Salomon

Kinnekulleleden – VästgötaTrail med ängslöpningdelux

Kinnekulleleden – VästgötaTrail med ängslöpningdelux

I fredags var jag på sommarens stora löparäventyr för min del. Jag började spana in den här leden redan förra sommaren då mina föräldrar har en sommarstuga inte allt för långt ifrån så kändes Kinnekulleleden som en alldeles perfekt dagstur. Jag är västgöte i grund och botten och uppvuxen i Skövde så jag har varit en del i trakterna kring Kinnekulle men inte så mycket så det skulle även få bli ett ypperligt tillfälle för mig att utforska och få lite sightseeing nästan på hemmaplan. Leden är ca 46 kilometer och nedan är en karta med leden.

se_vandring_gotene_kinnekulleleden Bild från www.skaraborgsleder.se

Planen för dagen var att gå upp och äta frukost när barnen vaknade, packa det sista och klä på mig och sen åka. De brukar vakna runt 06.30 men dagen till ära så blev det sovmorgon ända till 07.45. Både bra och dåligt. Skönt med rejält med sömn inför dagens eskapad men i och med att väderprognosen visade på sol så skulle jag nu få springa när det var som varmast. Efter en knapp timmes bilfärd och lite joxande med gps:en på mobilen så hittade jag äntligen fram till ett bra ställe att parkera på, precis intill Vänern och med toalett passande nog inom gångavstånd. Jag kunde ha förberett mig lite bättre och kollat ut lite mer noga var jag skulle hakat på leden. Kollade lite fel på kartan ovanför och ska du själv springa leden kan jag rekommendera kartan i den här länken. Mycket mer lättläst och jag skulle gärna haft med mig den utskriven också. Jag startade vid Råbäcks hamn, men så här i efterhand skulle jag rekommendera att starta vid Hällekis camping. Lättare att hitta till och du kan bada direkt efteråt och har nära till alla nödvändigheter som toa, vatten och även affär och ombyte om det skulle vara så.

Utrustning

KinneUtrustning

Vad har man på sig och med sig när man räknar med att springa i fem-sex timmar ungefär? Jag har under våren testat att använda Tailwind för att få i mig tillräckligt med energi, vätska och salter. Då jag inte visste exakt hur många ställen det skulle gå att fylla på vatten på utmed leden så valde jag att ha på mig min Salomon S-Lab Adv Skin3 12Set istället för Salomon S-Lab Sense Ultra Set som jag vanligtvis springer med på mina långpass. Fördelen förutom att man kan packa 12 liter i Adv Skin3 jämfört 3 liter i Ultra Set:et är att man har möjlighet att ha i en vätskeblåsa på 1.5 liter i bak på västen och på så sätt få med sig hela 2.5 liter vätska, jämfört med 1 liter på Ultra Set:et. Förutom Tailwind hade jag med mig ett lager nötcremé samt lite chips och två bars som jag hittade på en hälsobutik i Jönköping av märket Raw Bite. Har inte testat dem förut så det var lite skoj att slänga med så det fanns gott om energi. 

Överlag blev det väldigt mycket Salomonutrustning, men det kanske inte är så konstigt med tanke på att de gör väldigt bra saker 🙂 På fötterna hade jag på mig Salomon S-Lab Sense 4 Ultra SG, en alldeles förträfflig sko som jag snart ska skriva en utförlig recension om. Sen blev det Team Nordic Trails ledarkit från Salomon, shorts och t-shirt, Gococostrumpor och vadkompression samt en Craft-visor och solglasögon från HMKidsOptics 🙂 På armen min trotjänare Suunto Ambit3 Peak. Och löpning är ingen prylsport? 😉 Skämt åsido så underlättar det faktiskt en hel del med bra utrustning. 

Dags för start!

Det jag gillar nästan mest med att ge mig ut på sådana här långpass är känslan av att vara på äventyr och att man inte vet riktigt vad som ska hända. Det är inte alltför ofta man kan få till den känslan i vårt säkra samhälle. Sen är uppgiften i sig, att springa ca 46 km på mestadels stigar, inte något jag gör varje dag eller har gjort så många gånger heller så det var med spänning jag tog mig an utmaningen att ta mig runt Kinnekulleleden. Och runt var jag så illa tvungen att komma på något sätt för där stod ju bilen och väntade 🙂

Det bar direkt av på en vacker fin stig som tuffade på med svag lutning uppför. Det visade sig att det hade varit en banvall för Råbäcks kalkbana där bränd kalk och ibland sten transporterades. Vädret är ljuvligt, solen skiner, fåglarna kvittrar och fjärilar flyger hit och dit. Snart är jag framme vid Råbäcks kalkbruk där man kan se tydliga spår av att sten brutits och när jag fortsätter färden kommer jag till fler intressanta passager där man se intressanta bergsformationer. Den första milen flyter på bra, jag stöter på en del vandrare som hejar glatt, jag springer på roliga tekniska stigar ned mot Vänern igen och passerar härliga öppna fält och lummigt vackra lövskogar.

Efter att ha passerat det lilla mysiga samhället Blomberg vid en mil ungefär så gick Kinnekulleleden ihop med Pilgrimsleden och vid en korsning visste jag inte riktigt var jag skulle ta vägen. Här skulle den där utskrivna kartan ha kommit väl till pass så hade jag sluppit greja med mobilen för att få koll. Efter det är det flera kilometers fantastisk lövskogslöpning fram till vad jag hade planerat skulle bli mitt första stopp. Lasse i bergets besynnerliga bostad, en grotta. Tydligen ska jag vara släkt med denna märkliga man. Har inte 100% koll på att all fakta stämmer men troligtvis var Lasse min morfars fars svåger. Lasse bodde tillsammans med sin fru i en grotta på 1800-talet ända in till början på 1900-talet. Läs gärna mer om Sveriges sista grottmänniska och hans mycket intressanta liv och leverne här!

Efter pausen vid grottan där jag passade på att äta lite chips och nötcremé så började klättringen upp mot toppen av Kinnekulle. Först sprang jag längs med härligt öppna fält med sädesslag som svajade mjukt i vinden och ännu mer bedårande vacker ädel lövskog. Men att ständiga springa med en svag lutning uppåt och även om att springa på ängar med blommor som målar dem i pastelligt prickiga nyanser så börjar solens gassande i kombination med att ständigt springa med en svag lutning uppåt ta på krafterna. Jag lägger in små korta pauser i skuggan vid var tredje-fjärde kilometer där jag fyller på energi. Lyckas även springa lite fel vid ett ställe så den tredje milen upp till toppen var ganska seg rent löpmässigt sett men naturens skönhet vägde upp det hela som tur var. Framme vid nästa depåstopp passar jag på att dricka lite vanligt vatten och njuta lite av vyerna och vetskapen om att jag klarat av det mesta av ledens stigning känns gött!

Vad som kommer upp måste också komma ner!

Efter besöket på Högkullen som toppen på Kinnekulle heter så anade jag att det vankades ljuvlig nedförslöpning och där visade sig leden från sin allra bästa sida. Fantastiskt roliga stigar med en hel del tekniska inslag av både mycket sten och rötter och en härlig känsla att bara bölja på nedför. I min tänkta plan av leden så var det utför hela vägen till Vänern och jag sprang och njöt av den vidunderliga utsikten och tänkte där nere är jag snart. Men icke sa Nicke! Helt plötsligt tog den långa, underbara utförsbacken slut och pang bom skulle jag springa åt ett helt annat håll än vad jag tänkt mig och dessutom på en tråkig grusväg som såg ut att masa sig uppåt in absurdum. Obra! Som tur är tar den slut efter någon kilometer och sen bär det av på nya roligt tricksiga, snirkliga stigar där jag nästan blir överkörd av två mountainbikecyklister. Har stött på en del av dem och jag tror att leden skulle vara väldigt roligt att cykla om jag höll på med det. Men när det känns som jag precis hinner hoppa undan utan att bli påkörd kan man undra hur det hade gått om de hade kommit ifatt vandrare och inte en löpare?

Strax därefter kommer jag in i nästa motiga fas efter utförslöpningen. På grund av stolpar med så uttorkad färg så att de nästan ser röda ut istället för ledens vanliga orangea färg samt att det helt plötsligt börjar stå Friluftsfrämjandet på stolparna och att en vägskälsstolpe saknas gör att jag blir väldigt osäker på om att jag är på rätt väg. Springer fram och tillbaka, försöker kolla gps och karta med mobil, skäller ut mig själv mentalt för att jag inte förberett mig bättre och skrivit ut en karta. Men tills slut lyckas jag kolla att allt står rätt till och jag springer vidare och upptäcker då att om jag bara hade sprungit tio meter till innan jag vände så hade jag kommit fram till stolpar med nymålad orange färg. Illa! Men det är bara att bita ihop och kämpa vidare!

Med den fjärde milen avklarad är jag framme vid Vänern och närmar mig Hällekis camping. Har minnen från ett besök här i min barndom så det ska bli intressant att se om det ser ut så som jag minns det. Vägen dit bjuder dock på en överdos av rötter, så man kan inte njuta fullt av den vackra utsikten över Sveriges största sjö när man måste hålla koll på rötter och stenar i mängder. Men det är lite charmen med stiglöpning. Det ska vara en utmaning i sig att bara ta sig fram!

Mot målgång

Efter campingen är jag riktigt trött, magen är lite stel, men jag kämpar på. Lite roligt att man nu stöter på folk som man mött i början av leden och kan hälsa på dem igen och prata lite. Har hört många språk pratas under min runda på leden så den är nog ett rätt så populärt turistmål för internationella turister.

När jag kommer till vägar som jag kände igen från när jag åkte med bilen till Råbäcks hamn och sen inser att jag inte ska springa raka vägen dit utan än en gång ska uppåt igen så tar det emot lite. Har varit ute i över fem timmar och att då ta sig an en till stigning är lite motigt. Hundra höjdmeter på ca 1.5 kilometer är en rejäl stigning men nu är jag så trött så jag går större delen av den biten. Men sen flyter det faktiskt på rätt bra de sista kilometrarna ner till Råbäcks hamn och jag är oerhört nöjd när jag väl kan stänga av klockan och börja gå efter att ha sprungit hela Kinnekulleleden (och lite till). Jag var ute i dryga sex timmar, inklusive alla pauser samt felspringningar) och sprang drygt 47 kilometer. Mitt livs näst längsta runda! 

KinneMål

Summering – Kinnekulleleden

Längd: 46 km
Höjdskillnad: 650 positiva höjdmeter
Svårighetsgrad: 3.5

Längd: 46 km
Höjdskillnad: 650 positiva höjdmeter
Svårighetsgrad: 3.5

KinnekulleledenHgraf

Kinnekulleleden – Höjdgraf med start vid Råbäcks hamn

En mycket trevlig led med massor av fina ängar, en hel del lövskog, samt partier som är riktigt tekniskt krävande. Bjuder på flera vackra vyer, överlag en hel del höjdmeter (652 fick jag) och är välmarkerad (orange markering). Rekommenderas!

Att tänka på

  • Skriv ut en karta
  • Starta vid Hällekis camping
  • Ta med pengar till utkikstornet (10 kr)
  • Stanna gärna vid Lasses grotta

 

Summering – Kinnekulleleden ur personligt perspektiv

Positivt

  • Jag klarade hela leden trots bara ett långpass över halvmara (ca 28 km) sen Soteleden Terrängmarathon i början på maj.
  • Efteråt kände jag mig relativt fräsch (kan berott på en kall avsköljning i Vänern) och dagen efter var jag förvånansvärt pigg i benen. Brukar vara riktigt seg i huvudet efter så långa pass, men kanske kan det bero på att jag var bättre på att få i mig salt iom att jag hade med mig chips?
  • Tailwind plus lite tilltugg fungerade bra, men jag var lite konstig i magen på slutet. Behövde kanske dricka mer vanligt vatten?
  • Salomons 12-litersväst fungerar kanon på riktigt långa pass. Fick lätt plats med all packning och behövde aldrig vara orolig för att vätskan skulle ta slut.

Negativt

  • Jag hade inte skrivit ut en karta.
  • Totalt ramlade jag ungefär 1.5 gång. Jag ogillar att ramla och brukar inte göra det ofta.
  • En blinning bet mig.
  • Jag hade inte med pengar till utkikstornet (DOH!)
Salomon Trail Tours vilda nykomling

Salomon Trail Tours vilda nykomling

Häromdagen fick jag ett mycket uppskattat paket med kläder från Salomon. En snygg jacka, mellanlager och en t-shirt med reklam för Salomon Trail Tour. Salomon Trail Tour är en stor faktor bakom traillöpningens stora tillväxt i Sverige och det är nog många precis som jag som sprang sitt första traillopp på touren. Nu när touren är inne på sin sjätte säsong har man satsat lite annorlunda och minskat antalet lopp och istället satsat mer på några få lopp och där se till att det finns föreläsningar med kända traillöpare, bankett på kvällen och tävlingar under flera dagar.

STTOutfit

Test av nya STT-tröjan vid Bankarna

I år är det två nya lopp med på touren, Åda Wild Boar som var premiärloppet i april, samt Järvloppet 15-16 augusti. Järvloppet bjuder på flera olika distanser. En Ultra på 52 km, halvmara, Järvmilen och två barnlopp. På kvällen är det föreläsning med LG Skog och bankett. För de som möjligtvis har lite krafter kvar i benen så kan man ta sig an en hillsprint på söndagen dessutom. Spana in en trailer inför loppet nedan.

Tyvärr kan jag inte springa Järvloppet, men jag satsar på att vara med på tourfinalen och äntligen ge mig ut på stigarna vid Kullaberg när Kullamannen går av stapeln på hösten för första gången vid allahelgonahelgen. Ska bli väldigt spännande och roligt att få upptäcka en plats som hänfört så många andra traillöpare.


/ Johan Brodén

”Dä ä bare å löp!”

Höstens hetaste sko? Salomon S-Lab Speed

Höstens hetaste sko? Salomon S-Lab Speed

Även om vi bara är i startgroparna på den svenska sommaren så passar vi på Trailnytt på att blicka framåt. Idag ska vi kika närmare på höstens stora skonyhet från Salomon. När det drar ihop sig för de där leriga, blöta höstrundorna ute på stigarna kan det vara gött att dra på sig ett par skor med rejäla dobbar och som erbjuder lite skydd mot väta och smuts. Salomon S-Lab Speed kommer nog att bli mångas favoritsko under hösten och vintern då den även lämpar sig ytterligt för löpning i snö.

Speed

Salomon S-Lab Speed (Alla bilder är från Castleberg Outdoors)

Speed är en vidareutveckling av välkända Salomon S-Lab Fellcross-serien. De största nyheterna är att skon har fått en annorlunda gummiblandning i sulan som ska vara bättre på blöt sten samt att vikten är mycket lägre.

SpeedSula

Den nya sulans gummiblandning ska vara ”klibbigare” och erbjuda bättre fäste på blöt sten och andra jämna underlag. Man har skalat av en avsevärd del av skons vikt jämfört med föregångaren Fellcross 3. Nya Speed väger 265 gram i storlek 42.5 jämfört med 300 gram i samma storlek för Fellcross 3. En klart positiv utveckling och vi på Trailnytt hoppas på att kunna testa skorna till hösten och ge en utförlig recension om uppdateringen av greppet. I övrigt är det mycket som är likadant på skon, men det kan man förstå för Fellcross 3 är en toppensko som är svår att förbättra markant.

SpeedOvan

En av detaljerna jag gillar med skorna är plösskyddet. Plösen fäster i sidorna vid snörningen som du kan se på bilden ovan, så att lera, småsten och annat smuts inte ska ta sig in i skon vilket annars kan hända rätt lätt om man springer i terräng med mycket lera, väta eller off-trail.

SpeedSida2

Skons nya design tycker jag personligen är väldigt snygg. Fellcross 3 var också den en mycket vacker sko, men Speed är ändå en klar förbättring. Snygg, stilren och på något sätt ser den lite badboyaktig ut.

SpeedSida1

Speed är utrustad med Salomons ”Fell Running”-läst som också erbjuder skydd mot väta och samt förbättrad våtvikt. Skorna har precis som föregångaren ett dropp (höjdskillnad mellan fram- och baksula) på 4 mm. Nedan finns ett litet videoklipp där man kikar lite närmare på skon.

Salomon S-Lab Speed

Salomon S-Lab Speed kommer definitivt vara värd sin väntan och fast vi ska få njuta av en skön sommar (förhoppningsvis) så är det nästan så man längtar lite efter de härliga höstfärgerna, en lite brant och lerig teknisk utförsbacke där man bara kan blåsa på för fullt och njuta av farten och kan lita på skornas grepp och stabilitet.


/ Johan Brodén

”Dä ä bare å löp!”

Skrik dig till en startplats i Salomon City Trail!

Skrik dig till en startplats i Salomon City Trail!

Helt plötsligt är den bara där. Den där känslan. Likt knoppar som brister ut i blom och snö som töar och blir till forsande vatten så väller det fram och vill ut. Vårskriket! Igår var det dags för mitt sedvanliga vårskrik (Da Vårskrik ©) och i samband med det passade det alldeles ypperligt att anordna en liten tävling. Tävlingen är enkel och består av två steg.SalomonCityTrail

1. Filma dig eller din omgivning när du är ute på en löprunda samtidigt som du gör ett alldeles fantastiskt härligt vårskrik.

2. Lägg upp filmklippet på instagram och tagga det med #citytrailvårskriket

Du har fram till onsdag kl. 20.00 på dig att lägga upp ditt klipp. Två (hesa?!?) personer som gör det mest fabulösa vårskriket, en kvinna och en man, tar hem varsin startplats till Salomon City Trail i Stockholm nu på söndag 26/4.  Man kan välja mellan att antingen springa 7 km eller 14 km. Här en kort beskrivning av loppet från hemsidan samt en film som visar lite vad som är tanken med City Trail.

Salomon CityTrail™ är Sveriges första trail-lopp i innerstadsmiljö och arrangeras för tredje året i rad i Stockholm.

Du kommer att springa i huvudstadens allra mest utmanande trappor och bakgator! Banan bjuder på kraftfull topografi och läggs på ovanligt skiftande underlag. Utgångspunkten är Kungsträdgården och fortsätter sedan mot Söders höjder med stadens olika landmärken som spektakulär bakgrund.

Loppet vänder sig till såväl högpresterare som jagar adrenalinkickar, som till nyfikna motionärer som vill upptäcka Stockholm från en annan vinkel. Och samtidigt ha en kul löparupplevelse tillsammans med andra.

Så passa på att ta chansen att delta i ett grymt roligt lopp i Stockholms innerstad och samtidigt få ge utlopp för alla vårkänslor. Vem vill inte skrika av glädje av all skönhet som finns i naturen nu? 🙂 Om du undrar hur det kan låta så kika på videoklippet nedan med mitt skrik!

 

Project Trail JKPG

Project Trail JKPG

I söndags var jag ute på en alldeles fantastiskt rolig löprunda. Vädret var definitivt inte det bästa. Hade vi varit i Storbritannien hade de kallat det fell running-väder. Blåsigt, grått och regnigt. Ändå sprang jag och skrattade högt för mig själv av ren upptäckarglädje och barnslig nyfikenhet i att hitta underbart snirkliga serpentinstigar och fantastiska vyer över mitt vackra Jönköping med omnejd. Under mina senaste löppass har jag komit fram till att jag ska starta ett nytt projekt. Projekt TrailJKPG. Vad går nu detta ut på?

projekttrailjkpgxcf

Min tanke är att alla markerade trailleder i Jönköpingstrakten, detta inkluderar motionsspår, vandringsleder osv, ska kontrollspringas och höjdmätas med hjälp av GPS-klocka. Jag ska fixa en karta och märka ut var alla leder finns och man ska kunna läsa information om lederna samt se karta och höjdgraf. Tanken med detta är att inspirera folk att ge sig ut och trailupptechlöpa samt att jag ska få upptäcka fler roliga platser att springa på 🙂 Så har du något tips på leder som ska kontrollspringas så är det bara att kommentera här nedan, gå med i Facebookgruppen Traillöpning i Jönköping eller maila mig på trailupptechloparen@gmail.com 🙂 Alla motionsspår vid Bondberget, IKHP, Axamo, Åsabadet och Hallby behöver ni inte tipsa om men finns det fler motionsspår som jag inte har koll på så hojta till!

Brunstorpsleden

Första rundan som jag kommer att gå igenom i min sammanställning är den som jag provsprang i söndags och som jag varmt kan rekommendera, Brunstorpsleden norr om Huskvarna vid Brunstorps gård. Det regniga och blåsiga vädret passade alldeles utmärkt för att testa mina nya Salomon S-Lab Fellcross 3. Jag hade varit här och rekat dagen innan lite på ett långpass men då hann jag inte springa hela leden så nu skulle det verkligen bli skoj att utforska! Så några av bilderna är från första besöket och de grå, mörkare bilderna är från när jag sprang hela leden.

Första partiet av leden går på fina, mysiga stigar med lite stenar här och där och med en fin utsikt över Jönköping. Men efter en halv kilometer bär det av uppåt. Och då menar jag uppåt. 90 höjdmeter avverkas på en halv kilometer vilket är en saftig stigning. Sen fortsätter det uppåt i ungefär en kilometer till och totalt är det dryga 180 höjdmeter på de första två kilometerna.

Efter ledens högsta punkt så har man en härlig utförslöpning till en makalös utsiktsplats. Här stannade jag och passade på att filma lite.

Projekt TrailJKPG - Brunstorpsleden

Den som springer upp måste också springa ned…

Efter utsiktsplatsen återstod att springa ned till Brunstorps gård och det skulle visa sig vara helt underbar löpning. Smala, tekniska stigar med rejäl lutning och roliga svängar hit och dit. Det är inte var dag som man springer och skrattar högt för sig själv för att stigen bjuder på så utmanande och rolig löpning. På vissa partier fick man hålla sig fast i grenar och träd för att hålla balansen. Skorna fungera väldigt bra i alla lera och greppet var kanon utför. Lite hala på blöta grenar och jag försökte springa på så många blöta stenar som möjligt för att verkligen testa greppet, men det är inte optimalt med Fellcross på blöt sten. De ska plöja fram i lera! 🙂 Men första intrycket av skon är riktigt positivt. Jag springer oftast i Salomon S-Lab Sense Ultra/Ultra SG-serien och trodde på förhand att Fellcross 3 skulle vara mycket otympligare och lite mer stel, men skillnaden var inte så stor som jag trodde på förhand.

Väl nere från berget återstod en skön passage genom äppelodlingarna bort till Brunstorps gård. Sommartid kan man ju kombinera ett hårt löppass med mysigt och väldigt gott fika på gården som har ett väldigt vackert läge och härligt ålderstigen interiör där man som jag får böja på huvudet inomhus för det är riktigt lågt i tak.

Totalt mäter Brunstorpsleden ca 3,9 km och du får till 188 positiva (uppför) höjdmeter på en runda kortare än fyra kilometer vilket är riktigt bra. Leden är väl markerad med gula markeringar och den sammanstrålar lite med John Bauer-leden och då är det bara att följa orange/gul-markering. Nedan kan du kolla in två olika kartor, en med vanlig karta och en med satellitbild.

brunstorpsledenkarta

brunstoprsledensatellitHöjdgrafen från passet innehåller några hack och det är de gånger jag har pausat klockan för att ta kort eller filma.

brunstorpsledenhöjdgraf

 

Först ut var alltså Brunstorpsleden och jag kommer fylla på med allt fler leder under våren och sommaren och jobba på en saftig karta där man kan se alla leder i Jönköping. Har du något tips på leder som ska kontrollspringas så är det bara att kommentera här nedan, gå med i Facebookgruppen Traillöpning i Jönköping eller maila mig på trailupptechloparen@gmail.com 🙂 Alla motionsspår vid Bondberget, IKHP, Axamo, Åsabadet och Hallby behöver ni inte tipsa om men finns det fler motionsspår som jag inte har koll på så hojta till! Det behöver inte heller vara en led utan du kan även tipsa om områden där det finns bra stigsystem där folk kan trailupptechlöpa!

Trailflix!

Trailflix!

Lite längre ned på startsidan hittar du en ny sektion som jag kallar för Trailflix. Min ambition är att varje vecka ska de finnas en ny och förhoppningsvis så där alldeles magiskt vacker eller informativ trailfilm att beskåda. Först ut är en sådan film. Suunto har startat en filmserie där man får träffa deras atleter och första avsnittet är en intervju med allas vår Emelie Forsberg. Spana in den nedan om du vill också!

Underbar testlöpning av VätterVyernas UltraTrail

Underbar testlöpning av VätterVyernas UltraTrail

I lördags var det äntligen dags att testspringa loppet som vuxit fram ur en idé jag fick för snart 1,5 år sedan och sen mynnat ut i en 54 kilometer lång bana från Bankeryd till Vista Kulle. Dagen till ära så visade sig vädret vara med oss redan från starten med ljuvligt vackert och soligt vårväder. Kan erkänna att jag var lite nervös dagarna innan loppet då det regnade en hel del samt att jag hade förkylningskänningar i halsen torsdag och fredag men på lördag morgon kändes allting bra igen. Skönt! Först var det dags att dra fram allt man ska ha med och på sig.

VVUMoutfit

Extra roligt var att tidigare under veckan hade jag fått mina nya skor, Salomon S-Lab sense Ultra 4 SG, samt min nya vätskeväst, Salomon Sense Ultra Set. Perfekt tillfälle att hårdtesta dem på! 🙂 För övrigt hade jag på mig Team Nordic Trails ledarställ från Salomon, mina nya solglasögon, Gococo vadkompression och min nya Suunto Ambit 3 Peak.

Till starten

Det var med spänd förväntan jag anlände vid starten och till min stora glädje var det redan massor med löpare vid parkeringen vid starten vid Bankeryds kyrka. Härligt! Vi hade en kort information om dagen och sen var det äntligen dags för start. Nästan direkt kommer man på Bankerydsleden och då bär av uppåt. Hundra höjdmeter avverkades på två kilometer 🙂 Nedan är två filmer från starten och sen efter att vi avverkat den första stigningen.

Spana in killen i rött som gör en helskön startprocedur 🙂

Allting rullade på bra, det var väldigt roligt att springa och prata med alla deltagare och det kanske var lite för roligt för jag lyckades missa en sväng så vi sprang nästan en kilometer fel. Illa! Men det var nog mest jag som brydde mig om det som tur var. Efter ca sex kilometers löpning var vi framme vid den första utsikten. Den utsikten är lite speciell för man kommer ut direkt från skogen och får en vidunderlig panoramavy över Vättern med målet för dagen, Vista Kulle, mitt emot utsiktsplatsen. Här är lite bilder från den första sträckan och utsikten.

Sen fortsatte vår färd vidare in mot Jönköping där vi sprang den mysiga Dunkehallaleden ner till Stadsparken där vi stannade vid den andra utsikten. Här passade vi även på att ta en bild på hela gänget 🙂

VVUM2015 Alla deltagarnaVilket gäng!

Genom Jönköping

Det visade sig att vi hade många riktigt rutinerade löpare. Många som sprungit olika fjällmaror och även en kille som sprungit flera 100 miles-lopp. Dvs dryga 16 mil. Extra roligt var att det var tre stycken av de som sprang som hade åkt ända från Göteborg. Vi sprang vidare genom Stadsparken och Vattenledningsparken. Bor du i Jönköping och gillar löpning så passa på att besök Vattenledningsparken. Massor med helmysiga stigar kors och tvärs och ändå är man mitt i en av Sveriges större städer.

Sen kom på det partiet som jag tycker är tråkigast. Mycket asfaltslöpning genom industriområden på Ljungarum. Men nu hade vi sprungit över 1,5 mil och som en av deltagarna påpekade så var det lite gött att bara rulla fram på asfalten och inte behöva fokusera på var man sätter fötterna som man faktiskt behöver göra under större delen av banan då vi springer på rätt tekniska och krävande stigar.

Efter det så var det dags att börja klättringen upp mot Skinnersdal och här skulle vi också komma på Södra Vätterleden. Härifrån är det markerat med orange på träd och stolpar ända fram till IKHP där John Bauer-leden tar vid och den skulle vi springa på till man kommer ovanför Kaxholmen. Så nu kunde deltagarna springa lite mer fritt då de inte var beroende av min vägvisning. Det blev snabbt ett gäng som tog täten medan vi hade en stor klunga som höll ihop en bit efteråt och så ett gäng som sprang sist och hade koll på att alla var med.

Från Skinnersdal bar det vidare på en av mina favoritdelar av banan, skogarna runt golfbanan vid A6. Här springer jag ofta själv och det bjuds på både tekniska stigar, vacker natur och en hel del backar. Vid det här laget gick vi i de långa backarna för vi började bli riktigt trötta då vi varit ute i ca fyra timmar. Medeltempot inklusive pauser hade legat på ca 7.30 min/km fram till stigningen mot Skinnersdal men sen ökade det resten av dagen.

Vi fortsatte följa Södra Vätterleden och kunde nu se Bondberget och Järabacken på håll. Bara några kilometers löpning kvar till första långa pausen vid Öxnegården och även slutdestinationen för många av löparna. I Järabacken kunde vi blicka ut över centrala Jönköping samtidigt som solen värmde riktigt gött nu.

Väl framme vid Öxnegården så hade vi sprungit ca 34 kilometer och varit ute i fyra timmar och en kvart ungefär. Skönt med lite paus! Tomas som skötte följebilen under dagen var där och folk passade på att äta och slappa och vi som skulle vidare samlade krafter för att ge sig ut igen. Här kan jag erkänna att det kändes lite motigt att veta att man hade över två mils löpning kvar samt att de värsta stigningarna och den mest krävande terrängen återstod. Men det var roligt att småprata med alla men svårt för min egen del att veta riktigt hur mycket jag skulle äta och vad jag skulle äta.

Nu hade vi varit ute i över fyra timmar och mina långpass brukar inte bli mer än max 2,5-3 timmar som bäst. Svårt att få ihop det med livet som småbarnsförälder om man ska ut och springa 3-4 timmar i sträck varje helg. Fem löpare av sjutton startande fortsatte vidare från Öxnegården samt en löpare som var med för att hålla koll på att alla kom runt.

Första sträckan från Öxnegården är det härlig utförslöpning genom Öxnehaga och sen vidare mot Huskvarna. Men väl genom Huskvarna kommer man på Pustaleden och då har man en stigning på 120 höjdmeter på en kilometer till Utsikten som nästa utsiktsplats så passande heter. Fjällmaraklass på den stigningen! Givetvis oerhört krävande och jag börjar känna att jag har ont om energi men samtidigt är jag inte sugen på att äta något. Det ska visa sig vara mitt stora dilemma för återstoden av VätterVyernas UltraTrail.

Väl framme vid Utsikten njuter vi av hur vackert Jönköping är och man kan känna sig rätt stolt med att ha sprungit från mer än andra sidan av bilderna vi ser nedan. Jag får en Dextrosol av en av de andra deltagarna och den hjälper lite för stunden i alla fall. Efter Utsikten springer man på fina stigar med den vackra Vätterutsikten hägrande mellan träden. Sen jobbar vi oss upp mot Strutsabacken och IKHP. Börjar märka av rejält att jag inte får i mig energi. Bland bilderna nedan ser du en bild på mig som visar ungefär hur jag kände mig då ;P

När vi lämnade IKHP så sjönk tempot allt mer. Den kuperade terrängen och att vi varit ute så länge samt att jag inte fick i mig någon energi började märkas rejält. Som tur var hade jag sällskap av Alfred, en av de andra löparna. Härlig kille och utan honom vet jag inte om jag hade klarat mig så långt som jag gjorde. Han hade sprungit långa distanser förut, bl.a. det lokala loppet Holaveden Ultra. Vi peppar varandra och kämpar oss fram till platsen där vi ska vika av från John Bauer-leden och börja springa ned mot Kaxholmen och vidare mot Vista Kulle. Här stöter vi på två av de andra löparna. Det visar sig att spårmarkeringarna på John Bauer-leden har ändrats lite sen vi sprang här senast och rekade i februari så tyvärr hade de sprungit fel lite. Båda två var också riktigt trötta och kalla och de hade bestämt sig för att bryta vid Ica i Kaxholmen. Utsikten över Landsjön och Vättern uppe vid Målakulle är magisk.

VVUM2015 Utsikten över Landsjön och Vättern.

Vid det här laget är jag helt slutkörd och har i princip ingen ork. Jag har fått i mig två tuggor choklad de två senaste timmarna typ och bristen på energi märks rejält. Jag bestämmer mig för att stanna där med då tiden det skulle ta att gå den sista biten på 1.5-2 kilometer plus att jag även måste ta mig ner från Vista Kulle efter bestigningen gör att det känns vettigt att stanna för annars skulle det nog ta mig kanske 40-50 minuter längre tid att komma hem och få i mig lite energi och bli varm. Det kommer ju fler tillfällen att springa VätterVyernas UltraTrail 🙂

Endast två deltagare av totalt sjutton startande genomförde hela VätterVyernas UltraTrail. Alfred som jag sprang/gick nästan hela sista sträckan med kämpade sig i mål efter Ica i Kaxholmen samt Daniel som hade åkt ända från Göteborg för att vara med. Grymt bra jobbat! Är väldigt nöjd med mitt nya distansrekord på 52.66 km jämfört med förra årets 43 km på Axa Fjällmaraton. Att jag dessutom skrapade ihop ca 1350 höjdmeter och det utan att ta mig an Vista Kulle i slutet som säkerligen skulle genererat ett slutresultat på ca 1400 höjdmeter. Det säger en del hur backig och kuperad banan är ändå. Perfekt uppvärmning för Soteledens Terräng Maraton som jag ska springa i början på maj.

Sammanfattning av VätterVyernas UltraTrail

Vilken dag! Vilket väder! Vilket gäng! 🙂 Att springa långt ihop så här gav verkligen mersmak och jag hoppas att vi kan bli ett gäng traillöpare från Jönköping som regelbundet hittar på olika löparäventyr. Gå gärna med i vår Facebookgrupp Traillöpning i Jönköping om du är intresserad av vad vi ska hitta på härnäst! 🙂 Frågan är hur man går vidare med VätterVyernas UltraTrail. Det var väldigt roligt med den sociala aspekten av löpningen. Att träffa nya löpare, tjöta och stanna ordentligt vid utsikterna och njuta. På ett lopp försvinner en stor del av det. Men samtidigt blir det en helt annan utmaning när man ska pressa sig själv på en så här krävande och utmanande bana. Totalt 54 km och 1400 höjdmeter är verkligen något i hästväg. Sen är ett lopp en väldigt mycket större apparat att rodda och genomföra på ett bra sätt. Nu är vi bara några enstaka personer som anordnat testloppet. Några kompisar och jag. Vi behöver i princip en förening i ryggen för att ett lopp ska vara möjligt. Team Nordic Trail i Jönköping växer så frågan är vad som är möjligt nästa år. Men anordnar man ett riktigt lopp kan man givetvis ha ett testlopp då med och på så sätt få den social aspekten också. Vi får se vad det hela mynna ut i. Mer trail åt folket blir det i vilket fall! 🙂

Sett till min egen prestation så är jag nöjd. De nya skorna, Salomon S-Lab Sense Ultra 4 SG, och vätskevästen, Salomon S-Lab Sense Ultra Set, fungerade oerhört bra och jag kommer skriva en detaljerad recension av dem när jag hunnit testa dem lite till. Var förvånad över hur lite jag märkte av västen och hur mycket som fick plats i den. Att jag återigen, likt på Axa, får problem med att äta efter mer än fyra timmars löpning visar tydligt på att jag behöver hitta något nytt alternativ. Har börjat fundera på lite olika energidrycker och återkommer när jag vet mer. Något måste göras så det inte blir soppatorsk på Soteleden också. Avslutar med en härlig bild på hela gänget samt en Suuntofilm från mitt Move från premiären av VätterVyernas UltraTrail.

VVUM2015 Hela goa gänget!

Salomon 2015: Förbättrat och förnyat samt årets storsäljare?

Salomon 2015: Förbättrat och förnyat samt årets storsäljare?

Salomon är den största aktören på marknaden när det gäller trail och därför tänkte jag passa på att kolla lite närmare på deras nyheter den här säsongen. Mycket är uppdateringar av redan befintliga produkter, vilket inte är så konstigt då deras produkter oftast befinner sig i toppen av respektive kategori.

Först ut ska vi kolla på två helt nya produkter som jag tror kan bli årets måsteköp för alla trailtokar ute i landet. Den uppmärksamme har säkert redan sett produkterna på Salomons egna löpare som Kilian Jornet eller Emelie Forsberg när de haft dem på lopp eller träning. Vad är då den troliga storsäljaren för något? Det finns liknande produkter men nu när Salomon tar sig an kategorin så sätter de en ny standard känns det som.

Spana in Salomon S-Lab Sense Ultra Set!

SSLUframifrån

(Bild från running.competitor.com)

SSU2015vit

(Bild från castleberg.outdoors.co.uk)

Salomon tar och skalar av och gör en ännu mer minimalistisk vätskeväst som jag tror kommer fylla ett hål i mångas löpprylsarsenal som de inte riktigt var medvetna om att de hade. I fram har du två stycken Salomon Soft Flask på 500 ml styck, dvs en liter vatten tillgängligt i fram. Det är klart tillräckligt för att klara sig mellan vätskestationer på de flesta längre traillopp och duger gott på kortare långpass med. I bak på västen finns ett litet utrymme längst upp med plats för vindjacka och något mer förstärkningsplagg. Nederst i fram framför flaskfickorna finns det även två stretchfickor och så är det två lite större fickor på sidorna också. Alltså fullt tillräckligt för att ha med det nödvändigaste på lopp eller kortare långpass. Spana in bilden nedan för lite mer information av vad allt är på västen.

SSU2015

(Bild från castleberg.outdoors.co.uk)

Varför tror jag då det här är något som många kommer att vilja ha? Det beror på några saker. Först att den är oerhört lätt. Den väger bara 80 gram! Trots den ringa vikten får du som jag nämnde tidigare med allt du behöver på de flesta traillopp och även på långpass så länge du inte behöver ha med allt för mycket extra kläder och energi. Totalt kan man packa 3 liter i västen. Sen har du ändå möjlighet att ha en liter vatten med dig som du snabbt kan fylla på vid vätskestationer och en klar fördel med att ha vätskan i fram är att du alltid har koll på hur mycket du har kvar till skillnad från en vätskeblåsa. Av vad jag läst hittills så känns västen verkligen som ett klädesplagg, inte en ryggsäck.

Själv äger jag en Ultraspire UltraVis Spry som är det närmast liknande jag tror finns på marknaden nu om man ska se till vikt. Då har jag en vätskeblåsa i bak på den.

Skinnersdal med Spry

Den fungerar utmärkt på långpass, men på tävling är vätskeblåsan där back en klar nackdel även om jag kan trycka i två små soft flasks i fram, men då blir det inte mycket utrymme kvar för annat. Dock är Spry klart mycket billigare än Salomon Sen Ultra-setet. Jag tror att framåt sommaren/hösten kommer man se många med Salomon S-Lab Sense Ultra-setet på trailtävlingar runtomkring Sverige. Det går faktiskt redan att köpa setet här i Sverige på Sportamore för 1195 kr. Spana in det här! Eminenta sidan http://www.castlebergoutdoors.co.uk/ som oftast är först ut med Salomons nya saker har gjort en lite video om Salomon S-Lab Sense Ultra Set.

Salomon S-Lab Sense Set

SSLSvit

(Bild från castleberg.outdoors.co.uk)

Nästa produkt är extrem snarlik. Den enda riktigt stora skillnaden mellan S-Lab Sense Ultra-setet och S-Lab Sense-setet är att Sensevarianten saknar facket i bak på ryggen och därmed så kan man bara packa totalt en liter i den jämfört med tre i Ultra. Har lite svårt att se att man ska välja att köpa Sense före Ultra då det bara skiljer totalt 20 gram i vikt. Då känns det som att man lika gärna kan satsa på Ultra och få plats med lite mer saker.

Salomon kör asfalt?!?

SSLX

Salomon S-Lab X Series (Bild från castleberg.outdoors.co.uk)

Salomon har de senaste åren breddat sitt trailsortiment och infört ett segment som de kallar City Trail. Här hittar man skor som fungerar både i stan samt i lättare terräng. Det som är intressant med nya Salomon S-Lab X Series är att det är en sko som bygger på S-Lab-skorna så i princip är det en trailsko omgjord för asfalt. Du får den härliga passformen från Sense-skorna med teknologier som EndoFit och SensiFit och QuickLace-snörningen men med en sula som är anpassad för asfalt. Sen har jag personligen svårt att förstå varför man hellre skulle vilja springa på asfalt än i naturen, men om man är så illa tvungen så kan det här bli en väldigt bra sko för just dig. Droppet (höjdskillnaden mellan fram- och bakfot)  på 8 mm passar den som är van vid asfaltsskor och vikten ligger på 237 gram i storlek 42 2/3.

SSLXsula

(Bild från castleberg.outdoors.co.uk)

Sulan är så där härligt otrailig och passar säkert alldeles utmärkt på asfalt, jag har ingen större koll på hur sulor på asfaltsskor ser ut nämligen 🙂 Ska bli spännande att se hur den här skon tas emot bland både asfaltslöpare och traillöpare. Skulle du vilja ha en sådan? Kommentera gärna nedan! 🙂

Salomon S-Lab Sense Ultra 4

SSLU

(Bild från castleberg.outdoors.co.uk)

Sense Ultra-serien är mina favoritskor på grund av att de är oerhört lätta och extremt komfortabla. Jag läste ett citat i veckan om att man om man springer en mil är en viss procent i luften, kommer inte ihåg om de var runt 70-snåret ungefär och att kontakten med marken bara är ca 30 % då så då kunde man beskriva det som att man variut ute och flugit sju kilometer typ 😉 Så är känslan lite när man har de här skorna på sig. Lätta som luft, så mjuka och goa så du knappt märker att de är där. Man flyger fram helt enkelt 🙂

Version fyra har några spännande uppdateringar. Designmässigt så har man tagit bort de vita strecken där meshen är förstärkt längs sidorna vilket jag tycker ger skon ett ännu mer minimalistiskt utseende. Den största förändringen för er som är vana med Senseskorna är sulan.

SSLUsula

(Bild från castleberg.outdoors.co.uk)

Sulan är nu riktigt välutrustad med dobbar, något som den inte varit på de första versionerna. Sen är skon från början gjord för torra förhållanden (läs mer här), men i takt med att folk (samt Salomons egna löpare) har börjat använda den i allt mer varierad terräng så har det kommit fler och fler dobbar under. Den andra saken som är ny med sulan är att den innehåller en ny gummiblandning för ökad hållbarhet. Det tillsammans med det ökade antalet dobbar gör att vikten ökar så nu ligger de på 240 gram i storlek 42 2/3. Tåboxen är dessutom några millimeter bredare vilket känns bra om man vill använda skon på riktigt långa pass då fötterna sväller lite. Vilket man givetvis vill 😉

Salomon S-Lab Sense Ultra 4 SG

SSLUSG

(Bild från castleberg.outdoors.co.uk)

Syskonversionen av S-Lab Sense Ultra har förkortningen SG på slutet och det står för Soft Ground, dvs lera och annat mysigt som du kan tänkas ha dig glädjen att ta dig fram igenom i skogarna. Förändringarna är samma även på den här modellen i princip. Sensifitförstärkningarna på utsidan är lite starkare och utan de vita strecken samt att tåboxen är lite bredare och även tåskyddet i fram har förändrats lite. Största förändringen är också sulan.

SSLUSGsula

Sulan på SG 4 (Bild från castleberg.outdoors.co.uk)

Om man jämför den nya sulan med den från Salomon S-Lab Sense Ultra 3 SG så ser man att det är rätt stor skillnad.

Salomon S-LAB SENSE Ultra SG Sula

Version 3 SG var Salomons stora nyhet förra året och det är en av mina absoluta favoritskor någonsin. Vikten ligger nu på 264 jämfört med 240 och det beror på samma förändringar som på vanliga Sense Ultra, annat gummi och något fler dobbar. SG 3:an är dock inte klockren på våta stenar eller spänger. Förhoppningsvis har det förbättrats lite i och med den nya gummiblandningen i SG 4.

Salomon har även uppdaterat två trotjänare och storsäljare, vätskeryggsäckarna Salomon S-LAB Adv Skin3 12 SET samt Salomon S-LAB Adv Skin3 5 SET. Den stora skillnaden när det gäller båda ryggsäckarna är att de nu väger hela 30% mindre är föregångarna. Det är inte illa med tanke på att de var lätta redan tidigare. Detta har man fixat genom att byta ut och förändra en del material men ändå bibehålla kvalitén. Den andra stora nyheten med båda två är att de nu kommer i en ny färg som jag tycker är riktigt snygg nämligen vit. Så vill man skilja sig lite från mängden så kör man säsongens vita färg 🙂

SSL12vit

Salomon S-LAB Adv Skin3 12 SET (Bild från castleberg.outdoors.co.uk)

SSL5vit

Salomon S-LAB Adv Skin3 5 SET (Bild från castleberg.outdoors.co.uk)

Sen har jag precis nu i dagarna lyckats nosa upp några fler nyheter som visats upp på Outdoor Retailer Winter Market Show. En som jag fastnade för där och som är en helt ny modell är Salomon S-Lab Speed.

Salomon S-Lab Speed

(Bilder från http://samwinebaum.blogspot.se/)

Salomon S-Lab Speed Sula

Det som är speciellt med den här är att den enligt Salomon ska ha extra bra grepp på våt sten. Något man inte varit bortskämd med i Salomons skor om man jämför med Icebugs exempelvis. Mycket intressant! Vikten ligger på 265 gram så snarlik SG 4 som jag visade ovan och droppet är på 4 millimeter. Har ingen aning om när den här skon släpps men den kan definitivt bli en favorit om den håller vad den lovar på våt sten 🙂 Om bara Salomon skulle släppa en S-Lab Sense Ultrasko med metalldobb till nästa vinter så har de en riktigt farlig line-up för hela 2015.

Det var en genomgång av de största nyheterna inför årets trailsäsong från Salomon. Vilka skor satsar du på? Är du som jag grymt sugen på ett Salomon S-Lab Sense Ultra Set? 🙂 Kommentera gärna vilka skor/prylar du ser fram emot under 2015.

Om du bara ska köpa en löparjacka…

Om du bara ska köpa en löparjacka…

…så ska jag berätta om jackan som jag tror kan vara den enda löparjackan du antagligen behöver på ett par år framöver trots att jag själv inte har sprungit en enda meter i den. Låter det konstigt? Läs vidare så ska vi se vad det är för jacka jag pratar om 🙂

Egentligen har jag gått och ruvat på den här blogginlägget länge. I januari så såg jag en bild på jackan och läste lite information om den och blev väldigt intresserad. Men det är först under sommaren den har lanserats och i söndags hände något som fick mig att känna att nu är det dags att ta tag i det där blogginlägget om jackan.

Vad var det som hände i söndags då? Jo, här i Jönköping hade vi ett minst sagt otrevligt åskoväder som härjade runt på eftermiddagen och jag hade ett långt kvällspass tillsammans med min sprillans nya pannlampa, Petzl Nao (dock inte senaste versionen), inplanerat. Ovädret lugnade dock ner sig och jag gav mig ut på stigarna och njöt av att ha en kanonbra pannlampa som lös upp min framfart. När jag kom in på ett riktigt lerigt och blött parti med härlig nedförslöpning började dock regna igen. Sen ökade regnet. Och ökade ännu mer. Det var som att springa i en dusch. Men jag tänkte att lite vatten ska inte få hindra mig utan plöjde på fast det ibland regnade så mycket så det faktiskt var svårt att se för det rann in i ögonen så mycket. Sen så såg jag något skarpt ljus lysa upp utanför skogen. Snabbt började räkna sekunderna och inser att blixten slog ned bara en-två kilometer ifrån där jag sprang och dessutom i den riktningen som jag var på väg mot. Valet att vända då var inte så svårt. Det visade sen i efterhand att en tjej till och med hade blivit träffad av blixten i Jönköping (läs mer här) samma kväll så det var nog ett bra beslut av mig.

Blöta Ultra SG3

Mina dyngsura Salomon S-Lab Ultra 3 SG plus en hel del vatten på golvet som droppade från mina genomblöta kläder.

Regnet ökade ännu mer och till slut sprang jag och skrattade högt för vinden fick det att kännas som att någons stod och sprutade på mig med en kraftig vattenslang i ansiktet. Positivt var dock att pannlampan fungerade alldeles utmärkt hela löprundan. På slutet av löprundan när jag lämnat skogarna möttes jag av kalla isande vindar och då var hela min löparjacka (som ändå är förstärkt i fram för att stå emot vind och lite regn) helt genomblöt och jag blev snabbt kall. Hur hade det varit om jag var ute på ett långt lopp och hade två mils löpning kvar i ett sådant läge? Eller uppe på ett fjäll där vädret kan ställa om väldigt snabbt? Går man till en vanlig sportaffär så finns det mängder med olika löparjackor som inte skulle passa vid sådana här tillfällen. De flesta löparjackorna har som huvuduppgift att transportera svett bort från kroppen och de står oftast inte mot regn, oftast har de kanske lite skydd mot vind, men vid sådana här störtskurar så skulle man bli genomblöt och riktigt kall. Vad ska man då hitta på?

Jo, det finns löparjackor som är specifikt anpassade för det här ändamålet. Att springa när det regnar rejält. Jag kommer ingående gå igenom en jacka av den typen och sen även skriva lite om några alternativ. Jackan som jag trots att jag inte sprungit en meter i den tror är den enda löparjackan jag egentligen skulle behöva heter Salomon S-Lab Hybrid Jacket. Salomon utvecklar som jag beskrivit i en del tidigare inlägg (läs mer här!) sina produkter tillsammans med sina sponsrade löpare vilket leder till många nya smarta lösningar och oftast är det löparfenomenet Kilian Jornet som ligger bakom många av innovationerna.

hybrid jacketVad är det då som är speciellt med Salomon S-Lab Hybrid Jacket (Bild från salomon.se)

När jag var uppe i Åre och skulle springa Axa Fjällmaraton så lyckades jag hitta en butik som hade den här jackan (och det finns matchande byxor till) och jag kunde prova den och testa lite hur de de olika funktionerna fungerar. Först av allt: Den här jackan är lätt. Oerhört lätt! Minimalistisk är bara förnamnet. Mediumstorleken för herrar väger endast 120 gram. 120 gram!! Det är svårt att förstå hur lätt det är utan att ha provat. Det känns knappt som att man har något på sig och en annan stor fördel med en så här lätt jacka är att den är väldigt smidig att ha med sig i en löparryggsäck eller i en midjeväska utan att det märks i princip. Den enda nackdelen jag kan se med den oerhört lätta vikten är att jackan inte kändes väldigt tålig för tyget är så tunt. Frågan är vad som händer om man skulle springa in i en vass gren eller något liknande?

En av de nya innovationerna med jackan är något som Salomon kallar Quick Stash-midja och som i praktiken är en stretchpanel runt midjan som du kan rulla ihop jackan i medan du springer. Av vad jag läst på en del andra sidor fungerar det här väldigt bra, men att det kan vara svårt att rulla ihop jackan i farten. Idén till detta kom ifrån att Kilian oftast brukar knyta sina jackor runt midjan när han tränar och Salomon utvecklade det konceptet vidare. Briljant med en jacka som man alltid har tillgänglig! 🙂

Hybrid Jacket Quick Stash

Så här såg det ut när jag testade att rulla ihop den i provrummet. Det går säkert att vika ihop den smidigare och snyggare med lite övning. Jag provsprang några steg på stället i provrummet och jackan satt fast bra och märktes knappt.

De vattentäta delarna av jackan är gjorda i ett material som Salomon kallar AdvancedSkin Dry 10k/10k. Vad innebär nu detta då? 10k/10k är en beteckning för tygets vattentäthet och hur bra det andas. 10k innebär att en kvadratcentimeter av tyget kan hålla ute en vattenpelare på 10 000 millimeter, dvs 10 meter. Så om du har en kvadratcentimeter av tyget och sätter ett tio meter högt rör över fyllt med vatten så ska tyget inte läcka igenom något vatten. Det andra 10k som hade med hur tyget andas att göra då? Där mäter man hur många gram vattenånga som kan färdas den motsatta vägen i en kvadratmeter av tyget under 24 timmar, dvs hur bra andas materialet och där är 10 000 gram på 24 timmar också en mycket bra siffra (läs mer om andning i kläder här). Hela jackan är dock inte gjord i det här materialet utan det är hela fronten, axlarna, luvan, överdelen av armarna samt skulderpartiet på baksidan. AdvancedSkin Dry-materialet är också vindtätt för att verkligen skydda mot alla sorters väder.

En av de stora nackdelarna med plagg med så här stor vattentäthet brukar oftast vara att de blir väldigt varma för att de är så täta. Tänk dig att springa i en riktig regnjacka. Man skulle ju bli helt blöt på insidan för att materialet inte andas något. För att motverka detta har Salomon på strategiska ställen placerat ut laserskurna ventilationshål på jackan.

Hybrid Jacket Ventilationshål

Här kan du se hålen i armvecket.

Det finns sådana hål i armvecken samt på insidan av ärmen längst ned vid händerna.

Hybrid Jacket armventilation

Förutom de laserskurna ventilationshålen har jackan även en fiffig men ändå enkel lösning om man vill ventilera mera. Dragkedjan i fram kan man öppna och sen fästa ihop jackan med en knapp så att den hålls ihop bra. Enkelt men ändå en bra funktion på jackan!

Hybrid Jacket Ventilationsknapp

De flesta ”regnlöparjackor” har luva och på många kan det vara svårt att justera huvan i farten då det inte är helt enkelt att komma åt alla saker man ska dra i och huvan kanske även inte sitter på bra trots att man kan justera den. Även här har Salomon hittat en ny lösning som känns innovativ och samtidigt så tänker man, varför har ingen gjort så förut? De har helt enkelt satt in ett ”pannband” i huvan som gör att den sitter väldigt bra på plats och att man hela tiden har god sikt samt att huvan rör sig som huvudet. Smart!

Hybriod Jacket pannbandet

Pannbandet på insidan av huvan.

Hybrid Jacket Skin Fit Hood

Passformen på jackan är rätt tight, men den kändes ändå väldigt skön och naturlig att röra sig i under det jag hade på mig den och testade den lite utanför provrummet.

Hur kan jag nu rekommendera en jacka som jag aldrig sprungit i undrar du nu? Dels utgår jag från alla de nya innovativa lösningarna som tillför en ny dimension till jackan jämfört med konkurrenterna, speciellt Quick Stash som känns som en oerhört bra grej, speciellt under långa lopp i svåra förhållanden samt under träningpass/lopp i växlande väder. Att Salomon utvecklar sina produkter tillsammans med några av världens bästa traillöpare som verkligen utnyttjar produkterna i krävande och extrema miljöer gör att det känns som att den här jackan verkligen kommer fungera som den ska och jag har läst recensioner av jackan där det intygas att den verkligen fungerar så som den ska (läs mer här!).

Det finns som jag ser det enbart två nackdelar med jackan och den första har jag redan varit inne på, tyget är tunt och kan möjligtvis gå sönder om man springer på något vasst. Den andra nackdelen är priset. Salomons utpris på jackan är 2500 kr. Det är onekligen dyrt. Men om man tänker efter lite vad man får för priset så känns det i alla fall som inte helt orimligt köp. Istället för att ha en ”vanlig” löparjacka, kanske en vindjacka och möjligtvis någon jacka anpassad för extrema förhållanden typ en vinterjacka så kan man köpa en jacka som är allt i ett. På vintern är det bara att ha fler lager under. Den enda jackan man kan tänkas behöva utöver denna är väl förstärkningsjacka på vintern om man skulle skada sig och blir liggande ute i snön, typ en varm men ändå lätt och packbar dunjacka från kanske Montbell som är riktiga hejare på dunjackor vad jag förstått det som.

Alternativ 1 – Haglöfs Gram Jacket

I inledningen skrev jag att jag skulle visa på alternativ till Salomon S-Lab Hybrid Jacket och jag tänkte kolla lite närmare på två jackor. Den ena äger jag och den heter Haglöfs Gram Jacket.

Haglöfs Gram Jacket

Haglöfs Gram Jacket (www.haglofs.com)

Jag har dock inte den senaste modellen, men funktionsmässigt är det inte så stora skillnader på den jag har och den senaste. Vad skiljer sig åt mellan Gram och Hybrid-jackan då? Gramjackan är tilllverkad i ett 3-lagers Gore-Tex Active-tyg och har en vattentålighet på 22k, dvs hela 12k mer än Hybridjackan. Så det skulle vara intressant att veta hur stor den skillnaden är i ett ihärdigt spöregn.

De använder inte samma skala för att mäta hur bra den andas utan använder RET-skalan. Det testet fungerar kortfattat så här att man har en konstant temperatur på en metallplatta som man tillsätter vatten på för att skapa vattenånga och ju mer vattenånga som kan passera genom tyget ovanför desto mindre energi behövs för att värma plattan med en konstant temperatur. Så desto lägre resultat desto bättre och där har Gram RET = 3, vilket är väldigt bra. Läs mer om testen här. Ska man jämföra det med den andra testmetoden som de använt på Hybridjackan skulle det motsvara en siffra mellan 8k-9k tror jag. Alltså andas materialet i Hybridjackan bättre. Gramjackan har bara dragkedjan som extra ventilation medan Hybridjackan har ventilationhålen i armvecken och på ärmen också. När jag provade Hybridjackan kändes den inte lika tät inomhus som Gramjackan heller.

Jag har faktiskt inte sprungit med min Gramjacka heller. Jag köpte den med tanken på löpning men även som vardagsjacka och jag kan verkligen rekommendera den som det. Perfekt skaljacka för mig som småbarnsförälder då man ofta är ute i alla väder och jag har även köpt en mellanlagersjacka att ha under på vintern.

Den andra stora skillnaden mellan Gram och Hybrid är att Gramjackan väger 320 gram (storlek L). Alltså klart mer än dubbelt så mycket som Hybridjackan med sina 120 gram (storlek M). Och ändå tycker jag att min Gramjacka är tunn och lätt! Skulle man dessutom köpa de matchande byxorna, Salomon S-Lab Hybrid Pant, så skulle hela Salomonoutfiten ändå bara väga 240 gram, dvs 80 gram mindre än Gramjackan. Makalöst!

Huvan på Haglöfs är inte helt enkel att ställa in då man ofta tar fel på de man ska dra i och den vanliga dragkedjan. Utpriset på Gram Jacket är 3000 kr, alltså ännu dyrare än Hybridjackan, men Gramjackan fungerar ju alldeles utmärkt som vardagsjacka också då den ser ut som de flesta Haglöfsjackorna med Hybridjackan ser lite mer annorlunda ut på grund av Quick Stash-midjan.

Alternativ 2 – Inov-8 Race Elite 150 Stormshell

inov8-race-elite-150-stormshell-jacket

Inov-8 inkluderar alltid vikten på sina produkter i produktnamnet vilket är en bra grej! (Bild: www.startfitness.co.uk)

Här får man alltså direkt reda på vikten direkt, 150 gram. Alltså ca halva vikten av Gramjackan och bara 30 gram mer än Hybridjackan. Väldigt lätt alltså! Jackan är gjord i ett 2-5-lagerstyg som klarar en vattenpelare på 20k. Hur bra den andas anger de i en tredje skala som kallas B1 som är en variant på det testet som Hybridjackans 10k bygger på. Här får Stormshelljackan 20k, vilket skulle motsvara ungefär samma andningsförmåga som Gramjackan kanske snäppet under. Tyvärr har jag inte testat Stormshelljackan, men jag har både läst mycket gott om den och pratat med folk som är väldigt nöjda med den. Jag tycker dessutom att årets svart/röda-jacka är väldigt snygg. Huvan har ungefär samma justeringssystem som Gramjackan fast den har en smart detalj att man kan rulla ihop och fästa huvan med ett kardborreband så att den inte fladdrar när man inte använder den. Utpriset på jackan är ca 1700 kr, alltså klart billigast fast den ändå är dyr. Men även den här jackan skulle jag kunna tänka mig att ha till vardags.

Så här är alltså några förslag på vad du ska ha på dig ute på stigarna när regnet öser ner i höst och vinter. Förhoppningsvis kan jag återkomma med ett utförligt test av Salomon S-Lab Hybrid Jacket någon gång i framtiden och se om mina antagningar och förhoppningar om den stämmer.

UppTech: Salomon S-Lab Sense 2 VS. Salomon Sense Pro

UppTech: Salomon S-Lab Sense 2 VS. Salomon Sense Pro

Är i skrivande stund på en härlig semester i Åre och laddar inför min debut på Axa Fjällmaraton på lördag. Det ska bli så roligt och jag ser verkligen fram att få ge mig ut och springa i den här fantastiska miljön. Men som alltid när man ska ge sig ut på längre rundor så blir skovalet av stor vikt. Därför tänkte jag skriva en recension av de två par skor jag sprungit mest med i år och förklara varför jag med största sannolikhet kommer springa med just ett av paren. Båda skorna är tillverkade av Salomon och jag kommer gå igenom deras för- och nackdelar. Men först en kort presentation av skorna och lite fakta om dem.

Salomon S-Lab Sense 2

Sense 2Salomons S-Lab Sense-serien kom till då något väldigt ovanligt hände. Suveräne Kilian Jornet förlorade nämligen Western States 100 (ett prestigefullt 100-miles lopp som ofta brukar vara mycket varmt) år 2010. Inför 2011 återvände han med ett par nya skor och ett nytt vätskesystem. Vätskesystemet använder jag väldigt mycket under sommarhalvåret då det är perfekt att ha med sig en liten flaska på turer under en mil och det heter Salomon S-Lab Sense Hydro Set. Det var revolutionerande i sig men det var skorna som fick ändå större genomslag. Skorna hette Salomon S-Lab Sense och de togs alltså fram för att passa Kilians löpstil och det som utmärker dem deras extremt låga vikt, att man kan springa utan strumpor om man vill och den nya sulan och dess utformning. Salomon använder sig av en mycket bra metod när de tar fram nya produkter. De utgår från vad deras topplöpare vill ha och deras idéer och respons och får på det sättet fram produkter som verkligen är anpassade på bästa möjliga sätt för vad de ska göra. Salomon har något som de kallar Advanced Week några gånger per år då många av deras löpare samlas någonstans på jorden och springer, testar nya skor och produkter och umgås och har det sköj. Här är en film från den senaste veckan som ganska tydligt förklarar hur det går till 🙂

Kilian vann inte helt oväntat Western States 100 år 2011 och S-Lab Sense-serien har bara ökat sen dess och blivit ett signum för Salomons trailsegment. Så det är lite som jag läste på en blogg tidigare i år, Kilian borde förlora oftare så att han pressar fram ännu mer innovationer från Salomon 😉 I våras införskaffade jag ett par Salomon S-Lab Sense 2, alltså uppföljaren till Kilians originalsko. Det har även kommit en tredje version i år, men den är såpass mycket dyrare än vad tvåan var och skillnaderna verkar inte vara enorma så då fick det bli version två när jag hittade dem på rea.

Salomon Sense Pro Salomon Sense Pro

Efter att ha sprungit över hundra mil i mina Salomon Sense Mantra så kände jag att jag behövde en uppföljare samt en sko som passar bra som instegsmodell att rekommendera för medlemmarna i Team Nordic Trail Jönköping och då föll valet på Salomon Sense Pro. Sense Pro beskrivs av Salomon som ”En S-LAB inspirerad sko för träning och tävling med Natural Motion som ger bra känsla för underlaget samtidigt som den är stabil. ”

Vad är då skillnaderna och likheterna mellan skorna rent tekniskt sett (S2 = Sense 2 och SP = Sense Pro) enligt Salomon?

Vikt

S2: 195 gram storlek 42 – SP: 250 gram storlek 42

Hållbarhet (Skala 1-5)

S2: 1 – SP: 3

Sulans tjocklek (Skala 1-5)

S2: 2 – SP: 3

Drop (Skillnad mellan fram- och baksula)

S2: 4 mm (9 mm/13 mm) – SP: 6 mm (10 mm/16 mm)

De stora skillnaderna är alltså vikten, hållbarheten, sulans tjocklek och droppet. Min upplevelse hittills av skorna är att det stämmer bra.

Sense 2 – Mitt intryck

Sense 2 är helt fantastisk lätta och de sitter riktigt tight och skönt på fötterna. Jag har inte sprungit barfota i dem men jag kan tänka mig att det skulle fungera utan problem. Väldigt luftiga och riktigt snygga i min mening. Man känner sig lite extra snabb av att bara ha dem på sig 🙂 Sen är det ett par skor som ställer höga krav på löparen. Sulan är riktigt tunn och det påminner väldigt mycket om att springa med barfotaskor och markkontakten och löpkänslan är den bästa jag upplevt hittills i några skor. Jag är inte helt van med droppet på fyra millimeter utan jag känner av mina hälsenor lite extra om jag sprungit mycket i Sense 2. Den tunna sulan gör också att man känner av stenar och rötter om man trampar igenom lite mer. Sen är skorna som jag nämnt anpassade för att springa med i torr och varm miljö. Är det blött och geggigt och du springer på leriga stigar eller blöta klipphällar så är inte Sense 2 det bästa valet. Men det ska de inte vara heller. Jag skulle inte rekommendera skorna till en nybörjare, man det låga droppet och den tunna sulan ställer som sagt lite krav på dig som löpare men samtidigt får du en helt fantastisk löpupplevelse och perfekt skor för tävlingar på torrt underlag. Jag har sprungit pass på runt ca 2.5 mil som längst och då har jag varit rätt så seg i hälsenorna efteråt så kör jag med dem på Axa så är jag beredd på att det kommer ta en hel del på vader och hälsenor.

Sense 2 - Sula

Sense Pro – Mitt intryck

Sense Pro är lite tyngre än Sense 2 och inte lika tight och med bredare tåbox. Sulan påminner mer om Sense Mantra då den är tjockare och lite mer stum inledningsvis när man springer med dem när skorna är nya. Sulan har dobbar under hela sulan till skillnad från Sense 2 (Se bild på sulan på Sense 2 ovan).
Sense Pro - Sula
 Sense Pro – Sulan (Bild från Salomons hemsida)
Förutom sulan är de största skillnaderna passformen och löpkänslan. Sense Pro har en mycket bredare tåbox och sitter inte lika tight. Detta kan vara skönt då fötterna sväller på längre pass. Skorna sitter ändå väldigt skönt men har inte riktigt samma tighta känsla som Sense 2, vilket kan vara gött beroende på vad man är ute efter på sin löprunda. Sense Pro ger inte samma markkontakt då sulan är tjockare, men är i gengäld snällare mot löparen då droppet är på sex millimeter och de sliter inte lika mycket på hälsena och vader på längre pass. Sen är en liten skillnad att snörsystemet Quick Lace känns mycket mer rejält på Sense Pro, starkare snören som känns mer hållbara, men samtidigt så sitter Sense 2 på lika bra så det är väl snarare en fråga om hållbarhet i slutändan. Sen ska ju skorna hålla olika länge och Sense 2 känns skörare, men jag har inte kommit upp i tillräckligt högt milantal på skorna än för att det ska vara några stora skillnader ännu. Dock har det hänt något med mina Sense Pro. Troligtvis har en liten sten eller något annat kommit in i bak på skon och legat och skavt sönder ett hål i hälkappan under Kolmården Trail Marathon. Jag har åtgärdat det här genom att sätta in lite ludd från en filt i hålet, sen sätta först en liten bit silvertejp över hålet och sen en stor bit silvertejp från sulan upp till toppen av hälkappan.
Jag har provtestat skorna med den här lösningen här uppe i Åre och det har fungerat utan något skav både i våta och torra förhållanden. Överlag känns det som att greppet är aningen bättre på Sense Pro och jag har hunnit provspringa på blöta spänger med skorna och det har fungerat bra. Både Sense 2 och Sense Pro tar in vatten relativt fort när det är blött ute men det rinner ut relativt bra också. Sen är Sense Pro i och med att de bygger på Sense-serien inte gjorde för blöta och geggiga stigar eller våta klipphällar utan då får man nog satsa på Salomon S-Lab Sense Ultra 3 SG som har mer rejäla dobbar under och är gjorde speciellt för bra grepp i leriga och blöta förhållanden. Läs mer om dem här! Sense Pro kan jag rekommendera varmt och då den är en lite snällare skor tror jag den fungerar alldeles utmärkt som första trailsko om du aldrig har sprungit med ett par trailskor förut och den går även alldeles utmärkt att använda om du måste häda ibland och springa på asfalt 🙂 Den ingår trots allt i Salomons CityTrail-segment.
Axa Fjällmaraton – Vilka skor springer jag i?
Så som det kändes i lördags då min fru Marie sprang Axa Fjällmaraton – Halvmara då vädret var torrt och spåren därefter och utifrån hennes intryck från banan känns det just nu som att jag kommer springa i mina Salomon Sense Pro. Den breda tåboxen, tjockare sulan och aningen bättre grepp känns bra att ha med sig upp på fjällen. Sense 2 skulle nog fungera men det känns som de ställer lite krav på mig som löpare som jag inte uppnår riktigt ännu. Dock har det regnat mycket under veckan och det verkar som att det kan komma en hel del innan lördag också. Då krävs nog en Plan B och då lutar det åt att jag snörar på mig mina moddade Icebug Acceleritas3.
Pimpade Acceleritas3
De erbjuder ett bättre grepp i leriga och blöta förhållanden, har bättre vattenskydd och har dessutom det sensationella RB9X-gummit som är fenomenalt på blöt sten. Vilket kan visa sig vara väldigt viktigt när man ska springa utför Ottfjället. Nackdelarna med Acceleritas3 är en tunnare sula än Sense Pro och lägre dropp. Jag har heller inte sprungit längre pass än ca 2.5 mil med mina Acceleritas3, men det känns som att det ska fungera bra. I vilket fall så ska det bli så roligt och fantastisk upplevelse att ge sig ut och springa Axa Fjällmaraton på lördag! Hojta till om du är där och känner igen mig! 🙂

Back to Top