Billingen X-trail – Var tog alla stigar vägen?

Jag har badat, vadat, krupit på alla fyra, sprungit i (älg)bajs, korsat gyttjehål, blivit duschad samt bestigit en gigantisk snöhög. Toughest Viking Extreme? Nä, trailloppet Billingen X-trail. Men låt oss ta det från början.

Billingen X-trail Nightmare

Billingen X-trail Nightmare

Dagen innan huvudloppet gick precis som förra året backloppet X-trail Nightmare. Konceptet är enkelt. Spring illa kvickt nedför en brant backe i mörker och sen ska du upp för en annan väldigt brant backe. Banan är ca 1.5 km och kantas av små lysrör som man kan följa. Förra året missade jag prispallen med ynka tre sekunder. Så i år var målet att förbättra min tid och förhoppningsvis ta min första pallplats i vuxen ålder. Förra året blev det stressigt då läggning av barn drog ut på tiden och jag hann inte värma upp ordentligt. Detta ledde till att jag kände mig riktigt seg i början av huvudloppet följande dag så nu såg jag till att ge mig ut på en rejäl uppvärmningsrunda.

Billingen X-trail Nightmare Måne

Oerhört passande med en röd måne strax innan start.

När det väl var dags för start såg jag två killar med IF Hagenkläder (IF Hagen är orienteringsklubben i Skövde och min modersklubb) och tänkte direkt att de där är nog snabba. Jag minns själv hur snabb man kände sig när man kutade runt på Billingen i ungdomens dagar, kors och tvärs letandes efter nästa orienteringskontroll. Man startar med 30 sekunders intervall vilket innebär att man har någon att jaga direkt och snart blir man dessutom jagad. För min egen del hamnade jag mellan de två IF Hagenkillarna. Intressant. I början springer man på skridskostadion lite innan det bär nedför den i Skövde välkända intervallbacken ”Strupen”. Inne på stadion springer jag mycket bättre jämfört med förra året och nu gäller det att hitta ett bra tempo nedför den långa, smala backen. Avståndet till löparen framför känns helt ok när jag vänder uppåt för att ta mig an slalombacken. I mitten på backen kommer dock löparen som startat bakom mig ikapp. Detta ger mig en energikick för man vill ju inte bli omsprungen allt för mycket. Jag försöker haka på så gott det går uppför den branta avslutningen på backen och stämplar strax efter. Det visar sig sen att killen som sprungit om mig vann hela tävlingen. För egen del är jag riktigt nöjd med att förbättrat min tid med 17 sekunder och att jag knep den där tredjeplatsen jag missade förra året. Trots att jag inte körde på för fullt för att känna mig relativt pigg inför lördagens huvudlopp. Men innan det var det dags för en annan höjdpunkt.

Billingen X-trail Kidsrun 2016

Billingen X-trail Kidsrun

Förra året sprang jag barnloppet med min äldsta son Adrian och sen dess har mellanpöjken Edvin längtat efter att springa han med. Storebrorsan är den stora idolen så man ska minsann göra samma saker. Så i år skulle jag springa med Edvin och min fru Marie fick springa med Adrian. Minstingen Clara har precis tagit sina första stapplande steg, men inom en snar framtid kan vi minsann springa lopp hela familjen 🙂 Det är så härligt med barnlopp. Glädje, full fart och huller om buller. Banan bjuder på både lite asfalt, lite backe, ta sig över en bäck, lite off-trail. Nytt för i år var att militären var där och barnen fick springa igenom (!!) ett terrängfordon. Avslutningsvis blev det en kort svängom i slalombacken innan målgång. Väldigt roligt och i år sköttes uppvärmningen av ett uppklätt lejon som inte var riktigt lika skräckinjagande som clownen från förra året. Sen var det dags för huvudloppet.

Billingen X-trail 2016 Inidiansjön

Billingen X-trail

Det var lite tight om tid mellan loppen för vår del. Min fru Marie skulle göra tävlingspremiär sen vi fick Clara. Roligt! Vid starten hinner jag byta några ord med Joel Språng som jag sprang loppet till stor del för två år sen. Joel är en riktig hejare på traillöpning och siktar högt för dagen. En man med TNT-outfit hejar och det visar sig att han följer mig på Instagram och vi önskar varandra lycka till. Sen bär det av. Första kilometern är som en kort och lätt uppvärmning innan allvaret börjar. Lite stel i höften men det fungerar att springa. Sen börjar allvaret. Rakt ut i spenaten på tight, tekniska stigar och rakt ned i ett alldeles förträffligt förrädiskt gyttjehål på ca tio meter. Här fastnar löparen framför mig totalt och jag får klämma mig förbi på sidan. Tycker dock att jag blivit mycket bättre på sådana här passager. Sen blir det lite upp och ned innan det är dags för banans andra rejäla hinder. Indiansjön. En riktig publikfavorit.

Billingen X-trail 2016 Jag i Indiansjön

Fokuserad Trailupptechlöpare!

Jag tar det lugnt för att inte springa in i någon gren eller sten i vattnet och sen bär det snabbt av utför på fantastiskt roliga mountainbikestigar omgivna av ljuvligt grönskande vitsippor och lövskog. Här märks det direkt att resten av banan är rejält förändrad jämfört med förra året. Off-trailBonanza! För att försöka förmedla känslan av hur det är att springa i sådan här tekniskt krävande terräng knåpade jag ihop ett litet tankesegment från en del av banan. Försök tänka dig att du springer i en skog med en hel del buskar, grenar och allmän växtlighet samt stenar och annat smått och gott i vägen och att det inte finns någon stig alls. Det är du och bansnitslarna och förhoppningsvis en löpare framför som du kan ha som riktmärke.

Steg, steg, ducka, steg , titta, steg, steg, hopp, steg, steg, andas, vifta bort gren, kasta ett öga på löparen framför, steg, steg, hopp, var är snitseln? Steg , steg, gyttjeklafs, hopp till sten, steg, steg, klättra upp för sten, kryp, steg, steg, andas, steg, steg

Jag har från ca fyra kilometer följt samma löpare och när vi närmar oss skridskostadion på banans slut kommer ett annat nytt moment. Man ska springa genom en fålla där det sprutar vatten över deltagarna. En hel del publik tittar på och jag tänker att det är bara att köra. Upp med armarna och yeeee-haaa rakt igenom. Faktiskt härligt svalkande och publikens hejarop stärker mig innan det är dags för den hårda avslutningen på banan. Nedför Strupen, sen halvvägs uppför slalombacken och ned igen. Här drar jag ifrån löparen jag jagat i fem kilometer och tänker att nu ska jag minsann före honom i mål. På väg ned till botten av backen så får man springa upp på en bautasnöhög. Roligt att banläggarna utnyttjar alla möjliga moment i terrängen och lite speciellt att springa på en mjuk, halvsmält snöhög i slutet på april. Jag stämplar nere vid botten på backen och sen gäller det att arbeta sig uppåt. Har god marginal till löparen bakom mig och det är alldeles för långt fram till den framför för att det ska vara möjligt att ta sig ikapp. Här känns det ändå som att jag har relativt gott om krafter och jag segar på. På de brantaste delarna av backen går jag med händerna på låren. Det känns bekvämt att byta ibland och troligtvis går det ungefär lika snabbt som att springa. Detta ska jag undersöka rejält i sommar inför Axa.

Billingen X-trail 2016 Trött

Ungefär så här känns det att avsluta ett lopp med en slalombacke 😉

Härligt att nå toppen och pusta ut efter ett väl genomfört lopp. Det visar sig sen att jag kommit åtta. Min bästa placering och min bästa tid hittills fast banan kändes som den svåraste hittills. En sänkning av tiden med över två minuter. Gött! Joel visar sig ha kommit tvåa i loppet. Riktigt grymt och även hans bästa placering här hittills! Joel är ledare i TNT Göteborg och det visar sig också att han ska hjälpa till på familjelägret i Edsåsdalen under Axaveckan. Kanonsköj!

Billingen X-trail 2016 Topp3

Topptrion med Joel till höger.

Jag drar på mig varmare kläder och väntar in Marie. Hon har haft det tufft på stigarna. Fastnat i gyttjehålet så att andra deltagare fick hjälpa henne loss och hamnat i otakt efter det. Banan är brutal men jag är väldigt stolt över att hon klarat den så pass bra så kort efter graviditeten. Årets Billingen X-trail bjöd på en hejdlöst rolig bana med oerhört varierad löpning. Jag fullkomligen älskar lopp där banan kräver full koncentration och du knappt har tid att tänka för du måste vara så fokuserad på var du ska sätta fötterna, var banan tar vägen och hur du på bästa sätt ska ta dig fram. Som en härligt lång bergochdalbana! Detta har blivit en härlig tradition för mig och familjen och man ser många ansikten efter tävlingen som man sett åren innan. Det som skulle göra helgen komplett vore en tävling på söndagen också. En halvmara med lika galet grym banläggning som pricken över i:et på söndagen och sammanslagning av poäng för alla tävlingarna så man kan kora en totalsegrare? Det vore något det!