Billingen Trail Marathon

I lördags sprang var det äntligen långloppspremiär för mig i år. 45 tuffa km väntade på mitt barndomsberg Billingen. Förra året kunde jag inte springa urpremiären av loppet Billingen Trail Marathon för det var precis när vi väntade vårt tredje barn och sen dess har jag längtat att ta mig an den tekniska, kuperade och vackra terrängen runt Billingen.

Billingen Trail Marathon KartaStigningar

Karta med stigningar: Rött = Brant

Uppladdningen inför loppet var både bra och dålig på samma gång. Träningsmässigt har juni varit en väldigt bra månad med många kilometer stig och dessutom ca 6000 höjdmeter. Rent näringsmässigt hade jag dessutom satsat på en rejäl kolhydratladdning, rödbetskur samt att jag dagligen knaprat i mig Omega 3-tabletter. Jag gillar skarpt podden Prestera Mera och där får man mycket tips vad det gäller träning och kost för dig som håller på med uthållighetssporter. Men veckan innan loppet hade jag konstiga förkylningskänningar i kroppen med först trötta muskler, värk och sen det värsta, känningar i halsen. Vet inte vad tröttheten berodde på. Kanske den ständiga sömnbrist som livet som småbarnsförälder innebär? Så dagarna innan loppet var jag inte ens säker på om jag skulle kunna springa och på morgonen var känningarna i halsen inte helt borta. Inte optimalt och lite småjobbigt att vara osäker på om kroppen är med på banan eller inte.

Billingen Trail Marathon Regn

Tio minuter kvar till start – På med badkläderna? 🙂

Vädret dagarna innan loppet har varit sådär juniaktigt. Ömsom sol, ömsom regn och sen kalla vindar och sen varmt. Ombytligt är ett passande ord och som småbarnsförälder är det helt kass för då måste man ha med sig kläder för alla årstider utom vinter ungefär var man än ska. Som tur är så är det lite lättare att planera för en riktigt blöt och lerig dag på stigarna. Två timmar innan start så startade nämligen ett spöregn som fortsatte fram nästan till starten. På med Salomon S-Lab Sense 4 Ultra SG på fötterna och vindjackan med i Salomon S-Lab Sense Ultra Set:et och jag var redo att möta stigarna. Sportdrycken för dagen var Tailwind och jag hade dessutom med mig lite nödproviant i form av choklad och lite godis. Det skulle vara vätskekontroller vid 8, 21, 28 och 35 så det var gott om stationer.

Billingen Trail Marathon Starten

Snart dag för start!

Jag hann prata en del med en annan platschef i Team Nordic Trail och oerhört duktig löpare, Martin Bengtsson, som åkt ända från Skåne för loppet. Martin har flera fina placeringar på långlopp. Roligt att träffas och höra hans tankar inför loppet. Sen var det äntligen dags för start. Min plan var att försöka avverka första milen på en timme och inte gå ut för hårt. Rent tidsmässigt borde 4 timmar och 30 minuter vara rimligt i den tuffa, tekniska terrängen. Första milen bjuder på några rejäla stigningar samt flera väldigt tekniska partier med mycket blöta stenar, smala slingriga stigar och en hel del rötter i mixen. Jag brukar ha delar av den sträckan som referenssträcka när jag testar olika skomodeller, speciellt när det gäller att se hur greppet är på blöt sten. Så i dag skulle skorna få bekänna färg. Tur att jag testat dem där med precis samma förutsättningar 🙂

Billingen Trail Marathon - Lerstig

Välpreparerade stigar

Det är härligt att komma ut på stigarna men när man haft halskänningarna och är osäker på hur kroppen ska svara så springer man och känner efter hela tiden. Lite smånervöst men när jag kommer ut i den tekniska terrängen så måste jag ha fullt fokus på var jag ska sätta fötterna så då hinner jag glömma av att tänka på kroppen och helt plötsligt har det släppt och jag är på g. Gött! Hittar en löpande skidåkare som håller helt rätt tempo och har sprungit banan tidigare så jag hakar på honom. Lyckas pricka in första milen på nästan exakt en timme och allt flyter på bra. Vid 12 kilometer kommer en rejäl störtskur och då vi springer mer på ängar och öppen mark gör regnet och vinden att man kyls ned rejält. Känner att jackan åker på om det ska vara såhär resten av tiden men det slutar regna ganska snart som tur är. Nu ska det vara lite mer utför och efter ungefär 15 kilometer så möter vi löparna som springer halvmaran och som ska tillbaka till Billingehus. Roligt och en klar stämningshöjare att få en massa glada hejarop samt att för egen del heja på de andra löparna. Andra milen är lite enklare att springa. Mer ängslöpning, inte lika teknisk löpning och mindre stenar. Men när vi lämnar ängarna vid ett väldigt vackert område som heter Melldala så blir det en veritabel geggfest och återigen får man bevaka varje steg man tar. Skidåkaren ramlar och jag tar över taktpinnen. Vi närmar oss nästa vätskestation och jag ser två ryggar som jag senast såg vid fem-sex kilometer. Skönt att man springer ikapp folk och inte tvärtom. Klockar 21 kilometer efter två timmar nästan exakt också. Matchplanen flyter på bra. Fyller på energidryck i båda mina halvslitersflaskor och tuggar på lite salta pinnar som jag sedan spottar ut i farten. Inga jobbiga känningar i ben eller kropp hittills och jag hänger på de två nya ryggarna.

Billingen Trail Marathon Vätska 21 km

Strax innan andra vätskekontrollen – 21 km

Vi har hittills sprungit på den välmarkerade Billingeleden med lite extra förstärkningar av vita Intersportsnitslar. Vid ca 23 km ska vi lämna leden och jag är lite orolig för att det ska vara lurigt att hitta. Ute på böljande ängar lyckas vi springa fel en gång men sen flyter det på bra. Nu är vi på Billingens baksida och kan se Kinnekulle skymta långt bort i fjärran. Också ett traillöpningseldorado om du befinner dig i Västergötland. Läs mer här om när jag sprang Kinnekulleleden förra sommaren! 🙂

När vi lämnar leden blir det några kilometers asfaltslöpning till nästa vätskestation vid 28 km. Lite synd med asfalt när det varit så rolig och fin löpning i naturen hittills. Ganska långt mellan snitslarna också så vi blev lite oroliga att vi sprungit fel. Till slut dök vätskestationen upp och här behövde jag egentligen inte fylla på något men passade på att tugga lite salta pinnar då jag glömt att ta med chips som jag brukar knapra lite på. Sen bar det av in i skogen igen. Blåsarebacken tror jag backen hette som vi kom till. Rejäl stigning och sakta lufs uppför. Väl uppe bjöds det på magnifik utsikt och annorlunda klippformationer. Tror vi såg Flämsjön där jag badat massor med gånger. Uppe på berget så får jag springa själv igen då båda ryggarna halkat efter. Vid en av vätskekontrollerna hade vi fått höra att vi låg runt tionde plats så jag jobbade på för att försöka hamna topp 10. Hittills inga problem med ork, ben eller mage. Gött! Bitvis är terrängen riktigt teknisk och snart kommer jag ikapp en löpare som verkar ha tappat orken lite. Vid tre timmar klockar jag in på nästan exakt 31 km. Skönt att hålla ett bra tempo och min målsättning om att klara banan under 4.30 kan hålla.

Billingen Trail Marathon Höjdkurva

Höjdkurvan för loppet. Ca 800 höjdmeter skrapade jag ihop längs med banan.

Fram till nästa vätskekontroll vid 35 kilometer är det bitvis löpning på grusväg och asfaltsväg som gäller. Sen bär det av in i skogen lite igen innan jag kommer ut på en oerhört lång grusväg. Här är det lite segt men som tur är så får jag syn på en löpare framför. Honom ska jag förbi! Bra med lite extra motivation när vägen är rak och tråkig. Jag hinner ikapp honom strax innan det börjar bli dags att arbeta sig upp på berget igen tillbaka till Billingehus. Vi hejar på varandra och jag kämpar vidare. Möter en familj som jag stött på flera gånger utmed banan som hela tiden hejat glatt. Nu är jag snart upp i maradistans och börjar känna mig lite sliten. Fyra timmars tuff terränglöpning verkar ha den effekten på kroppen 😉 Jag tackar så mycket för alla hejarop och säger att det behövs nu. Då svarar mamman: Det ser lätt ut! Så uppmuntrande kommentar och efter det så kändes det som att det gick lättare uppför alla backarna på slutet. Väl uppe på berget återstår bara att via motionsspåren arbeta sig tillbaka till målgången vid Billingehusbadet. Redan här märker jag att jag kommer klara min målsättning med bred marginal och jag kommer kanske till och med klara 4.20. Härligt att klara av 45 kilometer västgötatrail och motta hejarop när jag passerar målgången på sluttiden 4.19.27 och en fin åttonde plats! Efter att ha pustat ut lite går jag tillbaka till tävlingscentret och lyckas få tag på cola som smakar så gött nu! Äter lite mat som ingår i startavgiften och pratar mer med Martin. Sen tog jag bilen hem till mamma och pappa för ett bad. Först riktigt kallt för att kyla av benen lite och sen varmt och gött.

Billingen Trail Marathon Bad

Sammanfattningsvis är jag väldigt nöjd med mitt lopp av flera olika skäl. Mitt tidsmål klarade jag med marginal och jag hade inga mentala eller fysiska dippar under hela loppet. Skönt att kroppen var i form trots jobbiga vibbar dagarna innan med känningar i halsen. Energi- och vätskeintag fungerade kanon och jag tror att uppladdningen med kolhydratladdning och rödbete/svartvinbärkur hjälpte till en hel del. Jag ramlade inte någon gång längs med den tekniska banan vilket flera andra deltagare gjorde och jag höll mig till min plan för loppet och sprang då hela tiden om folk istället för att bli omsprungen vilket kan vara mentalt lite småjobbigt. Loppet kan jag verkligen rekommendera! Skön familjär stämning, tuff och krävande bana som ligger bra till i tiden som saftig genomkörare inför Axa Fjällmaraton. Konstigt att det inte var fler som sprang men arrangörerna har kanske inte satsat så mycket på marknadsföring. För egen del kommer jag nog att komma tillbaka och springa många år!