Salomon

Upptech: Ny vätskeryggsäck och nytt långpassrekord

I fredags var det äntligen dags att testa min senaste tillskott i trailutrustningen: Salomon Advanced Skin S-Lab 5L

ADVANCED SKIN S-LAB 5 SET

 

För den oinvigde kan det vara svårt att förstå vad det är man beskådar på bilden ovan så låt mig precisera lite vad det rör sig om. Det är en vätskeryggsäck och det blåa som sticker upp en slang som går från vätskeblåsan på backsidan av ryggsäcken. Perfekt när man ska ut på långa trailupptäckslöpningar! I bak på ryggsäcken har man plats att packa ner lite extra kläder och annat smått och gott och i fram kan man ha vattenflaskor och där finns även två fickor som man kan ta av om man vill. Så här ser baksidan ut.

ADVANCED SKIN S-LAB 5 SET

Ryggsäcken sitter som en smäck och en väldigt positiv sak är att man inte har något som spänner över magen, vilket vad jag förstått är ett stort plus när man ska springa riktigt långt. Själv har jag bara sprungit med vätskebälte tidigare och det har fungerat ok, men då har det inte varit några längre sträckor.

Under min löptur märker jag knappt av ryggsäcken. Den sitter tight och fint. Jag lyssnar ofta på musik när jag springer, men jag kan ändå höra hur vattnet skvalpar lite i ryggsäcken. Att dricka visar sig fungera kanon. In med munstycket i munnen, tryck till lite med läpparna/tänderna och sen är det bara att sörpla i sig. Blåsan rymmer hela 1.5 liter vilket räcker gott och väl på de långpass jag sprungit hittills.

ADVANCED SKIN S-LAB 5 SET

 

För att verkligen ha nytta av ryggsäcken så var jag tvungen att brassa på med ett rejält långpass. Det passar dessutom alldeles utmärkt med min träning inför Tiveden Trail med Swedish Trail Running. Då ska jag springa hela 4 mil i underbar västgötsk natur. Mumma eller dårskap?!? Det återstår att se.

 

Långpasset

Först gav jag mig ut på en av mina vanliga rundor på bankarna vid Vättern. Testade att dricka lite vatten och hade även med mig två Snickers, vilket jag har läst ska passa utmärkt på långpass. Provåt lite under första milen och tog en alldeles för stor första tugga. Inte helt ovanligt för att vara mig att glufsa i mig. Dock insåg jag snabbt att det är mycket svårare att tugga och andas samtidigt när man tryckt i sig alldeles för mycket. Men med mindre bitar i fortsättningen så gick det även bra att trycka i sig Snickers lite då och då under passets gång. Första milen flyter på bra i rätt lagom tempo på runt 52 minuter. Mycket barmark och lite leriga stigar. Sen beger jag mig upp mot mitt nya upptäcksområde vid golfbanan. Då börjar även all uppförslöpning. Vid stigarna vid golfbanan blir det en hel del backträning och jag hittar en stig som jag aldrig sprungit på tidigare som leder bort från golfbanan och hela tiden neråt. Där är det mycket djup snö. Inser efter ett tag att jag inte kommer hitta någon smidig väg tillbaka utan jag får springa hela uppförsbacken tillbaka, nästan 60 höjdmeter i djupsnö. Kanske inte helt smart när man är ute på sitt längsta löppass någonsin. Men jag var väldigt nöjd med att ha hittat två nya stigar som jag kan utforska i framtiden.

Efter uppförsbacken vid ca 15.5 km är det mycket utför. Hinner springa ca 500 meter och sen blir vaderna och låren helt stela och det känns som att de håller på att dra ihop sig i kramp. Konstigt tycker jag när jag ändå springer i ett lugnt tempo och utför, men samtidigt är det väldigt geggigt underlag. Jag sänker tempot lite och efter ca 500 meter så ger det med sig lite, men känslan sitter kvar i benen. Efter nerförslöpningen blir det lite backar igen och sen bär det av hemåt. Det släpper allt mer i benen och jag känner att jag skulle klara att springa längre, men jag stannar på 20.5 km ungefär. Den andra milen gick på strax över en timma. Väldigt nöjd med att vara över två mil och att då klämt in totalt 334 höjdmeter också. Mina Sense Mantra fick även de en rejäl genomkörare då det utmed spåret bjöds på i princip ett smörgåsbord av underlag: barmark, djupsnö, skare, blötsnö, blank is, gegga, djup gegga, lite asfalt, stigar, stenar och rötter. Det sätter sina spår =]

Lerig Mantra

 

Så här i efterhand så har jag fått betala priset för all backlöpning och är fortfarande lite stel i baksida lår. Men sammanlagt är jag väldigt nöjd med passet, ryggsäcken och Snickersknaprandet. Det bådar gott inför kommande långpass och Tiveden Trail. Innan Tiveden har jag tänkt hinna med ett ännu längre pass fast då i lugnare tempo.

TalkUltra intervjuar Emelie Forsberg

TalkUltra intervjuar Emelie Forsberg

Svenska trailstjärnan Emelie Forsberg blev nyligen intervjuad av Ian Corless som har en mycket populär trailblogg och en podcast som heter TalkUltra. Intervjun är mycket läsvärd och du hittar den här!

Bild från Emelies hemsida http://emelieforsberg.com/

Emelie är känd för att ha en härligt smittande leende nästan fastklistrat på läpparna och en av de sakerna jag gillar mest i intervjun är just den aspekten att Emelie vill ha roligt när hon springer. Löpning ska vara skoj, även om det kan vara jobbigt. Här nedan är en film från när Salomons Trail Team var och tränade i Nya Zeeland och Emelie visar varför hon är känd för att springa som en vind ner för bergen. Härlig film =]

Härlig podcast!

Så här i ledighetens tider så kan det vara bra med något att göra. Alternativt något att lyssna på under nästa löprunda. Då kan jag varmt rekommendera den första podcasten jag någonsin lyssnat på. Stigarna alias traillöparen Mikael Björk intervjuar svenska trailglädjesprudlaren Emelie Forsberg. Härlig podcast med gött snack och Mikael ställer många av de frågor jag skulle ha velat ställa till Emelie. Kanon!

Podcasten hittar du här!

På dagen löprunda fick mina nya Sense Mantra uppleva den mesta barmarken hittills! Sweeeet! Kutade på lite och körde årets första runda under 4.30 min/km. Gött med lite Biffy Clyro pumpandes i lurarna under rundan:

Biffy Clyro – Opposites

Allterrängsmänniskan

Allterrängsmänniskan

NY Times publicerade en mycket läsvärd artikel om Kilian nyligen: http://www.nytimes.com/2013/03/24/magazine/creating-the-all-terrain-human.html?pagewanted=all&_r=0

Om du inte orkar läsa hela artikeln så kan jag i alla fall bistå med lite fakta om Kilian nedan.

  • Kilian springer upp för Mont Blanc och ner på mindre än sju timmar. Nämnde jag att han springer… Springer!
  • Han vann UTMB (ett ultramaratonlopp på ca 16 mil och nästan 1 mil höjdmeter. I Alperna) som 20-åring 2008 och han har vunnit loppet två gånger till.
  • Kilian har blivit Skyrunningvärldsmästare sex gånger.
  • Han har ett VO2-max (syreupptagningsförmåga) på 89.5. Normala män ligger mellan 45-55.
  • Han har aldrig stukat foten, trots all bergslöpning.

Spana gärna in artikeln. Mycket läsvärd. Hans respekt och beundran för bergen och löpningen är anmärkningsvärd.

Lördagsmys!

Denna helt genommysiga film kan man njuta av så här på eftermiddagen. Salomons Trail Team tränar i Nya Zeeland, springer ovan molnen och i fantastiskt härlig miljö. Svenska Emelie Forsberg syns på en del av klippen. En av deras teammedlemmar, Anna Frost, bor på Nya Zeeland och det ser ut som ett ställe som är helt ok att bo på.

Mina första trailskor och upptäcksrunda i djupsnö

IMG_3554Äntligen har mina Salomon Sense Mantra kommit! Premiärturen blev en härlig upptäcksrunda på snötäckta stigar i skogen, i djupsnö på en golfbana, genom en övergiven paintballbana samt rakt ut i skogen zick-zackandes efter djurspår i snön. Så skorna fick visa lite vad de går för och de kändes kanon.

Solen sken och skorna satt som en smäck på fötterna. Här är en bild från högsta punkten på golfbanan. Här en länk till låten som ackompanjerade den härliga utsikten:

Givers – Ripe

Golfbaneutsikt

 

Salomon Sense Mantra

Mantra

Lite fakta om skorna:

De har ett dropp (skillnad mellan fram- och baksula) på 6 mm. Ganska bra övergångsdropp för mig som inte sprungit så mycket med lågt dropp (0-4 mm) förutom lite med mina Vibram FiveFingers Bikila förra sommaren. Många andra mer extrema trailskor ligger mellan 0 mm, alltså helt platta och 3 mm. Detta må låta som en liten skillnad jämfört med 6 mm. Men det ska påverka löpningen rejält vad jag har förstått. Så då känns det bra att börja med 6 mm innan man ger sig på de mer extrema varianterna.

De har ett snabbknytningssystem (Quick Lace) som fungerar riktigt smidigt. Jag gillar att knyta mina skor hårt och med det här system går det att dra åt ordentligt.

Quick Lace

Då man knutit skorna med spännaren så kan man smidigt stuva undan snöret i snörhuset så att snörena inte kan fastna i kvistar och annat i skogen.

Skorna har en heltäckande plös kan man säga som kallas EndoFit. Den smiter om foten och gör att skorna sitter väldigt skönt och tydligen ska det fungera bra att springa barfota i dem. Därför har jag beställt en rätt så tight storlek, något mindre än vad jag är van vid.

Sulan

Sulan har ett patenterat dobbsystem som enligt Salomon ska vara dynamiskt och ge maximalt grepp. Vad jag upptäckte under min första runda var att de ger mycket bättre grepp i nerförsbackar än mina vanliga Asicsskor. På is glider man, men det hade jag väntat mig. Jag hittade några barmarksstråk i skogen och där kändes greppet och framförallt markkontakten väldigt bra. Trots att skorna känns lite stelare än mina vanliga så ger den mindre dämpningen och det mindre droppet en riktigt härlig löpkänsla.

Inuti sulan finns något som kallas ProFeel Film. Det är en förstärkning i sulan som ska skydda mot stötar när man springer på stenar och liknande. De vita strecken i mitten på sulan är något som kallas för OS Tendon som öka energiåtergivningen och flexen i skon.

 

Mitt första intryck av Salomon Sense Mantra

De sitter fantastiskt bra, som en socka. De är lite stelare än mina gamla skor, men det kan vara att de är nya. Jag har kört med samma Asicsmodell länge och bara uppgraderat den så jag har inte mycket i skoväg att jämföra med. Dämpningen är mindre, men markkontakten och löpkänslan desto bättre. Greppet känns också bra hittills. Skorna är dessutom väldigt lätta. Då jag beställt en mindre storlek än vanligt för att eventuellt kunna springa barfota i dem så är tåboxen lite tightare än vad jag är van vid, men det var inget problem. Snörningssystemet fungerar väldigt bra, skönt att slippa snören som fladdrar och som kan fasta i grenar. Jag ser fram mot att dra i väg på ett riktigt långpass för att se hur de känns då.

 

Det spritter i tårna

Salomon Sense Mantra

 

Första steget till att bli en anständig traillöpare är givetvis att skaffa ett par riktiga trailskor. Jag har suktat efter skorna på bilden i över ett halvår. Nu har de kommit ut i butik och förra veckan lyckades jag hitta dem och fick äntligen chansen att prova dem. De satt som en socka på foten! Man kan nästan se hur det spritter i tårna av hunger efter att få ge sig ut i naturen.

Skon heter Salomon Sense Mantra och är en vidarutveckling på den i traillöpningsammanhang smått legendariska skon Salomon S-Lab Sense som tagits fram i samarbete med Kilian Jornet som man kunde se på klippet i mitt förra inlägg. Sense Mantra är en sko som inte är lika extrem som S-Lab Sense och gjord för oss som inte kutar runt som bersgetter bland alptoppar likt Kilian. Jag beställde skorna från Wiggle förra veckan och förhoppningsvis har jag dem här senare i veckan. Då återkommer jag med mer foton, information och så småningom en utförlig recension.

Back to Top