Blogg

Anmälan VätterVyernas Ultra Trail 2019

Anmälan VätterVyernas Ultra Trail 2019

Datum för VätterVyernas Ultra Trail 2019 är spikat! Lördagen 16/3 kör vi årets bästa långpass! Onsdagen 13/3 är sista anmälningsdag!

 

Information

Vad är VätterVyernas Ultra Trail för något egentligen?

Tanken med VätterVyernas är att erbjuda en unik löpupplevelse, vidunderliga vyer, härlig gemenskap samt visa upp lite av alla fantastiska stigar vi har i Jönköping. Ett socialt långpass där vi startar i Bankeryd och springer via Jönköping och Huskvarna och avslutar sedan med en magnifik utsikt på Vista Kulle på andra sidan Vättern. Totalt blir det ca 64 km och minst 1600 höjdmeter. Den som vill kan välja att springa med till Öxnegården på Bondberget, ca 40 km. Under dagens gång stannar vi till vid olika utsiktsplatser längs med vägen, snackar, fyller på energi och njuter av de vackra vyerna. Hela tiden kan man se tillbaka var vi sprungit och se slutmålet på Vista Kulle från de olika utsiktsplatserna som vi passerar.

När? Start lördagen 16/3 kl 09.00. Det är bra om du är på plats senast kl 08.40.

Var? Vi samlas vid parkeringen vid Bankeryds SK. Se karta nedan. Vill du åka kommunalt hit så tar du linje 26 från Juneporten till hållplatsen Bankeryd Vidablicksvägen.

Distans, fart och ledmarkeringar
Du kan välj på att springa två distanser. Dryga 60 km mellan Bankeryd och Vista Kulle eller så hoppar du av vid ca 40 km vid Öxnegården. Känner du att det är för långt att springa hela vägen till Öxnegården så går det också att springa till andra vätskestoppet som är vid ca 30 km. Vi har två följebilar och efter första vätskestoppet delar vi upp oss i två fartgrupper. I anmälningsformuläret får du försöka precisera vilken fartgrupp du tror kommer att passa dig. Devisen fart efter kamrat kör vi efter och vi håller ett lugnt tempo. Efter andra vätskestoppet följer vi Södra Vätterleden och då är det orangea markeringar som gäller. Efter Öxnegården följer vi orangea markeringar på Södra Vätterleden som sen övergår i John Bauerleden vid vätskestoppet vid IKHP. Alla deltagare som ska springa hela vägen får en laminerad karta som visar vägen från där vi avviker från John Bauerleden till Vista Kulle. När banan viker av från John Bauerleden finns skyltar uppsatta och vill du inte navigera med karta så se till att springa med en av guiderna fram till Vista Kulle. Beräknad målgång i Vista Kulle för första löparna är ca 16.30-17.15.

Klicka uppe till höger för att se kartan i helbild

Banan
Vi springer mestadels på skogsstigar men det blir en del asfalt när vi tar oss igenom Jönköping och Huskvarna men vi har försökt minimera asfaltslöpningen så mycket som möjligt. Vissa partier är det ganska tekniska stigar så ett trailskor är att rekommendera och gärna några med rejäla dobbar då det kan vara riktigt lerigt på en del ställen. Banan erbjuder också en hel del härligt branta backar så det är bra om du är van att springa kuperat. Vi passerar många utsiktsplatser under vår färd så vi kommer stanna till och njuta av vyerna på en del ställen. Fram till ca 30 km är banan helt omarkerad, därefter springer vi först på Södra Vätterleden via Öxnegården och vidare mot IKHP där John Bauerleden tar vid efter ca 47 km. Vid ca 56 km viker vi av från John Bauerleden och därifrån springer vi omarkerat till Vista Kulle. Alla som ska springa den långa sträckan får en laminerad karta på den sista biten från John Bauerleden till Vista Kulle.

Transport
Det finns möjlighet att få skjuts från Vista Kulle tillbaka till parkeringen i Bankeryd men då måste du ha anmält det i anmälningsformuläret! Springer man till Öxnegården går det att åka kommunalt tillbaka till Bankeryd, likaså om du springer med till andra vätskestoppet nära Erikshjälpen på Ljungarum. Från Öxnegården åker man åker med linje 2 från Öxnegården till Juneporten och sedan med linje 26 från Juneporten till hållplatsen Bankeryd Vidablicksvägen som är precis i närheten av parkeringen som vi startade vid. Från andra vätskestoppet åker du linje 3 från hållplatsen Jönköping Smedsbo och sedan med linje 26 från Juneporten till hållplatsen Bankeryd Vidablicksvägen. För mer info om bussar kolla på www.jlt.se eller ladda ned appen JLT.

Vätska/Energi
Vi har två följebilar som kommer att möta upp vid speciella vätskestationer samt vid Öxnegården och Vista Kulle. Ta med extra vatten och energi och lägg det i en ryggsäck/kasse så kan du smidigt plocka åt dig din ryggsäck/kasse från följebilen vid vätskestationerna. På så sätt slipper vi springa med mycket extra packning utan kan bara ha med det nödvändigaste mellan vätskestoppen. Precis som tidigare år finns det möjlighet att fylla på Tailwind för den som vill ha vid varje vätskestopp. För er som springer hela vägen är det extra viktigt att man har med mycket extra energi att fylla på efter man sprungit färdigt.

Kaffe
Vid Öxnegården kommer vi att servera rykande färskt kaffe från Gårdsrosteriet. Underbart!

 

Boende

För dig som vill så kan du sova över på KFUM-gården Vidablick med gångavstånd till starten. Detta kostar endast 235 kr och du kan lämna kvar din packning under dagen och hämta ut den efter att du sprungit VätterVyernas Ultra Trail. Vill du sova över så kryssa i det i anmälningsformuläret längre ned.

Utrustning

Du bör ha med dig:

  • Vätskeryggsäck/midjeväska att bära med egen vätska och energi i samt extra kläder vid behov.

  • Gärna pappersnäsdukar/toapapper om du behöver gå på toa utmed vägen.

  • Fulladdad mobiltelefon.

  • Ryggsäck/kasse med extra vätska och energi att ha i följebilen.

  • Ombyteskläder i ryggsäcken i följebilen.

Kostnad

Du betalar olika beroende på om du behöver skjuts tillbaka från Vista Kulle eller inte. Du måste precisera om du behöver skjuts i anmälningsformuläret. Du betalar med Swish. Nummer att betala till med Swish kommer att mejlas ut i samband med att du får en bekräftelse på din anmälan.
Behöver du inte skjuts från Vista Kulle kostar det 200 kr.
Behöver du skjuts från Vista Kulle tillbaka till Bankeryd kostar det 250 kr.

Anmälan

Fyll i formuläret nedan och sedan är du anmäld! Gött att du ska hänga med 🙂 Ett bekräftelsemail kommer inom 24 timmar efter att du anmält dig och där får du även numret som du kan Swisha in din avgift till. Sista anmälningsdatum är onsdag 13/3!

Om du har några frågor inför VätterVyernas Ultra Trail så mejla gärna dem till trailupptechloparen@gmail.com

Lite bilder från tidigare år

Läs om hur vi haft det på VätterVyernas Ultra Trail tidigare år här: 20172016 och 2015

John Bauer Trail 2018 – Min första pallplats!

John Bauer Trail 2018 – Min första pallplats!

John Bauer Trail Run – Loppet jag velat ha revansch på sedan 2014. Då sprang jag och ett gäng andra löpare fel flera kilometer och bittert tog jag mig runt resten av banan.  Jag minns då att jag skrev på sociala medier att jag minsann skulle under 1.50 i tid nästa år. Då anade jag inte att det skulle ta fyra år innan jag sprang den långa banan igen. Nu hade jag vunnit en startplats genom att ”Utmana backen” flera gånger i sommar. Mycket bra och roligt initiativ från arrangören IKHP som du kan läsa mer om här!

Som du kan se på bilden är banan 22,5 km och erbjuder en härligt spretig höjdprofil där 830 höjdmeter ligger utspridda över flera rejäla stigningar. Sedan mitt personbästa på Kia Fjällmaraton i början av augusti har jag verkligen känt att nu är jag tillbaka efter min hälseneskada förra året och träningen har flutit på bra och toppades med ett härligt miniäventyr på 55 km fördelat på två dagar (mer om det på bloggen snart). Veckan innan John Bauer har jag tagit det väldigt lugnt och laddat inför loppet.

Åkte upp till loppet tillsammans med Alfred, Sofia och Viktor. Gött med Team Billingen X-trail på plats också! Sofia skulle springa lopp tredje helgen i rad och Viktor var med som support. Efter att ha hämtat ut nummerlappar var det en lång väntan innan det väl var dags att rada upp sig vid den ovanligt breda startfållan. Planen var att ta det lugnt de första fem kilometerna för de är tuffa och inte dras med i ett för högt tempo. Sprang och småpratade med Alfred i början av loppet och Hampus som var med på VätterVyernas i våras kom ikapp oss också. Sett till hur kuperade banan är i början tycker jag ändå att vi håller ett helt ok tempo men vi hamnar ganska snabbt långt bak i fältet. Dock är det lite svårt att veta hur man ligger till för de första fem kilometerna springer både långa och korta banan tillsammans.

Strax efter två minuter kan du se oss passera, ca 1.5 minut efter täten.

Efter 6 kilometer blir det mer lättlöpt och jag börjar avancera i fältet. När vi lämnar John Bauerleden så blir banan lite tråkigare sett till underlag och stig, men jag ångar på. Första milen passeras vid 50 minuter och där står Arvid och hejar på sin mountainbike. Frågar om lift men han säger att det går nog långsammare och inser att i den här terrängen har han het rätt. Räknar snabbt ut att jag behöver öka tempot en hel del om jag ska klara min målsättning på under 1.50. Kommer in i ett gött flow och känner att jag kan kuta på bra när det blir grusväg och asfalt på en del ställen.  Vid vätskestationen vid 12 kilometer så hör jag en av funktionärerna säga till en löpare bakom mig att vi har två minuter till pallplats. Blir väldigt förvånad och jag känner mig stark och helt plötsligt tänds ett hopp om att nå min första pallplats. Nu blir det lite mer obanat och teknisk terräng men jag har nästan hela tiden en rygg i sikte framför mig och knappar stadigt in. Vet att det kommer en tufft part fram till kilometer 16 och sen är det mycket utför. Planen har varit att öka därifrån för jag är duktig utför och burna på ned till Strutsabacken. Plockar fler platser i backarna upp mot 16 och får än en gång pepp av Arvid som sitter och filmar i en av de segaste backarna. Strax därefter möter vi en av banans mest oväntade föremål. En skogsmaskin i full fart att röja mark precis där banan går. Udda och konstigt att behöva akta sig för en skogsmaskin och frågan är hur populärt det var en massa löpare som trampade där han röjt…? Sen var vi ovanför Hukarp och det bar utför till vätskestationen där. Tar ett glas sportdryck och börjar trampa på i högt tempo på grusvägen. Märker snabbt att jag inte blir av med ett par fotsteg bakom mig. En löpare kommer upp jämsides men jag drar ifrån när vi kommer in i skogen igen. Nu vankas den ökända våtpassagen men efter sommarens torka är den mest lite smålerig som tur är. Passerar en till löpare där och får förnyad energi av att jag verkar ha mycket högre tempo i benen än honom. Men blir fortfarande inte av med de bakomvarande stegen.

Nu är det bara stigningen till Smedstorpshöjden kvar innan det vankas skön utförslöpning till botten av Strutsabacken. Försöker skaka av mig löparen bakom men han hänger ihärdigt med. Väl vid botten av Strutsabacken där jag i sommar nött många vändor känner jag mig ändå ganska säker på att jag ska kunna hålla mig före uppför. Ser dessutom en löpare halvvägs upp för backen. Backen är seg och tung. Väl uppe på toppen möter jag Arvid och Robert som hejar och Arvid ropar: – Du ligger trea! Galet, pallplats så nära men ändå så kanske så långt borta. Är riktigt trött och staplar vidare och försöker hitta var banan tar vägen. Till min stora förskräckelse vänder banan nedåt igen. Huuugaaaahhh! Tungt men försöker samla krafter att kämpa vidare. Trots allt är det ju samma för alla. Lyckas hålla mig före hela vägen upp för backen och när man väl svänger in mot målrakan börjar jag att spurta. Jag vill verkligen inte missa en pallplats. Kollar bakåt och ser att avståndet drygas ut. Får syn på Marie och barnen och Edvin ställer sig precis vid banan och vi high-fivear strax innan målgången och sen skriker jag ut min glädje över att klara min första pallplats på ett stort lopp. Galet grymt och oväntat! Stannar klockan på 1.49.10 men det slutgiltiga resultatet blir 1.49.06. Klarade alltså även mitt tidsmål!

Sen blir det prisutdelning och gött häng med familjen, Alfred, Sofia och Viktor. Känslan av att få gå upp och ta emot ett pris är ny och ovanlig och fick mig att känna mig stolt och nöjd. Är såhär i efterhand väldigt nöjd med mitt upplägg av loppet. Tog det lugnt i början och att sen avancera och hela tiden känna sig stark och passera löpare och lyckas hålla undan och pressa mig hela vägen in i mål. Tackade löparen som legat bakom mig i dryga sex kilometer för att han pushat mig och han tackade för att jag varit draghjälp med. John Bauer Trail Run 2018 var ett väldigt bra arrangemang med många funktionärer som hjälpte till och roligt för IKHP att deltagarantalet ökade det här året. Det behövs traillopp i trakterna kring Jönköping och Utmana backen var ett klockrent initiativ för att öka intresset inför loppet. Hoppas det dyker upp nästa år för det har verkligen hjälpt mig i min egen träning. Bra grej som även andra liknande lopp skulle kunna använda. Nu återstår höstens stora utmaning för min del. Äntligen ska jag springa Kullamannen för första gången och ta mig an Dubbeldöden. Det har jag verkligen längtat efter i många år 🙂

Inför Sundsvall Trail – Intervju med tävlingsledaren David Holmberg

Inför Sundsvall Trail – Intervju med tävlingsledaren David Holmberg

Det börjar att närma sig. Om en vecka ska jag springa mitt livs hittills längsta lopp, Sundsvall Trail. I och med min skada förra året är det riktigt länge sedan jag sprang ett lopp över maradistans men nu står 52 km och 1600 höjdmeter på schemat. Jag lyckades få till en intervju med David Holmberg som är tävlingsledare för loppet. Läs den och om du är sugen på ett unikt äventyr så finns det fortfarande platser kvar till den långa distansen och vad som är Sveriges första riksmästerskap i ultra trail. Anmäl dig här!

Idéen till loppet föddes efter att David sprungit lopp som Tromsö Skyrace och Härnö Trail: – Vi i Sundsvall kan också göra något riktigt bra och spännande!

Efter två rejäla rekrundor fanns en skiss till banan klar hösten 2016 och sen gick allt fort och redan i juni 2017 gick urpremiären av Sundsvall Trail av stapeln. Det märks att David är en trailentusiast ut i fingerspetsarna och hur han beskriver banan och stigarna osar av stolthet och glädje i att få dela med sig av det vackra och den roliga och vilda löpningen som banan erbjuder. Vidare berättar David hur loppet inte är helt lätt att arrangera då det krävs ca sex mil snittsling för att få till alla banor då loppen inte följer några utsatta leder.

Startplatsen vid havet

Det som är unikt med Sundsvall Trail är att varje år erbjuds en ny bana och ny distans. Loppet i sig är tuffare än fjällmaror då distansen är längre. Ett helt eget koncept i form av maxat med mycket löpning i många olika typer av terräng. Från havet, kuststräckor in i djup vildmark i bergslandskap. En mix av något som kan liknas med löpning i fjäll och vid hav i samma lopp. Längs med banan passerar man många berg: Brattberget, Nolbykullen, Omsberget, Midskogsberget och Fågelberget. Lite av karaktären av loppet är att man får möta helt olika partier under banan. Starten vid havet, springa längs älven inåt land och sedan upp i bergen. Uppe på bergen kan man stanna upp och få vidunderliga vyer ut över ett böljande landskap med storskog.

Den stora nyheten för i år att Sundsvall Trail är värd för det allra första riksmästerskapet i ultra trail. David berättar att tävlingsledningen kände att Sundsvall Trail erbjuder en väldigt teknisk och fin bana med touch av sky running och att de tog kontakt med Svenska Friidrottsförbundet och de nappade på förslaget. Tanken med riksmästerskapet är att arrangera det på olika platser och med olika distanser mellan kanske 50-70 km och att det så småningom ska bli SM i ultra trail.

Övriga nyheter är att man i år har samarbetat med Rawcut Studio och tagit fram en oerhört snygg medalj som man får när man går i mål efter 52 krävande kilometer. Dessutom har den nya bansträckningen gjort att de kortare loppen får en bättre bana samt att det långa loppet startar vid havet och avslutas vid Södra slalombacke, alltså ett a-till-b-lopp istället för en rundbana som det var 2017.

Ny medalj! Grymt snygg 🙂

När David siar om potentiella segrare så tror han att det står mellan Jennifer Asp som med meriter som seger på Buff Bydalen 50 km 2016 har presterat på liknande lopp samt fjolårssegraren Johanna Bygdell. Johanna stod för en fin insats nyligen i VM i ultra trail där hon som främsta svenska tog en 16:e plats. På herrsidan blir fjolårssegraren Andreas Svanebo svår att slå men han utmanas av Linus Wirén från Hälle IFsom sprang hem en fin seger i Västgötaloppet i början på maj samt Roman Ryapolov från IFK Mora som bl.a. har vunnit UltraVasan 45 km. Upplagt för spänning i båda klasserna alltså.

För egen del är jag enormt laddad för att springa Sundsvall Trail och lite smått orolig för hur jobbigt det ska bli. Jag fick till många bra träningsdagar när jag var i Lake District i början av maj och förhoppningsvis ska de bidra till att det ska fungera ok att vara ute på en sådan lång distans. Har du ännu inte anmält dig så finns det som sagt platser kvar så missa inte möjligheten att springa det första riksmästerskapet i ultra trail i Sverige och vad som dessutom verkar vara en helt unikt häftig löparupplevelse. Anmäl dig här!

Träningsupplägg inför Sundsvall Trail

Träningsupplägg inför Sundsvall Trail

I början av juni ska jag alltså genomför mitt hittills längsta och förmodligen tuffaste lopp, Sundsvall Trail 52 km. Hur ska jag träna inför detta när jag är på väg tillbaka från en hälseneskada? Vad tycker jag är viktigt med träningen inför ultratraillopp över huvud taget och hur väver jag in bitar som kost, sömn och prehabträning i träningen. Läs mina tankar och kom gärna med tips och kommentarer. Hur tänker du när du tränar inför långa lopp?

Träning

Jag skulle gärna träna mer än vad jag gör, men det är svårt att få tiden att räcka till. I dagsläget sett till vad hälsenan klarar av så kör jag fyra pass löpning på en vecka. Förhoppningsvis kan jag öka på lite och få till några veckor med fem pass i veckan framöver. Jag försöker polarisera träningen och köra mestadels lugna pass och ett pass i veckan där jag kutar på för fulla muggar, vilket vanligtvis blir på onsdagar med Team Nordic Trail Jönköping. På helgen kör jag långpass och den senaste tiden har jag hela utökat tiden jag är ute varje vecka. Senaste långpasset var första som jag sprungit längre än två timmar sen skadan. På långpassen har jag kört enbart med vätska och bara haft med energi för nödfall. Jag brukar köra så under vinterhalvåret för att förbättra min fettförbränningsförmåga samt för att vänja mig själv med att springa lite låg på energi för så blir det när jag tävlar de riktigt långa loppen oavsett om jag lyckas energikompensera bra.

Mer backträning åt folket!

Backträning

Sundsvall Trail 52 km erbjuder över 1600 höjdmeter så precis som vanligt försöker jag springa de flesta passen i kuperad terräng. I snitt blir det över 300 höjdmeter per mil så detta kan ju vara en bra tumregel om du självtränar för liknande lopp, dvs att träna gärna med ungefär lika många höjdmeter per mil eller km som det är på loppet som du planerar att springa. Så länge det är ett lopp i Sverige så fungerar det riktmåttet.

Höjdgrafen för Sundsvall Trail 52 km

Sett till de bilder och filmer jag sett från banan så verkar det vara ganska teknisk och brötig terräng och det kommer jag att försöka få in mer av i min träning när det börjar bli vår. Banan erbjuder inte de där riktigt långa backarna och utförslöporna som du kan få på en fjällmara, men iom att jag planerar att springa något av de längre loppen under Fjällmaraveckan så kommer jag att från maj och framåt börja väva in långa backpass i min träning. Långa backpass kan innebära att jag värmer upp med att springa till en slalombacke, sedan går/joggar uppför backen och springer ganska fort nedför. Detta är för att träna på att gå (powerhika) snabbt uppför vilket man ändå blir så illa tvungen till om du ska ta dig uppför x antal fjäll. För att träna den andra ack så viktiga egenskapen som man behöver när man väl tagit sig upp på den där fjälltoppen, utförslöpningen, så har jag en klockren backe på ungefär en kilometer med ganska bra lutning som jag nöter upp och ned i. En kilometer med bra lutning är ändå ganska bra för att vara södra Sverige. Oftast är det utförslöpningen som gör skillnaden på ett lyckat lopp eller inte när du ska cruisa nedför fjällen.

Distans/Tid

Som traillöpare är oftast inte distans något mått för din prestation utan tid, kupering och hur teknisk terräng du springer i säger desto mer. Mina största farhågor inför Sundsvall är just tid ute på stigarna. I skrivande stund har jag ett pass över två timmar. Detta kommer jag förhoppningsvis råda rejält med bot på den närmsta månaden då det vankas en del längre pass för att testa hälsenan rejält inför VätterVyernas. Sen kommer VätterVyernas att bli ett väldigt bra genrep rent tidsmässigt sett inför Sundsvall. Totalt kanske jag landar på 7-8 timmar ren löptid om man tar bort pauserna på VätterVyernas. Klarar jag det så vet jag att jag ligger bra till inför Sundsvall. Vanligtvis när jag tränar för längre traillopp brukar jag försöka få till minst ett längre långpass per månad där jag är ute i mer än tre timmar. Nu sköter det sig av sig själv i princip då det blir rekrunda för VätterVyernas i februari, VätterVyernas i mars och sedan Trail Och Mustasch samt Lake District i april.

Bild från banan

Tävlingsspecifik träning

Jag frågade förra årets segrare i damklassen på Sundsvall Trail, Johanna Bygdell ultralöpareextraordinaire, om tips inför loppet och fick svaret: Kör så mycket obanat som möjligt. Ju högre blåbärsris/ljung desto bättre! Enligt banbeskrivningen är det 23% obanat vilket är saftigt på en såpass lång bana. Nackdelen här i Jönköping är väl att det inte finns många klockrena ställen att springa ljung/blåbärsris. Vet en del ställen, men det får bli en del i uppladdningen inför loppet att trailupptechlöpa och leta blåbärsris och ljung 🙂

Lite film från banan. Längtar! 🙂

Övrig träning/Prehab

För att lyckas med ett lopp som Sundsvall där du behöver vara ute i krävande terräng i många timmar räcker det inte med att bara träna löpning för att göra ett så bra resultat som möjligt. För att hålla mig skadefri tränar jag styrka hemma minst en gång i veckan. Då kör jag mestadels coreträning, benstyrka, övningar för att stärka höften samt sen mina hälseneskada en ohygglig mängd tåhävningar av alla möjliga olika slag.

Efter att ha lyssnat på ett avsnitt om styrketräning i Pace on earths podcast så har jag även bestämt att lägga in riktigt tung styrketräning. Detta blir svårt att fixa hemma. Delvis går det att lyfta barn när man tränar men bäst blir nog med riktiga vikter. Som tur är har jag via kommunens friskvårdsbidrag möjlighet att träna på Rosenlundsbadet en gång i veckan så då kan jag kombinera tung styrketräning med simning. Kanon! En annan sak som nämndes i podden var dessutom hur nyttigt det var att gå och bära på tunga saker för corestyrkan för löpare. Detta utnyttjar jag redan mycket på promenader/vandringar/utflykter med barnen (Ja, konstigt nog så orkar de inte gå hela tiden 😉 ) men jag ska försöka att ta tillvara på de tillfällen då de blir trötta och inte bli irriterad utan se det som ett bra tillfälle till bra styrketräning.

Som jag nämnde tidigare simmar jag gärna en gång i veckan och framåt våren kommer denna alternativa träning blandas med cykling som träning inför Sommen Runt i slutet på maj. Det viktiga med den övriga träning/prehaben är att hitta ett upplägg som passar dig själv. Efter min skada har jag blivit allt mer fokuserad på rörelse/träning istället för enbart löpning. Jag försöker gå, stå och röra på mig så mycket som möjligt i min vardag. Vara så aktiv som möjligt med barnen och hitta på saker ute i naturen. Denna ”osynliga” träning tror jag gör oanat mycket för den totala träningen och många glömmer nog av att räkna med den. Som lärare har jag ett aktivt jobb där jag står mycket under dagen och då jag går till jobbet kan min Suuntoklocka visa på över 10 000 gjorda steg bara under arbetstiden vilket känns kanon.

Sammanfattning

Inför Sundsvall Trail har jag gått igenom mitt träningsupplägg med fokus på backträning, distans/tid samt tävlingsspecifik träning. Dessutom har jag kollat på hur jag lägger upp min övriga träning/prehab. All den här träningen tror jag kommer leda till en bra och stabil grund för att ta mig an min tuffaste utmaning hittills. Men som alla vet så är inte träning allt. I kommande inlägg kommer jag gå igenom de två andra bitarna som är enormt viktiga för att lyckas med ultratraillopp, kost/energi samt vila. Hoppas att du fått lite inspiration i hur du kan träna inför ett ultratraillopp!

Loppkalender 2018 – Vägen till Sundsvall

Loppkalender 2018 – Vägen till Sundsvall

När man äntligen är på god väg tillbaka från sin första löparskada så känns det som att man kan erövra världen och allt man vill är att bara ge sig ut och springa hela tiden. För egen del tycker jag att det är oerhört roligt att springa lopp och det finns verkligen massor med bra lopp i alla möjliga distanser och terränger att välja på. Här tänkte gå igenom vilka lopp jag hoppas kunna springa i år. Kommentera gärna om vilka lopp du ska springa och varför! 🙂 Förhoppningsvis ses vi i någon startfålla under året och om inte annat så får du lite härliga tips på lopp du kan springa nästa år. Mitt stora mål för våren är att springa riksmästerskapen i ultratrail i Sundsvall 3/6. 52 km härlig och utmanande traillöpning väntar. Hur ska detta gå med hälsenerehabilitering i bakfickan och hur laddar jag upp rent loppmässigt inför en sådan utmaning? Spana in kalendern nedan! 🙂

Billingen Winter Challenge 3/2 – 5 km

Det sköna gänget som arrangerar lopp på mitt barndomsberg Billingen är riktigt duktiga ultratraillöpare och kan det här med att knåpa ihop fantastiskt roliga banor som går rakt ut i spenaten. Jag har flera gånger sprungit deras lopp men inte sprungit deras nya vinterlopp som hade premiär förra året. Perfekt att kicka igång årets tävlande och köra första loppet sen skadan med en lite kortare distans.

VätterVyernas Ultra Trail 17/3 – 63 km

För fjärde året i rad arrangerar jag ett socialt långpass där vi springer runt den södra änden av Vättern, från Bankeryd via Jönköping till Vista Kulle. Detta blir mitt första stora test för hälsenan men också en riktigt bra statusuppdatering inför Sundsvall bara sett i antal timmar jag klarar av att vara ute. I dagsläget känns det som att jag kommer att klara av hela distansen men mycket kan hända på en och halv månad.

Trail Och Mustasch 7/4 – 30 km

Förra året sprang jag äntligen detta första lopp för första gången. Galet roligt men samtidigt galet dumt sett till min strulande hälsena. Det gick uselt i ca 13 km och sen släppte ömmandet i hälsenan och jag sprang allt snabbare. Nu satsar jag på att träna vettigare och smartare fram tills dess så att jag kan slå min tid från förra året. Men förutom att springa den roliga banan så ser jag fram mot allt gött folk som kommer och hänger före och efter loppet. 30 km känns dessutom som en ganska lagom uppvärmningsdistans inför 52 i Sundsvall.

Lake District med Team Nordic Trail – ? km

För några veckor sedan blev det klart att jag ska åka med som ledare till ett av mina drömresmål när det gäller löpning. Lake District är en bergig nationalpark som jag länge trånat efter när jag sett bilder och filmer därifrån. Känt för sköna och galna rundor som folk försöker springa på en viss tid som exempelvis The Bob Graham Round. Vill du se en helskön film om ett sådant upptåg och samtidigt bli fullproppad med mastig traillöpningspropaganda från Lake District så spanar du in den den här artikeln och filmen med Nicky Spinks. Jag ser fram galet mycket mot detta äventyr och det ska bli så fantastiskt roligt! Dessutom blir det ett klockrent träningsläger med långa dagar på stigarna och massor med höjdmeter ungefär en månad innan Sundsvall.

Sommen Runt 26/5 – 124 km

Oj, ett ultralopp på 124 km veckan innan Sundsvall. Inte kanske optimal uppladdning tänker du nu. Men om man tänker att Sommen Runt är ett cykellopp som jag ska genomföra med min käre far som fyllt 60 i år så blir det lite mer förståeligt. Att jag dessutom köpte en billig och helful men ack så funktionell räjsercykel förra året när jag var skadad innebär ju att jag kanske reta upp några cykelmänniskor när jag cyklar runt Sommen med en stänkskärm bak på cykeln. Rock ’n’ hoj! 🙂 Den här dagen ska bli väldigt rolig. Förhoppningsvis strålande majväder, grönska, cykla, fika och gött tjöt med pappa.

Starten på Sundsvall Trail 52 km. Ses vi där?

Sundsvall Trail 3/6 – 52 km

Ja, här ska det alltså tävlas på allvar. Med största sannolikhet den tuffaste banan som jag någonsin tagit mig an. Jämför man tiderna som förra årets vinnare, Andreas Svanebo, fick när han vann i Sundsvall (då 49 km) och när han vann Kia Fjällmaraton 43 km så skiljer det mer än 1,5 h. (5.08 mot 3.33). Det säger en hel del om hur tuff banan är i Sundsvall. Dessutom är den tre kilometer längre i år. Det ska bli oerhört intressant att se hur jag kan prestera med tanke på hälsenestrulet och en helt annorlunda träning senaste året. Blir vårens träning så bra som jag hoppas så kan det ändå bli en tävling där jag kan känna att jag tagit ett steg framåt jämfört med innan skadan. Bilder och filmer från banan och det faktum att jag ändå sett miljöerna i Sundsvall på riktigt gör att jag är oerhört laddad för detta äventyr och jag tror verkligen att banan erbjuder helskön traillöpning med trevlig teknisk terräng och branta backar. Läs mer om loppet i mitt inför reportage här!

Billingen Trail Marathon 30/6 – 45 km

Här hoppas jag att jag är tillbaka i fullgod form och ha en hälsena utan några känningar kvar av skadan. Målet är då att pressa min tid på 4.19 från 2016 och komma under 4.15. Detta lilla men oerhört trevliga arrangemang hoppas jag på att springa varje sommar då Billingen är ett fantastiskt berg som bjuder på en kanonfin traillöpning och vackra vyer. Läs mer om min första upplevelse från loppet här.

Tiveden Trail 14/7 – 24 km

Rock ’n’ roll-Trail var uttrycket som jag dubbade när jag första gången sprang detta varvlopp för två år sedan. Så kändes det verkligen. Galet tekniskt, stenigt värre och upp och ned hela tiden. Höjdkurvan nedan säger en hel del om loppet.

Att man sedan kan bada och basta efter loppet gör detta till ett klockrent arrangemang 🙂 I år har man dessutom utökat banans längd lite så det ska bli spännande att se de nya delarna.

Salomon 27K / Kia Fjällmaraton 43 km

Varje sommar åker vi på familjeläger med Team Nordic Trail i Edsåsdalen. Grymt roligt som du kan se i filmen ovan 🙂 I år har jag inte anmält mig till något av loppen under Fjällmaraveckan men planen är att antingen springa Salomon 27K som jag inte har sprungit förut eller ta mig an Fjällmaraton igen och satsa på att komma under fem timmar. Vi får se vad det blir men oavsett så ska det bli grymt sköj att röja loss bland fjälltoppar igen. Hur det gick senast jag sprang fjällmaran kan du läsa mer om här.

Förra gången var John Bauer en riktig geggfest 🙂

John Bauer Trail Run 1/9 – 22.5 km

John Bauer Trail Run är en lokal favorit som jag sprungit två gånger tidigare, 22 km som jag sprang fel så det blev ca 6-7 km extra och tio km som gick ganska bra. Huskvarnaberget är ett eldorado för traillöpning och här bjuds det på branta backar, tekniska stigar och härliga miljöer, Nu är jag grymt sugen på att få revansch på den långa banan och inkassera en fin tid och placering där.

Här stod vi och tjoade och hejade på folket som sprang Kullamannen i höstas medan mitt hjärta tyst skrek till mina ben: SPRING!

Kullamannen Dubbel-Döden 3/11 – 44 km

Som jag längtat att efter att ge mig ut och härja runt på Kullaberg! I höst blir det äntligen av och på programmet står Dubbel-Döden. Som om inte en död skulle vara nog. Vi var och kikade och hejade på loppet i höstas med familjen och spanade in Kullaberg och man blev verkligen galet taggad för att springa runt i den unika och utmanande miljön. Förhoppningsvis hinner vi med att bekanta oss lite mer med berget då jag gärna skulle åka dit i vår med familjen.

Där så. Min loppkalender för 2018. Jag är inte anmäld till alla loppen jag skrivit om och kanske springer jag fler eller mindre lopp, men förhoppningsvis springer jag alla som är med på listan och gärna några till 🙂 Hoppas att vi ses ute på stigarna eller i startfållan. Det är bara att hojta till!

Min nästa utmaning – Riksmästerskap i ultratrail!

Min nästa utmaning – Riksmästerskap i ultratrail!

Att hålla på med löpning är på många sätt att hitta sig själv. Vi är alla olika och alla vill ha/letar efter olika utmaningar, hastigheter och distanser. Några gillar platt asfalt, andra gillar backar och stigar. Några springer kort och andra långt. För egen del har jag väl också utforskat en hel del vad jag gillar som traillöpare. På många sätt är jag väl en allätare men när det gillar distans och utmaning har det ofta hamnat runt strax över maradistansen, rejält kuperat och helst på en bana som i sig är en upplevelse. Min plan för 2017 var att bli snabbare på just de distanserna där min målsättning var att ta mig under fem timmar på Kia Fjällmaraton. Min skada i hälsenan har gjort att mitt löparår har blivit helt annorlunda mot vad jag hade planerat. Jag har lärt mig mycket av detta och det är först nu i slutet på året som jag egentligen har kommit igång med en löpträning som liknar den som jag hade för ett år sedan ungefär. Jag gillar att ha en målsättning med min löpning för att utvecklas och oftast blir min målsättning att springa något lopp eller klara någon distans. I efterdyningarna av min skada har frågan dykt upp: – Vad blir nästa utmaning?

När det för några veckor sedan utannonserades att det skulle anordnas Riksmästerskap i ultratrail (RM) 2018 så kände jag direkt att detta är helt rätt för mig. Även om jag inte kommer att vara i mitt livs bästa form så är detta precis en sådan utmaning som jag behöver som målsättning för min träning. Samtidigt innebär ett riksmästerskap att ultratrail är på väg att räknas som en riktig sport och förmodligen blir det ett riktigt SM om några år. Då känns det väldigt roligt att ha varit med från början.

Riksmästerskap i ultratrail…? Vad innebär det tänker du förmodligen. Jo, 2018 står loppet Sundsvall Trail som värd för riksmästerskapen i ultratrail och deltagarna får springa en 50 km lång bana i naturen kring Sundsvall där man ska ta sig an 1600 positiva höjdmetrar under banans gång. Att läsa en sån här banbeskrivning är som att höra ljuv musik ackompanjerat av naturens sus och dus: 70% smalstig, 23% obanat, 7% blandning av större stigar, grus- och asfaltspartier. Ljuvligt! Det är som att det vattnas i munnen. Här är ett smakprov från banan!

Vad innebär riksmästerskap sett till potentiella elitdeltagare då? Jo, de tio bästa traillöparna på Sverigelistan vid årsskiftet har reserverade startplatser så att de kan anmäla sig på tävlingsdagen. Tänk en startlinje med Buud, Olsson, Jonsson, Forsberg, Kotka och Nilsson och alla andra stora stjärnor vi har inom svensk traillöpning! Fjolårets segrare i Sundsvall Trail på dam- och herrsidan, Johanna Bygdell och Andreas Svanebo, är redan anmälda och Jennifer Asp som tog en imponerande seger i Buff Bydalsfjällen 50 km förra året.

Här går starten på Sundsvall Trail 50 km.

Detta är något som jag ser fram emot väldigt mycket då jag stannat till med familjen och i Sundsvall och sovit över flera gånger på vägen till Åre och alltid spanat upp mot de omgivande bergen och tänkt att de ser oerhört lockande ut att springa i och i juni kommer jag alltså ta mig an banan som ser ut att bli både en härlig men enormt utmanande upplevelse. Min tanke är att du kan följa med här på min blogg och läsa senaste nytt om loppet samt följa min träning inför loppet och få tips och råd om utrustning och annat viktigt att tänka på inför ett ultratraillopp. Så häng på! 🙂

Min första löparskada – Del 1 Skadan

Min första löparskada – Del 1 Skadan

Inte helt oväntat så hänger min lust att blogga ihop med min löpning. Det senaste halvåret har jag fått min första löparskada och börjat rehabba mig tillbaka från den. Så tyvärr har det varit lika skralt med uppdateringar som det har varit med antalet löppass för min egen del. Men nu ska jag trappa upp både löpandet och bloggandet! Häng med och se hur det har gått till när jag lyckades dra på mig min första skada. I första delen går jag igenom vad det var som hände egentligen.

När man efter sex års löpträning drar på sig sin första löparskada kan man väl egentligen vara rätt nöjd. Kontinuitet är nyckeln till utveckling och jag har kunnat träna på bra och bara haft kortare uppehåll på grund av förkylning eller småbesvär som bara hållit mig borta max en vecka från löpträningen. Mycket av detta beror nog på fyra orsaker:

  1. Att jag lyssnat på kroppen.
  2. Att jag springer trail
  3. Jag jagar inte tider på asfalt.
  4. Jag är småbarnsförälder.

Många av de ovan nämnda orsakerna till min långa period utan skador går faktiskt ihop utan att man kanske i första hand tänker på det. Jag tror att jag har kunnat lyssna på kroppen ordentligt för att jag inte haft tid att träna så mycket som jag vill då jag under de här sex åren gått från att ha ett barn till att ha tre. Hade jag kunnat träna mer hade jag nog dragit på mig en skada tidigare då det är så oerhört roligt att springa. Att jag springer i princip uteslutande trail gör också att kroppen utsätts för skonsammare löpning men också att jag har under en lång tid stärkt upp senor och leder samt min corestyrka för att klara av alla (o)trevligheter stigarna kan tänkas erbjuda i form av stenar, rötter, branta partier, lera och annat gojs.

Tidsjagandet finns väl hos mig också, men som traillöpare blir det kanske på ett annorlunda sätt jämfört med om jag hade sprungit asfalt. Då traillopp kan skilja så markant från år till år på grund av väder och andra förutsättningar så blir det automatiskt att man utgår mer från sig själv och sin egna utveckling och kanske inte i första hand jämför sig med andra som verkar vara fallet när man jagar tider på flack asfalt. Fokus för min del har varit att alltid springa bättre än vad jag gjorde förra gången på lopp och då jag dessutom satsat på långa och krävande lopp så blir träningen lite annorlunda jämfört med att pressa tider på milen. Men jag ska inte sticka under stolen med att min plan inför det här året var att öka på min fartträning för att göra snabbare tider på lopp. Dock innebär ökad kvalitetsträning alltid en ökad skaderisk.

Hur det gick till

Så med allt detta i åtanke är det kanske snopet att jag initialt inte blev skadad i samband med löpning även om jag i efterhand kan se hur löpningen var en av orsakerna till min skada. Jag jobbar som lärare och i februari var vi med skolan och åkte slalomskidor. Många elever hade aldrig åkt förut och när jag hjälpte en elev hålla sig upprätt med hjälp av att eleven höll i min stav samtidigt som vi plogade oss ned för backen så känner jag hur det liksom stramar till på hela baksidan av vänstra benet. Förmodligen spände jag mig på något konstigt sätt när jag försökte uppbåda krafter att hålla eleven och mig uppe nedför backen utan att ramla. I efterhand kan jag väl tänka att all backträning jag körde under JanuariJakten påverkat mina stackars vader som slitit hårt under januari och på så sätt även påverkat hälsenan och då var slalomen det som fick bägaren att rinna över.

View this post on Instagram

Jag klarade det! 7027/7000 höjdmeter. #januarijakten2017 är slut och jag är grymt nöjd med att jag personligen orkade med alla backpass på slutet. Sen är det så roligt att höra positiva kommentarer från andra deltagare som upptäckt vilken nytta man har av backträningen. Nu dröjer det nog ett tag dock innan jag kör 13 vändor i #Järabacken på ett pass igen 😉 Jag återkommer om vilka som vunnit startplatser i @sthlmsbrantaste på bloggen. Tack för i år alla deltagare! Grymt kämpat 😀👍🙌👊🏃 #januarijakten #brantaste #runsteepgethigh #jkpg #sharejkpg #timetoplay #salomonrunningswe #salomonrunning #trailrunningsweden #trailrunning #älskalöpning #flerhöjdmeteråtfolket #suuntorun

A post shared by Johan Brodén (@trailupptechloparen) on

 

Samma kväll hade vi träning med Team Nordic Trail och det fungerade bra att springa. Jag fortsatte träna på som vanligt men veckan efteråt började jag känna av hälsenan allt mer. Det hela slutade med att jag fick avbryta ett längre långpass inför VätterVyernas Ultra Trail 2017 och välja en kortare väg hem. Efter några pass till när jag kände på hälsenan så fick jag vila en vecka. Då var jag väldigt orolig för jag skulle ju arrangera VVUT2017 om bara en vecka. Hur skulle det gå att springa över sex mil och 1600 höjdmeter? På söndagen med mindre än en vecka kvar innan VVUT2017 så fick det bära eller brista. Johan och jag gav oss ut och provsprang första halvan av banan och testade de förändringar vi gjort till årets upplaga. Lite stelt i hälsenan första 6-7 kilometerna men sen fungerade det bra och mina förhoppningar om att kanske klara hela banan på VVUT ökade.

VätterVyernas Ultra Trail och misstagen efteråt

Vi fick en alldeles fantastisk dag på VätterVyernas Ultra Trail 2017 och för egen del hade jag kanske en av mina bästa runner’s high hittills då jag ensam gav mig ut från IKHP och plöjde de 6-7 första kilometrarna i John Bauerleden i ett riktigt gött tempo för att redan ha varit ute på stigarna i sju timmar. Jag klarade av de dryga sex milen på knappa nio timmar inklusive pauserna och var grymt nöjd. Inga större men i hälsenan efteråt. Sen kom de två misstagen som var början på skadefördärvet på riktigt.

VVUT2017 – Vilken dag!

Onsdagen efter VVUT2017 skulle jag nämligen hålla i ett löppass på jobbet. Vi blev inte så många och alla var vana löpare så istället för att ta den lite snälla backen som jag hade tänkt skulle passa alla så blev det den überbranta backen där man måste dra sig upp med händer. Och den var jag så smart och sa att vi skulle köra i högt tempo. Inte bra tyckte hälsenan. Kände genast att det slet mycket på hälsenan och nästföljande pass jag körde två dagar senare kändes inte alls bra. Så då tänkte jag göra det rätta och vila. Det fungerade i hela två dagar. Sen kom olyckligtvis det första helt ljuvliga vårvädret. Det var som att mina shorts skrek från garderoben: Vi vill ut och springa!

Sagt och gjort, en helt oplanerad löprunda, årets första i shorts och en härlig svängom på Bondberget tills jag lyckades trampa lite fel på en rot och fick all tyngd på vänstra hälsenan. Det högg till i baksidan och hade jag vetat bättre hade jag avbrutit passet där och gått hem eller ringt om skjuts. Men jag fortsatte rundan och tog mig i sakta mak hemåt. Jag trodde att nu var jag tillbaka där jag varit några veckor innan VVUT och att lite vila skulle få ordning på det hela, men egentligen var de här skadan mycket värre än den första. Något jag snart skulle få erfara. Men mer om detta i nästa avsnitt!

Hittar du ut?

Hittar du ut?

Den senaste tiden har jag haft en hälsena som strulat så tyvärr har det inte blivit lika mycket löpning som vanligt. För att ändå komma ut och röra på mig har jag cyklat en hel del och då har det varit kanon med appen Hittaut (Ladda ner dem via Google play eller App store). Hittaut är en enkel form av orientering som alla kan göra. Det går till så att ett stort antal checkpoints (kontroller) finns utspridda över hela staden och närliggande skogsområden. Checkpointsen har olika svårighetsgrad och du ska hitta dem med hjälp av en karta. När du hittat en checkpoint finns en kod som du sedan kan registrera online för att se din utveckling och för att vara med och tävla om fina priser.

Sådana här kontroller ska du leta efter.

Hittaut startades så vitt jag vet av en av de lokala klubbarna i Jönköping, IKHP, och sen har det spridits vidare av orientering.se till fler orter i Sverige. Ett väldigt roligt koncept som är ett enkelt och smidigt sätt att aktivera familjen. Barnen tycker det är väldigt roligt att cykla till de olika kontrollerna. Vissa kontroller behöver man ge sig ut i skogen för att hitta vilket bara gör det ännu bättre. När jag cyklat har det varit skönt att ha ett mål med vart jag ska cykla och på köpet har jag fått upptäcka nya platser här i Jönköping. Dessutom så lottas det ut priser i varje kommun så du får ett gratis sätt att röra dig, du registrerar allt smidigt med appen och kan alltså på köpet vinna något med lite flyt. Kanon! Så vad väntar du på? Skaffa ett konto, ladda ned appen och ge dig ut och hittaut! 🙂

Western States – Buud och Elov stoppar Jim?

Western States – Buud och Elov stoppar Jim?

Det finns väl få löpare som fått så mycket uppmärksamhet för ett misslyckande som Jim Walmsley. Förra året på Western States 100 växlade han upp och lämnade resten av fältet bakom sig och sprang solo större delen av loppet och låg under banrekordsgränsen fram till mile 93 då han sprang fel. Ett episkt misstag som Jim kommer försöka råda bot på till helgen. På lördag kl 14 svensk tid går nämligen starten för ett av världens mest anrika ultratraillopp, Western States 100-miles och på startlinjen står förutom Jim svenskarna Jonas Buud och Elov Olsson.

En tid Jim hoppas putsa med sisådär nästan fem timmar… Foto: Paul Nelson

De senaste dagarna har jag lyssnat på intervjuer och kollat på filmer inför loppet och jag måste säga att jag är riktigt laddad för att följa loppet på lördag. Sagan om Jim är mycket intressant och mer komplex än vad jag anade. Min uppfattning av honom innan är att han verkade väldigt kaxig. Det är han fortfarande men han verkar vara en person som backar upp sin höga målsättningar med resultat. Att han sen dessutom verkar vara genuint intresserad av utralöpningscommunityn och hjälper till på olika lopp var helt nytt för mig. Sen verkar löpning vara en form av räddande ängel som hållit honom vid liv. Lär känna Jim på djupet genom att kolla in den purfärska filmen Lighting the fire – Episode 1: Wrong Turns. Det finns även en lång intervju med Jim på The Ginger Runner som du kan se i klippet nedan.

Jims målsättning för årets lopp är inte bara att slå banrekordet på 14:46 utan att satsa på att springa under 14 timmar. Galet snabbt med tanke på att det är dryga 16 mil och 5000 höjdmeter, snö och brant teknisk terräng som ska avverkas! Dock är det inte bara Jim som satsar på att vinna utan i år har vi även två svenska löpare med som förhoppningsvis kan vara med och tampas om segern. Både Jonas Buud och Elov Olsson gör sin debut i loppet och det ska bli oerhört intressant att följa dem. Speciellt Elov tror jag kan bli en överraskning. Elov har under året pushat för att han ska slå Jim på sitt Instagramkonto så det är upplagt för fight 🙂 Jag pratade lite med Jonas om loppet när jag sprang med honom när han var på besök i Jönköping tidigare i år och han har ju racat mot Jim förut. Både på VM i 100 km och senast i Tarawera i Nya Zeeland tidigare i år. Jonas kommer nog köra sitt eget lopp som vanligt men jag tror Elov kommer satsa mer på att jaga Jim och se var det tar vägen. Så lät det lite när Elov blev intervjuad av irunfar.com tidigare i veckan. Nedan hittar du intervjun både med Elov och Jonas.

Igår släpptes en ny intervju med Jim också men den har jag inte hunnit kolla igenom än. Den hittar du här.

Om man ser till övriga löpare på herrsidan ska det bli spännande att se hur det går för Salomonlöparen Ryan Sandes som flera gånger haft Western States som huvudmål men inte riktigt fått till det. Loppet börjar som sagt på lördag kl 14 svensk tid och då blir ju beräknad målgång mitt i natten så man får vara uppe länge om man vill följa loppet tills någon passerar mållinjen. Bäst är att följa loppet på irunfar eller på loppets egna racesida. Vore riktigt roligt att se både Jonas och Elov i topp 10 eller till och med en seger men skulle jag satsat pengar skulle jag nog sätta dem på Jim. Han har tränat galet mycket och är nog riktigt revanschsugen. På damsidan återvänder tre löpare som vunnit tidigare, Kaci Lickteig, Magdalena Boulet och Stephanie Violett. Det blir nog minst lika spännande att följa deras kamp om segern. De utmanas av segraren från Comrades i år, Camille Herron. Hon kan nog också ro hem det hela om hon hunnit återhämta sig ordentligt.

Min egna butik!

Min egna butik!

Länge har tankarna om en butik funnits där i bakhuvudet. Specialiserad och inriktad på just de produkter som jag gillar och själv använder. Alltid har dock tankarna motats bort av allt arbete som skulle ligga bakom ett sådant projekt. Men nu har möjligheten dykt upp att på sätt och vis ha en egen butik med varor utvalda av mig. Nordic Native har börjat med ett nytt initiativ som jag genast nappade på. Vad är Nordic Native? Ett urklipp från deras egna beskrivning lyder såhär: Nordic Native är den första helt kompletta sociala e-butiken för friluftsliv och äventyr och som kopplar samman produkter, aktiviteter och individer på en gemensam plats. Mestadels är det produkter för dig som är outdoorintresserad men det finns en del godbitar för dig som älskar traillöpning också.

Nordic Native har de tagit den sociala aspekten av butiken till en ny nivå när man nu kan ha en alldeles egen butik. I den väljer man ut sina egna produkter som man själv gillar och sen kan man promota dem vidare och få kunder som handlar i din butik. Detta nya koncept har precis lanserats och det firar vi med en rabattkod! Använd rabattkoden NORDIC-NATIVE-STORE-30 och du får 30% på ordinarie priser. Koden gäller till 18/6 så passa på att kika in i min affär nedan och fynda!

Butiken

Tips och omdömen

Nedan kommer jag lägga upp tips och omdömen på olika produkter som du hittar i min butik. Först ut så ska vi kolla på mitt favoritklädmärke Röjk.

Röjk PrimaLoft Zippen Hood

Direkt när jag provade Röjk PrimaLoft Zippen Hood föll jag för hur skön och mjuk den var att ha på sig. Den har flera funktioner som jag gillar men det allra bästa är materialet. Röjk har snickrat ihop en helskön mix av merinoull och värmande Primaloft-polyester som gör plagget varmt och gosigt samtidigt som det ändå tack vare merinoullen håller sig luktfri och fräsch så du inte behöver tvätta den ofta. Materialen bidrar också till att den torkar relativt snabbt. Zippen Hood har också en mycket hög krage vilket jag gillar skarpt. Det är gött att kunna ha värme runt halsen och vill man så kan man även använda tumhål vid ärmslutet för att värma händerna extra. Perfekt under skaljackan så här på våren och hösten när jag är ute och leker med barnen.

Hoodien har två fickor på sidorna med dragkedja där du smidigt kan förvara mobil eller kontokort samt att det även finns ett litet hål för hörlurssladd samt en liten hållare längs med insidan av dragkedjan som du kan fästa hörlurssladden i så du smidigt kan ha hörlurssladden innanför tröjan.
Under de kallare delarna av året är den här hoodien helt magisk. Jag skulle i princip kunna gå omkring i den jämt och den skulle hålla sig fräsch. Tyvärr hör väl det kanske inte riktigt till den sociala normen att gå med bara ett klädesplagg en stor del av året även om det rent miljömässigt skulle vara helt fantastiskt om fler gjorde så. Så ibland får hoodien vila i garderoben och när man tar ut den är den nästan alltid som ny. Trots att jag haft min i snart två år så kan man räkna antalet gånger jag tvättat den på mina två händer då det behövs väldigt sällan. För mig som småbarnsförälder räcker det oftast med att bara torka bort eventuella fläckar med våtservetter 😉 På sommaren är den mestadels för varm att använda under dagarna men jag har använt den under kallare dagar i fjällen och på sommarkvällarna kan det vara helt fantastiskt att dra på sig den här varma och oerhört sköna tröjan. Köp ditt exemplar av hoodien här! Du kommer inte att ånga dig 🙂

Röjk PrimaLoft Drifter Hood

Röjk PrimaLoft Drifter Hood är alltså lite varmare än Röjk Roamer Hood men ändå ganska luftig och inte lika varm som Röjk Zippen Hood. Den har också varit ett av mina givna val under svalare sommardagar eller på sommarkvällarna. Precis som i Zippen Hood är det en kombination av merinoull och PrimaLoft-polyester men Drifter har ett tunnare tyg. Annars är modellen snarlik i designen men varför ändra på något som fungerar. Den här hoodien har jag i princip på mig dagligen hemma, både inne och ute. Perfekt när man leker med barnen, handlar eller när man sitter och myser i soffan. Den torkar ganska fort när den blivit blött, vilket också är ett stort plus.

En luva är kanske något som i första hand känns lite onödigt på ett plagg som du använder till vardags men för min egen del blir det faktiskt så att jag använder den då och då. Jag går alltid till jobbet och i Jönköping kan det blåsa rätt bra så då är det gött med en värmande luva under skaljackans luva.Under vinterhalvåret har jag ofta på luvan inne för det värmer så gött om man exempelvis läser eller sitter och kollar på tv. Andra smarta funktioner med hoodien är de sköna tumhålen som gör att du kan värma tassarna lite extra vid behov samt att den har ett smart snörsystem runt midjan där spännena är dolda inuti fickorna. Köp ditt exemplar här!

För mer bilder och information läs min artikel om Röjk på bloggen: http://www.trailupptechloparen.se/rojk-innovation-stil-och-funktion/

Back to Top