Blogg

Da Vårskrik! ©

Da Vårskrik! ©

Helt plötsligt bara måste det ut… Da Vårskrik! Och en film säger väl mer än tusen ord så jag ska inte skriva så mycket om det utan kolla in filmen så förstår du nog.

Sen har jag gått och köpt mig ett par nya skor med det alldeles förträffliga namnet Salomon S-Lab Sense 2. Det var rea på Outnorth och det gick att köpa skorna för bara en tusenlapp, vilket är ett kanonpris för en sådan fin sko! Och jag som behövde en bra mängdträningssko a la door-to-trail då mina Salomon Sense Mantra börjar ge med sig lite efter ca 120 mil på stigarna. Idag var det dags för premiärturen och då bar det av upp för Järabacken som uppladdning inför Billingen X-trail Challenge på lördag samt en liten svängom på Bondberget och jag tror nog allt att jag är lite kär! Återkommer med en utförligare recension då jag lagt några mer mil stig bakom mig i dem. Spana in den härliga bilden då vi slappar lite efter att ha sprungit uppför Järabacken. Helt ok första date! =]

Salomon S-Lab Sense 2 JärabackenOm du missat förra årets vårskrik så kan du njuta av det här!

 

Pimp My Pjucks!

Pimp My Pjucks!

Som jag nämnt tidigare här i bloggen så har jag haft lite problem med mina Icebug Acceleritas3, speciellt på längre pass. Hälkappan är hög på Acceleritas3 och relativt stum och hård så det har gjort att skorna trycker på hälsenan och att jag varit öm efter de långa passen och för en månad sen ungefär var jag tvungen att vända hem redan efter en kilometer då de tryckte så och jag vågade inte ge mig ut och springa ca 15-16 km som jag hade planerat då och vara tvungen att bryta bara för att jag har för ont.

Då jag sett exempel på andra löpare som haft liknande problem som moddat sina Acceleritas3 tog jag till slut ett beslut att göra samma sak. Även om nya Icebug Acceleritas4 ska ha mjukare hälkappa än trean så känns det surt att behöva köpa en ny sko när jag köpte trean i oktober och för övrigt är oerhört nöjd med dem. Greppet, passformen och löpkänslan i skorna passar mig perfekt för grisig och utmanande terräng. Så när det väl var dags för modifierandet så tänkte jag att jag i alla fall skulle se till att skorna var (relativt) rena. Jag brukar i vanliga fall inte göra rent skor som mina Acceleritas3 för nästa gång jag använder dem är de om jag använt dem rätt lika smutsiga igen. Skorna utstrålar ju verkligen en riktigt här-ska-springas-genom-lera-blöta-partier-och-allt-annat-som-kommer-i-min-väg-look!

Acceleritas3 - Före tvätt

Standardlooken

Acceleritas3 - HälkappanDen höga hälkappan

Så efter lite finputsning så blev slutresultatet så här:

Rena (?!?) Acceleritas3

Så här rena kommer de nog aldrig att vara igen =] Sen var det bara att ta fram en fet sax och börja operera. Om man kollar närmare på bilden nedan så kan man se en söm på vardera sida av hälkappan. Materialet innanför sömmarna är lite mjukare ner till att det veckar sig ca en centimeter ovanför den nedre sömmen där det blir hårdare igen. Målet var att klippa bort den biten på båda skorna.

Acceleritas3 - Hälkappan

Det gick faktiskt förvånansvärt lätt att klippa i skorna och det kändes på förhand som att jag tagit bort precis lagom mycket för att minska trycket, men ändå sparat tillräckligt mycket på sidorna för att skorna ska sitta på bra.

Slutresultat!

Pimpade Acceleritas3Har det varit till någon nytta att göra så här då undrar du nu? Ja, det har varit en helt enorm förbättring! Inget tryck på hälsenorna, skorna sitter fortfarande på lika bra som förut och jag har inte behövt punga ut med x antal hundralappar för att köpa nya skor. Så gött att jag vågade ge mig på att klippa i skorna, fast det kändes lite motigt när man inte vet om det ska vara värt det.

Första passet med skorna blev ca 12 km kuperad och härlig terräng på Bondberget och hem och det var verkligen ren och skär fröjd att få cruisa fram med de här skorna igen. Var trots allt nästan en månad sen sist. Efter det har jag även kört ett formtest på Bondbergets femkilometersspår inför nästa helgs Billingen X-trail Challenge, ett terränglopp på mitt barndomsberg Billingen som jag verkligen ser fram mot att springa för första gången. Både formtestet och de nypimpade Acceleritas3 kändes kanon så nu ska det bli spännande med tävling nästa helg. Tävlingsledningen har lovat en del blöta och leriga partier så Acceleritas3 ska få visa vad de går för!

Sitter som en smäck och smutsiga igen! Härligt!

Som en smäck!

UppTech: Ultraspire UltraViz Spry – Första daten

UppTech: Ultraspire UltraViz Spry – Första daten

UppTech är en kategori blogginlägg där jag går igenom utrustning, skor och andra saker jag använt mig av under min utveckling som traillöpare och idag ska vi kolla närmare på min första date med en käck brutta som vi kan kalla för Spry.

Tanken var att jag skulle ta med Spry på ett riktigt saftigt långpass, löpning är ju ett perfekt sätt att lära känna varandra! Spry var dagen till ära klädd i en helt ny färgsprakande utstyrsel och hennes nätta former gav henne nästa minimalistiska drag. Solen sken och det märktes att Spry trivdes för hennes leende nästan reflekterade solstrålarna när vi gav oss ut på stigarna tillsammans.

Titta så glad hon var när vi sågs första gången!

Ultraspire UltraViz Spry

Som sig bör på en första träff så kan det vara trevligt att hitta på något romantiskt så utan Sprys vetskap hade jag bokstavligen släpat med henne ända upp till Skinnersdal. Utsikten vid Skinnersdal är alldeles magnifik, man ser ut över hela Jönköping och Vättern. På klara dagar ser man långt bortom Tabergstoppen i söder (som ska bestigas i Vilden X-trail i maj!) samt bortom den norra änden av Visingsö i norr. Det märktes att Spry var tagen av utsikten för hon sa ingenting utan var kanske inte helt oväntat helt tyst. Man fick nästan lite den där känslan av att vara i en amerikansk 50-talsfilm där ett ungt par kört upp en bil till en mysig utkiksplats och jag tänkte att nu var det dags att lägga in min stöt.

Det märktes att det var första gången vi gjorde detta, men stämningen kändes ändå helt rätt. Nästan lite trevande och fumligt förde jag hennes mun(stycke) mot min och efter lite knixande och trixande var det som att kärleken flödade fram. Här är en bild på Spry och mig uppe vid Skinnersdal. Myspysigt så det förslår!

Skinnersdal med SprySpry visade sig även vara väldigt omtänksam och go och rar för i sina fickor hade hon några Runekakor smidigt nerstoppade, det var knappt att de syntes genom den tighta klädseln hon hade på sig. Jag kan förstå att Spry håller sig smal och smärt, för hon ville inte ens smaka på någon av kakorna. Dock var detta helt ok med mig =]

Spry för sig väldigt smidigt i löparspåren, det är knappt man märker att hon är med. Jag hade glömt mitt vatten hemma så under hela passet bjöd hon frikostigt på sitt och vattnet räckte gott och väl under de två timmar vi var ute och sprang. Överlag är jag väldigt nöjd med vårt första långpass tillsammans och min magkänsla säger mig att vi kommer att träffas fler gånger.

Allt i berättelsen ovan är givetvis helt sant förutom en liten detalj, Sprys riktiga namn är Ultraspire UltraViz Spry, men både hon och jag tyckte det var lite väl onödigt långt att använda det så därför blev det kort och gott Spry.

Nämen skämt åsido så är jag väldigt nöjd med min nya vätskeväst. Den är oerhört lätt och smidig men jag har ändå plats för de saker jag behöver ha med mig på de flesta långpassen. Nästa gång ska jag testa och se om jag kan få ner en Salomon Soft Flask i varje ficka för att på så sätt kunna ha med mig ännu mer vatten om det skulle behövas samt möjligtvis testa att slänga med min överdragsjacka som bara väger 85 gram och som går att packa ihop till en liten boll. Det var lite trixigt med munstycket i början, man måste dra upp det och sen stänga det som på ett vanligt munstycke och det satt fast rätt så hårt, inte alls lika smidigt som på min gamla Salomon S-Lab Advance Skin Hydro 5 Set (första versionen för er som vet skillnaden) där man bara behöver bita (trycka) till om munstycket och sen är det bara att dricka. Jag lyckades även ha sönder en av reflexerna som slangen satt fast i, men det var nog för att jag ville ha munstycket på fel sida och drog lite för hårt i den. Men sen gick det lättare att dricka så det gjorde inte så mycket. Sen känns det som att om man skulle vilja är det inte helt superkrångligt att faktiskt relativt snabbt fylla på vätskeblåsan vid en vattenstation under ett lopp om man någon gång skulle vilja det. Det var väldigt lätt att koppla i och ur slangen.

En mycket positiv sak med Ultraspire UltraViz Spry är att den har tre band, ett i mitten i fram och två på sidorna, där man kan justera storleken på den så även min fru MaMarie kan använda den. Kanske en möjligt tävlingsväst för henne på Axa Fjällhalvmaraton…?

Är du intresserad av att köpa västen? Gör som jag! Spana in den här länken: http://www.runnerscorner.se/ultraspire-spry-reflektiv-gul-loparvast-med-vatskesystem-p-451-c-224.aspx

Gilla sedan Runnerscorners sida på Facebook och maila dem på info@runnerscorner.se så får ni 20% på ett helt köp! 480 kr för en sån här finfin vätskeväst är ett kap. Sedan har de även en massa andra trevligheter i form av bland annat en hel del Pearl Izumi-skor och utrustning. Veckans tips!

 

Bortom horisonten – Del 2

Bortom horisonten – Del 2

En av de stora fördelarna med löpning är att så länge man inte är skadad så finns det bokstavligen en hel värld att upptäcka. Löpning innebär för mig en enorm frihetskänsla kombinerat med en upplevelseglädje som är svårslagen. Oavsett var du springer så kan du njuta av din omgivning och ta in omvärlden och upptäcka nyanser och små detaljer som du kanske inte skulle tänkt på annars. Om du nu inte springer på ett löpband. Det har jag aldrig gjort och förhoppningsvis behöver jag aldrig göra det heller. Löpning ska enligt min mening ske ute i det fria. Jag längtar efter att få springa på massa olika platser i Sverige och resten av världen. Både lopp och ren och skär upplevelselöpning. Så jag tänkte blicka bort mot horisonten och se vilka lopp jag kan hitta när jag tagit mig dit.

Med bortom horisonten menar jag lopp som på grund av olika skäl inte är möjliga att genomföra nu, må det vara på grund av tidsbrist, brist på tillräcklig träning, brist på pengar eller vad det nu kan vara. Men lopp som hägrar där bortom horisonten, som du nästan kan förnimma närvaron, doften och känslan av och som ger dig kraft, energi och drivkraft till att träna hårdare, pressa dig mer och till slut kan du vara redo att ställa dig på startlinjen. Den där smått spända känslan i väntan på startskottet, adrenalinet som pumpar och vetskapen om att all din träning ska på något sätt nå sitt klimax i en upplevelse längs en bana som kanske bjuder på grandiosa vyer, backar utan dess like, all lera och gegga du kan tänka dig eller vad det nu kan vara du stöter på under just det där speciella loppet du tränat till. Idag tänkte jag kolla extra på ett lopp som jag tror fallit under mångas radar men som jag tror kan bli en riktig trailklassiker i framtiden. Tyvärr kan jag inte vara med på premiärupplagan i år, men jag hoppas att jag kan vara med i framtiden. Vad är det för något jag snackar om? Spana in bilden nedan och läs Icebugs beskrivning av loppet och sen kan du börja längta!

Icebug Xperience”Tre dagar. Tre etapper. En fantastisk upplevelse på klipporna i Bohuslän. Vill du uppleva en av Sveriges vackraste miljöer? Vill du göra det till fots under tre dagar med god mat och trevliga kvällar som extra bonus? Anmäl dig då till Icebug Xperience. Totalt kommer 70 kilometer vandras eller springas, uppdelat på tre etapper under tre dagar!

Vad är det då som är så speciellt med IcebugX som de kallar tävlingen? Dels att det är en tredagarstävling som går av stapeln 4-6 september (Med ankomst 3/9 och avfärd 7/9 om man vill) men det som lockar mig förutom det är att man springer på Västkusten och startar från Hunnebostrand, en av mina favoritplatser på Västkusten. Sen springer man en hel del klippor och annat skojigt med hejdundrande vyer och makalös miljö dessutom. Blöt klipplöpning är Icebugs paradgren så de har gjort ett smart drag genom att förlägga tävlingen till Bohuslän.

Första dagen springer man med start i Hunnebostrand och söderut till Sotenkanalen och sen norrut igen vidare genom Ramsvikslandet till Ramviks Stugby som är tävlingscentrum. Första dagen blir det ca 20 km och ganska kuperat.

Andra tävlingsdagen är målet att från starten på Ramsvikslandet via Kungshamn ta sig till Smögen där man går i mål på Smögenbryggan. För mig som turistat vid de här orterna de senaste fyra åren känns det nästan som hemma. Härligt med en tävling där man verkligen kan utforska miljöerna ännu mer. Återigen ca 20 km, men inte lika kuperat.

Sista dagen blir det varierad löpning genom skog och sen på klippor efter att man tagit färjan (!?!) till Bohus-Malmön. I väntan på färjan är givetvis tävlingsklockan avstängd och man får dessutom passa på att dricka och äta då. Efter att alla löpare kommit över med färjan ska det tydligen vara jaktstart vilket kan bli en väldigt spännande final på tävlingen. Bohus-Malmön är en oerhört vacker ö så det blir nog en upplevelse och där går man även i mål. Sista dagen blir den längsta med ca 26 km varierad löpning.

Med en tävling som håller på så länge så är det givetvis spännande hur man löser frågor som boende och mat. Här har Icebug valt att erbjuda tre paket:

Paket 1: Allt ingår i princip. Mat och boende fyra nätter. Priser från 590 Euro till 1000 Euro beroende på vilken typ av boende man vill ha.

Paket 2: Som paket 1 men utan övernattning 3/9 och 6/9. Alltså två nätters övernattning och man måste vara på plats till tävlingens start på torsdag morgonen. Pris från 495 Euro till 750 Euro.

Paket 3: Budgetpaketet. Själva tävlingen med lunch under den ingår. Inget annat, Kostnad 170 Euro. Då tillkommer transport från de olika platserna och boende och all mat som du behöver under den tid du inte tävlar. För att det här paketet ska fungera krävs det i princip att man har någon med som kan skjutsa till start och hämta vid målgång annars måste man åka kommunalt och det kan vara klurigt att få ihop det med målgångstider eller så får man bita ihop och springa hela banan tillbaka ultra-style! =] Ska man tälta så måste man bo på någon camping för det är tältförbud i hela Sotenäs kommun. Då tillkommer kostnad för det också. Känns som man missar mycket av gemenskapen på tävlingen när man inte är med på de gemensamma middagarna på de olika boendeplatserna. Man vill ju höra hur alla andra haft den under dagen och äta gött tillsammans.

Jag tror många har missat den här tävlingen och Icebug har inte pushat hårt för den med marknadsföring förutom en liten notis på deras hemsida. Maxantalet deltagare är 200 och man får även vandra så man måste inte springa. Miljön är som Icebug skriver unik och det tror jag kommer göra loppet till en härlig upplevelse och att det pågår under flera dagar gör det verkligen till en upplevelse där man har chans att se mycket härlig natur och pressa sig på både klippor, stigar och alla trevliga underlag man kommer mötas av på vägen och sen äta gott och dela dagens äventyr med övriga löpare på kvällen. Jag hade nog satsat på att vara med alla dagar om jag hade kunnat. Paket 3 känns väldigt svårt att rodda. Så har du inget för dig i början av september, ta chansen och spring ett lopp som jag tror har stor potential att bli en framtida klassiker.

Här är lite bilder från mina semesterresor i trakterna som kan ge en liten bild av de miljöer man kommer springa i.

Bohus-MalmönVacker utsikt från Bohus-Malmön.

SmögenSagolik solnedgång vid Smögen.

Sen när vi ändå är inne på privata bilder så tänkte jag visa några bilder från mitt långpass tidigare i veckan då jag sprang via Vätterstranden genom Huskvarna, upp för Strutsabacken och sen milspåret uppe vid IKHP och sen tillbaka.

VättersnäsUtsikten från Vättersnäs.

Strutsabacken1På toppen av Strutsabacken.

Strutsabacken3Fet solnedgång!

IKHP-milen

Utsikten på slutet av IKHP-milen. Magiskt!

 

Ett med naturen

Ett med naturen

Det enda som hörs är mina flåsiga andetag och naturens egen bakgrundsmusik i form av fågelsång, rörelser från djur här och där och suset i trädkronorna. Mitt hjärta bultar hårt, nästan synkroniserat med rytmen av mina steg. Likt vårvindarna som mjukt smeker bort svettdropparna på min panna flödar jag fram på stigen. Hoppar över stockar, böljar fram mellan leriga partier. Som vårens smältvatten forsar ner i bäckarna flyter jag lekfullt ner för backarna. Det är jag och naturen. Naturen och jag. Frihet. Knoppar brister och det spritter i halsen att bara få vråla ut det där vårskriket så att det ekar i skogen. Solens strålar letar sig mjukt ner genom lövverket och sprider ljuv värme och skönhet. Det är så vackert att det nästan gör ont. Varje ögonblick känns värt att fotograferas. Att ramas in och klistras in i mitt mentala fotoalbum för att alltid vara med mig. Även om jag skulle haft en kamera med och tagit en bild för varje steg så skulle det ändå inte göra verkligheten rättvisa. Dofterna, ljuden och känslan går inte komprimera och klämma in i ett fotografi. Inte ens doften från de nygödslade ängarna som plötsligt möter mig förtar upplevelsen, utan ger den på något sätt mer verklig substans. Utsikten på berget är vid och strålande klar och ren. Jag skådar ut över skapelsen och bara är i nuet. Tar in alla sinnesintryck till bristningsgränsen. Och njuter.

Några futila försök till att efterlikna verkligheten på dagens löprunda

Bondberget1 Bondberget2

Bondberget3

 

 

Bortom horisonten – Del 1

Bortom horisonten – Del 1

En av de stora fördelarna med löpning är att så länge man inte är skadad så finns det bokstavligen en hel värld att upptäcka. Löpning innebär för mig en enorm frihetskänsla kombinerat med en upplevelseglädje som är svårslagen. Oavsett var du springer så kan du njuta av din omgivning och ta in omvärlden och upptäcka nyanser och små detaljer som du kanske inte skulle tänkt på annars. Om du nu inte springer på ett löpband. Det har jag aldrig gjort och förhoppningsvis behöver jag aldrig göra det heller. Löpning ska enligt min mening ske ute i det fria. Jag längtar efter att få springa på massa olika platser i Sverige och resten av världen. Både lopp och ren och skär upplevelselöpning. Så jag tänkte blicka bort mot horisonten och se vilka lopp jag kan hitta när jag tagit mig dit.

Med bortom horisonten menar jag lopp som på grund av olika skäl inte är möjliga att genomföra nu, må det vara på grund av tidsbrist, brist på tillräcklig träning, brist på pengar eller vad det nu kan vara. Men lopp som hägrar där bortom horisonten, som du nästan kan förnimma närvaron, doften och känslan av och som ger dig kraft, energi och drivkraft till att träna hårdare, pressa dig mer och till slut kan du vara redo att ställa dig på startlinjen. Den där smått spända känslan i väntan på startskottet, adrenalinet som pumpar och vetskapen om att all din träning ska på något sätt nå sitt klimax i en upplevelse längs en bana som kanske bjuder på grandiosa vyer, backar utan dess like, all lera och gegga du kan tänka dig eller vad det nu kan vara du stöter på under just det där speciella loppet du tränat till. Här följer några lopp jag skulle vilja springa och vi börjar med lopp i Sverige.

Kullamannen

Kullamannen Ultra

I år blir det inget möte med den mytomspunna Kullamannen för min del men förhoppningsvis får jag stifta en bekantskap nästa år. Kullamannen är en del av Salomon Trail Tour och arrangörerna ligger även om bakom andra lopp som Transylvania Trail Traverse där premiärupplagan går av stapeln i höst. Den distans jag skulle vilja springa på Kullamannen är deras Ultra på 53 kilometer som kallas Himmel, Hav & Helvete och som verkar vara en riktigt saftig löpupplevelse utöver det vanliga som även bjuder på en del klättring när man ska ta sig igenom Dödens zon när man nått Kullaberg. För att få en liten förståelse av vad Dödens zon innebär så kan du spana in den här filmen.

Sen har de även gjort en riktigt proffsig och snygg presentationsfilm där man få se lite av de olika miljöerna på Kullaberg som verkar vara en helt fantastisk traillekplats.

Kullamannen verkar vara ett härligt och tufft lopp arrangerat av löpare för löpare. Hoppas att jag är där nästa år.

Sweden Sky Race 24

Sweden Sky Race 24

Sweden Sky Race 24 är helt nytt och i år kör de premiären med ca 150 startande. Man springer en bana på 50 km och 3000 positiva höjdmeter. Antingen springer man ett varv men om det skulle vara för lite så kan man köra två och alltså komma upp i 100 km. Helt sjukt långt och brant! Men vilken spännande utmaning! Loppet går i Björkliden och som arrangörerna skriver så är det på tröskeln till vildmarken. Och om inte längden och alla höjdmeter samt vildmarken runt hörnet är tillräckligt spektakulärt så springer man dessutom loppet i midnattssol. Pricken över i:et! Start kl 18.00 på kvällen och målgång under natten/morgonen i solsken. Mäktigt! Beräknad målgång för 100 km är 07.30 dvs. 13h och 30 minuter ska den snabbaste ta sig runt de två varven ungefär. Ugha!

Det är frågan om vad man skulle springa här om man fick välja…? Känns som man behöver några kämpiga ultror i benen innan man ger sig på 100 km och 6000 höjdmeter… Kanske blir det loppet med stort L nästa år? Eventuellt kanske Emelie Forsberg springer då med och det vore en upplevelse att se henne springa. Loppet ger även kvalifikationspoäng till Ultra Trail Du Mont Blanc, tre poäng för 100 km och en poäng för 50 km. Det räcker med att spana in den här bilden på Trollsjön för att göra mig så enormt sugen på att springa!

Sweden Sky Race 24 TrollsjönMålsättningen är att Sweden Sky Race 24 ska bli ett traillopp av internationell toppklass och det känns som att de är på god väg!

UltraVasan

UltraVasaloppetJonas Buud, en Sveriges bästa ultralöpare, har tillsammans med Vasaloppet har tagit fram det riktiga sättet att genomföra Vasaloppet, springandes! Härlig utmaning som kanske blir en folkfest så småningom också. UltraVasan 90 km blev fulltecknad på 30 minuter, men det finns inget anmälningstak på UltraVasan 45k. Men vem vill springa halva Vasaloppet? 😉 Nae, skämt åsido. Nio mil blir något att bita i och frågan är när man är redo för det och om man vill vara redo för sådana sträckor. Efter det här året vet jag nog lite mer om det är åt UltraUltrahållet jag vill eller om det räcker med fjällmarathon eller liknande. Spana in den fina trailern de gjort för loppet!

UltraVasan ger dessutom två kvalifikationspoäng till Ultra Trail Du Mont Blanc.

Det här var första delen i min serie om loppen som hägrar bortom horisonten. Erkänn att du blir sugen på att testa något av dem! Håll koll på bloggen för fortsättningen.

 

Rör på dig och plantera träd samtidigt. Win win!

Rör på dig och plantera träd samtidigt. Win win!

Precis som förra året (Läs mer här) så kör Haglöfs en rolig kampanj med en app som dels fungerar som lite promotion för deras nya kläder men som samtidigt syftar på att man ska utföra ett uppdrag i form av någon aktivitet, oftast löpning, och då ha chans att vinna kläder, skor eller utrustning från årets nya kollektion. Men i år har de lagt till en ny skön tvist på det hela.

HaglöfsAppBara genom att ladda ner appen, vilket du gör här (App Store, Google Play) så planterar Haglöfs ett träd i samarbete med Vi-skogen, en biståndsorganisation som planterat över 100 miljoner träd sedan starten 1983. Totalt kommer det vara tio utmaningar fram till 18 maj. Så ligger du i så kan du alltså plantera elva träd. Kanon!

HaglöfsApp2Så här ser det ut när du är inne i appen. Första utmaningen är att springa fyra kilometer, alltså inget superjobbigt. Men du har bara till på söndag på dig. Så ut och kuta!

De produkter man kan vinna kommer från Haglöfs L.I.M-serie. L.I.M står för Less Is More och består av kläder, skor och ryggsäckar där man skalat bort allt onödigt och satsat på så låg vikt som möjligt och produkter som ska ta så lite plats som möjligt i packningen.

Så se till att ladda ner appen (App StoreGoogle Play) och ge dig ut på en snabbrunda och plantera två träd på köpet och kanske i slutändan dunka in en kanonfin skaljacka dessutom.

Små förbättringar och en upplysande nyhet från Icebug

Små förbättringar och en upplysande nyhet från Icebug

Icebug har i dagarna visat upp vårens och sommarens modeller på sin hemsida och jag tänkte kolla lite extra på några modeller som jag tycker är intressanta och se vad som är nytt och förbättrat på befintliga modeller och även spana säsongens stora skonyhet när det gäller Icebug, Enlight RB9X. Alla bilder är från Icebugs egna hemsida.

Först ut är dock skon som jag allra mest ser fram emot och som jag tror kan bli en riktigt hit för Icebug, Acceleritas 4 RB9X.

Icebug Acceleritas 4

I höstas köpte jag Icebug Acceleritas3 RB9X och jag är väldigt nöjd med dem förutom en sak som jag kommer in på lite senare. Acceleritas3 är en oerhört lätt sko (195 g, storlek 42), smal och tight och med bara fyra millimeters drop. Den sitter som en smäck på min fot och bara utstrålar ren och pur fart. Skon fungerar att springa med i princip överallt. Asfalt sliter på gummit enligt Icebug, men de få metrarna asfalt jag varit tvungen att springa för att ta mig till skogen har inte påverkat gummit nämnvärt hittills i alla fall. Greppet är fenomenalt och så länge underlaget är lite skrovligt fungerar det väldigt bra. Man får vara lite försiktig om man ska springa på blöta spänger eller på is om man inte springer rakt fram. Så länge man springer rakt fram och trampar i rakt med fötterna så biter greppet fast lite. Är det blankis får du satsa på metalldubb. Skorna har ett helt underbart grepp på blöta stenar vilket jag hårdtestade förra året (Läs mer här: Förra årets galnaste runda).

Acceleritas4 Sula

Vad är då nackdelen med Acceleritas3? Som jag nämnt tidigare här i bloggen har jag börjat känna av att hälkappan trycker på hälsenan. När jag nu på senare tid gett mig upp på pass över två mil med mina Acceleritas3 så känns det rätt så mycket i hälsenorna dagen efter. Jag har sett exempel på Instagram där användaren sugplopp som även har den läsvärda bloggen löpsug.se har moddat sina Acceleritas3 på grund av samma problem. Spana in en länken här för att se resultatet. Med en sax och fällkniv och lite eld har han skurit bort en rejäl bit av hälkappan och efter det har han sluppit tryck mot hälsenorna. Är lite inne på att göra samma sak då det känns lite saftigt att behöva köpa Acceleritas 4 RB9X bara för att slippa undan det problemet när mina treor knappt är ett halvår gamla. För Icebug verkar nämligen ha åtgärdat problemet i årets version. Enligt hemsidan är hälkappan i Acceleritas4 mjukare och viktigast av allt, höjden i mitten i bak har sänkts. Bästa lösningen för mig är väl att Icebug skickar ett provexemplar till mig så kan jag utvärdera och jämföra och se om det är skillnad. *hint* *hint* =]

Annars är det mesta sig likt, Acceleritas 4 RB9X är fem gram tyngre (200 g, storlek 42) och söker du en sko för att springa snabbt i terräng och som har bra grepp i princip överallt så är det här helt rätt sko för dig. Men lästen är smal, vilket man får vara beredd på. Dock har jag väldigt långsmala fötter så de passar mig perfekt. För ovana löpare får man vara beredd på en omställningsperiod med det låga droppet på fyra millimeter också. Sen tycker jag väl att Icebug kunde satsat lite mer färgglatt på den manliga varianten av Acceleritas 4 RB9X för att matcha den kvinnliga som bara spritter av färg och fart. Spana in den här!

Acceleritas4-LJag hade gärna sett en manliga variant i ljusturkos. Men jag börjar gilla den svarta färgsättningen allt mer. Vi går vidare och spanar in nästa uppdatering, Spirit4 OLX.

Spirit4 OLXJag köpte Spirit3 OLX för ungefär två månader sedan och såg fram mot många härliga vinterpass med grymt metalldubbat grepp. Tyvärr har jag hittills bara sprungit strax under tre mil i skorna och har alldeles för lite att gå på för att ge något ordentligt utlåtande om dem. Som jag nämnt tidigare gjorde jag korta rundor i början för vad jag hade läst om skon innan så får de flesta skoskav i början. Jag har inte märkt av något tryck på hälsenorna men samtidigt så har jag inte gjort några längre pass än två mil i dem än heller.

Spirit4 SulanNär det gäller Spirit4 OLX verkar det vara hälkappan som är den största förändringen sen förra utgåvan. Precis som Acceleritas4 så är den mjukare och lägre i mitten. Annars är vikten densamma (290 g, storlek 42) och droppet fortfarande fyra millimeter. Om man ska bedöma utseendet så tycker jag säsongens Jadefärg som Icebug kallar den är sanslöst snygg. Helfräsig helt enkelt! =] Synd att de inte gick all-in färgmässigt med Acceleritasen också. Spirit3 var snygg på sitt skogsmulliga sätt också, men Spirit4 känns mer rå och tuff men samtidigt sjukt stilren.

Sist ut är säsongens stora nyhet, Enlight RB9X.

Enlight RB9X

Enlight bygger på sulan från Icebug Anima2 (utan BUGrip) men skon är inte lika extrem som Acceleritas4 och Spirit4. Med ett drop på åtta millimeter och bredare läst samt kortare dobb så känns den som en sko som passar sig bättre på långpassen. Det skulle vara intressant att jämföra hur stor påverkan de olika sulorna har på greppet i leriga och blöta förhållanden mellan Enlight och Acceleritas4.

Enligt Sula

Sulan på Enlight känns lite mjäkigare på något sätt, lite mera lagom helt enkelt, men den har också RB9X och jag tror den kommer fungera alldeles utmärkt på de flesta underlagen. Det ska bli spännande att klämma och känna lite på Enlight. Den känns lite som Icebugs version av Sense Mantra och verkar vara en väldigt skön sko. Både Acceleritas 4 RB9X och Enlight RB9X ska ut i butik i mars vad jag har läst, Enlight verkar vara på g sista mars. Jag har inte läst när Spirit4 OLX kommer ut i butik men det är säkert i mars troligtvis då med. Det känns som Icebug gör det mesta rätt med sina skor och går en ljus framtid till möttes. Sköj!

Baka baka Runekaka!

Baka baka Runekaka!

När man springer långt behöver man fylla på energi och det har jag testat lite på mina långpass. Oftast har det varit energi i form av en Twix eller Snickers eller någon annan choklad. Men för några veckor sen bestämde jag mig för att testa på en svenska löpklassiker, Runekakan! Kakan med det helsköna namnet är skapad av en av svensk ultralöpnings stora ikoner, Rune Larsson, som dessutom är västgöte vilket inte gör saken sämre!

En Runekaka är fullspäckad med snabba kolhydrater vilket passar alldeles utmärkt då kroppen behöver energin fort under långpassen. I grund och botten är det en knäcksmet som man blandar i havregryn eller andra trevligheter i. Jag har bara testat en gång hittills och då utgick jag från originalreceptet men jag hade inte riktigt havregryn så det skulle räcka, men det gick bra ändå.

Alla smaskigheter man behöver för att göra Runekakan. Följer man Runes recept så har han en enkel princip där man utgår från ett mått, i hans fall en mugg på ca 3 dl. Man ska ha ett mått socker, sirap och grädde. Men när jag lite halvimproviserat ska ge mig på att baka Runekakan inser jag att 7-8 mått havregryn då blir en hel del havregryn =] Så fast jag hade strax under 2 liter havregryn så räckte det inte till att följa receptet helt. Så jag fick improvisera lite där med. Men det verkar det vara många som gör när jag läst lite vad folk har i sina Runekakor.

Möe socker!

Knäcksmeten på plattan. Enligt Rune så ska man koka upp smeten tills det blir ”små kratrar” eller tills den skiftar färg. Eftersom jag hittills i mitt liv är rätt obevandrad vad det gäller knäckkokning och liksom alltid fått det serverat på ett fat av andra så är detta lite spännande för mig. Men här är en bild på vad jag tror kan vara små (eller stora?) kratrar.

Kratrar?Så nu när det är kratrigt och gött ska hela kaloribomben hällas över havregrynen.

Runekaka in Da Making!Tips från coachen: Smeten blir riktigt varm. Ta det lugnt om du ska provsmaka =] Sen ska alltihop kavlas ut på oljade bakplåtar med en oljad brödkavel.

Kavlat och klart! Det var inte helt lätt att få ut smeten bra, men det gick till slut. Efter att man kavlat ut smeten och den har kallnat så ska man klippa hela härligheten i lagom stora bitar som man sen kan ha med ut på sina långpass. Det går att frysa kakorna så jag la dem i matlådor med smörpapper mellan så kan man smidigt ta ut så många man behöver på sitt pass.

Kakorna är riktigt smarriga och passar dessutom även alldeles utmärkt att bjuda på till kaffet om man skulle ha ont om kaffetilltugg. Jag har använt dem på några långpass och de har fungerat kanon. Här är en liten film från när jag sprang uppför Strutsabacken i Huskvarna på ett långpass för någon vecka sen.

Körde även ett riktigt saftig pass på Bondberget förra veckan och då var det kanon med mumsiga Runekakor. Brukar springa uppför liften i Järabacken för att ta mig dit men det visade sig att den visst var öppen på vardagar för det var en hel skola där och åkte. Men jag tuffade på uppför liften ändå. Alltid sköj när folk hejar på en uppför backen =]

JärabackenUtsikten från toppen går inte av för hackor. Men vad väntar du på? Sätt igång att baka din egen Runekaka och sen ut och spring långpass! Om du missat receptet, klicka här!

Senaste nytt från Salomon

Senaste nytt från Salomon

Salomon är en av de stora aktörerna inom trailvärlden och nu börjar det ploppa upp lite nyheter om säsongens skor och utrustning lite här och där så jag tänkte kolla lite på vad som är nytt för i år. Först ut är ett par skor som jag helt lyckats missa fram tills för en vecka sen.

Salomon Sense Pro

Salomon Sense Pro

Alla bilder på utrustningen kommer från Salomons egna hemsida. Salomon Sense Pro kan bli nästa mängdtränings inköp för min del. Sulan bygger vidare på Salomon Sense Mantra, mina första trailskor, men den stora skillnaden är att överdelen hämtar inspiration från Salomon S-LAB-segment av skor. Da Pjucks of Da Pjucks typ. Lite mer racingkänsla ska erbjudas jämfört med vanliga Mantra. Sense Pro väger 20 gram mindre än Mantra (250 – 270 gram storlek 42) vilket är en relativt stor skillnad. Jag är väldigt nöjd med mina Sense Mantra så länge vädret erbjuder torra stigar. Mantra är enormt sköna och sitter verkligen som en smäck. Så Sense Pro får nog möjligtvis ersätta mina gamla trotjänare när de går i graven. I skrivande stund har mina Mantra klarat av ca 94 mil och de har bara några små skavanker så de håller nog ett bra tag till. Om du inte äger några trailskor så tror jag att Salomon Sense Pro kommer vara en perfekt inkörssko så länge du håller dig på relativt torra stigar och dessutom kommer skorna fungera kanon på asfalt för det har mina Mantra gjort de gånger jag sprungit asfalt. Här är en bra film som förklarar Pro och skillnaden mellan den och Mantra.

Nästa sko vi ska kika närmare på verkar bli en riktig storsäljare.

Salomon S-LAB Sense Ultra 3 SG

Salomon S-LAB SENSE Ultra SGSkon är utvecklad i samarbete med Emelie Forsberg och ska väl vara en utveckling av Salomon Sense Ultra lite mer anpassad till svenska förhållanden. Kortfattat så är skon en korsning mellan nämnda Ultra och Salomon Speedcross 3. Största skillnaden från vanliga Sense Ultra är de rejält tilltagna dobbarna på sulan.

Salomon S-LAB SENSE Ultra SG DobbDe här badboysen kommer nog erbjuda ett härligt grepp!

Salomon S-LAB SENSE Ultra SG Sula

Det är mycket som imponerar med den här skon och den gör mig enormt köpsugen. Men frågan är om den kan rå på kommande Icebug Acceleritas 4 när det gäller grepp? Komfortmässigt leder Salomon jämfört med Icebug men Jens på Swedentrails har fått testa Acceleritas 4 och visat baksidan på skon och där kan man se en ack så viktig uppdatering. Det enda problemet jag har med Icebug Acceleritas3 RB9X är just att skon klämmer lite på hälsenan. Spanar man in baksidan kan man se att Acceleritas 4 är rundad där 3:an istället sticker upp vid hälen. Det kan nog göra mer än vad man tror.

Sen om man jämfört vikt så tror jag mer på Acceleritas 4 än Salomon S-LAB Sense Ultra 3 SG. Acceleritas 3 väger 195 gram i storlek US 9 (42 2/3) och nya Ultra SG ligger på 230 i storlek 42 vilket är en saftig skillnad. Just nu pekar allt åt en uppdatering av mina Acceleritas fast jag gärna skulle vilja testa Ultra SG. Utgångspriset på Acceleritas blir säkert lägre än Ultra SG också. Roligt med en svensk uppstickare tycker jag! Spana in Castleberg Outdoors film om Ultra SG här!

Salomon Sense Mantra 2

Salomon Sense Mantra 2Salomon har även uppdaterat Mantra, men det är inte mycket som har förändrats, vilket kanske inte är så konstigt för det är en väldigt bra sko. Det som verkar vara den stora skillnaden är att den är lite mjukare i fram.

I klädväg är det två plagg som är helt nya för säsongen. Först ska vi kika på ett superlätt och luftigt linne som jag sett bland annat Kilian Jornet använda på tävlingar förra säsongen.

Salomon S-LAB Sense Tank

Salomon S-Lab Sense TankLinnet väger endast 40 gram och har ett nytt material som Salomon kallar Cocona som ska leda bort fukt alldeles ypperligt. Materialet innehåller aktiv kol som kommer från kokosnötskal vilket dels absorberar odörer mycket effektivt och sprider fukt enormt snabbt över stora ytor. Perfekt under varma svettiga förhållanden i dubbel bemärkelse alltså. Men utgångspriset på 800 kr är lite väl saftigt för ett linne enligt min mening. Linnet har även laserskurna hål för ännu göra plagget ännu luftigare.

Salomon S-Lab Sense Short

Salomon S-Lab Sense Short

I samma stil som linnet och med laserskurna hål släpper Salomon även ett par minimalistiska shorts. Med en stor ficka både i fram och bak samt två fickor för gels kan man ändå få med sig mycket av de viktigaste sakerna för riktigt långa rundor. Utgångspriset är även här riktigt saftigt, 1200 kr. I och med att jag som bekant inte kan springa i vanliga shorts utan att få skav så har jag väl inga planer på att köpa några sådana här, men de verkar enormt luftiga och sköna så det vore spännande att prova dem en runda. Spana in den här videon för att få en närmare titt på både linnet och shortsen.

Back to Top