Min träning

Tankar inför vinterns träning

Tankar inför vinterns träning

Fredag kväll. Det blåser kalla vindar med lite snöblandat regn. Jag är helt ensam i mörkret, guidad av en stråle ljus från min Petzl Nao. Vindens vinande bryter igenom ljudet från rösterna som pratar i mitt huvud. Nej, jag är inte galen. Inte helt i alla fall utan jag lyssnar på en podd. Inte helt oväntat handlar den om löpning. Trots att jag är helt ensam så befinner jag mig bara några hundra meter från ungefär 25 000 människor. De sitter inne i värmen på världens största lan, Dreamhack på Elmia i Jönköping. Själv springer jag upp och ned för en backe på Bankarna. Men frågan är om de känner sådan ren och skär glädje som jag gör. Två veckors ofrivillig löpvila på grund av en segdragen förkylning och enorm löpabstinens gör att jag njuter oerhört mycket av att äntligen vara ute och springa. Mina tankar springer iväg och jag funderar på mitt upplägg inför vinterns träning. Jag började bygga på en grundmall för vinterträningen förra säsongen och nu vill jag utveckla den.

bild 5

Så här får det gärna vara hela vintern 🙂

Grunden

Basen för min träning i vinter består av tre nyckelmoment kan man väl säga. Lågpuls, distans och höjdmeter. Jag försöker kortfattat att springa långt och backigt med låg puls. Under sommarhalvåret ligger en stor del av glädjen med löpningen för mig i att vara ute i naturen, se nya platser, stigar och vackra vyer. Under vinterhalvåret springer jag mestadels tidigt på morgonen eller på kvällen dvs ständigt i mörker i princip. Då blir det inte lika viktigt att ta sig till olika ställen samt att i vanliga fall gillar jag att njuta av naturens ljud och låta tankarna vandra fritt men i mörkret och tystnaden kan det vara rätt skönt att låta tankarna vägledas av en podd eller skakas om av ljudet av musik. Trots att jag ofta springer samma runda och upp och ned för samma backe under vintern så blir det inte monotont när man är uppslukad av podden eller musiken och sen är det så skönt att komma ut utomhus. Det är lätt hänt att man fastnar inne i november.

Korttidsfasta

Förra vintern sprang jag oftast mina långpass tidigt på söndag morgon med start runt halv sju och utan att äta något innan. Då får kroppen jobba med en oftast relativt tömd glykogendepå vilket gör att fettförbränningen får ta vid under löpningen och vill man springa långt och länge så är det en fördel att ha en effektiv fettförbränning. Jag dricker enbart vatten under sådana pass men jag har med mig extra energi om det skulle behövas. Under vintern ska jag testa att ta detta ett steg längre. Planen är att jag efter att ha ätit lunch på lördagen ska fasta, springa långpasset tidigt på söndagen och enbart dricka vatten och sen äta vad jag tror kommer bli en fantastiskt efterlängtad brunch. Kroppens glykogendepå är då garanterat tömd och hela långpasset får kroppen arbeta med fett som energi i första hand. Då jag tenderar att bli oerhört kinkig i takt med att mitt blodsocker sjunker så får detta vara ett experiment. Det ska inte gå ut över resten av familjen är tanken. Att vara utan mat så länge och sen träna blir en stor och krävande utmaning som ska bli väldigt spännande och intressant att testa. Jag återkommer när jag testat detta några gånger för att utvärdera det hela.

IMG_6098

Lön för mödan!

Höjdmeter

Som traillöpare är det mycket svårare att mäta saker. Väder, underlag och vilken runda man springer påverkar förutsättningarna så mycket så det är svårt att jämföra exempelvis intervaller från gång till gång. Något som alltid går att jämföra är dock höjdmeter. Jag gillar att springa kuperat och gärna mycket uppför med en riktigt smaskigt vacker vy över landskapet som belöning när man kommit upp. Om jag jämför min löpning i år och utgår enbart från distans så ligger jag på ungefär samma nivå som förra året vilket kanske kan kännas nedslående. Men lägger man till faktorn antalet positiva höjdmeter så har jag sprungit ungefär dubbelt så mycket uppför i år jämfört med förra året vilket känns som en väldigt bra utveckling. De flesta lopp jag springer är rejält kuperade och man ska ju tydligen bli bra på det man tränar så det känns som att jag är på rätt väg. I januari är det återigen dags för min årliga tävling JanuariJakten. Principen är enkel. Du kollar hur många positiva höjdmeter du springer i december och sen ska du sätt upp ett nytt mål som du ska nå i januari, helst minst 50% fler positiva höjdmeter. Ett bra sätt att verkligen kickstarta året och komma igång efter juluppehållet. Mer information kommer under december.

core-challenge

Foto: Darebee.com

Coreträning

För att undvika skador samt förbättra min uthållighet på de längre distanserna vill jag även satsa rejält på att ha en stark bål inför nästa säsong. Jag har tidigare använt mig av två 30-dagarsprogram för detta som jag sprider ut över en tvåmånadersperiod, du hittar dem här: Core och Ab. Det är ett upplägg som passar mig väldigt bra. Programmen startar från grunden med väldigt korta pass till att börja med. Perfekt att slänga in efter löprundan innan duschen eller innan man ska duscha på en vilodag. Sedan ökar de antalet upprepningar och det gör man snabbt känner sig starkare. Problemet om jag brukar ge mig på att följa corepass på Youtube exempelvis är att då åker man oftast på en sådan träningsvärk efter första passet och så kan man inte träna på några dagar och då är det lätt hänt att man inte riktigt kommer in i det. Det passar mig mycket bättre att skynda långsamt och slippa den där första träningsvärken så man kan träna mer frekvent.

Distans

Förutom att satsa på många höjdmeter försöker jag under vintern bygga en riktigt bra grund rent distansmässigt inför alla äventyr 2016. Min tanke är att öka på antalet pass i månaden samt den totala distansen. Som småbarnsförälder innebär det mycket morgonlöpning när resten av familjen sover. Men det upplägget passar mig bra. De flesta passen springer jag i lugnt tempo och med låg puls. Under nästa år är planen att fortsätta springa flera riktigt långa och kuperade traillopp och för att förbereda mig lite extra inför dem vill jag gärna få till ett ultrapass varje månad, dvs helt 4+ mil. I december vankas det ett saftigt pass på John Bauerleden (ca 46 km) då det blir GrinchenTrail nästa helg. Men mer om det i ett annat inlägg 🙂 I vår kommer jag även arrangera VätterVyernas UltraTrail igen, ett perfekt socialt ultrapass för dig som har några långa tävlingar som Soteledens Terrängmarathon, BUM eller liknande på agendan. Då springer vi ca 54 km från Bankeryd via Jönköping till Vista Kulle. Då inkasserar man dessutom ca 1400 härliga höjdmeter. Mer info kommer under december/januari.

Kost

Som jag skrivit om tidigare är målet under vintern att motstå sötsuget, inte helt men på en rimlig nivå, samt att äta lite mer vegetariskt. Läs mer här!

Vila

Kanske det som är svårast på sätt och vis som småbarnsförälder. Man har bara några få värdefulla timmar när de tre barnen sover på kvällarna och min fru och jag har lite tid för varandra. Det är lätt hänt att man stannar uppe lite för länge då och det är inte optimalt när man sen inte får sova hela natten då det ofta tassar in någon liten krabat som vill ligga bredvid i sängen och trängas. Ska jag dessutom upp och springa tidigt på morgonen gäller det att vara extra disciplinerad och komma i säng i tid. Det ska jag jobba på under vintern. Överlag sover vi i samhället alldeles för lite och det påverkar vår hälsa och prestation mer än vad vi tror. Sen är inte bara sömn vila utan även vilodagar från löpningen är vila. Det är jag (tyvärr) desto bättre på då jag helt enkelt inte kan springa så ofta som jag vill, men samtidigt har det nog varit väldigt bra sätt ur skadesynpunkt.

Förutom de punkter jag tagit upp ovan som kommer jag slänga in lite fartträning varje vecka då det vankas Team Nordic Trail. Här i Jönköping tränar vi på onsdagar 18.30, samling vid Öxnegårdens parkering. Vinterträningen med Team Nordic Trail är oftast en upplevelse. Massor med pannlampor som lyser upp stigarna på Bondberget och ibland helt magisk löpning när snön ligger tung på grenarna. Lite högpulslöpning varje vecka är alltid nyttigt 🙂

Team Nordic Trail JKPG - Så härlig bild!

Det var några tankar om hur jag planerar att lägga upp träningen i vinter. Kommentera gärna och dela gärna dina träningstankar. Alla har ju olika mål med sin löpning och bör träna därefter. Vad är ditt mål och hur tränar du?

Feed your soul! Eller kampen mot sötsuget…

Feed your soul! Eller kampen mot sötsuget…

Att inte kunna löpträna är för mig väldigt jobbigt av flera olika orsaker. Som tur är har jag hållit mig oerhört skadefri under mina år som trailjunkie. Som längst har jag varit skadad i en vecka två gånger under de senaste fyra åren. Troligtvis till stor del just för att jag springer trail, dvs i skog och mark och med varierande underlag. Sen är en annan bidragande faktor att jag är småbarnsförälder. Jag kan inte springa hur ofta och hur långt jag vill. Givetvis är detta jobbigt på sitt sätt men en klar fördel är att jag inte lyckats dra på mig överbelastningsskador som många gör när de vill utveckla sin löpning och kan träna hur mycket och ofta de vill.

Men ibland kommer de där ofrivilliga löpuppehållen i form av förkylningar. I mitt fall är det oftast långvarigt halsont som är problemet. Som lärare är min röst ett av mina viktigaste instrument och kärvar halsen blir det problem. Prova att undervisa 22 tioåringar utan att prata. Inte helt enkelt. Man får pumpa i sig halstabletter stup i kvarten och dricka massor med vatten för att hanka sig fram.

Det andra stora problemet när jag inte kan löpträna är att jag tenderar att få min endorfinkvot fylld på andra sätt, oftast genom att kolhydratladda något enormt med snabba kolhydrater, dvs äta godis, choklad, glass och annat smått och gott  Inte helt optimalt när man rör på sig mindre än vanligt. Känner du igen dig i detta? Inte helt ovanligt syndrom för löpare vad jag förstått det som.

Den senaste veckan har jag brottats med detta och de inre argumentationerna jag har fört fram och tillbaka exempelvis varför jag kan rättfärdiga mig en Twix när Sverige minsann spelar avgörande playoffmatch till EM i fotboll skulle nog vara rätt intressant och bisarr läsning. Som livslång sugarjunkie är det ett beroende som inte är lätt att tampas med. Oftast brukar jag åka dit rejält när jag inte kan löpträna. Överlag försöker jag äta relativt nyttigt och jag snappar upp tips och råd här och där och vi försöker exempelvis sträva mot att äta mer vegetariskt hemma. Men ett steg i att ta min löpning till nästa nivå är att äta ännu mer hälsosamt men samtidigt att göra det på ett bra sätt. Emelie Forsberg skrev ett intressant och mycket läsvärt blogginlägg om sin syn på det hela förra veckan. Jag äger ingen våg och det tror jag är mycket hälsosamt. Annars är det nog lätt att åka dit. Börja jaga kalorier och kilon är inte ett mål med min löpning. Tappar jag i vikt är det en positiv bieffekt. Samtidigt är inte målet att bara träna för att kunna äta.

twix

Att äta eller inte äta. Det är frågan.

Ett av mina största mål med löpningen är att utvecklas som löpare. Jag vill bli snabbare, uthålligare och ha en bättre löpekonomi och hålla mig skadefri och veta hur jag ska äta och dricka rätt under lopp och träning. När man väl står där vid skåpet i köket och ganska lätt vinner den inre argumentationen varför man är värd den där chokladbiten i skåpet så gäller det att ha kunna ta till ett långsiktigt perspektiv och tänka på exempelvis det där loppet som hägrar till våren eller något annat positivt förknippat med löpningen.

Jag har väldigt sällan problem med att motivera mig själv att löpträna, där kniper jag alla chanser jag har och känner mig mentalt stark att jag ger mig minsann ut i ur och skur. Under vintern och våren nu ska jag försöka bygga upp en mental styrka gällande kostbiten. Att vara stark när sötsuget krampaktigt pockar på mina mest basala känslor av att fylla på sockerkvoten med råge. Hur gör du då?

Ett av mina tips då är att tänka på andra positiva saker som löpning medför. Jag har så enormt mycket planer, tankar och idéer när det gäller traillöpning. Förhoppningsvis kan jag realisera många av dem under 2016. Eller tänk på den där fantastiskt vackra löprundan du gjorde häromveckan. Då solen strålade, höstens färger sprakade likt ett fyrverkeri på träden runtomkring och benen kändes som att du kunde springa hur långt som helst och den där branta backen helt plötsligt kändes nästan platt. Fram med den känslan och stå emot! Det hoppas jag kunna göra, speciellt nu när julen väntar runt hörnet. Så jag kan slå min tid på Soteledens Terrängmarathon och tar mig an den nya bansträckningen på Axa Fjällmaraton med bravur. Så jag springer hela VätterVyernas UltraTrail i vår utan att få soppatorsk. För visst hjälper det att vara lite nättare och mer hälsosam om man ska slå en tid eller orka springa längre. Men jag ska definitivt inte köpa en våg. Där går gränsen. Feed your soul!

JanuariJakten2015 avklarad!

JanuariJakten2015 avklarad!

Under hela januari har vi spridda över hela Sverige varit ett gäng löpare som varit ute och jagat höjdmeter. Många har pressat sig själva och uppnått resultat de aldrig har varit i närheten av tidigare. Vi har delat våra krämpor, känt glädjen när någon har lyckats, visat vackra vyer för varandra, hejat på varandra både i medgång och motgång, inspirerats av de som gör saker som känns omöjliga och haft en väldigt rolig månad.

JanuariJakten2015Logo

Vad går JanuariJakten ut på kanske du som nytillkommen läsare undrar? Konceptet är enkelt. Vintermånaderna består ofta av mycket distansträning för många löpare. De flesta traillopp bjuder oftast på en hel del backar och andra trevligheter där det kan vara bra att komma förberedd så att man kan cruisa på stigarna med stil. Då krävs det en hel del träning både uppför och icke att förglömma även nedför. JanuariJakten går ut på att samla höjdmeter. Man skräddarsyr själv sin egen utmaning, men en grundstomme är att utgå från antalet hårt införskaffade höjdmeter i december och sen multiplicera det med 1.5, dvs en ökning med 50%. Ett perfekt tillfälle att jobba bort alla de där extra kalorierna som brukar smyga sig in i kosten runt jul. De flesta deltagarna har utgått från enbart positiva höjdmeter (uppför) medan en del har kört både uppför och nedför (negativa). Extra roligt för i år (Jag drog igång JanuariJakten förra året) var att två olika lopp var med och sponsrade med startplatser, Stockholms Brantaste samt Kolmårdstrailens och deras Kolmården Vertical. Lopp där det är en klar fördel att ha sprungit en och annan backe innan.

sb-logo-mail-header

Kolmårdstrailenlogo

För egen del hade jag kört på ganska hårt i december och hade för mig höga 2352 positiva höjdmeter. Multiplicerat med 1.5 hamnade jag på 3528 höjdmeter. Verkligen något att bita i alltså. I början av månaden körde jag oftast ett pass där jag sprang till en lång och relativt brant backe vid bankarna här i Jönköping och bara sprang upp och ner i en den massa gånger och sprang hem. Men sen kom en alldeles förträffligt oläglig förkylning i vägen för allt jagande av höjdmeter samt i samband med det även ett helt fantastiskt ledarkonvent med Team Nordic Trail.

150103 Gryningslöpning

Min ”nötarbacke” i början av januari

Förkylningen var segdragen och det var först runt den 16:e januari som jag kände mig tillräckligt frisk att ta mig an lite mer rejäla backar. Upp till Bondberget och mata vändor i Järabacken. Sådana pass hade jag aldrig kört förut utom när vi sprungit intervaller där med Team Nordic Trail eller kortare intervaller på egen hand. Det kom att bli rätt många sådana pass för att jag över huvud taget skulle ha en chans att klara mitt mål på 3528 höjdmeter. Men jag kom att börja gilla sådana här pass. Även om det är riktigt tungt uppför och man orkar definitivt inte springa hela vägen varje vända så känner man snabbt att man blir starkare och man får alltid en helt fantastisk utsikt som belöning på toppen av backen.

Järabacken 150127

Min ”nötarbacke” i slutet av januari 😉

Till slut lyckades jag i alla fall klara mitt mål, men det krävdes att nästan vartannat pass gjordes i Järabacken sista veckan. Totalt stannade jag på 3630 höjdmeter och målet var 3528. Riktigt nöjd med att ha klarat mitt mål och jag tar med mig den nyfunna glädjen i riktigt saftigt möra backpass. Det kommer bli fler sådana! Jag tror definitivt att jag kommer att ha stor nytta av den här träningen inför den kommande säsongens alla lopp. Backträning är som styrketräning för traillöpare.

Men det roligaste med hela Januarijakten2015 har inte varit att jag klarade mitt mål utan att dela den gemenskap som funnits kring evenemanget. Folk som tröskar på helt ohyggliga mängder höjdmeter, alla härliga bilder som folk lagt upp och följa folk på vägen mot sina uppsatta mål. Att den som gjorde flest höjdmeter av alla och som vann en av startplatserna i Stockholms Brantaste sprang över 15000 (!!) höjdmeter är beundransvärt! Här kommer ett litet bildspel från några av alla de bilder folk lade upp och förhoppningsvis är vi ännu fler som jagar höjdmeter nästa år 🙂

Vikten av målsättningar

Vikten av målsättningar

Både om du är nybörjare när det gäller traillöpning eller en rutinerad stigcruisare så är det en sak som hjälper till extra bra att hålla motivationen igång och det är att ha en målsättning. Oavsett om du tar de där trevande första löpstegen på obanad mark eller vant sicksackar fram mellan stock och sten så är det lättare att orka med det som hägrar utanför komfortzonen om du har ett mål som du skymtar borta vid horisonten. Må det vara ett lopp du ska springa, en distans du vill klara av eller en viss tid du ska uppnå. Nu när det börjar dra ihop sig inför 2015 kan det vara bra att fundera på målsättningar för året som kommer och hur man kan uppnå dessa samt reflektera över vad man åstadkommit under 2014.

Målsättningar1

Vägen kan vara lång och svår men målet är värt all möda och slit

Mitt mål inför 2014 var att träna till och genomföra Axa Fjällmaraton. 43 km löpning i fjäll och 1800 positiva höjdmeter. Du kan läsa om hela min upplevelse av loppet här! Men något som jag kommer att bära med mig hela livet är minnet av att tillfredsställelse. Tänk dig något som du kämpat för i otaliga timmar i över ett helt år. Du har gett dig ut oavsett väder och stått emot vind, regn och snö och trotsat mörkret med en pannlampa på huvudet och gett dig ut på äventyr djupt ut i skogarna. Backarna har blivit brantare och längre under tidens gång, allt för att göra dig redo. Sen helt plötsligt är du där, dags för start och du har helt plötsligt målet inom räckhåll. Eller snarare 43 km bort i mitt fall.

Axa - Till starten

Redo för start!

Minnet som etsat sig fast är den där härliga känslan som är svår att beskriva. Halvvägs genom Axa så kommer den över mig i full kraft. Den har skymtat redan när jag passerade första fjälltoppen, Välliste, men nu dimper den ner som en snöboll på sommaren mitt i mitt huvud. Solen strålar och sköljer ned ljuvligt behaglig värme över oss där vi springer fram genom den förtrollande vidsträckta fjällmiljön. Folk hejar fram oss fast vi är mitt uppe på fjället och på vänster sida ser jag Ottfjället torna upp sig över Ottsjön och solens strålar får vattnet att gnistra drömskt. Fast jag bara är halvvägs är jag helt säker på min sak, jag ska i mål och all träning och slit liksom kristalliseras i en känsla av tillfredsställelse och ro. Jag är lugn, nöjd och bara suger åt mig atmosfären. Allt det här finns för alltid sparat, undangömt någonstans i min hjärna, redo att plockas fram. Bara det är värt så oerhört mycket inför framtida utmaningar.

Hoppas att du också har klarat av din målsättning för i år och att du har något nytt och spännande att träna vidare mot nästa år! 🙂 Gärna med en lika positiv känsla i bagaget! Mitt första stora mål nästa år är Soteleden Terrängmarathon. Ett lopp på 44 km och med 900 höjdmeter på västkusten som jag tror kommer vara en riktigt spektakulär upplevelse och en oerhört tuff utmaning i klass med Axa av vad jag läst från olika lopprapporter. Spana in en filmteaser här:

Några lärdomar jag tar med mig från Axa är att jag måste träna långpass ordentligt. Som småbarnsförälder är långpasset det svåraste att få till rent tidsmässigt. Lösningen för min del ser ut att vara att lägga mig tidigt och gå upp tidigt en morgon på helgen och på så sätt offra min sovmorgon varje vecka men i gengäld få till det där ack så viktiga långpasset på minst två timmar varje vecka. Helst vill jag få till ett extra långt långpass minst en gång i månaden bara för att vänja mig med att vara ute länge. Helst minst tre timmar och då är inte distansen så viktig utan mer bara att man är ute och springer. Under de här långa turerna kan jag även jobba med att hitta en form av energiintag som passar mig som jag sen kan använda mig av under lopp. Efter nyår kommer jag köra igång ett träningsprogram med fokus på att Corestyrka.

Neila Rey - Core Challenge

Det är från neilarey.com som är en sida med många bra olika utmaningar och träningsupplägg för träning med enbart din egen kropp som hjälpmedel. Mycket bra och enkelt upplägg som passar när man inte har styrketränat mycket förut.

Sociala mål

Vad kan nu menas med detta undrar du? Jo, jag brinner ju som bekant för traillöpning och jag vill givetvis nå ut med min passion till andra och möta likasinnade. Det gör jag i första hand genom Team Nordic Trail och våra träningspass uppe vid Öxnegården på onsdagar kl 18.30. Tack vare TNT har jag fått lära känna andra här i Jönköpingstrakten som också älskar att springa i skog och mark och jag älskar verkligen den sociala aspekten av löpning. Det är så roligt att springa ihop med andra och det underlättar så mycket att träna tillsammans med andra när man vill sporra sig själv att ge det där lilla extra. Under hösten har vi även kommit igång med att springa långpass tillsammans och i söndags var vi ett stort gäng som sprang i ett helt makalöst vackert vinterlandskap i Hökensås där Trailfinnaren hade knåpat ihop en härlig runda med mycket varierade stigar med både obanat och en hel del tekniska partier med. För mig är att springa långpass i grupp en sorts evolution av att fika. Den moderna formen av fika. Man slår så många flugor i en smäll. Du har gått om tid att prata om saker och ting, du får se nya vackra miljöer, du tränar under tiden och bäst av allt, du kan i princip slänga i dig vilka godsaker som helst för du förbränner det ändå. Sen är det ett bra och avslappnat sätt att träffa nytt folk på. Det enda som är lite klurigt är att få i sig kaffe eller liknande under tiden. Men har man gått om tid och har packat ordentligt så kan man minsann stanna och fika (på riktigt 😉 ) någonstans under tiden med 🙂 Här är några bilder från i söndags.

Hökensås1Hökensås2 Hökensås3

Hökensås5Hökensås4Jag har många planer för TNT och hur vi ska växa i Jönköping. Förhoppningsvis kommer vi kunna genomföra roliga och spännande saker under våren. Sen har jag även mål för bloggen. Ett uppdaterat utseende och lite annorlunda format är under utveckling och förhoppningsvis får ni se mer av det snart. Rent löpmässigt står en stor utmaning och väntar bakom nästa backhörn, JanuariJakten2015. Men mer om den i nästa inlägg. Avslutningsvis hoppas jag att du haft ett riktigt härligt trailår och att du får ett 2015 fyllt av mysiga stigar, vackra utsikter och nya branter att bestiga! 🙂

Team Nordic Trail startar i Jönköping!

Team Nordic Trail startar i Jönköping!

Hela våren har jag gått och sugit på en karamell. Det har varit svårt att inte berätta för allt och alla, men jag har ändå velat vänta tills de sista detaljerna är på plats. Har inte kunnat hålla mig helt utan tjuvstartade lite på instagram och började promota lite men nu kan jag äntligen berätta vad jag har gått och klämt på hela våren. Det är nämligen så att jag ska vara med och starta upp Team Nordic Trail här i Jönköping! Vad är då Team Nordic Trail undrar du kanske nu?

Team Nordic Trail är Sveriges största satsning på traillöpning. Den här filmen sammanfattar ganska bra vad det handlar om.

Team Nordic Trail är lite förenklat Friskis och Svettis goes trailrunning. Team Nordic Trail har träningsgrupper där man tillsammans ger sig ut i skog och mark och springer, lär känna nya vänner och har mycket skoj tillsammans. Oavsett tidigare löpförmåga! Det är helt ok om det är första gången man ger sig ut i skogen och springer. De arrangerar även olika event som läger i fjällen, resor till lopp i Alperna och anordnar egna tävlingar. Om du bor i Jönköpingstrakten och är intresserad av att veta mer om vad det handlar om så kommer vi att ha en trail kick-off på Naturkompaniet på A6 onsdagen 4:e juni kl 18.00.

TNT Trail Kick-off!

Om du vill komma så anmäler du dig här: http://www.teamnordictrail.se/kickoff/

Dels lottas det ut premier för 5000 kr, du får träffa grundaren av Team Nordic Trail, Miranda Kvist och oss ledare, samt att vi drar ut och provspringer ett trailpass så glöm inte att komma ombytt! Ska bli kanonroligt! 🙂

Varför ska vi då ha trail kick-off på Naturkompaniet? Jo, under våren har Team Nordic Trail och Naturkompaniet börjat samarbeta. Så småningom ska Team Nordic Trail ha löpargrupper i alla städer där det finns Naturkompaniet. Naturkompaniet kommer också att satsa på att sälja trailskor och annan trailutrustning som kläder, ryggsäckar m.m. Det här tycker jag är kanon eftersom det annars är rätt svårt att hitta trailprylar på de vanliga sportkedjorna. Team Sportia öppnade nyligen en stor butik centralt i Jönköping och när jag var där fanns det inte en enda trailsko (!!!). Som tur är har Team Sportia vid Ekhagen ett riktigt rejält och brett utbud av trailskor så det väger väl upp det hela lite.

Team Nordic Trail Jönköping kommer att ha Öxnegården på Bondberget som samlingsplats. På min löprunda idag var jag där och fotade lite så ni kan se vilken fantastisk samlingsplats vi har. Men för att ta mig dit var jag först tvungen att springa uppför Järabacken. Så här glad kan man vara då 🙂

Trailselfie Järabacken

Öxnegården ligger högt uppe på Bondberget med en härlig utsikt över Vättern och nejderna runt omkring. Här kommer lite bilder från gården och området intill.

Öxnegården

Öxnegården1

Cafeterian

Cafeterian

Utegym med härlig utsikt!

Utegym

Spåren!

Spåren!

Södra Vätterleden går över Bondberget

Södra Vätterleden

Hit ska du ta dig!

Öxnegården2

Startsträckan på spåren

Starten!

I början på nästa vecka kommer vi att tillsammans med Naturkompaniet på A6 kicka igång en tävling upp på Bondberget. Jag återkommer med mer information när det är dags. Håll koll på vad som händer genom att spana in bloggen och följ mig på instagram @trailupptechloparen. De närmaste veckorna är det fullt upp för min del med TNT. Träffa nya ledare, ta kontakt med media och olika tävlingar samt bedriva lite gerillamarknadsföring… 🙂

I måndags var jag på intern ledarutbildning ledd av Miranda Kvist och fick då träffa några av de andra personerna som ska vara med att starta upp verksamheten här i Jönköping samt folk som ska ha hand om TNT Malmö och TNT Kristianstad. Sjukt sköj att träffa fler människor som brinner för traillöpning och tjöta och spåna. Här är en bild från träffen.

TNT InternledarutbildningGoa människor!

Jag tror verkligen stenhårt på det här konceptet. Det ska bli så roligt att träffa en massa nya människor, genomföra mängder med roliga löppass, åka på tävlingar, dra iväg på långpass tillsammans, kanske åka med på något av Team Nordic Trails läger i fjällen och hitta på roliga lokala evenemang med Team Nordic Trail Jönköping. Häng på!

Da Vårskrik! ©

Da Vårskrik! ©

Helt plötsligt bara måste det ut… Da Vårskrik! Och en film säger väl mer än tusen ord så jag ska inte skriva så mycket om det utan kolla in filmen så förstår du nog.

Sen har jag gått och köpt mig ett par nya skor med det alldeles förträffliga namnet Salomon S-Lab Sense 2. Det var rea på Outnorth och det gick att köpa skorna för bara en tusenlapp, vilket är ett kanonpris för en sådan fin sko! Och jag som behövde en bra mängdträningssko a la door-to-trail då mina Salomon Sense Mantra börjar ge med sig lite efter ca 120 mil på stigarna. Idag var det dags för premiärturen och då bar det av upp för Järabacken som uppladdning inför Billingen X-trail Challenge på lördag samt en liten svängom på Bondberget och jag tror nog allt att jag är lite kär! Återkommer med en utförligare recension då jag lagt några mer mil stig bakom mig i dem. Spana in den härliga bilden då vi slappar lite efter att ha sprungit uppför Järabacken. Helt ok första date! =]

Salomon S-Lab Sense 2 JärabackenOm du missat förra årets vårskrik så kan du njuta av det här!

 

Bortom horisonten – Del 2

Bortom horisonten – Del 2

En av de stora fördelarna med löpning är att så länge man inte är skadad så finns det bokstavligen en hel värld att upptäcka. Löpning innebär för mig en enorm frihetskänsla kombinerat med en upplevelseglädje som är svårslagen. Oavsett var du springer så kan du njuta av din omgivning och ta in omvärlden och upptäcka nyanser och små detaljer som du kanske inte skulle tänkt på annars. Om du nu inte springer på ett löpband. Det har jag aldrig gjort och förhoppningsvis behöver jag aldrig göra det heller. Löpning ska enligt min mening ske ute i det fria. Jag längtar efter att få springa på massa olika platser i Sverige och resten av världen. Både lopp och ren och skär upplevelselöpning. Så jag tänkte blicka bort mot horisonten och se vilka lopp jag kan hitta när jag tagit mig dit.

Med bortom horisonten menar jag lopp som på grund av olika skäl inte är möjliga att genomföra nu, må det vara på grund av tidsbrist, brist på tillräcklig träning, brist på pengar eller vad det nu kan vara. Men lopp som hägrar där bortom horisonten, som du nästan kan förnimma närvaron, doften och känslan av och som ger dig kraft, energi och drivkraft till att träna hårdare, pressa dig mer och till slut kan du vara redo att ställa dig på startlinjen. Den där smått spända känslan i väntan på startskottet, adrenalinet som pumpar och vetskapen om att all din träning ska på något sätt nå sitt klimax i en upplevelse längs en bana som kanske bjuder på grandiosa vyer, backar utan dess like, all lera och gegga du kan tänka dig eller vad det nu kan vara du stöter på under just det där speciella loppet du tränat till. Idag tänkte jag kolla extra på ett lopp som jag tror fallit under mångas radar men som jag tror kan bli en riktig trailklassiker i framtiden. Tyvärr kan jag inte vara med på premiärupplagan i år, men jag hoppas att jag kan vara med i framtiden. Vad är det för något jag snackar om? Spana in bilden nedan och läs Icebugs beskrivning av loppet och sen kan du börja längta!

Icebug Xperience”Tre dagar. Tre etapper. En fantastisk upplevelse på klipporna i Bohuslän. Vill du uppleva en av Sveriges vackraste miljöer? Vill du göra det till fots under tre dagar med god mat och trevliga kvällar som extra bonus? Anmäl dig då till Icebug Xperience. Totalt kommer 70 kilometer vandras eller springas, uppdelat på tre etapper under tre dagar!

Vad är det då som är så speciellt med IcebugX som de kallar tävlingen? Dels att det är en tredagarstävling som går av stapeln 4-6 september (Med ankomst 3/9 och avfärd 7/9 om man vill) men det som lockar mig förutom det är att man springer på Västkusten och startar från Hunnebostrand, en av mina favoritplatser på Västkusten. Sen springer man en hel del klippor och annat skojigt med hejdundrande vyer och makalös miljö dessutom. Blöt klipplöpning är Icebugs paradgren så de har gjort ett smart drag genom att förlägga tävlingen till Bohuslän.

Första dagen springer man med start i Hunnebostrand och söderut till Sotenkanalen och sen norrut igen vidare genom Ramsvikslandet till Ramviks Stugby som är tävlingscentrum. Första dagen blir det ca 20 km och ganska kuperat.

Andra tävlingsdagen är målet att från starten på Ramsvikslandet via Kungshamn ta sig till Smögen där man går i mål på Smögenbryggan. För mig som turistat vid de här orterna de senaste fyra åren känns det nästan som hemma. Härligt med en tävling där man verkligen kan utforska miljöerna ännu mer. Återigen ca 20 km, men inte lika kuperat.

Sista dagen blir det varierad löpning genom skog och sen på klippor efter att man tagit färjan (!?!) till Bohus-Malmön. I väntan på färjan är givetvis tävlingsklockan avstängd och man får dessutom passa på att dricka och äta då. Efter att alla löpare kommit över med färjan ska det tydligen vara jaktstart vilket kan bli en väldigt spännande final på tävlingen. Bohus-Malmön är en oerhört vacker ö så det blir nog en upplevelse och där går man även i mål. Sista dagen blir den längsta med ca 26 km varierad löpning.

Med en tävling som håller på så länge så är det givetvis spännande hur man löser frågor som boende och mat. Här har Icebug valt att erbjuda tre paket:

Paket 1: Allt ingår i princip. Mat och boende fyra nätter. Priser från 590 Euro till 1000 Euro beroende på vilken typ av boende man vill ha.

Paket 2: Som paket 1 men utan övernattning 3/9 och 6/9. Alltså två nätters övernattning och man måste vara på plats till tävlingens start på torsdag morgonen. Pris från 495 Euro till 750 Euro.

Paket 3: Budgetpaketet. Själva tävlingen med lunch under den ingår. Inget annat, Kostnad 170 Euro. Då tillkommer transport från de olika platserna och boende och all mat som du behöver under den tid du inte tävlar. För att det här paketet ska fungera krävs det i princip att man har någon med som kan skjutsa till start och hämta vid målgång annars måste man åka kommunalt och det kan vara klurigt att få ihop det med målgångstider eller så får man bita ihop och springa hela banan tillbaka ultra-style! =] Ska man tälta så måste man bo på någon camping för det är tältförbud i hela Sotenäs kommun. Då tillkommer kostnad för det också. Känns som man missar mycket av gemenskapen på tävlingen när man inte är med på de gemensamma middagarna på de olika boendeplatserna. Man vill ju höra hur alla andra haft den under dagen och äta gött tillsammans.

Jag tror många har missat den här tävlingen och Icebug har inte pushat hårt för den med marknadsföring förutom en liten notis på deras hemsida. Maxantalet deltagare är 200 och man får även vandra så man måste inte springa. Miljön är som Icebug skriver unik och det tror jag kommer göra loppet till en härlig upplevelse och att det pågår under flera dagar gör det verkligen till en upplevelse där man har chans att se mycket härlig natur och pressa sig på både klippor, stigar och alla trevliga underlag man kommer mötas av på vägen och sen äta gott och dela dagens äventyr med övriga löpare på kvällen. Jag hade nog satsat på att vara med alla dagar om jag hade kunnat. Paket 3 känns väldigt svårt att rodda. Så har du inget för dig i början av september, ta chansen och spring ett lopp som jag tror har stor potential att bli en framtida klassiker.

Här är lite bilder från mina semesterresor i trakterna som kan ge en liten bild av de miljöer man kommer springa i.

Bohus-MalmönVacker utsikt från Bohus-Malmön.

SmögenSagolik solnedgång vid Smögen.

Sen när vi ändå är inne på privata bilder så tänkte jag visa några bilder från mitt långpass tidigare i veckan då jag sprang via Vätterstranden genom Huskvarna, upp för Strutsabacken och sen milspåret uppe vid IKHP och sen tillbaka.

VättersnäsUtsikten från Vättersnäs.

Strutsabacken1På toppen av Strutsabacken.

Strutsabacken3Fet solnedgång!

IKHP-milen

Utsikten på slutet av IKHP-milen. Magiskt!

 

Ett med naturen

Ett med naturen

Det enda som hörs är mina flåsiga andetag och naturens egen bakgrundsmusik i form av fågelsång, rörelser från djur här och där och suset i trädkronorna. Mitt hjärta bultar hårt, nästan synkroniserat med rytmen av mina steg. Likt vårvindarna som mjukt smeker bort svettdropparna på min panna flödar jag fram på stigen. Hoppar över stockar, böljar fram mellan leriga partier. Som vårens smältvatten forsar ner i bäckarna flyter jag lekfullt ner för backarna. Det är jag och naturen. Naturen och jag. Frihet. Knoppar brister och det spritter i halsen att bara få vråla ut det där vårskriket så att det ekar i skogen. Solens strålar letar sig mjukt ner genom lövverket och sprider ljuv värme och skönhet. Det är så vackert att det nästan gör ont. Varje ögonblick känns värt att fotograferas. Att ramas in och klistras in i mitt mentala fotoalbum för att alltid vara med mig. Även om jag skulle haft en kamera med och tagit en bild för varje steg så skulle det ändå inte göra verkligheten rättvisa. Dofterna, ljuden och känslan går inte komprimera och klämma in i ett fotografi. Inte ens doften från de nygödslade ängarna som plötsligt möter mig förtar upplevelsen, utan ger den på något sätt mer verklig substans. Utsikten på berget är vid och strålande klar och ren. Jag skådar ut över skapelsen och bara är i nuet. Tar in alla sinnesintryck till bristningsgränsen. Och njuter.

Några futila försök till att efterlikna verkligheten på dagens löprunda

Bondberget1 Bondberget2

Bondberget3

 

 

Bortom horisonten – Del 1

Bortom horisonten – Del 1

En av de stora fördelarna med löpning är att så länge man inte är skadad så finns det bokstavligen en hel värld att upptäcka. Löpning innebär för mig en enorm frihetskänsla kombinerat med en upplevelseglädje som är svårslagen. Oavsett var du springer så kan du njuta av din omgivning och ta in omvärlden och upptäcka nyanser och små detaljer som du kanske inte skulle tänkt på annars. Om du nu inte springer på ett löpband. Det har jag aldrig gjort och förhoppningsvis behöver jag aldrig göra det heller. Löpning ska enligt min mening ske ute i det fria. Jag längtar efter att få springa på massa olika platser i Sverige och resten av världen. Både lopp och ren och skär upplevelselöpning. Så jag tänkte blicka bort mot horisonten och se vilka lopp jag kan hitta när jag tagit mig dit.

Med bortom horisonten menar jag lopp som på grund av olika skäl inte är möjliga att genomföra nu, må det vara på grund av tidsbrist, brist på tillräcklig träning, brist på pengar eller vad det nu kan vara. Men lopp som hägrar där bortom horisonten, som du nästan kan förnimma närvaron, doften och känslan av och som ger dig kraft, energi och drivkraft till att träna hårdare, pressa dig mer och till slut kan du vara redo att ställa dig på startlinjen. Den där smått spända känslan i väntan på startskottet, adrenalinet som pumpar och vetskapen om att all din träning ska på något sätt nå sitt klimax i en upplevelse längs en bana som kanske bjuder på grandiosa vyer, backar utan dess like, all lera och gegga du kan tänka dig eller vad det nu kan vara du stöter på under just det där speciella loppet du tränat till. Här följer några lopp jag skulle vilja springa och vi börjar med lopp i Sverige.

Kullamannen

Kullamannen Ultra

I år blir det inget möte med den mytomspunna Kullamannen för min del men förhoppningsvis får jag stifta en bekantskap nästa år. Kullamannen är en del av Salomon Trail Tour och arrangörerna ligger även om bakom andra lopp som Transylvania Trail Traverse där premiärupplagan går av stapeln i höst. Den distans jag skulle vilja springa på Kullamannen är deras Ultra på 53 kilometer som kallas Himmel, Hav & Helvete och som verkar vara en riktigt saftig löpupplevelse utöver det vanliga som även bjuder på en del klättring när man ska ta sig igenom Dödens zon när man nått Kullaberg. För att få en liten förståelse av vad Dödens zon innebär så kan du spana in den här filmen.

Sen har de även gjort en riktigt proffsig och snygg presentationsfilm där man få se lite av de olika miljöerna på Kullaberg som verkar vara en helt fantastisk traillekplats.

Kullamannen verkar vara ett härligt och tufft lopp arrangerat av löpare för löpare. Hoppas att jag är där nästa år.

Sweden Sky Race 24

Sweden Sky Race 24

Sweden Sky Race 24 är helt nytt och i år kör de premiären med ca 150 startande. Man springer en bana på 50 km och 3000 positiva höjdmeter. Antingen springer man ett varv men om det skulle vara för lite så kan man köra två och alltså komma upp i 100 km. Helt sjukt långt och brant! Men vilken spännande utmaning! Loppet går i Björkliden och som arrangörerna skriver så är det på tröskeln till vildmarken. Och om inte längden och alla höjdmeter samt vildmarken runt hörnet är tillräckligt spektakulärt så springer man dessutom loppet i midnattssol. Pricken över i:et! Start kl 18.00 på kvällen och målgång under natten/morgonen i solsken. Mäktigt! Beräknad målgång för 100 km är 07.30 dvs. 13h och 30 minuter ska den snabbaste ta sig runt de två varven ungefär. Ugha!

Det är frågan om vad man skulle springa här om man fick välja…? Känns som man behöver några kämpiga ultror i benen innan man ger sig på 100 km och 6000 höjdmeter… Kanske blir det loppet med stort L nästa år? Eventuellt kanske Emelie Forsberg springer då med och det vore en upplevelse att se henne springa. Loppet ger även kvalifikationspoäng till Ultra Trail Du Mont Blanc, tre poäng för 100 km och en poäng för 50 km. Det räcker med att spana in den här bilden på Trollsjön för att göra mig så enormt sugen på att springa!

Sweden Sky Race 24 TrollsjönMålsättningen är att Sweden Sky Race 24 ska bli ett traillopp av internationell toppklass och det känns som att de är på god väg!

UltraVasan

UltraVasaloppetJonas Buud, en Sveriges bästa ultralöpare, har tillsammans med Vasaloppet har tagit fram det riktiga sättet att genomföra Vasaloppet, springandes! Härlig utmaning som kanske blir en folkfest så småningom också. UltraVasan 90 km blev fulltecknad på 30 minuter, men det finns inget anmälningstak på UltraVasan 45k. Men vem vill springa halva Vasaloppet? 😉 Nae, skämt åsido. Nio mil blir något att bita i och frågan är när man är redo för det och om man vill vara redo för sådana sträckor. Efter det här året vet jag nog lite mer om det är åt UltraUltrahållet jag vill eller om det räcker med fjällmarathon eller liknande. Spana in den fina trailern de gjort för loppet!

UltraVasan ger dessutom två kvalifikationspoäng till Ultra Trail Du Mont Blanc.

Det här var första delen i min serie om loppen som hägrar bortom horisonten. Erkänn att du blir sugen på att testa något av dem! Håll koll på bloggen för fortsättningen.

 

Baka baka Runekaka!

Baka baka Runekaka!

När man springer långt behöver man fylla på energi och det har jag testat lite på mina långpass. Oftast har det varit energi i form av en Twix eller Snickers eller någon annan choklad. Men för några veckor sen bestämde jag mig för att testa på en svenska löpklassiker, Runekakan! Kakan med det helsköna namnet är skapad av en av svensk ultralöpnings stora ikoner, Rune Larsson, som dessutom är västgöte vilket inte gör saken sämre!

En Runekaka är fullspäckad med snabba kolhydrater vilket passar alldeles utmärkt då kroppen behöver energin fort under långpassen. I grund och botten är det en knäcksmet som man blandar i havregryn eller andra trevligheter i. Jag har bara testat en gång hittills och då utgick jag från originalreceptet men jag hade inte riktigt havregryn så det skulle räcka, men det gick bra ändå.

Alla smaskigheter man behöver för att göra Runekakan. Följer man Runes recept så har han en enkel princip där man utgår från ett mått, i hans fall en mugg på ca 3 dl. Man ska ha ett mått socker, sirap och grädde. Men när jag lite halvimproviserat ska ge mig på att baka Runekakan inser jag att 7-8 mått havregryn då blir en hel del havregryn =] Så fast jag hade strax under 2 liter havregryn så räckte det inte till att följa receptet helt. Så jag fick improvisera lite där med. Men det verkar det vara många som gör när jag läst lite vad folk har i sina Runekakor.

Möe socker!

Knäcksmeten på plattan. Enligt Rune så ska man koka upp smeten tills det blir ”små kratrar” eller tills den skiftar färg. Eftersom jag hittills i mitt liv är rätt obevandrad vad det gäller knäckkokning och liksom alltid fått det serverat på ett fat av andra så är detta lite spännande för mig. Men här är en bild på vad jag tror kan vara små (eller stora?) kratrar.

Kratrar?Så nu när det är kratrigt och gött ska hela kaloribomben hällas över havregrynen.

Runekaka in Da Making!Tips från coachen: Smeten blir riktigt varm. Ta det lugnt om du ska provsmaka =] Sen ska alltihop kavlas ut på oljade bakplåtar med en oljad brödkavel.

Kavlat och klart! Det var inte helt lätt att få ut smeten bra, men det gick till slut. Efter att man kavlat ut smeten och den har kallnat så ska man klippa hela härligheten i lagom stora bitar som man sen kan ha med ut på sina långpass. Det går att frysa kakorna så jag la dem i matlådor med smörpapper mellan så kan man smidigt ta ut så många man behöver på sitt pass.

Kakorna är riktigt smarriga och passar dessutom även alldeles utmärkt att bjuda på till kaffet om man skulle ha ont om kaffetilltugg. Jag har använt dem på några långpass och de har fungerat kanon. Här är en liten film från när jag sprang uppför Strutsabacken i Huskvarna på ett långpass för någon vecka sen.

Körde även ett riktigt saftig pass på Bondberget förra veckan och då var det kanon med mumsiga Runekakor. Brukar springa uppför liften i Järabacken för att ta mig dit men det visade sig att den visst var öppen på vardagar för det var en hel skola där och åkte. Men jag tuffade på uppför liften ändå. Alltid sköj när folk hejar på en uppför backen =]

JärabackenUtsikten från toppen går inte av för hackor. Men vad väntar du på? Sätt igång att baka din egen Runekaka och sen ut och spring långpass! Om du missat receptet, klicka här!

Back to Top