Trailnytt

Anmälan VätterVyernas Ultra Trail 2019

Anmälan VätterVyernas Ultra Trail 2019

Datum för VätterVyernas Ultra Trail 2019 är spikat! Lördagen 16/3 kör vi årets bästa långpass! Onsdagen 13/3 är sista anmälningsdag!

 

Information

Vad är VätterVyernas Ultra Trail för något egentligen?

Tanken med VätterVyernas är att erbjuda en unik löpupplevelse, vidunderliga vyer, härlig gemenskap samt visa upp lite av alla fantastiska stigar vi har i Jönköping. Ett socialt långpass där vi startar i Bankeryd och springer via Jönköping och Huskvarna och avslutar sedan med en magnifik utsikt på Vista Kulle på andra sidan Vättern. Totalt blir det ca 64 km och minst 1600 höjdmeter. Den som vill kan välja att springa med till Öxnegården på Bondberget, ca 40 km. Under dagens gång stannar vi till vid olika utsiktsplatser längs med vägen, snackar, fyller på energi och njuter av de vackra vyerna. Hela tiden kan man se tillbaka var vi sprungit och se slutmålet på Vista Kulle från de olika utsiktsplatserna som vi passerar.

När? Start lördagen 16/3 kl 09.00. Det är bra om du är på plats senast kl 08.40.

Var? Vi samlas vid parkeringen vid Bankeryds SK. Se karta nedan. Vill du åka kommunalt hit så tar du linje 26 från Juneporten till hållplatsen Bankeryd Vidablicksvägen.

Distans, fart och ledmarkeringar
Du kan välj på att springa två distanser. Dryga 60 km mellan Bankeryd och Vista Kulle eller så hoppar du av vid ca 40 km vid Öxnegården. Känner du att det är för långt att springa hela vägen till Öxnegården så går det också att springa till andra vätskestoppet som är vid ca 30 km. Vi har två följebilar och efter första vätskestoppet delar vi upp oss i två fartgrupper. I anmälningsformuläret får du försöka precisera vilken fartgrupp du tror kommer att passa dig. Devisen fart efter kamrat kör vi efter och vi håller ett lugnt tempo. Efter andra vätskestoppet följer vi Södra Vätterleden och då är det orangea markeringar som gäller. Efter Öxnegården följer vi orangea markeringar på Södra Vätterleden som sen övergår i John Bauerleden vid vätskestoppet vid IKHP. Alla deltagare som ska springa hela vägen får en laminerad karta som visar vägen från där vi avviker från John Bauerleden till Vista Kulle. När banan viker av från John Bauerleden finns skyltar uppsatta och vill du inte navigera med karta så se till att springa med en av guiderna fram till Vista Kulle. Beräknad målgång i Vista Kulle för första löparna är ca 16.30-17.15.

Klicka uppe till höger för att se kartan i helbild

Banan
Vi springer mestadels på skogsstigar men det blir en del asfalt när vi tar oss igenom Jönköping och Huskvarna men vi har försökt minimera asfaltslöpningen så mycket som möjligt. Vissa partier är det ganska tekniska stigar så ett trailskor är att rekommendera och gärna några med rejäla dobbar då det kan vara riktigt lerigt på en del ställen. Banan erbjuder också en hel del härligt branta backar så det är bra om du är van att springa kuperat. Vi passerar många utsiktsplatser under vår färd så vi kommer stanna till och njuta av vyerna på en del ställen. Fram till ca 30 km är banan helt omarkerad, därefter springer vi först på Södra Vätterleden via Öxnegården och vidare mot IKHP där John Bauerleden tar vid efter ca 47 km. Vid ca 56 km viker vi av från John Bauerleden och därifrån springer vi omarkerat till Vista Kulle. Alla som ska springa den långa sträckan får en laminerad karta på den sista biten från John Bauerleden till Vista Kulle.

Transport
Det finns möjlighet att få skjuts från Vista Kulle tillbaka till parkeringen i Bankeryd men då måste du ha anmält det i anmälningsformuläret! Springer man till Öxnegården går det att åka kommunalt tillbaka till Bankeryd, likaså om du springer med till andra vätskestoppet nära Erikshjälpen på Ljungarum. Från Öxnegården åker man åker med linje 2 från Öxnegården till Juneporten och sedan med linje 26 från Juneporten till hållplatsen Bankeryd Vidablicksvägen som är precis i närheten av parkeringen som vi startade vid. Från andra vätskestoppet åker du linje 3 från hållplatsen Jönköping Smedsbo och sedan med linje 26 från Juneporten till hållplatsen Bankeryd Vidablicksvägen. För mer info om bussar kolla på www.jlt.se eller ladda ned appen JLT.

Vätska/Energi
Vi har två följebilar som kommer att möta upp vid speciella vätskestationer samt vid Öxnegården och Vista Kulle. Ta med extra vatten och energi och lägg det i en ryggsäck/kasse så kan du smidigt plocka åt dig din ryggsäck/kasse från följebilen vid vätskestationerna. På så sätt slipper vi springa med mycket extra packning utan kan bara ha med det nödvändigaste mellan vätskestoppen. Precis som tidigare år finns det möjlighet att fylla på Tailwind för den som vill ha vid varje vätskestopp. För er som springer hela vägen är det extra viktigt att man har med mycket extra energi att fylla på efter man sprungit färdigt.

Kaffe
Vid Öxnegården kommer vi att servera rykande färskt kaffe från Gårdsrosteriet. Underbart!

 

Boende

För dig som vill så kan du sova över på KFUM-gården Vidablick med gångavstånd till starten. Detta kostar endast 235 kr och du kan lämna kvar din packning under dagen och hämta ut den efter att du sprungit VätterVyernas Ultra Trail. Vill du sova över så kryssa i det i anmälningsformuläret längre ned.

Utrustning

Du bör ha med dig:

  • Vätskeryggsäck/midjeväska att bära med egen vätska och energi i samt extra kläder vid behov.

  • Gärna pappersnäsdukar/toapapper om du behöver gå på toa utmed vägen.

  • Fulladdad mobiltelefon.

  • Ryggsäck/kasse med extra vätska och energi att ha i följebilen.

  • Ombyteskläder i ryggsäcken i följebilen.

Kostnad

Du betalar olika beroende på om du behöver skjuts tillbaka från Vista Kulle eller inte. Du måste precisera om du behöver skjuts i anmälningsformuläret. Du betalar med Swish. Nummer att betala till med Swish kommer att mejlas ut i samband med att du får en bekräftelse på din anmälan.
Behöver du inte skjuts från Vista Kulle kostar det 200 kr.
Behöver du skjuts från Vista Kulle tillbaka till Bankeryd kostar det 250 kr.

Anmälan

Fyll i formuläret nedan och sedan är du anmäld! Gött att du ska hänga med 🙂 Ett bekräftelsemail kommer inom 24 timmar efter att du anmält dig och där får du även numret som du kan Swisha in din avgift till. Sista anmälningsdatum är onsdag 13/3!

Om du har några frågor inför VätterVyernas Ultra Trail så mejla gärna dem till trailupptechloparen@gmail.com

Lite bilder från tidigare år

Läs om hur vi haft det på VätterVyernas Ultra Trail tidigare år här: 20172016 och 2015

Inför Sundsvall Trail – Intervju med tävlingsledaren David Holmberg

Inför Sundsvall Trail – Intervju med tävlingsledaren David Holmberg

Det börjar att närma sig. Om en vecka ska jag springa mitt livs hittills längsta lopp, Sundsvall Trail. I och med min skada förra året är det riktigt länge sedan jag sprang ett lopp över maradistans men nu står 52 km och 1600 höjdmeter på schemat. Jag lyckades få till en intervju med David Holmberg som är tävlingsledare för loppet. Läs den och om du är sugen på ett unikt äventyr så finns det fortfarande platser kvar till den långa distansen och vad som är Sveriges första riksmästerskap i ultra trail. Anmäl dig här!

Idéen till loppet föddes efter att David sprungit lopp som Tromsö Skyrace och Härnö Trail: – Vi i Sundsvall kan också göra något riktigt bra och spännande!

Efter två rejäla rekrundor fanns en skiss till banan klar hösten 2016 och sen gick allt fort och redan i juni 2017 gick urpremiären av Sundsvall Trail av stapeln. Det märks att David är en trailentusiast ut i fingerspetsarna och hur han beskriver banan och stigarna osar av stolthet och glädje i att få dela med sig av det vackra och den roliga och vilda löpningen som banan erbjuder. Vidare berättar David hur loppet inte är helt lätt att arrangera då det krävs ca sex mil snittsling för att få till alla banor då loppen inte följer några utsatta leder.

Startplatsen vid havet

Det som är unikt med Sundsvall Trail är att varje år erbjuds en ny bana och ny distans. Loppet i sig är tuffare än fjällmaror då distansen är längre. Ett helt eget koncept i form av maxat med mycket löpning i många olika typer av terräng. Från havet, kuststräckor in i djup vildmark i bergslandskap. En mix av något som kan liknas med löpning i fjäll och vid hav i samma lopp. Längs med banan passerar man många berg: Brattberget, Nolbykullen, Omsberget, Midskogsberget och Fågelberget. Lite av karaktären av loppet är att man får möta helt olika partier under banan. Starten vid havet, springa längs älven inåt land och sedan upp i bergen. Uppe på bergen kan man stanna upp och få vidunderliga vyer ut över ett böljande landskap med storskog.

Den stora nyheten för i år att Sundsvall Trail är värd för det allra första riksmästerskapet i ultra trail. David berättar att tävlingsledningen kände att Sundsvall Trail erbjuder en väldigt teknisk och fin bana med touch av sky running och att de tog kontakt med Svenska Friidrottsförbundet och de nappade på förslaget. Tanken med riksmästerskapet är att arrangera det på olika platser och med olika distanser mellan kanske 50-70 km och att det så småningom ska bli SM i ultra trail.

Övriga nyheter är att man i år har samarbetat med Rawcut Studio och tagit fram en oerhört snygg medalj som man får när man går i mål efter 52 krävande kilometer. Dessutom har den nya bansträckningen gjort att de kortare loppen får en bättre bana samt att det långa loppet startar vid havet och avslutas vid Södra slalombacke, alltså ett a-till-b-lopp istället för en rundbana som det var 2017.

Ny medalj! Grymt snygg 🙂

När David siar om potentiella segrare så tror han att det står mellan Jennifer Asp som med meriter som seger på Buff Bydalen 50 km 2016 har presterat på liknande lopp samt fjolårssegraren Johanna Bygdell. Johanna stod för en fin insats nyligen i VM i ultra trail där hon som främsta svenska tog en 16:e plats. På herrsidan blir fjolårssegraren Andreas Svanebo svår att slå men han utmanas av Linus Wirén från Hälle IFsom sprang hem en fin seger i Västgötaloppet i början på maj samt Roman Ryapolov från IFK Mora som bl.a. har vunnit UltraVasan 45 km. Upplagt för spänning i båda klasserna alltså.

För egen del är jag enormt laddad för att springa Sundsvall Trail och lite smått orolig för hur jobbigt det ska bli. Jag fick till många bra träningsdagar när jag var i Lake District i början av maj och förhoppningsvis ska de bidra till att det ska fungera ok att vara ute på en sådan lång distans. Har du ännu inte anmält dig så finns det som sagt platser kvar så missa inte möjligheten att springa det första riksmästerskapet i ultra trail i Sverige och vad som dessutom verkar vara en helt unikt häftig löparupplevelse. Anmäl dig här!

Träningsupplägg inför Sundsvall Trail

Träningsupplägg inför Sundsvall Trail

I början av juni ska jag alltså genomför mitt hittills längsta och förmodligen tuffaste lopp, Sundsvall Trail 52 km. Hur ska jag träna inför detta när jag är på väg tillbaka från en hälseneskada? Vad tycker jag är viktigt med träningen inför ultratraillopp över huvud taget och hur väver jag in bitar som kost, sömn och prehabträning i träningen. Läs mina tankar och kom gärna med tips och kommentarer. Hur tänker du när du tränar inför långa lopp?

Träning

Jag skulle gärna träna mer än vad jag gör, men det är svårt att få tiden att räcka till. I dagsläget sett till vad hälsenan klarar av så kör jag fyra pass löpning på en vecka. Förhoppningsvis kan jag öka på lite och få till några veckor med fem pass i veckan framöver. Jag försöker polarisera träningen och köra mestadels lugna pass och ett pass i veckan där jag kutar på för fulla muggar, vilket vanligtvis blir på onsdagar med Team Nordic Trail Jönköping. På helgen kör jag långpass och den senaste tiden har jag hela utökat tiden jag är ute varje vecka. Senaste långpasset var första som jag sprungit längre än två timmar sen skadan. På långpassen har jag kört enbart med vätska och bara haft med energi för nödfall. Jag brukar köra så under vinterhalvåret för att förbättra min fettförbränningsförmåga samt för att vänja mig själv med att springa lite låg på energi för så blir det när jag tävlar de riktigt långa loppen oavsett om jag lyckas energikompensera bra.

Mer backträning åt folket!

Backträning

Sundsvall Trail 52 km erbjuder över 1600 höjdmeter så precis som vanligt försöker jag springa de flesta passen i kuperad terräng. I snitt blir det över 300 höjdmeter per mil så detta kan ju vara en bra tumregel om du självtränar för liknande lopp, dvs att träna gärna med ungefär lika många höjdmeter per mil eller km som det är på loppet som du planerar att springa. Så länge det är ett lopp i Sverige så fungerar det riktmåttet.

Höjdgrafen för Sundsvall Trail 52 km

Sett till de bilder och filmer jag sett från banan så verkar det vara ganska teknisk och brötig terräng och det kommer jag att försöka få in mer av i min träning när det börjar bli vår. Banan erbjuder inte de där riktigt långa backarna och utförslöporna som du kan få på en fjällmara, men iom att jag planerar att springa något av de längre loppen under Fjällmaraveckan så kommer jag att från maj och framåt börja väva in långa backpass i min träning. Långa backpass kan innebära att jag värmer upp med att springa till en slalombacke, sedan går/joggar uppför backen och springer ganska fort nedför. Detta är för att träna på att gå (powerhika) snabbt uppför vilket man ändå blir så illa tvungen till om du ska ta dig uppför x antal fjäll. För att träna den andra ack så viktiga egenskapen som man behöver när man väl tagit sig upp på den där fjälltoppen, utförslöpningen, så har jag en klockren backe på ungefär en kilometer med ganska bra lutning som jag nöter upp och ned i. En kilometer med bra lutning är ändå ganska bra för att vara södra Sverige. Oftast är det utförslöpningen som gör skillnaden på ett lyckat lopp eller inte när du ska cruisa nedför fjällen.

Distans/Tid

Som traillöpare är oftast inte distans något mått för din prestation utan tid, kupering och hur teknisk terräng du springer i säger desto mer. Mina största farhågor inför Sundsvall är just tid ute på stigarna. I skrivande stund har jag ett pass över två timmar. Detta kommer jag förhoppningsvis råda rejält med bot på den närmsta månaden då det vankas en del längre pass för att testa hälsenan rejält inför VätterVyernas. Sen kommer VätterVyernas att bli ett väldigt bra genrep rent tidsmässigt sett inför Sundsvall. Totalt kanske jag landar på 7-8 timmar ren löptid om man tar bort pauserna på VätterVyernas. Klarar jag det så vet jag att jag ligger bra till inför Sundsvall. Vanligtvis när jag tränar för längre traillopp brukar jag försöka få till minst ett längre långpass per månad där jag är ute i mer än tre timmar. Nu sköter det sig av sig själv i princip då det blir rekrunda för VätterVyernas i februari, VätterVyernas i mars och sedan Trail Och Mustasch samt Lake District i april.

Bild från banan

Tävlingsspecifik träning

Jag frågade förra årets segrare i damklassen på Sundsvall Trail, Johanna Bygdell ultralöpareextraordinaire, om tips inför loppet och fick svaret: Kör så mycket obanat som möjligt. Ju högre blåbärsris/ljung desto bättre! Enligt banbeskrivningen är det 23% obanat vilket är saftigt på en såpass lång bana. Nackdelen här i Jönköping är väl att det inte finns många klockrena ställen att springa ljung/blåbärsris. Vet en del ställen, men det får bli en del i uppladdningen inför loppet att trailupptechlöpa och leta blåbärsris och ljung 🙂

Lite film från banan. Längtar! 🙂

Övrig träning/Prehab

För att lyckas med ett lopp som Sundsvall där du behöver vara ute i krävande terräng i många timmar räcker det inte med att bara träna löpning för att göra ett så bra resultat som möjligt. För att hålla mig skadefri tränar jag styrka hemma minst en gång i veckan. Då kör jag mestadels coreträning, benstyrka, övningar för att stärka höften samt sen mina hälseneskada en ohygglig mängd tåhävningar av alla möjliga olika slag.

Efter att ha lyssnat på ett avsnitt om styrketräning i Pace on earths podcast så har jag även bestämt att lägga in riktigt tung styrketräning. Detta blir svårt att fixa hemma. Delvis går det att lyfta barn när man tränar men bäst blir nog med riktiga vikter. Som tur är har jag via kommunens friskvårdsbidrag möjlighet att träna på Rosenlundsbadet en gång i veckan så då kan jag kombinera tung styrketräning med simning. Kanon! En annan sak som nämndes i podden var dessutom hur nyttigt det var att gå och bära på tunga saker för corestyrkan för löpare. Detta utnyttjar jag redan mycket på promenader/vandringar/utflykter med barnen (Ja, konstigt nog så orkar de inte gå hela tiden 😉 ) men jag ska försöka att ta tillvara på de tillfällen då de blir trötta och inte bli irriterad utan se det som ett bra tillfälle till bra styrketräning.

Som jag nämnde tidigare simmar jag gärna en gång i veckan och framåt våren kommer denna alternativa träning blandas med cykling som träning inför Sommen Runt i slutet på maj. Det viktiga med den övriga träning/prehaben är att hitta ett upplägg som passar dig själv. Efter min skada har jag blivit allt mer fokuserad på rörelse/träning istället för enbart löpning. Jag försöker gå, stå och röra på mig så mycket som möjligt i min vardag. Vara så aktiv som möjligt med barnen och hitta på saker ute i naturen. Denna ”osynliga” träning tror jag gör oanat mycket för den totala träningen och många glömmer nog av att räkna med den. Som lärare har jag ett aktivt jobb där jag står mycket under dagen och då jag går till jobbet kan min Suuntoklocka visa på över 10 000 gjorda steg bara under arbetstiden vilket känns kanon.

Sammanfattning

Inför Sundsvall Trail har jag gått igenom mitt träningsupplägg med fokus på backträning, distans/tid samt tävlingsspecifik träning. Dessutom har jag kollat på hur jag lägger upp min övriga träning/prehab. All den här träningen tror jag kommer leda till en bra och stabil grund för att ta mig an min tuffaste utmaning hittills. Men som alla vet så är inte träning allt. I kommande inlägg kommer jag gå igenom de två andra bitarna som är enormt viktiga för att lyckas med ultratraillopp, kost/energi samt vila. Hoppas att du fått lite inspiration i hur du kan träna inför ett ultratraillopp!

Min nästa utmaning – Riksmästerskap i ultratrail!

Min nästa utmaning – Riksmästerskap i ultratrail!

Att hålla på med löpning är på många sätt att hitta sig själv. Vi är alla olika och alla vill ha/letar efter olika utmaningar, hastigheter och distanser. Några gillar platt asfalt, andra gillar backar och stigar. Några springer kort och andra långt. För egen del har jag väl också utforskat en hel del vad jag gillar som traillöpare. På många sätt är jag väl en allätare men när det gillar distans och utmaning har det ofta hamnat runt strax över maradistansen, rejält kuperat och helst på en bana som i sig är en upplevelse. Min plan för 2017 var att bli snabbare på just de distanserna där min målsättning var att ta mig under fem timmar på Kia Fjällmaraton. Min skada i hälsenan har gjort att mitt löparår har blivit helt annorlunda mot vad jag hade planerat. Jag har lärt mig mycket av detta och det är först nu i slutet på året som jag egentligen har kommit igång med en löpträning som liknar den som jag hade för ett år sedan ungefär. Jag gillar att ha en målsättning med min löpning för att utvecklas och oftast blir min målsättning att springa något lopp eller klara någon distans. I efterdyningarna av min skada har frågan dykt upp: – Vad blir nästa utmaning?

När det för några veckor sedan utannonserades att det skulle anordnas Riksmästerskap i ultratrail (RM) 2018 så kände jag direkt att detta är helt rätt för mig. Även om jag inte kommer att vara i mitt livs bästa form så är detta precis en sådan utmaning som jag behöver som målsättning för min träning. Samtidigt innebär ett riksmästerskap att ultratrail är på väg att räknas som en riktig sport och förmodligen blir det ett riktigt SM om några år. Då känns det väldigt roligt att ha varit med från början.

Riksmästerskap i ultratrail…? Vad innebär det tänker du förmodligen. Jo, 2018 står loppet Sundsvall Trail som värd för riksmästerskapen i ultratrail och deltagarna får springa en 50 km lång bana i naturen kring Sundsvall där man ska ta sig an 1600 positiva höjdmetrar under banans gång. Att läsa en sån här banbeskrivning är som att höra ljuv musik ackompanjerat av naturens sus och dus: 70% smalstig, 23% obanat, 7% blandning av större stigar, grus- och asfaltspartier. Ljuvligt! Det är som att det vattnas i munnen. Här är ett smakprov från banan!

Vad innebär riksmästerskap sett till potentiella elitdeltagare då? Jo, de tio bästa traillöparna på Sverigelistan vid årsskiftet har reserverade startplatser så att de kan anmäla sig på tävlingsdagen. Tänk en startlinje med Buud, Olsson, Jonsson, Forsberg, Kotka och Nilsson och alla andra stora stjärnor vi har inom svensk traillöpning! Fjolårets segrare i Sundsvall Trail på dam- och herrsidan, Johanna Bygdell och Andreas Svanebo, är redan anmälda och Jennifer Asp som tog en imponerande seger i Buff Bydalsfjällen 50 km förra året.

Här går starten på Sundsvall Trail 50 km.

Detta är något som jag ser fram emot väldigt mycket då jag stannat till med familjen och i Sundsvall och sovit över flera gånger på vägen till Åre och alltid spanat upp mot de omgivande bergen och tänkt att de ser oerhört lockande ut att springa i och i juni kommer jag alltså ta mig an banan som ser ut att bli både en härlig men enormt utmanande upplevelse. Min tanke är att du kan följa med här på min blogg och läsa senaste nytt om loppet samt följa min träning inför loppet och få tips och råd om utrustning och annat viktigt att tänka på inför ett ultratraillopp. Så häng på! 🙂

Hittar du ut?

Hittar du ut?

Den senaste tiden har jag haft en hälsena som strulat så tyvärr har det inte blivit lika mycket löpning som vanligt. För att ändå komma ut och röra på mig har jag cyklat en hel del och då har det varit kanon med appen Hittaut (Ladda ner dem via Google play eller App store). Hittaut är en enkel form av orientering som alla kan göra. Det går till så att ett stort antal checkpoints (kontroller) finns utspridda över hela staden och närliggande skogsområden. Checkpointsen har olika svårighetsgrad och du ska hitta dem med hjälp av en karta. När du hittat en checkpoint finns en kod som du sedan kan registrera online för att se din utveckling och för att vara med och tävla om fina priser.

Sådana här kontroller ska du leta efter.

Hittaut startades så vitt jag vet av en av de lokala klubbarna i Jönköping, IKHP, och sen har det spridits vidare av orientering.se till fler orter i Sverige. Ett väldigt roligt koncept som är ett enkelt och smidigt sätt att aktivera familjen. Barnen tycker det är väldigt roligt att cykla till de olika kontrollerna. Vissa kontroller behöver man ge sig ut i skogen för att hitta vilket bara gör det ännu bättre. När jag cyklat har det varit skönt att ha ett mål med vart jag ska cykla och på köpet har jag fått upptäcka nya platser här i Jönköping. Dessutom så lottas det ut priser i varje kommun så du får ett gratis sätt att röra dig, du registrerar allt smidigt med appen och kan alltså på köpet vinna något med lite flyt. Kanon! Så vad väntar du på? Skaffa ett konto, ladda ned appen och ge dig ut och hittaut! 🙂

Western States – Buud och Elov stoppar Jim?

Western States – Buud och Elov stoppar Jim?

Det finns väl få löpare som fått så mycket uppmärksamhet för ett misslyckande som Jim Walmsley. Förra året på Western States 100 växlade han upp och lämnade resten av fältet bakom sig och sprang solo större delen av loppet och låg under banrekordsgränsen fram till mile 93 då han sprang fel. Ett episkt misstag som Jim kommer försöka råda bot på till helgen. På lördag kl 14 svensk tid går nämligen starten för ett av världens mest anrika ultratraillopp, Western States 100-miles och på startlinjen står förutom Jim svenskarna Jonas Buud och Elov Olsson.

En tid Jim hoppas putsa med sisådär nästan fem timmar… Foto: Paul Nelson

De senaste dagarna har jag lyssnat på intervjuer och kollat på filmer inför loppet och jag måste säga att jag är riktigt laddad för att följa loppet på lördag. Sagan om Jim är mycket intressant och mer komplex än vad jag anade. Min uppfattning av honom innan är att han verkade väldigt kaxig. Det är han fortfarande men han verkar vara en person som backar upp sin höga målsättningar med resultat. Att han sen dessutom verkar vara genuint intresserad av utralöpningscommunityn och hjälper till på olika lopp var helt nytt för mig. Sen verkar löpning vara en form av räddande ängel som hållit honom vid liv. Lär känna Jim på djupet genom att kolla in den purfärska filmen Lighting the fire – Episode 1: Wrong Turns. Det finns även en lång intervju med Jim på The Ginger Runner som du kan se i klippet nedan.

Jims målsättning för årets lopp är inte bara att slå banrekordet på 14:46 utan att satsa på att springa under 14 timmar. Galet snabbt med tanke på att det är dryga 16 mil och 5000 höjdmeter, snö och brant teknisk terräng som ska avverkas! Dock är det inte bara Jim som satsar på att vinna utan i år har vi även två svenska löpare med som förhoppningsvis kan vara med och tampas om segern. Både Jonas Buud och Elov Olsson gör sin debut i loppet och det ska bli oerhört intressant att följa dem. Speciellt Elov tror jag kan bli en överraskning. Elov har under året pushat för att han ska slå Jim på sitt Instagramkonto så det är upplagt för fight 🙂 Jag pratade lite med Jonas om loppet när jag sprang med honom när han var på besök i Jönköping tidigare i år och han har ju racat mot Jim förut. Både på VM i 100 km och senast i Tarawera i Nya Zeeland tidigare i år. Jonas kommer nog köra sitt eget lopp som vanligt men jag tror Elov kommer satsa mer på att jaga Jim och se var det tar vägen. Så lät det lite när Elov blev intervjuad av irunfar.com tidigare i veckan. Nedan hittar du intervjun både med Elov och Jonas.

Igår släpptes en ny intervju med Jim också men den har jag inte hunnit kolla igenom än. Den hittar du här.

Om man ser till övriga löpare på herrsidan ska det bli spännande att se hur det går för Salomonlöparen Ryan Sandes som flera gånger haft Western States som huvudmål men inte riktigt fått till det. Loppet börjar som sagt på lördag kl 14 svensk tid och då blir ju beräknad målgång mitt i natten så man får vara uppe länge om man vill följa loppet tills någon passerar mållinjen. Bäst är att följa loppet på irunfar eller på loppets egna racesida. Vore riktigt roligt att se både Jonas och Elov i topp 10 eller till och med en seger men skulle jag satsat pengar skulle jag nog sätta dem på Jim. Han har tränat galet mycket och är nog riktigt revanschsugen. På damsidan återvänder tre löpare som vunnit tidigare, Kaci Lickteig, Magdalena Boulet och Stephanie Violett. Det blir nog minst lika spännande att följa deras kamp om segern. De utmanas av segraren från Comrades i år, Camille Herron. Hon kan nog också ro hem det hela om hon hunnit återhämta sig ordentligt.

Min egna butik!

Min egna butik!

Länge har tankarna om en butik funnits där i bakhuvudet. Specialiserad och inriktad på just de produkter som jag gillar och själv använder. Alltid har dock tankarna motats bort av allt arbete som skulle ligga bakom ett sådant projekt. Men nu har möjligheten dykt upp att på sätt och vis ha en egen butik med varor utvalda av mig. Nordic Native har börjat med ett nytt initiativ som jag genast nappade på. Vad är Nordic Native? Ett urklipp från deras egna beskrivning lyder såhär: Nordic Native är den första helt kompletta sociala e-butiken för friluftsliv och äventyr och som kopplar samman produkter, aktiviteter och individer på en gemensam plats. Mestadels är det produkter för dig som är outdoorintresserad men det finns en del godbitar för dig som älskar traillöpning också.

Nordic Native har de tagit den sociala aspekten av butiken till en ny nivå när man nu kan ha en alldeles egen butik. I den väljer man ut sina egna produkter som man själv gillar och sen kan man promota dem vidare och få kunder som handlar i din butik. Detta nya koncept har precis lanserats och det firar vi med en rabattkod! Använd rabattkoden NORDIC-NATIVE-STORE-30 och du får 30% på ordinarie priser. Koden gäller till 18/6 så passa på att kika in i min affär nedan och fynda!

Butiken

Tips och omdömen

Nedan kommer jag lägga upp tips och omdömen på olika produkter som du hittar i min butik. Först ut så ska vi kolla på mitt favoritklädmärke Röjk.

Röjk PrimaLoft Zippen Hood

Direkt när jag provade Röjk PrimaLoft Zippen Hood föll jag för hur skön och mjuk den var att ha på sig. Den har flera funktioner som jag gillar men det allra bästa är materialet. Röjk har snickrat ihop en helskön mix av merinoull och värmande Primaloft-polyester som gör plagget varmt och gosigt samtidigt som det ändå tack vare merinoullen håller sig luktfri och fräsch så du inte behöver tvätta den ofta. Materialen bidrar också till att den torkar relativt snabbt. Zippen Hood har också en mycket hög krage vilket jag gillar skarpt. Det är gött att kunna ha värme runt halsen och vill man så kan man även använda tumhål vid ärmslutet för att värma händerna extra. Perfekt under skaljackan så här på våren och hösten när jag är ute och leker med barnen.

Hoodien har två fickor på sidorna med dragkedja där du smidigt kan förvara mobil eller kontokort samt att det även finns ett litet hål för hörlurssladd samt en liten hållare längs med insidan av dragkedjan som du kan fästa hörlurssladden i så du smidigt kan ha hörlurssladden innanför tröjan.
Under de kallare delarna av året är den här hoodien helt magisk. Jag skulle i princip kunna gå omkring i den jämt och den skulle hålla sig fräsch. Tyvärr hör väl det kanske inte riktigt till den sociala normen att gå med bara ett klädesplagg en stor del av året även om det rent miljömässigt skulle vara helt fantastiskt om fler gjorde så. Så ibland får hoodien vila i garderoben och när man tar ut den är den nästan alltid som ny. Trots att jag haft min i snart två år så kan man räkna antalet gånger jag tvättat den på mina två händer då det behövs väldigt sällan. För mig som småbarnsförälder räcker det oftast med att bara torka bort eventuella fläckar med våtservetter 😉 På sommaren är den mestadels för varm att använda under dagarna men jag har använt den under kallare dagar i fjällen och på sommarkvällarna kan det vara helt fantastiskt att dra på sig den här varma och oerhört sköna tröjan. Köp ditt exemplar av hoodien här! Du kommer inte att ånga dig 🙂

Röjk PrimaLoft Drifter Hood

Röjk PrimaLoft Drifter Hood är alltså lite varmare än Röjk Roamer Hood men ändå ganska luftig och inte lika varm som Röjk Zippen Hood. Den har också varit ett av mina givna val under svalare sommardagar eller på sommarkvällarna. Precis som i Zippen Hood är det en kombination av merinoull och PrimaLoft-polyester men Drifter har ett tunnare tyg. Annars är modellen snarlik i designen men varför ändra på något som fungerar. Den här hoodien har jag i princip på mig dagligen hemma, både inne och ute. Perfekt när man leker med barnen, handlar eller när man sitter och myser i soffan. Den torkar ganska fort när den blivit blött, vilket också är ett stort plus.

En luva är kanske något som i första hand känns lite onödigt på ett plagg som du använder till vardags men för min egen del blir det faktiskt så att jag använder den då och då. Jag går alltid till jobbet och i Jönköping kan det blåsa rätt bra så då är det gött med en värmande luva under skaljackans luva.Under vinterhalvåret har jag ofta på luvan inne för det värmer så gött om man exempelvis läser eller sitter och kollar på tv. Andra smarta funktioner med hoodien är de sköna tumhålen som gör att du kan värma tassarna lite extra vid behov samt att den har ett smart snörsystem runt midjan där spännena är dolda inuti fickorna. Köp ditt exemplar här!

För mer bilder och information läs min artikel om Röjk på bloggen: http://www.trailupptechloparen.se/rojk-innovation-stil-och-funktion/

Salomon S/Lab ME:sh – SkoRe-Evolution!

Salomon S/Lab ME:sh – SkoRe-Evolution!

Tidigare i maj utannonserade Salomon något som de jobbat på i nästan tio år. Något som kan förändra inte bara skoindustrin utan hela vårt sätt att se på löparskor. Konstigt nog har detta gått ganska obemärkt förbi här i Sverige så därför tänkte jag passa på att kasta lite ljus på läget. Men vi börjar från början.

För snart tio år undrade världens bästa traillöpare och tillika Salomonatleten Kilian Jornet om designgenierna på Salomonlabbet kunde bygga en sko enbart efter Kilians fot. Några månader senare hade han resultatet och oerhört nöjd ställde han frågan som nu mynnat ut i början på något stort; – Kan vi inte göra så att alla får skor formade efter sina egna fötter?

S/Lab ME:sh

Snabbspola fram till nutid och projektet som Salomon kallar S/Lab ME:sh börjar sakta men säkert bli verklighet. Jag hörde viskningar på internet om detta redan förra året och tänkte då att det vore ju helt fantastiskt. Vad är det då exakt som är så nyskapande? Jo, inom en snar framtid kan du få Salomonskor utformade efter dina egna fötter tillverkade! Bara det låter som en dröm för oss Salomonistas och traillöpare i allmänhet och tidigare har endast Salomonatleter haft den förmånen men inte nog med det så leder tillverkningsprocessen till mindre påverkan på miljön genom flera steg.

Skorna tillverkas av robotar på plats i vissa speciella butiker med start i Frankrike och Belgien, givetvis kommer det dyka upp butiker som utför detta över hela världen. Det nya sättet att ta fram skorna gör också att robotarna enbart behöver 30 operationer för att göra en sko jämfört med 180 i vanliga fall. Dessutom går det åt mindre komponenter till skorna, från i snitt ungefär 50 per sko till 12. Förhoppningsvis leder den lokala produktion också till mindre påverkan på miljön. I dagsläget produceras ca 70 % av alla löparskor i Asien medan 80 % av alla löparskor säljs i Europa och Nordamerika. Detta bygger ju på att även komponenterna är lokalproducerade men det vet jag inte i dagsläget om de kommer att vara.

Hur fungerar det?

Den största förbättringen är i ovandelen där skon endast behöver 80% mindre komponenter än vanliga skor och dessutom görs de på enbart hälften så många operationer för robotarna. Istället för att använda många olika delar till ovandelen så görs hela ovandelen i något som kallas Twinskin. Det är en sockliknande komponent som stickas i 3D. När tyget värms upp i Salomons fusionsmaskin så smälter en av trådarna och sammanfogar sedan alla tre lager till ett. Sedan sätts överdelen ihop med sulan och där väljer du själv allt lullull som dropp, dämpning och olika teknologier som du vill ha med i skon och givetvis hur aggressiv sula du vill ha. Sedan sätts allt ihop manuellt.

Olika modeller

Unique to Me – Modeller som byggda helt efter din egen fot enligt metoden ovan. Det finns sammanlagt 768 färger att välja på så du kan vad jag förstått det gå bananas och styla allt in i minsta detalj. Detta går loss på 300 Euro dvs ca 3000 kr.

Unique to Our Community – Lokala modeller som bygger på den lokala miljön. Med start i Frankrike och Belgien kommer totalt nio olika butiker sälja skor som är gjorda för att passa att använda i närområdet. Pris 230 Euro – Ca 2300 kr.

Kilian Jornet-modeller. Två modeller som exakt samma specifikation som på de skor som Kilian använder för träning och tävling. Pris 240 Euro – Ca 2400 kr.

Skräddarsy! (Foto: Runner’s World UK)

När?

Butikerna i Franrike (åtta stycken) och en i Belgien drar igång försäljningen från 1/6 och planen är sedan att expandera ME:sh-konceptet globalt. I dagsläget vet jag inte när det kommer till Sverige. Måndagen 29/5 kommer Salomon släppa ännu mer information om ME:sh så räkna med fullt pådrag då! Vore kanon om vi hade en butik här åtminstone under 2018. Från och med september kan man dessutom få en VIP-utprovning av skor i Salomons högkvarter i Annecy i Frankrike.

Twinskin (Foto: Runner’s World UK)

Mina tankar

Initialt känns detta som ett fantastisk konceptet som verkligen kan förändra skobranschen på många sett. Att det ska ha positiv inverkan på miljön dessutom känns kanon. Sen beror det ju på var delarna till skorna tillverkas också. Om trådarna och resten av sulan ändå tillverkas i Asien och sen skickas till respektive affär för monteringen av skon på plats blir det ju ingen större skillnad miljömässigt sett. Hela konceptet känns som varje löpares dröm. En sko designad efter din egen fot! Så grymt! Det jag oroar mig mest för är hållbarheten. Som traillöpare sliter man en hel del på skorna och tygovandelen känns mer som något för en ”vanlig” löparsko. Men detta har säkert Salomon tänkt på så förhoppningsvis håller skorna lika bra som Salomons nuvarande trailskor. Sen om man kollar på bilderna som finns på skorna hittills så ser man inte hur snörningen fungerar samt att skon är mer som en strumpa ovantill.

Ser ut som att det går att få med lite dobb 🙂 (Foto: Runner’s World UK)

För mer information håll utkik här på bloggen nästa vecka! Så länge kan du spana in filmklippet med Kilian nedan 🙂

Trail Och Mustasch

Trail Och Mustasch

Förra lördagen var det äntligen dags för mig att starta i loppet jag velat springa sen premiärupplagan för två år sen, Trail Och Mustasch. De två tidigare gångerna har det inte fungerat då det legat för tätt inpå VätterVyernas Ultra Trail, men för att råda bot på det så flyttade jag på VätterVyernas så det skulle skilja tre veckor mellan.

Tyvärr har jag lyckats få fortsatta problem med hälsenan som trilskats då jag lyckades trampa helt fel på en rot. Detta gjorde att uppladdningen inför Trail Och Mustasch inte blev helt optimal. Först en veckas löpvila och i samma veva som jag skulle testa hur hälsenan kändes så fick jag höra att Jonas Buud skulle till Jönköping och ville ha löpsällskap. Inte var dag man har chansen att springa med en världsmästare… Det fick helt enkelt bära eller brista. Då vi var fler som sprang kunde jag vika av om det inte kändes bra. Väldigt roligt att springa och prata med en oerhört sympatisk världsmästare. Arvid som höll i taktpinnen är en av Jönköpings vassaste löpare och Jonas och han sprang lugnt och enkelt i 4-tempo på de kuperade stigarna på Huskvarnaberget och småpratade medan vi tre övriga så småningom fick det tuffare att haka på. Men hälsenan fungerade och det blev ett minnesvärt och hårt träningspass för min del. Annorlunda men bra uppladdning inför tre mil trail på TOM.

Loppet arrangeras av Bergslöparna som jag träffat flera gånger på lopp och Josefin är dessutom ledare i Team Nordic Trail så vi träffades på TNT-dagarna i höstas också. TOM är ett speciellt lopp på många sett. Det arrangeras till minne av Tom. Tom Bjernerud som var nära vän till Bergslöparna och som dog i en lavinolycka i 2013. Sen så ska alla deltagarna ha mustasch, åtminstone när man går i mål. Ett riktigt roligt och bra initiativ för att hedra en vän! Detta har också inneburit att jag för första gången i mitt liv gjort ett försök att samla ihop till något som kanske skulle kunna beskrivas som en mustasch. Tyckte min hashtag #frodigmuschellerpåritadtusch var ganska passande 🙂

Av vad jag läst om loppet så verkar det ha en sådan där mysig, familjär stämning och en bana i härlig natur och som bjuder på en och annan backe. Mycket mer behöver man inte en solig lördag i början på april. Att dessutom en hel del folk som jag känner via tidigare lopp och sociala medier också skulle dit gjorde inte saken sämre. När vi (Marie, min fru och Eric) väl hämtat ut våra nummerlappar hinner jag bara gå på toaletten innan jag stöter på både Johnny från Paceonearth och Cristoffer från Bergspodden. Det blir bara några korta ord innan vi ska åka vidare till starten och där händer samma sak igen. Går några meter mot starten sen passerar vi ett gäng bekanta ansikten, nämligen Team Fillinge Ultra. Under mitt allra första trailmarathon sprang jag ihop med Fredrik och Andreas och vi hann snacka en hel del och efter det har vi följt varandra på sociala medier. Extra roligt var att nu fick jag även träffa en av de roligaste personerna på Instagram, Marcus eller mer känd som uberschwester! Gött snack och sen det var dags för att loppgenomgång.

Fredrik och Marcus i Team Fillinge Ultra.

Inser att jag nog aldrig varit i en folksamling med så många mustascher i samtidigt tidigare 🙂 Pratar lite med Josefin och sen är det dags att värma upp och se vilket humör hälsenan är på idag. Inte alls bra humör verkar det som. Illa. Har sen innan bestämt att prestation får vara sekundärt, en härlig löprunda på nya stigar är målsättningen och att det inte ska göra ont.

Fram till första stigningen är det grusväg och när väl starten går så är konstigt nog känslan i hälsenan helt annorlunda. Jag kör på i lite högre tempo än planerat men när vi når Håleberget och banans värsta stigning så känner jag av hälsenan desto mer. Som tur är dikterar lutningen tempot här och den säger klart och tydlig gåbacke så det är bara att powerhika uppför de fina stigarna. Redan nu kan man ana att utsikten där uppe ska vara något utöver det vanliga. Nackdelen med lopp är att man ganska snabbt passerar utsikterna. Vyn från Håleberget var verkligen magnifik och hade jag sprungit långpass hade jag stannat upp och bara njutit länge där upp. Nu bär det istället av nedåt på tekniska stigar som kryllar av rötter. Inte perfekt för en trilskande hälsena och jag har dagen till äran valt sommartrailskorna som inte har bästa greppet på rötter gör att jag får ta det lite lugnt här.

Foto: Bergslöparna

Sen arbetar vi oss vidare till första checkpointen. Vi ska stämpla våra Sportidentpinnar på tre ställen och på första stället gör banan en liten loop så man möter först de löparna som ligger före som redan har hunnit stämpla och på tillbakavägen ser man vilka man har hack i häl. Mycket roligt och bra tillägg till en bana då det blir glada hejarop samtidigt som man kan hålla lite koll på fältet. Sen bär det av utför en galet lång nedförsbacke på grusväg. Här känner jag av hälsenan och kan inte älga på i vanlig takt och flera löpare passerar Eric och mig på vägen ned. Fram tills nästa vätskekontroll vid 12.5 km springer vi förbi Stora Resjön och får delvis ganska teknisk terräng men mestadels större stigar och grusvägar. Strax innan vätskekontrollen känns det inte alls bra i hälsenan och jag funderar ett tag på om det är värt att fortsätta. Eric fyller på sin handvattenflaska vid vätskekontrollen vilket gör att jag passar på att gå lite i förväg och efter det så händer något. Det är som att stumheten i hälsenan släpper och samtidigt hittar jag tillbaka till någon form av tävlingsflås. Lite konstigt att det ska ta 13 km innan man får spring i benen. Kollar med Eric som börjar tappa om det är ok att jag kör på och sen känns det som att jag springer ett annat lopp helt plötsligt. Jag börjar passera löpare och tävlingsinstinkten infinner sig.

 

Foto: Bergslöparna

Foto: Bergslöparna

Vid nästa vätskestation strax innan 21 km har jag plockat många placeringar och plötsligt möter jag Fredrik från Team Fillinge Ultra som jag gärna hade hamnat före i resultatlistan. Han har redan stämplat så nu gäller det att jaga vidare. På loopen ut till stämplingen möter jag även Johnny från Paceonearth och får till ett Go Johnny Go! Sen bär det av utför och vi passerar Farfarsstugan vid Övralid. Här är det fullt med publik som hejar och utsikten mot Vättern är slående. Att vi sen fortsätter ned på slingriga härliga stigar kantade av ljuvlig grönska gör inte saken sämre.

Måste säga att jag nästan ser snabb ut på den här bilden vid Farfarsstugan 🙂 Foto: Bergslöparna

Nu är vi ett gäng som springer lite omlott och jag kommer ikapp Simon som var med på VätterVyernas några veckor tidigare. Roligt att man stöter på varandra på stigarna igen! Nu börjar vi närma oss målgång och jag börjar bli riktigt trött. Kämpar på för att inte tappa några placeringar och hoppas fortfarande på att se Fredriks färgglada utstyrsel skymta längre fram på stigarna. Innan sluttampen springer man på en rullstensås med branta sidor. Ovanligt och vackert! Sen stöter jag på två fotografer tätt inpå varandra vilket bidrar till att jag lyckas hålla tempot hela vägen in i mål. Missar Fredrik med en och en halv minut men har knappat in två minuter sen sista stämplingen. Marie som sprungit den kortare banan på 14 km är redan i mål. Hälsenan har fungerat helt ok, men det känns att ett så här långt pass inte var optimalt. Konstigt nog har jag lyckats få negativa splits på mina miltider, vilket känns riktigt bra såhär i efterhand. Prestationsmässigt kunde jag gjort bättre med mer träning efter VätterVyernas och utan en hälsena som inte riktigt vill vara med. Men jag är grymt nöjd med att jag hittade någon form av tävlingstempo efter 13 km och att det bar hela vägen in i mål. Det kan bli riktigt bra till Soteleden Terrängmarathon som är vårens stora mål. Nu gick jag in på dryga 2h 40 minuter och en 15:e plats av 80 startande.

Foto: Bergslöparna

Väl i mål blev det sedan gött tjöt med olika löpare. Väldigt avslappnat och härligt att mingla runt. Personligen ser jag gärna mer av sådant på lopp och gärna någon form av after run. Överlag var Trail Och Mustasch ett kanonlopp! Mysig, familjär stämning. Har nog aldrig sprungit en så välmarkerad bana. Varierad terräng och natur men det kunde varit lite mer stig istället för grusväg. Det verkar vara många löpare som återkommer varje år och det är min plan i fortsättningen med. Det kryllar ju inte av lopp där man får springa 30 km i naturen och samtidigt ha på sig någon form av mustasch i närheten av Jönköping 🙂

Marie och jag efter målgång Foto: Bergslöparna

Vad det gäller själva mustaschodlandet så var det en helt ny upplevelse för mig. Inser i efterhand att jag nog borde ha börjat bra mycket tidigare :-{) Sen kändes det lite konstigt då det var som att köra Movember ensam och ingen fattar varför. Men jag gillar att utvecklas så till nästa år får det bli en bättre satsning på den biten också! Vi ses väl på startlinjen 2018?

Salomon Skonytt 2017

Salomon Skonytt 2017

Vår i luften och spring i benen! Då passar det perfekt att kika på alla skonyheter från Salomon! Årets line-up är den bredaste hittills med galet många helt nya modeller. Verkligen roligt att Salomon nischar sig och gör swimrunsko och en massa annat skoj. Först ut ska vi kolla på den sko jag tror kommer bli en ny favorit hos många traillovers, nya S-Lab Sense Ultra!

S-Lab Sense Ultra

Är du en Salomonista som jag så är det ganska troligt att du blir förvånad första gången du ser den här skon. Svart och röd…? Vad har hänt med den rödvita Sense Ultra som vi alla älskar? Du kan vara lugn. Den finns fortfarande men går numera under namnet S-Lab Sense 6. Salomon har gjort en ny sko med mer dämpning och lite mer drop som ska lämpa sig bättre för riktigt långa ultralopp. Senseskon gjordes från början som en tävlingssko till Kilian Jornet och nya Sense Ultra är vad jag har hört framtagen i samarbete med en annan av Salomons ultrakungar nämligen franske Francois D’haene. Francios är oerhört välmeriterad och tillhör världseliten på 100 miles (16 mil) med två segrar i UTMB i bagaget. När man springer så långt så är det nog inte helt fel med lite extra dämpning under fötterna. Låt oss kika närmare på vad som skiljer dem från S-Lab Sense 6. Först ut är som sagt dämpningen. Totalt skiljer det åtta millimeter (26 mm Ultra vs 18 Sense) på de tjockaste delarna av sulan vilket är en hel del.

Ultrasulan är dessutom utrustad med Energy Cell+ som är EVA-skumblandning som ska ge extra komfort och fjädring. Den andra stora skillnaden är droppet (höjdskillnaden mellan fram- och baksula) som är åtta millimeter på nya Ultraskon jämfört med fyra på Sense 6. Själv springer jag vanligtvis mest med fyra millimeter i drop, men har under senaste året testat Salomons S-Lab Sonic som också har åtta i dropp och det har fungerat riktigt bra för min del. Den här skon blir nog en favorit hos många som springer ultralopp på 50 miles och uppåt och för de som tycker att det är lite för lite dämpning i Sense 6.

S-Lab Sense 6

Sense 6 har jag nämnt mycket tidigare. Årets version har ett uppdaterat mönster för dobbarna. Annars är det mesta sig likt och det är inte så konstigt. Svårt att förändra mycket på en sådan fantastisk sko. Jag har sprungit över 100 mil i Sense 5 och de ser ut så här. Fantastiska skor!

 

S-Lab Sense 6 SG

SG (Soft Ground) är Senseversionen som är avsedd för stigar som erbjuder lera och annat skoj och här har det hänt en hel del sen förra årets version. Den klart största skillnaden är i vikt. Från 260 till 225 gram är det en rejäl viktminskning som ska bli oerhört spännande att testa.

En annan nyhet är att sulan har lite annorlunda mönster på dobbarna, lite mer strömlinjeformat. Detta ska leda till att mindre lera och smuts fastnar mellan dobbarna. Alla S-Lab Senseskorna har nya gummit Premium Wet Traction Contragrip som kom förra säsongen som erbjuder ett klart bättre grepp på blöta plana ytor som stenhällar.

S-Lab XA Amphib

Det här är en av årets mest spännande nyheter! Salomon har tillsammans med några i absoluta toppen av swimrun tagit fram en swimrunsko! Jag fick möjlighet att klämma och känna lite på skon under TNT-dagarna förra hösten, men tyvärr fanns den inte i min storlek. I form och vikt påminner den mycket om Sense 6. Samma drop (4 mm) och lika tunn sula samt en väldigt låg vikt på 215 gram. Vikt och då speciellt våtvikt och dräneringsförmåga är a och o när det gäller swimrun, så långt är jag med även om jag inte testat swimrun ännu 🙂  Ovandelen har därför en väldigt speciell utformning med en sorts plastmesh med glipor för dränering. Jag tror att detta i kombination med plasmeshen gör att skon dränerar snabbt samt att det inte finns så mycket material som kan suga upp vatten vilket borde resultera i en låg våtvikt.

För egen del blev jag väldigt sugen på att testa hur skorna skulle fungera som lerplöjare…? Känns som de kan bli en hit där med så länge det inte är allt för djup lera. Sulan är anpassad för blöta stenhällar med Premium Wet Traction Contragrip och samma dobbmönster som S-Lab XA Alpine.

XA Enduro

Ännu en helt ny modell med en speciell nisch. Med en integrerad damask eller advanced chassis som Salomon kallar det är XA Enduro skon för dig som vill ge dig ut och tackla olika sorters terräng utan att behöva oroa dig för att lera, grus eller annan smuts ska lyckas ta sig in i skon. Av vad jag läst om modellen så verkar detta fungera kanon. Damasken smiter smidigt åt utan att vara ett hinder. Det ska fungera bra att springa med både höga och låga strumpor i skorna. Vikten ligger på 300 gram och det är inklusive damasken. Sulan är liknande den som vi ser på många av årets modeller och har Premium Wet Traction. Tanken med skon är att du ska kunna lita på att den sitter som en smäck oavsett terräng och att ingen smuts ska ta sig in. Den fungerar nog bra i lera så länge det inte är för djup lera, då behöver man nog grövre dobbar som på lerplöjarna S-Lab Speed. Droppet är ganska rejält på nio millimeter och av vad jag har läst är dämpningen lite mitt emellan modeller som S-Lab Sense 6 och S-Lab Sonic.

S-Lab Sonic 2

Sonic introducerades förra året och är Salomon räcersko för dig som vill ge dig ut i betongdjungeln istället för på stigarna. Denna lättviktare är en höjdarsko och jag arbetar på en recension av den första Sonic som kan ge dig som funderar på tvåan en uppfattning om hur skon fungerar, både på asfalt men även ute på stigarna. Med endast 215 gram i vikt är känslan från start att detta är en snabb sko. Man vill liksom kuta på helt enkelt. Sonic 2 har åtta millimeter dropp och de största nyheterna för i år är de två nya teknologierna som vi kommer få se i många Salomonmodeller framöver, Vibe och Opal. Vibe är en teknologi som går ut på att minska vibrationerna som kroppen får utstå under löpningen. Av vad jag läst så förklarar Salomons forskare det så här: Krafterna som påverkar kroppen under löpningen är 50% stöten vid nedtramp, 15% återstuds och 35% vibrationer. Så minskningen av påverkan från vibrationerna ska ge en skönare löpkänsla samt även ett förbättrat resultat och minska risken för skador. Komponenterna som samverkar i Vibeteknologin heter Opal och Energy Cell +. Energy Cell + är en EVA-mellansula som ska ha hög energiåterföring och Opal är inlägg i sulan av TPP (Thermoplastic Polyproylene). De här inläggen är lättare än exempelvis de i Adidas Boost och Saucony Everun. Opalinläggens huvuduppgift är att dämpa vibrationerna.

Foto: www.roadtrailrun.com

Jag har inte testat Sonic 2 så jag vet inte exakt hur detta känns, men Energy Cell + fanns i första Sonic och löpkänslan har varit väldigt skön och det känns som det är go stuns i skorna. Mer om det i min recension när den är färdig. Jag kommer dock snart att få testa en annan sko med nya Vibeteknologin och då kommer jag få chansen att gå på djupet med hur Vibeteknologin fungerar på stigarna då Salomon även släppt en ny modell för trailöpning med Vibeteknologin och mycket dämpning, Sense Pro Max.

Sense Pro Max

Sense Pro Max är Salomons nya trailsko med maxdämpning. Trots en rejäl sula på 30/24 millimeter och sex millimeter dropp väger skon 290 gram. Med 17 mm Energy Cell +-mellansula och Opalinlägg ska skorna erbjuda en bekväm löptur och minska vibrationerna. Nedan kan du se en bild på hur Vibe fungerar med Energy Cell +-mellansulan samt de blåa Opalinläggen.

Foto: www.roadtrailrun.com

Dobbarna påminner Senseseriens i storlek och djup och lämpar sig troligtvis för inte allt för lerig terräng utan hellre torra, fina stigar.

Det ska bli väldigt intressant att testa den nya teknologin och jag återkommer inom kort med ett första utlåtande om hur det känns med Vibeteknologin. Det blir även den första skon med rejält med dämpning som jag testar så det ska bli en ny upplevelse det med. Sammanfattningsvis kan man säga att det finns skor för alla terränger och tävlingar i årets utbud. Jag kommer göra två inlägg till där jag går igenom lite om vad som är nytt på klädfronten där vi ska kika lite extra på en spännande jacka och sen ska vi även spana in alla nya vätskevästar. Mycket spännande på g! 🙂

Back to Top