Billingen X-Trail 2015: Trailfest för hela familjen!

Billingen X-trail ligger mig väldigt varmt om hjärtat då loppet går på mitt barndomsberg Billingen i Skövde där jag som barn gladeligen kutade runt kors och tvärs på stigar och i skog och mark och letade efter kontroller som medlem i orienteringsklubben IF Hagen. Numera är det inte kontroller jag jagar runt efter ute i naturen utan i det här fallet handlade det om vita snitslar i lördags samt (lite oväntat?) marschaller och ljusstickor i fredags.

bxtraillogo

Billingen X-trail Nightmare

Billingen X-trail består för tillfället av tre olika lopp och arrangörerna i Hjo Multisportklubb har planer på att utöka med ett längre lopp i framtiden om det är möjligt rent organisationsmässigt. Först ut i tävlingsordningen är Billingen X-trail Nightmare som gick av stapeln i fredagskväll. Detta lopp skiljer sig en hel del från något lopp jag sprungit förut. Banan är bara ca 1500 meter lång och består i princip av en kort transportlöpning till en väldigt lång nedförsbacke som kallas Strupen och sen en väääldigt lång uppförsbacke i form av slalombacken i Skövde med målgång på toppen av backen. Mjölksyrafestdelux helt enkelt 🙂 85 positiva höjdmeter på ca 450 meters uppförsbacke är inte illa pinkat.

Alla deltagarna startade med 30 sekunders mellanrum så det blev ett relativt jämnt flöde med löpare uppför backen. Själv visste jag inte riktigt hur jag skulle lägga upp loppet. Jag ville inte köra för hårt inför lördagens huvudlopp. Jag matade ändå på rätt bra i nedförslöpningen för jag vet att jag är rätt snabb utför. Jag sprang Billingen X-trail förra året så själva slalombacken har jag stiftat bekantskap med sen tidigare och det är väl en rätt tuff relation vi haft hittills och efter helgens eskapader är den bara snäppet förbättrad. Slalombacken är oerhört tung faktiskt. Hade hoppats på att det skulle kännas bra att springa hela backen, men det gjorde det inte riktigt samt att jag nog var lite feg såhär i efterhand. Här är en film från målgången.

Känslan var ändå bra och jag hade inte tagit ut mig totalt. Något som jag kanske ångrar lite när jag väl vid prisutdelningen inser att jag var tre ynka sekunder från en pallplats. Det hade varit min första pallplacering sen barndomens orienteringskarriär så det har varit en trevlig inledning på helgen. Jag får ta revansch nästa år helt enkelt! Den överlägsna vinnaren Ondrej Fejfar som visade sig vara tjeckisk landslagsman i traillöpning krossade banrekordet med över två minuter. Men jag var dryga minuten efter honom så förra året hade det blivit seger 😉 Konstigt med en tjeckisk landslagslöpare på ett traillopp i Skövde tänker du kanske nu. Det visade sig att Ondrej var utbytesstudent i Karlstad så det förklarade det hela. Men vi lär nog se mer av honom under året kan jag tänka mig.

Billingen X-trail Kidsrun

Starten!

Starten!

På lördagen var det dags för helgens andra lopp, Billingen X-trail Kidsrun! Detta var en nyhet för i år och min äldste son Adrian var tillräckligt gammal för att vara med så detta hade vi sett fram emot länge. Banan var ca 900 meter och bjöd bland annat på en riktigt lerig stigpassage och en vända ned i slalombacken med målgång på toppen. Adrian var så trött när vi kom till slalombacken så han la sig ned och började rulla utför. Helskönt och även så helrätt sett ur ett barnsligt perspektiv 🙂 Alla barnen fick medalj av en clown som även haft hand om uppvärmningen och om det är något som kan förbättras till nästa år så är det väl att clownen faktiskt var lite läskig.

Läskig clown!

Läskig clown!

Billingen X-trail

Några timmar efter barnloppet var det dags för helgens huvudattraktion. 10 kilometer ljuvligt utmanande traillöpning runt skog och mark och genom lera och vatten på Billingen och återigen en vända uppför slalombacken som avslutning. Ca 300 höjdmeter hade arrangörerna utlovat men det skulle visa sig vara ännu mer. Här är en film från starten!

Den första kilometern går på en bred grusväg men det är efter den som det drar igång på allvar. Det är som att ge sig ut på en bergochdalbana! Redan några hundra meter in på den första smala stigen kommer vi till en passage som förra året var ett litet lerig kärr men som i år var ett gyttjehav. Helt plötsligt sjönk man ner långt upp till låren. Allt vad vettigt löpsteg heter försvinner ur tankarna och här handlar det om att bara ta sig fram på bästa möjliga sätt. Inser snabbt att snitslingen runt gyttjehålet inte är något bra redskap för att få någon som helst form av stöd för att ta sig fram och brakar nästan rakt in i killen framför och lyckas sen få tag i en trädstam. Väl ur gyttjehålet har pulsen gått i topp och jag tar det medvetet lite lugnt. Gårdagens backlopp sitter kvar i vaderna och hälsenorna och jag vet att förutom slalombacken i slutet är banans första halva den klart tuffaste. Vi hinner bara springa i en kilometer till innan det är dags för den första vattenpassagen. Här sprang jag in i en sten under vattnet förra året så jag tog det lugnare än vad jag gjorde då. På filmen nedan kan du se hur de första löparna kommer till passagen och den slutgiltiga vinnaren Ondrej Fejfar i rött linne.

Ett ord som passar in bra för att beskriva detta lopp är intensivt. Den för i år nya bansträckningen bjuder på oerhört varierad terräng. Smala stigar, off-trail, lövskog, barrskog, groteskt branta backar där man får dra sig upp med händerna i träd för att komma upp och hela tiden så växlar underlag, kupering och man måste på något sätt vara väldigt alert för att ha koll på var banan tar vägen, var man ska sätta fötterna och ha fullt fokus. Helt fantastiskt underbar traillöpning helt enkelt! 🙂

Precis som förra året så tar jag rygg på en löpare som håller ett bra tempo för mig så slipper jag lägga lika mycket fokus på var banan tar vägen. Min plan för loppet var att ta det relativt lugnt de första fem och sen försöka mala på då det blir lite mer lättsprunget enligt banprofilen som arrangörerna släppt. Den nya bansträckningen var mycket tuffare men samtidigt roligare än förra årets och den innehöll många riktigt djupa vattenpassager, något jag kanske av naturliga skäl inte tränar så ofta men som ger en extra krydda när det är lopp. Lever man efter devisen: ”Dä bare å löp!” får man minsann visa att så är fallet 🙂

Väl framme vid Strupen, den långa nedförsbacken som leder ned till botten av slalombacken, så har jag ett gött flyt nedför och drar ifrån löparen jag hängt på nästan under hela loppet. Upptäcker att arrangörerna varit snälla och lagt till en extra stig nästan upp till halva slalombacken och ned igen innan man får ta sig an slalombacken från botten. Tungt! Men samtidigt gick stigen genom lövskog och var kantad på båda sidorna av ett vitt hav med vitsippor så jag försökte fokusera på naturens underbara skönhet och glömma tröttheten i lår och vader. Slalombacken gick tämligen bra även denna gång även om jag var enormt trött. Ser halvt död ut på bilderna från den 🙂

Efter målgång kände jag mig ändå nöjd med hur jag genomfört loppet och jag slutade på nionde plats. Precis som i fjol, men med backloppet från fredag i benen kändes det helt ok ändå. Inte helt oväntat så vann tjecken Ondrej Fejfar och damklassen vanns av Emma Ekström. Efteråt blev det lite gött häng med familjen och så hann jag med att prata med en hel del gamla och nya trailkompisar. Extra roligt när man träffar på andra löpare från Team Nordic Trail som dessutom visar sig vara uppvuxna i Skövde. Jag kan varmt rekommendera att springa Billingen X-trail och min förhoppning till nästa år är att de gör en tävlingsserie som sträcker sig över hela helgen. Sprintbackloppet Nightmare på fredagen, X-trail på lördagen och sen X-trail 21 km eller 42 km på söndagen och sen räknar man ihop poäng från alla tre loppet. Det skulle vara en rejäl utmaning!

Passa på att spana in den proffsiga filmen från årets Billingen X-trail så hoppas jag att vi ses där nästa år!