Blogg

Bergsbestigning med doft av hallon

Bergsbestigning med doft av hallon

Körde ett härligt tufft och kuperat pass tidigare i veckan då jag sprang uppför slalombacken vid mitt hemmaberg, Bondberget, och sen sprang milspåret på berget och tillbaka. Utsikten från toppen av slalombacken går inte av för hackor!På toppen av slalombacken

Har haft en tuff träningsmånad där jag slagit personligt rekord rejält i mängd och höjdmeter. På senare tid har jag börjat fokusera mer på just höjdmeter. Därav bergsbestigningen i måndags. Träningen under juli har bestått av många kvällspass där solnedgångens härligt mjuka strålar har förgyllt mina löprundor och så var fallet på det här passet med. Vissa utsiktsplatser jag passerade på berget var så oerhört vackra i solnedgångsljuset att jag hade problem med att hålla koll på stigen under löpningen. Jag är svag för utsikter helt enkelt!

Barndomsdofter

Förutom briljanta utsiktsplatser bjöd passet även på en överraskning som kittlade ett annat sinne än synen. Och det rejält. I en seg uppförsbacke långt in i bushen på berget överöstes jag av den ljuvliga doften av vildhallon. Stigen var kantad med vildhallon i enorma mängder. Jag har aldrig känt en sådan stark hallondoft och det fick mig att tänka tillbaka på farmor och farfars hallonbuskar i deras trädgård där jag plockade fritt som liten. Underbart! Vi brukar åka upp med hela familjen och plocka hallon på Bondberget så det får bli ett besök snart.

Totalt blev rundan ca 13.5 km och nästan 320 höjdmeter. Min träning under julimånad ser ut så här:

Distans: 17.3 mil

Tid: Ca 14h 40min

Snittempo: 5.08 min/km

Km/Pass: 9.5

Höjdmeter: Lite mer än 3000 m.

Skönt att träningen flyter på bra inför Mullsjö X-trail Halvmara samt mitt pass på John Baurleden. En annan som har presterat riktigt bra senaste tiden är Emelie Forsberg. Nyligen gick 2013 Euro Skyrunning Champs av stapeln i Dolomiterna och där dominerade Emelie på damsidan. Silver i den vertikala kilometern (man springer en kilometer rakt uppför ett berg = Jobbigt!), guld i Skyrace (22 km, 1750 höjdmeter) som hon förövrigt har rekordet på och avslutningsvis ett till guld på ultramaran (80 km, 5500 höjdmeter). Så här glad var Emelie efter de resultaten:

Dubbelguld! – Bild från Emelies blog på Runner’s World

Helt plötsligt känns mina ca 3000 höjdmeter på en månad lite futtiga jämfört med att Emelie sprang (1000+1750+5500=8250) på ca 1.5 vecka. Härligt att hon fortsätter dominera traillöpningen så!

Framtida lopp?

Framtida lopp?

Har haft fullt upp med semester och en riktigt tung träningsperiod så bloggen har hamnat lite i skymundan. Har en del upplägg på g och tänkte börja med att dela med mig av andra personers tankar om två lopp jag gärna skulle springa i framtiden Hornindal Rundt, Norges tuffaste fjällopp, samt världens bästa traillöpares alldeles egna lopp, Kilian’s Classik.

Några svenska har varit iväg och sprungit loppen. Swedish Trail Running som jag skulle sprungit Tiveden Trail med anordnade en resa till Hornindal Rundt som jag hoppas följa med på någon gång i framtiden. Här är två bloggar om loppet:

http://www.trailrunner.se/race/str-challenge-i-backspegeln/

http://www.trailper.se/tavlinsberattelser/hornindal-rundt-the-story/

Team Nordic Trail, Sveriges största satsning på trail, anordnar många spännande trailresor och de verkar ha haft det alldeles utomordentligt härligt på Kilian’s Classik. Här är två av deltagarnas tankar om upplevelsen:

http://hannaelisabet.wordpress.com/2013/07/09/kilians-classik/

http://simmacyklaspring.bloggplatsen.se/2013/07/09/10007402-kilian-classik/

Själv blir jag väldigt sugen på att testa ett bergslopp i framtiden. Hoppas att jag lyckas få en plats på Axa Fjällmaraton nästa år!

Dubbeldopp och filmmys!

Dubbeldopp och filmmys!

Veckans varma väder har tillåtit mig att doppa mig efter löppasset inte en utan hela två gånger. Första gången var i Vättern och då var det så kallt att det gjorde ont i fötterna. Men i kom jag i alla fall. Sen hanns det med en löprunda vid Axamobadet också. Härligt flack löpning för en gångs skull! Var behövligt efter veckans hårda träning. Inte riktigt lika kallt, men inte varmt heller. Så här på veckoslutet kan det vara trevlig med lite filmmys. Först en rulle från ett lopp jag väldigt gärna skulle vilja springa någon gång i framtiden. Inramningen och atmosfären ska tydligen vara helt fenomenal. Bergsmarathon i Zegama.

 

Sen en intervju med Emelie Forsberg inför Chamonix Marathon. Loppet gick dock inget vidare för henne även om hon kom tvåa. Tydligen mycket strul med magen. Läs mer här.

Södra Vätterleden: SolnedgångspassDelux

Södra Vätterleden: SolnedgångspassDelux

Ett av mina mål med sommarens träning är att springa ett långpass varje vecka och försöka öka längden med en halvmil varje vecka och avsluta med att springa John Bauerleden som är hela fem mil. Den här veckan var det dags att avverka två mil och jag fortsätter att upptäcka vandringslederna runtomkring Jönköping. Delar av etapp 3 på Södra Vätterleden skulle utforskas. Jag har sprungit en del av sträckan vid A6 golfbana men det var härligt att ge sig ut på outforskad stig och mark.

SödraVätterledenMysigStigSödra Vätterleden bjöd på riktigt varierad och mustig löpning. Mysiga stigar i lövskog, rejält leriga backar helt uppkörda av mountainbikespår. ängslöpning, mörka på gränsen till småläskiga barrskogsstigar, utsikter som tar den lilla anda man har kvar efter de saftiga backarna ur en, klippklättring och lite spänger här och där. Kort och gott: En riktig kanonlöprunda!

Jag har ju bara nosat lite på leden och det bästa av allt är nästan alla de stigar och spår man sett som slingrar sig vidare mot nya äventyr. De bara ligger där och väntar på att bli trampade på.

Den sträcka jag sprang från golfbanan började med en lång nedförsbacke i djup lera, helt uppkörd av mountainbikes och där visade mina Salomon Sense Mantra deras hittills enda svaghet. Greppet i rejäl väta/lera är inte så bra. Det behövs skor med rejäla dubbar som Salomon S-Lab Fellcross 2 som jag skrivit om tidigare alternativt ett par skor med metalldubbar. Sen bär det av uppför Strömsbergs ljuvliga lövskogar tills man kommer till Skinnersdal. Utsikten där var helt underbar.

SödraVätterledenSkinnersdalTyvärr gör inte min iPhone riktigt verkligheten rättvisa. Efter Skinnersdal bar det genom kohagar och sen mer utförslöpning och sen uppåt igen till en härlig utsiktsplats.

SödraVätterLedenUtsiktbergetTyvärr blev inte bilderna jag tog från utsiktsplatsen något att hänga i granen. Tycker någon borde sponsra mig med en lätt och smidig och gärna fukttålig digitalkamera som jag kan ha med mig på mina löprundor.

Längs med rundan jag sprang fanns rastplatser strategiskt utplacerade vid fina vyer och leden var exemplariskt markerad. Jag behövde aldrig fundera på var jag skulle ta vägen. En av de största fördelarna med att springa på kvällen är solnedgångsljuset. Jag är helt enkelt svag för fina utsikter och solnedgångar. På vägen hem sprang jag förbi ett öppet fält med utsikt ut över staden, helt badande i solnedgångsljus. Så gött!

SödraVätterledenSolnedgångDeluxJag slog även nytt rekord i antal höjdmeter på ett pass. 420 höjdmeter lyckades jag klämma in. Det jag gillade mest med de här backarna var att de var riktigt långa och sega. Ibland kan det vara gött med sådana backar istället för de rejält branta.

SödraVätterledenSmutsigaSkorBild tagen i en helt fantastisk vinkel upptäckte jag så här i efterhand. Ville bara visa dels mina fina kompressionsstrumpor Salomon Exo Calf samt mina leriga skor. Nästa vecka bär det av mot nya äventyr. Har planer på en riktig specialare då. Ska bli spännande att se om det går i lås.

 

Vad är fell running?

Vad är fell running?

Kortfattat: Fell running är att springa till toppen av en kulle och tillbaka igen.

Jag gillar det konceptet. Försten dit och tillbaka. Här är en alldeles utmärkt film som förklarar grunderna i fell running, den brittiska versionen av traillöpning kan man säga.

Fell running: an introductory guide – video

När junivädret är som i dag, grått, blåsigt och regnet bara öser ner inte helt olikt de sedvanliga brittiska väderförhållandena, då kan man som traillöpare drömma sig bort och tänka på framtida skoinköp. Mitt skoutbud är inte direkt digert då min enda trailsko är mina trotjänare Salomon Sense Mantra. Egentligen behöver jag fler skor för att vara anpassningsbar till olika typer av väder och underlag. Och till det här vädret hade de här skorna passat perfekt.

Salomon S-Lab Fellcross 2

Salomon S-Lab Fellcross 2

 

Perfekt för att plöja fram i lera och annat otyg man kan råka på i blött väder. På brittiska outdoorsidan http://www.castlebergoutdoors.co.uk/ (som jag lånat bilden från) har de även en liten recension av de här skorna.

100 mil! / Grönskeöverdosering

100 mil! / Grönskeöverdosering

Jag har ännu ingen gps-klocka och använder mig därför av appen RunKeeper för att hålla koll på min träning. I appen kan man sätta upp mål och det gjorde jag förra året. Målet var att från 1/8 2012 till 31/7 2013 springa 100 mil. Det målet klarade jag idag efter ett saftigt backpass i terrängen vid golfbanan!! Klarade av målet med bred marginal dessutom. Här är en bild från toppen av golfbanan.Toppen av golfbanan

Vädret var alldeles förträffligt härligt. Lagom varmt, strålande kvällssol och bäst av allt, inget regn, vilket man annars fått stå ut med lite titt som tätt efter de senaste dagarnas ombytliga juniväder. Men bäst av allt var nästan grönskeöverdoseringen. Det var kanske en månad sen jag sprang den här rundan och vilken skillnad! Grönt i alla dess nyanser och det har växt så att man knappt får plats på vissa stigar som varit breda under vinter/våren/senvåren. Luften var dessutom fylld till bristningsgränsen med blomdofter från lupiner och annat smått och gott och dessutom finns det få saker över huvud taget som slår just sommarkvällsluft. Friskheten och känslan av liv i sommarkvällsluft är svårslagbar. Den liksom vibrerar.

Jag lyckades få med en bild från en av de överväxta stigarna, kantad med lupiner.

GrönskeöverdoseringDagens pass börjar med fler kilometers stigning och sen vänder jag högst upp på golfbanan och så blir det mycket utförslöpning. Mitt i skogen, brant nedförsbacke, omgiven av allt det gröna, flyger jag fram genom buskar, blad och löv och Spotify har shufflat fram den här låten:

Lyssna från ca 2.30 och tänk dig in i scenariot ovan. Känslan av frihet är oerhört påtaglig.

Nu ska jag fundera lite på vad mitt nästa mål ska bli…? 150 mil/år? 160… Eller kanske till och med 175?

Designad för frihet

Designad för frihet

Tänk dig att du är ute en så där härligt ljum sommarkväll. Solens mysvarma strålar fördjupar skönheten i naturen, luften är frisk och fräsch och du känner doften av sommar som ilar fram i kvällningens svaga bris. Så där magiskt kunde det varit för mig. Jag kunde ha varit ute på en helt fantastisk långrunda i det scenario jag beskrev ovan. Istället är jag förkyld. Igen! 

Så istället för att se naturens skönhet så får jag torra ögon och att känna dofter går knappt med min rinniga näsa och jag hostar så att jag skulle skrämma slag på folk ute i skogen om jag gav mig ut och sprang. Istället får jag drömma om friheten att röra sig i naturen. Instängd i förkylningens bittra fängelse drömmer jag mig bort med den här filmen från Salomon. Förhoppningsvis vaknar jag upp frisk imorgon.

Gött i Götet!

Gött i Götet!

Har under helgen deltagit i mitt andra Salomon Trail Tour-lopp, STT Skatås. Och om jag gjorde en hel del nybörjarmisstag på mitt första lopp, STT Kolmården, så var det tvärtom den här gången. Banprofilen var ordentligt instuderad och taktiken klar. Här är en bild från STT Skatås på banprofilen:

Banprofil STT Skatås 12 kmBanan var riktigt kuperad, ca 200 höjdmeter enligt RunKeeper (Ja, jag är i stort behov av en gps-klocka…). Upplägget var att ta det relativt lugnt fram till andra vätskekontrollen och sen öka tempot till tredje vätskekontrollen, lite lugnt igen, fullt ös till slalombacken och sen fullt ös igen in till mål. Jag hittade ännu en gång en äldre man att följa som hade helt rätt tempo för mig de första kilometerna. Han hade en knallgul t-shirt som det stod Pantern Running Club på och enligt resultatlistan så hette han Kjell Olausson. Bara Pantern Running Club var ett gott omen i sig. Jag låg hack i häl på honom fram till ca 5.5 km. Sen började han tröttna och då sa jag till honom att jag legat bakom honom hela tiden och att jag kan dra nu. Han hängde på mig en bra bit men tappade orken lite.

Banan var fantastiskt rolig! Teknisk, kuperad, varierad och med makalösa vyer. Ena stunden sprang man kuperade djurstigar, sen hoppar man likt en groda från tuva till tuva i en myr till att kuta som skjuten ur en kanon nerför branta, steniga backar eller så drar man sig upp med hjälp av ta tag i träden i en urbrant uppförsbacke. Men nästan bäst av allt var de maffiga utförslöpen. Min taktik var att öka lite efter andra vätskekontrollen och det fungerade suveränt. Fram till tredje vätskekontrollen plockade jag placeringar. Skönt att inte tappa på slutet som jag gjorde i Kolmården. Efter den saftiga stigningen vid tredje vätskekontrollen upp på Getryggen som berget hette fick jag även en mycket positiv uppenbarelse. Jag är en hejare på utförslöpning!

Utför på STT SkatåsUtsikten på Getryggen var hänförande, men ack så kortvarig. I backen ner från Getryggen plockade jag fyra-fem placeringar och ångade sen på mot slalombacken Brudarebacken. Solen gassade och det var mycket folk som hejade på i backen. Sprang på bra och gick sen förbi några uppför backen. Utsikten över Götet var lika magnifik här, men tyvärr hade jag inte riktigt tid att stanna och njuta. Sen bar det av utför igen och där plockade jag fler placeringar vilket kändes kanon. Den närmaste liknelsen med utförslöpningen jag kan göra är att åka slalomskidor i full fart. Det är något som jag älskar att göra och under utförslöpningen var det samma känsla. Full fart, men ändå med kontroll och ändå vet man att gör man något fel kan det gå riktigt illa, precis som i slalomåkning i höga hastigheter.

Jag sprang in på 44:e plats på tiden 1.11.50 och hade då avverkat ca 12.6 km. Totalt var det 199 startande så jag är riktigt nöjd. Hade jag inte varit väldigt hostig i veckan hade jag nog kunnat öppna starkare och då hade jag nog nästan kunnat placera mig strax under topp 30. Mitt mål var att komma bland de 50 bästa och det klarade jag av bra så jag är väldigt nöjd med hela loppet. Min fru var även med och sprang 6 km och även hon tyckte det var kanonroligt så förhoppningsvis kan STT Skatås bli en årlig tradition.

Hela arrangemanget var kanonbra genomfört. Efter loppet fick man god soppa och bröd, vilket var en höjdare. Vädret gick från mulet till strålande solsken strax innan start och folk var glada och trevliga.

Här en bild på mig på väg uppför Getryggstrappan.Full fart i Getryggstrappan!

Nu väntar en period med lite hårdare träning under sommar. Min tanke är att satsa på en hel del långpass samt fartpass. I slutet av sommaren hägrar nästa tävling: Mullsjö X-trail Halvmara

It’s all about smiles – Not miles

It’s all about smiles – Not miles

Då har jag äntligen sprungit mitt första Salomon Trail Tour-lopp, STT Kolmården. Åh vilket lopp sen! Härlig inramning i de kolmårdska skogarna, behagligt soligt väder och massa glada traillöpare på plats. Hela familjen var med mig upp då min kompis som skulle sprungit med mig hade blivit skadad. Så det blev en riktig familjeutflykt istället.

Inför loppet hade jag tidigare i veckan testat att springa i riktigt högt tempo och allt kändes bra i både ben och flås. Det var lite svårt att fokusera ordentligt på loppet med familjen på plats. Höll på att glömma av att stretcha efter uppvärmningen och hann inte kolla på bansträckning så som jag tänkt, men annars kändes allt kanon. Gött att ha några som hejar på en när man startar.

Innan starten hade jag redan hunnit se en del trailkändisar som Andreas Svanebo (en av löparna i Salomon Sweden Trail Running Team och han har dominerat på Salomon Trail Tour och vunnit flera Axa FjällmaratonMiranda Kvist (en av grundarna av Team Nordic Trail och har en mycket populär trailblogg) och Jonatan Thoresson (också medlem i Salomon Sweden Trail Running Team). Spännande att se speciellt Andreas Svanebo då han verkligen har varit ohotad på trailtoppen i Sverige de senaste åren.

Väl framme vid start var min plan att försöka hålla ett tempo runt 4.30 min/km genom loppet, något som inte borde vara omöjligt trots terränglöpning. Starten gick bra, jag tog det ändå relativt lugnt och låg väl på ca tionde plats efter första kilometern samt att jag avancerade lite efter det. Här är en film från starten.

Sen började det bli oroväckande tungt. Banan var väldigt mycket tuffare än jag räknat med. Kilometer två och tre bestod mycket av gyttjiga traktorstigar med spänger här och där. Redan efter tredje kilometern stod det klart att det här skulle bli min hopprikaste löprunda någonsin för man fick studsa fram som en gasell för att inte fastna i gyttjan och det tog på krafterna. Sen var jag inte riktigt van med att springa i så varmt väder. Dessutom var det mycket obanat, vilket jag inte hunnit träna så mycket pga evighetsförkylningen i tre långa veckor. Men jag kämpade på och vattnet vid ca 4.5 km hägrade.

Vid vattenkontrollen sprang jag med munnen på vid gavel kändes det som. Så där härligt torr som man kan vara efter att ha sovit hela natten med öppen mun när man är förkyld, så kändes det när jag väl kunde kasta in lite vatten i munnen. Det får bli att önska sig en Salomon Sense Hydro Glove i födelsedagspresent helt enkelt. Mycket smidigare att ha vattnet med sig. I filmen nedan förklarar Emelie Forsberg hur det fungerar.

Efter vattenkontrollen hade jag sprungit ungefär halvvägs och här var det en stor grusväg och löpningen flöt på bra. Tog rygg på en äldre herre som såg ut att vara snabbare och uthålligare än jag och det var kanske ett misstag. För när grusvägen tog slut bar det av rakt ut i skogen och sen uppför. Både han och jag gick. Jag kände hur värmen tryckte på och krafterna sinade snabbt. Sen var det lite neråt och sen kom vi helt plötsligt till ett berg. Vi fick hoppa mellan klippor och det var mycket uppför och här visade det sig att jag skulle detaljstuderat bansträckningen mycket bättre än vad jag hade gjort. Min tanke hade varit att spara krafter så jag skulle klara en backe vid ca 8 km som jag visste var jobbig. Jag hade blåst på för hårt och vid 6 km väl högst upp på berget tog det stopp. Magen sa ifrån och jag spydde två gånger. Den äldre herren försvann och fler passerade mig under mitt hulkande. Men sen var det bara att köra på igen. Segt till en början, men det gick och jag plockade faktiskt igen en del placeringar.

Terrängen längs med hela banan var verkligen varierad och tuff. Vi sprang nerför berghällar, genom kärr, upp och ner genom blåbärsriskullar, på stigar, utanför stigar, hoppade över nedfallna träd och gyttjepassager. Så här i efterhand har jag kommit fram till att banan var väldigt roligt, teknisk och varierad. De första kilometerna fick man ha fullt fokus på att hitta rätt väg bara de närmsta meterna framför en bland alla gyttja. Men mitt under loppet kändes det väldigt jobbigt.

Nu började jag närma mig slutet och kommer in för varvning och ser målet. Här trodde jag att det bara var ca 800 meter kvar till mål. Det tyckte jag mig minnas från banbeskrivningen och jag kollade inte så noga på min iPhone som jag hade på armen som gps. Glad för att jag snart var framme ökade jag takten och fick riktigt bra fart. Men till min stora förvåning och förtret så vände spåret bort från målgången och ut i kuperad terräng igen. Här var det riktigt segt och det mentala fick sig en liten törn. Men jag såg en löpare framför mig samt en bakom mig och jag kämpade vidare. Jag trodde att jag iaf hade chans på topp tio här. Men sen kom nästa överraskning. Ett träsk!

Smidig som jag är lyckades jag med bedriften att sjunka ner nästan till midjan. Sjukt jobbigt var det och vid slutet av träsket satt det folk och tog kort på en. Jag hörde dem säga att det var rekord. Något ska man ju vara bäst på! =] Tappade en placering i träsket men nu var det inte långt kvar. Älgade på och kom in på en 13:e plats till slut. Helt utpumpad. Är väldigt nöjd ändå. 13:e av 40 startande är helt ok för att vara första gången. Hällde i mig sportdryck och till min stora förtjusning fanns det sega nappar att snaska i sig och det visade sig vara alldeles förträffligt smarrigt när man var slutkörd.

Nu har jag gjort en del rookiemisstag och fått känna på hur tuff terrängen kan vara. Det märks att jag inte hunnit med mycket tempoträning på grund av förkylningen samt att den långa vintern gjort att jag inte kunnat springa mycket obanat hittills. Det får bli rejäla doser av båda fram till STT Skatås om två veckor. Sen skulle en gps-klocka med pulsmätare kunna ta min löpning till nästa nivå och det får nog bli nästa UppTechsköp helt enkelt. Så man har koll på pulsen och hur långt man sprungit.

Allt som allt var det en kanondag! Härlig stämning, bra väder, kanonroddat arrangemang och det blev en rolig utflyktsdag med familjen då det bar vidare till Tropicarium på Kolmården efteråt. Vid målgången fick man en Salomonkeps och en handduk. Kepsen kommer nog visa sig vara ett utomordentligt tillskott i löparoutfiten modell sommar då den fungerar både som pannband och solskydd. Plus att jag normalt ser helt horribelt konstig ut i keps, men den här kändes helt ok på skallen.

STT-keps Sen har kepsen dessutom en helskön slogan på sidan:

Smile!

It’s all about smiles – Not miles!

Icke att förglömma.

Spring i benen och skrik i mun

Spring i benen och skrik i mun

Det har varit fullt upp den senaste tiden. Med jobb, familj och träning och därför har bloggen hamnat i skymundan. Vad har då hänt sen senast?

 

Min träning

Här är det full fart. Efter min dunderförkylning har jag tränat en hel del. Min tanke var att efter Tiveden Trail skulle jag ge mig på en hel del tempoträning och de få pass jag hunnit med hittills har varit väldigt glädjande. För första gången någonsin har jag pumpat i sub 4 min/km-fart i flera kilometer, vilket varit jobbigt men också härligt. Det bådar gott för lördagens stora säsongspremiär… STT Kolmården!! Ja, jag ska springa. Ska bli så sköj att ge sig ut på den bana som många lovordat tidigare år. Jag ska springa 11 km. Min tanke är att springa de kortare loppen på Salomon Trail Tour den här säsongen och sen ge mig på halvmaradistansen nästa säsong. Förutom tempoträningen har det även blivit en hel del mängdträning då jag haft löpning med mina idrottselever i skolan. Härligt att för en kort stund få betalt för sin löpning =] Sen lyckades jag klämma in ett backträningspass i söndags också så nu återstår bara en lugn runda och sen blir det fullt ös på lördag.

 

Transvulcania

Den stora tävlingen jag skrev om i mitt förra inlägg är avgjord och jag satt faktiskt och såg hur Kilian Jornet vann tävlingen och slog nytt banrekord. Dock var det bästa med tävlingen att svenska Emelie Forsberg vann damklassen! Helt supergrymt jobbat och verkligen beundransvärt! Det ska bli väldigt spännande att följa  Emelies framfart den här säsongen.

 

Kullamannen

Årets premiärstopp på Salomon Trail Tour gick inte av för hackor. Tävlingen verkar ha varit en stor succé och har seglat upp högt i topp på listan på lopp jag vill springa nästa säsong. Här är några mycket läsvärda blogginlägg som beskriver upplevelsen och fenomenet Kullamannen.

http://mirandakvist.se/2013/05/kullamannen-ultra-ar-en-upplevelse/

http://harderbetterfasterstronger.se/2013/may/50km-delikat-stiglopning.html

http://jogg.se/Bloggar/BloggInlagg.aspx?id=18928

http://jogg.se/Bloggar/BloggInlagg.aspx?id=18954

 

Vårskriket!

Ja. Ensam mitt ute i mina barndomsskogar omgiven av ett hav av vitsippor, härligt solsken och den första riktiga vårvärmen fick jag infallet att göra ett vårskrik. Underbar känsla och det ska bli en årlig tradition att skrika ut min barnsligt lyckliga löparglädje. Här är resultatet förevigat:

Back to Top