Tävling

Vinterlöpning i dubbel bemärkelse

Vinterlöpning i dubbel bemärkelse

I tisdags var jag med om två roliga saker som har med vinterlöpning att göra. Först var det äntligen dags att snöra på sig ett par skor med metalldubb för vintern har slutligen kommit hit och verkar stannar här. Skorna är mina sprillans nya Icebug Spirit3 olx. De är inte gjorda för vinterlöpning i första hand men de har 14 karbiddubbar under som jag tror räcker utan problem samt att de kan vara en eventuell sko att springa Axa Fjällmaraton med.

Spirit3 UnboxingHär är en bild från när jag packade upp skorna. Skorna har även Icebugs välkända BUGrip-teknologi samt att den har har ett icke absorberande material som ökar väldigt lite i vikt när det blir blött. Skorna påminner väldigt mycket om mina Icebug Acceleritas3 RB9X i utformningen och funktioner fast med metalldubbar istället. Så det känns som att de kommer passa mig perfekt på isiga vinterstigar.

Spirit i snönAv vad jag hade läst innan om skon så kan man ganska lätt få skavsår i början därför körde jag en kort runda för att bara känna på skon lite. Då det hade snöat en hel del så kunde man inte se isfläckarna under snön, men greppet var alldeles utmärkt under hela rundan trots att jag försökte springa på alla ställen där jag visste att det fanns blankis under snön. Jag korsade en asfaltsväg på min väg till stigarna och då kändes det inte konstig eller hårt att springa på metalldubb. I passform känns skorna precis som Icebug Acceleritas3 RB9X fast med högre vikt och möjligtvis lite lägre hälkappa, men det får jag känna lite mer på. Här är en kort filmsnutt på skorna in action!

Hittills är jag väldigt nöjd med skorna, men det var tur att jag hade läst på lite innan för jag fick skavsårskänningar på båda hälarna. Det var den första roliga saken som jag var med om i tisdags. Nöjd och glad med mina nya skor fick jag ett väldigt roligt besked på kvällen då jag såg den här bilden på Facebook:

1540458_244895518967822_2143205282_o

Vad är det som är så roligt med den här bilden? Jo, bilden som är tagen från Craft Sportswear SWE:s Facebooksida innehåller mitt namn, Johan Brodén, och det innebär att jag har vunnit en startplats i Winter Run i Göteborg på lördag! Snacka om perfekt timing =] Här har jag precis testat mina metalldubbsskor och så ska jag helt plötsligt springa ett lopp i Göteborg där sådana skor är ett måste bara några dagar senare.

Det ska bli oerhört skoj att testa formen lite samt att vara med i loppet som verkar vara en riktig höjdare. Starten går kl 17.00 och längs med spåret utlovas det musik och ljus och alla deltagare ska få neonarmband som lyser i mörkret. Sköj! Är dock lite orolig då jag inte hittar någon information om duschar. Jag ska åka buss hem på kvällen. Kan ju vara trevligt för mina medresenärer om jag får duscha någonstans innan den bussresan.

Icebug och Craft är huvudsponsorer så jag hoppas mycket på att få spana in en hel del nya Icebug skor. Jag är väldigt nyfiken på nya modellen Enlight samt Acceleritas4. Icebug la nyligen upp den här bilden på sin Facebooksida:

1040374_640358566029449_86868384_oEnlight till vänster och Acceleritas4 till höger. Båda med RB9X och Enlight är en omarbetad version av Anima. Den rosa Acceleritas4 ser ju oerhört fräsig ut! =] Förhoppningsvis finns lite av Icebugs personal där också så man kan prata lite om skorna och deras tankar inför framtiden.

 

En smygtitt på Vilden och annat smått och gott

En smygtitt på Vilden och annat smått och gott

Har haft fullt upp senaste månaden så bloggandet har hamnat på efterkälken. Dock har jag inte legat på latsidan under tiden utan jag har många uppslag på g. Det gäller bara att ha tid att plita ned dem också. Vad har jag haft för mig då?

  • Jag har äntligen fått min Suunto Ambit 2 S White och det kommer en saftig genomgång av den när jag hunnit leka rejält med den. Men vitt är helt klart det nya svarta!
  • Förälskelsen i mina nya Icebug Acceleritas3 RB9X håller i sig. När ska Icebug börja sponsra mig med skor egentligen? De har massor med skor som jag är intresserade av och nästa år ser riktigt spännande ut för deras del.
  • Jag har haft en uppenbarelse! Är helt otroligt taggad för den idé till ett lopp som jag vill anordna som kom till mig för några veckor sedan. Återkommer med en egen post när jag rekat och mekat lite. Men troligtvis blir 2014 året som går till historien som det år då jag anordnade mitt första lopp. Oerhört spännande!
  • Jag går och ruvar på några utmaningar som jag funderar på att dra igång här på bloggen sammankopplat med Jogg.se om intresset är tillräckligt stort.

Men rubriken antyder att detta inlägg ska bjuda på en liten tjuvkik på Vilden. Vad kan Vilden ha med trailrunning att göra kan man undra? En hel del ska det visa sig Spana in!

Vilden X-TRAIL är alltså ett nytt terränglopp i dess renaste form enligt loppets hemsida, som väl får kallas inofficiell för tillfället då den lanseras 10:e december. Loppet går av stapeln 31:e maj i Taberg och arrangeras av Jönköpings OK, JOK. Kanonroligt med ett lokalt lopp som ser ut att bli sjukt tufft dessutom! Stigningen uppför Tabergstoppen lär suga den mesta energin ur benen. Men bra backträning inför Axa Fjällmaraton. Dessutom ska de ha ett backpris för snabbast tid uppför backen. Man kanske skulle lägga allt krut på det? =] 

Skönt med två lopp preliminärt inbokade under våren, möjligtvis tre. Min tanke är att förutom Vilden X-TRAIL springa Billingen X-trail Challenge och förhoppningsvis Vinter-BUM, 34 km. Sen slänger jag gärna in ett eller två Salomon Trail Tour-lopp i smeten också och får en smarrig löparvår. Nu ska det plockas distansmeter under vinterträningen. Njut av snön!

.

Linköping XC-race – Teknisk trail suger… musten ur benen!

Linköping XC-race – Teknisk trail suger… musten ur benen!

I lördags var det dags för årets sista tävling, Linköping XC-raceExtra sköj att två kompisar hängde på och fick testa sitt första traillopp vilket gav mersmak. Vi var på plats rätt tidigt och gav oss ut på en promenad efter att vi hade införskaffat nummerlappar. Vädret var helt perfekt, lagom kallt och inget regn. Väl ute i skogen lyckades vi komma in på den sista biten av banan. Terrängen var rätt flack, några gyttjehål som skulle passeras men annars relativt lätt trail. Då vi sett filmer (se tidigare inlägg) på flera riktigt blöta passager så var vi nöjda med att det såg rätt så enkelt ut.

När det sen blev dags att värma upp så passade vi på att springa lite i början på banan och även den biten kändes som att det skulle gå att pressa på ganska snabbt. Banan bestod av en 5-kilometersrunda som vi skulle springa två gånger med vattendepå vid varvningen. Min tanke var att försöka stå på rätt bra då terrängen verkade rätt så överkomlig. Men ack så fel jag hade!

Det visade sig givetvis att de passager som vi hade lyckats reka på banan var de klart enklaste. Banan bestod till största delen av en smal, knixig stig med mycket rötter, lerhål lite här och där, en riktigt seg passage genom en halvsank myr samt två riktigt branta stenshällsbackar och mitt i allt detta en rejält brant backe. Annars var det rätt så få höjdmeter för att vara ett terränglopp. Men jobbigt var det allt minsann ändå.

Jag ångade på rätt bra under första varvet. Då tävlingsledningen hade varnat för att ha med mobiltelefoner pga eventuella vattenhinder så sprang jag utan gps då jag ännu inte har köpt min Suunto Ambit 2 S White. En klar nackdel att inte ha full koll på tempot och jag hade säkerligen haft stor nytta av att veta hur jag låg till pulsmässigt för jag antar att jag låg väldigt högt.

LXCRACE2K13Den här bilden tror jag är tagen efter ungefär sex kilometer direkt efter en brant stigning. Mina ögon säger väl egentligen allt som en pulsklocka hade kunnat berätta för mig. Sjukt trött jag var här och på gränsen till att spy av utmattning.

Likt Mullsjö X-trail Halvmara hade jag startat i ett lite för högt tempo och folk började springa förbi mig. Det är lite segt sett ur ett mentalt perspektiv men som tur var hade jag en löpare som jag legat bakom hela loppet som höll ett tempo som jag mäktade med så jag var inte helt ensam om att bli omsprungen. Vi slapp i alla fall att springa genom några vattenpassager vilket jag tyckte var rätt skönt. Jag lyckades dock med min första vurpa på ett lopp. Blev lite stressade då vi var mycket folk på en smal stig samt i kombination med min trötthet så missade jag helt enkelt att lyfta foten tillräckligt mycket. Som tur var så gick allt bra. Jag gjorde en #1 kombinerat med #3 och #5 helt enkelt: http://trailandultrarunning.com/top-5-reasons-people-fall-on-the-trail/

LXCRACE2K13Här hann jag i alla fall få till något som liknande ett leende. ”It’s all about smiles – Not miles”

Andra varvet var segt, men jag lyckades hålla rygg på löparen jag följt under hela loppet och spurtade förbi en annan löpare på upploppet dessutom. Vilket kanske inte var helt smart. För när jag väl stannade i målfållan så slog utmattning till på allvar och jag spydde tre gånger. Vet inte om det är att jag äter fel eller dricker fel inför lopp som börjar runt middagstid…? Antagligen var det helt enkelt så att jag pressade mig för mycket helt enkelt.

Jag slutade på en 37:e plats av 120 löpare på tiden 51.11. Dock var vi många som sprang in runt den tiden. Hade jag bara varit lite mer än en minut snabbare så hade jag hamnat på 24:e plats istället. Rätt stor skillnad.

LXCRACE2K13Så här härligt skitiga var mina Salomon Sense Mantra efter loppet =] Tyvärr visade de ännu en gång att lera, blöta stenhällar och att hoppa över blöta nedfallna träd inte är det de gör bäst. Flera gånger fick jag fega då jag inte vågar lita på skorna, vilket gör att jag tappar tid. Kvällen innan loppet beställde jag äntligen mina Icebug Acceleritas3 RB9X och det på en hejdundrandes rea dessutom då jag gav bara 500 kr för dem. Gött! Om de är så bra som jag hoppas på så kommer de underlätta rejält vid sådana här förhållanden.

Mina nya bad boys!

Acceleritas3

IMG_3855Det ska bli härligt att testlöpa värstingdobbarna och det förhoppningsvis helt sjuka greppet till helgen!

Sammanfattningsvis kan jag rekommendera Linköping XC-race varmt och jag kommer säkerligen springa nästa år med. Bra arrangemang, härligt teknisk och jobbig bana där man måste ha fullt fokus på var man ska sätta foten nästa hela tiden.

 

 

 

Mullsjö X-trail – Publikparty!

Mullsjö X-trail – Publikparty!

För ungefär två veckor sen sprang jag min första halvmaratävling. Och det var inte vilken tävling som helst utan Mullsjö X-trail Halvmara, vilket visade sig vara en tävling inramad av en fantastisk publik. Tyvärr hade jag varit lite förkyld inför loppet och baksidan av vänster lår trilskades fortfarande lite med mig sen mitt rekordlopp på Blodomloppet Jönköping. Men på väg till loppet började adrenalinet pumpa igång och passande nog var det ett radioprogram där de spelade olika låtar som passade till löpning som jag lyckades ratta in i bilen på väg till loppet. Lite komiskt att den här låten är en av de som spelas:

Kvelertak – Blodtörst

Vädret har varit rätt grått och mulet och det regnade på väg till Mullsjö men under uppvärmningen så spricker det upp och förhoppningar om ett soligt lopp tänds. Uppvärmningen känns helt ok och i startfållan känner jag igen en del Jönköpingsfolk och jag är riktigt laddad för att springa, trots att jag är helt färsk vad det gäller halvmaror. I alla fall i tävlingsform. Den trilskande baksidan på vänster lår har dessutom gjort att jag inte kunnat köra något riktigt långpass innan loppet så jag vet inte riktigt var jag står orkesmässigt.

Planen för loppet är att försöka springa på under 1.40 och att försöka springa den första milen på under 45 minuter. Starten går och jag öppnar i ett rätt högt tempo. De första tre kilometerna går utför och jag snittar ca 4 min/km och det känns helt ok.

MX1Efter det kommer regnet. Och backarna. Och de smala stigarna på skrå med blöta rötter och branta backar ner mot sjöar. Ett felsteg och man kan ramla och slå sig rejält illa. Mina Salomon Sense Mantra trivs ju dessutom bäst i torrare väglag. Tempot sjunker och det blir mycket jobbigare än jag räknat med. Banprofilen såg inte så meckig ut. Men när man får koncentrera sig för varje steg för att inte ramla nedför en brant backe mot sjön eller för att inte halka på stenar eller rötter så är det svårt att springa fort. Det kallas helt enkelt inte X-trail utan en anledning. Men så ska det vara!

MX3Första halvan av loppet pressar jag på rätt bra ändå, trots regn och att jag ständigt hamnar först i klungor och får dra. Banan bjuder på varierad terräng, jag springer genom hav av ormbunkar, längs smala tekniska stigar, dundrar fram på hönsnätade spänger, upp för branta backar och ner lika brant igen, över träbroar. Väldigt varierad löpning. Svårast är dock alla stigar på skrå längs med sjön, med brant backe ner mot sjön. Samtidigt kittlar de löparmagen mest med vetskapen om att ett felsteg kan innebära rejäla skador. Living on Da Edge liksom! =]

Jag springer första milen på ca 46 minuter och allt går rätt så planenligt ändå. Men folk börjar springa förbi mig. Hela tiden får jag dra själv. De jag hjälpt fram första milen har nu mer ork och springer ifrån mig. Det tar på psyket men jag kämpar vidare mot 1.40-målet. Bäst av allt är all publik man stöter på. Mitt ute i skogen står det folk och hejar och klappar händerna. Jag tackar de som hejar och det stärker kämpaviljan. Publiken är fantastisk! De ploppar dessutom upp titt som tätt på platser man minst anar det likt kantareller här och där i skogen. Underbart!

MX5Resten av loppet är segt. Och tungt. Dessutom vet jag att de tre sista kilometerna så ska man klättra tillbaka upp till startområdet genom Mullsjö. Regnet har gjort mina shorts genomblöta och jag blir kall om låren. Den sista kilometern innan jag kommer in i Mullsjö går genom sumpmarker nära sjön som osar av djungelvibbar, vilket känns riktigt exotiskt på något sätt. Tänk dig en regnskog en riktigt mulen dag. Samma känsla fast i utkanten av Mullsjö. Jag gör två misstag under loppets gång som jag tycker ger störst utslag på resultatet. Jag öppnar för hårt och sen missar jag att ta banan på tredje vätskekontrollen. Kontrollerna är vid ca var femte kilometer. och de ca 4-5 kilometerna mellan kontroll tre och fyra hade nog gått lite lättare om jag tryckt i mig några bananbitar på tredje kontrollen.

Väl inne i Mullsjö blir jag nästan lite tagen av allt folk som hejar. De hurrar, klappar händerna och hejar fram oss löpare oavsett om vi är bekanta eller inte. Helt enkelt kanon! Då det går mycket uppåt här så känns det riktigt gött i kalla trötta ben att någon hejar på en. Dessutom plockar jag några platser här med vilket också stärker psyket. Till slut går jag i mål på 1.45.12. En tid som jag är helt nöjd med tanke på banans oväntade knixighet och det blöta, kalla vädret sam trilskande lår och snor i näsan i bagaget dessutom. Arrangörerna har lagt upp en film på målgångarna och kollar man från ca 4.09 kan man se en riktigt sleten (på ren västgötska) grönklädd filur med keps som lunkar mot målet.

Jag slutade på en 38:e plats totalt 138 startande vilket känns helt ok för att vara min första halvmara. Jag låg 32:a vid första checkpointen och 36:e vid andra så jag öppnade som som sagt för hårt. Jag återkommer definitivt nästa år! Bara allt publikstöd gjorde tävlingen värd ett besök. Den härliga banan med ljuvliga miljöer längs med fina sjöstråk och ett väldigt bra arrangemang gjorde inte saken sämre. Det enda jag kan klaga på var de tidtagningsmojänger man fick ha med ett kardborreband runt vristen. Inte skönt tyckte jag. Får se om man kan ha den runt handleden nästa år =] Banan blir dessutom en riktigt bra genomkörare nästa sommar då min fru MaMarie ska träna inför Axa Halvmaraton i Åre.

UltraVasaloppet!

UltraVasaloppet!

Varför åka skidor när man kan springa?

Den briljanta frågan ställde sig någon/några personer och kom fram till ett mycket spännande koncept: UltraVasaloppet

Tyvärr blir det nog lite mastigt för min egen del att springa det ca en vecka efter Axa FjällmaratonMen om två-tre år kan det vara dags. Riktigt bra idé som jag tror kommer gå hem i trailtokiga Sverige. Här är en härligt inspirerande film om loppet.

Dagens andra glädjande nyhet är att jag lyckades anmäla min fru MaMarie till Axa Halvmaraton som går av stapeln en vecka innan Axa FjällmaratonSå nästa sommar blir det en härlig vecka i Åre!

Vilken härlig dag! =]

Vilken härlig dag! =]

Yay! I dubbel bemärkelse. Dagen bjöd på två riktiga löpgodbitar! Först lyckades jag bli en av de 800 som ska springa nästa års Axa FjällmaratonJag var lite smånervös och fick ringa supporten då jag fick ett mail om att min betalning inte hade kommit fram, men de lovade mig att jag hade min plats och någon timme senare dök det upp ett mail med kvittot på anmälan. Fram tills dess var jag lite smånervös kan jag lugnt erkänna. Så nästa år är jag en av de som kutar loss från startfållan som man kan se i filmen nedan.

Sen på kvällen kom nästa fina formbesked. Trots att jag inte tränat specifikt inför det, då fokus ligger på Mullsjö X-trail Halvmara, samt att loppet är på asfalt vilket jag knappt springer så lyckades jag springa milen på 39.54 på Blodomloppet JönköpingFörra året sprang jag på 42.57 och målet nu var att springa under 41 minuter. Så under 40 kändes kanon! Kom på 74:e plats totalt av 1177 startande vilket också kändes riktigt bra. Låg nog på ca plats 150 förra året. Härligt!

Nu ska det firas med kaffe, Twix och film. Trots att jag dessutom laddat med både tårta och kaka på jobbet. Det är jag värd! =]

Axa Fjällmaraton Level 2

Ett av mina drömlopp är att springa Axa Fjällmaraton i Åre. 43 km långt och hela 1800 höjdmeter. En riktigt saftig utmaning! Men nu kommer nyheten om att Level 2 är på gång. Ett fjällmaraton med hela 2800 höjdmeter och med premiär 12 juli 2014, Fjällmaraton Bydalsfjällen. Det är samma arrangör som ligger bakom även detta lopp, Vértex Fjällsportklubb. Arrangörerna har i dagarna släppt denna film.

Mer information kommer 10:e juli. Dags att boka nästa års semester? =]

Gött i Götet!

Gött i Götet!

Har under helgen deltagit i mitt andra Salomon Trail Tour-lopp, STT Skatås. Och om jag gjorde en hel del nybörjarmisstag på mitt första lopp, STT Kolmården, så var det tvärtom den här gången. Banprofilen var ordentligt instuderad och taktiken klar. Här är en bild från STT Skatås på banprofilen:

Banprofil STT Skatås 12 kmBanan var riktigt kuperad, ca 200 höjdmeter enligt RunKeeper (Ja, jag är i stort behov av en gps-klocka…). Upplägget var att ta det relativt lugnt fram till andra vätskekontrollen och sen öka tempot till tredje vätskekontrollen, lite lugnt igen, fullt ös till slalombacken och sen fullt ös igen in till mål. Jag hittade ännu en gång en äldre man att följa som hade helt rätt tempo för mig de första kilometerna. Han hade en knallgul t-shirt som det stod Pantern Running Club på och enligt resultatlistan så hette han Kjell Olausson. Bara Pantern Running Club var ett gott omen i sig. Jag låg hack i häl på honom fram till ca 5.5 km. Sen började han tröttna och då sa jag till honom att jag legat bakom honom hela tiden och att jag kan dra nu. Han hängde på mig en bra bit men tappade orken lite.

Banan var fantastiskt rolig! Teknisk, kuperad, varierad och med makalösa vyer. Ena stunden sprang man kuperade djurstigar, sen hoppar man likt en groda från tuva till tuva i en myr till att kuta som skjuten ur en kanon nerför branta, steniga backar eller så drar man sig upp med hjälp av ta tag i träden i en urbrant uppförsbacke. Men nästan bäst av allt var de maffiga utförslöpen. Min taktik var att öka lite efter andra vätskekontrollen och det fungerade suveränt. Fram till tredje vätskekontrollen plockade jag placeringar. Skönt att inte tappa på slutet som jag gjorde i Kolmården. Efter den saftiga stigningen vid tredje vätskekontrollen upp på Getryggen som berget hette fick jag även en mycket positiv uppenbarelse. Jag är en hejare på utförslöpning!

Utför på STT SkatåsUtsikten på Getryggen var hänförande, men ack så kortvarig. I backen ner från Getryggen plockade jag fyra-fem placeringar och ångade sen på mot slalombacken Brudarebacken. Solen gassade och det var mycket folk som hejade på i backen. Sprang på bra och gick sen förbi några uppför backen. Utsikten över Götet var lika magnifik här, men tyvärr hade jag inte riktigt tid att stanna och njuta. Sen bar det av utför igen och där plockade jag fler placeringar vilket kändes kanon. Den närmaste liknelsen med utförslöpningen jag kan göra är att åka slalomskidor i full fart. Det är något som jag älskar att göra och under utförslöpningen var det samma känsla. Full fart, men ändå med kontroll och ändå vet man att gör man något fel kan det gå riktigt illa, precis som i slalomåkning i höga hastigheter.

Jag sprang in på 44:e plats på tiden 1.11.50 och hade då avverkat ca 12.6 km. Totalt var det 199 startande så jag är riktigt nöjd. Hade jag inte varit väldigt hostig i veckan hade jag nog kunnat öppna starkare och då hade jag nog nästan kunnat placera mig strax under topp 30. Mitt mål var att komma bland de 50 bästa och det klarade jag av bra så jag är väldigt nöjd med hela loppet. Min fru var även med och sprang 6 km och även hon tyckte det var kanonroligt så förhoppningsvis kan STT Skatås bli en årlig tradition.

Hela arrangemanget var kanonbra genomfört. Efter loppet fick man god soppa och bröd, vilket var en höjdare. Vädret gick från mulet till strålande solsken strax innan start och folk var glada och trevliga.

Här en bild på mig på väg uppför Getryggstrappan.Full fart i Getryggstrappan!

Nu väntar en period med lite hårdare träning under sommar. Min tanke är att satsa på en hel del långpass samt fartpass. I slutet av sommaren hägrar nästa tävling: Mullsjö X-trail Halvmara

It’s all about smiles – Not miles

It’s all about smiles – Not miles

Då har jag äntligen sprungit mitt första Salomon Trail Tour-lopp, STT Kolmården. Åh vilket lopp sen! Härlig inramning i de kolmårdska skogarna, behagligt soligt väder och massa glada traillöpare på plats. Hela familjen var med mig upp då min kompis som skulle sprungit med mig hade blivit skadad. Så det blev en riktig familjeutflykt istället.

Inför loppet hade jag tidigare i veckan testat att springa i riktigt högt tempo och allt kändes bra i både ben och flås. Det var lite svårt att fokusera ordentligt på loppet med familjen på plats. Höll på att glömma av att stretcha efter uppvärmningen och hann inte kolla på bansträckning så som jag tänkt, men annars kändes allt kanon. Gött att ha några som hejar på en när man startar.

Innan starten hade jag redan hunnit se en del trailkändisar som Andreas Svanebo (en av löparna i Salomon Sweden Trail Running Team och han har dominerat på Salomon Trail Tour och vunnit flera Axa FjällmaratonMiranda Kvist (en av grundarna av Team Nordic Trail och har en mycket populär trailblogg) och Jonatan Thoresson (också medlem i Salomon Sweden Trail Running Team). Spännande att se speciellt Andreas Svanebo då han verkligen har varit ohotad på trailtoppen i Sverige de senaste åren.

Väl framme vid start var min plan att försöka hålla ett tempo runt 4.30 min/km genom loppet, något som inte borde vara omöjligt trots terränglöpning. Starten gick bra, jag tog det ändå relativt lugnt och låg väl på ca tionde plats efter första kilometern samt att jag avancerade lite efter det. Här är en film från starten.

Sen började det bli oroväckande tungt. Banan var väldigt mycket tuffare än jag räknat med. Kilometer två och tre bestod mycket av gyttjiga traktorstigar med spänger här och där. Redan efter tredje kilometern stod det klart att det här skulle bli min hopprikaste löprunda någonsin för man fick studsa fram som en gasell för att inte fastna i gyttjan och det tog på krafterna. Sen var jag inte riktigt van med att springa i så varmt väder. Dessutom var det mycket obanat, vilket jag inte hunnit träna så mycket pga evighetsförkylningen i tre långa veckor. Men jag kämpade på och vattnet vid ca 4.5 km hägrade.

Vid vattenkontrollen sprang jag med munnen på vid gavel kändes det som. Så där härligt torr som man kan vara efter att ha sovit hela natten med öppen mun när man är förkyld, så kändes det när jag väl kunde kasta in lite vatten i munnen. Det får bli att önska sig en Salomon Sense Hydro Glove i födelsedagspresent helt enkelt. Mycket smidigare att ha vattnet med sig. I filmen nedan förklarar Emelie Forsberg hur det fungerar.

Efter vattenkontrollen hade jag sprungit ungefär halvvägs och här var det en stor grusväg och löpningen flöt på bra. Tog rygg på en äldre herre som såg ut att vara snabbare och uthålligare än jag och det var kanske ett misstag. För när grusvägen tog slut bar det av rakt ut i skogen och sen uppför. Både han och jag gick. Jag kände hur värmen tryckte på och krafterna sinade snabbt. Sen var det lite neråt och sen kom vi helt plötsligt till ett berg. Vi fick hoppa mellan klippor och det var mycket uppför och här visade det sig att jag skulle detaljstuderat bansträckningen mycket bättre än vad jag hade gjort. Min tanke hade varit att spara krafter så jag skulle klara en backe vid ca 8 km som jag visste var jobbig. Jag hade blåst på för hårt och vid 6 km väl högst upp på berget tog det stopp. Magen sa ifrån och jag spydde två gånger. Den äldre herren försvann och fler passerade mig under mitt hulkande. Men sen var det bara att köra på igen. Segt till en början, men det gick och jag plockade faktiskt igen en del placeringar.

Terrängen längs med hela banan var verkligen varierad och tuff. Vi sprang nerför berghällar, genom kärr, upp och ner genom blåbärsriskullar, på stigar, utanför stigar, hoppade över nedfallna träd och gyttjepassager. Så här i efterhand har jag kommit fram till att banan var väldigt roligt, teknisk och varierad. De första kilometerna fick man ha fullt fokus på att hitta rätt väg bara de närmsta meterna framför en bland alla gyttja. Men mitt under loppet kändes det väldigt jobbigt.

Nu började jag närma mig slutet och kommer in för varvning och ser målet. Här trodde jag att det bara var ca 800 meter kvar till mål. Det tyckte jag mig minnas från banbeskrivningen och jag kollade inte så noga på min iPhone som jag hade på armen som gps. Glad för att jag snart var framme ökade jag takten och fick riktigt bra fart. Men till min stora förvåning och förtret så vände spåret bort från målgången och ut i kuperad terräng igen. Här var det riktigt segt och det mentala fick sig en liten törn. Men jag såg en löpare framför mig samt en bakom mig och jag kämpade vidare. Jag trodde att jag iaf hade chans på topp tio här. Men sen kom nästa överraskning. Ett träsk!

Smidig som jag är lyckades jag med bedriften att sjunka ner nästan till midjan. Sjukt jobbigt var det och vid slutet av träsket satt det folk och tog kort på en. Jag hörde dem säga att det var rekord. Något ska man ju vara bäst på! =] Tappade en placering i träsket men nu var det inte långt kvar. Älgade på och kom in på en 13:e plats till slut. Helt utpumpad. Är väldigt nöjd ändå. 13:e av 40 startande är helt ok för att vara första gången. Hällde i mig sportdryck och till min stora förtjusning fanns det sega nappar att snaska i sig och det visade sig vara alldeles förträffligt smarrigt när man var slutkörd.

Nu har jag gjort en del rookiemisstag och fått känna på hur tuff terrängen kan vara. Det märks att jag inte hunnit med mycket tempoträning på grund av förkylningen samt att den långa vintern gjort att jag inte kunnat springa mycket obanat hittills. Det får bli rejäla doser av båda fram till STT Skatås om två veckor. Sen skulle en gps-klocka med pulsmätare kunna ta min löpning till nästa nivå och det får nog bli nästa UppTechsköp helt enkelt. Så man har koll på pulsen och hur långt man sprungit.

Allt som allt var det en kanondag! Härlig stämning, bra väder, kanonroddat arrangemang och det blev en rolig utflyktsdag med familjen då det bar vidare till Tropicarium på Kolmården efteråt. Vid målgången fick man en Salomonkeps och en handduk. Kepsen kommer nog visa sig vara ett utomordentligt tillskott i löparoutfiten modell sommar då den fungerar både som pannband och solskydd. Plus att jag normalt ser helt horribelt konstig ut i keps, men den här kändes helt ok på skallen.

STT-keps Sen har kepsen dessutom en helskön slogan på sidan:

Smile!

It’s all about smiles – Not miles!

Icke att förglömma.

Back to Top