Blogg

Äntligen!

Äntligen!

I går var det äntligen dags! Efter värsta förkylningen/sjukdomen på år och dar kunde jag efter 2.5 vecka ofrivillig vila sadla på mig mina Salomon Sense Mantra och ge mig ut på en kort men ack så ljuvlig runda. Det är intressant hur ett beroende snabbt byts mot ett annat. Då jag ständigt sjunker djupare och djupare ner i löpberoendeträsket var det spännande att se hur snabbt man ställde om från att fokusera på nästa löprunda till att fokusera på nästa sötsak man skulle mumsa i sig. Som livslång sugarjunkie var det nästan äckligt enkelt att trösta sig med diverse kaloribomber nästan dagligen för det var ju faktiskt väldigt synd om mig. Jag fick ju inte vara ute med barnen när det var fint väder, jag hostade som en galning, min näsa producerade säkert två årsransoner snor på två veckor och jag fick inte springa och jag var allmänt svag och ynklig. Det är konstigt att det ska vara lättare att trycka i sig socker när man inte tränar.

För oss trailintresserade är det mycket på g för tillfället! Två stora lopp går av stapeln till helgen. Ett inhemskt som jag förhoppningsvis kan springa nästa år, Kullamannen, samt ett riktigt stort och prestigefyllt lopp som är med i Sky Runner World Series: Transvulcania på Las Palmas.

Kullamannen är med på Salomon Trail Tour och verkar vara ett väldigt speciellt lopp med olika överraskningsmoment och i år har de även en ultra-distans. Ska bli spännande att följa. Här är en liten reklamfilm om tävlingen:

Startfältet på Transvulcania är proppat med en massa trailstjärnor. Tyvärr kan inte förra årets vinnare på damsidan Anna Frost ställa upp men svenska Emelie Forsberg är med och tampas om förstaplatsen. På herrsidan ska det bli spännande att se hur Kilian Jornet står sig efter väldigt lite löpträning inför loppet och han möter flera nya riktigt snabba talanger. Jag återkommer med mer information under helgen.

För er som undrar hur det var på Tiveden Trail med Swedish Trail Running som jag missade så finns det en sammanfattning och härliga bilder här: http://www.trailrunner.se/uncategorized/tiveden-trail-the-story/

Vad är väl en bal på slottet…?

Vad är väl en bal på slottet…?

Eller rättare sagt: Hur sköj är det att springa ca 4 mil i de djupa, mörka skogarna i Tiveden? Jobbigt, säkert blött och halkigt, myggen är säkert tidiga i år och getingarna med för den delen, det är nog motvind oavsett vilken riktning man springer, motgräs, motbark, motljus, allt mot du kan tänka dig… Eller… Alldeles alldeles underbart? Inte vet jag i alla fall då jag får leva vidare i okunnighetens salighet (påhittad snabböversättning från engelska) och förhoppningsvis får reda på sanningen någon gång i framtiden.

Nu är det dags att börja ladda inför nästa event. Bakom nästa backkrön väntar ju Salomon Trail Tour Göteborg Skatås. Dock har jag börjat lobba för STT Kolmården 25:e maj nu när det inte blev någon löpning i Tiveden. Men så länge laddar jag med den här helmysiga filmen från STT Skatås:

Antiklimax

Antiklimax

Har verkligen sett fram mot att springa Tiveden Trail med Swedish Trail Running.

Vilket äventyr! Springa ca 4 mil djupt in i de västgötska skogarna omgiven av vacker natur tillsammans med andra traillöpare.

Vilken utmaning! Jag som ”bara” sprungit 2.4 mil som längst hittills skulle helt plötsligt springa bra mycket längre.

Vilken förkylning! Jag har dragit på mig 🙁 Halsont, rethosta och rinnande näsa har gjort att jag varit tvungen att inkassera mina första sjukdagar någonsin. Dålig timing så det förslår. Men det är bara att ta nya tag. Nya äventyr väntar!

Kan avsluta med ett motto jag såg på en trailfilm häromveckan som jag tyckte var rätt skönt:

Våga vägra asfalt!

Känslan av att komma hem

Känslan av att komma hem

I lördags var det äntligen dags för barbackepremiär på Bondberget! För att komma dit utan att ta bilen har jag testat att springa uppför slalombacken. Perfekt träning inför Salomon Trail Tour Göteborg Skatås då man springer uppför en slalombacke i slutet på den rundan jag ska springa där. Hittills har jag orkat ca 3/4 av backen och sen har jag varit tvungen att vila och så blev det nu med då backen var väldigt lerig och blöt och med snöfläckar här och där.

Stretch i liftenDet är ju inte var dag man står och stretchar i en lift =]

Sen bar färden vidare upp på berget och då fick jag den där sköna känslan av att komma hem. Det här börjar bli mitt berg och mina stigar. Solen gassade och stigarna var is- och snöfria. Underbar löpning där man passerar vyer som skulle kunna vara tagna direkt från en bild i någon av John Bauers böcker och man kan tro att någon mystisk sagofigur ska kika fram bakom nästa stubbe. Samtidigt kan man bjudas på en vidunderlig Vätterutsikt efter att man rundat en dunge eller kämpat sig upp för ett backkrön eller ta sig till härlig lövskog och springa genom kohagar. Det ska bli så härligt att utforska berget ännu mer och upptäcka nya sidor av det, bestiga kullar man bara sett långt bortom kalhyggen och rusa fram längs snåriga stigar.

Totalt blev det ca 13 km och ca 300 höjdmeter. Bra runda inför STT. Tyvärr har jag gått och dragit på mig en förkylning efter mitt Bondbergspass. Hoppas jag blir av med den nu när Tiveden Trail med Swedish Trail Running bara är några dagar bort.

Skönheten i det gråa

Skönheten i det gråa

Har ännu en gång slagit nytt längdrekord på helgens långpass! Träningen inför Tiveden Trail med Swedish Trail Running går som planerat. Även om jag ska springa fyra mil om två veckor så känns helgens nya rekord på 2.4 mil som en helt ok värdemätare då jag sprang ett 5 min/km-tempo, vilket jag definitivt inte har tänkt att hålla när jag springer fyra mil.

Det kändes lite konstigt att ge sig ut på långpass i grått väder och med regn hängande i luften. Vi har ju varit bortskämda med otroligt soligt och härligt väder de senaste veckorna. Men det går att finna skönhet i det gråa. Luften var härligt frisk och temperaturen över nollan. Det var årets första pass utan någon snö eller is. Bara det är en bonus. Jag hittade snabbt ett behagligt 5 min/km-tempo och benen kändes pigga och fräscha. Planen var att köra en runda med inte allt för mycket hårda backar och inga oupptäckta stigar ut i djupsnö som på förra långpasset. Ännu en gång var min nya ryggsäck med och två Snickerskakor.

Längs med Vätterstranden förundras jag över det nästan arktiska sjölandskapet, is, isflak och stora snöhögar. Det gråa bara accentuerar den arktiska känslan och ger hela löprundan något härligt mystisk och nästan exotisk känsla. Precis som en narval ska bryta den stilla vattenytan när som helst eller en isbjörn ska lufsa fram bakom nästa isflak. Efter ca fyra kilometer vänder jag och helt plötsligt upptäcker jag att jag sprungit i medvind den första sträckan, vilket blir en kylig motvind när jag vänder. Men det fungerar bra ändå.

Efter sju kilometer knaprar jag i mig en tredjedel av den första Snickersen, resten äter jag upp efter 12 kilometer. Det är intressant hur snabbt kroppen reagerar på chokladen. Som den sugar junkie jag är så tänder kroppen till direkt. Inga problem med magen av att äta under rundan. Inte heller upplever jag några krampliknande känslor runt 15-16 kilometer som jag gjorde förra veckan. Efter 17 kilometer trycker jag i mig hela den andra Snickersen. Den smakar ljuvligt och sitter som ett smäck efter en tung lång uppförsbacke. Vid 20 km vänder jag igen på samma ställe som vid fyra kilometer. Då är jag nästan uppe i tangerat längdrekord och möts igen av den kyliga motvinden. Men jag fortsätter hålla mitt tempo och benen känns ändå helt ok.

Under långpasset hann jag med att lyssna igenom tre skivor. Lite olika musikstilar men som alla passade in bra under passets gång. Provlyssna gärna!

The Head And The Heart – The Head And The Heart

Noah And The Whale – Peaceful, The World Lays Me Down

Youth Lagoon – The Year Of Hibernation

Äventyret utanför dörren

Äventyret utanför dörren

Snubblade över en fantastiskt härlig film från Salomon där två av deras löpare, Anna Frost och Rickey Gates, visar vägen till äventyret. Äventyret ligger utanför dörren och allt du behöver är ett par skor och lite nyfikenhet. Helt i min smak! Att de dessutom kan hitta en lummig och grönskande skog på en löprunda i en mångmiljonstad är gött att se. Dessutom ackompanjeras de av ett gatuband som spelar en helskön låt. Vore intressant att veta vilka de är. Spana in videon här nedan!

Så vad väntar du på? På med pjucksen och ut och upptäck! Själv ska jag fortsätta på den ny stigen jag hittade på min förra löprunda när jag ska ut på mitt nästa pass. Spännande att se var den slutar. Mer City Trail åt folket.

Back to Top