Trailnytt

JanuariJakten2017

JanuariJakten2017

Vinterträning innebär för de flesta löpare fokus på en sak: distans!

Men som traillöpare är inte distans allt. Om jag ska utgå från mig själv så gillar jag att tampas med backar i alla dess former och lutning. Backar erbjuder så mycket för löpningen både om det är uppför och nedför. Därför tänkte jag att det kan vara skoj med en liten utmaning i januari som blir den festliga lilla pricken över distans-i:et. Den där lilla extra kryddan som kanske får dig att ta ut dig någon extra kilometer eller stånka dig uppför en saftigt brant backe eller jublande bölja ned likt ett snöskred för en sagolikt teknisk skogsstig. Meningen med JanuariJakten2017 är inte att det ska vara en tävling. Det ska sporra dig själv och andra att nå nya höjder tillsammans. Distans och höjdmeter går oftast hand i hand så det behöver inte vara något negativt för din distansträning heller.

JanuariJakten2017

Vad är det då för utmaning? JanuariJakten2017 fungerar såhär:

1. Du kollar hur många positiva höjdmeter (uppför) du sprang under december månad. 

2. Sen är utmaningen att försöka springa 50% fler höjdmeter under januari. Vill man ta det lite lugnare så satsar man på 25%. Eller så utformar man ett eget mål. Någon kanske ökar med 100%?!? Meningen är att man ska jaga fler höjdmeter helt enkelt.

Så har du exempelvis sprungit 1000 höjdmeter i december så kan du satsa på 1000 * 1.5 = 1500 höjdmeter i januari.

Efter varje träningspass alternativt varje vecka så uppdaterar man resultat på det här sättet: Antalet höjdmeter avklarade hittills/Slutmål. Så om man utgår från exemplet tidigare (1500 höjdmeter) och personen kanske har sprungit 200 höjdmeter efter en vecka så skriver den så här: 200/1500 Vill du så behöver du inte ens skriva antalet höjdmeter utan du kan skriva det i procent. 200/1500 skulle då skrivas 13%/100%. För den som springer på löpband kan man välja att redovisa sina höjdmeter både ute och inne, exempelvis så här: 100 (ute) + 100 (inne) = 200/1500. Satsar man på att få ihop flest höjdmeter är det viktigt att veta att de höjdmeter man springer på löpband kommer man att bara vara värda 0.6 höjdmeter jämfört med de man sprungit ute. Så totalt skulle 100 (ute) + 100 (inne) = 200/1500 vara värt 100 för de man sprungit ute och 0.6 * 100 dvs 60 för de man sprungit inne och slutresultatet skulle då bli 160. Detta är för att det är enklare att samla höjdmeter på löpband för där behöver man inte springa ned för backen för att samla nya höjdmeter som man oftast måste göra när man springer ute.

För att delta i JanuariJakten2017 anmäler du dig antingen till evenemanget på Facebook, https://www.facebook.com/events/143359092822868/ eller på forumet på jogg.se, http://www.jogg.se/Forum/Trad.aspx?subid=47919

Hashtagga gärna dina resultat på #januarijakten2017 om du använder twitter eller instagram. Givetvis är det extra skoj om folk lägger in roliga bilder de tagit under träningen med. Vem hittar brantaste backen? Lerigaste backen, stenigaste stigen? Vackraste utsikten?

Häng på mot nya höjder! 🙂 #januarijakten2017

sb-logo-mail-header

Extra roligt är att JanuariJakten2017 återigen är sponsrad av Sveriges största backlopp, Stockholms Brantaste! Spana in loppet här: https://www.stockholmsbrantaste.se/ Två platser till loppet står på spel. En till den deltagaren som springer allra flest höjdmeter och en plats som lottas ut bland alla som fullföljt utmaningen. Tagga gärna kort/inlägg med #brantaste på instagram och twitter!

Kika gärna på filmen nedan om hur gött det kan vara att samla höjdmeter på vintriga stigar!

Jag hoppas att du är riktigt taggad för att hänga med hela januari och samla massor med höjdmeter!

Nyårstrail med TNT JKPG!

Nyårstrail med TNT JKPG!

Förra nyårsafton var jag ute på en sån där magisk runda som etsar sig fast i minnet. Richard och jag blev guidade av Tomas som kollat ut en slinga på mysiga stigar och förbi en härlig utsiktsplats där vi stannade och njöt av soluppgången. Verkligen ett härligt sätt att starta nyårsafton på och ett gött sätt att avsluta löparåret.

Nyårstrail med TNT JKPG

Vi kör därför en favorit i repris med Team Nordic Trail Jönköping! Tidigt på nyårsaftonsmorgonen samlas vi kl 07.00 vid Circle K på Kortebovägen nedanför Bymarken för samåkning. Anmäl dig gärna på Facebookevenemanget och skriv om du behöver skjuts. Vill du åka direkt till starten så kan du åka hit: https://goo.gl/maps/LLMPamC3j2n

Vi börjar springa 07.30, viktigt att du kommer i tid. Totalt springer vi ungefär 12 km och vi ser till att alla kommer med, fart efter kamrat! Utmed vägen bjuds det på förfriskningar och tilltugg, något du inte vill missa. Detta gör vi för att få ett roligt avslut på trailåret med skönt snack och god gemenskap. Förra året filmade jag lite på vår runda och använde som promotion för JanuariJakten2016. Där får du en liten känsla av hur mysigt det kan vara med pannlampstrail i soluppgången. Så ladda pannlampan, dansa en snödans så vi får lite vitt på stigarna och så ses vi på lördag! 🙂

Åda Wild Boar Winter Race

Åda Wild Boar Winter Race

Värme, nytänkande och gemenskap. Kanske inte de första orden man skulle använda för att sammanfatta ett traillopp mitt i vintern. Sanningen är att jag skulle kunna slänga in tusentals ord i smeten, inte helt omöjligt att det blir det och ändå så kan man bara förnimma smaken av den härliga upplevelsen som Anders och gänget i Art of Running bakat ihop till Åda Wild Boar Winter Race utanför Trosa. Talesättet lyder att en bild säger mer än tusen ord så jag börjar med en som får sammanfatta det hela lite.

ÅdaWinter2

Foto: Christian Boo

Bilden visar Jon och mig när vi är på väg till den andra kontrollen. Kontrollen tänker du nu och noterar helt plötsligt kartorna som vi har i händerna. Varför är vi två som springer tänker du kanske sen. Det nytänkande med loppet var nämligen flera olika saker som att man tävlade i lag och inledde tävlingen med minst knappt 20 kilometers orientering. Därefter skulle man springa en reflexbana på 11 km. Starten för loppet var kl 14.00 vilket gjorde att vi som deltagare skulle först få orientera oss fram i terrängen i dagsljus och sen sakta men säkert gå skymningen och mörkret till mötes innan det var dags för reflexbanan. Något annat som var annorlunda var att det 1,5 h innan start hölls ett race meeting med mycket information inför loppet. Då fick alla även äta en smaskig smoothie inför loppet, ställa frågor och efter var det dags för kontroll av allas utrustningen så att allt fanns med i packningen inför vårt äventyr.

ÅdaWinter4

Race meeting med Anders

Då det var urpremiär av loppet så hade man satt ett ganska lågt tak för antalet anmälningar, 100 deltagare totalt. Detta gör att hela loppet får en speciell stämning, mysigt och familjärt. Min lagkamrat Jon och jag har båda orienterat tidigare, men Jon är helt klart mycket mer rutinerad och det märks direkt när vi kutar iväg efter att ha fått våra kartor. Första kartan bjuder på två loopar som båda innehåller tre kontroller var och ska vara dryga tio kilometer fågelvägen. Vår målsättning är att ta oss runt i maklig tempo och se till att orientera bra. Första kontrollen klarar vi enkelt och Jon kikar snabbt ut en väg rakt ut i spenaten till den andra. Väl där möter vi löpare som valt den längre men enklare stora stigen och får höra från funktionärerna att vi är de första som valt skogsvägen. Roligt då vi hann före många av de lag som låg före oss på första kontrollen. Sen lyckas jag briljera när jag påpekar att vi kan ta samma väg tillbaka för att nå sista kontrollen på första loopen. Får beröm av Jon, men sen inser vi att jag blandat ihop siffrorna och kollat på sista kontrollen på den andra loopen. Men de låg ganska nära varandra så jag hade ändå lett oss in på rätt väg som tur var 🙂

Starten – Foto: Christian Boo

Förutom en liten miss när vi ska gena genom tät skog till ett stort grustag på andra loopen så flyter allt på bra och vi klarar första kartan på 1 h 24 min. Andra kartan är kortare, ca 8 km fågelvägen, och innehåller också den två loopar på tre kontroller vardera. Här gör vi inga större misstag och överlag så är den här kartan mycket lättare och dessutom stöter man på fler löpare för man springer ganska mycket på golfbanan på den här kartan. Detta hörde jag en del andra lag klaga på och jag kan instämma i att det blev lite väl mycket golfbanelöpning totalt sett. Vi kommer in för sista varvningen efter 2 h 32 min. Nu väntar Bolistbanan, 11 km reflexbana som tydligen ska vara något rejält att bita i.

ÅdaWinter3

Jon efter sista kontrollen.

Vi har haft ett ganska lugnt tempo för min del och jag njuter av att ha en bana att följa och älgar på efter reflexerna utmed banan. Jon börjar dock känna sig konstig i magen vilket leder till att vi får stanna flera gånger och ta det lugnt. Jag lägger märke till att det verkligen är tyst. Vindstilla och lugnt och inga andra lag i närheten. Inte så vanligt med en kompakt tystnad när man springer. Oftast hörs lite ljud från skogen eller någon bilväg långt bort. Tyvärr stöter vi inte på några djur. Vi ser spår efter vildsvin men att vi inte ser ett enda par djurögon blixtra till någonstans i skenet från våra lampor är en besvikelse. Bolistbanan är verkligen tuff och bjuder på makalöst teknisk terräng. Man kan ana att vi passerar platser med vidsträckt utsikt för banan går upp och ned för den ena höjden efter den andra och månen glimtar förföriskt fram mellan trädtopparna i form av en spektakulärt vacker skära. Jon har fått nya krafter efter vätskestationen vid fornborgen och nu sköter han tempot vilket gör att vi hittar ett flyt som passar honom. Alltid intressant att prova på nya saker som att springa i ett lag. Kanske skulle Jon tagit taktpinnen direkt och jag hållit igen så hade inte illamåendet kommit alls…?

Åda5

Jon spanar efter nästa reflex

Nu känns det oerhört skönt att vi börjar närma oss mål. Vi hör speakerns röst eka mellan träden och tankarna på varm mat och vila sköljer över en. Vägen ned till målgången kantas av marschaller och vi springer tillsammans, stolta och nöjda med dagens prestation. Schlätta Stiglöpers som vi passande nog valt som lagnamn passerar mållinjen på en åttonde plats efter fyra timmar och en kvarts härjande i skog och mark. Vid målområdet har de ett stort tält där man vid varje varvning fått stämpla kontrollen. Nu fungerar tältet även som efterhängsplats för de som gått i mål. Här får jag tag i pepparkakor och lussebullar som smakar helt förträffligt och de slinker ned fort. Magen skriker efter mer och vi går ut och hämtar varm ärtsoppa med lite senap i och en baguette till. Är väl inte världens största fan av ärtsoppa egentligen men nu sitter det som en smäck.

Åda6

Ärtsoppehäng

Efter loppet duschar vi och bastar. Härligt med en varm bastu och nu hinner man även prata lite med de andra deltagarna. Magen suktar dock efter mer och nu känns det verkligen kanon att vi bokat platser på after run-buffén som ska vara viltinspirerad. Det visar sig vara en hjortgryta med kantareller och jag kan väl säga att det var länge sen jag var så mätt och belåten. Att stanna kvar och umgås och äta tillsammans efter ett lopp ger loppet en härligt familjär och skön stämning. Anders tackar för loppet och det märks hur mycket han brinner för att arrangera sådana här evenemang. Gött! De som vann var tämligen överlägsna och kutade runt på 3 h 12 minuter. Galet snabbt! Vi vet inte hur många kilometer de sprang men av de vi pratade med så var det ingen som sprungit kortare än de 33 kilometer som Jon och jag sprang så vi var riktigt nöjda med vårt (läs Jons) navigerande under loppet. Banan skulle vara 30 kilometer fågelvägen. De som sprungit mest fel hade sprungit 48 kilometer… Då blir det verkligen ett helt annat lopp 🙂 Jag tipsade Anders om att de borde ha ett pris till de som springer kortast också. Så vi som inte är snabbast har en chans att vinna något med 😉

Åda7Alex

TNT-Alex som aldrig orienterat förut fick ihop 44 km som kändes i benen 🙂

Trötta och glada sätter vi oss i bilen och börjar sen färden tillbaka mot Jönköping sent en lördagskväll i december. Åda Wild Boar Winter Race blev ett mysigt, familjärt evenemang med gött efterhäng. Det har sina fördelar med ett målområde som man kommer in och varvar vid flera gånger. Smidigt att fylla på energi och vätska och speakern var på hugget och intervjuade deltagarna så man kände sig nästan lite som en stjärna när man skulle svara på frågor helt plötsligt. Bolistbanan var helt galen. Skulle gärna springa den i dagsljus och se hur snabbt jag kan klara av den. Perfekt värdemätare för ett saftigt träningspass i sjukt teknisk terräng. Det arrangerades även ett kortare lopp med start kl 16.00 på Bolistbanan och det vann Anders Kleist på 58 minuter… Det säger oerhört mycket om banan om han inte tog det väldigt lugnt. Jag gillar skarpt konceptet med lite möte och lite snack innan loppet och sen after run efteråt. Det blir så mycket mer än ett lopp när man får känna gemenskap med de övriga deltagarna, prata med nya och gamla bekantskaper och verkligen njuta av stämningen. Detta konceptet kan de bygga vidare på och jag ser verkligen fram mot nästa år!

Run Forever

Run Forever

Run Forever är en vacker, inspirerande och film om den oerhört imponerande bedriften som Nicky Spinks stod för tidigare i år när hon slog nytt rekord på The Double Bob Graham Round. För mig som nyligen slog distansrekord då jag sprang dryga sju mil trail och var ute i nästan tio timmar inklusive pauser känns det väldigt svårt att ens greppa att hur det kan vara att springa i över 45 timmar och under den tiden avklara dryga 21 mil och dessutom över 16000 positiva höjdmeter. Det är helt enkelt galet långt och länge och högt! Att dessutom göra detta som 49-åring tio år efter att hon diagnosticerats med bröstcancer är verkligen beundransvärt.

Run ForeverFoto: Inov-8

I filmen får vi följa med under hennes rekordförsök och samtidigt får vi se glimtar från hennes bakgrund. Definitivt en film du bör se och som dessutom visar upp den magnifikt vackra naturen i Lake District i England. Där ska jag absolut springa någon gång i framtiden helt enkelt. Att göra en enkel Bob Graham Round vore minsann en rejäl utmaning i framtiden för min del, 10,6 mil och dryga 8000 höjdmeter ska avklaras på kortare tid än 24 timmar. (Note to self: Planera framtida familjesemester i Storbritannien. Hitta på lämpligt skäl till att du ska springa i förhoppningsvis mindre än 24 timmar.) Nicky klarar inte bara av uppgiften med bravur utan hon slår dessutom rekordtiden med drygt en timme. Sen är Nicky ingen nybörjare när det gäller fell/ultralöpning, hon kom bl.a. tolva på UTMB i år och har flera olika rekord sen tidigare. Men att efter ha sprungit i 36 timmar som längst tidigare ge sig på och klara en uppgift som denna är minst sagt galet och imponerande! Så koka en kopp gött kaffe, fram med lite mörk choklad och njut av denna inspirerande film!

Södra Vätterleden 12/11 – Pacers sökes!

Södra Vätterleden 12/11 – Pacers sökes!

Det stora målet i vinter för min del är att springa 50 miles, dvs drygt åtta mil, på Sandsjöbacka Trail i mitten av januari. Då jag inte har tränat mot så långa distanser tidigare är detta något nytt för mig och det ska bli en mycket spännande och intressant resa som jag hoppas att du vill hänga med på! Bor du dessutom i Jönköpingstrakten kan du dessutom hänga med i min uppladdning rent fysiskt för det skulle vara kanonroligt om du vill haka på att vara pacer när jag ska ge mig ut på mitt hittills längsta långpass lördagen 12:e november. Planen för dagen då är att springa hela Södra Vätterleden från Mullsjö via Bottnaryd och Tabergstoppen till IKHP i Huskvarna vilket borde bli drygt åtta mil om ledinformationen stämmer.

Södra Vätterleden Ledmarkering

Jag har länge velat fram och tillbaka hur jag ska lägga upp min träning inför Sandsjöbacka och var länge inne på att springa åtta mil som träning på loppet Sätila Trail lördagen 12/11. Men att göra det blir ett för stort projekt för jag måste i princip vara borta nästan hela helgen från familjen. Då jag varit sjuk med alla löpares (och lärares) absolut värsta mardrömsförkylning halsont (usch och fy!) senaste veckan så har det blivit så att jag smitt planer för att få till min åttamilsprovlöpning på annat sätt och då fick jag helt plötsligt idén att springa Södra Vätterleden. Klockrent då jag bara behöver vara borta under en dag hemifrån samt att det går att bryta och ta sig hem relativt lätt om det skulle behövas. Häromveckan sprang jag min längsta sololöpning någonsin då jag tog mig an John Bauerleden från IKHP till Gränna vilket blev knappa 52 km och ca 1200 höjdmeter på strax under sex timmar. Ca tre mil till känns låååååååångt. Men det ska nog gå med rätt energi- och vätskeintag samt med gött sällskap. Och det är där du kommer in som pacer! 🙂

Pacer?!? Vad är det kanske du undrar nu? Jo, en person som hjälper en att hålla farten och humöret uppe. Ska jag springa dryga åtta mil trail kommer det ta ett bra tag. Planen för dagen är att starta vid Hotell Mullsjö kl 08.00 lördagen 12/11 och följa Södra Vätterledens första etapp som går till Bottnaryd. Kika närmare på kartan här nedan till vänster så ser du starten vid ruta C. Länk till karta med hotellet hittar du här! Tanken är att om du vill hänga på så väljer du ut vilken etapp av Södra Vätterleden du vill springa och meddelar mig detta. Vore kanonroligt att få sällskap längs med vägen! Det enda kravet vad det gäller fart är att du bör klara att hålla tempot 6.30-7.00 min/km. Kanske låter oerhört långsamt men när det handlar om stiglöpning som dessutom kan vara relativt kuperad och tanken är att du ska hålla tempot mil efter mil så är det ett tempo som för mig blir ganska lagom tror jag. Är du sugen på att haka på så spana in min genomgång av etapperna nedan samt en liten förklaring av hur du kan meddela om du vill hänga med.

Södra Vätterleden Etapp 1 Del 1 och 2 – Mullsjö till Bottnaryd 29 km

Den här delen av leden har jag inte sprungit förut och det ska bli väldigt roligt att följa leden från Mullsjö via vackra sjön Stråken ned till Bottnaryd. Tidsplanen är att försöka snitta en mil i timmen ungefär till att börja med då jag tror att den här sträckan är den som bjuder på den enklaste löpningen.

Tidsplan: Start 08.00 Hotell Mullsjö – Slut ca 11.00 Parkeringen intill Pingstkyrkan i Bottnaryd 

Södra Vätterleden Etapp 2 Del 1 + 2 – Bottnaryd till Tabergstoppen 28 (?) km

Efter lite påfyllning av vätska och kanske lite energiinköp i Bottnaryd bär det av mot nästa delmål, Tabergstoppen. Jag måste säga att den här sträckan förbryllar mig lite. Enligt ledinformationen ska det vara ca 23 km men när jag tillsammans med ett gäng traillöpare förra sommaren sprang sträckan fick vi ihop nästan 28 km. Vi sprang visserligen till Tabergstoppen vilket är en avstickare men på kartan borde det vara ungefär lika långt till slutmålet på etapp 2 del 2 (punkt 17). Så här utgår jag ifrån att sträckan blir längre än beräknat. Nu kommer antalet timmar löpandes göra skillnad och tempot blir något lägre. Sträckan är inte så kuperad förutom klättringen uppför Tabergstoppen.

Tidsplan: Start ca 11.00 Parkeringen intill Pingstkyrkan i Bottnaryd – Slut ca 15.00 Tabergstoppen

Södra Vätterleden Etapp 2 Del 3 + 4 – Tabergstoppen till IKHP 29 (?) km

Sista sträckan är mest välbekant för min del men jag har aldrig sprungit den i ett sjok förut. Satt och klurade på hur långt det kan bli genom att jämföra moves på Movescount och jag får väl helt enkelt inse att jag kanske tagit mig vatten över huvudet för mina gissningar lutar åt att det här blir ca 29 saftiga kilometer. Med ca sex mil i benen återstår den klart jobbigaste biten rent löpmässigt sett. Backe upp och backe ned så ska vi ta oss på längs södra delarna av centrala Jönköping vidare upp på Huskvarnaberget för avslutningen på IKHP. Hujeda mig! Hur ska detta gå? Det är nu som möjligheterna att jobba med den mentala biten i min ultratraillöpning komma vara stora. Närheten hem, trötta ben som sprungit långt och länge. Biter jag ihop eller packar jag ihop? Spännande! Det kommer i vilket fall bli ett solklart distansrekord för min del då jag sprungit dryga sex mil trail som längst tidigare då jag sprang Habo Ultra Trail förra året. Det jag får motivera mig extra mycket med här förutom distansrekordet är att jag dessutom troligtvis får FKT (Fastest Known Time) på Södra Vätterleden via Tabergstoppen så vitt som jag vet. Skulle någon sitta inne på information om tidigare tider som någon sprungit hela leden så vore det väldigt uppskattat att få veta mer om det!

Tidsplan: Start ca 15.00 Tabergstoppen – Slut ca 19.30 IKHP

Hur gör du om du vill haka på?

Jo, fyll bara i formuläret nedan så tar jag vidare kontakt med dig 🙂 Kanonsköj om du hakar på! Utgå givetvis från att alla tider är preliminära förutom starttiden kl 08.00. Tyvärr går det inga bra bussar från Jönköping för att synka om man vill haka på från Bottnaryd och springa tillbaka till stan. Vill du åka kommunalt så fungerar det enklare till Taberg. Buss 27 är framme vid hållplatsen Tabergsskolan kl 15.01 lördagen 12/11 så vill du haka på inåt stan så kan du ta bussen ut så möter vi upp. Den går 14.32 från Juneporten. Viktigt att tänka på om du springer med från Taberg är att du kommer behöva en pannlampa för det kommer att bli mörkt. Det går även att åka buss till Mullsjö om man vill, men det är rätt krångligt med två byten så resan tar ganska lång tid.

Har du frågor eller funderingar? Kommentera gärna nedan! Vore som sagt väldigt roligt att bli ett gäng som kutar 🙂

Ploggardagen 12/10

Ploggardagen 12/10

Begreppet plogga är ganska färskt och själv har jag sett det på sociala medier via Erik Ahlström på Salomon som brinner för att göra Sverige till en renare och finare plats. Plogga innebär att man samtidigt som man joggar plockar upp allt skräp man hittar längs med vägen. Därav namnet plogga, plocka och jogga helt enkelt.

Håll Sverige Rent

Onsdagen 12/10 är det dags för den allmänna Ploggardagen och tanken är att vi alla som bryr oss om naturen och vill ha det rent tar ett gemensamt krafttag och ger oss ut och plockar skräp under våra löprundor. Helt krasst sätt skulle detta inte behövas, men tyvärr är det inte så verkligheten ser ut. För oss som bor i Jönköping räcker det med att ge sig ut på Vätterstranden en tidig sommarmorgon, trots att kommunen ordnat med nya kanonbra soptunnor med bara 400 meters avstånd emellan, så kan du hitta pizzakartonger, engångsgrillar och allt möjligt skräp som folk bara lämnat liggandes här och där. Själv har jag med mig sen barnsben att inte slänga saker i naturen. Har en far som ofta föregick med gott exempel och plockade upp efter andra och han kunde blänga ilsket om han väl såg någon slänga något. Tyvärr är jag inte lika duktig på att plocka upp efter andra men detta kan man ändra på. Tanken är att vi hjälps att sprida budskapet om att plogga och ger oss ut på en runda och plockar upp skräp imorgon! För min egen del ska jag se hur mycket skräp jag hittar på vägen upp till onsdagens träningspass på Bondberget med Team Nordic Trail JKPG. Givetvis är tanken att detta inte ska bli en tillfällig grej utan något jag gör regelbundet. Häng med du också!

Så vad kan du göra?

Ge dig ut med en kasse i handen och plogga loss! Haka gärna på ploggningen på sociala medier och hashtagga med #hållsverigerent #plogga #ettskräpomdagen #enkanintegöraalltmenallakangöranågot och andra relevanta taggar. Bor du i Stockholm kan du dessutom hänga på Erik och gänget och plogga. Samling 08.00 vid Park Inn by Radisson Stockholm Hammarby Sjöstad. Själv har jag planer på olika evenemang sammankopplade med ploggning här i Jönköping. Ett skräpsamlingslopp på Vätterstranden är en idé jag burit på länge. Kanske blir det verklighet till sommaren!

Lite fakta från Håll Sverige Rent om nedskräpning.

Värsta skräpet: Fimpen! Ca 1 miljard fimpar slängs i Sverige varje år. Usch och fy! 80 procent av allt skräp i stadsmiljöer är tobaksrelaterade produkter som fimpar, cellofanpapper, snusdosor och cigarrettpaket. Så inte nog med att folk rök och snusar och förgiftar både sig själva och i värsta fall omgivningen, de kan dessutom inte slänga sitt skräp efter sig. Illa!

Till havs! Ut med kusterna och i havet är plast den värsta boven. Naturen klarar inte av att bryta ned plasten helt utan den blir till små partiklar som kan tränga in i de marina djurens celler. Begreppet plastanka får en helt ny mening… Illa! 

Olagligt?!? Jupp. Det är olagligt att skräpa ned på allmänna platser. Det finns en nedskräpningsbot på 800 kr som polis kan ge på plats för förseelsen. Enligt Riksåklagarens föreskrifter är handlar det om då någon skräpat ned med små mängder skräp, till exempel snabbmatsförpackningar, glas- och plastflaskor, olika typer av dryckesförpackningar, engångsgrillar och andra engångsartiklar. Här tänker jag direkt på Vätterstranden i Jönköping igen. Tänk en patrullerande polis en sommarkväll. Polisen skulle inte bli populär men den skulle definitivt göra samhället en stor tjänst.

Håll Sverige Rent Otrygga platser

Otrygghet. Skräp och en upplevelse av otrygghet går hand i hand och sen ska vi inte tala om vad det kostar samhället att försöka hålla rent.  Själv vill jag att mina barn ska växa upp i en trygg miljö där det är självklart att bara lämna fotspår ute i naturen.

Håll Sverige Rent - Bara fotspår!

Team Nordic Trail arrangerar EcoTrail Stockholm 2017!

Team Nordic Trail arrangerar EcoTrail Stockholm 2017!

Roliga nyheten att Team Nordic Trail arrangerar EcoTrail i Stockholm 2017 släpptes idag! EcoTrail är ett tävlingskoncept som går ut på att få fler att springa trail och grundades i Paris 2008. Alla tävlingar går i stora städer men meningen är att ta sig ut från staden och upptäcka naturen runtomkring och sen tillbaka. Konceptet har blivit mycket framgångsrikt runtom i världen och den 17:e juni nästa år är det alltså Stockholms tur!

EcoTrail Stockholm

Man kan välja på att springa antingen 16 (eller 20?), 45 eller hela 80 km. Själv kommer jag nog att sikta på 80 km men mer om det i nästa inlägg. Anmälan öppnar 31 oktober så fram tills dess hinner du fundera på vilken av distanserna du ska springa. Bered dig på en riktig internationell trailfest då EcoTrail-loppen kan locka upp till 20 000 tävlande. För senaste information om evenemanget kolla in på Facebooksidan: https://www.facebook.com/EcotrailStockholm eller besök den officiella hemsidan här! Oerhört skoj att Team Nordic Trail och en massa andra trailälskare från när och fjärran invaderar Stockholms stigar nästa sommar! Hurra! 🙂

Omfamna mörkret med Team Nordic Trail 19/10

Omfamna mörkret med Team Nordic Trail 19/10

Onsdagen 19:e oktober får vi i Team Nordic Trail Jönköping finbesök från huvudkontoret i Stockholm då Robin och Alex kommer hit. De åker runt på en turné som är öppen för alla, medlemmar i TNT likväl icke-medlemmar. Tanken med passet är att du ska få prova på hur det är att springa med pannlampa. Och det är verkligen en speciell upplevelse att springa i grupp i mörkret guidade av pannlampornas sken, det kan jag varmt rekommendera. Oerhört stämningsfullt och oftast riktigt mysigt, speciellt när det är snö! Så ta chansen att prova på detta och på köpet får du testa på hur det är att träna med Team Nordic Trail!

Team Nordic Trail JKPG - Så härlig bild!

Bild från ett av våra härliga vinterpass på Bondberget

Vi startar passet kl 18.30 vid Öxnegårdens parkering och tränar i en timme. Det finns lånelampor från Petzl att använda och du kan även passa på att köpa den fantastiska pannlampan Petzl Nao till specialpris. För den senaste infon om passet kan du kolla in evenemanget på Facebook här!

Långpass i Hökensås lördag 8/10

Är du sugen på att springa med oss i Team Nordic Trail innan den 19/10 är du givetvis varmt välkommen att provträna på våra vanliga pass på onsdagar. Nytt för höstterminen är att vi kommer att anordna gemensamma långpass en gång i månaden och då är du varmt välkommen att följa med även om du inte är medlem i Team Nordic Trail. Första passet går av stapeln lördagen 8/10. Då samlas vi kl 08.30 vid Västra Torget för samåkning till starten.

TNTHökensås

Tomas har kollat ut en fin runda på 12 km som vi ska ta oss an tillsammans, fart efter kamrat. Förhoppningsvis blir vi ett gött gäng som upplever de fina skogarna vid Hökensås tillsammans! Vi rekommenderar att du har med dig vätska, vindjacka samt någon energibar eller liknande. För senaste informationen kolla in evenemanget på Facebook här! Så passa på att hänga med och springa med oss i Team Nordic Trail! 🙂

Salomon Höst 2016 – S-Lab Speedcross och alpinskor!

Salomon Höst 2016 – S-Lab Speedcross och alpinskor!

Hösten smyger sakta allt närmare. Färgerna pyntar träden sakteliga och pannlamporna laddas för fullt i stugorna. Kylan kryper inpå och du får pälsa på dig allt mer inför löprundorna. Dags att kolla närmare på skonyheter från Salomon!

Salomon S-Lab Speedcross

Salomon S-Lab Speedcross

En av höstens oväntade nyheter är att det kommer en S-Labversion av trotjänaren och mångas favorit när det vankas grisig terräng, Speedcross. Vad skiljer då den här från vanliga Speedcross? Den är 30 gram lättare och väger 280 gram och har 8 mm dropp jämfört med 11 mm på Speedcrossen. En av de stora skillnaderna är också att S-Lab Speedcross har ”Endofit”, en ”innersko” som är som en strumpa som mjukt omsluter fötterna. S-Labversionen har också utrustats med det nya Premium Wet Traction Contragrip-gummit i sulan.

Salomon Speedcross 4

Salomon Speedcross 4

Speedcross är en klassisk Salomonsko som är billigare jämfört med S-Labversionen. Som jag nämnt är den lite tyngre och med rejält med dropp, 11 mm, och saknar lite annat lulllull men denna populära sko tilltalar många som vågar sig ut på stigarna för första gången. Den fjärde uppdateringen av Speedcross kommer bland annat i en väldigt snygg och stilren svart version. Salomon har även ändrat lite på dobbarnas utformning vilket ska förbättra hållbarheten.

Salomon Speedtrak

 

Salomon Speedtrak

Speedtrak är en nykomling i sortimentet men är en ny uppfräschad version av populära Fellraiser, precis som när Fellcrossmodellen bytte namn till Speed nyligen. Jämfört med Fellraiser (290 gram) så är Speedtrak betydligt lättare och väger 240 gram. Droppet är samma på 6 mm så denna uppdatering kan bli ett positivt tillskott till skosamlingen för alla Fellraiserälskare där ut. Miranda (grundare Team Nordic Trail) är ju som många känner till en stor förespråkare för Fellraiser.

Salomon S-Lab XA Alpine

 

Salomon S-Lab XA Alpine

Sista skon vi ska kolla på ser ganska speciell ut. Och det verkar vara en speciell sko kan man lugnt säga. Om man råkar ha ett berg av alpstorlek i närheten kan detta vara ett bra alternativ. Innanför den ”gaiter”-lika utsidan döljer sig en en Sensesko och XA Alpine är alltså tänkt som en sko för dig som vill ut och kombinera bergslöpning med bergsbestigning. Skon passar med vissa stegjärn, har en relativt låg vikt på 345 gram (inklusive gaiteröverdelen) och 6 mm dropp. Nederdelen av tyget är gjord av ett vattenresistent material och sulan är också i nya Premium Wet Traction Contragrip-gummit. Jag hade möjlighet att testa skon när vi var uppe på TNT-dagarna i Edsåsdalen nyligen. Tyvärr fanns det bara en sko i min storlek men det blev ett utmärkt tillfälle att jämföra grepp och komfort med Salomon S-Lab Speed som jag hade på andra foten.

Salomon S-Lab XA Alpine

XA Alpine är alltså gjord för alpina förhållanden och inte direkt leriga, blöta svenska fjäll vilket en del deltagare som testade skorna fick erfara under första provturen. Skon är vattentät upp till där meshen börjar, sen släpper den in vatten. Första löprundan sprang vi i djup myr och då blev skorna vattenfyllda men de dräneras inte då. Men i högalpin miljö är detta givetvis inte ett problem för då är det snö som gäller i stället för myr och då ska man klara sig undan vätan. På min provrunda var det blött och lerigt men jag såg till att inte trampa ned för djupt och då höll sig fötterna torra ända till det började regna rejält för då sipprade lite vatten ned via meshen. Dobbarna är inte lika höga som på Speed men jag upplevde ingen nämnvärd skillnad i grepp när vi sprang nedför Renfjället på leriga, blöta stigar och spänger.

Salomon S-Lab XA Alpine 2

Senseskon som gömmer sig inuti XA Alpine ser ut som nya S-Lab Sonic och påminner om den i komfort också. Överlag var skon skön att springa med. Det höga skaftet märkte jag inte av utan det kändes som vanligt. Dock lämpar sig skon som sagt mest för högalpina klimat och här i Sverige passar den nog faktiskt allra bäst under vintern så länge du inte springer på blankis. Lite extra värmeeffekt då du har den skyddande gaitern runtom foten och du slipper problem med att få in snö samt att så länge du inte springer i några djupa vattenpölar så kommer du att hålla dig torr med. Helt klart ett mycket intressant alternativ för vinterlöpningen!

Salomon XA Alpine 3

Ren och fin efter skotvätt 🙂
Salomon S-Lab XA Alpine 4

Under hösten kommer jag börja kolla närmare på de nyheter som Salomon har på gång inför nästa år. Fanns en del spännande nyheter att känna och klämma på uppe på TNT-dagarna och jag hoppas på att få prova lite av nyheterna inför våren inom en snar framtid 🙂 Håll utkik här på bloggen!

Axa Fjällmaraton 2016

Axa Fjällmaraton 2016

För två år sedan sprang jag mitt första Axa Fjällmaraton. Det var mitt andra maraton någonsin och jag lärde mig en hel del om vad det handlar om att vara en ultratraillöpare då. I lördags var jag där igen. Denna gången med start i Vålådalen och målgång i Trillevallen. Nu var det dags att se vad som hänt på två år. Har jag utvecklats? Häng med och se!

Axa HG

Den nya banan skiljer en del från den förra. Samma distans men 300 extra höjdmeter. Inget man bara hostar bort sådär bara. Men på något sätt känns det skönt att inleda med Ottfjället och banans högsta punkt. Förra gången fick jag nästan kapitulera mot alla backarna uppför Ottfjället från Nordbottnen och har väl egentligen aldrig varit så nära att bryta ett lopp som jag var några hundra meter innan jag nådde vätskekontrollen på Ottfjället. Veckan innan årets lopp har jag semestrat i Åre och varit på ett helt fantastiskt familjeläger med Team Nordic Trail i Edsåsdalen (mer om det i nästa inlägg). Tycker det är lite svårare att ladda upp rejält inför ett lopp när man är på resande fot och såhär i efterhand är jag väl egentligen mer nöjd med min uppladdning inför Billingen Trail Marathon en månad tidigare. Då kändes det som att jag lyckades bättre med min kolhydratuppladdning samt att jag genomförde en rödbetskur inför loppet. Inför Axa blev det en aningen sämre kolhydratuppladdning och rödbetor gick jag bet på. Dock kändes kroppen bra och jag hade sovit relativt bra (för att vara småbarnsförälder) de senaste dagarna. Jag hade valt busstransfer från Undersåker till Vålådalen. Skönt med lite uppladdning på bussen och utanför sken solen och det såg ut att bli en riktigt fin dag. Min fru Marie sprang Salomon 27K lördagen innan och hade spöregn nästan hela tiden och under veckan har vädret varit väldigt fram och tillbaka så en dag med bara sol var upplyftande i sig. Det är trots allt skillnad på utsikten från en fjälltopp i solsken och i hällregn.

Joel och jag innan starten

Joel och jag innan starten

Väl framme i Vålådalen kryllade det av löpare och när jag skulle värma upp så mötte jag Joel, ledare i TNT GBG, som var med som ledare på familjelägret. En hejare på löpning men som aldrig sprungit längre än halvmara förut. Gött att tjöta lite och spännande att se hur det går för honom. Vid starten hann jag byta några ord med Miranda och sen var det helt plötsligt dags att ge sig av. Förra gången valde jag att ta det lugnt. Respekten inför distansen och fjällen var stor. Med den nya bansträckningen är chansen för köer likt den det var uppför Välliste för två år sedan mindre men jag ville ändå kuta på lite. Min målsättning för dagen var att klara medaljtid, 5 timmar och 30 minuter. Förra gången sprang jag på 6.06. Men jag har varit skadefri och tränat på bra så kanske skulle jag kunna klara mig under fem timmar? Hade kollat lite på tider från förra året och visste att jag borde nå första checkpointen på Ottfjället (7.7 km) på mindre än en timme. Då skulle man klämma in ungefär 600 höjdmeter på den första sträckan.

EAxa2016 Startenfter starten är det ungefär tre kilometer grusväg och här hinner fältet sprida ut sig. Jag jobbar på uppför fjället och undrar inombords om jag startat för hårt. Mitt pulsband har strulat ett tag så jag kör på känn men det är svårt att ta miste på hög puls. Det känns ändå bra och när det planar ut uppe på fjället är det underbart att kuta på i den karga, annorlunda miljön och njuta av att vara på en fjälltopp. Utsikten är vidunderlig och en helikopter flyger ovanför. Lite surrealistiskt. Passerar checkpointen på 53 minuter och känner mig stark.

Axa2016 UppförOttfjället

Nu ska vi ned för fjället. Det är faktiskt den här biten jag oroat mig mest för inför loppet. Det har trots allt regnat en hel del under veckan och jag minns hur brant det var uppför Ottfjället för två år sen. Nu ska jag springa nedför det och det kan vara lerigt och slirigt. Inledningsvis är det stenigt värre och mina 46:or känns alldeles för stora för att få plats mellan alla stenar. Fullt fokus på var fötterna ska placeras och på att försöka hitta en bra linje nedför fjället. En del kutar på som galningar. Härligt är det och utsikten över Ottsjön när vi närmar oss trädgränsen är pampig. Nedanför trädgränsen avtar stenarna men det blir desto brantare. Det som kallades väggen på den gamla bansträckningen (200 höjdmeter på en kilometer ungefär) ska nu avverkas utför. Inte helt enkelt och jag känner att jag kanske borde våga mer men vill inte riskera något.

Axa2016 OttsjöVy

Nedför Ottfjället – Mäktiga vyer

Passerar Nordbottnen (15.5 km) och behöver inte fylla på något. Har två halvlitersflaskor med Tailwind i mitt Salomon S-Lab Adv Skin 12Set och nästa vätskestopp är vid Hållfjället efter ca 20 km så det är inte så långt dit. Dock är det segt motlut dit och här är det ingen som springer. Minns att det partiet var ganska lurigt att springa nedför förra gången jag sprang och försöker tänka positivt att det är enklare uppför. Gnetar på och försöker springa när läge ges och här drar jag faktiskt ifrån en del löpare vilket känns bra. Utsikten när jag börjar ta mig över trädgränsen är magnifik och jag får påminna mig om att passa på att ta in hela upplevelsen. Vid vätskestationen fyller jag på sportdryck i ena flaskan. Det är Umara och det vet jag att det fungerar bra för mig. Ser att det finns focacciabröd och när det bjuds på sådant gött hembakat måste man ju passa på. Perfekt med lite sälta också. Blir lite konfunderad när banan fortsätter uppåt med en del krävande stigningar. Hade för mig att det var utför efter vätskestationen. Passerar över en kam på berget och tappar nästan andan av utsikten som möter mig. Sådär påtagligt påträngande vackert som bara naturen kan vara när den är i sitt esse.

Axa2016 Hållfjället

Löpargläjde på Hållfjället

Nu väntar teknisk utförslöpning ned till Ottsjö. Blir väl kanske lite väl glad efter den magiska utsikten och gasar på lite mycket i utförslöpningen och får svaga krampkänningar i höger baksida lår. Inte bra. Sänker tempot och hittar en rytm som fungerar bra och sen trummar det på bra fram till Ottsjö. Underbart peppande med allt folk som hejar längs med banan in till vätskestationen här. Tre små tjejer står med en egen vätskestation och då jag bara druckit sportdryck hittills passar det perfekt med ett glas vatten och de blir så glada när jag stannar vid just deras station. Suger åt mig all positiv energi från de som hejar uppför den branta backen till vätskestationen. Kollar på klockan och inser att jag avverkat de första 28 km på dryga tre timmar. Klart över förväntan! Blir intervjuad av Erik på Salomon vid vätskestationen och är glad och säger att jag troligtvis kommer att kapa en timma och tio minuter på min senaste tid. Fyller på den andra softflasken med Umara och beger mig sen vidare mot nästa station, Ytterstvallen.

Axa HållfjälletVy

#fjaellrunning

Den här sträckan sprang jag åt andra hållet för två år sedan och jag minns att det var väldigt lerigt, som att springa i en liten bäck. Då var det uppför men nu skulle det i alla fall vara utför. Ottsjön var första längre stoppet för min del och det i kombination med den krävande banan gör att verkligheten kommer ikapp mig efter lyckoruset av att känna sig så nöjd med att ha hunnit till Ottsjö. Krampkänningar och ben som inte riktigt vill samarbeta. Som tur är kommer några andra löpare och springer förbi och jag tvingar mig själv att kämpa vidare och haka på. När jag sprang för två år sedan sa man att loppet började vid 28 km efter Nordbottnen när man skulle uppför Ottfjället och jag skulle vilja säga att med den nya bansträckningen så börjar loppet efter Ottsjön och 28 km. Löpningen till Ytterstvallen är lerig, teknisk och krävande. Kommer ikapp en annan TNT:are som visar sig vara från Trosa. Vi går i backarna upp mot Ytterstvallen och jag börjar se fram oerhört mycket mot colan som jag vet ska serveras där. Dricker cola och vatten vid vätskestationen och vi kämpar sedan vidare. En mil återstår och vi har ungefär en timma och tjugo minuter kvar att avverka den på innan vi är uppe i fem timmar. Det ska vi klara!

Axa2016 Ytterstvallen

Strax innan Ytterstvallen

Såhär när jag kollar tillbaka på loppet inser jag att här gjorde jag ett av mina största misstag. Jag borde ha fyllt på mer sportdryck vid Ytterstvallen samt troligtvis även försökt att äta lite. För stigningen upp till Välliste är krävande, kolossalt krävande. Kollar man på banprofilen så känns den inte så brant men det gör så mycket med kroppen när man har nästan fyra timmars hård traillöpning i benen. Benen börjar strejka. Jag lyckas med bedriften att få kramp när jag går. Och går gör jag mycket nu. Som tur är gör de flesta andra det också. Det känns som att jag aldrig kommer upp på det där fjället. Slutligen planar det ut lite strax innan Skalknippen och vi kommer in på stigarna där Salomon 27K sammanstrålar med Fjällmarabanan. Över trädgränsen och vinden viner. Som tur är blåser den med mig uppför fjället och jag hittar något som kan liknas vid ett löpsteg igen. Nedför Skalknippen är det galet brant. Tänker att ramlar jag nu så krampar benen ihop och jag bara kommer tumla ned för backen. Tar det väldigt lugnt och överlever. Skönt. Arbetar mig vidare upp mot toppstugan på Välliste. Försöker tänka bort smärtan i benen och fokusera på löptekniken (eller gångtekniken kanske man ska kalla det 😉 ) uppför. Äntligen når jag toppen. Det har tagit väldigt mycket längre än jag tänkt mig. Nu är det bara fyra kilometer utför kvar. Härligt! Dricker lite vatten vid toppstugan men är så ivrig iväg att jag inte fyller på något i mina nästan tomma softflasks.

Axa - UtförVälliste

Utförslöpning vid Välliste

Börjar lunka utför men det blir min smärtsammaste utförslöpning någonsin. Hinner några hundra meter sen krampar ena vaden. Sen några hundra till så krampar andra. Krampkänningarna är överallt i benen. Får stanna flera gånger. Borde nog ha druckit mycket mer energidryck. Dricker och inser att all vätska snart är slut. Klantigt. De här stigarna gick jag i motsatt riktning i höstas med trailkidsen när vi skulle bestiga Välliste och överraska alla föräldrar. Att stigen ned till Trillevallen är målgångsstig för alla loppen är kanske inte så optimalt för till min förfäran är det inte de fina stigarna jag minns som möter mig när jag kommer nedanför trädgränsen utan ett veritabelt lerhav. Börjar inse att mina förhoppningar om att klara mig under fem timmar blir allt svårare och svårare att uppnå. Det var ju ”bara” fyra kilometers utförslöpning kvar. Att springa tre av dem har tagit mig en halvtimma. Galet men såhär i efterhand är jag oerhört nöjd med att det inte tog längre tid. Jag har nog aldrig haft så ont i benen av all kramp uppför och nedför Välliste men ändå kämpade jag på hela tiden. Jag skulle framåt.

Axa2016 KrampUtför

Känner mig ungefär som jag ser ut 🙂

Axa2016 - Lerigt värre

Lerigt. Jupp.

Kommer till den sista kilometermarkeringen och här har banan planat ut. Nu ska jag bara i mål. Tiden är oväsentlig. Jag kommer att få min medalj. Den som jag tänkt på vid varje banmarkering som ser likadan ut under loppet. Min familj står och hejar när jag närmar mig målområdet. Så underbart att se dem och jag är galet nöjd. Vid målrakan sträcks det ut händer till high five och jag ser två glada ansikten, Björn och Eleonor, och jag får ännu mer energi. Springer det sista och tar mig in på tiden 5.04.37 och jag får medaljen i handen. Över en timma (!!) snabbare än för två år sedan. Pustar ut. Är helt galet trött. Och nöjd. Vilket kvitto på att jag utvecklats och tränat på rätt sätt. Hör avlägset kommentatorn säga något om att den hundrade löparen kommer i mål. Vilken rolig överraskning! Jag klarade av att komma bland de hundra bästa på ett lopp med över 1100 deltagare. Grymt! Joel kommer fram och gratulerar och efter att jag fyllt på lite energi sätter vi oss ner och vilar och pratar om loppet. Det visar sig att han gick ut alldeles för hårt och fick det riktigt kämpigt mot slutet. Att ge sig på Axa som första maratonlopp är givetvis en svår uppgift att tackla men det känns som Joel fått med sig nyttiga erfarenheter inför framtidens äventyr.

Axa2016 Målområdet

Sammanfattningsvis var Axa Fjällmaraton ett kanonbra arrangemang; härlig publik, fantastisk stämning och vi fick ett fint löparväder som verkligen förgyllde upplevelsen på fjällen. Sett till min egen insats så fick jag ett kvitto på att jag utvecklats rejält som ultratraillöpare de två senaste åren. Trots 300 extra höjdmeter så sprang jag över en timma snabbare jämfört med 2014. Kanon! Det jag tar med mig till nästa gång är i första hand två saker. Jag behöver träna ännu mer löpstyrka utöver min vanliga löpträning. Sen förra Axa har jag förbättrat min coreträning rejält men nu ska det minsann vävas in utfallssteg och grodhopp och annat småtrevligt varje vecka för att få upp styrkan i benen ännu mer. Sen missbedömde jag helt klart hur tufft det skulle vara att ta sig över Välliste. Jag borde ha fyllt på mer energi i mina softflasks samt sett till att få i mig mer energi på vägen upp och ned. Istället var jag lite övermodig och ville inte ha med mig för mycket vätska för att minska vikten. Fortsätter jag att jobba vidare och håller mig skadefri så ska jag minsann klara mig under fem timmar nästa gång!

Axa2016 Medalj

Medaljen med Ottfjället bakom.

Back to Top