Min träning

Hydrera mera!

Sommaren är här! För mig innebär det flera positiva saker. Som lärare har jag nu långledigt i nästan åtta veckor. Underbart! Tid för att vara med familjen och göra mycket roliga saker. Sen underlättar det även en hel del när det gäller träning. Så för min del kommer den här sommaren bestå av rätt så hård träning inför höstens olika lopp. Närmast på menyn står Mullsjö X-trail Halvmara, vilket blir min första halvmarathontävling. Spännande!

Under sommaren kommer jag att testa att springa lite längre pass nu när man har lite tid över. Planen är att springa ett långpass i veckan och utöka det med ca 5 km varje vecka. Jag har skrivit ut kartor på olika vandringsleder i Jönköping. Spana in sidan med vandringsleder här om du är intresserad. Målet är att springa Johan Bauerleden från IKHP i Huskvarna till Gränna, vilket kommer att bli hela fem mil. Det ska bli ett riktigt äventyr och förhoppningsvis en upplevelse utöver det vanliga.

Något som är viktigt att tänka på under sommaren är att dricka ordentligt, speciellt när man löptränar. Jag har ett vätskebälte och en vätskeryggsäck, men nu har jag även gått och köpt mig ett par Salomon Sense Hydro Glove. Jag har testat dem under två rundor den här veckan. Så här ser de ut på.

Salomon Sense Hydro GloveJag har testat att springa med både en och två handskar och kommit fram till att jag i fortsättningen kommer att springa med bara en handske då  det blir lite svårt att använda händerna när man har båda på. Annars fungerar det väldigt bra att springa med dem och det är väldigt enkelt och smidigt att dricka. Det är 237 ml i varje flaska och de sitter på bra när man springer. Flaskorna passar även utmärkt att använda i fickorna fram på vätskeryggsäcken om man vill ha med sig extra vätska.

Häromdagen sprang jag mitt första långpass på ett par veckor, en lugn runda på ca 1.5 mil längs med Vätterstranden i strålande kvällssol. Passade på att dokumentera lite när jag stretchade och här är resultatet.

Sannabadet by kvällssolHelt ljuvligt!

Avslutar dagens inlägg med en länk till en artikel som är väldigt läsvärd för alla som håller på med löpträning:

The 25 Golden Rules of Running

Håller du med om alla?

Designad för frihet

Designad för frihet

Tänk dig att du är ute en så där härligt ljum sommarkväll. Solens mysvarma strålar fördjupar skönheten i naturen, luften är frisk och fräsch och du känner doften av sommar som ilar fram i kvällningens svaga bris. Så där magiskt kunde det varit för mig. Jag kunde ha varit ute på en helt fantastisk långrunda i det scenario jag beskrev ovan. Istället är jag förkyld. Igen! 

Så istället för att se naturens skönhet så får jag torra ögon och att känna dofter går knappt med min rinniga näsa och jag hostar så att jag skulle skrämma slag på folk ute i skogen om jag gav mig ut och sprang. Istället får jag drömma om friheten att röra sig i naturen. Instängd i förkylningens bittra fängelse drömmer jag mig bort med den här filmen från Salomon. Förhoppningsvis vaknar jag upp frisk imorgon.

Spring i benen och skrik i mun

Spring i benen och skrik i mun

Det har varit fullt upp den senaste tiden. Med jobb, familj och träning och därför har bloggen hamnat i skymundan. Vad har då hänt sen senast?

 

Min träning

Här är det full fart. Efter min dunderförkylning har jag tränat en hel del. Min tanke var att efter Tiveden Trail skulle jag ge mig på en hel del tempoträning och de få pass jag hunnit med hittills har varit väldigt glädjande. För första gången någonsin har jag pumpat i sub 4 min/km-fart i flera kilometer, vilket varit jobbigt men också härligt. Det bådar gott för lördagens stora säsongspremiär… STT Kolmården!! Ja, jag ska springa. Ska bli så sköj att ge sig ut på den bana som många lovordat tidigare år. Jag ska springa 11 km. Min tanke är att springa de kortare loppen på Salomon Trail Tour den här säsongen och sen ge mig på halvmaradistansen nästa säsong. Förutom tempoträningen har det även blivit en hel del mängdträning då jag haft löpning med mina idrottselever i skolan. Härligt att för en kort stund få betalt för sin löpning =] Sen lyckades jag klämma in ett backträningspass i söndags också så nu återstår bara en lugn runda och sen blir det fullt ös på lördag.

 

Transvulcania

Den stora tävlingen jag skrev om i mitt förra inlägg är avgjord och jag satt faktiskt och såg hur Kilian Jornet vann tävlingen och slog nytt banrekord. Dock var det bästa med tävlingen att svenska Emelie Forsberg vann damklassen! Helt supergrymt jobbat och verkligen beundransvärt! Det ska bli väldigt spännande att följa  Emelies framfart den här säsongen.

 

Kullamannen

Årets premiärstopp på Salomon Trail Tour gick inte av för hackor. Tävlingen verkar ha varit en stor succé och har seglat upp högt i topp på listan på lopp jag vill springa nästa säsong. Här är några mycket läsvärda blogginlägg som beskriver upplevelsen och fenomenet Kullamannen.

http://mirandakvist.se/2013/05/kullamannen-ultra-ar-en-upplevelse/

http://harderbetterfasterstronger.se/2013/may/50km-delikat-stiglopning.html

http://jogg.se/Bloggar/BloggInlagg.aspx?id=18928

http://jogg.se/Bloggar/BloggInlagg.aspx?id=18954

 

Vårskriket!

Ja. Ensam mitt ute i mina barndomsskogar omgiven av ett hav av vitsippor, härligt solsken och den första riktiga vårvärmen fick jag infallet att göra ett vårskrik. Underbar känsla och det ska bli en årlig tradition att skrika ut min barnsligt lyckliga löparglädje. Här är resultatet förevigat:

Äntligen!

Äntligen!

I går var det äntligen dags! Efter värsta förkylningen/sjukdomen på år och dar kunde jag efter 2.5 vecka ofrivillig vila sadla på mig mina Salomon Sense Mantra och ge mig ut på en kort men ack så ljuvlig runda. Det är intressant hur ett beroende snabbt byts mot ett annat. Då jag ständigt sjunker djupare och djupare ner i löpberoendeträsket var det spännande att se hur snabbt man ställde om från att fokusera på nästa löprunda till att fokusera på nästa sötsak man skulle mumsa i sig. Som livslång sugarjunkie var det nästan äckligt enkelt att trösta sig med diverse kaloribomber nästan dagligen för det var ju faktiskt väldigt synd om mig. Jag fick ju inte vara ute med barnen när det var fint väder, jag hostade som en galning, min näsa producerade säkert två årsransoner snor på två veckor och jag fick inte springa och jag var allmänt svag och ynklig. Det är konstigt att det ska vara lättare att trycka i sig socker när man inte tränar.

För oss trailintresserade är det mycket på g för tillfället! Två stora lopp går av stapeln till helgen. Ett inhemskt som jag förhoppningsvis kan springa nästa år, Kullamannen, samt ett riktigt stort och prestigefyllt lopp som är med i Sky Runner World Series: Transvulcania på Las Palmas.

Kullamannen är med på Salomon Trail Tour och verkar vara ett väldigt speciellt lopp med olika överraskningsmoment och i år har de även en ultra-distans. Ska bli spännande att följa. Här är en liten reklamfilm om tävlingen:

Startfältet på Transvulcania är proppat med en massa trailstjärnor. Tyvärr kan inte förra årets vinnare på damsidan Anna Frost ställa upp men svenska Emelie Forsberg är med och tampas om förstaplatsen. På herrsidan ska det bli spännande att se hur Kilian Jornet står sig efter väldigt lite löpträning inför loppet och han möter flera nya riktigt snabba talanger. Jag återkommer med mer information under helgen.

För er som undrar hur det var på Tiveden Trail med Swedish Trail Running som jag missade så finns det en sammanfattning och härliga bilder här: http://www.trailrunner.se/uncategorized/tiveden-trail-the-story/

Vad är väl en bal på slottet…?

Vad är väl en bal på slottet…?

Eller rättare sagt: Hur sköj är det att springa ca 4 mil i de djupa, mörka skogarna i Tiveden? Jobbigt, säkert blött och halkigt, myggen är säkert tidiga i år och getingarna med för den delen, det är nog motvind oavsett vilken riktning man springer, motgräs, motbark, motljus, allt mot du kan tänka dig… Eller… Alldeles alldeles underbart? Inte vet jag i alla fall då jag får leva vidare i okunnighetens salighet (påhittad snabböversättning från engelska) och förhoppningsvis får reda på sanningen någon gång i framtiden.

Nu är det dags att börja ladda inför nästa event. Bakom nästa backkrön väntar ju Salomon Trail Tour Göteborg Skatås. Dock har jag börjat lobba för STT Kolmården 25:e maj nu när det inte blev någon löpning i Tiveden. Men så länge laddar jag med den här helmysiga filmen från STT Skatås:

Antiklimax

Antiklimax

Har verkligen sett fram mot att springa Tiveden Trail med Swedish Trail Running.

Vilket äventyr! Springa ca 4 mil djupt in i de västgötska skogarna omgiven av vacker natur tillsammans med andra traillöpare.

Vilken utmaning! Jag som ”bara” sprungit 2.4 mil som längst hittills skulle helt plötsligt springa bra mycket längre.

Vilken förkylning! Jag har dragit på mig 🙁 Halsont, rethosta och rinnande näsa har gjort att jag varit tvungen att inkassera mina första sjukdagar någonsin. Dålig timing så det förslår. Men det är bara att ta nya tag. Nya äventyr väntar!

Kan avsluta med ett motto jag såg på en trailfilm häromveckan som jag tyckte var rätt skönt:

Våga vägra asfalt!

Känslan av att komma hem

Känslan av att komma hem

I lördags var det äntligen dags för barbackepremiär på Bondberget! För att komma dit utan att ta bilen har jag testat att springa uppför slalombacken. Perfekt träning inför Salomon Trail Tour Göteborg Skatås då man springer uppför en slalombacke i slutet på den rundan jag ska springa där. Hittills har jag orkat ca 3/4 av backen och sen har jag varit tvungen att vila och så blev det nu med då backen var väldigt lerig och blöt och med snöfläckar här och där.

Stretch i liftenDet är ju inte var dag man står och stretchar i en lift =]

Sen bar färden vidare upp på berget och då fick jag den där sköna känslan av att komma hem. Det här börjar bli mitt berg och mina stigar. Solen gassade och stigarna var is- och snöfria. Underbar löpning där man passerar vyer som skulle kunna vara tagna direkt från en bild i någon av John Bauers böcker och man kan tro att någon mystisk sagofigur ska kika fram bakom nästa stubbe. Samtidigt kan man bjudas på en vidunderlig Vätterutsikt efter att man rundat en dunge eller kämpat sig upp för ett backkrön eller ta sig till härlig lövskog och springa genom kohagar. Det ska bli så härligt att utforska berget ännu mer och upptäcka nya sidor av det, bestiga kullar man bara sett långt bortom kalhyggen och rusa fram längs snåriga stigar.

Totalt blev det ca 13 km och ca 300 höjdmeter. Bra runda inför STT. Tyvärr har jag gått och dragit på mig en förkylning efter mitt Bondbergspass. Hoppas jag blir av med den nu när Tiveden Trail med Swedish Trail Running bara är några dagar bort.

Skönheten i det gråa

Skönheten i det gråa

Har ännu en gång slagit nytt längdrekord på helgens långpass! Träningen inför Tiveden Trail med Swedish Trail Running går som planerat. Även om jag ska springa fyra mil om två veckor så känns helgens nya rekord på 2.4 mil som en helt ok värdemätare då jag sprang ett 5 min/km-tempo, vilket jag definitivt inte har tänkt att hålla när jag springer fyra mil.

Det kändes lite konstigt att ge sig ut på långpass i grått väder och med regn hängande i luften. Vi har ju varit bortskämda med otroligt soligt och härligt väder de senaste veckorna. Men det går att finna skönhet i det gråa. Luften var härligt frisk och temperaturen över nollan. Det var årets första pass utan någon snö eller is. Bara det är en bonus. Jag hittade snabbt ett behagligt 5 min/km-tempo och benen kändes pigga och fräscha. Planen var att köra en runda med inte allt för mycket hårda backar och inga oupptäckta stigar ut i djupsnö som på förra långpasset. Ännu en gång var min nya ryggsäck med och två Snickerskakor.

Längs med Vätterstranden förundras jag över det nästan arktiska sjölandskapet, is, isflak och stora snöhögar. Det gråa bara accentuerar den arktiska känslan och ger hela löprundan något härligt mystisk och nästan exotisk känsla. Precis som en narval ska bryta den stilla vattenytan när som helst eller en isbjörn ska lufsa fram bakom nästa isflak. Efter ca fyra kilometer vänder jag och helt plötsligt upptäcker jag att jag sprungit i medvind den första sträckan, vilket blir en kylig motvind när jag vänder. Men det fungerar bra ändå.

Efter sju kilometer knaprar jag i mig en tredjedel av den första Snickersen, resten äter jag upp efter 12 kilometer. Det är intressant hur snabbt kroppen reagerar på chokladen. Som den sugar junkie jag är så tänder kroppen till direkt. Inga problem med magen av att äta under rundan. Inte heller upplever jag några krampliknande känslor runt 15-16 kilometer som jag gjorde förra veckan. Efter 17 kilometer trycker jag i mig hela den andra Snickersen. Den smakar ljuvligt och sitter som ett smäck efter en tung lång uppförsbacke. Vid 20 km vänder jag igen på samma ställe som vid fyra kilometer. Då är jag nästan uppe i tangerat längdrekord och möts igen av den kyliga motvinden. Men jag fortsätter hålla mitt tempo och benen känns ändå helt ok.

Under långpasset hann jag med att lyssna igenom tre skivor. Lite olika musikstilar men som alla passade in bra under passets gång. Provlyssna gärna!

The Head And The Heart – The Head And The Heart

Noah And The Whale – Peaceful, The World Lays Me Down

Youth Lagoon – The Year Of Hibernation

Upptech: Ny vätskeryggsäck och nytt långpassrekord

I fredags var det äntligen dags att testa min senaste tillskott i trailutrustningen: Salomon Advanced Skin S-Lab 5L

ADVANCED SKIN S-LAB 5 SET

 

För den oinvigde kan det vara svårt att förstå vad det är man beskådar på bilden ovan så låt mig precisera lite vad det rör sig om. Det är en vätskeryggsäck och det blåa som sticker upp en slang som går från vätskeblåsan på backsidan av ryggsäcken. Perfekt när man ska ut på långa trailupptäckslöpningar! I bak på ryggsäcken har man plats att packa ner lite extra kläder och annat smått och gott och i fram kan man ha vattenflaskor och där finns även två fickor som man kan ta av om man vill. Så här ser baksidan ut.

ADVANCED SKIN S-LAB 5 SET

Ryggsäcken sitter som en smäck och en väldigt positiv sak är att man inte har något som spänner över magen, vilket vad jag förstått är ett stort plus när man ska springa riktigt långt. Själv har jag bara sprungit med vätskebälte tidigare och det har fungerat ok, men då har det inte varit några längre sträckor.

Under min löptur märker jag knappt av ryggsäcken. Den sitter tight och fint. Jag lyssnar ofta på musik när jag springer, men jag kan ändå höra hur vattnet skvalpar lite i ryggsäcken. Att dricka visar sig fungera kanon. In med munstycket i munnen, tryck till lite med läpparna/tänderna och sen är det bara att sörpla i sig. Blåsan rymmer hela 1.5 liter vilket räcker gott och väl på de långpass jag sprungit hittills.

ADVANCED SKIN S-LAB 5 SET

 

För att verkligen ha nytta av ryggsäcken så var jag tvungen att brassa på med ett rejält långpass. Det passar dessutom alldeles utmärkt med min träning inför Tiveden Trail med Swedish Trail Running. Då ska jag springa hela 4 mil i underbar västgötsk natur. Mumma eller dårskap?!? Det återstår att se.

 

Långpasset

Först gav jag mig ut på en av mina vanliga rundor på bankarna vid Vättern. Testade att dricka lite vatten och hade även med mig två Snickers, vilket jag har läst ska passa utmärkt på långpass. Provåt lite under första milen och tog en alldeles för stor första tugga. Inte helt ovanligt för att vara mig att glufsa i mig. Dock insåg jag snabbt att det är mycket svårare att tugga och andas samtidigt när man tryckt i sig alldeles för mycket. Men med mindre bitar i fortsättningen så gick det även bra att trycka i sig Snickers lite då och då under passets gång. Första milen flyter på bra i rätt lagom tempo på runt 52 minuter. Mycket barmark och lite leriga stigar. Sen beger jag mig upp mot mitt nya upptäcksområde vid golfbanan. Då börjar även all uppförslöpning. Vid stigarna vid golfbanan blir det en hel del backträning och jag hittar en stig som jag aldrig sprungit på tidigare som leder bort från golfbanan och hela tiden neråt. Där är det mycket djup snö. Inser efter ett tag att jag inte kommer hitta någon smidig väg tillbaka utan jag får springa hela uppförsbacken tillbaka, nästan 60 höjdmeter i djupsnö. Kanske inte helt smart när man är ute på sitt längsta löppass någonsin. Men jag var väldigt nöjd med att ha hittat två nya stigar som jag kan utforska i framtiden.

Efter uppförsbacken vid ca 15.5 km är det mycket utför. Hinner springa ca 500 meter och sen blir vaderna och låren helt stela och det känns som att de håller på att dra ihop sig i kramp. Konstigt tycker jag när jag ändå springer i ett lugnt tempo och utför, men samtidigt är det väldigt geggigt underlag. Jag sänker tempot lite och efter ca 500 meter så ger det med sig lite, men känslan sitter kvar i benen. Efter nerförslöpningen blir det lite backar igen och sen bär det av hemåt. Det släpper allt mer i benen och jag känner att jag skulle klara att springa längre, men jag stannar på 20.5 km ungefär. Den andra milen gick på strax över en timma. Väldigt nöjd med att vara över två mil och att då klämt in totalt 334 höjdmeter också. Mina Sense Mantra fick även de en rejäl genomkörare då det utmed spåret bjöds på i princip ett smörgåsbord av underlag: barmark, djupsnö, skare, blötsnö, blank is, gegga, djup gegga, lite asfalt, stigar, stenar och rötter. Det sätter sina spår =]

Lerig Mantra

 

Så här i efterhand så har jag fått betala priset för all backlöpning och är fortfarande lite stel i baksida lår. Men sammanlagt är jag väldigt nöjd med passet, ryggsäcken och Snickersknaprandet. Det bådar gott inför kommande långpass och Tiveden Trail. Innan Tiveden har jag tänkt hinna med ett ännu längre pass fast då i lugnare tempo.

Delad glädje är dubbel glädje

Jag arbetar som lärare och avnjuter nu ett skönt och behövligt påsklov med min familj och nu är vi och hälsar på mina föräldrar. På förmiddagen besökte vi goda vänner som bor nära en stor och mysig skog. När solen bjuder på mängder av strålar som nästan kändes lite våriga så får man passa på att vara ute. Vi gick till en liten kulle (eller berg om man ser det ur barnens perspektiv) i skogen och där passade vi på att upptäcka, leka kurragömma och titta på rådjursbajs (vilket kan vara ack så intressant) och vara i en koja.

Vårsol!

 

Äldste sonen Awesome Adrian närmar sig sin treårsdag och att vara ute i naturen och se vilken glädje han finner i att upptäcka, ta sig fram i omgivningarna, ta sig över stenar och stockar och fram genom terrängen gör mig alldeles glad och man önskar att vi bodde närmare en skog. Men så fort isen börjar försvinna från mitt hemmaberg, Bondberget, så får det bli många utflykter dit.

 

Awesome Adrian

Trailupptäckning in action!

Under dagen har vi även hunnit med årets första korvgrillning ute och på kvällen kunde min fru, Marie, och jag springa vår första löptur tillsammans sen innan Adrian föddes. Man får passa på när man har barnvakt. Härligt att springa i det skimrande ljuset från en sol som sakta sjunker nedåt och gör våra skuggor långa samtidigt som vi upptäcker nya stigar och även djurstigar i snön i mina barndomsskogar. Höjdpunkten på turen var när vi sprang på fem rådjur. Vi försökte springa efter så jag kunde filma dem, men det var lättare sagt än gjort.

Back to Top