Energi/Vätska

Tailwind – All you need, all day?

Tailwind – All you need, all day?

All you need, all day. Really. Sportdrycken Tailwinds slogan utlovar mycket. Jag har testat Tailwind i ett halvår. Dags att utvärdera!

Skälet till att jag ville testa en sportdryck var att jag under testlöpningen av VätterVyernas UltraTrail, ett socialt långpass från Bankeryd via Jönköping till Vista Kulle som jag anordnade tidigare i år, åkte på ett rejält soppatorsk. VätterVyernas UltraTrail är ca 54 km långt och ca 1400 höjdmeter, vilket innebär att det tar lång tid att springa det. Jag hade innan varit lite väl snål och naiv och tyckt att jag klarar mig minsann utan sportdryck. Dock hade jag inte sprungit många träningspass där jag varit ute över 4-5 timmar.tailwind

Som energi under VätterVyernas hade jag mestadels olika former av choklad, vatten samt Resorb. Det som hände var att när vi varit ute i ca fem timmar så kunde jag inte få i mig någon energi. De olika sorters choklad jag hade bara svällde i munnen på mig och jag fick kämpa för att få i mig något utan att kräkas. Den sista delen av VätterVyernas är dessutom den tuffaste både rent höjdmässigt och sett till hur teknisk terrängen är så det påverkade givetvis min löpförmåga enormt mycket när jag inte fick i mig någon energi alls i princip de två sista timmarna av de ca 7.5 h jag var ute.

Funktion

Då jag hade läst mycket positivt om Tailwind så kändes det som ett mycket intressant alternativ. En av Tailwinds största fördelar är att den ska täcka alla dina behov under de riktigt långa passen. Kalorier, elektrolyter och vätska, allt i ett. Förutom det så är den helt naturlig och innehåller inga e-ämnen, färgämnen, konserveringsmedel eller annat jox. Samt att den ska vara skonsam mot magen. Perfekt botemedel mot soppatorsk helt enkelt. Principen är enkel. Det följer med en skopa i varje förpackning och varje skopa (27 gram) motsvarar 100 kcal. Rekommendationen är att man ska ha 1-2 skopor i 750 ml vatten om man springer i ca två timmar. Vid längre pass så kan man utgå från 2-2.5 skopor per 750 ml vatten. Jag har följt den doseringen och ibland haft lite mer vid riktigt långa pass.

Tailwind

Rolig detalj att Tailwind fyller i ens namn. Känns personligt och bra!

Tailwind finns i flera smaker men de jag har hårdtestat heter Berry och Naked, dvs bär och osmaksatt. Det finns även en smak med koffein som extra ingrediens. Den har jag bara testat en gång så det är alldeles för lite för att uttala sig om det är någon större skillnad på den.

Användning

Jag har använt Tailwind på allt från vanliga långpass till ultrapass där jag varit ute i över sex timmar. Båda smakerna passar mig riktigt bra. Berry är inte helt oväntat smarrigt bärig i smaken och Naked känns lite som vanligt vatten med någon biton av något annat, men den smakar inte konstigt. Det viktiga när man använder Tailwind är att dricka en slurk då och då för att få i sig energin. Så brukar jag göra även i vanliga fall när jag bara har vatten med mig så det har fungerat bra. När jag sprungit upp till 2-3 h så har jag enbart använt Tailwind utan några problem. På längre pass har jag haft med mig annan energi i form av choklad och även chips ibland. Dels för att jag gillar känslan av att äta något och för att det känns som att man måste dricka väldigt mycket för att få i sig all energi man behöver på de riktigt långa passen.

I somras sprang jag runt Kinnekulleleden (ca 47 km) och var ute i dryga sex timmar. Då hade jag med mig ca 2.5 liter Tailwind och använde det som största energikälla. Känslan jag fick då var att det hade vart skönt att ha med sig lite vatten också bara för att dricka något annat. Jag blev lite konstig i magen på slutet men det vet jag inte om det berodde på värmen under dagen, att jag inte sprungit så långa pass på ett tag eller om det var all Tailwind. Men i vilket fall blev det inget soppatorsk då och inte senast när jag slog nytt distansrekord på Habo UltraTrail (61.67 km) och var ute över åtta timmar. På Habo UltraTrail drack jag visserligen mestadels Umara på andra halvan av banan.

Utvärdering

Jag tycker konceptet med Tailwind passar mig väldigt bra. Blanda, skaka och kör som det står på förpackningens baksida. Man måste inte ha med sig saltpiller, gels, bars och hela faderullan. Enkelt och smidigt. Smakerna jag testat är väldigt goda och jag har aldrig haft några problem med själva drickandet av Tailwind. Det blir aldrig sötsliskigt eller liknande. För att ge ett helt rättvist utlåtande om Tailwinds slogan stämmer till fullo så borde jag kanske ha kört ett riktigt saftigt all-in-pass där jag förlitat mig helt på Tailwind och tuffat på i minst 4-5 timmar. Troligtvis hade det fungerat men jag har inte riktigt vågat för att jag inte springer sådana pass så ofta p.g.a. tidsbrist och då har jag valt att köra den säkra vägen och få i mig energi och salt på andra sätt också. Samtidigt ser jag det inte som något negativt att få i sig lite extra energi på sådana pass så länge magen inte krånglar. Slutligen kan jag varmt rekommendera Tailwind. Det är ett enkelt, billigt och smidigt sätt få i sig det mesta av vad man behöver ute på stigarna.

 

Tailwind recenserat av Trail and Ultra Running

Tailwind recenserat av Trail and Ultra Running

Tailwind är ett lite annorlunda sätt att se till att kroppen får i sig allt den behöver under långa lopp och jag har längre varit intresserad av att testa denna produkt. I normala fall under långa lopp behöver man både energi, vätska samt elektrolyter för att tillgodo se allt kroppen gör av med samt motverka kramp och detta har folk löst genom att äta Runekakor, gels eller liknande, dricka vatten/sportdryck samt någon form av vätskeersättning eller saltpiller. Men Tailwind säger sig erbjuda en allt-i-ett-lösning och vad jag har läst på många forum samt hört från löparkompisar fungerar det väldigt bra. Jag är väldigt sugen på att testa detta för jag var inte riktigt nöjd med mitt energiintag under Axa Fjällmaraton.

tailwind1

Bild lånad från Tailwinds hemsida

Tailwind är ett pulver som man blandar ut med vatten och sen är det bara att ha med det sig i sin vätskeblåsa, soft flask eller vad man nu vill ha sin vätska i. Sen behöver man inget mer. Trail and Ultra Running har gjort ett ingående test av Tailwind och är väldigt nöjda med produkten. Får nog bli till att testa rejält under hösten/vinter för nästa års eskapader 🙂 Läs recensionen här!

Skatt #2 samt vikten av vätska

Skatt #2 samt vikten av vätska

Som jag skrivit om tidigare så anordnar Team Nordic Trail Jönköping en skattjakt på Bondberget och det är fortfarande i skrivande stund ingen som hittat den första skatten. Ledtrådstexten löd så här om den:

Skatt #1 – Blodsskatten

På din resa följer du det blodiga spåret.

Sök efter vägvisaren med tre tecken där summan är sju, inte fyra.

Där ligger skatten gömd vid trädet som inte är helt, utan halvt.

Har du sprungit mer än en anglosaxisk mil, vänd tillbaka!

Här kommer lite fler ledtrådar i form av några bilder. Den första talar nog rätt bra för sig själv och när du kommer till stället du kan se på andra bilden så är du väldigt nära Blodsskatten, kanske bara ca hundra meter ifrån det halva trädet och vägvisaren.

Spåren!

Du är nära nu!

Så vad väntar du på? Ut och trailupptechlöp på Bondberget och håva in ett presentkort på Naturkompaniet! 🙂

Nu är det även dags att presentera ledtrådstexten för skatt #2.

Skatt #2 – Solskatten

Följ det soliga spåret tills du sprungit nästan en anglosaxisk mil.

Efter backarna kommer du till en vägvisare med två armar.

Vägvisaren kan kopplas samman med vart fåglarna flyger på vintern samt en mycket stor vattenmassa i närheten.

Sök sedan vid träden bakom vägvisaren och du skall finna Solens skatt!

Jag skickar även med en bild som hjälp på vägen.

Södra VätterledenDå vädret den senaste veckan varit väldigt varmt tänkte jag även passa på att berätta om en sak som jag anser vara i princip den absolut viktigaste att ha med sig när man löptränar när det är riktigt varmt ute. Då man faktiskt kan springa barfota kan man faktiskt till och med säga att det är viktigare att ha med den här på dina kortare löppass än dina löparskor. Vad är det för sak jag pratar om? Först en bild så blir det lättare att förstå vad jag menar.

Salomon Hydro Set

Detta är Salomon S-Lab Sense Hydro Set. Namnet kanske låter krångligt men principen är väldigt enkel. Du har en halv handske kan man säga som du har på handen och i den spänner du fast en Salomon Soft Flask som innehåller nästan 2.5 dl vatten. Så länge du inte springer allt för långt så behöver du inte ha med dig mer vatten, men utan det vattnet på dina kortare rundor kan det bli väldigt jobbigt.

Det är oerhört lätt att dricka ur flaskan och jag tycker det är väldigt skönt att kunna ta en klunk då och då så man inte blir torr i munnen när man springer. Flaskan sitter fast väldigt bra och har man bara sprungit några rundor med den så tänker man inte på att den är med. Jag har med den på alla mina pass under en mil när det är varmt och den fungerar också kanon att ha med på kortare tävlingar, speciellt om man är kass på att dricka vatten ur en mugg i farten som jag är 🙂 Klockrent köp!

UppTech: Ultraspire UltraViz Spry – Första daten

UppTech: Ultraspire UltraViz Spry – Första daten

UppTech är en kategori blogginlägg där jag går igenom utrustning, skor och andra saker jag använt mig av under min utveckling som traillöpare och idag ska vi kolla närmare på min första date med en käck brutta som vi kan kalla för Spry.

Tanken var att jag skulle ta med Spry på ett riktigt saftigt långpass, löpning är ju ett perfekt sätt att lära känna varandra! Spry var dagen till ära klädd i en helt ny färgsprakande utstyrsel och hennes nätta former gav henne nästa minimalistiska drag. Solen sken och det märktes att Spry trivdes för hennes leende nästan reflekterade solstrålarna när vi gav oss ut på stigarna tillsammans.

Titta så glad hon var när vi sågs första gången!

Ultraspire UltraViz Spry

Som sig bör på en första träff så kan det vara trevligt att hitta på något romantiskt så utan Sprys vetskap hade jag bokstavligen släpat med henne ända upp till Skinnersdal. Utsikten vid Skinnersdal är alldeles magnifik, man ser ut över hela Jönköping och Vättern. På klara dagar ser man långt bortom Tabergstoppen i söder (som ska bestigas i Vilden X-trail i maj!) samt bortom den norra änden av Visingsö i norr. Det märktes att Spry var tagen av utsikten för hon sa ingenting utan var kanske inte helt oväntat helt tyst. Man fick nästan lite den där känslan av att vara i en amerikansk 50-talsfilm där ett ungt par kört upp en bil till en mysig utkiksplats och jag tänkte att nu var det dags att lägga in min stöt.

Det märktes att det var första gången vi gjorde detta, men stämningen kändes ändå helt rätt. Nästan lite trevande och fumligt förde jag hennes mun(stycke) mot min och efter lite knixande och trixande var det som att kärleken flödade fram. Här är en bild på Spry och mig uppe vid Skinnersdal. Myspysigt så det förslår!

Skinnersdal med SprySpry visade sig även vara väldigt omtänksam och go och rar för i sina fickor hade hon några Runekakor smidigt nerstoppade, det var knappt att de syntes genom den tighta klädseln hon hade på sig. Jag kan förstå att Spry håller sig smal och smärt, för hon ville inte ens smaka på någon av kakorna. Dock var detta helt ok med mig =]

Spry för sig väldigt smidigt i löparspåren, det är knappt man märker att hon är med. Jag hade glömt mitt vatten hemma så under hela passet bjöd hon frikostigt på sitt och vattnet räckte gott och väl under de två timmar vi var ute och sprang. Överlag är jag väldigt nöjd med vårt första långpass tillsammans och min magkänsla säger mig att vi kommer att träffas fler gånger.

Allt i berättelsen ovan är givetvis helt sant förutom en liten detalj, Sprys riktiga namn är Ultraspire UltraViz Spry, men både hon och jag tyckte det var lite väl onödigt långt att använda det så därför blev det kort och gott Spry.

Nämen skämt åsido så är jag väldigt nöjd med min nya vätskeväst. Den är oerhört lätt och smidig men jag har ändå plats för de saker jag behöver ha med mig på de flesta långpassen. Nästa gång ska jag testa och se om jag kan få ner en Salomon Soft Flask i varje ficka för att på så sätt kunna ha med mig ännu mer vatten om det skulle behövas samt möjligtvis testa att slänga med min överdragsjacka som bara väger 85 gram och som går att packa ihop till en liten boll. Det var lite trixigt med munstycket i början, man måste dra upp det och sen stänga det som på ett vanligt munstycke och det satt fast rätt så hårt, inte alls lika smidigt som på min gamla Salomon S-Lab Advance Skin Hydro 5 Set (första versionen för er som vet skillnaden) där man bara behöver bita (trycka) till om munstycket och sen är det bara att dricka. Jag lyckades även ha sönder en av reflexerna som slangen satt fast i, men det var nog för att jag ville ha munstycket på fel sida och drog lite för hårt i den. Men sen gick det lättare att dricka så det gjorde inte så mycket. Sen känns det som att om man skulle vilja är det inte helt superkrångligt att faktiskt relativt snabbt fylla på vätskeblåsan vid en vattenstation under ett lopp om man någon gång skulle vilja det. Det var väldigt lätt att koppla i och ur slangen.

En mycket positiv sak med Ultraspire UltraViz Spry är att den har tre band, ett i mitten i fram och två på sidorna, där man kan justera storleken på den så även min fru MaMarie kan använda den. Kanske en möjligt tävlingsväst för henne på Axa Fjällhalvmaraton…?

Är du intresserad av att köpa västen? Gör som jag! Spana in den här länken: http://www.runnerscorner.se/ultraspire-spry-reflektiv-gul-loparvast-med-vatskesystem-p-451-c-224.aspx

Gilla sedan Runnerscorners sida på Facebook och maila dem på info@runnerscorner.se så får ni 20% på ett helt köp! 480 kr för en sån här finfin vätskeväst är ett kap. Sedan har de även en massa andra trevligheter i form av bland annat en hel del Pearl Izumi-skor och utrustning. Veckans tips!

 

Baka baka Runekaka!

Baka baka Runekaka!

När man springer långt behöver man fylla på energi och det har jag testat lite på mina långpass. Oftast har det varit energi i form av en Twix eller Snickers eller någon annan choklad. Men för några veckor sen bestämde jag mig för att testa på en svenska löpklassiker, Runekakan! Kakan med det helsköna namnet är skapad av en av svensk ultralöpnings stora ikoner, Rune Larsson, som dessutom är västgöte vilket inte gör saken sämre!

En Runekaka är fullspäckad med snabba kolhydrater vilket passar alldeles utmärkt då kroppen behöver energin fort under långpassen. I grund och botten är det en knäcksmet som man blandar i havregryn eller andra trevligheter i. Jag har bara testat en gång hittills och då utgick jag från originalreceptet men jag hade inte riktigt havregryn så det skulle räcka, men det gick bra ändå.

Alla smaskigheter man behöver för att göra Runekakan. Följer man Runes recept så har han en enkel princip där man utgår från ett mått, i hans fall en mugg på ca 3 dl. Man ska ha ett mått socker, sirap och grädde. Men när jag lite halvimproviserat ska ge mig på att baka Runekakan inser jag att 7-8 mått havregryn då blir en hel del havregryn =] Så fast jag hade strax under 2 liter havregryn så räckte det inte till att följa receptet helt. Så jag fick improvisera lite där med. Men det verkar det vara många som gör när jag läst lite vad folk har i sina Runekakor.

Möe socker!

Knäcksmeten på plattan. Enligt Rune så ska man koka upp smeten tills det blir ”små kratrar” eller tills den skiftar färg. Eftersom jag hittills i mitt liv är rätt obevandrad vad det gäller knäckkokning och liksom alltid fått det serverat på ett fat av andra så är detta lite spännande för mig. Men här är en bild på vad jag tror kan vara små (eller stora?) kratrar.

Kratrar?Så nu när det är kratrigt och gött ska hela kaloribomben hällas över havregrynen.

Runekaka in Da Making!Tips från coachen: Smeten blir riktigt varm. Ta det lugnt om du ska provsmaka =] Sen ska alltihop kavlas ut på oljade bakplåtar med en oljad brödkavel.

Kavlat och klart! Det var inte helt lätt att få ut smeten bra, men det gick till slut. Efter att man kavlat ut smeten och den har kallnat så ska man klippa hela härligheten i lagom stora bitar som man sen kan ha med ut på sina långpass. Det går att frysa kakorna så jag la dem i matlådor med smörpapper mellan så kan man smidigt ta ut så många man behöver på sitt pass.

Kakorna är riktigt smarriga och passar dessutom även alldeles utmärkt att bjuda på till kaffet om man skulle ha ont om kaffetilltugg. Jag har använt dem på några långpass och de har fungerat kanon. Här är en liten film från när jag sprang uppför Strutsabacken i Huskvarna på ett långpass för någon vecka sen.

Körde även ett riktigt saftig pass på Bondberget förra veckan och då var det kanon med mumsiga Runekakor. Brukar springa uppför liften i Järabacken för att ta mig dit men det visade sig att den visst var öppen på vardagar för det var en hel skola där och åkte. Men jag tuffade på uppför liften ändå. Alltid sköj när folk hejar på en uppför backen =]

JärabackenUtsikten från toppen går inte av för hackor. Men vad väntar du på? Sätt igång att baka din egen Runekaka och sen ut och spring långpass! Om du missat receptet, klicka här!

Back to Top