Skor

UppTech: Salomon S-Lab Sense 2 VS. Salomon Sense Pro

UppTech: Salomon S-Lab Sense 2 VS. Salomon Sense Pro

Är i skrivande stund på en härlig semester i Åre och laddar inför min debut på Axa Fjällmaraton på lördag. Det ska bli så roligt och jag ser verkligen fram att få ge mig ut och springa i den här fantastiska miljön. Men som alltid när man ska ge sig ut på längre rundor så blir skovalet av stor vikt. Därför tänkte jag skriva en recension av de två par skor jag sprungit mest med i år och förklara varför jag med största sannolikhet kommer springa med just ett av paren. Båda skorna är tillverkade av Salomon och jag kommer gå igenom deras för- och nackdelar. Men först en kort presentation av skorna och lite fakta om dem.

Salomon S-Lab Sense 2

Sense 2Salomons S-Lab Sense-serien kom till då något väldigt ovanligt hände. Suveräne Kilian Jornet förlorade nämligen Western States 100 (ett prestigefullt 100-miles lopp som ofta brukar vara mycket varmt) år 2010. Inför 2011 återvände han med ett par nya skor och ett nytt vätskesystem. Vätskesystemet använder jag väldigt mycket under sommarhalvåret då det är perfekt att ha med sig en liten flaska på turer under en mil och det heter Salomon S-Lab Sense Hydro Set. Det var revolutionerande i sig men det var skorna som fick ändå större genomslag. Skorna hette Salomon S-Lab Sense och de togs alltså fram för att passa Kilians löpstil och det som utmärker dem deras extremt låga vikt, att man kan springa utan strumpor om man vill och den nya sulan och dess utformning. Salomon använder sig av en mycket bra metod när de tar fram nya produkter. De utgår från vad deras topplöpare vill ha och deras idéer och respons och får på det sättet fram produkter som verkligen är anpassade på bästa möjliga sätt för vad de ska göra. Salomon har något som de kallar Advanced Week några gånger per år då många av deras löpare samlas någonstans på jorden och springer, testar nya skor och produkter och umgås och har det sköj. Här är en film från den senaste veckan som ganska tydligt förklarar hur det går till 🙂

Kilian vann inte helt oväntat Western States 100 år 2011 och S-Lab Sense-serien har bara ökat sen dess och blivit ett signum för Salomons trailsegment. Så det är lite som jag läste på en blogg tidigare i år, Kilian borde förlora oftare så att han pressar fram ännu mer innovationer från Salomon 😉 I våras införskaffade jag ett par Salomon S-Lab Sense 2, alltså uppföljaren till Kilians originalsko. Det har även kommit en tredje version i år, men den är såpass mycket dyrare än vad tvåan var och skillnaderna verkar inte vara enorma så då fick det bli version två när jag hittade dem på rea.

Salomon Sense Pro Salomon Sense Pro

Efter att ha sprungit över hundra mil i mina Salomon Sense Mantra så kände jag att jag behövde en uppföljare samt en sko som passar bra som instegsmodell att rekommendera för medlemmarna i Team Nordic Trail Jönköping och då föll valet på Salomon Sense Pro. Sense Pro beskrivs av Salomon som ”En S-LAB inspirerad sko för träning och tävling med Natural Motion som ger bra känsla för underlaget samtidigt som den är stabil. ”

Vad är då skillnaderna och likheterna mellan skorna rent tekniskt sett (S2 = Sense 2 och SP = Sense Pro) enligt Salomon?

Vikt

S2: 195 gram storlek 42 – SP: 250 gram storlek 42

Hållbarhet (Skala 1-5)

S2: 1 – SP: 3

Sulans tjocklek (Skala 1-5)

S2: 2 – SP: 3

Drop (Skillnad mellan fram- och baksula)

S2: 4 mm (9 mm/13 mm) – SP: 6 mm (10 mm/16 mm)

De stora skillnaderna är alltså vikten, hållbarheten, sulans tjocklek och droppet. Min upplevelse hittills av skorna är att det stämmer bra.

Sense 2 – Mitt intryck

Sense 2 är helt fantastisk lätta och de sitter riktigt tight och skönt på fötterna. Jag har inte sprungit barfota i dem men jag kan tänka mig att det skulle fungera utan problem. Väldigt luftiga och riktigt snygga i min mening. Man känner sig lite extra snabb av att bara ha dem på sig 🙂 Sen är det ett par skor som ställer höga krav på löparen. Sulan är riktigt tunn och det påminner väldigt mycket om att springa med barfotaskor och markkontakten och löpkänslan är den bästa jag upplevt hittills i några skor. Jag är inte helt van med droppet på fyra millimeter utan jag känner av mina hälsenor lite extra om jag sprungit mycket i Sense 2. Den tunna sulan gör också att man känner av stenar och rötter om man trampar igenom lite mer. Sen är skorna som jag nämnt anpassade för att springa med i torr och varm miljö. Är det blött och geggigt och du springer på leriga stigar eller blöta klipphällar så är inte Sense 2 det bästa valet. Men det ska de inte vara heller. Jag skulle inte rekommendera skorna till en nybörjare, man det låga droppet och den tunna sulan ställer som sagt lite krav på dig som löpare men samtidigt får du en helt fantastisk löpupplevelse och perfekt skor för tävlingar på torrt underlag. Jag har sprungit pass på runt ca 2.5 mil som längst och då har jag varit rätt så seg i hälsenorna efteråt så kör jag med dem på Axa så är jag beredd på att det kommer ta en hel del på vader och hälsenor.

Sense 2 - Sula

Sense Pro – Mitt intryck

Sense Pro är lite tyngre än Sense 2 och inte lika tight och med bredare tåbox. Sulan påminner mer om Sense Mantra då den är tjockare och lite mer stum inledningsvis när man springer med dem när skorna är nya. Sulan har dobbar under hela sulan till skillnad från Sense 2 (Se bild på sulan på Sense 2 ovan).
Sense Pro - Sula
 Sense Pro – Sulan (Bild från Salomons hemsida)
Förutom sulan är de största skillnaderna passformen och löpkänslan. Sense Pro har en mycket bredare tåbox och sitter inte lika tight. Detta kan vara skönt då fötterna sväller på längre pass. Skorna sitter ändå väldigt skönt men har inte riktigt samma tighta känsla som Sense 2, vilket kan vara gött beroende på vad man är ute efter på sin löprunda. Sense Pro ger inte samma markkontakt då sulan är tjockare, men är i gengäld snällare mot löparen då droppet är på sex millimeter och de sliter inte lika mycket på hälsena och vader på längre pass. Sen är en liten skillnad att snörsystemet Quick Lace känns mycket mer rejält på Sense Pro, starkare snören som känns mer hållbara, men samtidigt så sitter Sense 2 på lika bra så det är väl snarare en fråga om hållbarhet i slutändan. Sen ska ju skorna hålla olika länge och Sense 2 känns skörare, men jag har inte kommit upp i tillräckligt högt milantal på skorna än för att det ska vara några stora skillnader ännu. Dock har det hänt något med mina Sense Pro. Troligtvis har en liten sten eller något annat kommit in i bak på skon och legat och skavt sönder ett hål i hälkappan under Kolmården Trail Marathon. Jag har åtgärdat det här genom att sätta in lite ludd från en filt i hålet, sen sätta först en liten bit silvertejp över hålet och sen en stor bit silvertejp från sulan upp till toppen av hälkappan.
Jag har provtestat skorna med den här lösningen här uppe i Åre och det har fungerat utan något skav både i våta och torra förhållanden. Överlag känns det som att greppet är aningen bättre på Sense Pro och jag har hunnit provspringa på blöta spänger med skorna och det har fungerat bra. Både Sense 2 och Sense Pro tar in vatten relativt fort när det är blött ute men det rinner ut relativt bra också. Sen är Sense Pro i och med att de bygger på Sense-serien inte gjorde för blöta och geggiga stigar eller våta klipphällar utan då får man nog satsa på Salomon S-Lab Sense Ultra 3 SG som har mer rejäla dobbar under och är gjorde speciellt för bra grepp i leriga och blöta förhållanden. Läs mer om dem här! Sense Pro kan jag rekommendera varmt och då den är en lite snällare skor tror jag den fungerar alldeles utmärkt som första trailsko om du aldrig har sprungit med ett par trailskor förut och den går även alldeles utmärkt att använda om du måste häda ibland och springa på asfalt 🙂 Den ingår trots allt i Salomons CityTrail-segment.
Axa Fjällmaraton – Vilka skor springer jag i?
Så som det kändes i lördags då min fru Marie sprang Axa Fjällmaraton – Halvmara då vädret var torrt och spåren därefter och utifrån hennes intryck från banan känns det just nu som att jag kommer springa i mina Salomon Sense Pro. Den breda tåboxen, tjockare sulan och aningen bättre grepp känns bra att ha med sig upp på fjällen. Sense 2 skulle nog fungera men det känns som de ställer lite krav på mig som löpare som jag inte uppnår riktigt ännu. Dock har det regnat mycket under veckan och det verkar som att det kan komma en hel del innan lördag också. Då krävs nog en Plan B och då lutar det åt att jag snörar på mig mina moddade Icebug Acceleritas3.
Pimpade Acceleritas3
De erbjuder ett bättre grepp i leriga och blöta förhållanden, har bättre vattenskydd och har dessutom det sensationella RB9X-gummit som är fenomenalt på blöt sten. Vilket kan visa sig vara väldigt viktigt när man ska springa utför Ottfjället. Nackdelarna med Acceleritas3 är en tunnare sula än Sense Pro och lägre dropp. Jag har heller inte sprungit längre pass än ca 2.5 mil med mina Acceleritas3, men det känns som att det ska fungera bra. I vilket fall så ska det bli så roligt och fantastisk upplevelse att ge sig ut och springa Axa Fjällmaraton på lördag! Hojta till om du är där och känner igen mig! 🙂
Da Vårskrik! ©

Da Vårskrik! ©

Helt plötsligt bara måste det ut… Da Vårskrik! Och en film säger väl mer än tusen ord så jag ska inte skriva så mycket om det utan kolla in filmen så förstår du nog.

Sen har jag gått och köpt mig ett par nya skor med det alldeles förträffliga namnet Salomon S-Lab Sense 2. Det var rea på Outnorth och det gick att köpa skorna för bara en tusenlapp, vilket är ett kanonpris för en sådan fin sko! Och jag som behövde en bra mängdträningssko a la door-to-trail då mina Salomon Sense Mantra börjar ge med sig lite efter ca 120 mil på stigarna. Idag var det dags för premiärturen och då bar det av upp för Järabacken som uppladdning inför Billingen X-trail Challenge på lördag samt en liten svängom på Bondberget och jag tror nog allt att jag är lite kär! Återkommer med en utförligare recension då jag lagt några mer mil stig bakom mig i dem. Spana in den härliga bilden då vi slappar lite efter att ha sprungit uppför Järabacken. Helt ok första date! =]

Salomon S-Lab Sense 2 JärabackenOm du missat förra årets vårskrik så kan du njuta av det här!

 

Små förbättringar och en upplysande nyhet från Icebug

Små förbättringar och en upplysande nyhet från Icebug

Icebug har i dagarna visat upp vårens och sommarens modeller på sin hemsida och jag tänkte kolla lite extra på några modeller som jag tycker är intressanta och se vad som är nytt och förbättrat på befintliga modeller och även spana säsongens stora skonyhet när det gäller Icebug, Enlight RB9X. Alla bilder är från Icebugs egna hemsida.

Först ut är dock skon som jag allra mest ser fram emot och som jag tror kan bli en riktigt hit för Icebug, Acceleritas 4 RB9X.

Icebug Acceleritas 4

I höstas köpte jag Icebug Acceleritas3 RB9X och jag är väldigt nöjd med dem förutom en sak som jag kommer in på lite senare. Acceleritas3 är en oerhört lätt sko (195 g, storlek 42), smal och tight och med bara fyra millimeters drop. Den sitter som en smäck på min fot och bara utstrålar ren och pur fart. Skon fungerar att springa med i princip överallt. Asfalt sliter på gummit enligt Icebug, men de få metrarna asfalt jag varit tvungen att springa för att ta mig till skogen har inte påverkat gummit nämnvärt hittills i alla fall. Greppet är fenomenalt och så länge underlaget är lite skrovligt fungerar det väldigt bra. Man får vara lite försiktig om man ska springa på blöta spänger eller på is om man inte springer rakt fram. Så länge man springer rakt fram och trampar i rakt med fötterna så biter greppet fast lite. Är det blankis får du satsa på metalldubb. Skorna har ett helt underbart grepp på blöta stenar vilket jag hårdtestade förra året (Läs mer här: Förra årets galnaste runda).

Acceleritas4 Sula

Vad är då nackdelen med Acceleritas3? Som jag nämnt tidigare här i bloggen har jag börjat känna av att hälkappan trycker på hälsenan. När jag nu på senare tid gett mig upp på pass över två mil med mina Acceleritas3 så känns det rätt så mycket i hälsenorna dagen efter. Jag har sett exempel på Instagram där användaren sugplopp som även har den läsvärda bloggen löpsug.se har moddat sina Acceleritas3 på grund av samma problem. Spana in en länken här för att se resultatet. Med en sax och fällkniv och lite eld har han skurit bort en rejäl bit av hälkappan och efter det har han sluppit tryck mot hälsenorna. Är lite inne på att göra samma sak då det känns lite saftigt att behöva köpa Acceleritas 4 RB9X bara för att slippa undan det problemet när mina treor knappt är ett halvår gamla. För Icebug verkar nämligen ha åtgärdat problemet i årets version. Enligt hemsidan är hälkappan i Acceleritas4 mjukare och viktigast av allt, höjden i mitten i bak har sänkts. Bästa lösningen för mig är väl att Icebug skickar ett provexemplar till mig så kan jag utvärdera och jämföra och se om det är skillnad. *hint* *hint* =]

Annars är det mesta sig likt, Acceleritas 4 RB9X är fem gram tyngre (200 g, storlek 42) och söker du en sko för att springa snabbt i terräng och som har bra grepp i princip överallt så är det här helt rätt sko för dig. Men lästen är smal, vilket man får vara beredd på. Dock har jag väldigt långsmala fötter så de passar mig perfekt. För ovana löpare får man vara beredd på en omställningsperiod med det låga droppet på fyra millimeter också. Sen tycker jag väl att Icebug kunde satsat lite mer färgglatt på den manliga varianten av Acceleritas 4 RB9X för att matcha den kvinnliga som bara spritter av färg och fart. Spana in den här!

Acceleritas4-LJag hade gärna sett en manliga variant i ljusturkos. Men jag börjar gilla den svarta färgsättningen allt mer. Vi går vidare och spanar in nästa uppdatering, Spirit4 OLX.

Spirit4 OLXJag köpte Spirit3 OLX för ungefär två månader sedan och såg fram mot många härliga vinterpass med grymt metalldubbat grepp. Tyvärr har jag hittills bara sprungit strax under tre mil i skorna och har alldeles för lite att gå på för att ge något ordentligt utlåtande om dem. Som jag nämnt tidigare gjorde jag korta rundor i början för vad jag hade läst om skon innan så får de flesta skoskav i början. Jag har inte märkt av något tryck på hälsenorna men samtidigt så har jag inte gjort några längre pass än två mil i dem än heller.

Spirit4 SulanNär det gäller Spirit4 OLX verkar det vara hälkappan som är den största förändringen sen förra utgåvan. Precis som Acceleritas4 så är den mjukare och lägre i mitten. Annars är vikten densamma (290 g, storlek 42) och droppet fortfarande fyra millimeter. Om man ska bedöma utseendet så tycker jag säsongens Jadefärg som Icebug kallar den är sanslöst snygg. Helfräsig helt enkelt! =] Synd att de inte gick all-in färgmässigt med Acceleritasen också. Spirit3 var snygg på sitt skogsmulliga sätt också, men Spirit4 känns mer rå och tuff men samtidigt sjukt stilren.

Sist ut är säsongens stora nyhet, Enlight RB9X.

Enlight RB9X

Enlight bygger på sulan från Icebug Anima2 (utan BUGrip) men skon är inte lika extrem som Acceleritas4 och Spirit4. Med ett drop på åtta millimeter och bredare läst samt kortare dobb så känns den som en sko som passar sig bättre på långpassen. Det skulle vara intressant att jämföra hur stor påverkan de olika sulorna har på greppet i leriga och blöta förhållanden mellan Enlight och Acceleritas4.

Enligt Sula

Sulan på Enlight känns lite mjäkigare på något sätt, lite mera lagom helt enkelt, men den har också RB9X och jag tror den kommer fungera alldeles utmärkt på de flesta underlagen. Det ska bli spännande att klämma och känna lite på Enlight. Den känns lite som Icebugs version av Sense Mantra och verkar vara en väldigt skön sko. Både Acceleritas 4 RB9X och Enlight RB9X ska ut i butik i mars vad jag har läst, Enlight verkar vara på g sista mars. Jag har inte läst när Spirit4 OLX kommer ut i butik men det är säkert i mars troligtvis då med. Det känns som Icebug gör det mesta rätt med sina skor och går en ljus framtid till möttes. Sköj!

Löprundan som Gud glömde

Löprundan som Gud glömde

Har haft ett välbehövligt höstlov och då passade vi på att besöka mina föräldrar i Skövde. I fredags gav sig först MaMarie ut på en löprunda och sen när det var min tur att springa så började det regna lite lätt strax innan jag skulle ut så jag slängde på mig min lätta Montaneregn/vindjacka. Och tur var det skulle det visa sig.

Jag skulle springa härliga stigar jag upptäckt i skogarna vid en av mina barndomssjöar och även två varv runt sjön. Redan när jag efter ca en kilometer kom in på tekniska stigar genom otroligt lövrik terräng så öppnade himlen sig totalt. Regnet bara öste ner men det gjorde inte så mycket då jag inte var kall och med min löparkeps på så slapp jag att få regn i ögonen. Dessutom var det perfekta förhållanden för att se vad mina Icebug Acceleritas3 RB9X går för när de bjuds på riktigt blöta och leriga stigar.

DD3B706D-3F3C-465F-B2A0-A7078B75F961Så här härligt gult var underlaget i början på löprundan. Inte ofta skorna nästan matchar stigen färgmässigt =]

Regnet fortsatte att ösa ner, men den vattenavvisande ovansidan på skorna stod pall bra. Tills det regnade så mycket att det inte gick att hoppa över vattenpölarna längre. Jag har inte så mycket att jämföra med när det gäller våtvikt men det kändes som att vattnet rann ur lite snabbare än mina Salomon Sense Mantra.

Men sen brakade det loss på allvar. Helt plötsligt slår blixten ner ca en kilometer från mig på berget Billingen. Ingen liten blixt utan en sådan där riktigt rackabajsarknall. Jag hann inte ens räkna till one Mississippi! Sekunderna efter börja det förutom spöregnet att hagla. Halvcentimeter stora hagel slår mot mig samtidigt som jag plöjer fram genom vattenpölar och börjar fundera lite smått på om det är dags att vända hemåt. Samtidigt är det lite komiskt att vädret är så illa och samtidigt är jag så nöjd med skorna att jag bara vill bölja fram genom all lera och vatten.

Jag möter en löpande kvinna som verkar vara på väg till sitt jobb. Hon springer med ett paraply men det är knappt att det hjälper och det känns på något konstigt sett helt rätt att bara se glad ut och ropa; Yeeee-Haaaa!, när vi möts mitt i stormen. För så känns det nästan. Som att man rider fram med stormen, haglet smattrande mot regnjackan och blixtar som slår ner runtomkring.

Som tur är drar blixtarna förbi och haglet slutar med. Men regnet verkar det inte finnas någon ände på. I en rejäl uppförsbacke forsar vattnet ner likt syndafloden och karvar upp stora fåror i gruset. Men greppet och tryggheten som skorna ger mig är helt fantastiskt. Jag behöver aldrig fega eller slinter aldrig med foten. När vi ändå är inne på bibliska referenser så kan jag väl dra en liknelse med berättelsen om personen som byggde sitt hus på en sandig strand. En trailversion på den berättelsen är: ”Spring aldrig blött utan Icebug Acceleritas3 RB9X

På slutet av rundan kommer jag till en knixig passage med smal lerig stig och mycket rötter. Där pressar jag på rejält ner mot 3.30 min/km-tempo och skorna gör mig verkligen inte besviken. Känslan av att flyga fram genom terrängen är oslagbar. Jag är ett med varje fotnedsättning, fullt fokuserad på stigen, hur jag ska ta mig fram så fort och smidigt som möjligt. Lycka!

Så trots att jag vädermässigt sett varit med om min värsta runda hittills så kommer jag hem helt lyrisk då förhållandena varit idealiska för att testa mina nya skor och de levererar med råge.

Två dagar senare drog jag på mig mina Mantra och sprang en likvärdigt trixig runda upp för slalombacken och runt Bondberget i Jönköping och då var det samma gamla visa igen. Jag fick fega i nedförsbackarna, slant flera gånger i leran och var farligt nära att ramla en gång.

UppTech: Första åkturerna med Acceleritas3!

UppTech: Första åkturerna med Acceleritas3!

Förra helgen var det äntligen dags att testa mina Icebug Acceleritas3 RB9X och till första åkturen var det dessutom höstpremiärtur för min gamla slitna pannlampa som jag köpt en gång i tiden på Clas Ohlson för 69 kr (Någon som kan gissa vad nästa UppTechsinköp kan vara…? =)

Min tanke var att springa terräng som liknande den på Linköping XC-race, fast med fler backar så jag gav mig av upp mot golfbanan där det finns en hel del fina spår i skogen med gott om rötter, lera, samt rejäla utförsbackar.

Acc3

Före!

Första intrycket av skorna är att de är väldigt lätta, lättare än mina trotjänare Salomon Sense Mantra, samt att de sitter på bra. Dobbarna trummar likt fotbollsskor mot asfalten som jag måste springa på en bit innan jag kommer ut i skornas rätta element, skogen!

Väl inne i skogen får pannlampa bekänna färg. Och den är som väntat inte mycket att hurra för. Men det går i alla fall att ta sig framåt fast jag gör en vurpa då jag missar en gren i en uppförsbacke.

Skorna ger mig ett härligt grepp och det är nästa som det osar fart om dem då det känns så härligt lätta. När jag väl kommer fram till de lite mer grisiga terrängpartierna visar det sig att skorna fungerar alldeles utmärkt, till skillnad från min pannlampa, så till slut får jag vända då jag inte vill riskera att skada mig.

Acc3 Efter

Efter!

På söndagen sprang en kompis och jag tillsammans med IKHP:s basgrupp och då fick skorna verkligen visa vad det går för i sitt rätta element. Vi sprang upp mot Hallby och där gav vi oss på en hel del branta backar och i nedförsbackarna som var leriga, blöta och fulla med löv och annat bös passade jag på att trycka på rejält. Helt underbart att kunna blåsa på med full kontroll förbi folk som sprang med vanliga löparskor och fick fega som jag så ofta fått göra med mina Salomon Sense Mantra då underlaget varit blött och lerigt.

Mitt första intryck hittills är att Icebug Acceleritas3 RB9X är helt rätt sko för mig. Droppet på 4 mm är nytt för mig, men det känns bra och skorna sitter som en smäck, men inte lika tight och ombonad känsla som i Salomon Sense Mantra. Greppet är alldeles ljuvligt och skorna är väldigt lätta. Springer man på rötter eller stenar känner jag dock av det mer jämfört med mina Salomon Sense Mantra. Enda nackdelen hittills är att hälkappan är lite stel, men den mjukas nog upp med tiden. Har för mig att jag tyckte samma sak i början med Mantran. Jag avslutar med en mening på en av reklamlapparna jag fick med när jag köpte skorna som jag tycker sammanfattar skon och vad jag älskar med löpning väldigt bra.

Icebug

”All for the purpose of reaching the euphoric feeling of flow and freedom you get when running free in nature”

NJUT!

 

Ta av dig skorna…?

Ta av dig skorna…?

Hittade denna guldklimp när jag satt och laddade lite inför nästa lördag. Får nog träna lite längdhopp under veckan 😉

Gott och blandat

Gott och blandat

Det är mycket på tapeten nu. Vardagsliv, höst, en del löpning och annat smått och gott. Här kommer några godbitar om vad som är aktuellt när det gäller löpningen. Först en härlig film som ska fungera som teaser inför Linköping XC-race, mitt nästa lopp. Och sugen, det blir man allt!

Snart bara en vecka kvar!

 

Emelie Forsberg

Emelie syns och hörs lite här och där i etern. Hon har gått och vunnit den långa Skyrunning-serien och på söndag ska hon försöka vinna den korta serien i finalen i Limone Extreme Skyrace. Spännande!

I veckan har jag även passat på att lyssna på en mycket intressant intervju med Emelie under att av mina löppass. Podcasten Husky intervjuar henne och du kan läsa mer och lyssna härHusky intervjuar många intressanta personer så jag kan rekommendera podcasten varmt. Perfekt sällskap ute på stigarna!

Emelie har även blivit intervjuad i DN i dag. Läs artikeln här!

 

Salomon S-LAB Ultra Softground

castleberg-outdoors-open-2-day00005-400x223Brittiska Castleberg Outdoors har fått testa en massa spännande Salomonprodukter som ska släppas 2014 och i dag presenterade de rykande färska bilder på en sko som Emelie Forsberg har tagit fram tillsammans med Salomon specifikt för den nordiska marknaden: Salomon S-Lab Ultra Softground. Skon är en mix av Salomon S-LAB Sense Ultra och en sula från Salomon Speedcross. Perfekt för att ge sig rakt ut i skogen! Ser med spänning fram mot att testa dem nästa år!

castleberg-outdoors-open-2-day00004-400x274

Feta dobbar!

 

Ultralöpning – Två skildringar

Har läst två skildringar av två olika ultralopp som är väldigt läsvärda. Först ett lopp i Alperna som Per på Swedish Trail Running sprang. Ett av mina avlägsna mål är att någon gång springa ett liknande lopp i Alperna. Gärna i Schweiz. Läs om loppet här.

Den andra skildringen är från bloggen Pace on Earth där Johnny Hällneby gjorde sin ultramaradebut, vann och samtidigt slog sig in på en meriterande tredjeplats på Sverige rekordtider för 100-miles. Sjukt grymt! Läs hans berättelse här!

 

Sist men inte minst…

Så avslutar jag dagens gott och blandat med en video jag hittade på Jogg.se där Skägget, en mycket träningsglad Jönköpingsbo, springer i trakterna runt Mullsjö tillsammans med en kompis och man kan se delar av banan jag sprang på Mullsjö X-trail Halvmara

Skägget och hans kompanjon gör ett litet fel vid ett vägskäl och får uppleva hur de korsar gränsen till det fantastiska Västergötland och ser sjöar som inte alls är de sjöar de ska vara. Helt klart sevärd! =]

Kolla på filmen här!

 

Acceleritas. Kan det bli fel med en sådan sko?

Acceleritas. Kan det bli fel med en sådan sko?

Då jag är förkyld blev det tyvärr inget Salomon Trail Tour Jönköping vid IKHP idag. Tröstade mig själv med lite skonörderi och testade en modell på Team Sportia som jag börjat sukta allt mer efter.

Acceleritas3Skon är av det svenska märket Icebug och heter Acceleritas3. Den är som klippt och skuren för att bölja fram i obanad terräng med en väldigt låg vikt och rejäla dobbar under. Dessutom är sulan utrustad med Icebugs senaste greppteknologi RB9X som ska greppa oerhört bra på våta underlag. Min tanke är den här skon ska bli delvis en racesko när jag kör traillopp samt träningssko under höst/vinter då det är blött och grisigt ute. Bra grepp på blöta stenar, rötter, i lera och på skrå är lite av den stora svagheten för mina Salomon Sense Mantra så Acceleritasen blir ett ypperligt komplement samt en möjlig tävlingssko på Axa FjällmaratonSkon har bara 4 mm drop, Mantran som jag är van vid har 6 mm, så den omställningen ska också bli spännande att testa. Helst ska man inte springa asfalt med skon heller för att inte slita sulan och då jag lever efter devisen ”Våga vägra asfalt” så gott jag kan så ska nog det gå bra =]

Om du vill läsa en utförlig och mycket läsvärd recension av Acceleritas3 så bör du kolla in Jens Östs åsikt om skon på hans sida Swedentrails. Jens har en gedigen skokunskap och bedriver även en affär på sin sida med diverse godsaker för oss som gillar att springa i skog och mark. Väl värd ett besök!

Vad är fell running?

Vad är fell running?

Kortfattat: Fell running är att springa till toppen av en kulle och tillbaka igen.

Jag gillar det konceptet. Försten dit och tillbaka. Här är en alldeles utmärkt film som förklarar grunderna i fell running, den brittiska versionen av traillöpning kan man säga.

Fell running: an introductory guide – video

När junivädret är som i dag, grått, blåsigt och regnet bara öser ner inte helt olikt de sedvanliga brittiska väderförhållandena, då kan man som traillöpare drömma sig bort och tänka på framtida skoinköp. Mitt skoutbud är inte direkt digert då min enda trailsko är mina trotjänare Salomon Sense Mantra. Egentligen behöver jag fler skor för att vara anpassningsbar till olika typer av väder och underlag. Och till det här vädret hade de här skorna passat perfekt.

Salomon S-Lab Fellcross 2

Salomon S-Lab Fellcross 2

 

Perfekt för att plöja fram i lera och annat otyg man kan råka på i blött väder. På brittiska outdoorsidan http://www.castlebergoutdoors.co.uk/ (som jag lånat bilden från) har de även en liten recension av de här skorna.

Mina första trailskor och upptäcksrunda i djupsnö

IMG_3554Äntligen har mina Salomon Sense Mantra kommit! Premiärturen blev en härlig upptäcksrunda på snötäckta stigar i skogen, i djupsnö på en golfbana, genom en övergiven paintballbana samt rakt ut i skogen zick-zackandes efter djurspår i snön. Så skorna fick visa lite vad de går för och de kändes kanon.

Solen sken och skorna satt som en smäck på fötterna. Här är en bild från högsta punkten på golfbanan. Här en länk till låten som ackompanjerade den härliga utsikten:

Givers – Ripe

Golfbaneutsikt

 

Salomon Sense Mantra

Mantra

Lite fakta om skorna:

De har ett dropp (skillnad mellan fram- och baksula) på 6 mm. Ganska bra övergångsdropp för mig som inte sprungit så mycket med lågt dropp (0-4 mm) förutom lite med mina Vibram FiveFingers Bikila förra sommaren. Många andra mer extrema trailskor ligger mellan 0 mm, alltså helt platta och 3 mm. Detta må låta som en liten skillnad jämfört med 6 mm. Men det ska påverka löpningen rejält vad jag har förstått. Så då känns det bra att börja med 6 mm innan man ger sig på de mer extrema varianterna.

De har ett snabbknytningssystem (Quick Lace) som fungerar riktigt smidigt. Jag gillar att knyta mina skor hårt och med det här system går det att dra åt ordentligt.

Quick Lace

Då man knutit skorna med spännaren så kan man smidigt stuva undan snöret i snörhuset så att snörena inte kan fastna i kvistar och annat i skogen.

Skorna har en heltäckande plös kan man säga som kallas EndoFit. Den smiter om foten och gör att skorna sitter väldigt skönt och tydligen ska det fungera bra att springa barfota i dem. Därför har jag beställt en rätt så tight storlek, något mindre än vad jag är van vid.

Sulan

Sulan har ett patenterat dobbsystem som enligt Salomon ska vara dynamiskt och ge maximalt grepp. Vad jag upptäckte under min första runda var att de ger mycket bättre grepp i nerförsbackar än mina vanliga Asicsskor. På is glider man, men det hade jag väntat mig. Jag hittade några barmarksstråk i skogen och där kändes greppet och framförallt markkontakten väldigt bra. Trots att skorna känns lite stelare än mina vanliga så ger den mindre dämpningen och det mindre droppet en riktigt härlig löpkänsla.

Inuti sulan finns något som kallas ProFeel Film. Det är en förstärkning i sulan som ska skydda mot stötar när man springer på stenar och liknande. De vita strecken i mitten på sulan är något som kallas för OS Tendon som öka energiåtergivningen och flexen i skon.

 

Mitt första intryck av Salomon Sense Mantra

De sitter fantastiskt bra, som en socka. De är lite stelare än mina gamla skor, men det kan vara att de är nya. Jag har kört med samma Asicsmodell länge och bara uppgraderat den så jag har inte mycket i skoväg att jämföra med. Dämpningen är mindre, men markkontakten och löpkänslan desto bättre. Greppet känns också bra hittills. Skorna är dessutom väldigt lätta. Då jag beställt en mindre storlek än vanligt för att eventuellt kunna springa barfota i dem så är tåboxen lite tightare än vad jag är van vid, men det var inget problem. Snörningssystemet fungerar väldigt bra, skönt att slippa snören som fladdrar och som kan fasta i grenar. Jag ser fram mot att dra i väg på ett riktigt långpass för att se hur de känns då.

 

Back to Top