Min träning

Upptrampade stigar

En liten sammanfattning av lopp och olika löparupplevelser jag varit med om hittills sen jag blev löpberoende sommaren 2011. Vill du vara med från starten så börjar du läsa i botten där de mest igenväxta stigarna är annars börjar du med de färskaste spåren och läser här uppifrån.

Förra årets galnaste runda
Jag springer runt Bankarna. Inget ovanligt kanske då jag springer där ofta. Jo, denna runda var sjukt galen för jag sprang runt Bankarna strandvägen vilket är lättare sagt än gjort! Geggig adrenalinpumpande ska jag hinna springa på skrå utan att ramla håller den här grenen som jag lägger all min kroppstyngd på-löpning.

Löprundan som Gud glömde
Blixtar och dunder, magiska skounder. Icebug Acceleritas3 RB9X visar vad de går för!

Linköping XC-race 10 km – 19/10 2013
Underbart teknisk bana som jag förhoppningsvis springer fler år. Bra arrangemang och bra väderförhållanden. Och jag spydde. Igen.
Tid: 51.11. Placering: 37 av 120

Mullsjö X-Trail Halvmarathon – 31/8 2013
Min första halvmaratävling. Härlig publikfest! Kanonbra arrangemang och en tävling jag hoppas jag kan springa varje år.
Tid: 1.45.12. Placering: 38 av 138

Blodomloppet 10 km – 20/8 2013
Mitt första millopp under 40 minuter. Liter oväntat då jag inte alls tränat fart och i och med att jag sprang fyra mil till Bunn drygt en vecka innan. Dock hade jag laddat med tre tårtbitar på jobbet innan. Tårta = Succé! Att ingen tänkt på det tidigare. Och jag lyckades anmäla mig till Axa Fjällmaraton samma dag! DubbelVinst!
Tid: 39.54. Placering: 72 av 1176

Alla stigar bär till Bunn?
Min hittills längsta löprunda och ett minne för livet. Ett riktigt löparäventyr och jag ser fram mot att göra fler liknande pass i framtiden.

Södra Vätterleden: SolnedgångspassDelux
Jag utforskar en bit av Södra Vätterleden i magiskt solnedgångsljus. Upptäcktslöpning när den är som bäst!

Salomon Trail Tour Skatås 12.6 km – 8/6 2013
Jag har lärt mig lite av rookiemisstagen och kommer underfund med att jag är en hejare på utförslöpning. Fantastiskt varierad och rolig bana.
Tid: 1.11.50. Placering: 44 av 199.

Salomon Trail Tour Kolmården 10 km – 25/5 2013
It’s all about smiles, not miles – Härlig slogan från mitt första Salomon Trail Tour-lopp. Jag gör rookiemisstag, spyr, fastnar i ett kärr och allt är underbart!
Tid: 54.26. Placering: 13 av 40.

Blodomloppet Jönköping 10 km – 21/8 2012
Troligtvis det lopp jag tränat mest specifikt inför hittills. I och med att det är på hemmaplan kunde jag anpassa träningen och testa banan och formtoppa. Jag hade ännu inte gått ner mig djupt i trailträsket och allt träningsfokus under året låg på det här loppet. Hade satt upp ett mål om att springa snabbare än 43 minuter. För att sätta extra press på mig själv så berättade jag även målet för kompisar och arbetskamrater. Vid den här tiden var det ett väldigt högt satt mål tyckte jag för jag hade knappt hållit den hastigheten som behövdes i fem kilometer på träning innan loppet. Vädret var härligt och hela loppet gick kanon även om jag kanske öppnade lite väl hårt, men det finns en flaskhalsbro efter ca 200-300 meter som stoppar upp massor med folk så man får kuta som en gnu i början. Familjen skulle heja på mig i en park nära där vi bor efter ca fyra kilometer, men jag såg dem inte. Började tappa mod och ork, men då stötte jag på en arbetskompis som hejade och skrek på mig och OJ! vilken energi det gav. Femte och sjätte kilometern var riktigt tunga men sen började det kännas som att mitt mål var möjligt. Vid målgången hade de en tidtagningsklocka uppe och när jag närmade mig så såg jag till min stora glädje hur jag höll på att klara mitt mål. Jag spurtade in på 42.57 och där och då kändes det som att jag hade vunnit VM-guld och jag nästan trodde att det skulle ploppa upp något tv-team och intervjua mig. Jag var ju helt fantastisk! Istället fick jag en goodiebag med en knallgul Blodomloppet t-shirt och en liten medalj. Men jag var ändå extatisk och dessutom var jag nu ca tre minuter före min träningskompis som var sex sekunder efter mig på Lidingöloppet innan. Hittade den här filmen på hur jag i blå t-shirt spurtar in i målet halvt död =]  http://www.racetimer.se/sv/runner/show/2289423?layout=racetimer&race_id=812#.UuAukNIRnGg Jag hade förbättrat min min/km tid med drygt en halv minut sen Lidingöloppet vilket kändes kanon. Från 4.52 på Lidingö till 4.18 på Blodomloppet.
Tid: 42.57. Placering: 145 av 1098

Lidingöloppet 15 km – 24/9 2011 Började löpträna seriöst i juli 2011 inför mitt första riktiga lopp i vuxen ålder. Två kompisar och jag skulle upp och springa korta Lidingöloppet och målet var givetvis att vara snabbast. Det var jag också, men det var olidligt jämnt och spännande mellan en av mina kompisar och mig, det skiljde bara sex sekunder på sluttiden. Det kunde man leva på länge sen! =] Sluttiden stannade på 1.13.02 efter en saftigt fet spurt på upploppet. Känslan i benen när jag var i mål var att de bara ville fortsätta springa. Innan hade jag aldrig sprungit så långt och hade som mål att springa snabbare än 5 min/km vilket jag lyckades med.
Tid: 1.13.02. Placering: 254 av 4422

Vinterlöpning i dubbel bemärkelse

Vinterlöpning i dubbel bemärkelse

I tisdags var jag med om två roliga saker som har med vinterlöpning att göra. Först var det äntligen dags att snöra på sig ett par skor med metalldubb för vintern har slutligen kommit hit och verkar stannar här. Skorna är mina sprillans nya Icebug Spirit3 olx. De är inte gjorda för vinterlöpning i första hand men de har 14 karbiddubbar under som jag tror räcker utan problem samt att de kan vara en eventuell sko att springa Axa Fjällmaraton med.

Spirit3 UnboxingHär är en bild från när jag packade upp skorna. Skorna har även Icebugs välkända BUGrip-teknologi samt att den har har ett icke absorberande material som ökar väldigt lite i vikt när det blir blött. Skorna påminner väldigt mycket om mina Icebug Acceleritas3 RB9X i utformningen och funktioner fast med metalldubbar istället. Så det känns som att de kommer passa mig perfekt på isiga vinterstigar.

Spirit i snönAv vad jag hade läst innan om skon så kan man ganska lätt få skavsår i början därför körde jag en kort runda för att bara känna på skon lite. Då det hade snöat en hel del så kunde man inte se isfläckarna under snön, men greppet var alldeles utmärkt under hela rundan trots att jag försökte springa på alla ställen där jag visste att det fanns blankis under snön. Jag korsade en asfaltsväg på min väg till stigarna och då kändes det inte konstig eller hårt att springa på metalldubb. I passform känns skorna precis som Icebug Acceleritas3 RB9X fast med högre vikt och möjligtvis lite lägre hälkappa, men det får jag känna lite mer på. Här är en kort filmsnutt på skorna in action!

Hittills är jag väldigt nöjd med skorna, men det var tur att jag hade läst på lite innan för jag fick skavsårskänningar på båda hälarna. Det var den första roliga saken som jag var med om i tisdags. Nöjd och glad med mina nya skor fick jag ett väldigt roligt besked på kvällen då jag såg den här bilden på Facebook:

1540458_244895518967822_2143205282_o

Vad är det som är så roligt med den här bilden? Jo, bilden som är tagen från Craft Sportswear SWE:s Facebooksida innehåller mitt namn, Johan Brodén, och det innebär att jag har vunnit en startplats i Winter Run i Göteborg på lördag! Snacka om perfekt timing =] Här har jag precis testat mina metalldubbsskor och så ska jag helt plötsligt springa ett lopp i Göteborg där sådana skor är ett måste bara några dagar senare.

Det ska bli oerhört skoj att testa formen lite samt att vara med i loppet som verkar vara en riktig höjdare. Starten går kl 17.00 och längs med spåret utlovas det musik och ljus och alla deltagare ska få neonarmband som lyser i mörkret. Sköj! Är dock lite orolig då jag inte hittar någon information om duschar. Jag ska åka buss hem på kvällen. Kan ju vara trevligt för mina medresenärer om jag får duscha någonstans innan den bussresan.

Icebug och Craft är huvudsponsorer så jag hoppas mycket på att få spana in en hel del nya Icebug skor. Jag är väldigt nyfiken på nya modellen Enlight samt Acceleritas4. Icebug la nyligen upp den här bilden på sin Facebooksida:

1040374_640358566029449_86868384_oEnlight till vänster och Acceleritas4 till höger. Båda med RB9X och Enlight är en omarbetad version av Anima. Den rosa Acceleritas4 ser ju oerhört fräsig ut! =] Förhoppningsvis finns lite av Icebugs personal där också så man kan prata lite om skorna och deras tankar inför framtiden.

 

JanuariJakten2014

JanuariJakten2014

Jag är ändå relativt färsk som seriös löpare, men det är en sak som de lite mer erfarna löparna poängterar som prio ett under vinterträningen av vad jag läst lite här och där: distans!

Men som traillöpare är inte distans allt. Om jag ska utgå från mig själv så gillar jag att tampas med backar i alla dess former och lutning. Backar erbjuder så mycket för löpningen både om det är uppför och nedför. Därför tänkte jag att det kan vara skoj med en liten utmaning i januari som blir den festliga pricken över distans-i:et. Den där lilla extra kryddan som kanske får dig att ta ut dig någon extra kilometer eller stånka dig uppför en saftigt brant backe eller jublandes bölja ned likt ett snöskred för en sagolikt teknisk skogsstig.

Vad är det då för utmaning? JanuariJakten2014 fungerar såhär:

  • Du kollar hur många höjdmeter du sprang under december månad. Både positiva och negativa höjdmeter.
  • Sen är utmaningen att försöka springa 50% fler höjdmeter under januari. Vill man ta det lite lugnare så satsar man på 25%. Eller så utformar man ett eget mål. Meningen är att man ska jaga fler höjdmeter helt enkelt.

Meningen med JanuariJakten2014 är inte att det ska vara en tävling. Det ska sporra dig själv och andra och då distans och höjdmeter oftast går hand i hand behöver det inte vara något negativt för distansträningen utan snarare positivt.

Min tanke är att man skriver kontinuerligt under januari i min tråd på Jogg.se (http://www.jogg.se/Forum/Trad.aspx?subid=37192) eller hashtaggar sina resultat på #januarijakten2014 om man använder twitter eller instagram. Givetvis är det extra skoj om folk lägger in roliga bilder de tagit under träningen med. Vem hittar brantaste backen? Lerigaste backen, stenigaste stigen? Vackraste utsikten?

För mig skulle det fungera såhär: Jag sprang ca 2500 höjdmeter i december. Mitt mål är då alltså att springa 2500 * 1.5 = 3750 höjdmeter under januari. Efter varje träningspass alternativt varje vecka så uppdaterar jag mitt resultat på det här sättet:

  • Antalet höjdmeter avklarade hittills/Slutmål
  • Så om jag exempelvis springer 200 höjdmeter på mitt första pass så uppdaterar jag såhär: 200/3750

Jag hoppas så många som möjligt hänger med på det här så det kan bli en grej man kör årligen! Spännande att se hur många höjdmeter andra springer och förhoppningsvis kan vi sporra varandra att bli bättre och starkare löpare. För min egen del är Axa Fjällmaraton årets stora mål och där lär jag behöva alla höjdmeter jag kan få med mig i ryggsäcken så för mig är det här ett utmärkt sätt att pressa mig lite extra.

Häng på mot nya höjder! =] #januarijakten2014

Alla stigar bär till Bunn?

Alla stigar bär till Bunn?

Jaha, så var sommarens hittills största löparäventyr avklarat! Det blev inte hela John Bauerleden som planerat, men jag tog mig hela vägen till Bunn. Hade jag klarat hela sträckan? Troligtvis, om två faktorer varit lite annorlunda. Jag var ute totalt ca fem timmar. Innan har jag sprungit ca två timmar som längst och totalt ca 24 km som längst. Så springa det dubbla fast i lägre tempo skulle vara en rejäl utmaning, vilket var meningen.

Oh Rainy Day!JohnBauer10

Tyvärr var inte förhållandena de bästa. Det regnade kraftigt eller spöregnade större delen av tiden jag sprang. Regn i sig är inget större problem då jag hade en regnjacka på som klarar av det på ett bra sätt, men då leden visade sig ha väldigt tekniska och kuperade stigar med mycket sten, rötter och stenhällar så blev det väldigt halt. Som jag nämnt tidigare är riktigt blöta stenar, rötter och lera det största (och enda) problemet jag stött på hittills med mina Salomon Sense Mantra. Så nedförsbackarna som vid soligt och torrt väder skulle bestå av härligt fartfylld och rolig löpning blev nu snabbt förrädiskt farliga och jag fick bromsa i de flesta backarna, vilket ledde till att jag fick använda helt andra muskler i benen än vad jag är van vid. Jag älskar ju att kuta på utför!

Oh Happy Day?JohnBauer11

Så nedförsbackarna blev tidigt jobbiga och den första milen bestod mycket av tekniska stigar, varav flera av de första kilometerna går på banan som jag ska springa på Salomon Trail Tour Jönköping. Humöret var dock bra och jag var faktiskt väldigt nöjd med att jag gett mig ut över huvud taget då regnet bara öste ner när jag startade. Inte direkt idealiskt när man ska springa fem mil. Vätskeryggsäcken var fullpackad och regnjackan på. Den första milen flöt på relativt bra och till min stora lycka kunde jag pausa och frossa vid hallonbuskar. JohnBauer2 Vilse i Kaxholmen! JohnBauer4

Inne på min andra mil kom jag ut vid ett berg med magnifik utsikt över Kaxholmen, Landsjön och Vättern. Tyvärr hade alla markeringar från leden försvunnit konstigt nog. Jag sprang tillbaka och dubbelkollade två gånger utan att hitta någon fortsättning på leden. Turligt nog ser jag en annan löpare på väg uppför en backe och jag har med mig en karta så jag tänker att han kan säkert hjälpa mig. Ibland är världen bra liten. Jag känner en person som bor i Kaxholmen. Den personen råkar vara ute på en löprunda och passera just där jag är just den dagen jag ska springa John Bauerleden. Vad är oddsen för det egentligen?

Med lite hjälp av Olof och även lite löpsällskap på vägen lyckas jag sen hitta leden igen. Andra milen flyter också på rätt bra sen, trots ännu fellöpning, dock kortare och det var det mitt fel den här gången. Andra avklarade milen firas med nyplockade lingon. Även om jag inte är så förtjust i lingon så är det roligt att passa på. JohnBauer9Sen blir det segare. Stigarna är blöta, mycket kuperade och sliriga och hala och mina shorts är kalla då de är genomblöta. Dock spricker vädret faktiskt upp lite och jag börjar hoppas på att shortsen kanske ska torka så småningom. Min tanke är att fika mina finfina stektaäggmackor efter halva leden avklarad ungefär.

A storm is coming JohnBauer5

Tyvärr slår vädret om igen och jag får fika under ett träd då regnet tilltar rejält igen och det börjar blåsa mer. Men mackorna smakade toppen. Jag passar även på att byta tröja under regnjackan. Men mentalt sett så var nog de första kilometerna efter fikapausen jobbigast. Regnet öste ner och jag sprang 1-2 kilometer asfalt och större delen utför, vilket borde varit ganska lättsprunget jämfört med de kuperade, hala stigar jag mestadels sprungit på hittills. Men det är länge sen jag sprang asfalt, jag försöker ju följa devisen ”Våga vägra asfalt” så mycket jag kan, och det är väl så stor skillnad i hårdhet mot vad jag är van vid med. Resten av tredje milen är riktigt tunglöpt. Kuperat, geggigt, blötare än blötast och det stretar emot. Dock går humöret upp några snäpp när jag ännu en gång hittar massor med hallon och frossar loss rejält.

JohnBauer6På bilden ovan får man en liten känsla av hur blött det var och att det kunde vara väldigt snårigt också. Stigen är inte direkt tydlig här. Men överflödet av hallon var härligt och jag stannade och åt länge.

Krampkamp och kantareller

Den fjärde och vad som skulle visa sig bli den sista milen inleddes med rejäla krampkänningar till och från. Ständigt på gränsen i några kilometer, men jag fick aldrig kramp, vilket jag ser som ett gott betyg. Krafterna börjar dock sina och så visar sig även vara fallet med mina vattenreserver. Efter ca 32-33 km dricker jag upp mitt sista vatten och tror då att jag har ca 2-3 km kvar till Bunn efter en snabb mätning av avståndet på kartan vid fikapausen. Det visar sig att snabbmäta saker när man är trött kanske inte är det bästa påfundet. Det ska dröja ungefär en 6-7 till innan jag kommer fram till en stugby som heter John Bauerbyn och kan fylla på vatten. Länge sen jag var så törstig. Då regnjackan inte andas så mycket så har jag varit rätt varm under den och därför druckit en hel del extra vatten jämfört med var jag normalt skulle ha behövt. Som tur är hittar jag kantareller i skogen när törsten är som svårast. Underbart!JohnBauer8

När jag väl kommer fram till Bunn inser jag att jag måste stanna. Jag har bara ca 14 % kvar i batteri på mobilen och det är med mobilen jag håller koll på mina löppass med appen RunKeeper. Då det bör vara ca 1-1.5 mil kvar på leden och jag dessutom är riktigt trött samt att jag ska bli hämtad med bil av familjen känns det rent ut sagt farligt att ge sig ut på leden och kanske inte ha något sätt att kontakta omvärlden. Trots allt är Olof den enda personen jag stött på ute i spåret under de fyra mil jag sprungit. Folk är kanske inte så tokiga att de ger sig ut på en vandringsled när det spöregnar? Hade jag bara haft en gps-klockan hade jag sluppit det problemet. Men det lutar allt mer åt att det blir en finsk sådan. Frågan är hur länge batteriet hade räckt på Garmin Forerunner 610? Hoppas det dyker lite mer information om Suunto Ambit 2 S White snart. Allt som allt är jag i alla fall väldigt nöjd med mitt pass. ”Bara” 3 km kortare än Axa Fjällmaraton men ca 1000 höjdmeter mindre. Hela leden kommer bli en riktigt genomkörare som uppladdning inför nästa års fjällmaraton om jag lyckas få en startplats.

John Bauerledspasset i siffror

Antal höjdmeter: 841

Antal elstaket jag fick krypa under: 4

Antal sår jag fick på grund av att jag fick krypa under elstaket: 1

Antal elstaket jag fick hoppa (!!) över: 1

Antal hallonätarpauser: 4

Antal deciliter kantareller plockade: Ca 3

Antal lingon uppätna: 3

Liter vatten uppdruckna innan John Bauerbyn: 2.5

Laddar för John Bauerleden. Följ mig på instagram!

Laddar för John Bauerleden. Följ mig på instagram!

Imorgon bär det av på mitt livs hittills längst löprunda. Vilket äventyr! John Bauerleden från IKHP i Huskvarna till Gränna ska jag springa, är tanken i alla fall. Det ska bli spännande att se om jag klarar av det och härligt att uppleva naturen och omgivningarna längs med leden. Det lär nog finnas en del finfina utsiktsplatser för den delen också 😉 

Som så många andra trailbloggare gör inför lopp och liknande ska jag passa på att visa en bild på morgondagens outfit. Outfits och bloggande går ju hand i hand helt enkelt. Får nog slå till med en selfie på rundan imorgon med…

JohanBauerOutfitVätskeryggsäcken kommer väl till pass och mina Salomon Exo Calf kommer vara ett bra stöd under mitt längsta pass någonsin. Keps springer jag nästan alltid med nu för tiden. För att ha lite extra vattenresurser har jag med två Salomon Soft Flask på ca en halv liter totalt, vilket kan vara bra förutom de 1.5 liter jag har i vätskeryggsäcken. Den lilla bollen till höger om t-shirten är en minimalistisk vind/regnlöparjacka som bara väger 83 gram och är väldigt smidig att packa. Perfekt att ha med i ryggsäcken då väderprognosen spår regn under dagen. Sen kommer jag att ha med mig en hel del smarrigheter i form av Twix och Snickers och två feta stektaäggmackor. Det ska jag nog stå mig på.

Dagen till ära har jag även skaffat Instagram och där kan ni följa mig på http://instagram.com/trailupptechloparen 

Förhoppningsvis blir det en hel del fina bilder under morgondagens pass. Återkommer med en smaskig John Bauerrapport på kvällen imorgon om jag orkar =]

 

Suunto Ambit, min nya finska träningspartner?

Suunto Ambit, min nya finska träningspartner?

Länge har jag gått och suktat efter en ny träningspartner. Min nuvarande ständige träningskompanjon iFån RunKeeper är väldigt mobil men har inte koll på allt jag vill få feedback på och han är inte så smidig med att ge mig all information under passets gång.

Länge har jag varit inne på att skaffa en annan amerikansk träningspolare, Garmin Forerunner 610. Garmin är väldigt fokuserad på löpning, duktig på intervall och han kan verkligen känna mig på pulsen under träningspasset. Snabbt och smidigt kan han vidröra min arm likt en vibration och varna mig om jag håller för långsamt tempo exempelvis eller ge annan feedback och efter passen kan han berätta för mig hur hårt jag tränat. Garmin gillar kroppskontakt, men är ändå relativt ömtålig och vatten är kanske inte alltid hans bästa vän. Garmin är ganska fager och smidigt byggd, men man kanske inte tar med honom och visar upp honom på fest direkt. Så här ser han ut:

Garmin 610Vem ska jag dra med mig ut på stigarna om det inte blir Garmin som jag ändå tänkt mig ända sen i vintras då jag först började leta ny träningspartner på allvar?

Tidigare har jag fluktat lite på ett finskt alternativ. Och när det helt plötsligt dök upp ett nytt färskt alternativ i våras blev jag väldigt sugen på att träna finskt. Att anlita en finsk träningspartner har varit en dyr historia tidigare, men nya Suunto Ambit går som tur är att hyra in i två olika versioner. Den billigare varianten har allt mer kittlat mina sinnen. Suunto Ambit 2 S som han heter är en multisport kille som kan hänga med även om jag blir sugen på att simma eller cykla. Han känns riktigt gedigen och välbyggd och verkar tåla det mesta. Han är inte lika fokuserad på just löpning som Garmin, men är bättre på att ha koll på höjdmeter och desto uthålligare samt bättre på att känna av min puls. En av de stora fördelarna med Suunto är att mina två stora idoler också anlitar honom, världens bästa traillöpare, Kilian Jornet och Emelie Forsberg. Då kan jag ta del av deras träning också, vilket är motiverande och ett stort plus. Och duger Suunto åt dem så ska han väl duga åt mig? =] Suunto var länge inte alls en lika fager syn som Garmin. Så här såg han ut fram tills nyligen:

ambit2sMen helt plötsligt la han upp en bild på sin Facebooksida där han visade upp delar av sin nya look.

Suunto Ambit 2 S White Suuntos FBWow! Den nya looken ser väldigt spännande ut. Jag letade runt lite och hittade en bild som någon utländsk blaska läckt på Suuntos extreme makeover.

Suunto Ambit 2 S WhiteTyvärr är bilden lite suddig så det är svårt att se exakt hur han ser ut efter makeovern men Suunto är nu tillräckligt fager för att hänga med till jobbet och andra tillställningar. Jag har i allt makeoversnack glömt bort att nämna en av Suuntos mest spännande egenskaper och något som Garmin helt saknar; förmågan att använda och skapa egna appar. Tusentals användarproducerade appar finns tillgängliga och man kan med lite enkelt kodande göra egna också. En egenskap som inte är att förringa. Så vem ska få följa med mig på stigarna i framtiden? Garmin är lite billigare i dagsläget och Suuntos makeover verkar inte vara helt färdig förrän i oktober om jag tolkat den utländska blaskan rätt. Så jag har ju tid på mig att fundera. För lite mer fakta om Suunto och Garmin kan jag rekommendera läsningen nedan. Först en jämförelse mellan Suunto 2 S och Garmin 610 och många andra liknande klockor:

http://www.dcrainmaker.com/product-comparison-calculator?comparison=yes&ids=3088,11376,11377,3094,3101,3087,3086

Sen en bild på skillnaderna mellan den lite dyrare Suunto Ambit 2, Suunto Ambit 2 S och gamla Suunto Ambit.

Där ser man att den stora skillnaden mellan Suunto Ambit 2 och 2 S är batterikapacitet, höjdmätning och väderfunktioner.

Jag väntar spänt på mer nyheter om den nya färgen på Ambit 2 S. Jag återkommer när jag vet mer. Nu laddar jag inför att inta John Bauerleden i helgen =]

Bergsbestigning med doft av hallon

Bergsbestigning med doft av hallon

Körde ett härligt tufft och kuperat pass tidigare i veckan då jag sprang uppför slalombacken vid mitt hemmaberg, Bondberget, och sen sprang milspåret på berget och tillbaka. Utsikten från toppen av slalombacken går inte av för hackor!På toppen av slalombacken

Har haft en tuff träningsmånad där jag slagit personligt rekord rejält i mängd och höjdmeter. På senare tid har jag börjat fokusera mer på just höjdmeter. Därav bergsbestigningen i måndags. Träningen under juli har bestått av många kvällspass där solnedgångens härligt mjuka strålar har förgyllt mina löprundor och så var fallet på det här passet med. Vissa utsiktsplatser jag passerade på berget var så oerhört vackra i solnedgångsljuset att jag hade problem med att hålla koll på stigen under löpningen. Jag är svag för utsikter helt enkelt!

Barndomsdofter

Förutom briljanta utsiktsplatser bjöd passet även på en överraskning som kittlade ett annat sinne än synen. Och det rejält. I en seg uppförsbacke långt in i bushen på berget överöstes jag av den ljuvliga doften av vildhallon. Stigen var kantad med vildhallon i enorma mängder. Jag har aldrig känt en sådan stark hallondoft och det fick mig att tänka tillbaka på farmor och farfars hallonbuskar i deras trädgård där jag plockade fritt som liten. Underbart! Vi brukar åka upp med hela familjen och plocka hallon på Bondberget så det får bli ett besök snart.

Totalt blev rundan ca 13.5 km och nästan 320 höjdmeter. Min träning under julimånad ser ut så här:

Distans: 17.3 mil

Tid: Ca 14h 40min

Snittempo: 5.08 min/km

Km/Pass: 9.5

Höjdmeter: Lite mer än 3000 m.

Skönt att träningen flyter på bra inför Mullsjö X-trail Halvmara samt mitt pass på John Baurleden. En annan som har presterat riktigt bra senaste tiden är Emelie Forsberg. Nyligen gick 2013 Euro Skyrunning Champs av stapeln i Dolomiterna och där dominerade Emelie på damsidan. Silver i den vertikala kilometern (man springer en kilometer rakt uppför ett berg = Jobbigt!), guld i Skyrace (22 km, 1750 höjdmeter) som hon förövrigt har rekordet på och avslutningsvis ett till guld på ultramaran (80 km, 5500 höjdmeter). Så här glad var Emelie efter de resultaten:

Dubbelguld! – Bild från Emelies blog på Runner’s World

Helt plötsligt känns mina ca 3000 höjdmeter på en månad lite futtiga jämfört med att Emelie sprang (1000+1750+5500=8250) på ca 1.5 vecka. Härligt att hon fortsätter dominera traillöpningen så!

Dubbeldopp och filmmys!

Dubbeldopp och filmmys!

Veckans varma väder har tillåtit mig att doppa mig efter löppasset inte en utan hela två gånger. Första gången var i Vättern och då var det så kallt att det gjorde ont i fötterna. Men i kom jag i alla fall. Sen hanns det med en löprunda vid Axamobadet också. Härligt flack löpning för en gångs skull! Var behövligt efter veckans hårda träning. Inte riktigt lika kallt, men inte varmt heller. Så här på veckoslutet kan det vara trevlig med lite filmmys. Först en rulle från ett lopp jag väldigt gärna skulle vilja springa någon gång i framtiden. Inramningen och atmosfären ska tydligen vara helt fenomenal. Bergsmarathon i Zegama.

 

Sen en intervju med Emelie Forsberg inför Chamonix Marathon. Loppet gick dock inget vidare för henne även om hon kom tvåa. Tydligen mycket strul med magen. Läs mer här.

Södra Vätterleden: SolnedgångspassDelux

Södra Vätterleden: SolnedgångspassDelux

Ett av mina mål med sommarens träning är att springa ett långpass varje vecka och försöka öka längden med en halvmil varje vecka och avsluta med att springa John Bauerleden som är hela fem mil. Den här veckan var det dags att avverka två mil och jag fortsätter att upptäcka vandringslederna runtomkring Jönköping. Delar av etapp 3 på Södra Vätterleden skulle utforskas. Jag har sprungit en del av sträckan vid A6 golfbana men det var härligt att ge sig ut på outforskad stig och mark.

SödraVätterledenMysigStigSödra Vätterleden bjöd på riktigt varierad och mustig löpning. Mysiga stigar i lövskog, rejält leriga backar helt uppkörda av mountainbikespår. ängslöpning, mörka på gränsen till småläskiga barrskogsstigar, utsikter som tar den lilla anda man har kvar efter de saftiga backarna ur en, klippklättring och lite spänger här och där. Kort och gott: En riktig kanonlöprunda!

Jag har ju bara nosat lite på leden och det bästa av allt är nästan alla de stigar och spår man sett som slingrar sig vidare mot nya äventyr. De bara ligger där och väntar på att bli trampade på.

Den sträcka jag sprang från golfbanan började med en lång nedförsbacke i djup lera, helt uppkörd av mountainbikes och där visade mina Salomon Sense Mantra deras hittills enda svaghet. Greppet i rejäl väta/lera är inte så bra. Det behövs skor med rejäla dubbar som Salomon S-Lab Fellcross 2 som jag skrivit om tidigare alternativt ett par skor med metalldubbar. Sen bär det av uppför Strömsbergs ljuvliga lövskogar tills man kommer till Skinnersdal. Utsikten där var helt underbar.

SödraVätterledenSkinnersdalTyvärr gör inte min iPhone riktigt verkligheten rättvisa. Efter Skinnersdal bar det genom kohagar och sen mer utförslöpning och sen uppåt igen till en härlig utsiktsplats.

SödraVätterLedenUtsiktbergetTyvärr blev inte bilderna jag tog från utsiktsplatsen något att hänga i granen. Tycker någon borde sponsra mig med en lätt och smidig och gärna fukttålig digitalkamera som jag kan ha med mig på mina löprundor.

Längs med rundan jag sprang fanns rastplatser strategiskt utplacerade vid fina vyer och leden var exemplariskt markerad. Jag behövde aldrig fundera på var jag skulle ta vägen. En av de största fördelarna med att springa på kvällen är solnedgångsljuset. Jag är helt enkelt svag för fina utsikter och solnedgångar. På vägen hem sprang jag förbi ett öppet fält med utsikt ut över staden, helt badande i solnedgångsljus. Så gött!

SödraVätterledenSolnedgångDeluxJag slog även nytt rekord i antal höjdmeter på ett pass. 420 höjdmeter lyckades jag klämma in. Det jag gillade mest med de här backarna var att de var riktigt långa och sega. Ibland kan det vara gött med sådana backar istället för de rejält branta.

SödraVätterledenSmutsigaSkorBild tagen i en helt fantastisk vinkel upptäckte jag så här i efterhand. Ville bara visa dels mina fina kompressionsstrumpor Salomon Exo Calf samt mina leriga skor. Nästa vecka bär det av mot nya äventyr. Har planer på en riktig specialare då. Ska bli spännande att se om det går i lås.

 

100 mil! / Grönskeöverdosering

100 mil! / Grönskeöverdosering

Jag har ännu ingen gps-klocka och använder mig därför av appen RunKeeper för att hålla koll på min träning. I appen kan man sätta upp mål och det gjorde jag förra året. Målet var att från 1/8 2012 till 31/7 2013 springa 100 mil. Det målet klarade jag idag efter ett saftigt backpass i terrängen vid golfbanan!! Klarade av målet med bred marginal dessutom. Här är en bild från toppen av golfbanan.Toppen av golfbanan

Vädret var alldeles förträffligt härligt. Lagom varmt, strålande kvällssol och bäst av allt, inget regn, vilket man annars fått stå ut med lite titt som tätt efter de senaste dagarnas ombytliga juniväder. Men bäst av allt var nästan grönskeöverdoseringen. Det var kanske en månad sen jag sprang den här rundan och vilken skillnad! Grönt i alla dess nyanser och det har växt så att man knappt får plats på vissa stigar som varit breda under vinter/våren/senvåren. Luften var dessutom fylld till bristningsgränsen med blomdofter från lupiner och annat smått och gott och dessutom finns det få saker över huvud taget som slår just sommarkvällsluft. Friskheten och känslan av liv i sommarkvällsluft är svårslagbar. Den liksom vibrerar.

Jag lyckades få med en bild från en av de överväxta stigarna, kantad med lupiner.

GrönskeöverdoseringDagens pass börjar med fler kilometers stigning och sen vänder jag högst upp på golfbanan och så blir det mycket utförslöpning. Mitt i skogen, brant nedförsbacke, omgiven av allt det gröna, flyger jag fram genom buskar, blad och löv och Spotify har shufflat fram den här låten:

Lyssna från ca 2.30 och tänk dig in i scenariot ovan. Känslan av frihet är oerhört påtaglig.

Nu ska jag fundera lite på vad mitt nästa mål ska bli…? 150 mil/år? 160… Eller kanske till och med 175?

Back to Top