Blogg

Åda Wild Boar Winter Race

Åda Wild Boar Winter Race

Värme, nytänkande och gemenskap. Kanske inte de första orden man skulle använda för att sammanfatta ett traillopp mitt i vintern. Sanningen är att jag skulle kunna slänga in tusentals ord i smeten, inte helt omöjligt att det blir det och ändå så kan man bara förnimma smaken av den härliga upplevelsen som Anders och gänget i Art of Running bakat ihop till Åda Wild Boar Winter Race utanför Trosa. Talesättet lyder att en bild säger mer än tusen ord så jag börjar med en som får sammanfatta det hela lite.

ÅdaWinter2

Foto: Christian Boo

Bilden visar Jon och mig när vi är på väg till den andra kontrollen. Kontrollen tänker du nu och noterar helt plötsligt kartorna som vi har i händerna. Varför är vi två som springer tänker du kanske sen. Det nytänkande med loppet var nämligen flera olika saker som att man tävlade i lag och inledde tävlingen med minst knappt 20 kilometers orientering. Därefter skulle man springa en reflexbana på 11 km. Starten för loppet var kl 14.00 vilket gjorde att vi som deltagare skulle först få orientera oss fram i terrängen i dagsljus och sen sakta men säkert gå skymningen och mörkret till mötes innan det var dags för reflexbanan. Något annat som var annorlunda var att det 1,5 h innan start hölls ett race meeting med mycket information inför loppet. Då fick alla även äta en smaskig smoothie inför loppet, ställa frågor och efter var det dags för kontroll av allas utrustningen så att allt fanns med i packningen inför vårt äventyr.

ÅdaWinter4

Race meeting med Anders

Då det var urpremiär av loppet så hade man satt ett ganska lågt tak för antalet anmälningar, 100 deltagare totalt. Detta gör att hela loppet får en speciell stämning, mysigt och familjärt. Min lagkamrat Jon och jag har båda orienterat tidigare, men Jon är helt klart mycket mer rutinerad och det märks direkt när vi kutar iväg efter att ha fått våra kartor. Första kartan bjuder på två loopar som båda innehåller tre kontroller var och ska vara dryga tio kilometer fågelvägen. Vår målsättning är att ta oss runt i maklig tempo och se till att orientera bra. Första kontrollen klarar vi enkelt och Jon kikar snabbt ut en väg rakt ut i spenaten till den andra. Väl där möter vi löpare som valt den längre men enklare stora stigen och får höra från funktionärerna att vi är de första som valt skogsvägen. Roligt då vi hann före många av de lag som låg före oss på första kontrollen. Sen lyckas jag briljera när jag påpekar att vi kan ta samma väg tillbaka för att nå sista kontrollen på första loopen. Får beröm av Jon, men sen inser vi att jag blandat ihop siffrorna och kollat på sista kontrollen på den andra loopen. Men de låg ganska nära varandra så jag hade ändå lett oss in på rätt väg som tur var 🙂

Starten – Foto: Christian Boo

Förutom en liten miss när vi ska gena genom tät skog till ett stort grustag på andra loopen så flyter allt på bra och vi klarar första kartan på 1 h 24 min. Andra kartan är kortare, ca 8 km fågelvägen, och innehåller också den två loopar på tre kontroller vardera. Här gör vi inga större misstag och överlag så är den här kartan mycket lättare och dessutom stöter man på fler löpare för man springer ganska mycket på golfbanan på den här kartan. Detta hörde jag en del andra lag klaga på och jag kan instämma i att det blev lite väl mycket golfbanelöpning totalt sett. Vi kommer in för sista varvningen efter 2 h 32 min. Nu väntar Bolistbanan, 11 km reflexbana som tydligen ska vara något rejält att bita i.

ÅdaWinter3

Jon efter sista kontrollen.

Vi har haft ett ganska lugnt tempo för min del och jag njuter av att ha en bana att följa och älgar på efter reflexerna utmed banan. Jon börjar dock känna sig konstig i magen vilket leder till att vi får stanna flera gånger och ta det lugnt. Jag lägger märke till att det verkligen är tyst. Vindstilla och lugnt och inga andra lag i närheten. Inte så vanligt med en kompakt tystnad när man springer. Oftast hörs lite ljud från skogen eller någon bilväg långt bort. Tyvärr stöter vi inte på några djur. Vi ser spår efter vildsvin men att vi inte ser ett enda par djurögon blixtra till någonstans i skenet från våra lampor är en besvikelse. Bolistbanan är verkligen tuff och bjuder på makalöst teknisk terräng. Man kan ana att vi passerar platser med vidsträckt utsikt för banan går upp och ned för den ena höjden efter den andra och månen glimtar förföriskt fram mellan trädtopparna i form av en spektakulärt vacker skära. Jon har fått nya krafter efter vätskestationen vid fornborgen och nu sköter han tempot vilket gör att vi hittar ett flyt som passar honom. Alltid intressant att prova på nya saker som att springa i ett lag. Kanske skulle Jon tagit taktpinnen direkt och jag hållit igen så hade inte illamåendet kommit alls…?

Åda5

Jon spanar efter nästa reflex

Nu känns det oerhört skönt att vi börjar närma oss mål. Vi hör speakerns röst eka mellan träden och tankarna på varm mat och vila sköljer över en. Vägen ned till målgången kantas av marschaller och vi springer tillsammans, stolta och nöjda med dagens prestation. Schlätta Stiglöpers som vi passande nog valt som lagnamn passerar mållinjen på en åttonde plats efter fyra timmar och en kvarts härjande i skog och mark. Vid målområdet har de ett stort tält där man vid varje varvning fått stämpla kontrollen. Nu fungerar tältet även som efterhängsplats för de som gått i mål. Här får jag tag i pepparkakor och lussebullar som smakar helt förträffligt och de slinker ned fort. Magen skriker efter mer och vi går ut och hämtar varm ärtsoppa med lite senap i och en baguette till. Är väl inte världens största fan av ärtsoppa egentligen men nu sitter det som en smäck.

Åda6

Ärtsoppehäng

Efter loppet duschar vi och bastar. Härligt med en varm bastu och nu hinner man även prata lite med de andra deltagarna. Magen suktar dock efter mer och nu känns det verkligen kanon att vi bokat platser på after run-buffén som ska vara viltinspirerad. Det visar sig vara en hjortgryta med kantareller och jag kan väl säga att det var länge sen jag var så mätt och belåten. Att stanna kvar och umgås och äta tillsammans efter ett lopp ger loppet en härligt familjär och skön stämning. Anders tackar för loppet och det märks hur mycket han brinner för att arrangera sådana här evenemang. Gött! De som vann var tämligen överlägsna och kutade runt på 3 h 12 minuter. Galet snabbt! Vi vet inte hur många kilometer de sprang men av de vi pratade med så var det ingen som sprungit kortare än de 33 kilometer som Jon och jag sprang så vi var riktigt nöjda med vårt (läs Jons) navigerande under loppet. Banan skulle vara 30 kilometer fågelvägen. De som sprungit mest fel hade sprungit 48 kilometer… Då blir det verkligen ett helt annat lopp 🙂 Jag tipsade Anders om att de borde ha ett pris till de som springer kortast också. Så vi som inte är snabbast har en chans att vinna något med 😉

Åda7Alex

TNT-Alex som aldrig orienterat förut fick ihop 44 km som kändes i benen 🙂

Trötta och glada sätter vi oss i bilen och börjar sen färden tillbaka mot Jönköping sent en lördagskväll i december. Åda Wild Boar Winter Race blev ett mysigt, familjärt evenemang med gött efterhäng. Det har sina fördelar med ett målområde som man kommer in och varvar vid flera gånger. Smidigt att fylla på energi och vätska och speakern var på hugget och intervjuade deltagarna så man kände sig nästan lite som en stjärna när man skulle svara på frågor helt plötsligt. Bolistbanan var helt galen. Skulle gärna springa den i dagsljus och se hur snabbt jag kan klara av den. Perfekt värdemätare för ett saftigt träningspass i sjukt teknisk terräng. Det arrangerades även ett kortare lopp med start kl 16.00 på Bolistbanan och det vann Anders Kleist på 58 minuter… Det säger oerhört mycket om banan om han inte tog det väldigt lugnt. Jag gillar skarpt konceptet med lite möte och lite snack innan loppet och sen after run efteråt. Det blir så mycket mer än ett lopp när man får känna gemenskap med de övriga deltagarna, prata med nya och gamla bekantskaper och verkligen njuta av stämningen. Detta konceptet kan de bygga vidare på och jag ser verkligen fram mot nästa år!

Run Forever

Run Forever

Run Forever är en vacker, inspirerande och film om den oerhört imponerande bedriften som Nicky Spinks stod för tidigare i år när hon slog nytt rekord på The Double Bob Graham Round. För mig som nyligen slog distansrekord då jag sprang dryga sju mil trail och var ute i nästan tio timmar inklusive pauser känns det väldigt svårt att ens greppa att hur det kan vara att springa i över 45 timmar och under den tiden avklara dryga 21 mil och dessutom över 16000 positiva höjdmeter. Det är helt enkelt galet långt och länge och högt! Att dessutom göra detta som 49-åring tio år efter att hon diagnosticerats med bröstcancer är verkligen beundransvärt.

Run ForeverFoto: Inov-8

I filmen får vi följa med under hennes rekordförsök och samtidigt får vi se glimtar från hennes bakgrund. Definitivt en film du bör se och som dessutom visar upp den magnifikt vackra naturen i Lake District i England. Där ska jag absolut springa någon gång i framtiden helt enkelt. Att göra en enkel Bob Graham Round vore minsann en rejäl utmaning i framtiden för min del, 10,6 mil och dryga 8000 höjdmeter ska avklaras på kortare tid än 24 timmar. (Note to self: Planera framtida familjesemester i Storbritannien. Hitta på lämpligt skäl till att du ska springa i förhoppningsvis mindre än 24 timmar.) Nicky klarar inte bara av uppgiften med bravur utan hon slår dessutom rekordtiden med drygt en timme. Sen är Nicky ingen nybörjare när det gäller fell/ultralöpning, hon kom bl.a. tolva på UTMB i år och har flera olika rekord sen tidigare. Men att efter ha sprungit i 36 timmar som längst tidigare ge sig på och klara en uppgift som denna är minst sagt galet och imponerande! Så koka en kopp gött kaffe, fram med lite mörk choklad och njut av denna inspirerande film!

Nytt distansrekord!

Nytt distansrekord!

Som jag nämnt tidigare ska jag i vinter ta mig an 50 miles (82 km) på Sandsjöbacka Trail i mitten av januari. Som en del i träningen inför det så ville jag testa att se hur det fungerar att springa hela distansen på träning. Sagt och gjort så kom jag på att jag skulle ge mig på min närmsta vandringsled, Södra Vätterleden, och springa hela den på en dag. Men att springa åtta mil helt själv en lördag i mitten av november är väl kanske onödigt jobbigt. Det är alltid trevligare med lite sällskap 🙂 Jag efterlyste pacers för lite gött traillöptjöt och som draghjälp och till min stora glädje visade det sig att det var flera stycken som tyckte det var en bra idé att gå upp tidigt en lördagsmorgon för att springa ända tills det blir mörkt och sen fortsätta med pannlampan på. Det jag inte riktigt hade räknat med var att det skulle vara snö i mitten av november. Snarare att det skulle vara grått, grått och lite mer grått och sen med en underbar mix av blåst och regn för att man ska hålla sig alert under dagen. Men till min stora glädje så kom det snö, en hel del snö, och jag fick prova på att springa de åtta milen med liknande förhållanden sett till vad det troligtvis är på Sandsjöbacka. Gött!

Södra Vätterleden1

Redo för äventyr 🙂

Det som lockar med att springa ultra är att ge sig ut på helt okänd mark. Jag har sprungit långt, länge och kuperat förut. Men just det där när det börjar bli bortom din komfortzon och du får uppleva nya känslor, smärta, glädje och tankar är spännande. Vill jag det och är det något som jag vill göra många gånger? Nu vet jag svaret, men häng med och följ min resa längs med Södra Vätterleden under en dag i mitten av november.

Etapp 1

Till starten av leden i Mullsjö åkte jag med Tomas och där mötte Skägget upp. Skägget har jag träffat en gång tidigare och vi har länge följt varandra på jogg.se. Han planerade att följa med nästan ända fram till Skinnersdal så det skulle nog bli ca sju mils löpning för honom och Tomas plan var att haka på hela vägen. Förutsättningarna var helt klart över förväntan som sagt med härligt vita skogar utanför Mullsjö och strålande solsken och en temperatur strax under nollan. Dock hinner vi bara springa 15-20 meter innan första vägskälet och brist på markering. Tomas har sprungit leden förut och Skägget delar av leden så jag hakar på och hoppas att det hållet de valt är rätt. Vi hittar snabbt nästa och snacket flyter på bra och vi möts av vykortsfina vyer längs med sjön Stråken som leden följer från Mullsjö ned till Bottnaryd.

Södra Vätterleden

Delar av leden har jag sprungit tidigare på Mullsjö X-trail men när vi lämnar Nyhem och börjar färden söderut mot Bottnaryd är det nya stigar för mig och den här delen av leden kan jag verkligen rekommendera. Varierad terräng och härlig stiglöpning på skrå längs med Stråken och vi får även ge oss ut i riktigt djup snö på vissa partier. Snön är ett litet problem då det blir svårt att se var stigarna tar vägen och det gör det svårare att följa leden. Vi lyckas göra två korta felspringningar men annars fungerar allt utmärkt. Förmiddagen är något kylig men det känns ändå som jag valt rätt klädsel för dagen. Långärmad t-shirt, vindjacka, vintertights, vantar, mössa och buff. Var lite wild and crazy då jag körde utan metalldubb och sprang i mina trotjänare Salomon S-Lab Speed som under dagens pass skulle avklara mil #100. Har bara ett par skor med metalldubb och det är ett par gamla Icebug Spirit OLX och de är ganska smala och jag har inte sprungit med dem sen förra vintern så jag vågade inte riktigt dra på mig dem och ge mig ut och springa två maror. Men ett par nya metalldubbade skor till Sandsjöbacka är nog ett måste. Utbudet är inte jättestort men just nu lutar det åt ett par Inov-8 Arctictalon 275.

Rent löpmässigt fungerar det mesta bra med. Känner mig lite stel i ena hälsenan då jag sprang mycket snabbare än jag tänkt under onsdagens intervaller med Team Nordic Trail i Jönköping men annars så känns det bra. Vi får springa i djup snö på en del ställen men mestadels är det stigar täckta av ett relativt tunt lager med snö som vi i sakta mak tar oss fram på. Vädret är fantastiskt och humöret är på topp. Fyller på energi i form av Tailwind, Twix och Tutti Frutti. Men tyvärr visar det sig att Tomas har problem med en fot och han tänker bryta i Bottnaryd. Tråkigt, men bra att han lyssnar på kroppen. Vi går med honom ett tag, fyller på mer energi och sen beger oss vidare mot Bottnaryd då Tomas fru Ebba ska hämta honom utmed vägen.

Södra Vätterleden6

I Bottnaryd ska Alfred möta upp och han har dessutom med vatten så vi kan fylla på våra soft flaskor. Kanon! 🙂 Testade en hemmasnickrad lösning med en tratt från en glassmaskin samt Tailwindpulver med skopa i en påse så kunde jag fylla på nytt pulver och blanda och det fungerade utmärkt. Första etappen från Mullsjö till Bottnaryd var 30 km och det tog oss ungefär 3 timmar och 40 minuter dit. Snön och två felspringningar gjorde att det tog längre än jag planerat. Känslan av att efter nästan fyra timmars löpning ge sig ut på nästa etapp och ha fem mils löpning kvar kändes konstig. Benen hade ändå känts ok sista biten till Bottnaryd, men efter stoppet och ny energi i form av en extra löpare gjorde att jag kände mig piggare när vi lämnade Bottnaryd än när vi kom dit.

Etapp 2

Första sträckan på etapp två är banvallen som går mellan Jönköping och Bottnaryd. Rakt och ganska tacksam löpning när man varit ute i fyra timmar. Vi tjötar på och kommer in i ett bra flow. Första milen efter Bottnaryd tar en dryg timme och nu är det relativt lättlöpt. Den här etappen har jag sprungit tidigare och jag vet att det inte är så kuperat förutom Tabergstoppen som är nästa stopp för att fylla på ny energi. Skägget som sprungit Axa Fjällmaraton som längsta distans proklamerar glatt att han har slagit distansrekord och vi applåderar. När vi börjar närma oss Tabergstrakterna börjar vi stöta på flera personer som är ute och vandrar med sina hundar. Roligt att gå glada hejarop när man berättar att vi sprungit i snart sex timmar från Mullsjö. Den här etappen är rent löpmässigt sett den tråkigaste då det är ganska snarlika stigar hela vägen fram till Taberg och inga utsiktsplatser eller andra moment som bryter av. Hade jag inte haft draghjälp i form av Skägget och Alfred hade det här partiet varit ganska kämpigt rent mentalt tror jag. Lite monotont och med trötta ben som allt oftare gör sig påminda så skulle jag fått kämpa på här. Nu tar vi gåpauser ibland men överlag så jobbar vi på och slutligen ser vi Tabergstoppens välbekanta siluett sträcka upp sig ståtligt över samhället. Tyvärr har vädret slagit om nu på eftermiddagen så istället för ett soldränkt Jönköping täckt i snö möttes vi av dimma. Lite synd då en magnifik utsikt inte hade varit helt fel efter knappt sex mils löpning på dryga sju timmar. Mina beräkningar inför passet har stämt ganska bra. Hade tänkt mig sju timmar till Tabergstoppen och det tog 7.07. Inte illa 🙂 Här tar vi en längre paus. Egentligen skulle min fru Marie och barnen mött upp här med nya kläder, pannlampa och energi men mellanpöjken EpicEdvin var sjuk och de hade fått tid för undersökning just då så jag bestämde mig för att köra vidare så länge så kunde vi kanske träffas på vägen efteråt. Hade med kontokort så det fick bli en kaffe och ett wienerbröd på caféet och jag passade dessutom på att blanda ny Tailwind. Kaffet och wienerbrödet satt som en smäck och jag borde nog ha ätit lite mer här egentligen.

dsc_0630

Mindre spektakulär utsikt från Tabergstoppen

Efter stoppet återstår den helt klart jobbigaste etappen sett till teknisk terräng och antalet höjdmeter. Sträckan från Tabergstoppen till IKHP på Huskvarnaberget. Inte optimalt att avsluta med den och dessutom ha sju timmars löpning i benen. Skägget som nu sprungit nästan två mil längre än sitt eget distansrekord ångar på och verkar grymt stark. Min egen kropp börjar skicka diverse klagomål i form av signaler nästan direkt efter att vi börjat springa. Konstiga ilningar i slutet av ryggraden på vägen nedför berget. Väldigt konstigt. Men de försvann fort som tur var. Gåpauserna blir allt fler i takt att backarna blir brantare och längre och mörkret börjar sakta krypa inpå när vi tar oss fram genom Tabergsådalen och Norrahammar. Nu har mitt vänstra knä börjat göra ont vilket inte känns bra och hoppet om att springa hela leden börjar ebba ut. Jag brukar i princip aldrig ha ont i knän när jag springer och detta gör mig orolig. Skägget ska vika av lite innan Skinnersdal. Därifrån återstår säkert 17-18 km plus gissningsvis kanske 600 höjdmeter. Både Alfred och Skägget har pannlampor men min är kvar i dropbagen i bak på bilen då Marie inte kunde köra ut till Tabergstoppen. Planen blir då att springa tills Skägget viker av och sen ta oss ned mot Ljungarum där Marie och barnen lätt kan pocka upp mig med bilen. Känner ingen större besvikelse då jag nu har slagit mitt distansrekord med råge och att jag på köpet fått ett sådant träningspass jag ville ha för att testa på distansen inför Sandsjöbacka. De sista 17 kilometerna efter Tabergstoppen tar ungefär 2,5 h. Skulle jag fortsatt ha det blivit minst tre timmars löpning/gång vilket inte lockade alls när knät hela tiden kändes av.

Sammanfattning

Dagens tur slutade på dryga 74 kilometer, 1162 positiva höjdmeter och en total tid på 9 h 51 minuter. Helt klart mitt längsta pass både sett till distans och tid, distansrekord med 12 kilometer och nästan två timmar längre sett till tid. Då vi hade turen att få rejält med snö så var det utmärkta förhållanden att träna i inför Sandsjöbacka. Egentligen tycker jag inte att man ska köra så här långa pass på träning. Sex mil hade räckt gott och väl och de sista 2.5 h blir mest mental träning och fysiskt sett ganska så sliter det en hel del på kroppen. Skaderisken ökar och jag har fått vila mycket längre efter det här passet än vad jag normalt sett brukar göra efter ultrapass. Men den där mentala träningen är viktig också och gött att ha med i bagaget inför loppet. Att springa sträckan solo hade varit en ännu större utmaning och det hjälpte enormt mycket att Skägget, Alfred och Tomas hakade på. Samtidigt så är ett lopp smidigare på sätt och vis med vätskestationer, oftast finns det andra löpare att haka på och du kan ha dropbag. Nu klarade jag mig utan dropbagen och förutom vätskepåfyllning, kaffe och ett wienerbröd så höll jag mig självförsörjd i nästan tio timmar och kläderna fungerade bra hela dagen. Mer energipåfyllning hade nog inte varit helt fel, men det gick bra ändå. Totalt drack jag nästan tre liter Tailwind, en kaffe, lite vatten. Jag åt tre stycken stora dubbel-Twix, 300 gram Tutti Frutti, lite Gott och blandat samt ett wienerbröd.

Dagens insats stod Skägget för som slog distansrekord med nästan tre mil och kändes hur stark som helst i spåret. För egen del är jag nöjd med distansrekordet och att det blev en riktigt lång runda utan några mentala dippar. Glad att jag lyssnade på kroppen och inte bara malde på för att klara hela leden. Då hade jag troligtvis varit skadad i dag. Leden är dessutom troligtvis snarare nio istället för åtta mil. Samtidigt ser jag fram mot att springa den igen någon gång nästa år. Då ska det bli hela och för att göra det lite lättare ska jag starta vid IKHP så slipper man den jobbigaste etappen sist. Nu ska jag öka upp träningsmängden igen och se till att springa Åda Wild Boar Winter Race som verkar bli ett kanonlopp som man springer i lag med inslag av orientering samt reflexbana i skogarna utanför Trosa. Ska bli en höjdare! Sen hoppas jag på en jul fylld av en hel del träning innan det blir dags att trappa ned lite inför Sandsjöbacka.

Södra Vätterleden 12/11 – Pacers sökes!

Södra Vätterleden 12/11 – Pacers sökes!

Det stora målet i vinter för min del är att springa 50 miles, dvs drygt åtta mil, på Sandsjöbacka Trail i mitten av januari. Då jag inte har tränat mot så långa distanser tidigare är detta något nytt för mig och det ska bli en mycket spännande och intressant resa som jag hoppas att du vill hänga med på! Bor du dessutom i Jönköpingstrakten kan du dessutom hänga med i min uppladdning rent fysiskt för det skulle vara kanonroligt om du vill haka på att vara pacer när jag ska ge mig ut på mitt hittills längsta långpass lördagen 12:e november. Planen för dagen då är att springa hela Södra Vätterleden från Mullsjö via Bottnaryd och Tabergstoppen till IKHP i Huskvarna vilket borde bli drygt åtta mil om ledinformationen stämmer.

Södra Vätterleden Ledmarkering

Jag har länge velat fram och tillbaka hur jag ska lägga upp min träning inför Sandsjöbacka och var länge inne på att springa åtta mil som träning på loppet Sätila Trail lördagen 12/11. Men att göra det blir ett för stort projekt för jag måste i princip vara borta nästan hela helgen från familjen. Då jag varit sjuk med alla löpares (och lärares) absolut värsta mardrömsförkylning halsont (usch och fy!) senaste veckan så har det blivit så att jag smitt planer för att få till min åttamilsprovlöpning på annat sätt och då fick jag helt plötsligt idén att springa Södra Vätterleden. Klockrent då jag bara behöver vara borta under en dag hemifrån samt att det går att bryta och ta sig hem relativt lätt om det skulle behövas. Häromveckan sprang jag min längsta sololöpning någonsin då jag tog mig an John Bauerleden från IKHP till Gränna vilket blev knappa 52 km och ca 1200 höjdmeter på strax under sex timmar. Ca tre mil till känns låååååååångt. Men det ska nog gå med rätt energi- och vätskeintag samt med gött sällskap. Och det är där du kommer in som pacer! 🙂

Pacer?!? Vad är det kanske du undrar nu? Jo, en person som hjälper en att hålla farten och humöret uppe. Ska jag springa dryga åtta mil trail kommer det ta ett bra tag. Planen för dagen är att starta vid Hotell Mullsjö kl 08.00 lördagen 12/11 och följa Södra Vätterledens första etapp som går till Bottnaryd. Kika närmare på kartan här nedan till vänster så ser du starten vid ruta C. Länk till karta med hotellet hittar du här! Tanken är att om du vill hänga på så väljer du ut vilken etapp av Södra Vätterleden du vill springa och meddelar mig detta. Vore kanonroligt att få sällskap längs med vägen! Det enda kravet vad det gäller fart är att du bör klara att hålla tempot 6.30-7.00 min/km. Kanske låter oerhört långsamt men när det handlar om stiglöpning som dessutom kan vara relativt kuperad och tanken är att du ska hålla tempot mil efter mil så är det ett tempo som för mig blir ganska lagom tror jag. Är du sugen på att haka på så spana in min genomgång av etapperna nedan samt en liten förklaring av hur du kan meddela om du vill hänga med.

Södra Vätterleden Etapp 1 Del 1 och 2 – Mullsjö till Bottnaryd 29 km

Den här delen av leden har jag inte sprungit förut och det ska bli väldigt roligt att följa leden från Mullsjö via vackra sjön Stråken ned till Bottnaryd. Tidsplanen är att försöka snitta en mil i timmen ungefär till att börja med då jag tror att den här sträckan är den som bjuder på den enklaste löpningen.

Tidsplan: Start 08.00 Hotell Mullsjö – Slut ca 11.00 Parkeringen intill Pingstkyrkan i Bottnaryd 

Södra Vätterleden Etapp 2 Del 1 + 2 – Bottnaryd till Tabergstoppen 28 (?) km

Efter lite påfyllning av vätska och kanske lite energiinköp i Bottnaryd bär det av mot nästa delmål, Tabergstoppen. Jag måste säga att den här sträckan förbryllar mig lite. Enligt ledinformationen ska det vara ca 23 km men när jag tillsammans med ett gäng traillöpare förra sommaren sprang sträckan fick vi ihop nästan 28 km. Vi sprang visserligen till Tabergstoppen vilket är en avstickare men på kartan borde det vara ungefär lika långt till slutmålet på etapp 2 del 2 (punkt 17). Så här utgår jag ifrån att sträckan blir längre än beräknat. Nu kommer antalet timmar löpandes göra skillnad och tempot blir något lägre. Sträckan är inte så kuperad förutom klättringen uppför Tabergstoppen.

Tidsplan: Start ca 11.00 Parkeringen intill Pingstkyrkan i Bottnaryd – Slut ca 15.00 Tabergstoppen

Södra Vätterleden Etapp 2 Del 3 + 4 – Tabergstoppen till IKHP 29 (?) km

Sista sträckan är mest välbekant för min del men jag har aldrig sprungit den i ett sjok förut. Satt och klurade på hur långt det kan bli genom att jämföra moves på Movescount och jag får väl helt enkelt inse att jag kanske tagit mig vatten över huvudet för mina gissningar lutar åt att det här blir ca 29 saftiga kilometer. Med ca sex mil i benen återstår den klart jobbigaste biten rent löpmässigt sett. Backe upp och backe ned så ska vi ta oss på längs södra delarna av centrala Jönköping vidare upp på Huskvarnaberget för avslutningen på IKHP. Hujeda mig! Hur ska detta gå? Det är nu som möjligheterna att jobba med den mentala biten i min ultratraillöpning komma vara stora. Närheten hem, trötta ben som sprungit långt och länge. Biter jag ihop eller packar jag ihop? Spännande! Det kommer i vilket fall bli ett solklart distansrekord för min del då jag sprungit dryga sex mil trail som längst tidigare då jag sprang Habo Ultra Trail förra året. Det jag får motivera mig extra mycket med här förutom distansrekordet är att jag dessutom troligtvis får FKT (Fastest Known Time) på Södra Vätterleden via Tabergstoppen så vitt som jag vet. Skulle någon sitta inne på information om tidigare tider som någon sprungit hela leden så vore det väldigt uppskattat att få veta mer om det!

Tidsplan: Start ca 15.00 Tabergstoppen – Slut ca 19.30 IKHP

Hur gör du om du vill haka på?

Jo, fyll bara i formuläret nedan så tar jag vidare kontakt med dig 🙂 Kanonsköj om du hakar på! Utgå givetvis från att alla tider är preliminära förutom starttiden kl 08.00. Tyvärr går det inga bra bussar från Jönköping för att synka om man vill haka på från Bottnaryd och springa tillbaka till stan. Vill du åka kommunalt så fungerar det enklare till Taberg. Buss 27 är framme vid hållplatsen Tabergsskolan kl 15.01 lördagen 12/11 så vill du haka på inåt stan så kan du ta bussen ut så möter vi upp. Den går 14.32 från Juneporten. Viktigt att tänka på om du springer med från Taberg är att du kommer behöva en pannlampa för det kommer att bli mörkt. Det går även att åka buss till Mullsjö om man vill, men det är rätt krångligt med två byten så resan tar ganska lång tid.

Har du frågor eller funderingar? Kommentera gärna nedan! Vore som sagt väldigt roligt att bli ett gäng som kutar 🙂

Röjk – Innovation, stil och funktion

Röjk – Innovation, stil och funktion

Höstrusk och kyla. Perfekt att myspysa i en hoody. Både hemma och på jobbet. Jag har på senare år börjat ändra mina klädvanor och gå mot ett allt mer minimalistiskt förhållningssätt. Mina kläder ska gärna vara multifunktionella. Det innebär att de ska fungera både på jobbet och hemma likväl som om jag är ute i skogen eller på fjället med familjen. Dessutom ska de gärna vara hållbara och snygga. Tanken är att jag på så sätt ska kunna minska antalet kläder i min garderob och på något sätt kanske bidra till minskad konsumtion och miljöpåverkan i det långa loppet. Då kan det vara värt att lägga några extra kronor på plagg som man tänkt använda i många år och i många olika situationer. Därför har jag faktiskt sett till att få vara fotomodell för en dag samt ska berätta lite om hoodiesarna jag myspyser omkring i både hemma, på jobbet samt ute i naturen. De kommer från det svenska märket Röjk Superwear som är mycket intressant på många sätt och som faktiskt har en koppling till löpning som vi ska komma in på så småningom. Men först ska vi kolla på den hoody av de jag har som lämpar sig allra bäst för höst- och vintersäsongen.

Röjk Zippen Hood
Röjk Zippen Hood

Foto: Anna Jansson http://annamjansson.se/

Direkt när jag provade hoodien föll jag för hur skön och mjuk den var att ha på sig. Den har flera funktioner som jag gillar men det allra bästa är materialet. Röjk har snickrat ihop en helskön mix av merinoull och värmande Primaloft-polyester som gör plagget varmt och gosigt samtidigt som det ändå tack vare merinoullen håller sig luktfri och fräsch så du inte behöver tvätta den ofta. Materialen bidrar också till att den torkar relativt snabbt. Zippen Hood har också en mycket hög krage vilket jag gillar skarpt. Det är gött att kunna ha värme runt halsen och vill man så kan man även använda tumhål vid ärmslutet för att värma händerna extra. Perfekt under skaljackan så här på hösten när jag är ute och leker med barnen.

Röjk Zippen Hood Detalj

Foto: Anna Jansson http://annamjansson.se/

Hoodien har två fickor på sidorna med dragkedja där du smidigt kan förvara mobil eller kontokort samt att det även finns ett litet hål för hörlurssladd samt en liten hållare längs med insidan av dragkedjan som du kan fästa hörlurssladden i så du smidigt kan ha hörlurssladden innanför tröjan.

Man kan förstå att Zippen Hood vann Overall Winner i Scandinavian Outdoor Award, vid OutDoor Friedrichshafen, 2014 när den introducerades. Till i år har Röjk utvecklat modellen ännu mer och bytt ut merinoullen mot det extremt hållbara materialet Cordura. Återstår att se om det påverkat hur fräsch tröjan håller sig utan merinoullen. Jag har inte märkt av några problem med hållbarheten på min hoodie men samtidigt tror jag att Röjk har koll på läget. Här är en bild på en av de nya modellerna, Röjk Cordura Zippen Hood. Samma stilrena design men ny materialblandning alltså.

Röjk Cordura Zippen Hood

Nästa modell vi ska kolla närmare är en favorit under sommarhalvåret då du behöver dra på dig en tunn överdragströja som fungerar i alla lägen.

Röjk Roamer Hoody

Röjk Roamer Hoody

Foto: Anna Jansson http://annamjansson.se/

Röjk är ett företag Röjk Roamer Hoody Åreskutansom började göra strumpor för utförsåkning och sen breddat sitt utbud. På senare år har de satsat mycket på kläder som ska passa bra för dig som reser och rör på dig mycket. Kläder sig som lämpar sig väl både i naturen men även i urbana miljöer, perfekt för dig som backpackar exempelvis. Därav är namnet Röjk Roamer Hoody kanske inte så konstigt, men ändå väldigt passande på den här hoodien. Hoodien är oerhört luftig och sval. Materialvalet den här gången har hamnat på en stor del merinoull (77%) samt ett naturmaterial som heter lyocell (23%). Fantastiskt skön hoodie som du knappt märker att du har på dig. Merinoullens specialegenskap är ju att den både värmer och kyler samt att den torkar snabbt. Hade på mig den här på nästan alla våra turer med familjen i fjällen i somras och den passar kanon att ha under en skaljacka när du ska upp på exempelvis en blåsig Åreskuta i början av augusti 🙂

Röjk Roamer Hoody Detalj

Foto: Anna Jansson http://annamjansson.se/

Den här modellen kommer med en stor ficka framtill och inuti den finns en smart liten ficka med dragkedja där du smidigt kan förvara kontokort på ett säkert ställe.

Röjk Roamer Hoody Ficka

Foto: Anna Jansson http://annamjansson.se/

Precis som Zippen Hood har den också hål för tummarna vid ärmslutet så du kan värma dig lite extra om du vill.

Röjk Roamer Hoody Tumhål

Foto: Anna Jansson http://annamjansson.se/

Roamer Hoody finns även i svart. Sist ska vi kolla på en modell som ligger mittemellan Roamer och Zippen Hood sett till hur mycket den värmer.

Röjk PrimaLoft Drifter Hood

Röjk PrimaLoft Drifter Hood

Foto: Anna Jansson http://annamjansson.se/

Röjk PrimaLoft Drifter Hood är alltså lite varmare än Roamer Hood men ändå ganska luftig och inte lika varm som Zippen Hood. Den har också varit ett av mina givna val under svalare sommardagar eller på sommarkvällarna. Precis som i Zippen Hood är det en kombination av merinoull och PrimaLoft-polyester men Drifter har ett tunnare tyg. Annars är modellen snarlik i designen men varför ändra på något som fungerar.

Röjk PrimaLoft Drifter Hood Luva

Foto: Anna Jansson http://annamjansson.se/

En luva är kanske något som i första hand känns lite onödigt på ett plagg som du använder till vardags men för min egen del blir det faktiskt så att jag använder den då och då. Jag går alltid till jobbet och i Jönköping kan det blåsa rätt bra så då är det gött med en värmande luva under skaljackans luva.

Röjk PrimaLoft Drifter Hood Inneficka

Foto: Anna Jansson http://annamjansson.se/

Här ovan ser du också innerfickan (som är likadan på Zippen Hood) med uttaget för hörlurssladd.

Sammanfattning

Alla de här tröjorna kan jag varmt rekommendera för dig som lever ett aktivt liv och rör dig både ute i naturen och i urbana miljöer. De är lätta, smidiga att packa med och värmer bra när det behövs samt att de torkar ganska snabbt när de blir blöta. I somras kom det en störtskur när vi var i fjällen och jag blev riktigt imponerad av hur snabbt Drifter Hoodien torkade. Som småbarnsförälder finns det alltid tvätt därhemma i överflöd så därför är jag extra nöjd med att tröjorna håller sig fräscha länge tack vare merinoullen så man inte behöver tvätta dem ofta. Jag gillar designen på tröjorna och alla små detaljer som fickor, hög krage och lite annorlunda färgval som gör att Röjk har hittat en skön egen stil som man snabbt känner igen i deras kläder.

Röjk + Casadei = Löparkollektion

Röjk annonserade tidigare i år att de har gjort en löparkollektion för kvinnor i samarbete med den svenska mångkamparen Nadja Casadei.

RöjkCasadei

Foto: Röjk Superwear

Resultatet är en limiterad träningskollektion enbart för kvinnor där Röjks vana av intressanta färgval och små smarta detaljer lyser igenom. Du hittar hela kollektionen här! Nadja insjuknade i cancer hösten 2013 men är nu tillbaka i full träning. Fem % av vinsten går till Nadjas egen fond i Cancerfonden, Tiger-Nadja. Det går att läsa mer om den här.

Röjk har mycket spännande på gång och i somras utannonserade de också att de ska börja göra ytterplagg och man kunde se förhandstittar på en stilren anorak. Förhoppningsvis har de även en löparkollektion för oss män som vill klä sig riktigt snyggt och kanske med lite annorlunda färger på gång i framtiden med? I vilket fall tycker jag att det är skoj när ett svenskt företag vågar utforska nya marker och bredda sitt sortiment.

 

Ploggardagen 12/10

Ploggardagen 12/10

Begreppet plogga är ganska färskt och själv har jag sett det på sociala medier via Erik Ahlström på Salomon som brinner för att göra Sverige till en renare och finare plats. Plogga innebär att man samtidigt som man joggar plockar upp allt skräp man hittar längs med vägen. Därav namnet plogga, plocka och jogga helt enkelt.

Håll Sverige Rent

Onsdagen 12/10 är det dags för den allmänna Ploggardagen och tanken är att vi alla som bryr oss om naturen och vill ha det rent tar ett gemensamt krafttag och ger oss ut och plockar skräp under våra löprundor. Helt krasst sätt skulle detta inte behövas, men tyvärr är det inte så verkligheten ser ut. För oss som bor i Jönköping räcker det med att ge sig ut på Vätterstranden en tidig sommarmorgon, trots att kommunen ordnat med nya kanonbra soptunnor med bara 400 meters avstånd emellan, så kan du hitta pizzakartonger, engångsgrillar och allt möjligt skräp som folk bara lämnat liggandes här och där. Själv har jag med mig sen barnsben att inte slänga saker i naturen. Har en far som ofta föregick med gott exempel och plockade upp efter andra och han kunde blänga ilsket om han väl såg någon slänga något. Tyvärr är jag inte lika duktig på att plocka upp efter andra men detta kan man ändra på. Tanken är att vi hjälps att sprida budskapet om att plogga och ger oss ut på en runda och plockar upp skräp imorgon! För min egen del ska jag se hur mycket skräp jag hittar på vägen upp till onsdagens träningspass på Bondberget med Team Nordic Trail JKPG. Givetvis är tanken att detta inte ska bli en tillfällig grej utan något jag gör regelbundet. Häng med du också!

Så vad kan du göra?

Ge dig ut med en kasse i handen och plogga loss! Haka gärna på ploggningen på sociala medier och hashtagga med #hållsverigerent #plogga #ettskräpomdagen #enkanintegöraalltmenallakangöranågot och andra relevanta taggar. Bor du i Stockholm kan du dessutom hänga på Erik och gänget och plogga. Samling 08.00 vid Park Inn by Radisson Stockholm Hammarby Sjöstad. Själv har jag planer på olika evenemang sammankopplade med ploggning här i Jönköping. Ett skräpsamlingslopp på Vätterstranden är en idé jag burit på länge. Kanske blir det verklighet till sommaren!

Lite fakta från Håll Sverige Rent om nedskräpning.

Värsta skräpet: Fimpen! Ca 1 miljard fimpar slängs i Sverige varje år. Usch och fy! 80 procent av allt skräp i stadsmiljöer är tobaksrelaterade produkter som fimpar, cellofanpapper, snusdosor och cigarrettpaket. Så inte nog med att folk rök och snusar och förgiftar både sig själva och i värsta fall omgivningen, de kan dessutom inte slänga sitt skräp efter sig. Illa!

Till havs! Ut med kusterna och i havet är plast den värsta boven. Naturen klarar inte av att bryta ned plasten helt utan den blir till små partiklar som kan tränga in i de marina djurens celler. Begreppet plastanka får en helt ny mening… Illa! 

Olagligt?!? Jupp. Det är olagligt att skräpa ned på allmänna platser. Det finns en nedskräpningsbot på 800 kr som polis kan ge på plats för förseelsen. Enligt Riksåklagarens föreskrifter är handlar det om då någon skräpat ned med små mängder skräp, till exempel snabbmatsförpackningar, glas- och plastflaskor, olika typer av dryckesförpackningar, engångsgrillar och andra engångsartiklar. Här tänker jag direkt på Vätterstranden i Jönköping igen. Tänk en patrullerande polis en sommarkväll. Polisen skulle inte bli populär men den skulle definitivt göra samhället en stor tjänst.

Håll Sverige Rent Otrygga platser

Otrygghet. Skräp och en upplevelse av otrygghet går hand i hand och sen ska vi inte tala om vad det kostar samhället att försöka hålla rent.  Själv vill jag att mina barn ska växa upp i en trygg miljö där det är självklart att bara lämna fotspår ute i naturen.

Håll Sverige Rent - Bara fotspår!

Mot nya äventyr och distanser

Mot nya äventyr och distanser

Den senaste tiden har jag funderat en hel del på löpning och speciellt då min egen löpning. Varför springer jag? Vad vill jag uppnå med löpningen? Vad är min drivkraft? I jakt på nya utmaningar har jag börjat snegla på längre distanser. 50 miles kanske vore något. Det vill säga 82 km eller nästan två hela marathon. Men varför? Det första och enklaste svaret på frågan är väl: För att se om jag klarar av det! Sen om man gräver djupare finns det en hel del underliggande faktorer som gör att detta känns som ett naturligt val. Sen blir det alltid lättare när tillfällen pushar en i rätt riktning.

Sätila Trail

Foto: Sätila Trail

Har de senaste veckorna funderat på om jag ska ge mig på 82 km redan i november på det nya loppet Sätila Trail som arrangeras för att fira Sätila of Swedens 120-års jubileum. Mitt i planerandet av detta lyckades jag nämligen via Umara Sports Club vinna en startplats i Sandsjöbacka Trail! Sandsjöbacka är en vintertrailfest söder om Göteborg där det finns ett helt smörgåsbord med olika distanser att springa varav en av dem är 82 km. Klappat och klart. Lika bra att ge sig på den nya distansen helt enkelt! Återstår att se om det även blir Sätila för att först prova på distansen och sen försöka göra det bättre på Sandsjöbacka.

Sandsjöbacka Trail Logo

Foto: Sandsjöbacka Trail

Men de där underliggande faktorerna jag nämnde förut då. Vilka är de? Den första faktorn varför jag vill ta mig an den nya distansen är att det är ett äventyr för mig att ge mig ut på okänd mark och se vad kroppen klarar av. Uppleva hur psyke och kropp reagerar efter att ha varit aktiv väldigt länge. Träningsmässigt tror jag att jag redan skulle klara av distansen, men samtidigt vill jag göra det på ett sätt som känns bra. Psykiskt ska det bli oerhört intressant att se hur jag reagerar på vad jag tror kommer bli en relativ smärtsam upplevelse. För jag har sprungit långt förut och det gör ont. Även om man har tränat så gör det ont och blir slitigt när man springer ultradistanser. Det ser jag som en av de mest spännande aspekterna med det här äventyret. Hur hanterar jag smärtan samtidigt som det kanske återstår två mils löpning rent psykiskt?

Nästa faktor är att detta är något som jag tycker är så fantastiskt kul. Springa långt och länge. Gärna med sällskap och på sådana här lopp är chansen ganska stor att man hittar likasinnade som man kan springa och tjöta med. Om jag hade haft mer tid då skulle jag i första hand springa fler långpass. Upptäcka nya stigar. Trailupptechlöpning. Nu har jag chansen att göra det och samtidigt utmana mig själv med nytt distansrekord. Min längsta distans hittills är dryga 6 mil som jag sprang på Habo Ultra Trail förra året.

keep-calm-and-run-50-miles-7

Rent träningsmässigt kommer jag inte förändra så mycket förutom att göra fler riktigt långa långpass. Minst ett ultrapass per månad samt gärna ett eller två pass där jag är ute i minst tre timmar. Vinterhalvåret passar perfekt för distans- samt även backnötning så det kommer att bli en hel del av den varan. Men jag tar gärna emot tips och idéer på hur man ska förbereda sig så bra som möjligt från dig som sprungit distansen förut. All hjälp är välkommen! 🙂

Så häng med och följ min resa mot 50 miles här på bloggen och kommentera gärna! Hur tränar du som sprungit distansen? Vad brukar du äta under lopp? Tips och tricks! Bring it on 🙂

Team Nordic Trail arrangerar EcoTrail Stockholm 2017!

Team Nordic Trail arrangerar EcoTrail Stockholm 2017!

Roliga nyheten att Team Nordic Trail arrangerar EcoTrail i Stockholm 2017 släpptes idag! EcoTrail är ett tävlingskoncept som går ut på att få fler att springa trail och grundades i Paris 2008. Alla tävlingar går i stora städer men meningen är att ta sig ut från staden och upptäcka naturen runtomkring och sen tillbaka. Konceptet har blivit mycket framgångsrikt runtom i världen och den 17:e juni nästa år är det alltså Stockholms tur!

EcoTrail Stockholm

Man kan välja på att springa antingen 16 (eller 20?), 45 eller hela 80 km. Själv kommer jag nog att sikta på 80 km men mer om det i nästa inlägg. Anmälan öppnar 31 oktober så fram tills dess hinner du fundera på vilken av distanserna du ska springa. Bered dig på en riktig internationell trailfest då EcoTrail-loppen kan locka upp till 20 000 tävlande. För senaste information om evenemanget kolla in på Facebooksidan: https://www.facebook.com/EcotrailStockholm eller besök den officiella hemsidan här! Oerhört skoj att Team Nordic Trail och en massa andra trailälskare från när och fjärran invaderar Stockholms stigar nästa sommar! Hurra! 🙂

Omfamna mörkret med Team Nordic Trail 19/10

Omfamna mörkret med Team Nordic Trail 19/10

Onsdagen 19:e oktober får vi i Team Nordic Trail Jönköping finbesök från huvudkontoret i Stockholm då Robin och Alex kommer hit. De åker runt på en turné som är öppen för alla, medlemmar i TNT likväl icke-medlemmar. Tanken med passet är att du ska få prova på hur det är att springa med pannlampa. Och det är verkligen en speciell upplevelse att springa i grupp i mörkret guidade av pannlampornas sken, det kan jag varmt rekommendera. Oerhört stämningsfullt och oftast riktigt mysigt, speciellt när det är snö! Så ta chansen att prova på detta och på köpet får du testa på hur det är att träna med Team Nordic Trail!

Team Nordic Trail JKPG - Så härlig bild!

Bild från ett av våra härliga vinterpass på Bondberget

Vi startar passet kl 18.30 vid Öxnegårdens parkering och tränar i en timme. Det finns lånelampor från Petzl att använda och du kan även passa på att köpa den fantastiska pannlampan Petzl Nao till specialpris. För den senaste infon om passet kan du kolla in evenemanget på Facebook här!

Långpass i Hökensås lördag 8/10

Är du sugen på att springa med oss i Team Nordic Trail innan den 19/10 är du givetvis varmt välkommen att provträna på våra vanliga pass på onsdagar. Nytt för höstterminen är att vi kommer att anordna gemensamma långpass en gång i månaden och då är du varmt välkommen att följa med även om du inte är medlem i Team Nordic Trail. Första passet går av stapeln lördagen 8/10. Då samlas vi kl 08.30 vid Västra Torget för samåkning till starten.

TNTHökensås

Tomas har kollat ut en fin runda på 12 km som vi ska ta oss an tillsammans, fart efter kamrat. Förhoppningsvis blir vi ett gött gäng som upplever de fina skogarna vid Hökensås tillsammans! Vi rekommenderar att du har med dig vätska, vindjacka samt någon energibar eller liknande. För senaste informationen kolla in evenemanget på Facebook här! Så passa på att hänga med och springa med oss i Team Nordic Trail! 🙂

Salomon Höst 2016 – S-Lab Speedcross och alpinskor!

Salomon Höst 2016 – S-Lab Speedcross och alpinskor!

Hösten smyger sakta allt närmare. Färgerna pyntar träden sakteliga och pannlamporna laddas för fullt i stugorna. Kylan kryper inpå och du får pälsa på dig allt mer inför löprundorna. Dags att kolla närmare på skonyheter från Salomon!

Salomon S-Lab Speedcross

Salomon S-Lab Speedcross

En av höstens oväntade nyheter är att det kommer en S-Labversion av trotjänaren och mångas favorit när det vankas grisig terräng, Speedcross. Vad skiljer då den här från vanliga Speedcross? Den är 30 gram lättare och väger 280 gram och har 8 mm dropp jämfört med 11 mm på Speedcrossen. En av de stora skillnaderna är också att S-Lab Speedcross har ”Endofit”, en ”innersko” som är som en strumpa som mjukt omsluter fötterna. S-Labversionen har också utrustats med det nya Premium Wet Traction Contragrip-gummit i sulan.

Salomon Speedcross 4

Salomon Speedcross 4

Speedcross är en klassisk Salomonsko som är billigare jämfört med S-Labversionen. Som jag nämnt är den lite tyngre och med rejält med dropp, 11 mm, och saknar lite annat lulllull men denna populära sko tilltalar många som vågar sig ut på stigarna för första gången. Den fjärde uppdateringen av Speedcross kommer bland annat i en väldigt snygg och stilren svart version. Salomon har även ändrat lite på dobbarnas utformning vilket ska förbättra hållbarheten.

Salomon Speedtrak

 

Salomon Speedtrak

Speedtrak är en nykomling i sortimentet men är en ny uppfräschad version av populära Fellraiser, precis som när Fellcrossmodellen bytte namn till Speed nyligen. Jämfört med Fellraiser (290 gram) så är Speedtrak betydligt lättare och väger 240 gram. Droppet är samma på 6 mm så denna uppdatering kan bli ett positivt tillskott till skosamlingen för alla Fellraiserälskare där ut. Miranda (grundare Team Nordic Trail) är ju som många känner till en stor förespråkare för Fellraiser.

Salomon S-Lab XA Alpine

 

Salomon S-Lab XA Alpine

Sista skon vi ska kolla på ser ganska speciell ut. Och det verkar vara en speciell sko kan man lugnt säga. Om man råkar ha ett berg av alpstorlek i närheten kan detta vara ett bra alternativ. Innanför den ”gaiter”-lika utsidan döljer sig en en Sensesko och XA Alpine är alltså tänkt som en sko för dig som vill ut och kombinera bergslöpning med bergsbestigning. Skon passar med vissa stegjärn, har en relativt låg vikt på 345 gram (inklusive gaiteröverdelen) och 6 mm dropp. Nederdelen av tyget är gjord av ett vattenresistent material och sulan är också i nya Premium Wet Traction Contragrip-gummit. Jag hade möjlighet att testa skon när vi var uppe på TNT-dagarna i Edsåsdalen nyligen. Tyvärr fanns det bara en sko i min storlek men det blev ett utmärkt tillfälle att jämföra grepp och komfort med Salomon S-Lab Speed som jag hade på andra foten.

Salomon S-Lab XA Alpine

XA Alpine är alltså gjord för alpina förhållanden och inte direkt leriga, blöta svenska fjäll vilket en del deltagare som testade skorna fick erfara under första provturen. Skon är vattentät upp till där meshen börjar, sen släpper den in vatten. Första löprundan sprang vi i djup myr och då blev skorna vattenfyllda men de dräneras inte då. Men i högalpin miljö är detta givetvis inte ett problem för då är det snö som gäller i stället för myr och då ska man klara sig undan vätan. På min provrunda var det blött och lerigt men jag såg till att inte trampa ned för djupt och då höll sig fötterna torra ända till det började regna rejält för då sipprade lite vatten ned via meshen. Dobbarna är inte lika höga som på Speed men jag upplevde ingen nämnvärd skillnad i grepp när vi sprang nedför Renfjället på leriga, blöta stigar och spänger.

Salomon S-Lab XA Alpine 2

Senseskon som gömmer sig inuti XA Alpine ser ut som nya S-Lab Sonic och påminner om den i komfort också. Överlag var skon skön att springa med. Det höga skaftet märkte jag inte av utan det kändes som vanligt. Dock lämpar sig skon som sagt mest för högalpina klimat och här i Sverige passar den nog faktiskt allra bäst under vintern så länge du inte springer på blankis. Lite extra värmeeffekt då du har den skyddande gaitern runtom foten och du slipper problem med att få in snö samt att så länge du inte springer i några djupa vattenpölar så kommer du att hålla dig torr med. Helt klart ett mycket intressant alternativ för vinterlöpningen!

Salomon XA Alpine 3

Ren och fin efter skotvätt 🙂
Salomon S-Lab XA Alpine 4

Under hösten kommer jag börja kolla närmare på de nyheter som Salomon har på gång inför nästa år. Fanns en del spännande nyheter att känna och klämma på uppe på TNT-dagarna och jag hoppas på att få prova lite av nyheterna inför våren inom en snar framtid 🙂 Håll utkik här på bloggen!

Back to Top