Alla stigar bär till Bunn?

Jaha, så var sommarens hittills största löparäventyr avklarat! Det blev inte hela John Bauerleden som planerat, men jag tog mig hela vägen till Bunn. Hade jag klarat hela sträckan? Troligtvis, om två faktorer varit lite annorlunda. Jag var ute totalt ca fem timmar. Innan har jag sprungit ca två timmar som längst och totalt ca 24 km som längst. Så springa det dubbla fast i lägre tempo skulle vara en rejäl utmaning, vilket var meningen.

Oh Rainy Day!JohnBauer10

Tyvärr var inte förhållandena de bästa. Det regnade kraftigt eller spöregnade större delen av tiden jag sprang. Regn i sig är inget större problem då jag hade en regnjacka på som klarar av det på ett bra sätt, men då leden visade sig ha väldigt tekniska och kuperade stigar med mycket sten, rötter och stenhällar så blev det väldigt halt. Som jag nämnt tidigare är riktigt blöta stenar, rötter och lera det största (och enda) problemet jag stött på hittills med mina Salomon Sense Mantra. Så nedförsbackarna som vid soligt och torrt väder skulle bestå av härligt fartfylld och rolig löpning blev nu snabbt förrädiskt farliga och jag fick bromsa i de flesta backarna, vilket ledde till att jag fick använda helt andra muskler i benen än vad jag är van vid. Jag älskar ju att kuta på utför!

Oh Happy Day?JohnBauer11

Så nedförsbackarna blev tidigt jobbiga och den första milen bestod mycket av tekniska stigar, varav flera av de första kilometerna går på banan som jag ska springa på Salomon Trail Tour Jönköping. Humöret var dock bra och jag var faktiskt väldigt nöjd med att jag gett mig ut över huvud taget då regnet bara öste ner när jag startade. Inte direkt idealiskt när man ska springa fem mil. Vätskeryggsäcken var fullpackad och regnjackan på. Den första milen flöt på relativt bra och till min stora lycka kunde jag pausa och frossa vid hallonbuskar. JohnBauer2 Vilse i Kaxholmen! JohnBauer4

Inne på min andra mil kom jag ut vid ett berg med magnifik utsikt över Kaxholmen, Landsjön och Vättern. Tyvärr hade alla markeringar från leden försvunnit konstigt nog. Jag sprang tillbaka och dubbelkollade två gånger utan att hitta någon fortsättning på leden. Turligt nog ser jag en annan löpare på väg uppför en backe och jag har med mig en karta så jag tänker att han kan säkert hjälpa mig. Ibland är världen bra liten. Jag känner en person som bor i Kaxholmen. Den personen råkar vara ute på en löprunda och passera just där jag är just den dagen jag ska springa John Bauerleden. Vad är oddsen för det egentligen?

Med lite hjälp av Olof och även lite löpsällskap på vägen lyckas jag sen hitta leden igen. Andra milen flyter också på rätt bra sen, trots ännu fellöpning, dock kortare och det var det mitt fel den här gången. Andra avklarade milen firas med nyplockade lingon. Även om jag inte är så förtjust i lingon så är det roligt att passa på. JohnBauer9Sen blir det segare. Stigarna är blöta, mycket kuperade och sliriga och hala och mina shorts är kalla då de är genomblöta. Dock spricker vädret faktiskt upp lite och jag börjar hoppas på att shortsen kanske ska torka så småningom. Min tanke är att fika mina finfina stektaäggmackor efter halva leden avklarad ungefär.

A storm is coming JohnBauer5

Tyvärr slår vädret om igen och jag får fika under ett träd då regnet tilltar rejält igen och det börjar blåsa mer. Men mackorna smakade toppen. Jag passar även på att byta tröja under regnjackan. Men mentalt sett så var nog de första kilometerna efter fikapausen jobbigast. Regnet öste ner och jag sprang 1-2 kilometer asfalt och större delen utför, vilket borde varit ganska lättsprunget jämfört med de kuperade, hala stigar jag mestadels sprungit på hittills. Men det är länge sen jag sprang asfalt, jag försöker ju följa devisen ”Våga vägra asfalt” så mycket jag kan, och det är väl så stor skillnad i hårdhet mot vad jag är van vid med. Resten av tredje milen är riktigt tunglöpt. Kuperat, geggigt, blötare än blötast och det stretar emot. Dock går humöret upp några snäpp när jag ännu en gång hittar massor med hallon och frossar loss rejält.

JohnBauer6På bilden ovan får man en liten känsla av hur blött det var och att det kunde vara väldigt snårigt också. Stigen är inte direkt tydlig här. Men överflödet av hallon var härligt och jag stannade och åt länge.

Krampkamp och kantareller

Den fjärde och vad som skulle visa sig bli den sista milen inleddes med rejäla krampkänningar till och från. Ständigt på gränsen i några kilometer, men jag fick aldrig kramp, vilket jag ser som ett gott betyg. Krafterna börjar dock sina och så visar sig även vara fallet med mina vattenreserver. Efter ca 32-33 km dricker jag upp mitt sista vatten och tror då att jag har ca 2-3 km kvar till Bunn efter en snabb mätning av avståndet på kartan vid fikapausen. Det visar sig att snabbmäta saker när man är trött kanske inte är det bästa påfundet. Det ska dröja ungefär en 6-7 till innan jag kommer fram till en stugby som heter John Bauerbyn och kan fylla på vatten. Länge sen jag var så törstig. Då regnjackan inte andas så mycket så har jag varit rätt varm under den och därför druckit en hel del extra vatten jämfört med var jag normalt skulle ha behövt. Som tur är hittar jag kantareller i skogen när törsten är som svårast. Underbart!JohnBauer8

När jag väl kommer fram till Bunn inser jag att jag måste stanna. Jag har bara ca 14 % kvar i batteri på mobilen och det är med mobilen jag håller koll på mina löppass med appen RunKeeper. Då det bör vara ca 1-1.5 mil kvar på leden och jag dessutom är riktigt trött samt att jag ska bli hämtad med bil av familjen känns det rent ut sagt farligt att ge sig ut på leden och kanske inte ha något sätt att kontakta omvärlden. Trots allt är Olof den enda personen jag stött på ute i spåret under de fyra mil jag sprungit. Folk är kanske inte så tokiga att de ger sig ut på en vandringsled när det spöregnar? Hade jag bara haft en gps-klockan hade jag sluppit det problemet. Men det lutar allt mer åt att det blir en finsk sådan. Frågan är hur länge batteriet hade räckt på Garmin Forerunner 610? Hoppas det dyker lite mer information om Suunto Ambit 2 S White snart. Allt som allt är jag i alla fall väldigt nöjd med mitt pass. ”Bara” 3 km kortare än Axa Fjällmaraton men ca 1000 höjdmeter mindre. Hela leden kommer bli en riktigt genomkörare som uppladdning inför nästa års fjällmaraton om jag lyckas få en startplats.

John Bauerledspasset i siffror

Antal höjdmeter: 841

Antal elstaket jag fick krypa under: 4

Antal sår jag fick på grund av att jag fick krypa under elstaket: 1

Antal elstaket jag fick hoppa (!!) över: 1

Antal hallonätarpauser: 4

Antal deciliter kantareller plockade: Ca 3

Antal lingon uppätna: 3

Liter vatten uppdruckna innan John Bauerbyn: 2.5