johan och jag springer ofta långpass ihop och Rasmus var med på VätterVyernas förra året. Rasmus ska i väg och jobba snart men han vill göra distansrekord på banan så han hänger på oss en bit. Här blir det en del asfalt igen då vi springer från Öxnegården ned till Huskvarna och sen kommer banans längsta stigning då vi ska följa Pustaleden vidare till Utsikten ovanför Huskvarna och sen vidare till IKHP innan vi kommer att börja springa på John Bauerleden.

VVUT2016Strutsabacken

Johan och jag vid Strutsabacken

Solen värmer skönt och vi pratar om allt möjligt när vi passerar genom Huskvarna. Sen helt plötsligt hör jag hur det piper till i en av mina fickor på vätskevästen. Däri har jag min actionkamera som jag använder för att dokumentera dagen. Tyvärr har jag missat att stänga av den när jag filmade senast vid Öxnegården och nu har den filmat i min ficka i över en halvtimme vilket gjort att batteriet har tagit slut. Typiskt! Väldigt synd för sista delen av banan bjuder på den vackraste naturen längs med de spektakulära östra Vätterbranterna och de högsta utsiktsplatserna vilket hade varit väldigt roligt att ha med på film. Men det är inte mycket att göra åt det. Vi börjar ta oss den branta stigningen uppför Pustaleden och trots att det är rejält många höjdmeter på kort tid så känns ändå humöret bra. Jag ska till Kullen. Solen skiner, utsikten är härlig och vi är ute umgås en lördag. Inte mycket man kan klaga på då egentligen trots att det börjar kännas att man har fyra mil i benen och att vi varit ute i ca fem timmar. Vi säger hej då till Rasmus vid Utsikten och springer vidare upp mot IKHP. Det här partiet är väldigt roligt att springa tycker jag. Trots att det är sega uppförsbackar så har man hela tiden den hägrande vackra utsikten åt väster ut över Jönköping och stigarna bjuder på härligt slingrig och teknisk löpning. Utsikten från Strutsabacken går inte av för hackor och jag är nöjd med att jag känner mig bra mycket piggare jämfört med förra året och att energiintaget fungerar bra. Otroligt när man tänker efter hur mycket jag utvecklats och lärt mig under mitt senaste år som ultratraillöpare.

Vid IKHP möter vi resten av gänget som sitter och njuter i solen och fyller på energi. Tomas och Petter dyker upp bara några minuter efter oss och vi är samlad trupp inför den sista och jobbigaste etappen. John Bauerleden till Kaxholmen och sen målgång på Vista Kulle. Systeryster Jenny har kört upp bilen till parkeringen vid IKHP och vi fyller våra depåer och ger oss i väg. Upplägget med fler vätskestopp har fungerat kanon tycker jag! Man kan springa med väldigt lätt packning mellan stoppen och behöver bara ha med det allra nödvändigaste. Riktigt roligt att vi ger oss ut samlad trupp. Vi passar på att ta en gruppbild vid den första utsikten på John Bauerleden men sedan när stigarna ringlar sig sakta uppför Huskvarnaberget blir det snart tydligt att vi har olika mycket spring i benen.

VVUT54KGänget

Återigen hamnar jag lite mellan två grupper. Johan älgar på och vill hänga på första gruppen där den enda kvinnan som är med nu, Eva som dagen till ära fyller år, verkar vara oerhört pigg. Snacka om härligt sätt att spendera en födelsedag på! 🙂 För min egen del känns det som att jag hamnar för långt före större delen av de som är kvar så jag får släppa och tar följe med dagens äldsta deltagare. Christian från Bankeryd som är 57 år och som det visar sig ska springa IronMan i Kalmar i sommar. Vilken kämpe! Oerhört imponerande att springa så här långt och när det dessutom visar sig att han inte brukar springa trail i vanliga fall. Vi tjötar på och jag är trots att benen gör ont och det märks att man börjar bli trött och sliten riktigt nöjd med att jag jämfört med förra året springer större delen av sträckan till Kaxholmen som jag mestadels gick, halvsprang på grund av enorm energibrist förra året. Det är några löpare som får avvika här och ta en genväg in till Kaxholmen och Tomas som håller ihop fältet har hamnat en bit bakom. Två andra löpare kommer ikapp oss och vi väntar in Tomas där vi ska avvika från John Bauerleden och börja springa in mot Kaxholmen. Här känns det inte helt fel att stanna, pusta ut och stretcha lite innan Tomas dyker upp. Det dröjer inte länge och när vi fortsätter vidare så kommer vi upp till banans högsta punkt vid Målkulla. Utsikten här är lite speciell för man får en praktfull vy över både Kaxholmen och Landsjön och Vättern och Vista Kulle som bakgrund.

VVUTKaxholmen

Utsikten mot de två sjöarna från Målkulla

VVUTMotVistaKulleSolen ligger nu på andra sidan Vättern och ger ett skönt sken men det har börjat blåsa en hel del från Vättern med så jag tar på mig en extra vindjacka jag haft i vätskevästen. De andra fortsätter springa under tiden så jag hamnar lite efter. Segt att kuta ikapp på trötta ben men jag är väldigt nöjd med att vi närmar oss slutmålet och att jag ändå klarar av att springa så pass bra. Efter att vi passerat Kaxholmen återstår småstigar och grusväg innan vi står inför dagens sista backe. Vi möter Eva som sprungit med den första gruppen och hon verkar fortfarande oförskämt pigg. Eva skulle nog göra riktigt bra ifrån sig på vilket längre traillopp som helst i Sverige. Urstark! Hon har parkerat bilen på fel sida Vista Kulle så hon tackar för dagen och springer vidare. Det är sammanbitna löpare som nöter på i motvinden mot Vista Kulle. Vi passar på att ta ett kort innan vi tar oss an den sista backen. Johan sitter och väntar på högsta punkten på kullen men för mig hägrar utsikten lite längre bort som jag valt som slutpunkt för VätterVyernas. Nu är det nära! Känslan när vi trötta och med tunga ben springer den sista biten är helskön! Det är en sådan speciell och härlig känsla att ha genomfört en rejäl utmaning tillsammans. Tomas jublar och jag med när vi kommer till utsiktsplatsen. Solen skiner genom lätt disiga moln på andra sidan Vättern där vi startade nästan åtta timmar tidigare och Jönköping breder ut sig i fjärran. Underbart att bara njuta av vidunderlig utsikt och vara så där gött nöjd med dagens prestation.

Det blåser rejält på toppen så vi tar oss med halvt stapplande steg nedför den branta västra sidan av Vista Kulle ned till parkeringen. Där nere kommer två glada killar ivrigt springandes mot mig. Det märks att de längtat efter mig och glädje och kärlek fyller mitt hjärta. Även om att vara trebarnsförälder kan vara kämpigt så kan en dag på stigarna ge en perspektiv även på sådana saker. Adrian och Edvin skulle gärna fortsätta upp till toppen. Vi har vandrat dit upp flera gånger men för min del räcker det helt klart med backar för i dag 🙂 Vid parkeringen blir det lite mer gött häng och tjöt om dagens äventyr. Jag passar på att tacka min syster Jenny som rattat följebilen hela dagen innan hon kör tillbaka mot Bankeryd med de deltagarna som beställt skjuts dit. Sen säger jag hej då till Tomas och tackar för dagen innan han åker hemåt med frugan Ebba som tyvärr inte kunnat vara med under dagen. Förra året var hon den enda kvinnan med på VätterVyernas men i dag var det sex stycken! Gött! Trött och nöjd och glad åker jag hemåt med familjen och trots slitna, stela ben längtar jag redan tills nästa gång vi ger oss ut på det galna äventyret att springa från Bankeryd till Vista Kulle.

VätterVyernas Ultra Trail 2016 - Målgång!

Sammanfattning

Dagen blev en riktig succé! Många gamla och nya deltagare, solsken istället för mulet väder och om jag räknat rätt så tog sig 11 av 28 hela vägen till Vista Kulle. Extra roligt med all positiv feedback från deltagarna och att så många av de som inte sprang hela vägen är taggade att göra det nästa gång. För egen del är jag väldigt nöjd med att jag trots 1.5 veckas förkylning innan sprang hela vägen och att det fungerade bra med energi och vätska. Sen förra VätterVyernas har jag faktiskt inte behövt korta av något ultrapass på grund av problem med energi/vätska så den läxan känns det som jag har lärt mig. Stort tack till min syster för att hon ställt upp och hjälpt till med följebilen och extra stort tack till min fru Marie som låter mig genomföra mina galna idéer 🙂 Älskar dig!

Som tur är har jag flera galna idéer och upptåg så håll utkik här på bloggen om du är sugen på att hänga med!

Anmälan till VätterVyernas Ultra Trail

Anmälan till VätterVyernas Ultra Trail

Då har det blivit dags att göra en lite mer formell anmälan till VätterVyernas Ultra Trail! Läs igenom informationen nedan och svara sedan på formuläret så är du anmäld!

Information

När? Start lördagen 2/4 kl 10.00. Det är bra om du är på plats senast en kvart innan.

Var? Vi samlas vid parkeringen vid Bankeryds kyrka. Se karta nedan.

Vad? Tanken med VätterVyernas är att erbjuda en unik löpupplevelse, vidunderliga vyer, härlig gemenskap samt visa upp lite av alla fantastiska stigar vi har i Jönköping. Vi startar i Bankeryd och springer via Jönköping och Huskvarna och avslutar sedan med en magnifik utsikt på Vista Kulle. Totalt blir det 54 km och 1400 höjdmeter. Den som vill kan välja att springa med till Öxnegården på Bondberget, ca 33 km. Redan efter mindre än en mils löpning kommer vi till en utsiktsplats där man kan se målet vid Vista Kulle på andra sidan Vättern, lite spektakulärt i och med att vi ändå har mer än ett marathon kvar att springa innan vi är framme. Under dagens gång stannar vi till vid olika utsiktsplatser längs med vägen, snackar, fyller på energi och njuter av de vackra vyerna. Hela tiden kan man se tillbaka var vi sprungit och se slutmålet på Vista Kulle från de olika utsiktsplatserna som vi passerar.

Distans och fart
Du kan välj på att springa två distanser. 54 km mellan Bankeryd och Vista Kulle eller så hoppar du av vid ca 33 km vid Öxnegården. Du hittar mer info på kartan nedan. Vi kommer att springa i två fartgrupper. Fram till Öxnegården (ca 33 km) kommer vi att försöka hålla ihop grupperna rätt så bra om det går. Devisen fart efter kamrat kör vi efter och vi håller ett lugnt tempo. Båda fartgrupperna kommer att ha en person som springer sist och håller koll på att alla hänger med. Beräknad målgång i Vista Kulle för första gruppen är ca 16.30-17.30 och andra gruppen ca 17.30-18.30. Vi är framme vid Öxnegården ca kl 14.00-15.00, beroende på vilken grupp man springer i. Från Öxnegården följer vi Södra Vätterleden samt John Bauerleden större delen av vägen så man får även springa i förväg om man skulle visa sig vara onödigt hurtig 😉 Alla deltagare som ska springa hela vägen får en laminerad karta som visar vägen från där vi avviker från John Bauerleden till Vista Kulle.

Kostnad
I år har vi valt att dela upp kostnaden beroende på vilken distans du har tänkt att springa samt om du behöver skjuts från Vista Kulle. Du måste precisera både distans samt om du behöver skjuts i anmälningsformuläret. Du betalar antingen kontant på plats eller med Swish. Nummer att betala till med Swish kommer att mailas ut när du fyllt i anmälningsformuläret.
Springer du till Öxnegården kostar det 60 kr.
Springer du till Vista Kulle utan skjuts tillbaka kostar det 90 kr.
Springer du till Vista Kulle med skjuts tillbaka kostar det 150 kr.

Vätska/Energi
Vi har en följebil som kommer att möta upp vid speciella vätskestationer samt vid Öxnegården och Vista Kulle. Ta med extra vatten och energi och lägg det i en ryggsäck/kasse så kan du smidigt plocka åt dig din ryggsäck/kasse från följebilen vid vätskestationerna. På så sätt slipper vi springa med mycket extra packning utan kan bara ha med det nödvändigaste mellan vätskestoppen. För er som springer hela vägen är det extra viktigt att man har med mycket extra energi att fylla på efter man sprungit färdigt. Kolla in alla vätskestopp på kartan nedan.

Transport
Det finns möjlighet att få skjuts från Vista Kulle tillbaka till parkeringen i Bankeryd men då måste du ha anmält det i anmälningsformuläret! Springer man till Öxnegården går det att åka kommunalt tillbaka till Bankeryd. Det kostar 30 kr och man åker med linje 2 från Öxnegården till Juneporten och sedan med linje 26 från Juneporten till hållplatsen Bankeryd Kyrkskolan som är precis i närheten av parkeringen som vi startade vid. Kolla in alla busstider nedan. För mer info om bussar kolla på www.jlt.se

VVUT2016Buss1

Dusch
Det kommer inte att finns någon möjlighet att duscha, varken vid Öxnegården eller Vista Kulle.

Banan
Vi springer mestadels på skogsstigar men det blir en del asfalt när vi tar oss igenom Jönköping och Huskvarna men vi har försökt minimera asfaltslöpningen så mycket som möjligt. Vissa partier är det ganska tekniska stigar så ett trailskor är att rekommendera och gärna några med rejäla dobbar då det kan vara riktigt lerigt på en del ställen. Banan erbjuder också en hel del härligt branta backar så det är bra om du är van att springa kuperat. Vi passerar många utsiktsplatser under vår färd så vi kommer stanna till och njuta av vyerna på en del ställen. Fram till ca 23 km är banan helt omarkerad, därefter springer vi först på Södra Vätterleden via Öxnegården och vidare mot IKHP där John Bauerleden tar vid efter ca 40 km. Vid ca 49 km viker vi av från John Bauerleden och därifrån springer vi omarkerat till Vista Kulle. Alla som ska springa den långa sträckan får en laminerad karta på den sista biten från John Bauerleden till Vista Kulle.

Övrigt
Du bör ha med dig:

  • Vätskeryggsäck/midjeväska att bära med egen vätska och energi i samt extra kläder vid behov.
  • Gärna pappersnäsdukar/toapapper om du behöver gå på toa utmed vägen.
  • Mobiltelefon.
  • Pengar om du ska betala kontant.
  • Ryggsäck/kasse med extra vätska och energi att ha i följebilen.

Anmälan

Nu börjar det dra ihop sig med knappa tre veckor kvar! Förhoppningsvis har all snö smält då och våren börjat titta fram ute i naturen. Extra viktigt är att inte glömma ett glatt humör, pigga ben och en utvilad kropp så får vi nog en riktig kanondag tillsammans! 🙂 För senaste snacket och pepp inför VätterVyernas, spana in evenemanget på Facebook här!

Kartor till VätterVyernas Ultra Trail

Kartor till VätterVyernas Ultra Trail

Arbetet inför VätterVyernas Ultra Trail lördagen 2/4 fortskrider. Har den senaste tiden lagt fokus på att fixa ny förbättrade kartor samt rutter som du kan ladda ned till din Suuntoklocka om du använder en sådan.

Karta – VätterVyernas Ultra Trail

Ladda ned rutten i Movescount!

VätterVyernas Ultra Trail

Jag har även fixat en karta och rutt för de som vill springa med till Öxnegården.

Karta – VätterVyernas Ultra Trail – Till Öxnegården

Ladda ned rutten i Movescount!

VätterVyernas Ultra Trail – Öxnegården
Jag hoppas att vi blir många som ger oss ut på en härlig långtur tillsammans lördagen 2/4 med start kl 10.00. Mer information kommer att komma fortlöpande här på bloggen samt i Facebookevenemanget.

Salomon 2016 – Ny ryggsäck samt massor med skor!

Salomon 2016 – Ny ryggsäck samt massor med skor!

Nytt år, nya lopp, nya mål och till allt detta givetvis nya skor och ny utrustning! Dags att ta en titt på Salomons utbud inför det nya året. Flera av mina favoritskor får spännande uppdateringar, det kommer också en hel del nya intressanta skor. Men först ska vi kika närmare på en ryggsäck som jag tycker verkar vara kanon.

Salomon S-Lab Peak 20Salomon S-Lab Peak 20

Denna snygga ryggsäck är ett klockrent tillägg till Salomons breda utbud av vätskevästar/ryggsäckar. Jag har under senaste året utvärderat två av Salomon västar, Salomon S-Lab Sense Ultra Set som passar perfekt för tävlingar och Salomon S-Lab Adv Skin3 12Set som är som klippt och skuren för långpass. En recension av dessa både är på g och den nya Peak 20 känns som ryggsäcken som gör trion komplett och tillgodoser alla traillöpares olika behov. Denna lite större ryggsäck erbjuder hela 20 liters packvolym som gör att du kan ha den med på flerdagarsäventyr där du vill packa en hel del i ryggsäcken men ändå få den där fantastiska komforten som Salomons ryggsäckar erbjuder.

Salomon S-Lab Peak 20 baksida

Ryggsäcken har ett stort packutrymme i bak och fyra mindre i fram där du lätt kan ha energi och annat viktigt tillgängligt samt två 500 ml mjuka flaskor för vätska. Det går även att ha en vätskeblåsa i bak så då kan du få med dig upp till tre liter vatten. Du har också två stora fickor nederst på sidorna av det stora facket där du lätt kan nå saker som extra vindjacka, vantar, mössa eller liknande. Tyget på S-Lab Peak 20 är vattentätt upp till 500 mm så du har även skydd mot väta för packningen i det stora facket. Vikten ligger på 484 gram. Givetvis ingår säkerhetsfilt, visselpipa och hållare för stavar som är standard på Salomons ryggsäckar. Jag hoppas kunna testa Peak 20 och se om den lever upp till mina förväntningar. Flerdagarsäventyr here I come 🙂 Perfekt för dig som vill ut och springa vandringsleder och sova i vindskydd, ge dig ute i fjällen eller något liknande. Nu över till uppdateringarna på några av mina favoritskor.

Salomon S-Lab Sense 5 Ultra

Salomon S-Lab Sense 5 Ultra

Senseserien består av skor som är lätta, oerhört komfortabla och med lite tunnare sulor som erbjuder bra känsla i löpningen. Den största nyheten med Sense 5 Ultra är att skorna har utrustats med Salomons nya förbättrade gummi för löpning på våta ytor som blöta stenhällar, Premium Wet Traction Contragrip. Det ska bli väldigt intressant att se hur det nya gummit presterar på blöta stenar. Skorna är 20 gram lättare än föregångaren och hamnar nu på 220 gram i storlek 43. Skons dropp (skillnaden mellan bak- och framsulan) är precis som förut 4 mm.

Salomon S-Lab Sense 5 Ultra SG

Salomon S-Lab Sense 5 Ultra SG

Senseseriens lerplöjarsko SG (Soft Ground) är lite mer allround för svensk trail jämfört med vanliga Sense Ultra som mer är gjord för torra förhållanden. Årets modell är aningen lättare än förra årets och väger in på 260 gram i storlek 43. Nytt för i år är att ovandelen har en ”anti-debris mesh” vilket om jag förstår det rätt innebär att tyget i ovandelen numer är av samma typ som i Salomon S-Lab Speed. Detta är en förbättring tror jag för det tyget är mer hållbart jämfört med det som är i Salomon S-Lab Sense Ultra 4 SG. Förhoppningsvis påverkar det inte skons komfort och mjukhet. Skons dropp är 4 mm.

Salomon Sense Pro 2

Salomon Sense Pro 2

För den som vill ha lite mer dropp (6 mm) men ändå ha den där oerhört sköna, mjuka skon som Senseserien erbjuder och härlig löpkänsla så kan Sense Pro 2 vara ett väldigt bra alternativ. Skorna påminner mycket om vanliga Sense Ultra med lite mindre dobbar som lämpar sig väl för lätt terräng och som fungerar bra som city trail-sko. Vikten ligger på 265 gram och skon är lite billigare jämfört med Sense Ultra-skorna, så definitivt ett prisvärt alternativ!

Salomon S-Lab Sonic

Salomon S-Lab Sonic

Förra året introducerade Salomon det första steget mot en renodlad asfaltsko i form av Salomon S-Lab X-Series och i år har de med hjälp av ultralöparen Max King (2:a plats i Ultravasan 2015 m.m.) vidareutvecklat konceptet och nu introducerar man S-Lab Sonic. Denna lättviktare (220 gram) är fullpackad med massor av högteknologi som jag som traillöpare inte har riktigt koll på då de inte finns i de vanliga trailskorna. Men jag vet att föregångaren X-Series mottogs väldigt väl och även var populär som trailsko på exempelvis lätt terräng och på ultralopp där man vill ha lite mer dämpning. Skorna har ett dropp på 8 mm och konstigt nog har man valt att slopa quicklace-systemet (snabbsnörning) för traditionella skosnören. Lite konstigt då quicklace fungerar kanonbra. Det ska bli spännande att se hur de här skorna tas emot av alla asfaltsnötare där ute 🙂 För den som vill ha ett billigare alternativ kan man spana in syskonskon nedan.

Salomon Sonic Pro

Salomon Sonic Pro

20 gram tyngre än storebror och billigare men med quicklacesnörning för den som gillar det kan det här vara ett alternativ för dig som blandar asfaltslöpning med motionsspår exempelvis. Lite annorlunda komposition i sulans gummiblandning men med samma dropp (8 mm).

Sammanfattning

Salomon har många spännande nyheter på gång och ett stort utbud där det finns skor som passar alla stigar, fötter och underlag man kan tänka sig. Detta är bara ett smakprov på alla nya skor som kommer. För egen del ser jag väldigt mycket fram mot att testa hur det nya Premium Wet Traction Contragrip-gummit presterar på blöt sten. Nya Sense 5 Ultra med det gummit kan bli en riktig hit! Sen verkar den nya ryggsäcken, S-Lab Peak 20 oerhört spännande! Blir det en favorit på de lite längre äventyren? Alla skorna är inte tillgängliga nu utan en del släpps under våren. Men fler av S-Labmodellerna som Sense 5 Ultra och SG samt Sonic finns redan ute!

Nybörjarkurs med Team Nordic Trail!

Nybörjarkurs med Team Nordic Trail!

I vår är det äntligen dags för ännu nybörjarkurs i traillöpning med Team Nordic Trail i Jönköping! Kursen startar 30/3 och pågår åtta veckor och riktar sig till dig som känner att du vill komma ut och springa i skogen men som kanske är lite osäker på om du orkar hänga med på de vanliga passen med Team Nordic Trail.

Reportage i JP

Under kursen får du genomgång av grundläggande löpteknik med fokus på trail, lär dig olika typer av intervallträning, tränar löparstyrka och får öva på nedförs- och uppförslöpning. Du har en personlig mentor under kursen som kommer med feedback på din löpning och din utveckling. Så vad väntar du på? Anmäl dig här!

Genomgång inför backintervaller i Järabacken

Givetvis är du varmt välkommen att komma och provträna ett pass med Team Nordic Trail i Jönköping. Vi tränar kl 18.30-19.30 på onsdagar och samlas vid Öxnegårdens parkering.

Back to Top